Socialnämnden och klagointresset (NJA 2023 s. 1029)

Sökord Överklagande · Vårdnad · Särskilt förordnad vårdnadshavare · Klagointresse

Socialnämnden har i ett mål om överflyttande av vårdnad inte ansetts kunna överklaga en dom när domstolen flyttat över vårdnaden till särskilt förordnade vårdnadshavare med tillämpning av ett annat lagrum än det som socialnämnden åberopat som grund för talan.

Stockholms kommun genom Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd (stadsdelsnämnden) väckte talan vid Södertälje tingsrätt mot F.O.

Stadsdelsnämnden yrkade att vårdnaden om D.H.W. skulle överflyttas från F.O. till A.N. och G.N. som särskilt förordnade vårdnadshavare enligt 6 kap. 8 § FB.

F.O. bereddes tillfälle att yttra sig över stadsdelsnämndens ansökan men hördes inte av.

Till stöd för sin talan anförde Stadsdelsnämnden i huvudsak följande.

D.H.W. har varit aktuell hos socialtjänsten sedan hon föddes på grund av bristande omsorgsförmåga och psykisk ohälsa hos modern F.O. Då F.O. inte kunnat tillgodose D.H.W:s behov omhändertogs hon enligt lag (1999:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) den 24 december 2018. D.H.W. familjehemsplacerades hos A.N. och G.N. den 21 augusti 2019 och har bott hos dem sedan dess. Vården sker alltjämt med stöd av LVU. F.O. hade ensam vårdnad om D.H.W. fram till den 1 februari 2019 då även D.H.W:s far blev vårdnadshavare. Fadern omkom den 2 juni 2021 varefter F.O. är ensam vårdnadshavare.

F.O. bor i en träningslägenhet som hon har beviljats av socialpsykiatrin och har även insatsen boendestödjare. Hon har ekonomiskt bistånd och studerar svenska för invandrare. Hon har i ett möte den 29 april 2022 uttryckt att hon är positiv till att vårdnaden om D.H.W. flyttas över till A.N. och G.N. och säger sig vara nöjd med familjehemmet.

Umgänget mellan D.H.W. och F.O. är planerat till en gång per månad. De har endast träffats fyra gånger sedan D.H.W. placerades hos familjehemmet eftersom F.O. ställt in övriga planerade umgängen. F.O. har uttryckt att anledningen till detta är att hon är stressad av andra möten och kontakter som hon har. Socialtjänsten har genom regelbundna samtal uppmanat F.O. till umgänge och samtalat med henne om möjligheten att ha en person med som umgängesstöd vid umgängena. Det senaste umgänget ägde rum i oktober 2021. F.O. har förmedlat att hon vill ha fortsatt kontakt med D.H.W. och familjehemmet via Skype.

F.O. har kontakt med D.H.W. och familjehemmet via telefon och Skype varje vecka. Familjehemmet är positiva till umgänge mellan D.H.W. och modern och även mellan D.H.W. och det övriga biologiska nätverket.

Familjehemmet har en god förmåga att tillgodose D.H.W:s behov av omvårdnad, trygghet och fostran. D.H.W. får både sina praktiska som känslomässiga behov väl tillgodosedda i familjehemmet. Hon har stark känslomässig anknytning till familjehemmet där hon rotat sig och har sin stabilitet, trygghet och gemenskap. Hon ser A.N. och G.N. som sina närmaste omsorgspersoner. A.N. och G.N. har förklarat sig villiga att bli vårdnadshavare vilket även modern F.O. samtyckt till.

D.H.W. har stadigvarande vårdats och fostrats i familjehemmet hos A.N. och G.N. i drygt tre år. Utredningen ger enligt stadsdelsnämnden inte stöd för bedömningen att F.O. inom överskådlig tid skulle komma att ha förmåga eller möjlighet att ta ett sådant ansvar. Det är uppenbart bäst för D.H.W. att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till A.N. och G.N.

Tingsrätten (rådmannen Madeleine Arpegård) anförde följande i dom den 18 november 2022.

