Kvittningen av bodelningskostnaden (NJA 2023 s. 280)

Sökord "Faxes förlikningsavtal" NJA 1972 s. 439 · Avräkning · Motfordran · Ränta

Kvittning. Om svaranden i en rättegång framställer en invändning om kvittning ska avräkningen göras per den dag invändningen kom fram till domstolen. För det fall motfordran är mindre än huvudfordran inklusive upplupen ränta ska motfordran först avräknas mot den upplupna räntan och därefter mot kapitalbeloppet.

Nacka tingsrätt

C.-F.M. förde vid Nacka tingsrätt den talan mot M.A. som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (tingsfiskalen Sanna Ordenius) anförde i dom den 1 april 2020 följande.

YRKANDEN M.M.

C.-F.M. ansökte hos Kronofogden om betalningsföreläggande mot M.A. Efter M.A:s bestridande överlämnades målet på begäran av C.-F.M. till tingsrätten.

Vid tingsrätten har C.-F.M., såsom talan slutligen bestämts, yrkat att M.A. ska förpliktas att betala ett kapitalbelopp om 67 662 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet 30 000 kr från den 21 juli 2018, på beloppet 4 250 kr från den 2 januari 2019 samt på beloppet 33 412 kr från den 28 januari 2019, allt till dess betalning sker. Han har även, såsom han får förstås, yrkat att M.A. ska förpliktas att betala 27 818 kr till honom. - - -.

Grunden för yrkandet om 67 662 kr är att C.-F.M. har erlagt betalning om 135 324 kr till bodelningsförrättaren, som parterna är solidariskt betalningsskyldiga gentemot.

M.A. har bestritt käromålet och anfört i huvudsak följande. Hon har kvittningsgilla motfordringar på C.-F.M. som överstiger 67 662 kr eftersom hon ensam har erlagt betalning för de gemensamma bostadslånen år 2017 och 2018, under tiden bodelning pågått. - - -.

C.-F.M. har vitsordat att betalning för räntor erlagts av M.A., men har anfört att dessa ska kvittas mot att hon ensam har nyttjat den gemensamt ägda bostaden under samma tid.

Därtill har C.-F.M. anfört att han har ytterligare motfordringar på M.A. om 27 818 kr. Grunden för detta är att han har betalat en elräkning om 3 370 kr samt betalat för indragning av fiber i fastigheten, beställt av M.A. men med C.-F.M:s personnummer, vilket ledde till att han tvingades erlägga betalning för indragningen med 24 448 kr.

M.A. har anfört att den väckta talan inte omfattar elräkningen och kostnaden för indragning av fiber, varför dessa yrkanden ska avvisas såsom otillåten ändring av talan.

DOMSKÄL

Elräkning och installation av fiber

Såvitt avser C.-F.M:s senare framställda yrkande om förpliktande för M.A. att betala 27 818 kr till honom, är det grundat i andra omständigheter än avtalet med bodelningsförrättaren. Det ska därför avvisas såsom en otillåten ändring av talan. Det innebär att tingsrätten inte prövar yrkandet i sak.

Betalning till bodelningsförrättare samt kvittningsinvändningar avseende bolåneräntor och nyttjandeersättning.

Följande är ostridigt i målet. C.-F.M. har erlagt full betalning till bodelningsförrättaren. M.A. har inte betalat något till bodelningsförrättaren. Parterna hade solidariskt betalningsansvar gentemot bodelningsförrättaren. C.-F.-M. har rätt att av M.A. utfå halva det belopp han har erlagt till bodelningsförrättaren. M.A. har bott kvar i den tidigare gemensamma bostaden sedan parterna separerade i november 2015 och har ensam erlagt räntebetalning för de gemensamma bostadslånen under år 2017 och 2018.

