NJA 2022 not 16

Skäl

Det åberopade beslutet

1Till stöd för utlämningsframställningen har Mongoliet åberopat ett beslut om frihetsberövande meddelat av en domstol i distriktet Baganuur i Mongoliet. Av beslutet och andra åberopade handlingar framgår att T.T. är misstänkt för våldtäkt i grupp. Det påstås att T.T., tillsammans med två medgärningsmän, har genomfört samlag med en kvinna mot hennes vilja och med användande av våld. Gärningen ska ha ägt rum natten mellan den 5 och 6 juni 2017 i Ulanbataar, Mongoliet.

T.T:s uppgifter

2T.T. har bestritt ansvar för den påstådda brottsligheten och uppgett sammanfattningsvis följande.

3Målsäganden är hans tidigare flickvän och de hade ett frivilligt samlag den aktuella kvällen. Hon skuldbelägger honom för att han inte skyddade henne mot de andra två männen som våldtog henne. Målsägandens pappa, som är anställd inom åklagarväsendet, har inflytande över de poliser och åklagare som arbetar med misstankarna mot honom. Den brottsutredning som har presenterats innehåller flera felaktigheter och är ofullständig. T.T. har tidigare blivit misshandlad i samband med att han varit frihetsberövad på grund av de nu aktuella påståendena om våldtäkt. Han känner därför en välgrundad rädsla för att han genom tortyr kommer att tvingas erkänna den påstådda gärningen. Om han utlämnas till Mongoliet kommer han inte att få en rättvis rättegång. Rättssäkerheten i Mongoliet har stora brister. Han riskerar att dömas utan att tillräcklig bevisning läggs fram. Han har inte rätt till någon offentlig försvarare och har inte råd att själv anlita en advokat. Om han döms till fängelse kommer han att få verkställa straffet under omänskliga förhållanden och riskerar dessutom att utsättas för våld från andra intagna.

HD:s bedömning

Kravet på dubbel straffbarhet

4Den gärning som utlämningsframställningen avser motsvaras i svensk rätt av grov våldtäkt, för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Gärningen är straffbelagd i Mongoliet och preskription har inte inträtt, vare sig i Sverige eller i Mongoliet. Det finns därmed inte hinder mot utlämning enligt 1, 4 eller 10 § utlämningslagen.

Kravet på att det föreligger ett häktningsbeslut och viss bevisning

5En utlämning för lagföring förutsätter att framställningen grundas på ett häktningsbeslut som har meddelats av en behörig myndighet i den anmodande staten. När – som i detta fall – Sverige och den anmodande staten inte har ingått en överenskommelse om att häktningsbeslut ska godtas om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt, krävs vidare att det finns sannolika skäl för att den som begärs utlämnad har begått den aktuella gärningen. (Se 9 § andra och tredje styckena utlämningslagen.)

6Detta innebär att det ställs samma krav på bevisningen som normalt gäller för häktning enligt svensk rätt. I normalfallet är det underlag som bifogas utlämningsframställningen mer omfattande än det som läggs fram vid en begäran om häktning inom ramen för ett svenskt brottmål. När ett mer omfattande underlag på detta sätt presenteras i utlämningsärendet fordras i regel, för att det inte ska föreligga sannolika skäl, att det finns någon omständighet som gör att det finns skäl att ifrågasätta utredningen. Sådana omständigheter kan bestå bl.a. i att det finns oklarheter eller inkonsekvenser som inte beror på att det är fråga om en prövning i ett tidigt skede av processen. Av betydelse vid bedömningen kan också vara vad som är känt om rättssystemet i den anmodande staten. (Se NJA 2019 s. 611 p. 37 och 38.)

7Mongoliet har till stöd för utlämningsframställningen åberopat ett beslut som har fattats av en behörig myndighet och som får anses motsvara ett häktningsbeslut.

