NJA 2022 not 2

Skäl

Utlämningsframställningen

1Republiken Serbien har begärt att V.M. ska utlämnas dit för verkställighet av fängelsestraff enligt tre domar.

2Enligt den första domen, som meddelades av Domstolen i första instans i Veliko Gradište den 8 december 2016, dömdes V.M. för två gärningar som tillsammans bedömdes som grov stöld i medgärningsmannaskap. Straffet bestämdes till fängelse i ett år och sex månader. Brottet hade begåtts i februari 2015 och bestod i att V.M., tillsammans med en annan person, hade gjort inbrott i ett fritidshus och en båthangar och tillgripit bland annat utombordsmotorer. Det sammanlagda värdet på det som tillgreps uppgick till omkring 140 000 kr. V.M. var inte personligen närvarande vid huvudförhandlingen men han företräddes av en försvarare.

3Även enligt den andra domen, som meddelades av Domstolen i första instans i Gornji Milanovac den 10 april 2017, dömdes V.M. för grov stöld i medgärningsmannaskap. Straffet bestämdes till fängelse i tre år. Brottet hade begåtts någon gång under perioden 11 mars–11 april 2012 och bestod i att V.M., tillsammans med en annan person, hade gjort inbrott i företagslokaler och där tillgripit bland annat maskiner och verktyg. Det sammanlagda värdet på det som tillgreps uppgick till omkring 220 000 kr. V.M. var inte personligen närvarande vid huvudförhandlingen men han företräddes av en försvarare.

4Den tredje domen meddelades den 21 december 2016 av Domstolen i första instans i Gornji Milanovac. På begäran av V.M. lade domstolen samman fängelsepåföljder som han hade ådömts enligt två tidigare domar. Genom sammanläggningsdomen bestämdes straffet till fängelse i tio år och fyra månader, med en återstående tid att verkställa om ett år och en månad. I förhållande till de två bakomliggande domarna innebar detta en nedsättning av den sammanlagda strafftiden med två månader. V.M. var inte personligen närvarande vid det sammanträde som föregick sammanläggningsdomen och det framgår inte om han hade kallats till det.

5Det fängelsestraff som återstår för V.M. att verkställa enligt den tredje domen hänför sig till en dom meddelad den 24 september 2015 av Appellationsdomstolen i Kragujevac. Även genom den domen dömdes V.M. för grov stöld i medgärningsmannaskap. Domen avsåg tre fall av tillgrepp av bilar. Straffet bestämdes till ett år och tre månader, vilket innebar en viss skärpning i förhållande till underinstansens dom. V.M. var personligen närvarande vid huvudförhandlingen i underinstansen men i appellationsdomstolen var varken han eller hans försvarare närvarande.

Riksåklagarens och V.M:s inställning

6Enligt riksåklagaren finns det för närvarande hinder mot utlämning enligt 11 § första stycket utlämningslagen, eftersom V.M. i Sverige är dömd till ett fängelsestraff som inte är verkställt. I övrigt finns det enligt riksåklagaren inte något hinder mot utlämning enligt utlämningslagen. Riksåklagaren har vidare anfört att en utlämning inte skulle strida mot Europakonventionen eller Barnkonventionen.

7V.M. har motsatt sig utlämning. Han har anfört bl.a. följande. Han har avtjänat de fängelsestraff som han begärs utlämnad för att verkställa. Brotten och de utdömda straffen har dessutom preskriberats i Serbien. En utlämning skulle strida mot grundläggande humanitära krav. Fängelseförhållandena i Serbien är inte humana; de strider mot mänskliga rättigheter. Han har fru och ett barn i Sverige. Barnet har behov av en nära kontakt med sin pappa. Barnets bästa talar för att han inte ska utlämnas till Serbien.

8V.M. har varit häktad i utlämningsärendet sedan den 22 oktober 2021.

HD:s bedömning

Kravet på dubbel straffbarhet m.m.

9Enligt 4 § första stycket utlämningslagen förutsätter utlämning att den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. De gärningar som V.M. har dömts för motsvarar enligt svensk rätt inbrottsstöld (vid tiden för gärningen grov stöld), grov stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel. För dessa brott är föreskrivet fängelse i ett år eller mer.

10Vid utlämning för straffverkställighet krävs dessutom enligt 4 § första stycket att den utdömda påföljden utgör ett frihetsstraff om minst fyra månader. I rättspraxis har bestämmelsen tillämpats så att det också ska återstå att avtjäna minst fyra månader av straffet (se t.ex. NJA 2018 N 22). Var och en av de tre påföljder som avses med framställningen överstiger fängelse i fyra månader. Det gör även den kvarstående strafftiden.

11Det finns därför inte något hinder mot utlämning enligt 4 § första stycket.

