Glassplittret i väskan (NJA 2023 s. 265)

Sökord Utredningsmedverkan · Billighetsskäl · Brottspåföljd · Strafflindring · Straffmätning

Tillämpningen av strafflindringsgrunderna i 29 kap. 5 och 5 a §§ brottsbalken när en tilltalad har medverkat till utredningen av någon annans brott och till följd av uppgiftslämnandet riskerar att bli utsatt för allvarliga brott.

Jönköpings tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Jönköpings tingsrätt mot I.M. för synnerligen grovt narkotikabrott och mot E.A. för grovt narkotikabrott med följande gärningsbeskrivning.

I.M. har ensam eller tillsammans och i samförstånd med andra personer under perioden maj 2021 till den 23 februari 2022 olovligen hanterat narkotika i stor omfattning.

Hanteringen av narkotika har bestått av bl.a. olovlig överlåtelse, förvärv av narkotika i överlåtelsesyfte, transport och förvaring av narkotika.

I.M. och E.A. har tillsammans och i samförstånd dels olovligen förvarat och innehaft i vart fall 14 925 gram cannabisharts, som är narkotika, under perioden 3 februari 2022 till 23 februari 2022 på X-gränd i Jönköping samt annan plats inom Jönköpings kommun, dels olovligen förvarat och innehaft samt olovligen förvärvat i överlåtelsesyfte 2 003 gram kokain, som är narkotika, den 23 februari 2022 på Y-gränd och X-gränd i Jönköping.

Gällande kokainet om 2 003 gram har I.M. och E.A. tillsammans och i samförstånd i överlåtelsesyfte förvärvat nämnd narkotika från D.F. på Y-gränd i Jönköping samt därefter förvarat och innehaft narkotikan på X-gränd i Jönköping.

I.M. och E.A. har tillsammans och i samförstånd vid nedan angivna tillfällen olovligen överlåtit okänd mängd, i vart fall omkring 90 gram cannabisharts till nedan angiven person alternativt okänd person.

Listan har här uteslutits (red:s anm.).

Narkotikan har inte varit avsedd för eget bruk. Vidare var förfarandet ägnat att främja narkotikahandel.

Brottet bör bedömas som synnerligen grovt avseende I.M. eftersom brotten har utgjort ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika, avsett en synnerligen stor mängd narkotika eller annars varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art genom att delar av narkotikan har överlåtits till unga personer samt eftersom kokainet haft en hög reningsgrad.

Brottet bör bedömas som grovt avseende E.A. eftersom det avsett en särskilt stor mängd narkotika.

I.M. och E.A. begick gärningen med uppsåt. E.A. har i vart fall haft uppsåt till att förvärva narkotika.

Lagrum: 1 § första stycket 1, 3, 4 och 6 samt 3 § första och andra styckena narkotikastrafflagen (1968:64).

Tre andra personer åtalades för att ha deltagit på olika sätt i verksamheten.

I.M. förnekade det som åklagaren lade honom till last.

E.A. erkände att hon hade innehaft och överlåtit cannabisharts i enlighet med vad åklagaren hade påstått i gärningsbeskrivningens tredje, sjätte och sjunde stycke och vidgick på den grunden ansvar för grovt narkotikabrott. Vidare erkände hon att hon hade emottagit ett paket med kokain men förnekade i övrigt brottslig gärning i denna del och invände att hon saknat uppsåt till den omständigheten att paketet innehöll kokain.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Daniel Holmberg) anförde följande i dom den 28 juni 2022.

DOMSKÄL

Skuldfrågor m.m.

Åtalet för grovt narkotikabrott (E.A.) och för synnerligen grovt narkotikabrott (I.M.)

Tingsrätten fann på anförda skäl åtalet mot E.A. styrkt. Hennes hantering av dels cannabisharts, dels kokain, skulle bedömas som två gärningar. Hon skulle därför dömas för narkotikabrott i två fall. På grund av den särskilt stora mängden narkotika, det gällde även när preparaten bedömdes var för sig, skulle båda narkotikabrotten bedömas som grova brott.

Åtalet mot I.M. var i allt väsentligt styrkt. Gärningen skulle bedömas som synnerligen grovt narkotikabrott.

Påföljder

Narkotikabrott av den s.k. normalgraden har en straffskala som sträcker sig från fängelse 14 dagar upp till tre år, grovt narkotikabrott mellan två och sju år, och synnerligen grovt brott mellan sex och tio år, jfr 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen (1968:64). Narkotikabrott utgör ett s.k. artbrott. Det innebär att brottet i sig utgör en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Andra former av påföljder än fängelse utesluts därmed ofta redan vid förhållandevis låga straffvärden. Vid bestämmande av straffvärdet för olika narkotikabrott har genom rättspraxis också utarbetats vissa riktlinjer, som låter sig redovisas som s.k. tabellvärden, och som bildar utgångspunkt för bedömningen. Tabellvärdena skiljer sig åt beroende på vilken slags narkotika det rör sig om och i vilka mängder. Vid bedömandet av straffvärdet för en konkret gärning kan sedan förekomsten av olika omständigheter påverka straffvärdet i höjande eller sänkande riktning. Efter denna allmänna inledning övergår tingsrätten till att bestämma påföljd för var och en av de tilltalade.

E.A.

