NJA 2008 not 48
P.L. mot Svenska Handelsbanken AB (Handelsbanken) angående borgen.
Handelsbanken väckte vid
P.L. bestred käromålet under åberopande av att banken förfarit vårdslöst vid kreditprövningen och vid bedömningen av P.L:s egen betalningsförmåga; i andra hand gjorde han gällande bl.a. att betalningsskyldigheten skulle nedsättas enligt 36 § avtalslagen och förutsättningsläran.
P.L. överklagade till
I svarsskrivelsen angav Handelsbanken som sin uppfattning att förnyat förhör med G.H. borde hållas.
Efter att parterna skriftligen slutfört sin talan fastställde
P.L. yrkade i första hand att hovrättens dom skulle undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för ny prövning, i andra hand att hans talan i hovrätten skulle bifallas. Handelsbanken bestred bifall till överklagandet.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan om hovrätten bort avgöra målet utan huvudförhandling och förklarade frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.
Enligt 50 kap. 13 § 3 st. RB får ett mål alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig. Bestämmelsen skall tillämpas restriktivt och med beaktande av artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (jfr NJA 1997 s. 121). Enligt uttalanden i doktrinen skall det för bestämmelsens tillämpning dessutom vara uppenbart att inte andra regler i RB, exempelvis tilltrosparagraferna, påkallar huvudförhandling (jfr Welamson, Rättegång VI, 3 uppl., s. 115).
Såväl P.L. som Handelsbanken har i hovrätten åberopat förnyat förhör med G.H., vars uppgifter haft betydelse för målets avgörande såväl vid tingsrätten som i hovrätten. Mot bakgrund bl.a. härav kan P.L:s talan i hovrätten inte anses vara av sådant slag att en huvudförhandling kunde anses uppenbart obehövlig. Förutsättningar för att avgöra målet utan huvudförhandling förelåg därför inte.
Hovrättens beslut att avgöra målet på handlingarna utgör ett grovt rättegångsfel. Eftersom felet består i att P.L. inte beretts tillfälle att på nytt lägga fram muntlig bevisning samt muntligt utveckla och slutföra sin talan saknas förutsättningar för att bedöma huruvida felet haft betydelse för utgången i målet (jfr NJA 1997 s. 121 samt Welamson, a.a. s. 122 ff.).
Hovrättens dom skall därför undanröjas på grund av domvilla och målet återförvisas till hovrätten för ny behandling.
Instans
HD meddelar prövningstillstånd i de delar P.L:s ansökan därom förklarats vilande.
HD undanröjer hovrättens dom och visar målet åter till hovrätten för erforderlig handläggning.
Hovrätten har tillämpat bestämmelsen i 50 kap. 13 § 3 st. RB varav framgår att ett mål får avgöras utan huvudförhandling om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig. Av rättspraxis framgår att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt och att även Europakonventionen måste beaktas (se t.ex. NJA 1988 s. 106, 1997 s. 121 och 2003 s. 407). Generella förutsättningar för att ett mål skall kunna avgöras på handlingarna är att inte andra regler i RB nödvändiggör huvudförhandling och att målet kan anses tillfredsställande utrett utan sådan förhandling (Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 112 och 114 f.).
Enligt 35 kap. 13 § RB behöver muntlig bevisning som tagits upp i tingsrätten tas upp på nytt i hovrätten endast om hovrätten finner det vara av betydelse för utredningen. Som hovrätten uttalat framgår av rättspraxis att det, för att en borgensmans åtagande skall falla bort på grund av brister i samband med en banks kreditprövning, krävs att banken åsidosatt sina skyldigheter på ett mera kvalificerat sätt (jfr t.ex. NJA 1993 s. 163 och 1996 s. 19). P.L. har gjort gällande att omförhör med G.H. var nödvändigt för att påvisa att dennes uppgifter om P.L:s tillgångar var felaktiga. Av hovrättens dom framgår emellertid att avgörandet inte berott på tilltron till G.H:s uppgifter i detta hänseende (jfr 50 kap. 23 § RB). Inte heller i övrigt ger tingsrättens och hovrättens domar anledning till antagande att ett omförhör med G.H. skulle vara av betydelse för utredningen av om det i detta fall förelåg grund för att borgensåtagandet skulle falla bort eller om det fanns skäl för jämkning eller nedsättning av betalningsskyldigheten.
Det fanns inte något hinder för hovrätten att ändra sitt tidigare beslut om att huvudförhandling skulle hållas i målet.
Även med en restriktiv tillämpning av bestämmelsen i 50 kap. 13 § 3 st. RB, och med beaktande av Europakonventionens krav, får det anses att vad P.L. har anfört inte innebär att hovrätten förfarit felaktigt genom att avgöra målet utan huvudförhandling. Den dispenserade frågan skall besvaras i enlighet härmed.
HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens dom står därmed fast.