NJA 2021 not 14

(Ö 6456-21) Ansökan av Amerikas förenta stater om prövning enligt 18 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.

HD:s beslut. Utlämningsframställningen m.m. Framställningen

Justitiedepartementet i Amerikas förenta stater, USA, har begärt att P.B.B. ska utlämnas dit för lagföring.

Den påstådda brottsligheten

Till stöd för utlämningsframställningen har Justitiedepartementet i USA åberopat ett häktningsbeslut (”Arrest Warrant”) meddelat av en domare vid en domstol i Los Angeles, Kalifornien, den 5 maj 2021. Till framställningen har även bifogats en ansökan om åtal, en skriftlig sammanfattning av bevisningen, fotografier över målsägandens skador samt skriftliga redogörelser från åklagare och utredande polis.

Av häktningsbeslutet och de bifogade handlingarna framgår att åtal har väckts mot P.B.B. enligt fem olika åtalspunkter. Punkten 1 avser förvärrad föröd- else (aggravated mayhem), punkten 2 tortyr, punkten 3 framkallande av falskt vittnesmål, punkten 4 förhindrande av vittnesmål efter tidigare fällande dom och punkten 5 grov stöld (grand theft). Samtliga gärningar påstås ha begåtts den 18 maj 2020 eller däromkring i Los Angeles, USA.

Av utredningen framgår sammanfattningsvis följande om brottsmisstan- karna. P.B.B. tillfogade, i sin lägenhet, målsäganden ett flertal skärsår med en kniv. Skadorna medförde att målsäganden behövde sys med mer än 40 stygn. När en säkerhetsvakt anlände till lägenheten och såväl såg som hörde målsäganden, erbjöd P.B.B. vakten pengar för att denne inte skulle kontakta polisen. Därutöver förde P.B.B. över 2 500 USD från målsägandens konto till sitt eget konto.

Riksåklagarens och P.B.B:s inställning m.m.

Enligt riksåklagaren finns det inte hinder mot utlämning enligt utlämnings- lagen. Riksåklagaren har vidare anfört att en utlämning inte skulle vara oförenlig med Europakonventionen eller Barnkonventionen.

P.B.B. har motsatt sig utlämning. Han har gjort gällande att det finns hinder mot utlämning enligt 7 och 8 §§ utlämningslagen och att en utlämning skulle vara oförenlig med artiklarna 3, 6 och 8 i Europakonventionen.

P.B.B. har i utlämningsärendet varit frihetsberövad som anhållen eller häk- tad sedan den 24 maj 2021.

P.B.B:s uppgifter

P.B.B. har bestritt ansvar för den påstådda brottsligheten och uppgett sam- manfattningsvis följande.

Han har tidigare dömts för brott i USA och kommer därför, om han utläm- nas och bedöms skyldig till de nu aktuella gärningarna, på grund av påföljdssyste- met ”Three strikes” att dömas till livstids fängelse. Det är orimligt och inhumant med hänsyn till den brottslighet som han tidigare förklarats ansvarig för och den brottslighet som han nu påstås ha gjort sig skyldig till. Det enda sättet för honom att undgå att tillbringa resten av sitt liv i fängelse är att träffa ett avtal om skuld och påföljd med åklagaren (plea bargain).

Han blev redan som 14-åring felaktigt dömd för brott i USA. Han fick avtjäna straffet i fängelse tillsammans med vuxna och blev då misshandlad och utsatt för sexuella övergrepp av såväl vakter som andra intagna. De intagna förklarade dessutom hur mycket de hatade honom på grund av hans iranska ursprung.

Eftersom han är registrerad som sexualförbrytare i USA riskerar han att misshandlas och dödas av vakter och andra intagna om han placeras i ett ameri- kanskt fängelse.

Han lider av psykisk sjukdom och har diagnostiserats med HIV. Han kom- mer varken att få adekvat vård eller bromsmediciner i amerikanskt fängelse, vil- ket innebär att det finns en mycket stor risk för att han kommer att utveckla AIDS. På grund av detta finns det också en hög risk för att han ska bli smittad av Covid-19 och andra smittsamma sjukdomar.