Vid bestämmande av straffvärde för de två grova narkotikabrott som E.A. ska dömas för är tabellvärdet för brottsligheten som rör kokain högst. Det överstiger fem år. Tabellvärdet för angiven mängd cannabisharts överstiger tre år. Även med beaktande av att det rör sig om två brott som vid påföljdsbestämningen ska bedömas i ett sammanhang understiger det samlade straffvärdet som utgångspunkt inte sju års fängelse. Även för E.A:s vidkommande finner emellertid tingsrätten att det finns omständigheter som med styrka talar i sänkande riktning.

Som tingsrätten har utvecklat närmare i sin bedömning av skuldfrågan har E.A. haft en underordnad och osjälvständig position i den narkotikahantering hon deltagit i. Det som framkommit om hennes person och dåliga psykiska hälsa får henne att framstå som utsatt och känslig för påverkan eller påtryckningar. Hon framstår alltså i någon mening utnyttjad som en person som fått ta risk i form av den fysiska befattningen med narkotikan men utan egen andel av den förtjänst som narkotikan kunnat ge. Vid en jämförelse med D.F., där tingsrätten ansett liknande omständigheter föreligga som talat i mildrande riktning, framstår dock E.A:s agerande som mer kvalificerat och allvarligt liksom utgångspunkten i form av ett tabellvärde ligger högre. Hon har haft insikt i sin hantering av narkotikan, brottstiden sträcker sig över närmare tre veckor och hon har under den tiden agerat på egen hand efter de instruktioner hon fått. Tingsrätten finner att det samlade straffvärdet uppgår till cirka fem och ett halvt års fängelse.

När ett fängelsestraffs längd ska bestämmas så är det inte bara straffvärdet som avgör. Vid straffmätningen kan tingsrätten mer undantagsvis också, såvitt nu blir aktuellt, i skälig omfattning beakta omständigheter som talar för att bestämma ett kortare straff än som följer av straffvärdet.

En sådan omständighet är om den tilltalade frivilligt angett sig eller lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet, jfr 29 kap. 5 § första stycket 5 BrB. Denna strafflindringsgrund tar sikte på enbart den tilltalades egen brottslighet. Den hittillsvarande, och som tingsrätten återkommer till nedan, alltjämt formellt gällande inställningen i vår rättsordning är att en tilltalad inte kan få fördel av att lämna uppgifter om andras brottslighet, jfr t.ex. HD:s avgörande NJA 2009 s. 599. E.A. har inte frivilligt angett sig. Beslagen och den skriftliga utredningen har knutit henne till den brottslighet hon ska dömas för även utan hennes egna uppgifter om sin medverkan. Dessa uppgifter har också kommit att beaktas i mildrande riktning på så sätt att hennes medverkan kommit att framstå som mindre allvarlig än vad den annars hade kunnat komma att göra. På nu aktuell grund finns alltså inte anledning att mildra straffet.

Den 1 juli 2022 träder emellertid en ny bestämmelse i 29 kap. 5 a § BrB i kraft, jfr SFS 2022:792. Den gällande inställningen i rättsordningen som tingsrätten har beskrivit i det föregående blir då annorlunda. Den tilltalade ska, under vissa närmare angivna förutsättningar, kunna få strafflindring även när den tilltalades uppgifter är av väsentlig betydelse för utredningen av någon annans brott. När lagändringen träder i kraft kommer den få omedelbar och även tillbakaverkande effekt och skulle alltså komma att bli tillämplig i högre rätt om denna dom överklagas, jfr förarbetsuttalandena i prop. 2021/22:186 s. 100 med hänvisning till 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken. Tingsrätten finner sig därför oförhindrad, i vart fall med stöd av 29 kap. 5 § första stycket sista punkten, att pröva om E.A:s straff ska mildras på grund av hennes uppgifter om annans brottslighet.

De uppgifter som är av betydelse är E.A:s uppgifter om I.M:s medverkan. Hennes uppgifter om honom har haft en viss betydelse vid tingsrättens bedömning. När och hur hon fick cannabishartsen till sig framstår mer klarlagt och uppgifterna om krossat bilglas har ytterligare stärkt utredningen mot honom i denna del. Samtidigt framstår det klart att hennes uppgifter inte har kommit att styra förundersökningens förlopp. Redan innan hon greps eller lämnade uppgifter av något slag framstår det tydligt att I.M. var huvudmisstänkt och den som polisens spaning var inriktad emot. Som medtilltalad i målet har uppgifterna hon har lämnat ett mycket lågt självständigt bevisvärde. Tyngden i bevisningen mot honom ligger i stället i det som har kommit fram genom hemliga tvångsmedel i olika former och avgörande för bedömningen av hans medverkan har varit att knyta hans mobiltelefon, vad som hittats i den och innehållet i den skriftliga kommunikationen i apparna till honom. Mot denna bakgrund finner tingsrätten att E.A:s uppgifter om I.M:s medverkan har haft en viss men inte alls väsentlig betydelse för utredningen om hans brottslighet. Störst betydelse har uppgifterna haft för hennes eget vidkommande, som tingsrätten redan har berört. Skäl för straffnedsättning finns alltså inte heller på denna grund.