Av 6 kap. 8 a § FB framgår följande. Om ett barn står under båda föräldrarnas vårdnad och en av dem är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden, ska rätten anförtro vårdnaden om barnet åt den andra föräldern ensam. Om hindret gäller båda föräldrarna ska rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

Frågan i detta mål är om F.O. kan anses vara varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden om D.H.W. Med att en förälder är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden menas att han eller hon under överskådlig tid inte kommer att kunna fatta beslut i frågor som rör barnet. Hindret kan bestå i att föräldern, på grund av att han eller hon är skild från barnet, inte kan se till att barnet tas om hand eller ens ta ställning till vilka åtgärder som kan vara behövliga för att tillgodose barnets behov. Hindret kan också vara hänförligt till att föräldern försvunnit, t.ex. i samband med en olyckshändelse av något slag. Vidare kan hindret vara av medicinsk art och bestå i att föräldern på grund av t.ex. långvarig medvetslöshet eller allvarlig psykisk sjukdom är förhindrad att sörja för sitt barn. Den omständigheten att ett barn har placerats i familjehem på grund av någon omständighet som är hänförlig till föräldern är inte tillräckligt för att föräldern ska anses förhindrad att utöva vårdnaden om sitt barn. För att så ska vara fallet krävs att hindret är allvarligt och att någon förbättring inte kan påräknas inom överskådlig tid. Det är alltså bara mer kvalificerade fall av praktisk oförmögenhet att sörja för barnets behov som avses med begreppet varaktigt hinder. (Se prop. 2004/05:136 s. 54.)

Stadsdelsnämnden har gjort gällande att F.O. inom överskådlig tid inte kommer kunna ha förmåga eller möjlighet att vårda och fostra D.H.W. Av utredningen i målet framgår att F.O. idag är ensam vårdnadshavare för D.H.W. Vidare framgår att D.H.W. har varit aktuell hos socialtjänsten sedan hon föddes på grund av bristande omsorgsförmåga och psykisk ohälsa hos F.O. Drygt tre veckor efter D.H.W:s födelse omhändertogs D.H.W. enligt LVU eftersom hennes behov inte blev tillgodosedda av F.O. D.H.W. har endast träffat F.O. fyra gånger sedan hon placerades i familjehem och de har inte haft fysiskt umgänge sedan oktober 2021. Sammanfattningsvis visar utredningen att F.O. redan från D.H.W:s födelse varit oförmögen att sörja för D.H.W:s behov samt att F.O. under denna tid varit förhindrad att fatta beslut i frågor som rör D.H.W. Tingsrätten bedömer att F.O. på grund av det sagda är förhindrad att utöva vårdnaden om D.H.W. och att det inte finns något i utredningen som tyder på att en förbättring kan påräknas inom överskådlig tid. Tingsrätten bedömer därför att det föreligger förutsättningar för att överflytta vårdnaden.

Enligt 6 kap. 10 a § FB ska någon som är lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och god fostran förordnas till särskilt förordnad vårdnadshavare.

Av stadsdelsnämndens utredning framstår A.N. och G.N. som lämpliga att förordnas som vårdnadshavare och har samtyckt därtill. F.O. har även samtyckt till att A.N. och G.N. förordnas som vårdnadshavare för D.H.W. Med hänsyn till det ovan anförda finner tingsrätten det förenligt med D.H.W:s bästa att vårdnaden om henne överflyttas till A.N. och G.N.

Vårdnaden om D.H.W. flyttas i enlighet med 6 kap. 8 a § FB över till A.N. och G.N. i egenskap av särskilt förordnade vårdnadshavare.

Domslutet ska gälla utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

Stadsdelsnämnden överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten i stället skulle besluta att vårdnaden om D.H.W. skulle överflyttas från F.O. till A.N. och G.N. som särskilt förordnade vårdnadshavare enligt 6 kap. 8 § FB.

Till stöd för överklagandet uppgav stadsdelsnämnden i huvudsak följande. Tingsrätten har felaktigt bifallit nämndens käromål utifrån 6 kap. 8 a § FB och inte utifrån 6 kap. 8 § FB som nämnden hade åberopat som rättslig grund för sin talan. När vårdnaden överflyttas enligt 6 kap. 8 a § FB kan vårdnadshavaren väcka talan om att vårdnaden ska återgå till denna så snart det varaktiga hindret upphört. En sådan talan skulle innebära en stor risk för D.H.W. att ryckas upp från sitt hem hos A.N. och G.N. Syftet med bestämmelsen i 6 kap. 8 § FB är att skydda ett barn som vistats i ett familjehem under flera år och som har rotat sig där från att ryckas upp ur den invanda miljön och ge barnet en långsiktig stabilitet och trygghet att veta att rådande förhållanden får bestå. Det kan således inte anses i enlighet med barnets bästa att nämndens käromål bifallits utifrån felaktigt lagrum och inte i enlighet med nämndens yrkande på de grunder och omständigheter som åberopats. Utgången i målet får därmed även anses ha gått nämnden emot.