Det var i Los Angeles som han träffade sin svenska flickvän och han har tagit sig till Sverige för att tillsammans med henne starta ett nytt liv här. Flickvän- nen är gravid med deras gemensamma barn. Om han placeras i ett amerikanskt fängelse kommer det bli svårt för barnet att få träffa honom.

HD:s bedömning

Kravet på dubbel straffbarhet enligt 1, 4 och 10 §§ utlämningslagen

Bestämmelsen i 4 § tillsammans med 1 § – enligt vilken det krävs att den eftersökte är misstänkt, tilltalad eller dömd för en gärning som är straffbelagd i den anmodande staten – ger uttryck för ett krav på dubbel straffbarhet. Även det krav på att preskription inte får ha inträtt enligt svensk rätt, som framgår av 10 § andra stycket, kan sägas utgöra en del i kravet på dubbel straffbarhet.

Enligt 4 § första stycket utlämningslagen får utlämning för lagföring bevil- jas endast om den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott, för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i ett år eller mer.

Mellan Sverige och USA gäller utlämningskonventionen den 24 oktober 1961 med tilläggskonventionen den 14 mars 1983 och avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater. Enligt artikel II.1 i den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen (bilaga 1 till prop. 2004/05:46) krävs emellertid att brottet enligt båda staternas lagar är belagt med frihetsstraff under en tid av minst två år.

Av såväl utlämningslagen som konventionen följer att om det finns ett utlämningsgrundande brott så kan utlämning samtidigt beviljas även för annan gärning, även om kravet på minsta frihetsstraff inte är uppfyllt (se 4 § andra stycket utlämningslagen och artikel II.4 i konventionen).

Gärningarna enligt punkterna 1, 2 och 5 i utlämningsframställningen (se p. 3) motsvaras i svensk rätt – oavsett hur de rubriceras – av brott för vilka det är föreskrivet ett sådant frihetsstraff som krävs enligt utlämningslagen och konventionen. Vidare är inte någon av gärningarna preskriberad enligt svensk rätt. Det föreligger därför i nu aktuellt avseende inte hinder mot utlämning för dessa gärningar.

Gärningarna enligt punkterna 3 och 4 i utlämningsframställningen består i att P.B.B. har erbjudit en säkerhetsvakt pengar för att vakten inte skulle rappor- tera vad han sett till myndigheterna. Det finns inga uppgifter om att P.B.B. med våld, hot om våld, eller med någon annan gärning som medför lidande eller olägenhet eller hot om sådan gärning har angripit vakten för att hindra honom från att avge en utsaga hos en myndighet. Gärningarna motsvarar därför inte övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § BrB). Inte heller kan de anses utgöra annat brott enligt svensk rätt. Det föreligger därför enligt 4 § första stycket hinder mot utlämning för dessa gärningar.

Kravet enligt 9 § utlämningslagen på att det finns ett beslut om häktning och viss bevisning

Utlämningskonventionen mellan Sverige och USA (se p. 16) utgör en sådan överenskommelse som avses i 9 § tredje stycket utlämningslagen.

Enligt artikel X p. 3 b i konventionen ska en utlämningsframställning från USA åtföljas av en bestyrkt kopia av ett häktningsbeslut meddelat av en domare eller annan behörig domstolstjänsteman samt sådan ytterligare utredning som ger vid handen att det finns sannolika skäl att anta att den eftersökte har begått det brott som framställningen avser. Ett sådant häktningsbeslut och sådan ytter- ligare utredning ska godtas som tillräcklig grund för utlämning, om det inte framgår att häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. (Se t.ex. HD:s beslut den 2 september 2021 i mål nr Ö 4067-21 p. 17.2)

Utlämningsframställningen innehåller en arresteringsorder som är utfär- dad av en domare och motsvarar således ett beslut om häktning.

Beslutet om häktning har åtföljts av ytterligare utredning i form av skrift- liga redogörelser från åklagare och utredande polis samt fotografier över måls- ägandens skador. Det framgår inte att häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt avseende gärningarna under punkterna 2 (tortyr) och 5 (grov stöld) i utläm- ningsframställningen.