På ett sätt har dock en tilltalads uppgifter om annans brottslighet redan sedan tidigare kunnat få betydelse vid straffmätningen, jfr det tidigare anförda rättsfallet NJA 2009 s. 599. Uppgiftslämnandet kan nämligen, särskilt när det sker i kontexten av organiserad brottslighet, komma att innebära att uppgiftslämnaren riskerar att bli utsatt för allvarliga brott av andra kriminella. Tingsrätten finner inte anledning att ifrågasätta åklagarens uppgifter om att en hotbild på sådan grund har bedömts föreligga mot E.A., att det inför huvudförhandlingen har skett en sprängning i trappuppgången till hennes lägenhet som kan ha samband med detta och att denna hotbild heller inte kan förutsättas vara snabbt överspelad. Lagrummet i 29 kap. 5 § första stycket sista punkten ger utrymme att beakta även sådana konsekvenser av den tilltalades brottslighet och uppgiftslämnande när straffet ska bestämmas. Tingsrätten finner att den hotbild som har uppkommit mot E.A. därför medför att tiden för hennes fängelsestraff ska bestämmas till fyra och ett halvt år.

Alltjämt utesluter brottslighetens art och strafftidens längd något annat val av påföljd än fängelse.

I.M.

Även för I.M:s vidkommande ligger redan ett tabellstraffvärde högt på grund av den mängd och det slag av narkotika det varit fråga om. För hans del finns det emellertid inga omständigheter som talar i sänkande riktning vid bestämmande av straffvärdet. Tvärtom talar hans styrande roll och självständiga vinstintresse av hanteringen enbart i höjande riktning. Redan på dessa grunder står det klart att straffvärdet för hans brottslighet är mycket högt.

I.M. ska, som tingsrätten redan har konstaterat, dömas för synnerligen grovt narkotikabrott. Straffvärdet ligger inte i de nedre delarna av straffskalan för detta brott. Tingsrätten finner att straffvärdet uppgår till åtta års fängelse.

Arten och det höga straffvärdet utesluter annan påföljd än fängelse. Vid bestämmande av fängelsestraffets längd saknas skäl att frångå straffvärdet.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde E.A. för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1, 3 och 4 samt 3 § första stycket narkotikastrafflagen (1968:64) till fängelse 4 år 6 månader.

I.M. dömdes för synnerligen grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1, 3, 4 och 6 samt 3 § andra stycket narkotikastrafflagen till fängelse 8 år.

Tingsrätten förordnade om förverkande, beslag, häktning och avgift enligt lagen om brottsofferfond.

Göta hovrätt

E.A. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna henne från ansvar för grovt narkotikabrott i den del som avsåg förvar och innehav av 2 003 gram kokain samt, under alla förhållanden, sänka straffet.

Även I.A. överklagade. Han yrkade att hovrätten skulle frikänna honom eller, i andra hand, bedöma gärningen som grovt narkotikabrott samt, oavsett om så skedde, sänka straffet.

Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr och Mikael Malm, referent, tf. hovrättsassessorn Kristina Emme samt två nämndemän) anförde följande i dom den 2 september 2022.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Ska de tilltalade dömas för brotten?

E.A.

Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten av vad E.A. skulle dömas för. Hennes hantering av narkotikan borde bedömas som två brott.

I.M.

Hovrätten instämde helt i tingsrättens bedömning av vad som var bevisat i fråga om I.M:s inblandning i hanteringen av den narkotika som E.A. innehaft och förvarat.

Vilken påföljd ska E.A. få?

Straffvärdet för gärningarna

Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om hur de gärningar som E.A. döms för ska rubriceras. Som framgått ovan ska hon dömas för två fall av grovt narkotikabrott.

För straffvärdet saknar det dock betydelse att E.A. döms för två fall av grovt narkotikabrott och inte ett brott. Straffvärdet ska under alla förhållanden bestämmas med utgångspunkt i den samlade mängden narkotika och med beaktande av vilken roll E.A. har haft i narkotikahanteringen. Vid en sådan bedömning uppgår straffvärdet för E.A:s del till knappt fem och ett halvt års fängelse.

Straffreduktion till följd av hotbild

Vid bedömningen av straffmätningsvärdet anser hovrätten, lika med tingsrätten, att det ska beaktas att E.A. till följd av sitt uppgiftslämnande riskerar att bli utsatt för allvarliga brott (se 29 kap. 5 § 8 p BrB och rättsfallet "Kronvittnet" NJA 2009 s. 599). Här kan också noteras att åklagaren i hovrätten uppgett att E.A. står i tät kontakt med polisens personskydd och att hotbilden förväntas kvarstå under lång tid.

Straffreduktion till följd av medverkan i utredningen

Av 29 kap. 5 a § BrB följer att rätten vid straffmätningen ska beakta om den tilltalade har lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet. Bestämmelsen som infördes den 1 juli 2022 innebär att den som medverkar i utredningen av annan persons brott kan få strafflindring. Precis som i regleringen om strafflindring vid medverkan av utredning om eget brott krävs att de uppgifter som lämnas är av väsentlig betydelse för utredningen. Detta innebär att uppgifterna ska ha varit ägnade att leda till att utredningen i något väsentligt avseende påskyndas eller underlättas. För att strafflindring ska kunna komma i fråga bör den tilltalade i normalfallet ha lämnat en utförlig redogörelse för omständigheterna kring brottet (se prop. 2021/22:186 s. 119 f.).

