Högsta domstolen

Skadan på kulturbyggnaden (NJA 2023 s. 193)

Domstol: Högsta domstolen
Avgörandedatum: 2023-03-27
Målnummer: T 448-22
Löpnummer: NJA 2023:16

Sökord Företagsförsäkring; · Direktkrav; · Försäkringsvillkor; · Preskription

Fråga om vad som krävs för att en skadelidande ska anses ha framställt ett skadeståndskrav så att ett sådant i försäkringsavtalet föreskrivet fristvillkor som avses i 8 kap. 20 § tredje stycket försäkringsavtalslagen aktualiseras.

Stockholms tingsrätt

A.B. och T.E. förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot Trygg-Hansa Försäkring filial som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (tf. rådmannen Per Backström) anförde i dom en 19 september 2019 följande.

BAKGRUND

A.B. och T.E. (B.-E.) och Takmaterial Sverige AB (som då hette Svenska Takgruppen AB och i fortsättningen kallas för Takmaterial) träffade den 14 maj 2015 ett entreprenadavtal innebärande att Takmaterial skulle utföra vissa takarbeten på B.-E:s kulturhistoriskt värdefulla fastighet - - - i Enköping (fastigheten). Enligt avtalshandlingarna skulle Takmaterial ha en ansvarsförsäkring i Trygg-Hansa.

Av Basvillkoren till den företagsförsäkring som Takmaterial hade hos Trygg-Hansa under tiden den 1 juni 2015-den 31 maj 2016 och som innefattade en ansvarsförsäkring omfattande följdskador till följd av entreprenadarbetet uppgående till ett belopp om 10 MKR är följande av intresse i målet.

I p 3.6, som är benämnd självrisk, står det följande. "Den försäkrade ska vid varje skada betala en självrisk om 0,2 basbelopp som avräknas mot de sammanlagda ersättningsbara kostnaderna och det ersättningsbara skadeståndet …".

I p. 3.7.2, som är benämnd Trygg-Hansas åtagande, står det. "Framställs mot försäkrads krav på skadestånd som kan omfattas av försäkringen och som överstiger tillämplig självrisk åtar sig Trygg-Hansa gentemot den försäkrade att

• utreda om skadeståndsskyldighet föreligger

• förhandla med den som kräver skadestånd

• föra försäkrads talan vid rättegång eller skiljemannaförfarande och därvid betala de rättegångs- eller skiljemannakostnader som försäkrad åsamkas eller åläggs att betala och som inte kan utfås av motpart eller annan

• betala det skadestånd som överstiger tillämplig självrisk och som den försäkrade är skyldig att utge."

I p 3.12.1.1, som är benämnd Preklusion och Preskription, står det under rubriken Preklusion följande. "Skadeståndskrav ska anmälas till Trygg-Hansa snarast efter det att den som vill utnyttja försäkringen erhållit det. Om skadeståndskravet inte anmälts till Trygg-Hansa inom ett år efter det att den som vill nyttja försäkringen erhållit det, är Trygg-Hansa fri från ersättningsskyldighet."

Av intresse är även följande bestämmelser i Försäkringsavtalslagen (2005:104).

"Försäkringsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller dennes rättsinnehavare eller för den försäkrade är utan verkan mot någon av dem, om inte annat anges i lagen. … Försäkringsvillkor som avviker från 9 kap. till nackdel för en ersättningsberättigad tredje man i andra fall än där anges är utan verkan mot denne. Detsamma gäller försäkringsvillkor vid ansvarsförsäkring som till nackdel för den skadelidande avviker från 4 kap. 9 § andra stycket eller 8 kap. 1-4 §§." (1 kap. 6 §).

"När försäkringsbolaget får kännedom om ett förhållande som vid försäkringsfall kan föranleda ansvarsbegränsning enligt detta kapitel, skall bolaget, om det vill göra gällande att dess ansvar ska begränsas, utan oskäligt dröjsmål lämna ett skriftligt meddelande om detta till försäkringstagaren och till den som annars kan göra anspråk på ersättning. Annars förlorar bolaget rätten att åberopa förhållandet mot den som skulle ha fått meddelandet, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder." (4 kap. 10 §).

"Ett försäkringsbolag som har fått underrättelse om ett försäkringsfall ska utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att skadan ska kunna regleras. Skaderegleringen ska ske skyndsamt och med beaktande av den försäkrades och annan skadelidandes behöriga intressen." (7 kap. 1 § 1 st.).

"Om försäkringsbolaget får kännedom om ett förhållande som vid försäkringsfall kan föranleda ansvarsbegränsning enligt 9-12 §§ tillämpas 4 kap. 10 §." (8 kap. 16 § 1 st.).

"I försäkringsavtalet får föreskrivas att den som gör gällande anspråk på försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd måste anmäla detta inom viss tid. Fristen får inte vara kortare än ett år från tidpunkten när det förhållande som enligt försäkringsavtalet berättigar till försäkringsskyddet inträdde. … Andra och tredje styckena påverkar inte en skadelidandes rätt att rikta direktkrav mot försäkringsbolaget enligt 9 kap. 7 första stycket 1." (8 kap. 20 § 3 och 4 st.).

"Vid ansvarsförsäkring får den skadelidande rikta krav direkt mot försäkringsbolaget på ersättning enligt försäkringsavtalet, om … 3. konkurs har beslutats …" (9 kap. 7 § 1 st.).

B.-E. hävde skriftligen den 14 september 2015 återstoden av entreprenaden med anledning av att de ansåg att den var väsentligt försenad och att det utförda arbetet var behäftat med allvarliga fel. I skriften meddelade de att de skulle färdigställa entreprenaden med en annan entreprenör och att de skulle komma tillbaka till Takmaterial med krav för merkostnader och skadestånd.

Takmaterial bekräftade skriftligen den 16 september samma år att bolaget hade fått del av B.-E:s skrift.

B.-E. inledde den 2 december 2015 en tvist mot Takmaterial vid Uppsala tingsrätt. Takmaterial fick del av stämning den 15 december samma år och bolaget bestred kravet skriftligt till tingsrätten den 20 januari året därpå. Tingsrätten meddelade den 3 maj samma år en tredskodom. Enligt domen ska Takmaterial till B.-E. betala 541 684 kr, varav 302 500 kr avsåg ansvarsskador, plus viss ränta. Takmaterial begärde inte att tingsrätten skulle pröva B.-E:s krav på nytt (dvs. de ansökte inte om återvinning). Domen vann därför laga kraft den 4 juni samma år.

