Den positiva utvecklingen (NJA 2023 s. 1118)

Sökord Skyddstillsyn · Samhällstjänst · Brottspåföljd

Val av påföljd när en påtaglig förbättring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation.

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot P.S. Åklagaren yrkade att P.S. skulle dömas för följande gärningar.

1 Grov vårdslöshet i trafik enligt 1 § andra stycket trafikbrottslagen (1951:649), enligt följande gärningsbeskrivning:

P.S. har vid framförandet av en personbil i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna genom att han framfört personbilen i hög hastighet och vid flera tillfällen kört i vägbanan för motsatt körriktning, kört sicksack mellan andra bilar, fått sladd och kört mot rött ljus. Till följd härav har personbilen varit nära att krocka med andra bilar. P.S. har även i hög hastighet kört över Drottningtorget där det fanns gångtrafikanter som varit tvungna att springa undan. Färden slutade med att P.S. vid Järntorget körde upp på en refug och in i ett träd.

Detta skedde efter att efterföljande polis signalerat att P.S. skulle stanna. Det hände den 14 oktober 2020 från Blidvädersgatan fram till Järntorget, Göteborgs stad.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom P.S. genom sitt agerande har varit grovt oaktsam och/eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom.

2 Rattfylleri enligt 4 § andra stycket trafikbrottslagen, enligt följande gärningsbeskrivning:

P.S. har kört personbil efter att ha använt klonazepam, alprazolam, amfetamin och hasch- eller cannabispreparat, som är narkotika, i sådan mängd att det under eller efter färden har funnits narkotika kvar i hans blod. Det hände den 14 oktober 2020 från Blidvädersgatan fram till Järntorget, Göteborgs stad. P.S. begick gärningen med uppsåt.

3 Narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64), enligt följande gärningsbeskrivning:

P.S. har olovligen innehaft 10 tabletter innehållandes klonazepam, 4 tabletter innehållandes diazepam, 574 tabletter innehållandes alprazolam, 30,9 gram amfetamin och 15,2 gram cannabisharts, som är narkotika. Det hände den 14 oktober 2020 på Järntorget, Göteborgs stad. P.S. begick gärningen med uppsåt.

Åklagaren har yrkat att i beslag tagen narkotika, lista och våg ska förverkas från P.S. enligt 6 § narkotikastrafflagen.

P.S. godtog åklagarens rubricering och erkände gärningarna förutom vad avser att han fått sladd och kört i hög hastighet över Drottningtorget där det fanns gångtrafikanter som behövde springa undan. Han gjorde gällande att han inte fick sladd och att inga gångtrafikanter behövde springa undan samt att han inte har visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom.

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Louise Johansson) anförde i dom den 9 juni 2021 följande.

[Det är] ställt utom rimligt tvivel att P.S. har framfört bilen på det sätt som åklagaren påstått. Det är i och för sig utrett att människor sprang undan när P.S:s bil och polismotorcykeln körde över Drottningtorget. Det är dock inte styrkt att dessa människor var tvungna att springa undan, exempelvis för att undvika att bli påkörda.

Körningen har varit mycket trafikfarlig och innehållit många moment av medvetet risktagande, så som körning i hög fart mot flera rödljus, körning i vägbanan för motsatt körriktning, sicksack mellan bilar och nära byggnader där det varit skymd sikt. P.S:s bil har även varit nära att krocka med andra bilar. Därtill har körningen gått genom centrala delar av Göteborg och över Drottningtorget där flera oskyddade gångtrafikanter befann sig. Körningen slutade i en trafikolycka och det framstår som en ren tillfällighet att människor och egendom inte blev allvarligt skadade. Enligt tingsrätten har P.S. genom körningen visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom. Vid bedömningen saknar det betydelse att P.S. stundtals bromsat in för att undvika kollision med andra bilar, vilket försvaret framhållit. Av vad som nu redogjorts för följer att P.S. ska dömas för grov vårdslöshet i trafik.

Det är utrett även att P.S. vid tillfället hade narkotika i sin kropp och innehade den narkotikan åklagaren påstått. Han ska därför dömas för rattfylleri och narkotikabrott.

P.S. förekommer under 17 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes av Borås tingsrätt den 22 januari 2020 för narkotikabrott och rattfylleri till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Därefter dömdes han av Göteborgs tingsrätt den 1 april 2021 för ringa stöld och narkotikabrott till skyddstillsyn.

Av yttrande från frivården framgår följande. Efter önskemål från P.S. beslutade frivården i början av maj 2021 att han skulle få lämna drogtester. P.S. har lämnat drogtester vid två tillfällen under maj 2021 och båda var negativa. P.S. ska ha handläggarsamtal varannan vecka och en biträdande övervakare har förordnats som ett ytterligare stöd. P.S. följer verkställighetsplanen och har ansökt om bistånd hos socialtjänsten för att komma tillrätta med sitt missbruk. Det föreligger ett övervakningsbehov utifrån stöd och kontroll för att motverka återfall i brott. Frivården föreslår skyddstillsyn med föreskrift att P.S. ska genomgå den behandling som frivården föreskriver samt på anmodan lämna drogtest. P.S. är lämplig att utföra samhällstjänst.

