Risken för bortförande II (NJA 2023 s. 1018)

Sökord Vårdnad · Umgängesstöd · Umgängesrätt · Bortföranderisk · Barnets bästa · Umgänge med barn

Bedömningen av risken för att en förälder olovligen för barnet utomlands i mål om umgänge med barn.

A.N. väckte vid Örebro tingsrätt den talan mot M.K. som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Virginia Gräsman) anförde i dom den 10 november 2021 följande.

– – –. Parterna blev ett par år 2017 och gifte sig senare med varandra vid en religiös ceremoni. Äktenskapet registrerades i Syrien i mars 2018 men registrerades aldrig i Sverige. – – –. Under augusti 2018 gick parterna isär och dottern T. föddes den 25:e december 2018. Efter dotterns födelse återupptogs kontakten mellan parterna och de blev åter ett par under perioden januari till maj 2019. Därefter gick parterna isär och skilde sig senare. Parterna gick i samarbetssamtal under hösten 2019 och i samband med detta började T. i september 2019 ha umgänge med A.N. genom den öppna förskolan. Under våren 2020 upphörde umgängena på grund av att M.K. ville vara försiktig med anledning av Covid-19.

Målet inleddes i tingsrätten den 25 maj 2020. Tingsrätten beslutade den 10 september 2020 bland annat att T. skulle ha rätt till umgänge med A.N. var tredje vecka på fredagar i 1,5 timme i närvaro av umgängesstöd, vilket pågick fram till vecka 4 år 2021. Nytt interimistiskt beslut meddelades den 28 juni 2021 där T. skulle ha rätt till umgänge med A.N. var tredje vecka på fredagar i 2 timmar i närvaro av umgängesstöd fram till vecka 44. – – –. Parterna är överens om att umgänget de senaste månaderna har fungerat bra.

Under en tid fram till april 2021 hade T. även ett visst Skype-umgänge med A.N. Parterna är överens om att detta umgänge inte har fungerat bra varför det upphörde på A.N:s begäran.

Kärandens yrkanden m.m

A.N. har framställt följande yrkanden. Samtliga yrkanden har även framställts interimistiskt.

Att vårdnaden om T. ska vara fortsatt gemensam.

I första hand att T. ska ha rätt till umgänge med A.N. enligt följande:

a. varje söndag kl. 13.00–16.00, i två månader, därefter

b. varje onsdag kl. 10.00–12.00 samt söndag kl. 13.00–17.00, ojämna veckor och

c. varje fredag kl. 14.00–17.00 samt söndag 13.00–17.00, jämna veckor, hämtning och lämning vid samtliga tillfällen på förskolan.

I andra hand att T. ska ha rätt till umgänge med A.N. enligt följande: a. varje fredag jämna veckor, i tre timmar, i närvaro av umgängesstöd i lokaler som socialtjänsten tillhandahåller, i två månader, därefter i enlighet med förstahandsyrkandet.

Svarandens inställning m.m.

M.K. har, även interimistiskt, bestritt samtliga av A.N:s yrkanden.

M.K. har för egen del yrkat följande. Samtliga yrkanden är framställda även interimistiskt.

I första hand att vårdnaden om T. ska tillkomma henne ensam.
I andra hand att T. ska ha sitt stadigvarande boende hos M.K.

A.N:s grunder

Parterna har inte sådana djupa samarbetssvårigheter som utesluter gemensam vårdnad. A.N. är lämplig som vårdnadshavare. Det föreligger ingen risk för att A.N. ska bortföra T. till Syrien eller annat land.

A.N:s umgängesyrkanden är förenliga med T:s bästa. T. har haft regelbundet umgänge med honom i närvaro av umgängesstöd var tredje vecka. Det har pågått sedan september 2020 och pågår än i dag. Några umgängestillfällen har fallit bort på grund av sjukdom och annat. Det till trots har umgängena fungerat väl.