B.-E. anmälde den 22 april 2016 försäkringsfallet till Trygg-Hansa som den 3 juni samma år avslutade ärendet med hänvisning till att den tidpunkt då det förelåg rätt till direktkrav inte hade uppstått. B.-E. ombads att komma tillbaka till bolaget när den förestående konkursen avseende Takmaterial var ett faktum.

Takmaterial försattes i konkurs den 29 november 2016.

B.-E. kontaktade den 8 december samma år Trygg-Hansa och meddelade att Takmaterial hade försatts i konkurs. De framställde då ett direktkrav om 302 500 kr.

Trygg-Hansa meddelade den 27 december 2017 att bolaget hade beslutat att B.-E. inte hade rätt till ersättning för de skador som de hade drabbats av. Som skäl för inställningen angavs att kravet hade prekluderats) enligt bestämmelsen i p. 3.12.1.1.

Takmaterial har varken betalat B.-E. någonting av det utdömda beloppet eller anmält skadan till Trygg-Hansa.

De frågor som tingsrätten har att pröva är följande.

1) Är B.-E. försäkringskrav avskuret på grund av att de inte har framställt det i tid (dvs. är det prekluderat)?

2) Har Trygg-Hansa genom att under våren 2016 inte skriftligen meddela B.-E. att de tänkte åberopa ansvarsbegränsning lämnat ett för bolaget bindande besked om att preklusion inte skulle komma att åberopas?

3) Ska försäkringsvillkoret om preklusion jämkas med hänsyn till att B.-E. är konsumenter och har betalat för en försäkring som de inte fått ut någonting av och att Trygg-Hansa därmed har gjort en obehörig vinst?

4) Ska det göras något avdrag på försäkringsersättningen för självrisk och ålder?

BEGÄRAN M.M.

B.-E. har begärt att tingsrätten beslutar att Trygg-Hansa ska till dem betala 302 500 kr plus ränta - - -.

Trygg-Hansa har motsatt sig B.-E:s krav. Bolaget har i och för sig godtagit det begärda beloppet men fört fram att självrisk och åldersavdrag ska räknas av. Bolaget har därför godtagit 163 170 kr som i och för sig skäligt belopp. Bolaget har även godtagit att ränta räknas från - - -.

SKÄL FÖR BEGÄRAN

B.-E.

Takmaterial har inom ramen för entreprenadavtalet åsamkat dem ansvarsskador motsvarande det begärda beloppet. Takmaterial hade vid den tidpunkten en gällande ansvarsförsäkring tecknad hos Trygg-Hansa. De har i egenskap av skadelidande rätt att mot Trygg-Hansa direkt göra gällande krav i anledning av ansvarsförsäkringen. Rätten till ersättning är inte prekluderad.

Trygg-Hansa är i vart fall bundet av sitt inledande besked i juni 2016, som inte kan uppfattas som att kravet är prekluderat.

Det är i vart fall oskäligt att göra gällande preklusion mot dem, särskilt som Trygg-Hansa i så fall skulle göra en obehörig vinst eftersom de har betalat för en försäkring som de inte får utnyttja. Det finns därför skäl för jämkning enligt 36 § avtalslagen.

Det ska inte göras något ålders- eller självriskavdrag.

Trygg-Hansa

Rätten till ersättning är prekluderad.

Trygg-Hansa har inte lämnat något för bolaget bindande besked i preklusionsfrågan i juni 2016.

Det är inte oskäligt att göra gällande preklusion i förhållande till B.-E. Det finns därför inget jämkningsskäl.

Det ska i vart fall göras ett åldersavdrag, som enligt skadeståndsrättsliga principer ska skäligen uppskattas till 30 procent. Det ska vidare göras ett avdrag för självrisk.

NÄRMARE OM SKÄLEN FÖR BEGÄRAN

B.-E.

Det var en förutsättning för att de skulle anlita Takmaterial att det fanns en ansvarsförsäkring hos Trygg-Hansa. Under arbetet orsakade Takmaterial skador inte bara på den egendom som omfattades av entreprenaden utan även på sådana delar av fastigheten som inte gjorde det; det uppstod alltså s.k. ansvarsskador. Skadorna bestod bl.a. i att vatten läckte in i fastigheten med en rad skador som följd, bl.a. smutsades byggnaden ned. Vidare borrades det hål i fasaden på områden utanför entreprenaden och skadades två fönsterrutor.

Det är oklart om det var en behörig delgivningsmottagare som bekräftade delgivningen i målet vid Uppsala tingsrätt. Takmaterial har senast genom bestridandet den 20 januari 2016 fått information om kravet. Det är först i samband med att tredskodomen inte längre fick överklagas som det går att säga att kravet har slagits fast.

De anmälde den 22 april 2016 skadan till Trygg-Hansa. Trygg-Hansa avslutade emellertid skadeärendet med hänvisning till Takmaterials förestående konkurs. Trygg-Hansa meddelade den 3 juni samma år att de skulle komma tillbaka till bolaget efter konkursbeslutet och att skaderegleringen då skulle tas upp på nytt. Det nämndes ingenting om att de måste återkomma inom ett år från det att kravet första gången kunde ställas. De uppfattade Trygg-Hansas besked på så sätt att bolaget gick med på att det hade upplysts om skadan och dess storlek. Trygg-Hansa hade därmed kunnat sätta av ett belopp motsvarande skadans storlek. Det fanns alltså ett löfte om fortsatt hantering av den anmälda skadan utan att Trygg-Hansa påtalade regleringen om preklusion. Det har ålegat Trygg-Hansa att följa upplysningskraven och redogöra för att deras krav löpte risk för att prekluderas om detta var bolagets inställning.

Drygt en vecka efter att Takmaterial hade försatts i konkurs framställde de ett krav till Trygg-Hansa. De fick därefter besked om att en utredning av skadorna hade börjat.

De fick senare, efter upprepade påstötningar under 2017, den 27 december samma år besked om att Trygg-Hansa hade beslutat att de inte hade någon rätt till ersättning för de skador som de hade drabbats av eftersom deras krav, enligt Trygg-Hansa, hade prekluderats.

Tidsfristen börjar enligt 8 kap. 20 § tredje st. försäkringsavtalslagen (FAL) vid den tidpunkt då det förhållande som enligt försäkringsavtalet ger rätt till försäkringsskydd inträder. Den tidpunkten började, som de ser på saken, först vid tidpunkten för Takmaterials konkurs, eller den 29 november 2016. Om Trygg-Hansas tolkning av regeln ska gälla har tidsfristen börjat löpa tidigast den 15 december 2015 då Takmaterial fick del av stämningen med deras krav. En eventuell preklusion slog till först den 15 december 2016, dvs. i tiden efter det att de hade framställt kravet den 8 december samma år. Det stämmer inte att deras rätt till ersättning är rent accessorisk till Takmaterials vilket följer av en rad bestämmelser i FAL. Vid konsumentförsäkringar finns dessutom ytterligare skyddsregler till förmån för den skadelidande.

