Den ingripande behandlingsplanen (NJA 2023 s. 1086)

Sökord Skyddstillsyn · Kontraktsvård · Brottspåföljd

Påföljden för narkotikabrott har bestämts till skyddstillsyn med kontraktsvård. Det förhållandet att den planerade behandlingen framstår som mer ingripande än vad som behövs för att motsvara det alternativa fängelsestraffet har inte ansetts utgöra något hinder mot att välja den påföljden.

Allmän åklagare väckte vid Mora tingsrätt åtal mot A.K. för ringa narkotikabrott och narkotikabrott med följande gärningsbeskrivningar.

1.1. Ringa narkotikabrott

A.K. har olovligen använt alprazolam, som är narkotika. Det hände den 20 augusti 2020 eller kort tid dessförinnan på okänd plats i Sverige. A.K. begick gärningen med uppsåt.

1.2 Narkotikabrott

A.K. har olovligen innehaft 66,76 gram amfetamin, som är narkotika. Det hände den 20 augusti 2020 inom Rättvik, Rättviks kommun. A.K. begick gärningen med uppsåt.

A.K. erkände ringa narkotikabrott gällande bruket av alprazolam men förnekade narkotikabrott gällande innehav av amfetamin. Gällande innehavet förnekade hon brott med hänsyn till att det inte var hennes amfetamin och att hon inte heller hade lagt ner det i sin handväska eller kände till att det låg där.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Martin Prosell) anförde i dom den 9 februari 2021 följande.

Av utredningen framgår till att börja med följande. A.K. befann sig vid resecentrum i Rättvik tillsammans med två andra personer. Polisen hade kommit till platsen i anledning av misstanke om att en moped hade stulits. När polisbilen kom dit sprang A.K. och en annan person från platsen medan den tredje var kvar med mopeden. A.K. uppfattades som narkotikapåverkad och i hennes handväska inuti en mobilkartong hittades sammanlagt 66,76 gram amfetamin.

Tingsrätten menar att det är ställt utom rimligt tvivel att hon visste om att narkotikan fanns i hennes handväska. Hon ska därför dömas för narkotikabrott och även ringa narkotikabrott gällande det erkända bruket av alprazolam vid samma tillfälle.

A.K. förekommer under två avsnitt i belastningsregistret. Avsnitten gäller två tingsrättsdomar från år 2020 då påföljden i båda fallen bestämdes till dagsböter. I båda målen förekom ringa narkotikabrott.

A.K. har nu begått ett narkotikabrott där straffvärdet enligt tingsrätten något överstiger fem månaders fängelse. Ett narkotikabrott har ett relativt högt s.k. artvärde och med hänsyn till detta i jämförelse med nu aktuellt straffvärde krävs det alldeles särskilda skäl för att bestämma påföljden till något annat än fängelse (jfr Martin Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis m.m., elektronisk version s. 1242, Jure bokhandel). Några sådana starka skäl finns inte i detta fall. En skyddstillsyn med förskrift om viss behandling enligt frivårdens förslag är inte tillräckligt. Även om det inte får någon direkt betydelse kan även i och för sig anges att tingsrätten inte heller bedömer att A.K. är lämplig att genomföra samhällstjänst med hänsyn till sitt pågående narkotikamissbruk.

Tingsrätten dömde A.K. för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64) och ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 § samma lag till fängelse fem månader.

Tingsrätten beslutade också om förverkande och beslag och om avgift enligt lagen om brottsofferfond.

A.K. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna henne från åtalet för narkotikabrott eller i vart fall lindra påföljden.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättslagmannen Monika Sörbom, hovrättsrådet Johan Welander, referent, och tf. hovrättsassessorn Boel Hilding Berggren samt två nämndemän) anförde i dom den 24 oktober 2022 följande.

I enlighet med tingsrättens dom, som inte har överklagats i den delen, ska A.K. dömas för ringa narkotikabrott.

När det gäller narkotikabrottet har hovrätten tagit del av samma utredning som tingsrätten. Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i fråga om skuld och delar också tingsrättens bedömning av straffvärdet.

Hovrätten har inhämtat ett kompletterande yttrande från Kriminalvården. Av yttrandet framgår att det har skett en påtaglig förbättring av A.K:s personliga och sociala situation. Med hänsyn till vad A.K. själv har uppgett om sin inställning till institutionsvård har Kriminalvården inte föreslagit någon s.k. kontraktsvård.

Hovrätten konstaterar att det har skett en påtaglig förbättring av A.K:s livssituation, vilket är mycket positivt. Narkotikabrottets art och straffvärde medför dock att det saknas förutsättningar att bestämma påföljden till något annat än fängelse. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

A.K. överklagade och yrkade att HD skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om särskild behandlingsplan (kontraktsvård).

Enligt riksåklagaren fanns det förutsättningar att bestämma påföljden till skyddstillsyn med kontraktsvård med ett alternativt fängelsestraff om fem månader.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anton Dahllöf, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Punkterna 1–7 motsvarar i huvudsak punkterna 1–7 och 18 i HD:s domskäl.