M.A. har invänt att hon har en kvittningsgill motfordran som överstiger det yrkade beloppet i och med att hon ensam erlagt räntebetalning. C.-F.M. har dock anfört att han har rätt till nyttjanderättsersättning för tiden då M.A. ensam har nyttjat parternas gemensamma bostad. Nyttjanderättsersättningen skulle då kvittas mot vad M.A. erlagt för bolånen. Detta har inte vitsordats av M.A.

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att det inte finns någon uttrycklig bestämmelse i äktenskapsbalken som ålägger en kvarsittande make skyldighet att utge ersättning till den andre maken för nyttjandet av bostaden. Enligt praxis har dock i vissa fall en sådan skyldighet ansetts uppkomma, bl.a. om bodelningen pågår under ovanligt lång tid (se NJA 1968 s. 197 och NJA 2006 s. 206). Frågan om vid vilken tidpunkt en sådan ersättningsskyldighet uppkommer är inte klarlagd i praxis, men beroende på omständigheterna i det enskilda fallet skulle en ersättningsskyldighet i princip kunna uppkomma omedelbart efter separationen. I detta fall har M.A. begärt ersättning för räntekostnader som betalats mer än ett år efter separationen. Tingsrätten anser att hennes ersättningsskyldighet i vart fall har uppkommit vid den tidpunkten.

Rättsläget är inte heller helt klart i frågan om nyttjanderättsersättningens storlek. En utgångspunkt kan vara att bestämma ersättningen så att den motsvarar vad som kan beräknas utgöra skälig hyra för bostaden. Ett annat sätt är att låta de faktiska kostnaderna för bostaden ligga till grund för bedömningen. De faktiska kostnaderna för bostaden under år 2017 och 2018 uppgår åtminstone till vad som erlagts av M.A. som betalning för ränta för de gemensamma bostadslånen. Tingsrätten finner därför att vad M.A. erlagt som betalning för ränta ska kvittas mot den nyttjanderättsersättning som C.-F.M. haft rätt till.

Tingsrätten finner sammanfattningsvis att M.A. ska betala 67 662 kr till C.-F.M. jämte yrkad ränta, som stöds av lag.

DOMSLUT

1 Tingsrätten avvisar C.F.-M:s yrkande om förpliktande för M.A. att betala 27 818 kr till honom.

2 M.A. ska till C.-F.M. betala 67 662 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet 30 000 kr från den 21 juli 2018, på beloppet 4 250 kr från den 2 januari 2019 samt på beloppet 33 412 kr från den 28 januari 2019, allt till dess betalning sker.

Svea hovrätt

M.A. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle avslå den av C.-F.M. vid tingsrätten förda talan.

C.-F.M. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Ragnar Palmkvist, hovrättsrådet Charlotte Edvardsson, referent, och tf. hovrättsassessorn Sofie Nilsson) anförde i dom den 18 mars 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Processen i hovrätten har i huvudsak handlat om på vilket sätt C.-F.M:s invändning om motkvittning ska behandlas, i huvudsak huruvida motkvittning överhuvudtaget är möjlig och hur de aktuella fordringarna ska gå i avräkning mot varandra. Därutöver har M.A. anfört att C.-F.M. under alla förhållanden inte styrkt sin motkvittningsfordran. Det är även tvistigt på vilket sätt ränta ska löpa på av C.-F.M. yrkade belopp.

C.-F.M:s huvudfordran

M.A. har medgett betalningsansvar för C.-F.M:s huvudfordrans kapitalbelopp. Hon har däremot bestritt hans yrkande om ränta på huvudfordran.

Av 4 § första stycket räntelagen följer att ränta ska betalas senast 30 dagar efter det att ett krav på betalning framställts under förutsättning att kravet innehållit en uppmaning att underlåtenhet att betala medför skyldighet att betala ränta. Enligt fjärde stycket i samma bestämmelse ska ränta betalas senast från dagen då gäldenären delgetts en ansökan om betalningsföreläggande eller stämning i mål om betalning.