Om tingsrätten finner att de inte har framställt något krav inom preklusionsfristen har de följande uppfattning. Trygg-Hansa kände efter deras anmälan under våren 2016 till skadan och till vilket belopp som de ansåg att de hade lidit skada. Då Takmaterial valde att inte framställa krav mot Trygg-Hansa avseende uppkomna skador måste de få göra det, trots att kravet har framställts efter det att den mellan Trygg-Hansa och Takmaterial avtalade preklusionsfristen eventuellt har slagit till. Fristen i försäkringsavtalet bör tolkas så att tidsfristen börjar löpa vid tidpunkten för Takmaterials konkurs, i vart fall när de som skadelidande är att ses som konsumenter. I annat fall blir det försäkringsskydd som de har trott sig ha genom entreprenörens försorg en ren illusion.

Genom direktkravet får Kärandena en självständig rätt mot Trygg-Hansa. De ska försättas i samma situation som om skadan inte hade inträffat varför det inte ska göras något avdrag för åldersavdrag och självrisk. Till det kommer att det material som sätts in är sämre än det som användes vid den tidpunkt då fastigheten byggdes och att det inte går att säga att t.ex. fönsterrutor försämras med tiden.

Trygg-Hansa

Det är riktigt att B.-E. i vart fall sedan september 2015 har framställt krav mot Takmaterial och att de började en process vid Uppsala tingsrätt mot Takmaterial den 2 december 2015 med anledning av påstådda brister i det av Takmaterial utförda arbetet. Takmaterial hade möjlighet att anmäla kravet på ansvarsförsäkringen från det att bolaget fick kännedom om skadeståndskravet. B.-E. har alltså haft kännedom om kravet mot bolaget redan under hösten 2015, och i vart fall senast den 2 december 2015 när stämningsansökan gavs in till Uppsala tingsrätt. Deras anmälan till Trygg-Hansa under våren 2016 nekades av Trygg-Hansa då det vid den tiden inte fanns någon rätt till direktkrav. Det besked som Trygg-Hansa då lämnade innebar inte att bolaget gick med på kravet.

Tidpunkten för när Takmaterial fick del av B.-E:s skadeståndskrav ska räknas från den 16 september 2015 då bolaget bekräftade mottagandet. Ettårsfristen ska alltså räknas från den dagen, vilket innebär att preklusionsdagen är den 16 september 2016.

En ansvarsförsäkring syftar till att skydda den försäkrade mot de ekonomiska följderna av ansvar för skada hos tredje man men också indirekt till att trygga den skadelidandes rätt till skadestånd. När ansvarsförsäkring inte är obligatorisk är den skadelidande inte garanterad något skydd. Den skadelidande är inte part i avtalet, och denne har primärt att rikta krav mot försäkringstagaren. Det är försäkringstagaren som förfogar över försäkringen och denne kan t.ex. välja att inte ta försäkringen i anspråk. Trygg-Hansa har ingått avtalet med Takmaterial som är den enda motparten i avtalet. Vid konkurs hos den försäkrade härleder dock den skadelidande en rätt till direktkrav mot försäkringsbolaget. För rätt till direktkrav är tidpunkten för konkursen avgörande. Det är endast från detta datum som B.-E. har rätt att rikta ett direktkrav mot Trygg-Hansa. Det förhållandet att de har anmält skadan under våren 2016 saknar därför betydelse. Huvudregeln avseende direktkravsrätt är att den skadelidande inte kommer i vare sig ett bättre eller sämre läge än den försäkrade. Om den försäkrade till följd av ett villkor i avtalet har förlorat sin rätt till ersättning enligt försäkringsavtalet har heller inte den skadelidande någon rätt till ersättning. B.-E. har inte anmält skadeståndskravet till Trygg-Hansa inom ett år från det att den som vill nyttja försäkringen har fått del av skadeståndskravet. Skadeståndskravet är alltså prekluderat och Trygg-Hansa är fri från ersättningsskyldighet.

UTREDNINGEN

DOMSKÄL

Det är inte tvistigt mellan parterna att B.-E. till följd av det bristfälliga entreprenadarbete som Takmaterial har utfört på deras kulturhistoriskt värdefulla fastighet - - - i Enköping har drabbats av skador uppgående till 302 500 kr. Det är vidare ostridigt att Takmaterial hade en företagsförsäkring med ansvarsförsäkring tecknad hos Trygg-Hansa.

Tingsrätten prövar de tvistiga frågorna enligt följande.

1) Är B.-E:s försäkringskrav avskuret på grund av att de inte har framställt det i tid (dvs. är det prekluderat)?

4) Ska det göras något avdrag på försäkringsersättningen för självrisk och ålder?

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att det aktuella försäkringsavtalet är träffat mellan två näringsidkare och att det konsumenträttsliga perspektivet därför är begränsat. Det råder enligt tingsrätten inte någon tvekan om att försäkringsfrågan har varit av stor betydelse för B.-E. när de tecknade avtalet med Takmaterial.

B.-E. och Trygg-Hansa har olika uppfattningar om när det framställdes ett krav till Takmaterial. B.-E. har hävdat att det skedde tidigast den 15 december 2015 då Takmaterial fick del av stämningen vid Uppsala tingsrätt och senast den 20 januari 2016 då bolaget lämnade in ett bestridande till den tingsrätten. Trygg-Hansa har hävdat att tidpunkten för kravet ska räknas från den 16 september 2015 då bolaget per mejl sa att de hade fått B.-E:s skrift av den 14 september. B.-E. har i skriften av den 14 september 2015 redogjort för hur de såg på bristerna i entreprenadarbetet och fört fram att de senare skulle komma att framställa ett skadeståndskrav. Den skriften är tillräcklig för att det ska gå att säga att B.-E. har riktat ett skadeståndskrav mot Takmaterial (se bl.a. NJA 2005 s. 843). Tingsrätten utgår därför vid den fortsatta bedömningen från att börjedagen för preklusionsfristen är den 16 september 2015. Börjedagen för preklusionsfristen ska alltså räknas från den dagen.

Det är ostridigt att B.-E. inte har framställt något direktkrav till Trygg-Hansa före den 8 december 2016, alltså efter ettårsfristen.

