NJA 2008 not 40

I ett mål i Svea hovrätt om klander av muntligt testamente m.m. mellan M.K. och M.K.R. å ena sidan och A.K., H.K. och L.K. å den andra lämnade hovrätten i

M.K. och M.K.R. väckte enskilt åtal mot M.G. för grovt tjänstefel alternativt tjänstefel enligt 20 kap. 1 § 1 och 2 st. BrB. Enligt gärningsbeskrivningen bestod M.G:s brott i att han genom att, i kraft av sin utslagsröst, bl.a. medverka till att avge en dom över annat än vad som yrkats, hade åsidosatt vissa grundläggande principer för en rättsenlig process.

M.K. och M.K.R. yrkade vidare att M.G., sedan han dömts till ansvar för ifrågavarande brott, skulle förpliktas att till var och en av dem utge ersättning för den ekonomiska och ideella skada som de, direkt och indirekt, hade åsamkats till följd av M.G:s handlande.

Vad hovrätten anfört i domskälen utgör dels värderingar av de bevis som lagts fram i målet, dels rättsliga bedömningar. När det gäller juridiska överväganden och andra bedömningar kan ansvar för tjänstefel samt skadeståndsansvar endast i undantagsfall, och vid allvarliga bedömningsfel, komma ifråga. Det är uppenbart att sådana allvarliga bedömningsfel inte förekommit.

Vad M.K. och M.K.R. i övrigt har anfört ger inte anledning att anta att brott har förövats och att skadeståndsskyldighet föreligger.

HD finner med stöd av 47 kap. 5 §, 53 kap. 2 § och 57 kap. 1 § RB att åtalet är uppenbart ogrundat och meddelar genast dom i målet utan att stämning utfärdas. M.K:s och M.K.R:s yrkanden skall således ogillas i sin helhet.