Om den tilltalades medverkan är av sådan omfattning att en straffnedsättning kommer i fråga bör det normalt sett ske en relativt påtaglig justering av påföljden. På samma sätt som gäller för övriga strafflindringsgrunder bör reduceringen vara beroende av den straffvärdenivå som den aktuella brottsligheten ligger på och av grundens styrka och art. Strafflindringen ska som utgångspunkt sättas i relation till framför allt graden av den tilltalades medverkan. Även allvaret i den brottslighet som utredningsmedverkan avser bör kunna tillmätas betydelse (se prop. 2021/22:186 s. 119 f.).

Åklagaren har godtagit att E.A. har lämnat uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen genom att bl.a. berätta om I.M:s inblandning i hanteringen av narkotika, om I.M:s skadade arm samt om att det fanns glassplitter i väskan med cannabis. Åklagaren har ansett att brottslighetens straffvärde, sedan hänsyn tagits till såväl hotbilden mot E.A. som till hennes medverkan i utredningen kring I.M:s brottslighet, motsvarar det av tingsrätten utdömda straffet.

Som tingsrätten konstaterat har polisens fokus från början varit att utreda I.M:s brottslighet. Bevisningen om hans inblandning i narkotikahanteringen bygger huvudsakligen på spaningsiakttagelser och uppgifter som kommit fram genom hemliga tvångsmedel. E.A:s medverkan har därför inte varit avgörande för lagföringen. Det finns dock ingen anledning att ifrågasätta åklagarens uppfattning att E.A. har lämnat vissa uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen. Med hänsyn till brottslighetens allvar och med beaktande av E.A:s medverkan i utredningen bör strafflindringen bli relativt betydande.

Hovrättens samlade bedömning i påföljdsfrågan

Hovrätten som till skillnad från tingsrätten även tar hänsyn till att E.A. lämnat uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av annans brottslighet anser att straffmätningsvärdet motsvarar fyra års fängelse. Straffvärdet och brottslighetens art gör att det saknas alternativ till ett fängelsestraff. E.A. ska därför dömas till fyra års fängelse.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut beträffande E.A. på så sätt att hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till fyra år, samt åberopade 29 kap. 5 a § BrB.

Beträffande I.M. ändrade hovrätten tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till sju år.

Hovrätten förordnade om häktning och beslag.

Högsta domstolen

E.A. överklagade och yrkade att HD skulle lindra påföljden.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Josefin Odelid, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Punkterna 1-14 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1-13 i HD:s domskäl.

Medverkan till utredningen av någon annans brott

15 Genom en lagändring den 1 juli 2022 infördes som billighetsskäl en möjlighet att vid straffmätningen beakta om den tilltalade lämnat uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av någon annans brott (se 29 kap. 5 a § andra stycket BrB).

16 För att strafflindring ska komma i fråga bör den tilltalade i normalfallet ha lämnat en utförlig redogörelse för händelseförloppet eller någon annan information av betydelse för utredningsarbetet. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter om kontakter som den tilltalade har haft, utpekande av personer som kunnat lämna upplysningar om olika förhållanden eller anvisning av platser av betydelse. (Jfr prop. 2021/22:186 s. 59 och 119.)

17 Ett krav för att regeln ska vara tillämplig är att uppgifterna har varit av väsentlig betydelse för utredningen. Detta krav kan dock inte ges en alltför konkret innebörd. Det krävs inte att det är klarlagt att den tilltalades medverkan i utredningen faktiskt har lett till resultat som annars inte hade kunnat uppnås. Det räcker med att den tilltalade har medverkat på ett sätt som har varit ägnat att på något väsentligt sätt föra utredningen framåt. (Jfr "Narkotikadistributören" NJA 2021 s. 525 p. 21.)

18 Om den tilltalades medverkan är av sådan omfattning att en straffnedsättning kommer i fråga bör det normalt sett ske en relativt påtaglig justering av påföljden. För storleken på en straffreduktion till följd av den tilltalades medverkan har det betydelse hur omfattande medverkan har varit samt vilket slag av uppgifter som har lämnats (jfr "Narkotikadistributören" p. 22). Även allvaret i den brottslighet som utredningsmedverkan avser bör kunna tillmätas betydelse. (Jfr prop. 2021/22:186 s. 119 f.)

19 Den nya strafflindringsgrunden motiveras bl.a. av att den förväntas öka incitamenten för misstänkta att samarbeta med de brottsutredande myndigheterna. Att en misstänkt kan få strafflindring i utbyte mot uppgifter om brott som någon annan begått bedöms kunna medföra positiva effekter för möjligheten att bryta den tystnadskultur som medför att brott som begås inom ramen för kriminella nätverk är särskilt svåra att utreda. Förhoppningen är att systemet ska bidra till att fler allvarliga och svårutredda brott klaras upp och att fler personer lagförs. (Se prop. 2021/22:186 s. 52 ff.)

20 Även innan införandet av den nya strafflindringsgrunden har det i praxis bedömts finnas ett visst - men snävt begränsat - utrymme för att vid straffmätningen beakta att en gärningsperson har avslöjat sina medbrottslingar. I rättsfallet "Kronvittnet" NJA 2009 s. 599 ansågs den omständigheten att den tilltalade lämnat uppgifter som bidragit till att övriga tilltalade i målet kunde lagföras och dömas inte i sig utgöra skäl för strafflindring enligt den dåvarande lagstiftningen om billighetsskäl. Konsekvenserna av uppgiftslämnandet var dock att den tilltalade skulle komma att leva under hot om allvarliga repressalier, vilket påtagligt inskränkte hans möjligheter att leva ett normalt liv. Dessa konsekvenser bedömdes utgöra en sådan undantagssituation som utgjorde skäl för ett lindrigare straff enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB.