Den omständigheten att C.-F.M. infriat ett för parterna solidariskt betalningsansvar innebär inte i sig att det uppkommit en skyldighet för M.A. att betala ränta till C.-F.M. från varje respektive betalningstillfälle utan föregående krav från C.-F.M.

C.-F.M. har i ansökan om betalningsföreläggande, som delgavs M.A. den 7 augusti 2018, begärt ett belopp om 30 000 kr samt ränta på beloppet. Ränta på det beloppet ska därför först utgå från den 7 augusti 2018.

C.-F.M.har sedan i tillägg begärt 4 250 kr respektive 33 412 kr. Även om dessa yrkade belopp i och för sig stödjer sig på samma rättsliga grund rör det sig om nya krav. Bestämmelsen i 4 § fjärde stycket räntelagen är därför inte tillämplig på dessa krav. Istället gäller enligt första stycket i samma bestämmelse att ränta ska utgå från den dag som infaller 30 dagar efter det att kravet framställdes och ränta på kravet samtidigt begärdes. Kravet på 4 250 kr framställdes vid muntlig förberedelse den 25 januari 2019 och M.A. fick del av det samma dag. Ränta på det beloppet ska därför utgå från den 24 februari 2019. Kravet på 33 412 kr framställdes i skrift till tingsrätten den 29 januari 2019, vilken skickades vidare till M.A. den 30 januari 2019. Ränta på det beloppet ska därför utgå från den 1 mars 2019.

C.-F.M. har i och för sig medgett att M.A. har en motfordran som uppgår till av henne angivet belopp, men har i sin tur gjort gällande att han har en motkvittningsfordran. Nästa fråga för hovrätten blir därför om M.A:s motfordran kvittats bort redan genom hennes framställan om kvittning.

Hur M.A:s framställan om kvittning får förstås

M.A. har i hovrätten anfört att hon genom sin invändning om kvittning i tingsrätten framställt en kvittningsförklaring som avskurit C.-F.M. rätten att för egen del göra en motkvittningsinvändning.

Det finns i doktrinen flera teorier om det rättsliga moment som bringar en huvudfordran och motfordran till upphörande. I svensk rätt är framförallt förklaringsprincipen och den judiciella kvittningsprincipen framträdande. Den senare bygger framförallt på att kvittning sker genom dom efter att part framställt ett kvittningsyrkande. Ett kvittningsyrkande är enligt denna princip en till domstolen riktad processhandling med begäran om att domstolen i sin dom ska förordna om att fordringar ska gå i avräkning mot varandra (dvs. en s.k. avräkningsdom). Den förra principen bygger istället på att kvittning sker genom kvittningsförklaring. Kvittningsförklaringen är en ensidig rättshandling (att jämföra med t.ex. reklamation) av civilrättslig karaktär enligt vilken kvittning skett så snart gäldenärens kvittningsförklaring kommit borgenären till handa. Enligt denna teori är en kvittningsinvändning en invändning om att kvittning redan har skett till följd av en tidigare kvittningsförklaring. (Se Lindskog, Kvittning, JUNO version 3, s. 35, 593 f. och 605 f. Se även Rodhe, Lärobok i obligationsrätt, 5 u., 1979, s. 38 f. och Larsson, Några anmärkningar angående kvittning i rättegång I, SvJT 1961 s. 81, på s. 84.)

Det finns skilda uppfattningar om på vilket sätt en i domstol framställd invändning om kvittning ska uppfattas och om den i så fall ska ses som ett kvittningsyrkande (yrkande om avräkningsdom) eller som en kvittningsförklaring. Enligt Lindskog innebär ett yrkande om en ogillande dom med hänvisning till en kvittningsgill motfordran i strikt formell mening att gäldenären inte ens anfört grund för sitt bestridande av huvudfordran. Lindskog menar dock att en sådan framställning snarast får uppfattas som ett kvittningsyrkande (se Lindskog, a.a., s. 692). I linje med detta anser Lindskog att, även om kvittningsförklaringen inte är någon formbunden handling, måste den till sitt innehåll vara tillräckligt preciserad. Det måste t.ex. klart framgå att gäldenären kvittar och, om det finns flera fordringar, vilken fordran som åsyftas (se Lindskog, a.a., s. 609 f.).