P.S. har uppgett följande. Denna händelse och den ringa stölden han nyligen dömdes för har gjort att han kommit till insikt att han inte kan fortsätta leva sitt liv som han gjort. Han har haft ett långvarigt missbruk men slutade använda narkotika i februari 2021. Han och hans fru flyttade från Göteborg till Kalmar i mars 2021 för att han skulle komma bort från droger och kriminalitet. Han arbetar natt på hotell sedan några dagar tillbaka. Han ska bli pappa i februari 2022. Ett fängelsestraff skulle motverka den positiva utvecklingen och han tror han skulle falla tillbaka i kriminella banor.

Efter 2010 års straffmätningsreform finns anledning att se allvarligare på grövre fall av vårdslöshet i trafik, särskilt i samband med rattfylleri (se rättsfallet NJA 2017 s. 138 p. 10–15). Utifrån det risktagande och den grava vårdslöshet som körningen har inneburit anser tingsrätten att det samlade straffvärdet för gärningarna motsvarar fängelse i 6 månader. När som i förevarande fall föraren visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom har grov vårdslöshet i trafik ett högt artvärde. Även narkotikabrottet har ett högt artvärde. Detta innebär en stark presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Trots de positiva förändringar som skett i P.S:s liv är en påföljd med samhällstjänst inte ett tillräckligt alternativ för att bryta fängelsepresumtionen (jfr Hovrätten för Västra Sveriges dom den 21 december 2020 i mål nr B 4904-20 och rättsfallen NJA 2002 s. 653 och NJA 2015 s. 895). Påföljden bestäms därför till fängelse.

Gärningarna har begåtts före domen den 1 april 2021 varför tingsrätten ska beakta att påföljden i den domen (skyddstillsyn) och den påföljd som nu döms ut (fängelse) tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten (se 34 kap. 1 och 2 §§ BrB). Fängelsestraffets längd bestäms därför till 5 månader.

Tingsrätten dömde P.S. för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64), grov vårdslöshet i trafik enligt 1 § andra stycket trafikbrottslagen (1951:649) och rattfylleri enligt 4 § andra stycket trafikbrottslagen (1951:649) till fängelse i fem månader.

Som lagrum åberopades också 34 kap. 1 § första stycket och 2 § BrB.

Tingsrätten beslutade om förverkande, beslag och avgift enligt lagen om brottsofferfond.

P.S. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle döma honom till en lindrigare påföljd.

Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten (hovrättslagmannen Jennie Mellbin, hovrättsrådet Emilie Strömbergoch f.d. rådmannen Lars Arfvidson samt två nämndemän) anförde i dom den 4 maj 2022 följande.

I enlighet med tingsrättens dom har P.S. gjort sig skyldig till narkotikabrott, grov vårdslöshet i trafik och rattfylleri.

Hörd över sina personliga förhållanden har P.S. uppgett i huvudsak följande. Skyddstillsynen som han ådömdes i april 2021 har fungerat jättebra. Han har haft handläggarsamtal varannan vecka och därutöver ett extra stödsamtal med en övervakare. Han har lämnat drogtest med jämna mellanrum, vilka alla visat negativt. Han har varit drogfri sedan mars 2021. På eget initiativ har han sökt och beviljats bistånd från socialnämnden till behandlingssamtal inom öppenvården, vilket även det fungerat mycket bra. Sedan mars 2021 bor han tillsammans med sin fru och barn i Kalmar. Han har nyligen blivit pappa. Han arbetar heltid som svetsare och har en tillsvidareanställning sedan september 2021. Han har blivit beviljad skuldsanering som ska starta i juni 2021, vilket innebär att han kommer att vara skuldfri om fem år. Han är mycket nöjd med sin tillvaro och känner att han har kommit väldigt långt i sitt arbete att förändra sitt liv och komma bort från droger och kriminalitet. En ny skyddstillsyn skulle ge honom extra stöd, vilket han ser som positivt.

På P.S:s begäran har frivårdsinspektören M.N. hörts. Hon har uppgett i huvudsak följande. Hon har haft samtal med P.S. varannan vecka och hon anser att han har verkställt skyddstillsynen på ett utmärkt sätt. Han har lämnat drogtest åtta gånger och de har alla varit negativa. Hon upplever P.S. som väldigt driftig. Han har på eget initiativ kontaktat socialtjänsten för bistånd inom öppenvården och han har även skaffat arbete och ansökt om skuldsanering.

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att straffmätningsvärdet för de brott som P.S. gjort sig skyldig till uppgår till fängelse i fem månader.

Som tingsrätten konstaterat är grov vårdslöshet i trafik och narkotikabrott brottslighet av sådant slag att det finns en stark presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. P.S. har dessutom återfallit i brott under pågående prövotid vilket även det är en omständighet som talar för fängelse som påföljd. Trots de positiva förändringar som skett i P.S:s liv är en skyddstillsyn med samhällstjänst mot denna bakgrund inte ett tillräckligt ingripande alternativ för att bryta fängelsepresumtionen. Tingsrättens domslut ska därför fastställas.

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

P.S. överklagade och yrkade att HD skulle döma honom till en lindrigare påföljd.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anton Dahllöf, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–6 i HD:s domskäl.

Vad målet gäller

Punkten 5 motsvarar i huvudsak punkten 7 i HD:s domskäl.

Grundprinciperna för påföljdsvalet.

Punkterna 6 och 7 motsvarar i huvudsak punkterna 8 och 9 i HD:s domskäl.

8 Som har framgått kan även brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet begränsa möjligheten att välja ett alternativ till fängelse. Skälen för fängelse kan, beroende på omständigheterna, föreligga i olika kombinationer och tala med olika styrka för fängelse.