21 En misstänkt som lämnar uppgifter om någon annans brott kan ofta förväntas befinna sig i en miljö där risken för repressalier för någon som samarbetar med de brottsbekämpande myndigheterna är hög. För att personer som ingår i ett kriminellt nätverk ska vilja samarbeta är det nödvändigt med förtroendeskapande åtgärder i dessa miljöer och att det finns väl utbyggda skyddssystem för vittnen och andra bevispersoner. (Jfr prop. 2021/22:186 s. 54.)

22 Införandet av den nya strafflindringsgrunden i 29 kap. 5 a § andra stycket innebär att de konsekvenser som typiskt sett följer när en person lämnar uppgifter om någon annans brott nu kan vägas in som en av de omständigheter som beaktas inom ramen för bedömningen av straffnedsättning enligt bestämmelsen. Utredningsmedverkan avseende annans brott innebär i regel ett risktagande som kan komma att påverka uppgiftslämnarens liv under mycket lång tid. Omständigheten bör därför ges ett stort genomslag i straffmätningen. (Jfr "Kronvittnet".)

Bedömningen i detta fall

Brottslighetens straffvärde

23 Som hovrätten funnit ska E.A. dömas för två fall av grovt narkotikabrott. Det samlade straffvärdet för brottsligheten motsvarar fängelse fem år och sex månader.

E.A:s medverkan har varit av väsentlig betydelse

24 E.A. har lämnat en utförlig redogörelse för händelseförloppet. Hon har bl.a. berättat om I.M:s inblandning i hanteringen av narkotika och om att det fanns glassplitter i väskan med cannabisharts när I.M. kom med den. Hennes uppgifter har även lett till att utredningsåtgärder vidtagits, vilket genererat bevisning som åberopats av åklagaren.

25 Bevisningen avseende åtalet mot I.M. har dock huvudsakligen byggt på spaningsiakttagelser och uppgifter som kommit fram genom hemliga tvångsmedel. E.A:s medverkan har därför inte varit avgörande för lagföringen. Det framgår dock både av yttrande från de åklagare som bedrivit förundersökningen samt av underrätternas värdering av bevisningen mot I.M. att E.A:s utredningsmedverkan har varit av viss betydelse som en del av den samlade bevisningen mot I.M.

26 Med beaktande av att kravet på att uppgifterna ska ha varit av väsentlig betydelse för utredningen inte ska ges en alltför konkret innebörd måste E.A. anses ha medverkat på ett sådant sätt som har varit ägnat att väsentligt föra utredningen framåt (jfr p. 17).

27 E.A:s uppgifter har därmed varit av väsentlig betydelse för utredningen av I.M:s brottslighet och ska leda till en nedsättning av straffet.

Påverkan på straffmätningen

28 E.A. har lämnat uppgifter om en person som var styrande i den organiserade narkotikabrottslighet som hon deltog i. Hennes utredningsmedverkan har bidragit till att I.M. har dömts för ett allvarligt brott med ett mycket högt straffvärde. Därtill är konsekvenserna av E.A:s uppgiftslämnande att en hotbild uppkommit mot henne.

29 E.A. ska mot denna bakgrund få en påtaglig reduktion av straffet. Med hänsyn till graden av medverkan, brottslighetens straffvärde, straffvärdet på brottet som utredningsmedverkan avsett och den hotbild som uppstått mot henne bör hennes straff sänkas med ett år och tio månader.

30 Några andra skäl för strafflindring föreligger inte.

31 Mot denna bakgrund ska hovrättens domslut ändras på så sätt att fängelsestraffets längd bestäms till tre år och åtta månader.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att HD bestämmer fängelsestraffet till tre år och åtta månader.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Svante O. Johansson, Dag Mattsson, Malin Bonthron, referent, och Jonas Malmberg) meddelade den 4 april 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Frågan i HD

1 Frågan i HD är vilken strafflindring som ska ges en tilltalad som har lämnat uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av någon annans brott och som till följd av uppgiftslämnandet riskerar att bli utsatt för allvarliga brott.

Bakgrund

2 Den 23 februari 2022 övervakade och filmade polisen ett möte i en bil mellan E.A. och bilens förare. Mötet varade endast en kort stund. Därefter lämnade E.A. bilen med ett paket och gick hem till sin lägenhet. En kort stund senare genomförde polisen en husrannsakan där. Paketet från bilen låg på diskbänken. Det vägde cirka 2 kg och innehöll kokain. I ett förråd i lägenheten hittades en väska med knappt 15 kg cannabisharts, i förpackningar om cirka 90 gram vardera.

3 Polisen hade vid tillfället sedan en tid tillbaka haft tillstånd att använda hemliga tvångsmedel. En mobiltelefon som kopplats till en medtilltalad, I.M., hade avlyssnats för röstsamtal och dataöverföring och hans ytterdörr och entré kameraövervakats. I polisutredningen framkom att I.M:s mobiltelefon hade använts för att skicka meddelanden som visade att avsändaren varit inblandad i E.A:s narkotikahantering. I samband med husrannsakan i E.A:s bostad genomfördes även en husrannsakan i I.M:s bostad och han greps.