Walin anser däremot att ett kvittningsyrkande under rättegång regelmässigt bör anses inkludera en kvittningsförklaring (se Walin, Några anmärkningar beträffande kvittningsförklaring, SvJT 1965 s. 95, på s. 98). Sigeman menar vidare att det för en kvittningsförklaring är tillräckligt att gäldenären gör klart att denne inte vill uppfylla huvudfordran och att skälet är att denne har en motfordran (se Sigeman, Lönefordran - studier över löneskydd och kvittningsregler, 1967, s. 145).

Hovrätten gör följande bedömning.

Det får anses ankomma på domstolen att i det enskilda fallet tolka innebörden av den handling som getts in. M.A. har i skrift invänt mot käromålet på den grunden att hon har en kvittningsgill motfordran. Framställningen kan inte förstås som en invändning om att kvittning redan tidigare har skett genom en kvittningsförklaring. Mot bakgrund av de olika följder som ett kvittningsyrkande och en kvittningsförklaring får måste enligt hovrättens mening en kvittningsförklaring vara tillräckligt preciserad och tydlig för att den ska kunna godtas som en sådan. Tyngdpunkten i M.A:s framställan om kvittning ligger på hur domstolen ska behandla käromålet. Handlingen kan därmed inte anses ge uttryck för att M.A. har velat vidta en ensidig rättshandling och genom ingivande av skriften åstadkomma en omedelbar kvittning. Enligt hovrättens bedömning utgör därför inte M.A:s skrift med framställan om kvittning någon kvittningsförklaring utan får uppfattas som en begäran om att kvittning ska ske genom domen, antingen genom ett ogillande av käromålet eller genom avräkning.

Vid sådana förhållanden är M.A:s motfordran inte bortkvittad genom hennes kvittningsyrkande och det finns inget hinder i och för sig mot sådan motkvittning som fråga är om i målet (jfr Lindskog, a.a., s. 691 och 693). En annan aspekt kring det rättsliga betalningsinstitutet medför dock att förutsättningarna för motkvittning ofta kan vara utesluten i det enskilda fallet enligt vad som anges nedan.

Har M.A. eller C.-F.M. rätt att destinera betalning?

Den fråga som är av avgörande betydelse för utgången i målet är vem av M.A. eller C.-F.M. som har rätt att välja huruvida M.A:s motfordran ska gå i avräkning mot C.-F.M:s huvudfordran eller istället mot hans motkvittningsfordran.

Av 9 kap. 5 § HB följer att om någon gäldenär har flera skulder till samma borgenär äger gäldenären vid betalningen rätt att betala den skuld denne helst vill, under förutsättning att båda skulderna har förfallit till betalning. En ytterligare begränsning av gäldenärens valrätt som följer av bestämmelsen är att betalningen måste avräknas på räntan framför kapitalbeloppet. Lagrummet ger uttryck för principen om att det som en utgångspunkt är gäldenären som har rätt att destinera sin betalning. Bestämmelsen är också, enligt rättspraxis, analogt tillämplig i de fall då gäldenärens betalning av fordran sker genom kvittning. I en situation där en person A kräver betalt för en huvudfordran, B anmäler en fordran till kvittning mot huvudfordran varvid A invänder att kvittningsfordran istället ska gå i avräkning mot en motkvittningsfordran är det alltså som huvudregel B, dvs. gäldenären, som väljer avräkningsordningen (se rättsfallet "Schisshytte bruk" NJA 1894 s. 118, jfr Lindskog, a.a., s. 634 f.).