9 Regleringen innebär sammanfattningsvis att det finns en grundläggande presumtion mot att välja fängelse som påföljd och att endast vissa särskilt angivna skäl kan bryta den presumtionen. Om skälen för fängelse är så starka att ett fängelsestraff normalt ska dömas ut, måste rätten emellertid göra en ny prövning som går ut på att bedöma om det finns särskilda skäl för att ändå välja en inte frihetsberövande påföljd.

Särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse

10 I 30 kap. 9 § andra stycket BrB anges i fyra punkter förhållanden som kan beaktas som särskilda skäl för att välja skyddstillsyn i stället för fängelse. Uppräkningen är inte uttömmande (se prop. 1987/88:120 s. 106).

11 Ett sådant skäl är att en påtaglig förbättring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation i något hänseende som kan antas ha haft samband med hans eller hennes brottslighet (p. 1). Ett annat är att den tilltalade undergår behandling för missbruk eller annat förhållande som kan antas ha samband med brottsligheten (p. 2). Motiven för dessa bestämmelser har beskrivits som en kombination av humanitetshänsyn och individualpreventiva strävanden (se t.ex. Nils Jareborg och Josef Zila, Straffrättens påföljdslära, 7 uppl., 2022, s. 152 f.).

12 När det gäller första punkten framhålls i förarbetena att den är tänkt att omfatta de inte sällan förekommande fallen där den bedömningen görs att en framgångsrikt påbörjad rehabilitering skulle spolieras eller allvarligt försvåras av ett fängelsestraff. Ett exempel som tas upp är att en tilltalad med missbruksproblem har underkastat sig vård med resultat i positiv riktning. Men även förändringar när det gäller exempelvis arbete eller bostad kan beaktas om de kan antas ha haft samband med brottsligheten. (Jfr a. prop. s. 106.)

13 De två återstående punkterna i 30 kap. 9 § andra stycket tar sikte på situationer där en skyddstillsyn kan förenas med vissa slags föreskrifter som ger påföljden ett mer ingripande innehåll. Det rör sig dels om fall där den tilltalade åtar sig att följa en särskild behandlingsplan i samband med verkställigheten, s.k. kontraktsvård (p. 3), dels om fall där en föreskrift om samhällstjänst kan meddelas (p. 4). Fjärde punkten överensstämmer med 30 kap. 7 § andra stycket, som tillämpas när valet i stället står mellan villkorlig dom och fängelse.

14 Det finns även möjlighet att förena en skyddstillsyn med ett kortare fängelsestraff, lägst fjorton dagar och högst tre månader (se 28 kap. 3 § BrB). Påföljdskombinationen får användas endast om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet (se 30 kap. 11 §). Trots att brottets art inte nämns i lagtexten kan även det skälet för fängelse inverka på frågan om skyddstillsyn och fängelse ska väljas som påföljd (se t.ex. ”Misshandeln i Delsbo” NJA 2013 s. 922 p. 7 och ”Den livshotande sjukdomen” p. 20).

15 Skyddstillsyn och fängelse enligt 28 kap. 3 § kan tillämpas när det i det enskilda fallet finns starka skäl för det. När det gäller en vuxen lagöverträdare – med vilket här avses den som vid påföljdsbestämningen inte särbehandlas på grund av sin unga ålder – kan påföljdskombinationen vara motiverad av skäl som gäller hans eller hennes personliga förhållanden och som med särskild styrka talar för att välja skyddstillsyn som påföljd. I praxis har som exempel nämnts förhållanden som nära ansluter till de särskilda skälen för skyddstillsyn enligt 30 kap. 9 § andra stycket 1 och 2, nämligen att en förbättring skett i den tilltalades situation eller att den tilltalade genomgår eller är beredd att underkasta sig behandling för missbruk eller något annat förhållande. Även andra faktorer som i ett enskilt fall starkt talar mot ett längre fängelsestraff, främst billighetsskäl, kan möjliggöra en användning av påföljdskombinationen. (Se ”Tablettförvaringen” p. 19 och 20 samt ”Den livshotande sjukdomen” p. 21, jfr även ”Flyttkartongen” NJA 2016 s. 859 p. 11 och 12.)

16 Skyddstillsyn och fängelse får endast användas när alternativet är ett inte helt kort fängelsestraff. Avsikten är inte att kombinationen mera allmänt ska användas för att skärpa skyddstillsynspåföljden (se prop. 1987/88:120 s. 108). Om endast brottslighetens straffvärde talar för fängelse aktualiseras skyddstillsyn och fängelse först om straffmätningsvärdet motsvarar eller överstiger fängelse i ett år. Den yttersta gränsen går i dessa fall ungefär när straffmätningsvärdet motsvarar fängelse i ett år och sex månader. (Se ”28:3-fängelse” NJA 2015 s. 1024 p. 30.)

17 Vid artbrottslighet, eller när den tilltalades tidigare brottslighet inverkar på påföljdsvalet, kan skyddstillsyn och fängelse normalt användas till och med ett straffmätningsvärde som motsvarar fängelse i ett år (se ”28:3-fängelse” p. 30 och ”Den livshotande sjukdomen” p. 22). Som en nedre gräns har i den juridiska litteraturen föreslagits ett straffmätningsvärde motsvarande ca fyra till sex månaders fängelse (se t.ex. Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 4 uppl., 2021, s. 536 och Göran Nilsson, 28:3-fängelse – i dag och i framtiden i Vänbok till Martin Borgeke, 2022, s. 179 ff. på s. 185).