8 Vid val av påföljd ska rätten som skäl för skyddstillsyn beakta om det finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet (se 30 kap. 9 § första stycket BrB). I paragrafens andra stycke anges i fyra punkter förhållanden som kan beaktas som särskilda skäl för att välja skyddstillsyn i stället för fängelse. Sådana särskilda skäl kan alltså motivera att skyddstillsyn väljs även i fall där det annars finns en presumtion för fängelse (se prop. 1987/88:120 s. 106).

9 Ett särskilt skäl för skyddstillsyn är, enligt tredje punkten, om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för henne eller honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten (kontraktsvård).

Punkten 10 motsvarar i huvudsak punkterna 19 och 20 i HD:s domskäl.

11 För att skyddstillsyn med kontraktsvård ska komma i fråga krävs vidare att behandlingsplanen är tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens allvar (se bl.a. NJA 2006 s. 212). I det här fallet är dock situationen snarare den omvända.

12 En kontraktsvård bör emellertid inte väljas bort med hänvisning till att den är alltför ingripande med mindre än att det råder ett uppenbart missförhållande mellan innehållet i behandlingsplanen och det alternativa fängelsestraffet (jfr Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 4 uppl., 2021, s. 515 f.). För ett sådant synsätt talar inte minst den omständigheten att ett underkännande av en kontraktsvård regelmässigt leder till att ett fängelsestraff måste dömas ut, vilket inte ligger i linje med den grundläggande utgångspunkten att fängelse ska väljas i sista hand (jfr 30 kap. 4 § första stycket BrB). Till bilden hör vidare att behandlingen inte sällan hade kunnat komma till stånd ändå eftersom personen i fråga bedömts vara i behov av behandlingen och motiverad att genomföra den.

13 De insatser som föreslås för A.K. kan inte anses vara alltför ingripande i förhållande till straffvärdet av den brottslighet som hon döms för (se p. 7). Det finns inte heller något annat hinder mot att bestämma påföljden till skyddstillsyn med kontraktsvård. Den påföljden bör därför väljas.

14 Eftersom den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn ska det i domslutet anges hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd (se 28 kap. 6 b § första stycket). Detta alternativstraff bör bestämmas i enlighet med straffvärdet.

Domslut

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, referent, Petter Asp, Stefan Reimer och Christine Lager) meddelade den 28 december 2023 följande dom.

1 A.K. har vid ett tillfälle i augusti 2020 innehaft cirka 67 gram amfetamin och olovligen använt alprazolam, som är narkotika. Det har inte påståtts att amfetaminet var avsett för annat än eget bruk.

2 Tingsrätten och hovrätten har dömt A.K. för narkotikabrott och ringa narkotikabrott och bestämt påföljden till fängelse i fem månader. Hovrätten har konstaterat att det skett en påtaglig förbättring av A.K:s livssituation, men har ansett att det på grund av narkotikabrottets art och straffvärde saknas förutsättningar att bestämma annan påföljd än fängelse.

3 Under handläggningen i HD har det framkommit att A.K. har återfallit i narkotikamissbruk.

4 Av den personutredning som HD har hämtat in framgår vidare att A.K. har uppgett att hon kommit till insikt om att hon behöver mer omfattande behandlingsinsatser för att komma till rätta med sitt missbruk.

5 Som lämplig påföljd för A.K. har frivården mot denna bakgrund föreslagit skyddstillsyn med kontraktsvård. Den behandlingsplan som föreslås har en inriktning mot missbruk och kriminalitet. Den rymmer bland annat tolvstegsbehandling, stressreducerande behandlingsmetoder och program mot kriminalitet. Behandlingsinsatserna ska pågå under sammanlagt 13 månader. Under de första sju månaderna ska A.K. vara på ett behandlingshem med krav på aktivt deltagande i olika obligatoriska moment, regelbundna drogfrihetskontroller och särskilda restriktioner rörande ledigheter. Utslussning och eftervård genomförs därefter under sex månader.

6 A.K. har förklarat att hon är beredd att fullfölja vården och behandlingen enligt den för henne uppgjorda planen.

7 Målet i HD gäller frågan om det finns förutsättningar att bestämma påföljden till skyddstillsyn med kontraktsvård. Vid den bedömningen aktualiseras framför allt frågan om det förhållandet att den planerade behandlingen kan framstå som mer ingripande än det alternativa fängelsestraffet hindrar att en sådan påföljd väljs.

8 Vid val av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. (Se 30 kap. 4 § BrB.)

9 Narkotikabrott är av sådan art att fängelse i många fall följer på brottet. Om straffvärdet uppgår endast till några månader kan dock en inte frihetsberövande påföljd komma i fråga (se ”Andra mefedrondomen” NJA 2012 s. 650 p. 8–11 och ”Den livshotande sjukdomen” NJA 2021 s. 687 p. 18 och 19).