T. har trivts i A.N:s sällskap. De har byggt upp en trygg och stark relation till varandra. Med anledning därav samt lagstiftarens avsikt att umgängen i närvaro av umgängesstöd ska pågå under en begränsad tid och ska vara som en övergående fas som syftar till att bygga upp relationen mellan barn och förälder så är det på tiden att umgänge mellan T. och A.N. sker under friare former.

M.K:s grunder

Det är förenligt med T:s bästa att M.K. får ensam vårdnad och att inget umgänge mellan T. och A.N. sker, då det finns en konkret risk för bortförande till Syrien eller annat land. A.N. är därför olämplig som vårdnadshavare och umgängesförälder. Parterna har vidare långtgående samarbetsproblem och A.N. kan inte sätta T:s behov främst.

Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. – – –.

Boendefrågan

Avseende T:s stadigvarande boende är parterna överens om att hon ska bo hos M.K. Tingsrätten anser att detta är förenligt med T:s bästa.

Vårdnadsfrågan och umgängesfrågan

Vad tingsrätten först har att ta ställning till är om vårdnaden om T. ska vara fortsatt gemensam eller om den ska tillerkännas M.K. ensam. Därefter ska tingsrätten ta ställning till umgängesfrågan.

Målet har till stor del handlat om risken för att A.N. olovligen ska bortföra T. till Syrien eller annat land vilket har betydelse för både vårdnads- och umgängesfrågan. En viss del av målet har även handlat om parternas samarbete kring T., vilket får störst betydelse avseende vårdnadsfrågan.

Enligt HD (se NJA 1995 s 727) måste det föreligga en mera konkret fara för bortförande för att den ska få betydelse i mål av nu aktuellt slag. HD har framhållit som exempel på omständigheter som kan utvisa att en risk för bortförande föreligger, faktiska åtgärder som framstår som vidtagna för att förbereda ett senare bortförande, eller uttalanden som tyder på ett sådant syfte hos föräldern. HD har betonat att åtgärder eller uttalanden, som sedda för sig kan väcka misstänksamhet, kan ha en naturlig förklaring om de sätts in i sitt sammanhang.

I målet är det utrett att A.N. har haft umgänge med T. under ett års tid utan att göra några konkreta försök att bortföra henne. Detta talar med styrka för att han inte har någon avsikt att bortföra henne. Mot detta ställs dock vad som övrigt förekommit i målet. Frågan blir alltså om A.N. vidtagit några faktiska åtgärder eller gjort uttalanden som talar för att han förbereder ett bortförande av T. eller har några sådana syften.

Av utredningen i målet är det klarlagt att A.N. skickat pengar till sin familj i Syrien. A.N. har påstått att detta är för hans mamma och två systrars försörjning, vilket även får visst stöd av vittnet B.H. Mot denna bevisning ställs däremot ett samtal som ägt rum våren 2019 mellan A.N. och M.K:s syster där A.N. sagt att anledningen till att han skickar pengar till Syrien är att han sparar pengarna för att kunna återvända och att hans familj inte behöver stöd och hjälp. Tingsrätten finner att det inspelade samtalet talar med styrka för att A.N. skickat pengar till Syrien för att han själv ska kunna ta del av dessa och inte endast för sin mors och systrars försörjning. Av samma samtal hörs A.N. även säga att han kommer från ett samhälle som är radikalt och konservativt, i motsats till vad A.N. uppgett i förhöret vid tingsrätten. Av sms-konversationer mellan M.K:s syriska advokat och A.N. framgår att de diskuterar frågan om vad A.N. har rätt till enligt syrisk lag avseende T. för det fall att M.K. gifter om sig. Det framgår av dessa sms att M.K. enligt syrisk lag skulle förlora vårdnaden helt om T. om hon skulle gifta om sig. Att så skulle vara fallet får även stöd av vad båda parterna uppgett i förhör. A.N. har dock gjort gällande att han aldrig skulle kräva T. för det fall att M.K. skulle gifta sig. Det har inte framkommit någon bevisning i målet som visar att A.N. faktiskt krävt sin rätt enligt syrisk lag. Trots att A.N. förklarat att han aldrig skulle kräva T. enligt syrisk lag är det enligt tingsrättens mening klarlagt att M.K. känt en rädsla för att gifta om sig med anledning av vad den syriska lagen föreskriver. Stöd för denna rädsla är bland annat att hon och hennes nya sambo J.Y. valt att inte registrera sitt äktenskap.