18 När det råder en presumtion för fängelse måste det slutliga valet av påföljd göras efter en samlad bedömning av hur tungt skälen för fängelse väger i jämförelse med de skäl som talar för att en lindrigare påföljd ändå ska väljas (jfr prop. 1987/88:120 s. 105 f.). Det ligger i sakens natur att ju starkare presumtionen för fängelse är, desto starkare skäl krävs för att bryta den presumtionen. Det sagda hindrar dock inte att vissa riktlinjer kan ges, exempelvis beträffande utrymmet för skyddstillsyn när sådana omständigheter som anges i 30 kap. 9 § andra stycket BrB föreligger.

19 En skyddstillsyn med kontraktsvård kan ersätta även ett längre fängelsestraff, förutsatt att behandlingsplanen har ett tillräckligt ingripande innehåll. Som riktmärke för en övre gräns anges i förarbetena fall där påföljden annars skulle ha blivit fängelse i två år eller mer (se prop. 1986/87:106 s. 36). Riktlinjer finns också rörande skyddstillsyn med samhällstjänst; påföljden bör normalt inte tillämpas när straffmätningsvärdet motsvarar fängelse i ett år eller mer (se prop. 1997/98:96 s. 96). Som tidigare har redogjorts för har det vidare genom praxis utvecklats vissa hållpunkter för tillämpningen av skyddstillsyn och fängelse enligt 28 kap. 3 § (se p. 16 och 17).

20 Däremot har det ansetts mer osäkert var den övre gränsen för en ren skyddstillsyn går – dvs. en skyddstillsyn som inte är förenad med kontraktsvård, samhällstjänst eller ett kortare fängelsestraff – när särskilda skäl för påföljden föreligger därför att en påtaglig förbättring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation. Visserligen skiljer sig motiven för ett utökat utrymme för skyddstillsyn i en sådan situation från de som gäller för kontraktsvård eller samhällstjänst (jfr p. 11–13). Men eftersom bedömningen gäller frågan om en presumtion för fängelse kan brytas blir det ändå betydelsefullt hur pass ingripande de insatser är som har föranlett den förbättrade situationen.

21 Om förbättringen beror på att den tilltalade har genomgått en behandling som ur ingripandesynpunkt är något så när jämförbar med innehållet i en kontraktsvård av det slag som hade kunnat komma i fråga vid det straffmätningsvärde som är aktuellt, bör en ren skyddstillsyn kunna väljas (jfr NJA 1999 s. 9). Det framstår inte som motiverat att göra skillnad mellan å ena sidan fall där domstolen kan överväga en skyddstillsyn med kontraktsvård och å andra sidan fall där det alternativet inte är aktuellt därför att den tilltalade i tiden mellan brottet och rättegången redan har varit föremål för liknande insatser och som en följd av det kommit till rätta med det missbruk eller den problematik av annat slag som bidrog till att brottet begicks.

22 När det inte har förekommit några insatser som går att jämföra med kontraktsvårdsfallet är utrymmet för en ren skyddstillsyn mer begränsat. Vissa slutsatser bör kunna dras av hur tillämpningsområdet för det mer ingripande alternativet skyddstillsyn och fängelse enligt 28 kap. 3 § har avgränsats, inte minst med tanke på att just en förbättring av den tilltalades situation har utpekats som ett sådant särskilt starkt skäl som kan motivera att påföljdskombinationen över huvud taget kommer till användning i fråga om vuxna lagöverträdare (se p. 15–17).

23 Med avseende på de fall där en presumtion för fängelse föreligger endast med hänsyn till straffvärdet, bör mot denna bakgrund kunna sägas att det normalt inte är möjligt att bestämma påföljden till en ren skyddstillsyn om straffmätningsvärdet är högre än att det motsvarar eller bara i begränsad mån överstiger fängelse i ett år (se dock p. 21).

24 Utrymmet för en ren skyddstillsyn ökar dock något om det, utöver en förbättrad situation för den tilltalade, finns andra skäl som med styrka talar för att den påföljden bör väljas i stället för fängelse, främst billighetshänsyn. Omständigheterna kan då vara sådana att det i ett enskilt fall inte är oundgängligen påkallat att förena skyddstillsynen med ett kortare fängelsestraff, trots att straffmätningsvärdet närmar sig den gräns som i allmänhet gäller för den påföljdskombinationen (jfr p. 16).

25 Om det är brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet som utgör skäl för fängelse kan en ren skyddstillsyn uppenbarligen inte komma i fråga vid lika höga straffvärden (se dock p. 21). På liknande sätt bör även i dessa fall vissa slutsatser kunna dras av hur tillämpningsområdet för skyddstillsyn och fängelse i förening är utformat (se p. 17). När det inte föreligger en fängelsepresumtion redan med hänsyn till straffvärdet blir det samtidigt ofta aktuellt att överväga om en skyddstillsyn med samhällstjänst är ett tillräckligt ingripande alternativ (se p. 19). Inte sällan bör presumtionen för fängelse kunna brytas om särskilda skäl för skyddstillsyn föreligger med hänsyn till såväl en påtaglig förbättring av den tilltalades situation som möjligheten att förena påföljden med samhällstjänst. Men som alltid blir det i slutänden fråga om en helhetsbedömning där skälen för respektive emot fängelse ska vägas mot varandra (se p. 18).