Det finns situationer, t.ex. i trepartsförhållanden (jfr t.ex. rättsfallen "Arrendet av egendom Årås" NJA 1932 s. 621 och "Strömma Fjäll Aktivitet" NJA 2008 s. 878) eller när det föreligger ett ömsesidigt fordringsförhållande med flera fordringar på båda sidor, då det kan finnas anledning att frångå den ovan angivna huvudregeln (se Lindskog, a.a., s. 634 f.). Hovrätten bedömer dock att förutsättningarna inte är sådana i det här fallet.

Det betyder att M.A. i egenskap av gäldenär i förhållande till huvudfordran har rätt att välja att hennes motfordran på bostadsräntor ska gå i avräkning mot C.-F.M:s huvudfordran på arvode till bodelningsförrättare.

Vid denna bedömning saknas det skäl att pröva huruvida C.-F.M:s motkvittningsfordran är styrkt.

Avräkningen

Domstolen ska i domen ogilla käromålet endast om motfordran är större än huvudfordran jämte den ränta som upplupit per en avräkningsdag som bestäms enligt när en svarandes kvittningsinvändning kommit käranden till handa. I de fall då motfordran är mindre än huvudfordran jämte upplupen ränta per avräkningsdagen ska avräkning först ske mot den upplupna räntan, därefter mot kapitalbeloppet, och svaranden därefter förpliktas att betala vad som återstår jämte ränta från avräkningsdagen (se Lindskog, a.a, s. 727 f.).

Avräkningsdag i det här fallet är den 8 mars 2019, vilket är den dag då M.A:s kvittningsinvändning kom C.-F.M. tillhanda. Av C.-F.M. begärt belopp jämte per avräkningsdagen upplupen ränta överstiger den av M.A. kvittningsvis framställda fordran. Hon ska därför förpliktas betala ränta på det av C.-F.M. yrkade beloppet jämte ränta till avräkningsdagen och därefter från och med avräkningsdagen med ränta på det lägre belopp som kvarstår efter avräkning av M.A:s kvittningsgilla fordran. Räntesatsen följer av lag.

Sammanfattning

Hovrätten har alltså kommit fram till att C.-F.M. har rätt till yrkat belopp avseende arvode till bodelningsförrättare, dock med ränta på annat vis än vad tingsrätten kommit fram till, men att M.A. har rätt att räkna av vad hon har betalat såsom C.-F.M:s andel av ränta på parternas gemensamma bostadslån. M.A. ska betala det som kvarstår efter den avräkningen.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

1 Med ändring av tingsrättens dom (punkten 2 i domslutet) förpliktar hovrätten M.A. att till C.-F.M. betala enligt följande.

a. M.A. ska till C.-F.M. betala 67 662 kr. På beloppet ska ränta enligt 6 § räntelagen löpa

- på 30 000 kr från den 7 augusti 2018,

- på 4 250 kr från den 24 februari 2019, och

- på 33 412 kr från den 1 mars 2019,

- allt till och med den 7 mars 2019.

b. Vid betalning av beloppet enligt punkten (a) har M.A. rätt att avräkna ett belopp om 67 807 kr.

c. På det belopp som efter avräkning enligt punkten (b) kvarstår för M.A. att betala ska ränta enligt 6 § räntelagen löpa från och med den 8 mars 2019 till dess betalning sker.

Högsta domstolen

M.A. överklagade och yrkade att HD - utan avräkning i domslutet - skulle ogilla C.-F.M:s talan beträffande dennes huvudfordran, såvitt avsåg huvudstolen om 67 662 kr, och endast förplikta henne att till C.-F.M. betala ränta enligt 6 § räntelagen på 30 000 kr från den 7 augusti 2018, på 4 250 kr från den 24 februari 2019, och på 33 412 kr från den 1 mars 2019 allt till och med den 7 mars 2019.

C.-F.M. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Elisabeth von Salomé, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Punkterna 1-10 motsvarar i huvudsak punkterna 1-10 i HD:s domskäl.