När det gäller gärningen under punkten 1 (förvärrad förödelse) i utläm- ningsframställningen är den utformad på så sätt att det anges att P.B.B. avsiktligt orsakade målsäganden bestående invaliditet, vanställdhet och berövande av lem, organ och kroppsorgan. Utredningen ger emellertid endast stöd för att det finns sannolika skäl för att P.B.B. har orsakat målsäganden vanställdhet. Det är således endast i denna del som utredningsmaterialet kan godtas som stöd för punkten 1 i utlämningsframställningen.

Risk för förföljelse (7 §) och humanitetens krav (8 §)

Enligt 7 § utlämningslagen föreligger hinder mot utlämning om den som ska utlämnas löper risk att, på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss sam- hällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller annars på grund av politiska förhållanden i den främmande staten, utsättas för svår förföljelse som riktas mot hans eller hennes liv eller frihet eller annars är av svår beskaffenhet.

Det har i ärendet inte framkommit några sådana konkreta omständigheter som medför att det finns hinder enligt 7 §.

Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas om utlämning i det särskilda fallet är uppenbart oförenlig med humanitetens krav på grund av den avsedda personens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt och med beaktande av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intressen. Det framgår av bestämmelsens ordalydelse och dess förarbeten att den ska tilläm- pas endast i sådana undantagsfall där hänsynen till personen väger ojämförligt tyngre än intresset av utlämning.

Vad som har framkommit om P.B.B:s personliga förhållanden innebär inte att en utlämning av honom skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Hinder enligt 8 § finns därmed inte.

Europakonventionen och Barnkonventionen

Av artikel 3 i Europakonventionen följer att en stat inte får lämna ut en person till ett annat land, om det finns starka skäl att tro att han eller hon löper en verklig risk att i det landet utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Vad som ska bedömas är den individuella risk som föreligger för den person som begäran om utlämning avser.

För att en utlämning ska vara oförenlig med artikel 6 i Europakonventio- nen fordras att det föreligger eller kan förväntas ett brott mot kravet på rättvis rättegång som är så grundläggande att rätten som garanteras av artikeln helt tillintetgörs eller att kärnan i rätten ödeläggs. Tröskeln är alltså hög (se t.ex. NJA 2019 s. 611 p. 53 och 54).

Europadomstolen har med hänvisning till betydelsen av samarbetet mel- lan stater i utlämningsärenden uttalat att det krävs alldeles särskilda omständigheter för att rätten till respekt för familjelivet (artikel 8 i Europakonventionen) ska väga tyngre än de legitima mål som bär upp en utlämning. Vid en prövning enligt Barnkonventionen ska det göras en avvägning mellan barnets bästa och intresset av att upprätthålla systemet med utlämning för brott. Andra staters intresse av att kunna lagföra brott och att verkställa straff medför då att barnets bästa i många fall får vika. (Se ”Patronen och bilen” NJA 2020 s. 761 p. 17 och 24 med där gjorda hänvisningar.)

Utredningen ger inte underlag för bedömningen att en utlämning av

P.B.B. till USA skulle vara oförenlig med Europakonventionen eller Barnkon- ventionen. Det gäller även om det vid tidpunkten för en eventuell utlämning framkommer att P.B.B. och hans flickvän har blivit föräldrar.

2 NJA 2021 N 7.

Slutsatser

Det finns inte hinder enligt utlämningslagen mot utlämning av P.B.B. till USA för gärningen förvärrad förödelse, såvitt avser påståendet att P.B.B. ska ha orsakat målsäganden vanställdhet, eller för gärningarna tortyr och grov stöld (punkterna 1, 2 och 5 i utlämningsframställningen). En utlämning är inte heller oförenlig med Europakonventionen eller Barnkonventionen.

Det finns däremot hinder mot utlämning av P.B.B. till USA enligt 4 § första stycket utlämningslagen för gärningarna framkallande av falskt vittnesmål och förhindrande av vittnesmål efter tidigare fällande dom (punkterna 3 och 4 i utlämningsframställningen).

Det finns fortfarande skäl för att P.B.B. ska vara häktad.