26 Det samlade straffvärdet motsvarar fängelse i sex månader. Både narkotikabrott och grov vårdslöshet i trafik är brott av sådan art att det finns en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Hur stark presumtionen är kan emellertid variera beroende på de närmare omständigheterna vid brotten.

27 Narkotikabrottet har, sett för sig, ett så högt straffvärde att det sammantaget med brottets art normalt hindrar att villkorlig dom eller skyddstillsyn väljs. Detta gäller även i de fall där en sådan påföljd kan förenas med samhällstjänst. (Se t.ex. ”Andra mefedrondomen” NJA 2012 s. 650 p. 11 och ”Tablettförvaringen” p. 12.)

28 Den grova vårdslöshet i trafik som P.S. gjort sig skyldig till har varit mycket trafikfarlig och innefattat flera moment som vittnar om ett medvetet risktagande av allvarligt slag. P.S. har genom körningen visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom. Vid dessa förhållanden talar brottets art med styrka för att fängelse ska väljas som påföljd (jfr bl.a. NJA 1991 s. 558 och NJA 1992 s. 653).

29 Till detta ska läggas att även P.S:s tidigare brottslighet talar för fängelse. Han har återfallit i likartad brottslighet under prövotid efter villkorlig dom.

30 Sammantaget innebär det anförda att utrymmet för en inte frihetsberövande påföljd är ytterst begränsat.

31 Av personutredningen framgår att P.S. har varit drogfri sedan våren 2021. Han dömdes då till en skyddstillsyn och fick inom ramen för den stöd att fortsatt avhålla sig från missbruk. Skyddstillsynen var förenad med en förskrift om vård och behandling, vilken verkställdes genom en samtalsbehandling i öppenvårdens regi. Den behandlingen pågick under perioden juli 2021–juli 2022. P.S. fullföljde behandlingsföreskriften utan anmärkning. Detsamma gäller för hans övriga åligganden enligt skyddstillsynen.

32 Det har dessutom framkommit att P.S. numera lever under ordnade sociala förhållanden även i övrigt, bl.a. i fråga om bostad, sysselsättning och familj. Han har dessutom beviljats skuldsanering och på så sätt tagit steg mot en förbättrad ekonomisk situation på sikt.

33 Således har det skett en påtaglig förbättring av P.S:s personliga och sociala situation i flera hänseenden som kan antas ha haft samband med hans tidigare brottslighet. P.S:s ändrade livssituation kan därför beaktas som ett särskilt skäl för att välja skyddstillsyn i stället för fängelse.

34 P.S. har dock inte varit föremål för några mer ingripande behandlingsinsatser (jfr p. 21). Det har inte heller framkommit några starka billighetsskäl eller liknande som bör få genomslag vid påföljdsvalet. Särskilt med hänsyn till det nu anförda kan det, trots P.S:s förbättrade situation, inte anses att den starka presumtionen för fängelse är bruten. Detta gäller även med beaktande av de möjligheter som finns att förena en villkorlig dom eller en skyddstillsyn med samhällstjänst eller en skyddstillsyn med ett kortare fängelsestraff enligt 28 kap. 3 § BrB.

35 P.S. ska alltså dömas till fängelse. Med hänsyn till att brottsligheten är nyupptäckt i förhållande till domen på skyddstillsyn bör, som hovrätten också funnit, fängelsestraffets längd bestämmas till fem månader (se 34 kap. 2 §). Hovrättens domslut ska därför fastställas.

HD fastställer hovrättens domslut.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, referent, Petter Asp, Stefan Reimer och Christine Lager) meddelade den 28 december 2023 följande dom.

1 P.S. har av tingsrätten och hovrätten dömts för narkotikabrott, grov vårdslöshet i trafik och rattfylleri.

2 Brottsligheten gäller en händelse den 14 oktober 2020 då P.S. körde personbil genom centrala Göteborg efter att ha använt narkotika. Han försökte köra ifrån polisen och färden innefattade flera farliga moment, bl.a. körning i hög hastighet mot flera rödljus och körning i vägbanan för motsatt körriktning. Han körde över ett torg där flera oskyddade gångtrafikanter befann sig. Färden slutade i en trafikolycka när P.S. körde in i ett träd. I bilen påträffades drygt 30 gram amfetamin, cirka 15 gram cannabisharts och närmare 600 tabletter som innehöll olika bensodiazepiner.

3 Brotten begicks under prövotiden efter en villkorlig dom med samhällstjänst från januari 2020 där P.S. dömdes för narkotikabrott och rattfylleri.

4 Vid tiden för samtliga dessa brott hade P.S. ett narkotikamissbruk. Numera är han drogfri sedan han varit föremål för vissa behandlingsinsatser och även på andra sätt förändrat sin situation i positiv riktning.

5 Tingsrätten ansåg att de positiva förändringar som skett i P.S:s liv inte utgjorde tillräckliga skäl för att välja annan påföljd än fängelse. Tingsrätten, som bedömde att det samlade straffvärdet motsvarade fängelse i sex månader, hänvisade till brottslighetens art som skäl för fängelse. Enligt tingsrätten var presumtionen för fängelse stark, särskilt mot bakgrund av att P.S. genom körningen visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom.