Hovrätten (hovrättsråden Katja Isberg Amnäs och Catharina Adlercreutz samt tf. hovrättsassessorn Linn Lundmark, referent) anförde i beslut den 25 januari 2023 följande.

För att en part i ett tvistemål ska vara behörig att klaga på ett avgörande krävs att parten har ett rättsligt intresse av att en överprövning kommer till stånd. Det innebär att domen från rättslig synpunkt ska innebära en nackdel för den som klagar och att det yrkande som klaganden framställer på objektiva grunder ska kunna sägas vara till klagandens förmån. Det krävs med andra ord att det finns ett klagointresse. (Se t.ex. NJA 2017 s. 735 och NJA 2018 s. 467.)

Klagan över enbart domskäl är därigenom i princip inte tillåten. Har domslutet gått helt i parts favör saknar denne alltså möjlighet att klaga, även om han eller hon anser att domen med hänsyn till domskälen är olycklig från prejudikatsynpunkt eller kan medföra en för honom eller henne oförmånlig bevisverkan i framtida process (jfr Lars Welamson och Johan Munck, Rättegång VI, 6 uppl. 2022, s. 32 samt t.ex. NJA 2018 s. 467).

Tingsrätten har bifallit stadsdelsnämndens käromål på annan grund och med angivande av ett annat lagrum än det nämnden har åberopat till grund för sin talan. Stadsdelsnämndens yrkande i hovrätten skulle dock inte leda till någon annan rättsföljd än tingsrättens domslut och kan därigenom objektivt sett inte anses vara till nämndens förmån. Att domen i framtida processer kan komma att få en för nämnden eller de intressen som nämnden representerar negativ bevisverkan leder inte till någon annan bedömning. Stadsdelsnämnden saknar därigenom klagointresse och överklagandet ska avvisas.

Hovrätten avvisar överklagandet.

Stockholms kommun genom Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd (socialnämnden) överklagade och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens beslut och återförvisa målet dit för prövning i sak.

F.O. bereddes tillfälle att yttra sig men hördes inte av.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Christine Stridsberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s skäl.

Vad målet gäller

5 Frågan i målet är om klagointresse föreligger i mål om överflyttande av vårdnad om barn när tingsrätten flyttat över vårdnaden med tillämpning av annan grund och lagrum än den som käranden, i detta fall socialnämnden, gjort gällande.

Allmänt om klagointresse

6 För att ett överklagande ska tas upp av högre rätt gäller ett generellt krav på att klagandeparten ska ha ett rättsligt intresse av att en överprövning kommer till stånd. Detta innebär att domen från rättslig synpunkt ska innebära en nackdel för klaganden och att det yrkandet som klaganden framställer på objektiva grunder ska kunna sägas vara till klagandens förmån.

7 Dessa förutsättningar, som brukar sammanfattas som ett krav på klagointresse, innebär att det för att få till en prövning i högre instans som regel inte är tillräckligt att en domstol i en senare rättegång till den klagandes nackdel kan ta intryck av bedömningen i den överklagade domen, om denna står fast. (Se bl.a. NJA 2018 s. 467.)

Rättslig reglering gällande överflyttande av vårdnad

Punkterna 8–13 motsvarar i huvudsak punkterna 7–13 i HD:s skäl.

Särskilt om återgång av vårdnad

14 Om en förälder önskar återfå vårdnaden om sitt barn kan talan om överflyttning från en särskilt förordnad vårdnadshavare väckas enligt 6 kap. 10 § första stycket FB. Rätten får då besluta om sådan överflyttning.