Det är även visat i målet att A.N. efterfrågat en kopia på T:s pass. Tingsrätten anser att han inte gett någon rimlig förklaring till denna förfrågan. Detta talar enligt tingsrättens mening till viss del för att A.N. försökt vidta en förberedande handling för att kunna skaffa ett pass till T. vilket skulle kunna underlätta vid ett bortförande.

Tingsrätten finner vidare att det är utrett att M.K. har känt en rädsla för att A.N. olovligen ska föra bort T. M.K:s uppgifter om att hon väntat utanför umgängeslokalen eller haft någon anhörig närvarande vid umgänge mellan A.N. och T. får stöd av vittnena R.H:s, K.N:s och M.J:s uppgifter.

Det har i målet även åberopats handlingar för att visa att A.N. rest till Syrien under sommaren 2021. Tingsrätten anser att äktheten av det åberopade syriska dokumentet om A.N:s in- och utresor från Syrien får värderas med stor försiktighet. Vid bedömningen av om A.N. rest till Syrien och att det därmed finns en bortföranderisk till landet måste hänsyn tas till att A.N. beviljats skyddsstatus i Sverige, vilket inte ifrågasatts av svaranden, samt att han valt att gifta sig i Sudan och inte i Syrien trots att både han och hans nya fru kommer från Syrien. Dessa omständigheter talar emot att han skulle ha rest till Syrien. Dock finns det uppgifter i målet från den syriska ambassaden om att personer som lämnat landet illegalt ändå kan återvända till landet utan att riskera repressalier. Av samma handling framgår att han har en ny fru som han har gift sig med i Sudan, vilket är en uppgift som A.N. bekräftat först efter att dessa handlingar getts in i målet. A.N. har även framhållit i socialutredningen att han är ensamstående. Hans förklaring till detta är att han faktiskt lever ensam i Sverige. Tingsrätten finner att A.N:s förklaring till varför han sagt i utredningen att han är ensamstående är rimlig. På den aktuella resehandlingen finns det uppgifter som A.N. bekräftat som sanna, samt uppgifter som A.N. menar inte stämmer, det vill säga uppgiften om att han varit i Syrien. Det framstår som märkligt att bara vissa delar av handlingen skulle vara äkta (det nya äktenskapet som inte var känt i målet innan denna handling gavs in till domstolen) medan andra delar inte skulle vara det (resan till Syrien). Enligt tingsrättens mening finns det mycket som talar för att A.N. inte skulle utsätta sig för en sådan stor risk som det skulle innebära för honom att återvända till Syrien, dock kan tingsrätten inte helt bortse från att det finns en möjlighet att resehandlingen är äkta. En resa till Syrien kan indikera att A.N. planerar ett bortförande, men det kan även finnas andra anledningar till resa och varför han skulle välja att inte berätta om denna resa.

En ytterligare omständighet som M.K. åberopat till stöd för bortföranderisken är att A.N. har folkbokfört T. i Syrien år 2019. Det är utrett i målet att så har skett. A.N. har förklarat att anledningen till detta, som även får visst stöd av ljudfilen som spelats upp, var att han på något vis skulle kunna visa att han är far till T. Tingsrätten anser att A.N:s förklaring till varför han folkbokförde T. i Syrien är rimlig. Däremot anser tingsrätten att det är något märkligt att A.N., efter att han registrerats som fader till T. i Sverige, låtit T. fortsatt vara folkbokförd i Syrien.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser tingsrätten att det av utredningen i målet framkommit att A.N. vidtagit vissa åtgärder och gjort vissa uttalanden som kan misstänkas vara vidtagna för att förbereda ett senare bortförande av T. Det finns alltså enligt tingsrättens mening en viss bortföranderisk som tingsrätten inte helt kan bortse ifrån. Denna risk skulle kunna reduceras till viss del genom att M.K. tillerkänns vårdnaden om T. ensam, då M.K. själv kan besluta om dotterns pass, vem som får hämta dottern på förskolan med mera. I vårdnadsfrågan ska tingsrätten även väga in parternas förmåga att sätta T:s behov först. – – –. Mot bakgrund av detta anser tingsrätten att det är bäst för T. att M.K. tillerkänns ensam vårdnad om henne.