6 Hovrätten har instämt i tingsrättens bedömning. Hovrätten har också anfört att även den omständigheten att P.S. har återfallit i brott under pågående prövotid talar för fängelse. Med beaktande av att brottsligheten är nyupptäckt i förhållande till en dom på skyddstillsyn har fängelsestraffets längd – i både tingsrätten och hovrätten – bestämts till fem månader.

7 Målet i HD gäller frågan om P.S:s förbättrade personliga och sociala situation är tillräckliga skäl för att, trots brottslighetens art och hans tidigare brottslighet, välja en inte frihetsberövande påföljd.

8 Påföljdsbestämning utgör en process där faktorer som talar för eller emot en viss påföljd ska vägas samman och olika, i vissa fall oförenliga, intressen ställs mot varandra. Vid val av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Detta innebär att de inte frihetsberövande påföljderna har företräde och att ett fängelsestraff ska väljas i sista hand. Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Några andra skäl för fängelse finns inte. (Jfr 30 kap. 4 § BrB.)

9 Om brottsligheten har ett straffvärde som motsvarar eller överstiger ett års fängelse innebär det en presumtion för att fängelse ska väljas som påföljd. Om straffvärdet är så högt men ett fängelsestraff, om fängelse hade valts som påföljd, på grund av den tilltalades ungdom hade bestämts till kortare tid än ett år ska den tänkta kortare strafflängden – straffmätningsvärdet – vara avgörande för om det råder en presumtion för fängelse med hänsyn till straffvärdet. Motsvarande gäller i allmänhet också om det är billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § eller skäl som anges i 29 kap. 5 a § som motiverar straffsänkningen, låt vara att vissa billighetsskäl har mindre betydelse för påföljdsvalet än andra. (Jfr prop. 1987/88:120 s. 100 samt t.ex. ”Skärtorsdagsdomen” NJA 2008 s. 359, ”28:3-fängelse” NJA 2015 s. 1024 p. 19, ”Tablettförvaringen” NJA 2019 s. 1032 p. 7 och ”Den livshotande sjukdomen” NJA 2021 s. 687 p. 14.)

10 Som har framgått kan även brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet begränsa möjligheten att välja en inte frihetsberövande påföljd. Även dessa faktorer kan med olika styrka tala för att ett fängelsestraff väljs som påföljd. Skälen för fängelse kan alltså, beroende på omständigheterna, föreligga i olika kombinationer och i större eller mindre utsträckning påverka påföljdsvalet.

11 Narkotikabrott, som inte är ringa, och grovt rattfylleri är exempel på brott som med hänsyn till sin art särbehandlas vid påföljdsvalet och därför i många fall leder till fängelse. Detsamma gäller grov vårdslöshet i trafik. (Jfr exempelvis ”4,10 promille” NJA 1991 s. 558, ”Rattfylleriet vid Nyköpingsbro” NJA 1992 s. 653 och ”Den livshotande sjukdomen” p. 18 och 19.) Förmögenhetsbrott särbehandlas däremot mer sällan med hänvisning till brottslighetens art.

12 När brottslighetens straffmätningsvärde motsvarar fängelse i sex månader eller mer, och brottslighetens art talar för att ett fängelsestraff ska väljas, krävs alldeles särskilda skäl för att välja annan påföljd än fängelse och det gäller även om brottslighetens art bara i mindre grad talar för fängelse (se t.ex. ”Den livshotande sjukdomen” p. 17).

13 Rätten får döma till skyddstillsyn för ett brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. Skyddstillsyn får förenas med dagsböter. Skyddstillsynen kan också förenas med olika typer av föreskrifter. Om den tilltalade samtycker till det, får en skyddstillsyn förenas med en föreskrift om samhällstjänst. En sådan föreskrift ska avse skyldighet att utföra oavlönat arbete i lägst fyrtio och högst tvåhundrafyrtio timmar. Skyddstillsyn får också förenas med fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader. (Se 28 kap. 1–3 §§ samt 30 kap. 9–11 §§ BrB.)

14 Syftet med en skyddstillsyn är att påföljden ska bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. Rätten ska, som skäl för skyddstillsyn, beakta om det finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet (se 30 kap. 9 § första stycket). Bestämmelsen ska förstås så att skyddstillsyn är utesluten som påföljd bara om det helt saknas anledning att anta att en skyddstillsyn kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. En skyddstillsyn förutsätter inte något övervakningsbehov. (Jfr prop. 1987/88:120 s. 105 och ”28:3-fängelse” p. 22.)

15 Om rätten kommer fram till att det finns skäl för att välja fängelse som påföljd ska den göra en ny prövning om det finns särskilda skäl för att ändå bestämma påföljden till skyddstillsyn. Några absoluta riktlinjer för hur den bedömningen ska göras finns inte utan resultatet måste alltid bero på en avvägning mellan skälen för olika påföljder (jfr prop. 1987/88:120 s. 105 f.).

16 De viktigaste skälen för att välja skyddstillsyn som rätten då kan beakta anges i fyra punkter i 30 kap. 9 § andra stycket BrB och de är

17 Uppräkningen har inte ansetts uttömmande reglera de skäl mot fängelse som kan beaktas utan även andra förhållanden kan tala för att välja skyddstillsyn i stället för fängelse (jfr Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 4 uppl., 2021, s. 523 f.).