4 Under förundersökningen som följde berättade E.A. bl.a. följande för polisen. Hon hade fått kontakt med I.M. genom en ny vän. I.M. ville förvara några saker hemma hos henne och en natt kom han hem till henne. Han klev ur en taxi med en mörk väska som han lämnade i hennes lägenhet. Medan han befann sig i lägenheten räknade han de mindre paket som fanns i väskan. Han sade också något om att han hade fått slå in rutan till en bil för att komma åt väskan. När han hade gått öppnade hon väskan och på lukten förstod hon att det rörde sig om "gräs". Det hade hamnat glassplitter på golvet som hon hittade mer av i väskan. Hon kände igen det som bilfönsterglas. När I.M. därefter hörde av sig till henne så följde hon hans instruktioner om att överlämna paket från väskan till olika personer vid fem tillfällen. Den 23 februari hörde I.M. av sig och ville att hon skulle hämta något från en bil. Hon förstod inte vad det handlade om men tänkte att hon ändå kunde göra det.

5 Med anledning av E.A:s uppgifter vidtog polisen utredningsåtgärder, bl.a. kunde glassplitter från väskan med cannabisharts kopplas till en bil som förekom i en annan förundersökning om grovt narkotikabrott.

6 E.A. och I.M. åtalades för grovt respektive synnerligen grovt narkotikabrott. Åtalet mot E.A. avsåg att hon, tillsammans och i samförstånd med I.M., dels olovligen förvarat och innehaft i vart fall 14 925 gram cannabisharts, dels olovligen förvarat och innehaft samt olovligen förvärvat i överlåtelsesyfte 2 003 gram kokain. Förvaringen och innehavet hade enligt åtalet bl.a. ägt rum i E.A:s bostad. Vidare gjorde åklagaren gällande att E.A. tillsammans och i samförstånd med I.M. vid fem tillfällen olovligen överlåtit okänd mängd, i vart fall omkring 90 gram, cannabisharts till två namngivna och tre okända personer.

7 Tingsrätten dömde E.A. för två grova narkotikabrott i enlighet med åtalet, utom i det avseendet att det inte ansågs utrett att hon hade förvärvat kokainet i överlåtelsesyfte.

8 Det samlade straffvärdet för E.A:s brottslighet uppgick enligt tingsrätten till cirka fem år och sex månaders fängelse. Tingsrätten ansåg att E.A:s uppgifter om I.M:s brottslighet hade haft en viss men inte alls väsentlig betydelse för utredningen om hans brottslighet. E.A:s medverkan till utredningen bedömdes därmed inte utgöra skäl för straffnedsättning. Tingsrätten fann dock att den hotbild som uppkommit mot henne som en konsekvens av hennes uppgiftslämnande utgjorde skäl för att sätta ned straffet till fängelse i fyra år och sex månader.

9 Hovrätten har haft samma uppfattning i skuldfrågan som tingsrätten och bedömt gärningarnas sammanlagda straffvärde till knappt fem år och sex månader. Hovrätten har instämt i tingsrättens bedömning att det vid straffmätningen ska beaktas att E.A. till följd av sitt uppgiftslämnande riskerar att bli utsatt för allvarliga brott. Därutöver har hovrätten, till skillnad från tingsrätten, bedömt att E.A. har lämnat uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av I.M:s brottslighet och att detta bör påverka straffmätningen. Straffet har med beaktande av dessa omständigheter bestämts till fyra års fängelse.

10 I.M. dömdes i tingsrätten för synnerligen grovt narkotikabrott till fängelse i åtta år. Hovrätten har ändrat tingsrättens domslut på så sätt att fängelsestraffets längd har bestämts till sju år.

Allmänt om strafflindringsgrunder

11 Vid straffmätningen ska rätten i skälig omfattning beakta vissa strafflindringsgrunder, bl.a. s.k. billighetsskäl (se 29 kap. 5 och 5 a §§ BrB). Det är främst fråga om omständigheter som är hänförliga till den tilltalades person eller som har inträffat efter brottet. Även andra omständigheter kan beaktas. De olika strafflindringsgrunderna kan överlappa varandra.

12 Det finns anledning till en viss restriktivitet vid användningen av 29 kap. 5 och 5 a §§ så att tillämpningen inte medför risker för en oenhetlig praxis. Det krävs därför att skälen har en viss tyngd för att en strafflindring ska ske. (Jfr "Mordet med brödkniven" NJA 2021 s. 377 p. 18 med där gjorda hänvisningar och "De två narkotikadistributörerna" HD:s dom den 28 december 2022 i mål B 5097-22 p. 12 <NJA 2022 s. 1094 (red:s anm.)>.

13 När en sådan strafflindringsgrund väl har konstaterats, måste den dock kunna få ett märkbart genomslag. Om den tilltalades brottslighet har ett mycket högt straffvärde kan det bli aktuellt att mera påtagligt reducera ett fängelsestraff. Vid kortare fängelsestraff bör reduktionen begränsas till en eller annan månad. (Se "Mordet med brödkniven" p. 19 och "De två narkotikadistributörerna" p. 13.)