Kvittning inom ramen för en rättegång

11 En svarande i ett tvistemål som anser sig ha en fordran på käranden som vid bifall till käromålet ska gå i avräkning mot kärandens krav kan väcka genkäromål enligt 14 kap. 3 § RB. Denne framställer då vad som vanligen brukar betecknas som ett kvittningsyrkande och som går ut på att domstolen i domslutet ska förklara att de båda fordringarna ska gå i avräkning mot varandra (se NJA 2018 s. 667 p. 7).

12 Svaranden kan dock få till stånd en sådan avräkning också genom att i målet framställa en invändning om kvittning. Detta är inte en självständig talan utan närmare att se som en invändning i sak och ett sätt att försvara sig mot kärandens krav. Till skillnad från vad som är fallet vid genkäromål kan svaranden som mest åstadkomma att han eller hon till följd av motfordringen inte blir skyldig att utge något belopp till käranden. Skulle motfordringen visa sig vara större än huvudfordringen kommer det överskjutande beloppet inte att dömas ut (se NJA 2018 s. 667 p. 8).

13 De nu beskrivna fallen ska skiljas från den situationen där svaranden gör gällande att betalning redan skett genom en före rättegången gjord kvittningsförklaring (se rättsfallet NJA 2018 s. 667 p. 9).

14 I den juridiska doktrinen förekommer olika sätt att beskriva och benämna den typ av invändning om kvittning som en svarande kan göra i en rättegång utan att själv väcka ett genkäromål. Terminologin kan skilja sig åt och begreppet kvittningsinvändning används olika (se t.ex. Stefan Lindskog, Kvittning, 2014, JUNO version 3, s. 689 f., Per Olof Ekelöf, Rättegång - andra häftet, 2015, JUNO version 9, s. 197 ff., och Peter Fitger m.fl, Rättegångsbalken 14 kap. 3 §, 2022, JUNO version 93).

15 En kvittningsförklaring är en mot huvudborgenären riktad ensidig rättshandling. I en rättegång kan alltså svaranden som grund för bestridande av kärandens krav åberopa en sådan redan gjord kvittningsförklaring (se p. 13 ovan). Inget synes i och för sig hindra parten från att framställa en sådan kvittningsförklaring även under pågående rättegång (se Per Olof Ekelöf, Rättegång - andra häftet, 2015, JUNO version 9, s. 204). En ensidig kvittningsförklaring - riktad mot motparten - måste under pågående rättegång utformas så att den tydligt kan skiljas från en sådan invändning om kvittning som tar sikte på att domstolen ska låta fordringarna gå i avräkning mot varandra (jfr p. 12 ovan).

16 I den juridiska litteraturen har framhållits att det inte sällan kan uppkomma oklarheter avseende vad en part menar med sitt åberopande av fordran till kvittning. Även om frågorna kan vara invecklade bör domstolen inte avstå från att bedriva en sådan materiell processledning som behövs för att klargöra på vilket sätt svaranden vill framställa sitt kvittningsanspråk (se om detta i punkt 14 angiven litteratur och där gjorda hänvisningar).

17 Vad gäller domens rättskraft vid olika typer av kvittningssituationer följer av 17 kap. 11 § andra stycket RB att en dom äger rättskraft också i vad den innefattar en prövning av en fordran som åberopats till kvittning. Det är därmed viktigt att det av domen tydligt framgår i vad mån de olika fordringarna prövats.

Bedömningen i detta fall

18 M.A. har medgett betalningsansvar för C.-F.M:s huvudfordran till dess kapitalbelopp. C.-F.M. har i och för sig medgett den av M.A. framförda motfordran, men har i hovrätten gjort gällande att han har en motkvittningsfordran. Eftersom C.-F.M. inte överklagat hovrättens dom är ramen för HD:s prövning att någon motkvittingsfordran inte ska prövas. C.-F.M. har i HD motsatt sig ändring av hovrättens dom.