18 En utgångspunkt är att ju starkare presumtionen för fängelse är, desto starkare skäl krävs för att bryta den presumtionen. Om skälen mot fängelse – eller för en inte frihetsberövande påföljd – är särskilt starka eller om det samtidigt finns flera förhållanden som utgör skäl för att välja en inte frihetsberövande påföljd, kan det leda till att även en stark presumtion för fängelse bryts (jfr p. 12). I sådana fall kan det därmed finnas utrymme att välja skyddstillsyn som påföljd, trots att brottets straffvärde, art eller tidigare brottslighet med styrka talar för ett fängelsestraff.

19 Punkterna 1 och 2 avser att omfatta de fall där en framgångsrikt genomförd eller påbörjad rehabilitering skulle spolieras eller allvarligt försvåras av ett fängelsestraff. Syftet med punkterna är framför allt att man inte ska behöva avbryta en utveckling eller en pågående behandling som är önskvärd, också från samhällssynpunkt. Motiven för bestämmelserna i 30 kap. 9 § andra stycket har beskrivits som en kombination av humanitetshänsyn och individualpreventiva strävanden (jfr Nils Jareborg och Josef Zila, Straffrättens påföljdslära, 7 uppl., 2022, s. 152 f.).

20 Punkten 1 tar sikte på att en påtaglig förbättring skett av den tilltalades situation. Förbättringen ska avse förhållanden som kan antas ha haft samband med brottsligheten. Ett typfall är om en person med mångårigt missbruk, på eget initiativ eller av annat skäl, genomgått en behandling med lyckat resultat. Även andra förändringar, exempelvis när det gäller bostad och arbete, kan beaktas. För att en tillämpning av bestämmelsen ska kunna aktualiseras krävs att förbättringen är påtaglig och framstår som förhållandevis stabil. (Jfr prop. 1987/88:120 s. 106.)

21 Punkten 2 avser fall då den tilltalade är föremål för behandling för missbruk eller något annat förhållande och även i detta fall krävs att det kan antas finnas ett samband mellan det förhållande som behandlingen avser och brottsligheten. Enbart det faktum att någon uttrycker en avsikt att påbörja en behandling kan dock inte ensamt vara tillräckligt för att bestämmelsen ska tillämpas. Till skillnad från punkten 1 krävs däremot inte att någon förbättring rent faktiskt har skett. (Jfr a. prop. s. 106.)

22 Det finns i förarbetena inte några utgångspunkter angivna för det straffvärdemässiga tillämpningsområdet för skyddstillsyn i situationer som anges i punkterna 1 och 2. En skyddstillsyn kan dömas ut vid straffvärden upp till ett år – och också därutöver om det finns t.ex. billighetsskäl – redan med tillämpning av 30 kap. 4 § BrB, det vill säga utan att det finns några särskilda skäl. Därför måste bestämmelserna i punkterna 1 och 2 kunna tillämpas vid straffvärden som överstiger denna gräns (jfr dock p. 24 angående brottslighetens art och tidigare brottslighet).

23 Om den positiva utvecklingen pågått under lång tid och förbättringen bedöms vara stabil, talar det med större styrka för att välja en annan påföljd än fängelse och möjligheterna att tillämpa bestämmelserna blir då större än i de fall då förbättringen beror på förändringar som har inträffat ganska nyligen. Det måste anses följa av det grundläggande syftet med bestämmelserna att inte rasera vad som, kanske under lång tid, har byggts upp.

24 Om den behandling eller andra åtgärder som den tilltalade genomför eller har genomfört för att åstadkomma förbättringen är ingripande kan det också påverka bedömningen (jfr ”Rattfylleriet i Komstad” NJA 1999 s. 9). I det hänseendet kan en viss jämförelse göras med de s.k. kontraktsvårdsfallen, som regleras i punkten 3. Vid en sådan jämförelse måste dock de särskilda regler som omger en föreskrift om kontraktsvård och som ger påföljden en särskild skärpa beaktas.

25 Brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet kan å andra sidan begränsa möjligheten att välja skyddstillsyn i stället för fängelse i de situationer som nu nämnts.

26 Skyddstillsyn med kontraktsvård kan användas som alternativ till relativt långa fängelsestraff. Någon fixerad straffvärdegräns finns inte men som utgångspunkt gäller att kontraktsvård inte är utesluten när längden av det fängelsestraff som annars skulle ha dömts ut hade varit upp mot två års fängelse, i undantagsfall också något längre. Med hänsyn till att en kontraktsvård kan utformas på många olika sätt och att det som utgångspunkt krävs att den planerade behandlingen är tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens allvar måste det göras en jämförelse mellan brottsligheten och behandlingsplanens utformning i det enskilda fallet. (Jfr prop. 1986/87:106 s. 36.) Brottslighetens art tillmäts normalt inte någon avgörande betydelse vid bedömningen av om skyddstillsyn med kontraktsvård kan komma i fråga.

27 Om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, ska rätten i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. I ett sådant fall ska det vidare i domen alltid beslutas en föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa. Det är också möjligt att ålägga den som ansvarar för behandlingen att anmäla till Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt åsidosätter sina skyldigheter enligt planen. (Se 28 kap. 6 b § BrB.)

28 Om den tilltalade samtycker till att skyddstillsynen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter kan det utgöra ett särskilt skäl för att välja skyddstillsyn i stället för fängelse.

29 Samhällstjänst tillämpas normalt vid straffvärden som motsvarar fängelse upp mot ett år (jfr prop. 1997/98:96 s. 88 ff.). Det innebär att tillämpningsområdet för samhällstjänst i första hand omfattar fall där brottslighetens art eller tidigare brottslighet talar för ett fängelsestraff.