15 Av bestämmelsen framgår inte om rätten vid prövning av sådan talan har att beakta något annat än vad som generellt gäller när rätten prövar vårdnadsfrågor. I förarbetena till bestämmelsen – som då hade en något annan lydelse – uttalades att frågan om vårdnaden ska flyttas över till en förälder måste prövas mot bakgrund av de skäl som en gång har förelegat för att utse en särskilt förordnad förmyndare (prop. 1990/91:8 s. 62).

Bedömningen i detta fall

16 De rättigheter och skyldigheter som ankommer på A.N. och G.N. såsom särskilt förordnade vårdnadshavare för D.H.W. påverkas inte, varken i relation till barnet, socialnämnden eller någon annan part, av att tingsrätten flyttat över vårdnaden till dem med stöd av 6 kap. 8 a § FB i stället för 6 kap. 8 § samma lag. Rättsföljden av tingsrättens dom skulle med andra ord inte komma att ändras vid en prövning i sak av socialnämndens överklagande.

17 I den situationen att modern vid senare tillfälle väcker talan om att återfå vårdnaden ankommer det på domstolen att låta barnets bästa vara avgörande för utgången och att fullfölja den utredningsskyldighet som åligger rätten i mål om vårdnad av barn. Finner rätten vid sådan prövning att det är till barnets bästa att vårdnaden förblir hos de särskilt förordnade vårdnadshavarna ska någon återgång av vårdnaden till föräldern inte ske, även om de omständigheter som tingsrätten en gång lade till grund för att flytta över vårdnaden till de särskilt förordnade vårdnadshavarna inte längre är för handen. Att vårdnaden i detta fall flyttats över med stöd av 6 kap. 8 a § FB i stället för 6 kap. 8 § samma lag har därmed varken någon rättslig verkan eller mer än begränsad bevisverkan.

18 Mot bakgrund av det nu anförda saknar socialnämnden klagointresse. Överklagandet ska därför avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Stefan Johansson, Petter Asp, Stefan Reimer, referent, Christine Lager och Margareta Brattström) meddelade den 19 december 2023 följande beslut.

1 Socialnämnden ansökte i tingsrätten om att vårdnaden om D.H.W. skulle överflyttas från hennes mor och vårdnadshavare F.O. till ­f­amiljehemsföräldrarna A.N. och G.N. som särskilt förordnade vårdnadshavare enligt 6 kap. 8 § FB. Nämnden anförde att D.H.W., som vid tidpunkten för ansökan var knappt fyra år, hade varit placerad hos familjehemsföräldrarna i ca tre år och att F.O. på grund av bristande omsorgsförmåga inte kunde förväntas fylla rollen som vårdnadshavare för henne under överskådlig tid.

2 Tingsrätten biföll ansökan om att flytta över vårdnaden till A.N. och G.N. som särskilt förordnade vårdnadshavare, men med hänvisning till att F.O. var varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden i den mening som avses i 6 kap. 8 a §.

3 Socialnämnden överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle förordna att vårdnaden om D.H.W. i stället skulle flyttas över med stöd av 6 kap. 8 §.

4 Hovrätten har avvisat socialnämndens överklagande.

5 Frågan i målet är om socialnämnden har något klagointresse när vårdnaden har flyttats över till en särskilt förordnad vårdnadshavare med tillämpning av en annan bestämmelse än den som nämnden åberopat.

6 För att ett överklagande ska tas upp av högre rätt gäller ett generellt krav på att den som överklagar har ett rättsligt intresse av att en överprövning kommer till stånd, dvs. har ett klagointresse. Detta innebär att domen från rättslig synpunkt ska medföra en nackdel för klaganden och att det yrkande som klaganden framställer på objektiva grunder ska kunna sägas vara till klagandens förmån. I princip ska yrkas ändring i domslutet och inte endast i domskälen. (Jfr bl.a. ”Slutbesiktningen och klagointresset” NJA 2018 s. 467 p. 9 och 10.)

7 Av 6 kap. 2 § första stycket FB följer att ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna, eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller åt en tillfällig vårdnadshavare. Den som har vårdnaden om ett barn ansvarar, enligt andra stycket, bland annat för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran tillgodoses.

8 I lagstiftningen görs i dessa avseenden ingen skillnad på rättigheter och skyldigheter för den som är vårdnadshavare till följd av föräldraskap jämfört med den som är särskilt förordnad vårdnadshavare. Inte heller skälen för varför vårdnaden överflyttats till en särskilt förordnad vårdnadshavare har någon inverkan på dennes rättigheter och skyldigheter.