Preskription

12Hinder mot utlämning på grund av påföljdspreskription enligt den anmodande statens lagstiftning kan föreligga endast om det i utlämningsärendet står klart att preskription har inträtt. Det är alltså i första hand en uppgift för myndigheterna i Serbien att pröva om påföljdspreskription har inträtt enligt det landets lagstiftning. (Se prop. 1957:156 s. 45 och 67 samt NJA 2012 N 23.)

13De upplysningar som i utlämningsärendet har lämnats om bestämmelserna om preskription i den serbiska strafflagen och om de efterlysningar som har utfärdats med anledning av de aktuella domarna innebär att det inte står klart att preskription har inträtt enligt serbisk rätt.

14Preskription har inte heller inträtt enligt svensk rätt (10 § andra stycket).

Hinder mot utlämning på grund av humanitetens krav

15Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas om det är uppenbart oförenligt med humanitetens krav på grund av personens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intressen. Hinder mot utlämning enligt denna bestämmelse föreligger endast i sådana undantagsfall där hänsynen till personen väger ojämförligt tyngre än intresset av utlämning.

16Vad som har framkommit om V.M:s personliga förhållanden utgör inte hinder mot utlämning.

Hinder mot utlämning vid utevarodomar m.m.

17Serbien har, liksom Sverige, tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Båda länderna har också ratificerat det andra tilläggsprotokollet till konventionen som reglerar bl.a. förutsättningarna för utlämning vid utevarodomar. Enligt 9 § tredje stycket utlämningslagen ska under sådana förhållanden en fällande dom godtas, om det inte framgår att domslutet är uppenbart oriktigt. En dom som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol ska dock godtas endast om den dömdes rättighet att försvara sig ändå kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde, enligt en försäkran som den anmodande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla en ny domstolsprövning som tillgodoser denna rättighet.

18De domar som har åberopats till grund för framställningen kan inte anses uppenbart oriktiga.

19V.M. var inte personligen närvarande vid de huvudförhandlingar som föregick de två första domar som har åberopats som grund för framställningen. Serbien har lämnat en försäkran som motsvarar kraven enligt 9 § tredje stycket. Något hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen föreligger därför inte i dessa delar.

20V.M. var inte närvarande, varken personligen eller genom sin försvarare, vid det sammanträde som föregick den tredje dom som har åberopats som grund för framställningen. Den domen innebar att det bestämdes en gemensam påföljd för gärningar som V.M. hade fällts till ansvar för enligt två tidigare domar. Någon ny prövning av skuldfrågorna gjordes inte i sammanläggningsdomen. Av domskälen framgår dock att domstolen vid bestämmandet av den sammanlagda strafftidens längd vägde in bl.a. omständigheterna vid gärningarna och de motiv som låg bakom dessa. Det var alltså inte fråga om någon rent matematisk sammanläggning av strafftiderna.

21Med hänsyn till prövningens karaktär och då Serbien beträffande denna dom inte har lämnat någon försäkran om att V.M. kommer att få en ny prövning om han utlämnas, får utlämning för verkställighet av denna dom ske endast om hans rättighet att försvara sig kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd i det förfarande som ledde fram till domen. Även omständigheterna vid förfarandena när de ursprungliga påföljderna bestämdes bör då beaktas. (Jfr, såvitt gäller den snarlika prövning som kan aktualiseras vid överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder, NJA 2009 s. 350 samt Ardic, C-571/17 PPU, EU:C:2017:1026, Tupikas, C-270/17 PPU, EU:C:2017:628 och Zdziaszek, C-271/17 PPU, EU:C:2017:629.)

22Vid denna bedömning är det av betydelse att det var V.M. själv som hade begärt att domstolen skulle döma ut ett gemensamt fängelsestraff, att förfarandet ledde till en strafflindring för honom samt att den del av fängelsestraffet som återstår att verkställa hänför sig till en dom där V.M. var personligen närvarande i första instans och där prövningen i appellationsdomstolen i vart fall huvudsakligen avsåg rena rättsfrågor.

23Slutsatsen blir att V.M:s rättighet att försvara sig i det förfarande som ledde fram till sammanläggningsdomen får anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd. Det föreligger därmed inte heller beträffande den domen något hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen.

Andra hinder enligt utlämningslagen

24Det finns inte heller i övrigt något hinder enligt 1–10 §§ utlämningslagen mot den begärda utlämningen.

Europakonventionen och Barnkonventionen

25Även om det finns uppgifter om brister i förhållandena i serbiska fängelser ger utredningen inte stöd för att en utlämning skulle vara oförenlig med artikel 3 i Europakonventionen. Vad V.M. har anfört i övrigt innebär inte att en utlämning skulle vara oförenlig med Europakonventionen eller Barnkonventionen.

Avgörande

HD förklarar att det inte finns hinder enligt 1–10 §§ utlämningslagen mot utlämning av V.M. till Republiken Serbien. En utlämning är heller inte oförenlig med Europakonventionen eller Barnkonventionen.

V.M. ska fortfarande vara häktad i utlämningsärendet.