Frågan är då vilken betydelse de kontakter som B.-E. och Trygg-Hansa hade med varandra under våren 2016 har. Trygg-Hansa har i samband därmed uttalat att förutsättningarna för att göra en anmälan enligt direktkravsrätten inte var uppfyllda och uppmanat B.-E. att ta kontakt med försäkringstagaren, dvs. Takmaterial. Vidare har Trygg-Hansa då uttalat att bolaget inte hade någon möjlighet att hantera en skada innan Takmaterial tog kontakt med bolaget eller det försattes i konkurs. Detta kan enligt tingsrätten inte innebära att Trygg-Hansa har lämnat ett besked till B.-E. om att preklusion inte skulle kunna komma att åberopas.

Det som B.-E. har fört fram för att försäkringsvillkoret om preklusion ska jämkas räcker inte för att så ska kunna vara fallet.

Tingsrätten har alltså att utgå från att preklusion hade inträtt när B.-E. den 8 december 2016 riktade ett direktkrav mot Trygg-Hansa.

B.-E:s begäran ska därför avslås.

DOMSLUT

A.B:s och T.E:s begäran avslås.

Svea hovrätt

A.B. och T.E. (B.-E.) överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bifalla käromålet så som det framställdes i tingsrätten.

Trygg-Hansa motsatte sig ändring av tingsrättens dom. Bolaget vitsordade ett kapitalbelopp om 205 520 kr som skäligt i och för sig, motsvarande yrkat belopp med 30 % åldersavdrag och avdrag för självrisk. När det gällde yrkad ränta lämnade Trygg-Hansa samma vitsordande som i tingsrätten.

Hovrätten (hovrättslagmannen Monika Sörbom, hovrättsrådet Anders Hübinette och tf. hovrättsassessorn Olle Högman, referent) anförde i dom den 20 december 2021 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Inledning

Målet rör en skadelidandes (B.-E.) anspråk på ersättning ur en ansvarsförsäkring som tecknats mellan skadelidandes avtalspart (Takmaterial Sverige AB) (Takmaterial) och ett försäkringsbolag (Trygg-Hansa).

Utredningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten och parterna har anfört grunder och utvecklat sin talan på i allt väsentligt samma sätt som i tingsrätten. Det har dock anmärkts att Trygg-Hansa efter B.-E:s anmälan den 22 april 2016 avslutade handläggningen av försäkringsärendet den 31 maj 2016 och inte den 3 juni samma år som angetts - - - i tingsrättens dom. Vidare har B.-E. förtydligat att de menar att Takmaterial delgavs stämningen i Uppsala tingsrätts mål först den 20 januari 2016. Trygg-Hansa har i den delen vidhållit att stämningen delgavs den 15 december 2015. Slutligen har B.-E. påpekat att de inte kan vitsorda att den person som den 16 september 2015 bekräftade mottagande av den skrivelse som B.-E. genom ombud skickade till Takmaterial två dagar tidigare var behörig att företräda det bolaget.

Hovrättens prövning

Som antecknats i tingsrättens dom är parterna överens om, bland annat, följande.

B.-E. drabbades av skador i samband med att Takmaterial genomförde arbeten på deras fastighet i Enköping. Skadorna, som skulle kosta 302 500 kr att åtgärda, omfattas av en ansvarsförsäkring som Takmaterial tecknat hos Trygg-Hansa. B.-E. ansökte den 2 december 2015 om stämning mot Takmaterial vid Uppsala tingsrätt med yrkande om ersättning för bland annat de aktuella ansvarsskadorna. Den 22 april 2016 anmälde B.-E. försäkringsfallet till Trygg-Hansa. Försäkringsbolaget svarade att förutsättningarna för direktkrav enligt 9 kap. 7 § försäkringsavtalslagen (2005:104) (FAL) inte var uppfyllda, utan att ett sådant krav kunde framställas först efter att Takmaterial försatts i konkurs. Genom tredskodom den 3 maj 2016 förpliktade Uppsala tingsrätt Takmaterial att, såvitt nu är relevant, betala 302 500 kr till B.-E. för de aktuella ansvarsskadorna. Sedan Takmaterial försatts i konkurs framställde B.-E. den 8 december 2016 motsvarande direktkrav mot Trygg-Hansa som efter en tids handläggning motsatte sig detta på grund av preklusion.

Hovrätten prövar först Trygg-Hansas invändning om preklusion. Om hovrätten kommer fram till att kravet inte har prekluderats övergår hovrätten till att pröva om det ska göras avdrag för självrisk och åldersavdrag.

Trygg-Hansas invändning om preklusion

Angående frågan om preklusion har Trygg-Hansa anfört i huvudsak följande. B.-E. är bundna av den preklusionsfrist om ett år som regleras i villkoren för den aktuella ansvarsförsäkringen (villkor 3.12.1.1). Fristen började löpa när Takmaterial erhöll skadeståndskrav från B.-E., vilket skedde den 16 september 2015 när Takmaterial per e-post bekräftade mottagandet av den skrivelse som B.-E. skickat två dagar tidigare. B.-E:s skrivelse av den 14 september 2015 innefattade alltså ett skadeståndskrav. Eftersom B.-E. framställde direktkrav till Trygg-Hansa först den 8 december 2016 är rätten till ersättning prekluderad. De kontakter mellan B.-E. och Trygg-Hansa som ägde rum under våren 2016 saknar betydelse för frågan om preklusion eftersom B.-E. vid den tidpunkten inte hade rätt att framställa direktkrav.

B.-E. har bestritt att Takmaterial erhöll något skadeståndskrav från dem tidigare än den 20 januari 2016 när bolaget delgavs stämning i målet vid Uppsala tingsrätt. De har vidare anfört att den anmälan de gjorde till Trygg-Hansa den 22 april 2016 under alla förhållanden innebär att Trygg-Hansa inte kan åberopa preklusion mot dem. I vart fall ska enligt B.-E. villkoret om preklusion jämkas såsom oskäligt enligt 36 § avtalslagen.

Hovrätten gör i denna del följande bedömning.

Försäkringsavtalslagen föreskriver i vissa fall en möjlighet att avtala om en kortare preklusionsfrist än den allmänna preskriptionsfristen om tio år (8 kap. 20 § tredje stycket FAL). Den möjligheten har Trygg-Hansa och Takmaterial använt sig av i den aktuella ansvarsförsäkringen. HD har, när det gäller ansvarsförsäkring av aktuellt slag, genom avgörandet NJA 2017 s. 601 klargjort att en skadelidande i princip är bunden av en mellan den försäkrade och försäkringsbolaget avtalad preklusionsfrist. Det råder alltså inget tvivel om att Trygg-Hansa i och för sig kan åberopa preklusionsfristen mot B.-E. Det aktuella villkoret har följande lydelse.