8Till den utlämningsframställning som Mongoliet överlämnade till Sverige bifogades åklagarens beslut att inleda en brottsutredning. I det beslutet anges att det hade genomförts förhör med målsäganden och vittnen. Någon dokumentation från sådana förhör ingick emellertid inte i det översända materialet.

9Riksåklagaren begärde att utlämningsframställningen skulle kompletteras med utskrifter av de förhör som hållits med målsäganden, vittnena och T.T. Mongoliet kompletterade utredningen med ett förhör som hållits med T.T. den 29 juni 2017, ett förhör som hållits med målsäganden den 5 augusti 2017 samt ett förhör med en taxichaufför som hade skjutsat hem målsäganden och ett förhör med målsägandens mamma.

10De uppgifter som framkommer genom dessa förhör får i och för sig anses ge ett betydande stöd för att T.T. har begått den misstänkta gärningen.

11T.T. har emellertid vid flera tillfällen under ärendets handläggning i Sverige begärt att riksåklagaren ska komplettera ärendet ytterligare. Han har därvid anfört att det i Mongoliet hölls fler förhör med såväl honom som målsäganden. Vidare har han begärt att utredningen ska kompletteras med bl.a. meddelanden som han via telefon mottagit från målsägandens familj och de domar som har meddelats mot de i målet medmisstänkta. Riksåklagaren har avslagit dessa framställningar.

12T.T. har därefter till riksåklagaren överlämnat ett flertal skriftliga handlingar. De avser bl.a. ett ytterligare, odaterat, förhör med målsäganden där hon anger att samlaget var frivilligt, en sms-konversation och anteckningar från T.T:s advokat i Mongoliet där denne redogör för att det har överlämnats en summa pengar till målsäganden. Därutöver innehåller det överlämnade materialet ett flertal handlingar där samma advokat dels framför kritik mot hur utredningen har bedrivits, dels begär att ytterligare utredningsåtgärder ska vidtas i ärendet. Bland annat anför advokaten att målsäganden var formellt anklagad för avläggande av falskt vittnesmål och att detta måste utredas vidare.

13De uppgifter som T.T. har presenterat tyder på att Mongoliet inte har tillhandahållit svenska myndigheter allt material som kan vara relevant för prövningen av utlämningsframställningen och att förhörsuppgifter som talar till hans fördel har utelämnats. Vid bedömningen av om detta också medför att det finns skäl att ifrågasätta utredningen går det inte att bortse från det som är känt om rättsväsendet i Mongoliet.

14Den mongoliska lagstiftningen föreskriver i och för sig ett oberoende för rättsväsendet och garanterar rätten till en rättvis rättegång. Samtidigt rapporteras det om korruption och tredjepartsinflytande. Vidare framkommer att mongoliska åklagares synpunkter sällan ifrågasätts i rättsprocessen. Det finns uppgifter om att frikännande domar sällan meddelas trots att det saknas substantiell bevisning och att brottmål i sådana fall ofta i stället sänds tillbaka till åklagaren. (Se Migrationsverket, Landinformation Mongoliet, 2020, s. 24 ff., US Department of State, 2021 Country Reports on Human Practices: Mongolia, s. 6 och Bertelsmann Stiftung, BTI 2022, Country report Mongolia, s. 12.)

15Mot denna bakgrund ger utredningen – med de brister som finns i det översända materialet (se p. 13) – inte underlag för bedömningen att det föreligger sannolika skäl för att T.T. har begått den gärning han begärs utlämnad för. Därmed finns det, enligt 9 § andra stycket utlämningslagen, hinder mot utlämning av T.T. till Mongoliet.

16Vid denna bedömning saknar HD anledning att uttala sig om det finns några andra hinder enligt utlämningslagen eller om en utlämning av T.T. skulle vara oförenlig med Europakonventionen.

Avgörande

HD förklarar att det enligt 9 § andra stycket utlämningslagen finns hinder mot utlämning av T.T. till Mongoliet.

Skiljaktiga