19 M.A:s talan i HD går ut på att någon avräkning av hennes motfordran inte ska ske i domslutet utan att C.-F.M:s huvudfordran istället ska ogillas. M.A. har vitsordat det sätt som hovrätten har beräknat ränta på kapitalfordran om 67 662 kr, men gjort gällande att ränteberäkningen ska upphöra i och med att hon genom sin kvittningsförklaring den 7 mars 2019 infriat huvudfordran.

20 Avgörande för målets utgång i HD är alltså frågan om M.A:s åberopande av motfordran är att betrakta som en vid domstolen framställd kvittningsförklaring, eller om M.A:s åberopande av motfordran ska ses som en begäran om avräkning i domen. Detta kan få betydelse för hur domslutet ska formuleras.

21 M.A. har inte gjort gällande att betalning skett genom en före rättegången gjord kvittningsförklaring. Den kvittningsförklaring hon åberopar är hennes inlaga till tingsrätten den 7 mars 2019, som hon menar ska läsas även i ljuset av hur hon senare under processen uttryckt sig i inlagor till rätten.

22 Även med beaktande av att det är fråga om subtila skillnader i uttryckssätt kan det inte anses tillräckligt tydligt framgå av M.A:s processföring att hon härmed, vid sidan av angivandet av sin inställning till käromålet, avsett att till C.-F.M. rikta en ensidig förklaring om omedelbar kvittning. M.A:s gjorda åberopande av kvittningsfordran måste därmed tolkas som en begäran om avräkning av fordringarna på det sätt som hovrätten funnit.

23 M.A. har vitsordat det sätt som hovrätten beräknat ränta på huvudfordran. Som hovrätten funnit ska avräkningsdag i detta fall bestämmas till den 8 mars 2019, den dag då M.A:s åberopande av kvittningsfordran kom C.-F.M. tillhanda. Eftersom huvudfordran jämte ränta per avräkningsdagen överstiger kvittningsfordran ska ränta på det kvarstående beloppet löpa från avräkningsdagen till dess betalning sker.

24 Hovrättens dom ska därmed fastställas.

DOMSLUT

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Dag Mattsson, Malin Bonthron, Johan Danelius och Jonas Malmberg, referent) meddelade den 4 april 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1 C.-F.M. och M.A. var tidigare gifta. C.-F.M. yrkade vid tingsrätten att M.A. till honom skulle förpliktas att betala 67 662 kr med ränta. Fordran avsåg M.A:s andel av det arvode till en bodelningsförrättare som C.-F.M. hade betalat (bodelningskostnaden).

2 I en inlaga till tingsrätten den 7 mars 2019 anförde M.A. att hon bestred käromålet eftersom hon hade en motfordran på C.-F.M. som grundades på att hon betalat räntor på parternas gemensamma bostadslån (lånekostnaden). Motfordran uppgick till 67 807 kr och hon anförde att beloppet översteg fordran för bodelningskostnaden och att hon därför kvittningsvis gjorde gällande en motfordran upp till 67 662 kr. C.-F.M. fick del av handlingen den 8 mars 2019.

3 C.-F.M. vitsordade att M.A. har en fordran på honom på angivet belopp, men anförde att han har en egen motkvittningsgill fordran avseende ersättning för att M.A. nyttjat hans andel av parternas gemensamt ägda bostad under samma period som räntebetalningarna avser (nyttjanderättsersättningen).

4 M.A. motsatte sig att C.-F.M. skulle få kvitta nyttjanderättsersättningen mot lånekostnaden.

5 Tingsrätten konstaterade att fordran för bodelningskostnaden var otvistig och fann att M.A:s fordran för lånekostnaden skulle kvittas mot C.-F.M:s fordran för nyttjanderättsersättningen. Tingsrätten förpliktade M.A. att till C.-F.M. betala 67 662 kr med viss ränta.