10 I de situationer då presumtionen mot fängelse är bruten och en skyddstillsyn inte är tillräckligt ingripande, så har rätten möjlighet att ändå bestämma påföljden till skyddstillsyn om det finns särskilda – eller i vissa fall alldeles särskilda – skäl för det. Sådana skäl kan finnas om en skyddstillsyn förenas med en föreskrift om kontraktsvård. Rätten kan nämligen som ett särskilt skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse beakta om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för henne eller honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten (se 30 kap. 9 § andra stycket 3).

11 En kontraktsvård enligt den nyss nämnda bestämmelsen utgör alltså en föreskrift vid skyddstillsyn. Som framgår av bestämmelsen förutsätter kontraktsvård att det finns en koppling mellan missbruket och den aktuella brottsligheten. Vidare är det ett krav att den tilltalade samtycker till att genomgå den planerade behandlingen.

12 Om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, ska rätten i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. I ett sådant fall ska det vidare i domen alltid beslutas en föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa. Det är också möjligt att ålägga den som ansvarar för behandlingen att anmäla till Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt åsidosätter sina skyldigheter enligt planen. (Se 28 kap. 6 b §.)

13 Brottslighetens art tillmäts normalt inte någon avgörande betydelse vid bedömningen av om skyddstillsyn med kontraktsvård kan komma i fråga. Det kan också konstateras att många av de brott som begås av personer med missbruksproblem, exempelvis narkotikabrott och grovt rattfylleri, är sådana att brottslighetens art har betydelse för påföljdsvalet. (Jfr prop. 1986/87:106 s. 68 och Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 4 uppl., 2021, s. 513.)

14 Skyddstillsyn med kontraktsvård kan vidare användas som alternativ till relativt långa fängelsestraff. Någon fixerad straffvärdegräns har inte angetts men som utgångspunkt gäller att det inte är uteslutet att döma till kontraktsvård när det alternativa fängelsestraffet är upp mot två års fängelse, i undantagsfall också något längre. Med hänsyn till att en kontraktsvård kan utformas på många olika sätt, och att det som utgångspunkt krävs att den planerade behandlingen är tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens allvar, måste det göras en jämförelse mellan brottsligheten och behandlingsplanens utformning i det enskilda fallet. (Jfr a. prop. s. 36, jfr även Martin Borgeke och Mikael Forsgren, a.a., s. 514 ff.)

15 En jämförelse mellan den planerade behandlingen och brottslighetens allvar kan ibland utfalla på så sätt att den planerade behandlingen inte är tillräckligt ingripande, varvid fängelse i regel får utdömas (jfr ”Den otillräckliga behandlingsplanen” NJA 2006 s. 212).

16 Någon gång kan den planerade behandlingen framstå som betydligt mer ingripande än det alternativa fängelsestraffet. En skyddstillsyn med kontraktsvård bör emellertid i princip inte väljas bort med hänvisning till att den är alltför ingripande. (Jfr Martin Borgeke och Mikael Forsgren, a.a., s. 515 f.)

17 För ett sådant synsätt talar framför allt det förhållandet att den tilltalade själv har uttryckt en vilja att genomgå behandlingen, men också att ett annat synsätt skulle leda till att ett fängelsestraff måste dömas ut i dessa situationer, vilket inte ligger i linje med den grundläggande utgångspunkten att fängelse ska väljas i sista hand (se p. 8).

18 A.K. har gjort sig skyldig till narkotikabrott och ringa narkotikabrott. HD gör ingen annan bedömning än hovrätten när det gäller straffmätningen avseende brotten. Brottslighetens art talar med styrka för att påföljden ska bestämmas till ett fängelsestraff.

19 Av utredningen framgår emellertid att A.K. har en långvarig missbruksproblematik som kräver kvalificerad behandling. Som lämplig påföljd för henne har frivården mot denna bakgrund föreslagit skyddstillsyn med kontraktsvård.

20 Det är uppenbart att det är missbruket som har föranlett brottsligheten. A.K. har samtyckt till behandlingsplanen och de insatser som föreslås i den särskilda behandlingsplanen kan anordnas i samband med verkställigheten.

21 Insatserna framstår vidare som lämpliga för att tillgodose A.K:s vårdbehov och de är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens allvar.

22 De insatser som föreslås för A.K. är visserligen tidsmässigt mer ingripande än ett fängelsestraff utmätt efter brottslighetens straffvärde – det är fråga om en behandlingstid om sammanlagt 13 månader av vilka sju med institutionsplacering – men behandlingens omfattning och utformning innebär inte något hinder mot att välja skyddstillsyn med kontraktsvård. Det finns inte heller något annat hinder mot att döma till den påföljden.

23 A.K. ska alltså dömas till skyddstillsyn med kontraktsvård. Eftersom den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn ska det i domslutet anges hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Detta alternativstraff bör bestämmas i enlighet med straffvärdet. Vårdgivaren ska till Kriminalvården och åklagaren anmäla om A.K. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att påföljden bestäms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till fem månader.

A.K. ska genomgå behandling enligt den plan som har upprättats för henne och som hon den 27 oktober 2023 har åtagit sig att följa.

Vårdgivaren ska till Kriminalvården och åklagaren anmäla om A.K. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.