3.12.1.1 Preklusion och Preskription

Preklusion

Med ändring av Allmänna avtalsbestämmelser punkt 1.13 avseende preklusion gäller följande. Skadeståndskrav ska anmälas till Trygg-Hansa snarast efter det att den som vill utnyttja försäkringen erhållit det. Om skadeståndskravet inte anmälts till Trygg-Hansa inom ett år efter det att den som vill nyttja försäkringen erhållit det, är Trygg-Hansa fri från ersättningsskyldighet.

Trygg-Hansas invändning om preklusion bygger på uppfattningen att Takmaterial i villkorens mening erhöll ett skadeståndskrav från B.-E. den 16 september 2015 och att preklusionsfristen därmed började löpa. Det åligger Trygg-Hansa att föra bevisning om detta (jfr Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, 2019-03-05, JUNO, avsnitt 6.1.).

I denna del har Trygg-Hansa åberopat främst den skrivelse som B.-E. skickade till Takmaterial den 14 september 2015. Trygg-Hansa har pekat särskilt på att det i skrivelsen anges att allt betalningsansvar för vissa specificerade fakturor bestrids, att arbetet är så bristfälligt att det i princip saknar värde, att det saknas juridisk grund för kravet i en av de aktuella fakturorna samt att B.-E. håller Takmaterial ansvarigt för vissa skador som uppstått under arbetets genomförande. Vidare har Trygg-Hansa lyft fram att det i B.-E:s ansökan om stämning mot Takmaterial den 2 december 2015 vid Uppsala tingsrätt hänvisas till den tidigare skrivelsen och anges att B.-E. kvittningsvis har en motfordran på skadestånd från Takmaterial.

Hovrätten konstaterar att skrivelsen, vilket B.-E. påtalat, i grunden utgör ett bestridande av betalningsansvar för genomfört arbete på grund av brister i detta. I skrivelsen nämns inga belopp och det framgår inte heller att B.-E. vid den tidpunkten faktiskt framställde ett konkret krav mot Takmaterial. I det senare avseendet är skrivelsen, som B.-E. anmärkt, framåtblickande. Det anges att B.-E. avser att "återkomma […] med […] kostnadskrav" och att "kommande skadeståndskrav" bland annat kommer att avse kostnader för att återställa fasaden. Till detta kommer det som A.B. har berättat, och som det saknas skäl att ifrågasätta, om att skrivelsen utgjorde ett led i en diskussion mellan dem och Takmaterial i fråga om fel och brister i utförandet av arbetet. Vidare konstaterar hovrätten att - - - kostnadsberäkningen som så småningom kom att läggas till grund för B.-E:s krav mot Takmaterial vid Uppsala tingsrätt är daterad först cirka två månader senare än den 14 september 2015. A.B. har också berättat att de inte fick del av kostnadsberäkningen tidigare än så. Detta ger ytterligare stöd för att B.-E. inte framställde något skadeståndskrav mot Takmaterial redan i september det året. På grund av det anförda kan Trygg-Hansa inte anses ha visat att fristen började löpa redan den 16 september 2015 och att preklusion därmed hade inträtt när B.-E. ostridigt framställde sitt direktkrav den 8 december året därpå. B.-E. har därmed rätt till försäkringsersättning.

Avdrag för självrisk och åldersavdrag, m.m.

Hovrätten övergår till att pröva Trygg-Hansas invändning om att det från beloppet 302 500 kr ska göras avdrag för självrisk och åldersavdrag.

En skadelidande som gör anspråk på ersättning ur en ansvarsförsäkring härleder sin rätt från den försäkrade. Det innebär att försäkringsbolaget vid direktkrav som utgångspunkt har möjlighet att göra samma invändningar mot den skadelidande som mot den försäkrade och att den skadelidande får den rätt till försäkringsersättning som avtalet ger den försäkrade, varken mer eller mindre (se NJA 2017 s. 601 punkterna 8 och 10). Eftersom de aktuella avtalsvillkoren föreskriver en självrisk för Takmaterial om 0,2 prisbasbelopp kan Trygg-Hansa därmed göra gällande detta avdrag även mot B.-E. Från kostnaden för den ansvarsskada som B.-E. ostridigt har drabbats av ska därför 8 900 kr dras av (baserat på vid skadefallet gällande prisbasbelopp i enlighet med försäkringsvillkoren).

När det gäller åldersavdrag konstaterar hovrätten att Trygg-Hansa inte har preciserat sin invändning och att bolaget heller inte åberopat någon egentlig bevisning i fråga om avdragets storlek trots att detta synes ha varit möjligt (jfr 35 kap. 5 § RB). Däremot har de av B.-E. åberopade förhörspersonerna - - - berättat att de återställandearbeten som B.-E. har begärt ersättning för i princip innebär en värdeminskning på huset. På grund av det anförda finns det inte skäl att göra något sådant schabloniserat åldersavdrag som Trygg-Hansa har gjort gällande.

Sammanfattningsvis ska alltså Trygg-Hansa förpliktas att betala yrkat belopp med avdrag för 8 900 kr. B.-E. har inte visat att det finns grund för att ränta ska utgå från tidigare än det av Trygg-Hansa vitsordade datumet den 3 februari 2017.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten förpliktar - - - Trygg-Hansa Försäkring Filial att till A.B. och T.E. betala sammanlagt 293 600 kr, jämte ränta - - -.

Högsta domstolen

Tryg Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring filial (Trygg-Hansa) överklagade och yrkade att HD skulle ska avslå A.B:s och T.E:s talan.

B.-E. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Emma Björneke, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1-8 motsvarar i huvudsak punkterna 3-9 i HD:s domskäl.

Frågan i målet

9 Den huvudsakliga frågan i HD är vad som utgör ett skadeståndskrav i det omnämnda försäkringsvillkorets mening.

Rättsliga utgångspunkter

10 Vid tolkningen av ett försäkringsvillkor av standardkaraktär ska hänsyn tas till ordalydelsen, villkorets syfte, försäkringens och kundkretsens art, traditioner i fråga om formulering, anslutning till lagens uttryckssätt och gängse praxis. Det ska också bedömas vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering, där någon gång dispositiv rätt kan ge vägledning. Först om något resultat inte kan uppnås med hjälp av sådana kriterier, finns det anledning att falla tillbaka på andra, mera generella tolkningsprinciper. Tolkningen av ordalydelsen får göras utifrån lydelsen av villkoret i objektiv mening och med utgångspunkt från textens normala språkliga betydelse. Vid tolkningen bör det aktuella villkoret läsas tillsammans med avtalets övriga villkor. (Se "Bygglovet och särskoleplaceringen" NJA 2017 s. 237 p. 14.)