Avseende umgängesfrågan gör tingsrätten följande bedömning. Som konstaterats finns det en viss bortföranderisk, dock anser tingsrätten att risken inte är så stark att den utgör ett hinder mot umgänge. T:s behov av en nära och god kontakt med A.N. är större än bortföranderisken. Det finns inget i utredningen som talar för att umgänget mellan A.N. och T. inte fungerat bra de senaste månaderna, utan tvärtom verkar T. ha utvecklat en fin relation till A.N. T. ska alltså ha rätt till umgänge med A.N. Tingsrätten anser att det vore bäst för T. om umgänget sker regelbundet och att inte allt för lång tid förflyter mellan varje umgängestillfälle. Hittills har umgänget pågått i två timmar vid varje tillfälle. Tingsrätten anser att två timmar är en lagom umgängestid, då nu även hämtning och lämning ska ske inom detta tidsspann. – – –.

Umgänget har pågått under ett års tid i närvaro av umgängesstöd. – – –. Domstolens möjlighet att besluta om umgängesstöd är avhängig av att barnet har behov av det. Det är inte umgängesförälderns behov av stöd eller den andra förälderns tveksamheter till umgänget som i sig ska ligga till grund för bedömningen (se prop. 2009/10:192 s. 29). Ett umgängesstöd ska alltså inte förordnas för att reducera en eventuell bortföranderisk, då ett umgängesstöd inte har möjligheten att hindra ett bortförande. Tingsrätten finner att T. under det gångna året haft tid att knyta en fin kontakt till A.N. och att något umgängesstöd därför inte är nödvändigt vid umgängestillfällena.

1 M.K. ska ha ensam vårdnad om T.

2 T. ska ha sitt stadigvarande boende hos M.K.

3 T. ska ha rätt till umgänge med A.N. varje söndag kl. 14.00–16.00 med start 21 november 2021. – – –. Hämtning och lämning ska ske på förskolan. – – –.

4 Vad som beslutas enligt punkterna 1–3 får verkställas utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft.

M.K. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut om umgänge (punkten 3 i tingsrättens domslut).

A.N. motsatte sig ändringsyrkandet.

Hovrätten beslutade den 17 november 2021 att vidare verkställighet av tingsrättens beslut om umgänge (punkten 3 i tingsrättens domslut) tills vidare inte skulle få ske (inhibition).

Hovrätten (hovrättsråden Helen Svensson och Susanne Nilhammer, tf. hovrättsassessorn Sofie Hansson, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 23 maj 2022 följande.

Vårdnaden om T. ska enligt tingsrättens dom tillfalla M.K. ensam. När en av föräldrarna tillerkänns ensam vårdnad om ett barn saknas det lagliga förutsättningar att besluta om var barnet ska bo. Den ensamma vårdnadshavaren beslutar i stället i den frågan. Trots att tingsrättens dom inte har överklagats i den delen ska vad tingsrätten beslutat om boende därför upphävas.

Hovrätten har att ta ställning till om det finns en konkret risk för att A.N. för bort T. och om denna risk är sådan att den utesluter att umgänge regleras i dom.

På sätt som tingsrätten har beskrivit finns det omständigheter som talar både för och emot att det finns en risk för att barnet förs bort om möjlighet ges. Tingsrätten har sammantaget bedömt att det finns en viss bortföranderisk. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det finns en bortföranderisk men värderar allvaret i denna risk på annat sätt än vad tingsrätten har gjort. Skälen för detta är, utöver de omständigheter som tingsrätten redogjort för och som talar för att det finns en bortföranderisk, följande.