9 Enligt 6 kap. 2 a § gäller att barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad. Detsamma följer av Barnkonventionen.

10 De närmare förutsättningarna för överflyttande av vårdnad till särskilt förordnade vårdnadshavare följer, såvitt nu är av intresse, av 6 kap. 7–8 a §§.

11 Av 6 kap. 7 § framgår att det finns en skyldighet för rätten att göra ändring i vårdnaden, eller flytta över den till särskilt förordnade vårdnadshavare, om en förälder vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling.

12 I 6 kap. 8 § föreskrivs att om ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart att det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem, ska rätten flytta över vårdnaden till dem såsom särskilt förordnade vårdnadshavare. Bestämmelsen syftar till att öka tryggheten för familjehemsplacerade barn och utgår, till skillnad från 6 kap. 7 §, från barnets behov av trygghet och stabilitet snarare än från förälderns bristande förmåga att utöva vårdnaden.

13 Av 6 kap. 8 a § följer bland annat att om båda föräldrarna är varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden om barnet ska vårdnaden flyttas över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Bestämmelsen infördes primärt med ensamkommande flyktingbarn som beviljats uppehållstillstånd i åtanke, men som framgått är ordalydelsen i lagtexten generell. I förarbetena uttalas också att bestämmelsen är tillämplig även på andra förhållanden; exempelvis kan vårdnaden överflyttas med stöd av detta lagrum om föräldern av medicinska skäl, såsom långvarig medvetslöshet eller allvarlig psykisk sjukdom, är förhindrad att sörja för sitt barn (jfr prop. 2004/05:136 s. 42 och 54).

14 Om en förälder önskar återfå vårdnaden om sitt barn kan talan om överflyttning från en särskilt förordnad vårdnadshavare väckas enligt 6 kap. 10 § första stycket. Rätten kan då besluta om sådan överflyttning. Bestämmelsen gäller oberoende av på vilken grund vårdnaden har flyttats över till den särskilt förordnade vårdnadshavaren.

15 Av paragrafen framgår inte om rätten vid sin prövning av en sådan talan ska beakta något annat än vad som generellt gäller när rätten prövar vårdnadsfrågor. I förarbetena uttalades visserligen att frågan om vårdnaden ska flyttas över till en förälder måste prövas mot bakgrund av de skäl som en gång har förelegat för att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare (jfr prop. 1990/91:8 s. 62). Bestämmelsen i 6 kap. 2 a § och Barnkonventionens krav om att barnets bästa alltid ska vara avgörande gäller emellertid även vid en talan om återgång av vårdnaden. Det innebär att prövningen av om vårdnaden ska återgå inte kan ta sikte bara på de skäl som ursprungligen anfördes för beslutet att överflytta vårdnaden till en särskild vårdnadshavare. Den prövning som ska göras är alltså densamma oberoende av om överflyttningen av vårdnaden ursprungligen skedde med stöd av 6 kap. 8 § eller 6 kap. 8 a §.

16 De rättigheter och skyldigheter som ankommer på A.N. och G.N. såsom särskilt förordnade vårdnadshavare för D.H.W. påverkas inte, varken i relation till D.H.W., socialnämnden eller någon annan, av att tingsrätten har flyttat över vårdnaden till dem med stöd av 6 kap. 8 a § FB i stället för 6 kap. 8 §. Rättsföljden av tingsrättens dom skulle med andra ord inte kunna komma att ändras vid en prövning i sak av socialnämndens överklagande.

17 Om F.O. vid ett senare tillfälle väcker talan om att återfå vårdnaden enligt 6 kap. 10 § ska alltså D.H.W:s bästa vara avgörande för utgången. Finner rätten vid sådan prövning att det är till hennes bästa att vårdnaden förblir hos de särskilt förordnade vårdnadshavarna ska någon återgång av vårdnaden till F.O. inte ske. Och det gäller även om de omständigheter som tingsrätten en gång lade till grund för att flytta över vårdnaden till de särskilt förordnade vårdnadshavarna då inte längre är för handen.

18 Mot bakgrund av det nu anförda saknar socialnämnden klagointresse. Överklagandet ska därför avslås.

HD avslår överklagandet.