11 Skadestånd är allmänt uttryckt en ersättning som ska sätta den skadelidande i samma ekonomiska ställning som om skadan inte hade inträffat. För skadeståndsansvar krävs att skadan orsakats av ett handlande eller en händelse som någon annan än den skadelidande är ansvarig för.

12 Med ett krav brukar språkligt sett avses en begäran om att mottagaren ska vidta någon form av åtgärd. Ett skadeståndskrav kan då sägas innefatta en begäran om att någon, till följd av en händelse eller handling, ska betala ersättning för uppkommen skada eller i vart fall ikläda sig ansvaret för den uppkomna skadan.

13 Det omtvistade försäkringsvillkoret ingår i en ansvarsförsäkring. En ansvarsförsäkring skyddar den försäkrade mot skadeståndskrav som kan komma att framställas mot honom eller henne. Vid en ansvarsförsäkring är den försäkrade i allmänhet inte berättigad till försäkringsskydd enligt försäkringsavtalet innan ett skadeståndskrav har framställts. Så är också fallet enligt villkoren i förevarande ansvarsförsäkring.

14 Försäkringsgivarens skyldigheter vid ansvarsförsäkring inskränker sig inte till att betala ut ersättning till den försäkrade. På försäkringsgivaren ankommer också att ta hand om hela skaderegleringsprocessen gentemot skadelidande som kräver ersättning. Det talar för att försäkringen bör kunna aktiveras så snart det föreligger omständigheter som tyder på att en skadereglering kommer att bli nödvändig. Det gäller särskilt om - såsom i detta fall - försäkringsavtalet innehåller bestämmelser som begränsar den försäkrades möjligheter att själv vidta skadereglerande åtgärder. (Jfr "Bygglovet och särskoleplaceringen" p. 26.)

15 Försäkringsvillkoret, vars tolkning parterna tvistar om, knyter an till den tvingande regleringen i 8 kap. 20 § tredje stycket försäkringsavtalslagen (2005:104). Av bestämmelsen framgår att det i ett avtal om företagsförsäkring får föreskrivas att den som gör gällande anspråk på försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd måste anmäla detta inom viss tid. Fristen får inte vara kortare än ett år från tidpunkten när det förhållande som enligt försäkringsavtalet berättigar till ersättning inträdde.

16 Ett försäkringsvillkor som utformats i enlighet med nämnda bestämmelse får som följd att den annars tioåriga preskriptionsfristen förkortas avsevärt (jfr 7 kap. 4 § och 8 kap. 20 § första stycket). Syftet med ett sådant avtalsvillkor är att försäkringsgivarens betalningsskyldighet inte ska hållas svävande alltför länge (se "Kioskförsäkringen" NJA 2019 s. 136 p. 15).

17 I förevarande försäkringsvillkor börjar fristen löpa när den försäkrade erhållit ett skadeståndskrav. Samtidigt inträder försäkringsgivarens ansvar gentemot den försäkrade. Försäkringens utformning talar för att kraven på den skadelidandes meddelande till den försäkrade inte ska ställas alltför högt för att försäkringsgivarens åtagande ska aktiveras (jfr p. 14).

18 För att den försäkrade inte ska gå miste om försäkringsskyddet krävs enligt 8 kap. 20 § tredje stycket att anspråket på försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd anmäls till försäkringsgivaren inom den föreskrivna tiden. Den skadelidandes meddelande måste därför innehålla tillräckligt med information för att den försäkrade på grundval av meddelandet ska kunna anmäla sitt anspråk till försäkringsgivaren.

19 Det är i allmänhet tillräckligt att den skadelidande, utöver sitt krav mot den försäkrade, anger ett huvudsakligt händelseförlopp och beskriver den skada som uppstått för att den skadelidandes meddelande ska utgöra ett skadeståndskrav i det omtvistade försäkringsvillkorets mening. (Jfr "Kioskförsäkringen" p. 17.)

20 Den skadelidande behöver inte framställa något preciserat anspråk till den försäkrade för att meddelandet ska utgöra ett skadeståndskrav. Meddelandet måste dock innefatta en begäran om att den försäkrade ska betala ersättning eller ikläda sig ansvaret för uppkommen skada. (Jfr p. 12.)

Bedömningen i detta fall

21 A.B. och T.E. har i skrivelsen från den 14 september 2015 påtalat för Takmaterial att det vid utförandet av takarbetena uppkommit vissa skador på byggnaden. De har även redogjort för hur skadorna uppkommit och att de ansåg att Takmaterial ansvarade för åtminstone en del av skadorna.

22 Skrivelsen har dock först och främst upprättats för att bestrida betalningsansvar för genomfört arbete och den innehåller inte någon uttrycklig begäran om att Takmaterial ska betala ersättning eller ikläda sig ansvaret för uppkomna skador. Vad som anges i skrivelsen om kommande skadeståndskrav får närmast betraktas som en upplysning till Takmaterial om A.B:s och T.E:s avsikt att vid en senare tidpunkt framställa ett skadeståndskrav mot bolaget. Skrivelsen kan således inte anses innefatta ett skadeståndskrav i försäkringsvillkorets mening.

23 Det sagda innebär att Takmaterials mottagande av skrivelsen inte utlöst anmälningsfristen i försäkringsvillkoret. A.B. och T.E. har därför rätt till försäkringsersättning.

24 HD instämmer i hovrättens bedömning att det saknas skäl att göra något sådant schabloniserat åldersavdrag som Trygg-Hansa har gjort gällande. Hovrättens domslut ska därmed fastställas.

DOMSLUT

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Svante O. Johansson, referent, Dag Mattsson och Johan Danelius) meddelade den 27 mars 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Den fråga som ska prövas

1 Genom en ansvarsförsäkring lämnar försäkringsgivaren den försäkrade ett skydd mot bl.a. ett skadeståndsansvar som han eller hon kan få mot en skadelidande tredje man. Den skadelidande kan rikta krav direkt mot försäkringsgivaren på ersättning enligt försäkringsavtalet, bl.a. när den försäkrade har försatts i konkurs (se 9 kap. 7 § försäkringsavtalslagen, 2005:104).

2 I ett avtal om företagsförsäkring får det föreskrivas att den som gör gällande anspråk på försäkringsersättning måste anmäla detta inom en viss tidsfrist. Ett skadeståndskrav från den skadelidande till den försäkrade kan utgöra startpunkten för en sådan frist. Det som ska prövas i förevarande mål är särskilt frågan om vad som närmare krävs för att ett skadeståndskrav ska anses vara framställt till den försäkrade.