Medverkan till utredning av brott

Förutsättningar för strafflindring

14 I 29 kap. 5 a § BrB finns sedan den 1 juli 2022 samlat dels den ­bestämmelse om strafflindring för den som medverkat till utredningen av egen brottslighet som tidigare var placerad i 29 kap. 5 § första stycket 5, dels en ny bestämmelse om strafflindring för den som medverkat till utredningen avseende någon annans brott. Om den nya bestämmelsen leder till lindrigare straff ska den tillämpas även när målet, som i detta fall, rör en gärning som har begåtts före ikraftträdandet (se 5 § andra stycket brottsbalkens promulgationslag).

15 Skälet för att införa bestämmelsen om strafflindring vid medverkan i utredningen av annans brott har främst varit intresset av större effektivitet i brottsutredningar. Det var också ett av skälen för bestämmelsen om strafflindring vid medverkan i utredningen av egen brottslighet. (Jfr prop. 2014/15:37 s. 20 f. och prop. 2021/22:186 s. 57.)

16 Enligt 29 kap. 5 a § första stycket BrB ska rätten vid straffmätningen, utöver brottets straffvärde, i skälig omfattning beakta om den tilltalade lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet. Bestämmelsen avser medverkan i utredningen av den tilltalades egen brottslighet. Situationen när den tilltalade har lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av någon annans brott regleras i andra stycket. Då kan strafflindring ges om utredningsmedverkan avser brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än fängelse i sex månader eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott om gärningen är belagd med straff. Frånsett kravet i andra stycket på att utredningen ska avse brott av viss dignitet ställer lagtexten upp samma förutsättningar för strafflindring i båda bestämmelserna.

17 Enligt båda bestämmelserna gäller att en relevant medverkan normalt ska innefatta en utförlig redogörelse för händelseförloppet eller andra uppgifter som varit till betydande fördel för utredningen. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter om kontakter som den tilltalade har haft, utpekande av personer som kunnat lämna upplysningar om olika förhållanden eller anvisning av platser av betydelse, såsom var en försvunnen person, ett mordvapen, narkotika, sprängmedel eller skjutvapen finns. (Se prop. 2014/15:37 s. 38, prop. 2021/22:186 s. 59 och 119, "Narkotikadistributören" NJA 2021 s. 525 p. 20 och "De två narkotikadistributörerna" p. 17.)

18 En förutsättning för att respektive bestämmelse ska vara tillämplig är att uppgifterna är av väsentlig betydelse för utredningen. Detta krav ska dock inte ges en alltför konkret innebörd. Det krävs inte att det är klarlagt att den tilltalades medverkan i utredningen faktiskt har lett till resultat som annars inte hade kunnat uppnås. Inte heller behöver det stå klart i det enskilda fallet att medverkan verkligen har lett till att utredningen kunnat genomföras snabbare och enklare. För att strafflindring ska ges är det tillräckligt att den tilltalade har medverkat på ett sätt som har varit ägnat att på något väsentligt sätt föra utredningen framåt. (Se prop. 2021/22:186 s. 59, "Narkotikadistributören" p. 21 och "De två narkotikadistributörerna" p. 18.)

19 En rimlig slutsats av det anförda är att det vid tillämpningen av 29 kap. 5 a § andra stycket måste vara möjligt att beakta exempelvis att den tilltalades medverkan på ett väsentligt sätt har bidragit till att stärka bevisläget mot den andra personen eller till att personen kunnat dömas för ett allvarligare brott såvitt avser rubricering eller straffvärde.

20 Om åklagaren anser att det finns skäl att beakta utredningsmedverkan vid bestämmande av straffet ska frågan tas upp i stämningsansökan (se 45 kap. 4 § andra stycket RB). De situationer där uppgifter om någon annans brott kan leda till strafflindring är av varierat slag. Det krävs inte att det brott som uppgifterna avser har någon koppling till den tilltalades egen brottslighet. Det är således inte givet att domstolen genom det aktuella brottmålet har ett underlag för att bedöma uppgifternas betydelse. Åklagarens redogörelse för de omständigheter som domstolen ska beakta blir därför av stor betydelse vid prövningen. Ytterst är det dock domstolen som måste göra en bedömning i det enskilda fallet. (Jfr prop. 2021/22:186 s. 59 och 61 f.)

Inverkan på straffmätningen

21 Frågan om reduktionens storlek ska avgöras efter en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. På samma sätt som gäller för övriga strafflindringsgrunder ska reduceringen vara beroende av den straffvärdenivå som den aktuella brottsligheten ligger på och av grundens styrka och art. Strafflindringen ska sättas i relation till framför allt graden av den tilltalades utredningsmedverkan. Hur omfattande medverkan har varit samt vilket slag av uppgifter som har lämnats är alltså av betydelse. Det är särskilt betydelsefullt om brottet inte hade kunnat klaras upp utan sådan medverkan. Även allvaret i den brottslighet som utredningsmedverkan avser bör tillmätas betydelse. (Jfr "De två narkotikadistributörerna" p. 19 med vidare hänvisningar.)

22 Det kan konstateras att när strafflindring på grund av medverkan i utredningen av någon annans brott aktualiseras, får såväl straffvärdet av den tilltalades egen brottslighet, som allvaret av den andra personens brott betydelse vid bedömningen av straffreduktionens storlek.

