NJA 2009 not 52
S.L. mot Riksåklagaren angående tillstånd till prövning i hovrätt av mål om hastighetsöverträdelse.
Den 25:e.
S.L. åtalades vid
S.L. förnekade gärningen och gjorde gällande att han inte körde fortare än 30 km/tim och att de skyltar som angav hastighetsbegränsningen inte var uppsatta på ett korrekt sätt. Sålunda skulle en första skylt, som var uppsatt vid ett hotell kort före korsningen med Järnvägsgatan, inte ha varit vänd mot körriktningen och en andra skylt, som var uppsatt på Järnvägsgatan, ha varit skymd av en parkeringsskylt. Som stöd för sin ståndpunkt gav S.L. vid tingsrätten in en DVD-film och fotografier från platsen.
Vid den aktuella tiden gällde enligt 7 § i 1978 års vägmärkesförordning att vägmärken skulle sättas upp så att de blev väl synliga och vända mot färdriktningen.
Tingsrätten fann att S.L. hade framfört bilen med en hastighet av 37 km/tim. Den första skylten vid hotellet ansågs visserligen inte ha varit uppsatt på ett lagenligt sätt. Med hänvisning till DVD-filmen anförde tingsrätten emellertid att S.L. på Järnvägsgatan hade passerat en andra skylt som angav hastighetsbegränsningen till 30 km/tim innan han passerade den skylt som var uppsatt bakom parkeringsskylten. Enligt tingsrättens mening borde S.L. ha uppmärksammat hastighetsbegränsningen åtminstone då han passerade ”det andra vägmärket på Järnvägsgatan”.
Sedan S.L. överklagat domen i
Högsta domstolen
S.L. yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.
Riksåklagaren motsatte sig inte att tillstånd till målets prövning i hovrätten meddelades.
Tingsrätten har alltså genom DVD-filmen funnit det utrett att S.L., efter att ha svängt in på Järnvägsgatan, passerade ett vägmärke som angav hastighetsbegränsningen till 30 km/tim innan han passerade det vägmärke som fanns vid parkeringsskylten. Denna bedömning har lagts till grund för den fällande domen mot S.L. Det måste dock sättas i fråga om filmen eller övrig utredning stöder slutsatsen att det fanns ett vägmärke om hastighetsbegränsning mellan hotellet och parkeringsskylten eller om tingsrätten har missuppfattat sakmaterialet. Tingsrättens bedömning synes också ha fört med sig att det inte gjordes någon prövning av S.L:s invändning om att det vägmärke som fanns vid parkeringsskylten var skymt.
Mot den nu angivna bakgrunden finns det utrymme för tvivel om tingsrättens dom är riktig. Det ska därför meddelas tillstånd till målets prövning i hovrätten.