NJA 2008 not 25

K.G. ansökte om resning.

Riksåklagaren anförde att han inte motsatte sig att resning beviljades.

M.S. motsatte sig resning.

Bevisningen i målet bestod i huvudsak av M.S:s uppgifter. Vidare åberopades rättsintyg, nedteckning av sms-meddelanden samt förhör med två vittnen angående vad M.S. uppgett till dem samt deras iakttagelser av blåmärken och skador.

Underinstanserna fann att M.S. var såväl trovärdig som tillförlitlig, varför hennes uppgifter skulle ligga till grund för bedömningen av åtalet. Genom dessa uppgifter jämte stödbevisningen fann domstolarna att det var tillförlitligen styrkt att K.G. begått de åtalade gärningarna.

Riksåklagaren har förklarat att det nytillkomna materialet och vad som i övrigt framkommit i ärendet medför att det kan anses föreligga synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om K.G. har förövat de brott för vilka han dömts.

M.S. har anfört att det med hänsyn till den bedömning domstolarna gjort av hennes trovärdighet, samt tillförlitligheten av hennes uppgifter vid prövningen av åtalet mot K.G., åtalet för falsk tillvitelse och falskt larm mot henne inte utgör skäl för att bevilja K.G. resning.

Mot bakgrund av att tilltron till M.S:s uppgifter varit avgörande för domstolarnas bedömning av om K.G. gjort sig skyldig till brott måste genom den nu åberopade domen tvivel anses ha uppstått beträffande K.G:s skuld. Med hänsyn härtill och eftersom det är fråga om allvarliga brott bör resningsansökan bifallas med stöd av den s.k. tilläggsregeln i 58 kap. 2 § 4 RB; det får nämligen genom den nya utredningen i vart fall anses föreligga synnerliga skäl för att åtalet, liksom M.S:s skadeståndsyrkande, skall prövas på nytt.