Det har i hovrätten klarlagts att A.N. registrerats som far till T. våren 2019 men att han trots det under hösten 2019 valde att folkbokföra T. i Syrien. Detta är en åtgärd som svårligen kan förklaras på annat sätt än att det finns en avsikt hos A.N. att T. någon gång ska leva i Syrien. Av den vårdnads-, boende- och umgängesutredning som inhämtats i tingsrätten framgår vidare att utredaren utifrån en konstaterad risk för att pappan ska föra T. utomlands, funnit att umgänge behöver ske i närvaro av umgängesstöd. A.N. har av utredaren också bedömts sakna en stark anknytning till Sverige. Hovrätten delar den bedömningen. Av i hovrätten tillkommen skriftlig bevisning framgår visserligen att A.N. har fast arbete och bostad i Sverige samt att A.N. väntar barn med sin fru som numera bor i Sverige. Dessa omständigheter är dock inte sådana att de väsentligen stärker anknytningen till Sverige och därmed minskar risken för bortförande, eftersom A.N:s frus enda anknytning till Sverige är A.N. samtidigt som båda makar har stark anknytning och familj kvar i Syrien.

Till skillnad från tingsrätten anser alltså hovrätten att de omständigheter som presenterats sammantaget är sådana att det finns en konkret risk för bortförande. Denna risk är sådan att det inte kan anses förenligt med T:s bästa att förordna om något umgänge i dom. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta. Det finns dock inget som hindrar att parterna på egen hand ordnar så att umgänge mellan T. och A.N. framöver kan ske på ett för henne säkert sätt.

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten upphäver tingsrättens beslut om boende och umgänge (punkterna 2 och 3 i tingsrättens domslut).

I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Det som hovrätten beslutat ovan ska gälla utan hinder av att hovrättens dom inte har vunnit laga kraft.

A.N. överklagade och yrkade att HD skulle besluta att T. skulle ha rätt till umgänge med honom under en inledande period av tre månader i närvaro av umgängesstöd, i den utsträckning som socialtjänsten kunde bistå med det, och därefter varje söndag kl. 14.00–16.00.

M.K. bestred yrkandet och förklarade att hon inte medgav något umgänge.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, Malin Bonthron, Johan Danelius och Anders Perklev, referent) meddelade den 18 december 2023 följande dom.

1 A.N. och M.K. har sitt ursprung i Syrien och kom till Sverige 2014. De blev ett par 2017. Tillsammans har de dottern T. som föddes i slutet av 2018. Parterna separerade hösten 2018, innan T. föddes. De träffades därefter åter under några månader i början av 2019.

2 T. har alltsedan födseln bott hos sin mamma M.K. Umgänge med A.N. har skett vid ett femtiotal tillfällen, till en början i närvaro av någon vän eller anhörig till M.K. och senare under medverkan av umgänges­stöd. Umgänget upphörde helt i slutet av 2021, efter beslut från hovrätten.

3 M.K. har motsatt sig umgänge på den grunden att det finns risk för att A.N. tar med sig T. till Syrien för att låta dottern stanna där.

4 Tingsrätten beslutade att M.K. skulle ha ensam vårdnad om T. och att T. skulle ha rätt till umgänge med A.N. varje söndag kl. 14.00 till 16.00 med undantag för vissa närmare angivna perioder.

5 Hovrätten har upphävt tingsrättens beslut om umgänge, även interimistiskt.

6 Frågan i målet är hur en risk för att umgängesföräldern för barnet utomlands ska värderas vid beslut om umgänge med barn.

Allmänt om prövningen

7 För alla frågor rörande vårdnad, boende och umgänge ska barnets bästa vara avgörande (se 6 kap. 2 a § första stycket FB, jfr art. 3 i Barnkonventionen). Vad som är barnets bästa ska avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet. Så långt möjligt bör såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet beaktas. (Jfr prop. 2020/21:150 s. 129.)