6 Hovrätten har ansett att M.A. haft rätt att välja att hennes fordran för lånekostnaden skulle kvittas mot C.-F.M:s fordran för bodelningskostnaden och har utformat domslutet i enlighet med det. Enligt hovrätten har det då saknats skäl att pröva om C.-F.M:s fordran för nyttjanderättsersättningen var styrkt.

7 Hovrätten har vidare konstaterat att C.-F.M:s fordran för bodelningskostnaden inklusive per avräkningsdagen upplupen ränta översteg M.A:s fordran för lånekostnaden. Enligt hovrätten ska i en sådan situation avräkning först ske mot den upplupna räntan, därefter mot kapitalbeloppet, och svaranden ska förpliktas att betala vad som återstår jämte ränta.

8 Enligt hovrättens domslut ska M.A. betala mellanskillnaden mellan C.-F.M:s fordran för bodelningskostnaden inklusive upplupen ränta och M.A:s fordran för lånekostnaden, samt ränta på mellanskillnaden från avräkningsdagen. Hovrätten har i domslutet inte angett vilket belopp som M.A. ska betala, utan har i stället redovisat hur beloppet ska beräknas.

9 M.A. har i HD vidhållit att hon i tingsrätten gjort en kvittningsinvändning med innebörden att hon avgett en kvittningsförklaring vilket medför att huvudfordran därmed infriats. Käromålet ska enligt hennes inställning ogillas och ränta på huvudfordran ska löpa endast till datumet för kvittningsförklaringen.

Vad målet gäller

10 Målet rör hur avräkning av en motfordran ska göras.

Rättsliga utgångspunkter

11 Kvittning innebär att en gäldenär fullgör sin förpliktelse genom att avstå från en fordran som han eller hon har mot borgenären. Om någon av de motstående fordringarna löper med ränta kan det behöva klargöras per vilken dag som avräkningen ska ske, för att den upplupna räntan ska kunna beräknas.

12 I en rättegång kan frågor om kvittning komma upp på flera sätt. Till exempel kan svaranden göra gällande att betalning har skett genom att en kvittningsförklaring lämnats till käranden (borgenären) före eller under rättegången. I sådana fall ska avräkningen göras per den dag när förklaringen kom fram till borgenären (se t.ex. Stefan Lindskog, Kvittning, 3 uppl. 2014, s. 597 och 727 samt Knut Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 71). Om svaranden i rättegången framställer en invändning om kvittning ska avräkningen göras per den dag invändningen kom fram till domstolen (se "Faxes förlikningsavtal" NJA 1972 s. 439).

13 För det fall motfordran är mindre än huvudfordran inklusive upplupen ränta ska motfordran först avräknas mot den upplupna räntan och därefter mot kapitalbeloppet. Gäldenären kan inte ensidigt bestämma att avräkningen i första hand ska göras mot kapitalbeloppet. På det som efter avräkningen återstår av kapitalbeloppet ska ränta betalas från avräkningsdagen. (Jfr 9 kap. 5 § HB och t.ex. Johnny Herre i Festskrift till Torgny Håstad, 2010, s. 258 ff.)

Bedömningen i detta fall

14 Avräkningen ska göras per den dag när M.A:s begäran om kvittning kom fram till tingsrätten, dvs. den 7 mars 2019. Eftersom C.-F.M:s fordran för bodelningskostnaden inklusive upplupen ränta på avräkningsdagen översteg M.A:s fordran för lånekostnaden, ska hennes motfordran i första hand avräknas - kvittas - mot den upplupna räntan (se p. 13). Det återstående beloppet att betala utgörs därför av kapitalbelopp på vilket ränta ska betalas från avräkningsdagen.

15 M.A. ska alltså betala det belopp som återstår efter att hennes motfordran kvittats mot huvudfordran. På beloppet ska ränta betalas från och med den 8 mars 2019. Detta är också innebörden av hovrättens domslut.

16 Hovrättens domslut ska därför fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.