Bakgrund

Tvist om arbete på byggnad

3 Makarna B.-E. träffade ett avtal med Takmaterial Sverige AB om att bolaget skulle utföra takarbeten på en kulturbyggnad. Vid utförandet av arbetena skadades byggnaden och en tvist om arbetets utförande uppkom mellan parterna.

4 Takmaterial framställde i två fakturor krav på betalning för delar av arbetena. Makarna B.-E. svarade på detta krav genom ett brev den 14 september 2015. I brevet bestred de inledningsvis betalningsansvar för de två fakturorna. Vidare påtalade B.-E. att det utförda arbetet var behäftat med allvarliga fel och att entreprenaden var försenad. De uppgav även att Takmaterial vid utförandet hade skadat byggnaden. Slutligen angav B.-E. att de skulle färdigställa entreprenaden genom att anlita en annan entreprenör samt att de avsåg att återkomma med skadeståndskrav avseende kostnader för att åtgärda skadorna och den ekonomiska skada de i övrigt förorsakats av avtalsbrottet. Ett par dagar senare bekräftades att makarnas brev hade mottagits och vissa diskussioner följde utan att meningsmotsättningarna löstes.

5 I december 2015 ansökte makarna B.-E. om stämning mot Takmaterial och yrkade bl.a. att bolaget skulle betala drygt 300 000 kr till dem för kostnaden att åtgärda skadorna på byggnaden. Uppsala tingsrätt förpliktade genom en tredskodom i maj 2016 Takmaterial att betala det belopp som makarna hade begärt. Takmaterial försattes i konkurs i november 2016.

Makarnas krav under ansvarsförsäkringen

6 Takmaterial hade vid utförandet av takarbetena en ansvarsförsäkring. Våren 2016 anmälde makarna B.-E. försäkringsfallet till Trygg-Hansa, som dock svarade att förutsättningarna för direktkrav inte var uppfyllda och att de som skadelidande kunde begära ersättning ur Takmaterials ansvarsförsäkring först efter att bolaget försatts i konkurs.

7 Sedan Takmaterial hade försatts i konkurs framställde makarna B.-E. den 8 december 2016 på nytt krav direkt mot Trygg-Hansa. Försäkringsgivaren avböjde dock att betala försäkringsersättning med hänvisning till att parets anspråk enligt försäkringsvillkoren var prekluderat, eftersom skadeståndskravet inte anmälts till Trygg-Hansa inom ett år från att Takmaterial erhöll makarna B.-E:s brev.

8 Makarna B.-E. väckte talan mot Trygg-Hansa och yrkade att bolaget skulle förpliktas att betala försäkringsersättning motsvarande kostnaden för att åtgärda de skador som Takmaterial hade orsakat dem. Trygg-Hansa bestred käromålet på samma grund som tidigare, dvs. att rätten till försäkringsersättning var prekluderad. Fristen för att anmäla kravet hade enligt Trygg-Hansa börjat löpa när Takmaterial den 16 september 2015 bekräftade mottagandet av brevet (jfr p. 4). Tingsrätten, som ansåg att rätten till försäkringsersättning var prekluderad, ogillade talan.

9 Hovrätten har ändrat tingsrättens dom och förpliktat Trygg-Hansa att betala viss ersättning till makarna B.-E. Enligt hovrätten har makarnas brev inte innefattat ett skadeståndskrav i försäkringsvillkorets mening och makarna har därmed rätt till försäkringsersättning.

Om direktkrav vid ansvarsförsäkring på grund av den försäkrades konkurs

Ansvarsförsäkring

10 En ansvarsförsäkring ger den försäkrade skydd mot skadeståndsansvar. Skyddet förutsätter i allmänhet att ett anspråk har framställts mot henne eller honom. Men försäkringsgivarens skyldigheter vid ansvarsförsäkring inskränker sig normalt inte till att betala ut ersättning till den försäkrade. På försäkringsgivaren ankommer också att ta hand om skaderegleringsprocessen gentemot den skadelidande. En ansvarsförsäkring kan därför komma att aktiveras så snart det föreligger omständigheter som tyder på att en skadereglering kommer att bli nödvändig. (Jfr "Bygglovet och särskoleplaceringen" NJA 2017 s. 237 p. 26.)

Den skadelidandes direkta krav vid ansvarsförsäkring

11 Har den försäkrade försatts i konkurs föreskrivs det i 9 kap. 7 § första stycket 2 försäkringsavtalslagen att den skadelidande får rikta krav på ersättning enligt försäkringsavtalet direkt mot försäkringsgivaren. En sådan direktkravsrätt syftar till att säkerställa att den ersättning en försäkringsgivare är skyldig att utge på grund av den försäkrades skadeståndsansvar rent faktiskt kommer den skadelidande till godo.

12 HD har i rättsfallet "Cremonas ansvarsförsäkring" NJA 2017 s. 601 framhållit att direktkravsrätten vid den försäkrades konkurs är härledd från den försäkrades rätt. Den skadelidande kommer enligt ett sådant synsätt i varken bättre eller sämre läge än den försäkrade. Han eller hon får den rätt till försäkringsersättning som avtalet ger den försäkrade, om något annat inte följer av lagen eller avtalsvillkoren. (Jfr p. 10 i rättsfallet.)

Preskription av rätt enligt en försäkring

13 För företagsförsäkring gäller, liksom för all skadeförsäkring, enligt försäkringsavtalslagen en preskriptionstid på tio år från tidpunkten när det förhållande som enligt försäkringsavtalet berättigar till sådant skydd inträdde (se 8 kap. 20 § första stycket, jfr 7 kap. 4 §).

14 Av 8 kap. 20 § tredje stycket framgår att den föreskrivna preskriptionstiden på tio år får förkortas avsevärt genom avtal. I ett avtal om företagsförsäkring får föreskrivas att den som gör gällande anspråk på försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd måste anmäla detta inom en viss frist, som dock inte får vara kortare än ett år, från tidpunkten när det förhållande som enligt försäkringsavtalet berättigar till skyddet inträdde, dvs. normalt försäkringsfallet. Görs inte någon sådan anmälan går rätten till försäkringsskydd förlorad (oegentligt också kallat preklusion). Syftet med att tillåta ett sådant avtalsvillkor är att försäkringsgivarens betalningsskyldighet inte ska hållas svävande alltför länge (se "Kioskförsäkringen" NJA 2019 s. 136 p. 15).