8 Barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (se 6 kap. 2 b § FB, jfr artikel 12 i Barnkonventionen). De minsta barnen kan emellertid som regel inte ha någon uttalad uppfattning, vilket innebär att domstolen i de fallen inte kan ta hänsyn till barnets vilja.

9 Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Denna rättighet får dock inskränkas genom lag under vissa närmare angivna förutsättningar. Ett beslut om vårdnad, boende eller umgänge som grundar sig på vad som bedöms vara bäst för barnet torde normalt sett inte komma i konflikt med konventionen (jfr Hans Danelius m.fl., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 6 uppl. 2023, s. 444 och 491 ff.).

Risken för bortförande eller kvarhållande

10 När det gäller frågor om vårdnad, boende och umgänge ska särskilt avseende fästas vid dels risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, dels barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (6 kap. 2 a § andra stycket FB).

11 Bedömningen av riskerna för barnet att ha umgänge med en förälder eller någon annan bör göras i två steg. Först bör det konstateras om en risk i ett visst hänseende föreligger och därefter hur stor risken är och om den kan hanteras. (Jfr prop. 2005/06:99 s. 42 f. samt Anna Kaldal, Parallella processer, 2010, s. 230 f.)

12 För att det ska anses finnas en risk för bortförande eller kvarhållande är det inte tillräckligt att umgängesföräldern har sitt ursprung i ett annat land och har anknytning till landet genom anhöriga eller på annat liknade sätt. Det måste finnas en mer konkret fara för bortförande. Exempel på omständigheter som kan utvisa en sådan konkret risk är faktiska åtgärder som framstår som vidtagna för att förbereda ett senare bortförande eller uttalanden som tyder på ett sådant syfte hos föräldern. (Jfr ”Risken för bortförande I” NJA 1995 s. 727.)

13 Bedömningen av risken för bortförande eller kvarhållande utgör en prognos om framtida förhållanden. För att kunna bedöma risken måste domstolen först värdera redan inträffande händelser eller föreliggande omständigheter som talar för att risken kan komma att förverkligas. I fråga om sådana omständigheter bör det beviskrav som normalt gäller i tvistemål tillämpas.

14 När det har klarlagts vilka omständigheter som prövningen ska grundas på ska en bedömning göras av i vilken utsträckning dessa sammantagna talar för att ett bortförande eller kvarhållande kan komma att ske. Om prövningen leder fram till slutsatsen att det finns en beaktansvärd risk för bortförande eller kvarhållande och den risken inte i tillräcklig grad kan minskas genom att formerna för umgänget anpassas, utgör detta som utgångspunkt hinder mot umgänge med den förälder som kan befaras ha för avsikt att föra bort eller kvarhålla barnet.

15 En helhetsbedömning med hänsyn till samtliga omständigheter ska dock alltid göras utifrån vad som är barnets bästa. Det kan då finnas skäl att också väga in bl.a. hur tidigare umgänge har fungerat och hur komplicerat det skulle vara att återföra barnet till Sverige.

Närmare om formerna för umgänget

16 Barnets rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med kan förenas med olika villkor och begränsningar. Om barnet har behov av det, får rätten besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd). Ett sådant beslut ska gälla för viss tid (6 kap. 15 c § FB).

17 En av socialnämnden utsedd person som ska närvara vid umgänget har inte någon befogenhet att hindra en förälder från att föra bort barnet. Ett beslut om umgängesstöd kan därför inte motiveras med att risken för bortförande kan minska. Vidare är ett umgängesstöd avsett att vara en övergångslösning, vilket innebär att det bör beslutas endast i de fall då umgänget bedöms efter en viss tid kunna övergå till att ske utan sådant stöd.