23 Det står klart att ett syfte med regleringen är att den ska utgöra ett tydligt incitament för misstänkta att medverka i utredningen av antingen den egna eller någon annans brottslighet. Det talar för att straffreduktionen när någon av bestämmelserna aktualiseras bör bli påtaglig. Av förarbetena framgår däremot inte att lagstiftaren har avsett att den ena typen av utredningsmedverkan generellt ska ge en större straffreduktion än den andra (jfr dock p. 22).

Risken att bli utsatt för allvarliga brott till följd av uppgiftslämnandet

24 Vid medverkan i utredningen av någon annans brott kan en följd vara att det uppkommer en risk för att den som medverkat utsätts för repressalier till följd av uppgiftslämnandet. I vissa undantagsfall har den typen av konsekvenser ansetts möjliga att beakta redan enligt tidigare gällande lagstiftning. Det har då skett inom ramen för den allmänt hållna strafflindringsgrund som medger hänsyn till omständigheter som påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar. Bestämmelsen är numera placerad i 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB. (Se "Kronvittnet" NJA 2009 s. 599, jfr prop. 1987/88:120 s. 92.)

25 Med beaktande av att det kan uppkomma en risk för allvarliga repressalier också när ett uppgiftslämnande har avsett brott med en lindrigare straffskala än minst sex månaders fängelse framstår det som lämpligast att den typen av konsekvenser även fortsättningsvis beaktas med stöd av 29 kap. 5 § första stycket 8. Lagstiftaren har också utgått från ett sådant synsätt (se prop. 2021/22:186 s. 107, jfr SOU 2021:35 s. 245).

Bedömningen i detta fall

Brottslighetens straffvärde

26 Som hovrätten funnit ska E.A. dömas för två fall av grovt narkotikabrott. HD bedömer, med hänsyn till omständigheterna, det samlade straffvärdet av brottsligheten till fem år och sex månaders fängelse.

E.A:s medverkan har varit av väsentlig betydelse

27 E.A. har lämnat en utförlig redogörelse för händelseförloppet. Hon har bl.a. berättat om I.M:s inblandning i hanteringen av narkotika och om att det fanns glassplitter i väskan med cannabisharts när I.M. kom med den. Hennes uppgifter har lett till att utredningsåtgärder vidtagits, vilket i sin tur resulterat i bevisning som åberopats av åklagaren.

28 Bevisningen avseende åtalet mot I.M. har dock huvudsakligen byggt på spaningsiakttagelser, uppgifter som kommit fram genom hemliga tvångsmedel och annan utredning rörande exempelvis innehållet i sms-meddelanden. E.A:s medverkan har alltså inte varit avgörande för lagföringen. Enligt ett yttrande från de åklagare som bedrivit förundersökningen har emellertid E.A:s utredningsmedverkan varit av betydelse som en del av den samlade bevisningen mot I.M. och även bidragit till att han kunnat lagföras för brott med en allvarligare rubricering än annars. Underrätternas värdering av bevisningen mot I.M. ger också stöd för den slutsatsen.

29 Med beaktande av att kravet på att uppgifterna ska ha varit av väsentlig betydelse för utredningen inte ska ges en alltför konkret innebörd (se p. 18) måste E.A. anses ha medverkat på ett sådant sätt som har varit ägnat att väsentligt föra utredningen framåt.

30 E.A:s uppgifter har därmed varit av väsentlig betydelse för utredningen av I.M:s brottslighet och ska leda till en nedsättning av straffet.

Risken att bli utsatt för allvarliga brott

31 E.A:s uppgiftslämnande har också medfört att en allvarlig hotbild har uppstått mot henne. Inför huvudförhandlingen i tingsrätten skedde en sprängning i trappuppgången till hennes lägenhet som bedömdes kunna ha samband med målet och hennes medverkan i utredningen. Hotbilden förväntas kvarstå under lång tid. Hon har tät kontakt med polisens personskydd och har fått information om att hon i framtiden kommer att behöva flytta till skyddat boende. HD instämmer med hovrätten i att hotbilden mot E.A. framstår som tillräckligt allvarlig för att även den ska medföra en strafflindring.

Inverkan på straffmätningen

32 Vid bedömningen av hur stor strafflindring som ska ges för medverkan i utredningen av någon annans brott kan en jämförelse göras med avgöranden där strafflindringsgrunden om medverkan i utredning avseende egen brottslighet har tillämpats (jfr p. 23).

33 I rättsfallet "Narkotikadistributören" kom HD fram till att straffet skulle sänkas med sex månader på grund av den tilltalades medverkan i utredningen av egen brottslighet. E.A:s medverkan i utredningen av I.M:s brottslighet framstår, i fråga om såväl omfattningen som karaktären på de lämnade uppgifterna, som likvärdig med den som var aktuell i det avgörandet och detsamma gäller straffvärdet av hennes egen brottslighet. Den brottslighet som hennes utredningsmedverkan avser är dock av mycket allvarlig karaktär, vilket bör ges viss betydelse (se p. 21 och 22).

34 Hotbilden mot E.A. ska ge ytterligare straffreduktion. Situationen kan dock inte sägas vara av lika allvarlig karaktär som den som var aktuell i "Kronvittnet".

35 Vid en samlad bedömning av de strafflindringsgrunder som är aktuella bör straffet sammantaget sättas ned med ett år och sex månader.

36 HD kommer därmed fram till samma straffmätningsvärde som hovrätten, dvs. fyra års fängelse. Hovrättens domslut ska således fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.