NJA 2022 not 6

Domskäl

Bakgrund

1M.M. har gjort sig skyldig till sexuellt ofredande. Han har, genom att lägga sin hand på målsägandens lår och föra den till hennes underliv, lägga sin hand på hennes bröst, kyssa henne i ansiktet och göra uttalanden av sexuell karaktär, ofredat målsäganden på ett sätt som var ägnat att kränka hennes sexuella integritet. Gärningen begicks vid midnatt mellan den 24 och 25 augusti 2019 på Hyllie station i Malmö. Målsäganden var vid tillfället 15 år.

2Tingsrätten ansåg att straffvärdet motsvarade två månaders fängelse och fann, med beaktande av både brottslighetens art och M.M:s tidigare brottslighet, att det fanns tillräckligt starka skäl att döma honom till fängelse i enlighet med straffvärdet.

3Hovrätten har funnit att straffvärdet inte överstiger en månads fängelse, att M.M:s tidigare brottslighet inte talar för fängelse och att det saknas skäl att välja en sådan påföljd med hänvisning till brottets art. Hovrätten har bestämt påföljden till villkorlig dom och 90 dagsböter.

Sexuellt ofredande

4Den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet, döms för sexuellt ofredande. Straffskalan är böter eller fängelse i högst två år. (Se 6 kap. 10 § BrB; jfr dock regeringens förslag till ändringar i lagrådsremissen Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar, beslutad den 24 februari 2022.)

5Bedömningen av om en gärning har varit ägnad att kränka den sexuella integriteten ska göras objektiverat utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Av betydelse vid den bedömningen är exempelvis vad för typ av handlande det är fråga om, vem som företar handlingen, mot vem den riktas samt i vilken miljö och i vilket sammanhang som gärningen sker. (Se t.ex. ”Den oönskade beröringen” NJA 2018 s. 443 p. 10–13.)

Påföljdsbestämningen i detta fall

6Straffvärdet för den gärning M.M. har gjort sig skyldig till motsvarar en månads fängelse och är därmed inte så högt att det bryter den grundläggande presumtionen mot att döma till fängelse. Avgörande för om påföljden ska bli fängelse är därför om en sådan påföljd krävs med hänsyn till brottslighetens art sammantaget med dess straffvärde (se ”Oaktsamhet och art” NJA 2021 s. 536 p. 11).

7Varken i förarbetena eller i HD:s praxis finns några uttalanden om att sexuellt ofredande är brottslighet av sådan art att det finns anledning till särbehandling vid påföljdsvalet. HD har uttalat att utrymmet för att genom rättsutveckling i praxis särbehandla ytterligare brottstyper med hänvisning till deras art är begränsat. Om en sådan särbehandling övervägs, ska beaktas bl.a. om det finns ett särskilt behov av normbildning som den aktuella brottstypen kan föranleda. Brottstypen är dock inte ensamt avgörande; en individualiserad bedömning ska göras av hur starkt brottslighetens art talar för fängelse i det enskilda fallet. (Se ”Oaktsamhet och art” p. 13.)

8Sexuellt ofredande omfattar en mängd situationer där allvaret i kränkningen av den sexuella integriteten kan vara mycket olika. Det gäller även när gärningen har bestått i ett handgripligt antastande av ett barn som har fyllt 15, men inte 18 år. Det är därför inte motiverat att, oavsett vilket straffvärde brottet har, bedöma sexuella ofredanden som brott av sådan art att fängelse normalt ska dömas ut.

9HD delar hovrättens bedömning att straffvärdet motsvarar en månads fängelse och att påföljden bör bestämmas till villkorlig dom i förening med ett kännbart bötesstraff. Hovrättens domslut ska således fastställas.

Avgörande

HD fastställer hovrättens domslut.