18 Rätten kan också besluta att umgänget ska ske på annat sätt än genom att barnet och föräldern träffar varandra (6 kap. 15 § första stycket FB). Kontakten kan då i stället ske via exempelvis brev, telefon eller digitala plattformar. Denna möjlighet bör användas endast i undantagsfall när omständigheterna utesluter annat umgänge (jfr prop. 2005/06:99 s. 55). Ett sådant umgänge främjar ju inte i samma utsträckning en nära och god kontakt med umgängesföräldern. Även barnets ålder, utveckling och inställning till umgängesformen måste vägas in vid bedömningen.

Verkan i tiden av ett beslut om umgänge

19 Ett beslut i en fråga om umgänge gäller tills barnet fyller 18 år. Det kan vid beslutstillfället vara svårt att förutse och beakta alla framtida förändringar som kan ha betydelse för umgängets utformning och omfattning. Bedömningen av vilket umgänge som är bäst för barnet bör därför ha sitt fokus på de närmaste åren.

20 Av utredningen framgår att det umgänge som har förekommit mellan T. och A.N. har fungerat väl utifrån de förutsättningar som har gällt. Ingenting har framkommit som talar emot att A.N. i och för sig skulle vara lämpad för att ha umgänge med dottern. Bedömningen av vad som är bäst för T. bör därför inriktas på frågan om det finns en risk för bortförande som utgör hinder mot att förordna om ett umgänge i enlighet med A.N:s yrkande.

21 I målet är visat att A.N. i samband med separationen från M.K. har gjort uttalanden om att han inte skulle acceptera att M.K. gifte om sig, utan att han i så fall skulle låta T. växa upp i Syrien. Han har också i en sms-konversation med M.K:s advokat i Syrien uttryckt att han vill ha den rätt till T. som följer av lagen där. Av konversationen framgår att rättsordningen i Syrien föreskriver att om en skild kvinna gifter om sig ska vårdnaden om barnen i det tidigare äktenskapet övergå till faderns familj.

22 A.N:s uttalanden gjordes i samband med den konflikt som parterna hade kring uppbrottet från varandra och som nu ligger några år tillbaka i tiden. Med hänsyn till att uttalandena, särskilt i dialogen med advokaten, var förhållandevis konkreta bör de ändå tillmätas betydelse vid bedömningen av risken för bortförande.

23 Betydelsen av uttalandena förstärks av att A.N. under hösten 2019, utan M.K:s samtycke, folkbokförde T. i Syrien. En sådan registrering fyller inte någon funktion så länge T. befinner sig i Sverige. Det talar för att registreringen har utgjort en förberedelse inför en eventuell framtida vistelse i Syrien.

24 A.N. har uppgett att han på grund av krav på militärtjänstgöring är förhindrad att besöka Syrien och att han följaktligen inte har varit där sedan han lämnade landet 2014. M.K. har åberopat handlingar från myndigheter i Syrien och Libanon med uppgifter om att A.N. skulle ha gjort resor till Syrien 2021 och 2023. A.N. har påstått att handlingarna är falska och åberopat bevisning för detta.

25 De av M.K. åberopade handlingarna talar för att han har gjort de resor som påståtts. Den bevisning som A.N. har åberopat om att handlingarna är falska har ett begränsat värde. Om A.N. hade vistats i Sverige vid de aktuella tidpunkterna borde han utan svårighet ha kunnat lägga fram bevisning om detta, vilket han inte har gjort. Genom vad som har förekommit i målet är det sammantaget visat att han har gjort de påstådda resorna. Därigenom är det klarlagt att han är oförhindrad att göra åtminstone kortare resor till Syrien.

26 A.N. har fast arbete och bostad i Sverige. I oktober 2020 gifte han sig med en kvinna från Syrien, som därefter har förenats med honom i Sverige. Paret har fått en son. De har förklarat att de har för avsikt att stanna i Sverige. Både A.N. och hans hustru har emellertid kvar en stark anknytning till Syrien genom sina släktingar som bor där. Via Syriens ambassad i Stockholm har de låtit folkbokföra sonen även i Syrien.