Kraven på olika typer av underrättelser vid direktkrav

Preskription av skadeståndsfordringar

15 I preskriptionslagen (1981:130) finns generella regler om preskription av fordringar. Dessa gäller i den mån inte annat följer av vad som är särskilt föreskrivet. För att en direktkravstalan ska kunna vinna bifall måste den skadelidande iaktta vad som krävs för att skadeståndsfordringen inte ska preskriberas.

16 I 5 § regleras preskriptionsavbrott. I andra punkten av paragrafen anges att preskription avbryts genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären. Tanken, när det gäller skadestånd, är att den skadelidande för skadevållaren måste göra klart att han eller hon har ett anspråk.

17 HD har i rättsfallet "Behandlingsskadan" NJA 2005 s. 843 prövat frågan om preskription avbrutits avseende skadeståndsanspråk mot en offentlig vårdgivare på grund av en behandlingsskada. Domstolen ansåg sammanfattningsvis att det för avbrott av preskriptionstiden av ett skadeståndsanspråk allmänt sett bör vara tillräckligt att den skadelidande anger ett huvudsakligt händelseförlopp och klargör att han eller hon har ett anspråk till följd av detta.

Anmälan om försäkringsfall och om anspråk på försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd

18 Den skadelidande måste vid direktkrav även iaktta vad som enligt försäkringen krävs för att rätten till försäkringsskydd inte ska gå förlorad. Om inte parterna har avtalat annat, ska en försäkringsgivare som har fått underrättelse om ett försäkringsfall utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att skadan ska kunna regleras (se 7 kap. 1 § första stycket, jfr 8 kap. 19 § första och tredje styckena försäkringsavtalslagen). Försummelse att följa en avtalad skyldighet att anmäla försäkringsfall som medför skada för försäkringsgivaren kan innebära nedsättning av den ersättning som annars skulle ha betalats efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna (se 7 kap. 2 § första stycket och 8 kap. 19 § andra stycket).

19 En anmälan om ett försäkringsfall, som normalt sker redan genom skadeanmälan, medför alltså att försäkringsgivaren har en skyldighet att agera. I det skedet behöver den försäkrade emellertid inte precisera något ersättningsanspråk.

20 För att avbryta preskriptionsfristen enligt 8 kap. 20 § tredje stycket försäkringsavtalslagen krävs att den som gör gällande anspråk på försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd anmäler detta till försäkringsgivaren inom viss tid (se p. 14). Hur en sådan anmälan förhåller sig till en anmälan om försäkringsfall framgår inte närmare av lagtext eller förarbeten. Emellertid anses en anmälan om försäkringsfall i allmänhet uppfylla det som krävs av en anmälan om försäkringsskydd (se "Kioskförsäkringen" p. 17).

Vad som krävs av underrättelser får avgöras i varje enskilt fall

21 Det kan inte uppställas någon en gång för alla gällande princip för hur preciserad en underrättelse i försäkringssammanhang måste vara. Frågan får prövas med utgångspunkt i de försäkringsrättsliga bestämmelser och avtalsvillkor som ska tillämpas och de syften som dessa regler ska tillgodose, snarare än i vad som allmänt gäller om preskriptionsavbrott.

Bedömningen i detta fall

Preskriptionsvillkoret

22 I förevarande fall har parterna i försäkringsavtalet kommit överens om särskilda regler för anmälan om skada till försäkringsgivaren. En skada som förväntas medföra skadeståndskrav ska anmälas så snart som möjligt. Om den som begär ersättning eller annat försäkringsskydd underlåter att anmäla försäkringsfall utan oskäligt uppehåll, kan det innebära att han eller hon får sin ersättning nedsatt. Dessa avtalsvillkor får ses mot bakgrund av att försäkringen ska kunna aktiveras så snart det föreligger omständigheter som tyder på att en skadereglering kommer att bli nödvändig.

23 Utöver de nämnda skyldigheterna finns det här omtvistade villkoret i Basvillkoren för företagsförsäkringen under rubriken "Preklusion och preskription". Med ändring av vad som enligt de allmänna villkoren gäller av-seende preklusion anges följande.

Skadeståndskrav ska anmälas till Trygg-Hansa snarast efter det att den som vill utnyttja försäkringen erhållit det. Om skadeståndskravet inte anmälts till Trygg-Hansa inom ett år efter det att den som vill nyttja försäkringen erhållit det, är Trygg-Hansa fri från ersättningsskyldighet.

24 Det är alltså enligt ordalydelsen först när den försäkrade har fått ett "skadeståndskrav" som detta ska anmälas till försäkringsgivaren. Formuleringen medför att ett krav om skadestånd måste ha framförts på ett för den försäkrade tydligt sätt för att den ettåriga anmälningsfristen ska börja löpa. Villkoret kan visserligen inte anses medföra att kravet mot den försäkrade ska vara bestämt till beloppet. Men den skadelidandes framställan måste ha innefattat en uttrycklig begäran om att den försäkrade skadevållaren ska betala ersättning eller ta på sig ansvaret för en skada för att den försäkrades skyldighet att anmäla saken till försäkringsgivaren ska aktiveras.

Brevet innefattar inte något skadeståndskrav

25 Makarna B.-E:s brev till Takmaterial den 14 september 2015 (se p. 4) upprättades först och främst för att bestrida betalningsansvar för fakturorna och kan inte med fog ha uppfattats på något annat sätt av Takmaterial.

26 I brevet påtalade makarna B.-E. visserligen också att det vid utförandet av takarbetena hade uppkommit vissa skador på byggnaden. De redogjorde för hur skadorna hade uppkommit och framförde sin uppfattning att Takmaterial ansvarade för åtminstone en del av skadorna. Brevet innehåller emellertid inte någon uttrycklig begäran om att Takmaterial ska betala ersättning eller att bolaget ska ta på sig ansvaret för de skador som uppkommit. Det som anges om kommande skadeståndskrav får läsas som en upplysning om att makarna förbehöll sig rätten att komma tillbaka till Takmaterial med anledning av hur arbetena på fastigheten hade utförts.

27 Brevet kan således inte anses innefatta ett skadeståndskrav i försäkringsvillkorens mening. Det innebär att brevet inte aktualiserade någon anmälningsskyldighet enligt försäkringen till försäkringsgivaren (se p. 23). Trygg-Hansa är därmed inte befriat från ersättningsskyldigheten enligt försäkringsavtalet.

Den ersättning som ska utgå ur försäkringen

28 HD finner inte skäl att göra någon annan bedömning beträffande åldersavdrag än den hovrätten har gjort. Det ska således inte göras något schabloniserat åldersavdrag på den ersättning som ska utgå.

29 Hovrättens domslut ska därmed fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.