30 Fjärde punkten överensstämmer med 30 kap. 7 § andra stycket, som tillämpas när valet står mellan villkorlig dom och fängelse. Eftersom skyddstillsyn är en mer ingripande påföljd än villkorlig dom kan skyddstillsyn med samhällstjänst tillämpas i en del fall där villkorlig dom med samhällstjänst inte är en tillräckligt ingripande påföljd (jfr ”Socialkontorsfallet” NJA 2000 s. 314).

31 Det finns även möjlighet att förena en skyddstillsyn med ett kortare fängelsestraff, lägst fjorton dagar och högst tre månader (se 28 kap. 3 § BrB). Påföljdskombinationen får användas endast om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet (se 30 kap. 11 §). Trots att brottets art inte nämns i lagtexten kan även det skälet för fängelse inverka på frågan om skyddstillsyn och fängelse ska väljas som påföljd (jfr ”Misshandeln i Delsbo” NJA 2013 s. 922 p. 7).

32 Skyddstillsyn och fängelse får användas bara när alternativet är ett inte helt kort fängelsestraff. Avsikten är inte att kombinationen mera allmänt ska användas för att skärpa skyddstillsynspåföljden (se prop. 1987/88:120 s. 108).

33 Påföljdskombinationen kan tillämpas när det i det enskilda fallet finns starka skäl för det. När det gäller en vuxen lagöverträdare – med vilket här avses den som vid påföljdsbestämningen inte särbehandlas på grund av sin unga ålder – kan påföljdskombinationen vara motiverad av skäl som gäller hans eller hennes personliga förhållanden och som med särskild styrka talar för att välja skyddstillsyn som påföljd. (Se ”Tablettförvaringen” p. 19 och 20 samt ”Den livshotande sjukdomen” p. 21, jfr även ”Flyttkartongen” NJA 2016 s. 859 p. 11 och 12.)

34 Det kan alltså i många fall vara de förhållanden som enligt 30 kap. 9 § andra stycket 1 och 2 utgör särskilda skäl för skyddstillsyn som kan beaktas också när en skyddstillsyn förenas med ett fängelsestraff. Det kan exempelvis röra sig om fall där det finns omständigheter som starkt talar för att välja en skyddstillsyn men presumtionen för fängelse ändå väger över, till exempel för att skyddstillsynspåföljden inte anses vara tillräckligt ingripande. Möjligheten att förena skyddstillsynen med ett kortare fängelsestraff erbjuder då ett ytterligare moment av skärpa som kan innebära att det inte är nödvändigt att bestämma påföljden till ett längre fängelsestraff.

35 Det samlade straffvärdet motsvarar fängelse i sex månader. Såväl narkotikabrottet som den grova vårdslösheten i trafik är brott av sådan art att det med tillämpning av 30 kap. 4 § andra stycket BrB finns skäl för fängelse. Vad som nu sagts innebär att det finns en stark presumtion för fängelse i detta fall (jfr p. 12). Till detta ska läggas att P.S. har återfallit i likartad brottslighet under prövotid efter en villkorlig dom. Även detta talar med viss styrka för ett fängelsestraff.

36 Av personutredningen framgår emellertid att P.S., efter ett mångårigt missbruk, numera lever under socialt ordnade former med bostad, familj, fast arbete och skötsamma vänner. Han fick barn 2022 och han har flyttat till annan ort för att komma ifrån tidigare umgänge med kriminella personer. Han har också beviljats skuldsanering och på så sätt tagit steg mot en förbättrad ekonomisk situation.

37 P.S. är drogfri sedan våren 2021. Han dömdes då till en skyddstillsyn och fick inom ramen för den stöd att fortsatt avhålla sig från missbruk. Skyddstillsynen var förenad med en föreskrift om vård och behandling i öppna former. Behandlingen pågick under perioden juli 2021–juli 2022 och P.S. fullföljde den utan anmärkning. Detsamma gäller för hans övriga åligganden enligt skyddstillsynen.

38 Den påtagliga förbättring som har skett av hans personliga och sociala situation riskerar att raseras om han döms till fängelse. Detta talar med styrka för att med tillämpning av 30 kap. 9 § andra stycket 1 välja skyddstillsyn i stället för fängelse. Med hänsyn till främst brottslighetens art kan detta inte anses tillräckligt för att bryta presumtionen för att döma ut ett fängelsestraff.

39 Kriminalvården har emellertid i det yttrande som har inhämtats uttalat att en föreskrift om samhällstjänst är lämplig för P.S. och han har samtyckt till att en skyddstillsyn förenas med en sådan föreskrift.

40 Dessa förhållanden sammantaget innebär att det finns alldeles särskilda skäl för att frångå presumtionen för fängelse. Frivården har gjort bedömningen att P.S. inte har något uttalat övervakningsbehov. Det hindrar inte att han ådöms en skyddstillsyn och det saknas inte helt anledning att anta att påföljden kan bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet.

41 P.S. bör därmed dömas till skyddstillsyn med samhällstjänst. Med hänsyn till att brottsligheten är nyupptäckt i förhållande till domen på skyddstillsyn bör det alternativa fängelsestraffets längd bestämmas till fem månader och antalet timmar samhällstjänst till 120.

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att påföljden bestäms till skyddstillsyn med samhällstjänst 120 timmar. Om fängelse hade valts som påföljd skulle fängelse i fem månader ha dömts ut.