27 De konkreta omständigheter som har framkommit i målet talar var för sig för att det finns en risk för att A.N. ska föra T. till Syrien och hålla kvar henne där. Vid bedömningen av hur stor denna risk är bör beaktas att det är fråga om flera omständigheter som i någon mån förstärker varandra. En sammantagen bedömning leder till slutsatsen att det finns en beaktansvärd risk för ett bortförande.

28 Det är inte möjligt att minska den konstaterade risken genom att föreskriva att umgänget ska ske i närvaro av en person som har utsetts av socialnämnden (se p. 17). Vidare har A.N. förklarat att tidigare umgänge via Skype med T. inte har fungerat och att han därför, av hänsyn till hennes bästa, enbart yrkar ett umgänge som innebär att han träffar T. Det framstår mot den bakgrunden inte som lämpligt att hantera risken genom att föreskriva umgänge i annan form (jfr p. 18).

29 Om risken för bortförande förverkligas skulle konsekvenserna för T. bli mycket allvarliga. Sannolikt skulle hon förlora all kontakt med M.K. och andra anhöriga på moderns sida. Syrien är inte anslutet till Haagkonventionen. Möjligheterna att återföra ett barn därifrån med stöd av internationell rättslig hjälp torde vara ytterst begränsade. Har skadan väl inträffat talar alltså mycket för att den inte kan repareras.

30 Med hänsyn till T:s låga ålder är det inte aktuellt att inhämta hennes uppfattning i umgängesfrågan.

31 Vad nu anförts leder, vid en helhetsbedömning utifrån vad som framstår som bäst för T., till slutsatsen att det för närvarande inte finns förutsättningar för att förordna om rätt till umgänge med A.N.

32 Hovrättens domslut ska därför fastställas.

HD fastställer hovrättens domslut.

Justitierådet Dag Mattsson tillade för egen del följande i anslutning till punkten 9 i domen.

Artikel 8 i Europakonventionen om rätten till respekt för familjelivet har en annan utgångspunkt och ett annat rättsligt syfte än föräldrabalken. Till skillnad från föräldrabalken bygger konventionen i det aktuella avseendet på en proportionalitetsbedömning och en avvägning mellan barnets och förälderns intressen. Konventionsartikeln är avsedd att ge ett skydd för familjen som sådan, vilket i vissa vårdnadssituationer kan innebära att hänsyn ska tas inte bara till barnet utan också till en förälders berättigade intresse, t.ex. möjligheten till umgänge med barnet. Som framgår av domen torde dock ett vårdnadsbeslut som grundar sig på vad som bedöms vara bäst för barnet normalt sett inte hamna i konflikt med konventionen.

Det ska emellertid framhållas att det inte ankommer på rätten att beakta artikel 8 – eller dess bakomliggande familjevärderingar – när den avgör en vårdnadsfråga. Europakonventionen reglerar statens förpliktelser mot enskilda och har inte någon omedelbar verkan i enskildas inbördes förhållanden (se t.ex.”Trygg-Hansas filmning” NJA 2007 s. 747 och ”Mobilfilmen” NJA 2020 s. 293). Den rätt och det skydd som lagen har gett en enskild gentemot andra kan inte heller i rättstillämpningen tolkningsvis begränsas för att staten ska kunna uppfylla sina internationella förpliktelser (jfr ”Mobilfilmen” p. 25). Den omständigheten att det här rör sig om indispositiv lagstiftning kan inte föranleda någon annan slutsats; lagens tvingande natur är motiverad av skyddet för en enskild, barnet.

Rätten har alltså att i vårdnadsmålet uteslutande tillämpa föräldrabalken med den syn på barnets bästa som kommer till uttryck där, dvs. att barnets bästa är det som ska vara avgörande och att inga andra intressen kan ta över. Frågan om statens skyldigheter på grund av skyddet för familjelivet i Europakonventionen får i förekommande fall tas upp i annat sammanhang och kan inte påverka den vårdnadsbedömning som ska göras enligt föräldrabalken.