Den verkställda skyddstillsynen II (NJA 2023 s. 323)

Sökord Straffmätning · Billighetsskäl · Skyddstillsyn · Brottspåföljd

Påföljdsbestämning och straffmätning i ett visst fall där en av tingsrätten utdömd skyddstillsyn till stor del har verkställts.

Skaraborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Skaraborgs tingsrätt åtal mot T.O. för grov olovlig körning i två fall, rattfylleri, ringa narkotikabrott i två fall och tillgrepp av fortskaffningsmedel (åtalspunkt 2.1).

T.O. åtalades även för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning (åtalspunkt 2.3).

T.O. har kört personbil - - - efter att olovligen ha använt amfetamin, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter färden fanns narkotika kvar i hans blod. Det hände den 11 november 2020 på bland annat Tumlebergsvägen, Vara, Vara kommun. Brottet bör bedömas som grovt eftersom körningen innebar påtaglig fara för trafiksäkerheten genom att T.O. kört genom tätbebyggt område i hög hastighet och därefter orsakat en singel­­­olycka genom att köra över ett elskåp i anslutning till en lekplats. T.O. begick gärningen med uppsåt.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Magnus Patriksson) anförde i dom den 25 maj 2021 följande.

DOMSKÄL

T.O. har erkänt samtliga åtalspunkter förutom åtalspunkten 2.1. Hans erkännanden stöds av den skriftliga bevisningen och den övriga utredningen. Han ska därför dömas för två fall av olovlig körning, grovt brott, grovt rattfylleri, rattfylleri och två fall av ringa narkotikabrott i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivningar - - -.

När det gäller åtalspunkten 2.1 gör tingsrätten följande överväganden. - - -. Han ska därför dömas för tillgrepp av fortskaffningsmedel i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning i åtalspunkten 2.1.

Påföljd

- - -. Med hänsyn till T.O:s tidigare brottslighet och omständigheterna kring det grova rattfylleriet i åtalspunkten 2.3 bedömer tingsrätten att det, med stöd av 28 kap. 3 § BrB och 30 kap. 11 §, är oundgängligen påkallat att förena en skyddstillsyn med en månads fängelse.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde T.O. för tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt rattfylleri, olovlig körning, grovt brott (2 tillfällen), rattfylleri och ringa narkotikabrott (2 tillfällen).

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn och fängelse en månad. 28 kap. 3 § BrB åberopades.

Göta hovrätt

T.O. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet för tillgrepp av fortskaffningsmedel och, oavsett om så skedde, bestämma en lindrigare påföljd.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Jim Karlsson och Magnus Mannerback, referent, tf. hovrättsassessorn Robin Henningson samt två nämndemän) anförde i dom den 31 mars 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Skuld

Hovrätten fann på anförda skäl att T.O. skulle frikännas från ansvar för tillgrepp av fortskaffningsmedel.

Påföljd

En skyddstillsyn framstår som den lämpligaste påföljden för T.O. Samtidigt har han mycket snart efter tidigare dom åter gjort sig skyldig till olovlig körning, grovt brott, i flera fall samt grovt rattfylleri. Det föreligger därför starka skäl för att döma honom till fängelse för den brottsligheten. Även övrig brottslighet utgör återfall i likartad brottslighet. Skälen för fängelse för den brottsligheten är emellertid inte särskilt starka.

Normalt ska en person som döms för flera brott ådömas en gemensam påföljd för brotten. Det finns dock om särskilda skäl föreligger möjlighet att enligt 30 kap. 3 § andra stycket BrB döma till fängelse för ett eller flera brott och samtidigt döma till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt. Denna möjlighet är särskild från möjligheten att som en påföljd för ett eller flera brott döma till skyddstillsyn i kombination med upp till tre månaders fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB. För detta krävs enligt 30 kap. 11 § samma balk att det är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller till den tilltalades tidigare brottslighet. Det ska alltså krävas mycket starka skäl för att en sådan påföljd ska väljas. Skyddstillsyn är redan i sig en påföljd som utgör ett alternativ till fängelsestraff och kombinationen med fängelse bör kunna komma ifråga bara när det annars skulle bli aktuellt att döma den tilltalade till ett längre fängelsestraff.

Vad gäller T.O. är straffvärdet av nu aktuell brottslighet inte särskilt högt. Enligt hovrättens mening är förhållandena inte sådana att det för T.O. är oundgängligen påkallat att jämte skyddstillsynen ådöma honom fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB. Däremot utgör återfallen i olovlig körning, grovt brott, och det grova rattfylleriet särskilda skäl för att för denna brottslighet ådöma honom ett fängelsestraff.

En fråga som därvid kan ställas är om den omständigheten att det endast är T.O. som har överklagat tingsrättens dom innebär att det föreligger hinder att ändra tingsrättens dom på detta sätt. Sammantaget har dock inte denna ändring någon för T.O. negativ konsekvens. Mot bakgrund av vad som nu anförts ska tingsrättens dom ändras i fråga om påföljd på så sätt att denna ska bestämmas till ett kortare fängelsestraff för de grova olovliga körningarna och det grova rattfylleribrottet samt till skyddstillsyn för övrig brottslighet.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten frikänner T.O. från åtalet för tillgrepp av fortskaffningsmedel gällande åtalspunkt 2.1, bestämmer påföljden för de grova olovliga körningarna och det grova rattfylleriet till fängelse en månad och påföljden för övrig brottslighet till skyddstillsyn samt åberopar 30 kap. 3 § andra stycket BrB (i stället för 28 kap. 3 § BrB) och 34 kap. 1 § första stycket BrB vid påföljdsbestämningen. I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Högsta domstolen

T.O. överklagade och yrkade att HD skulle döma honom till en gemensam och lindrigare påföljd.

Riksåklagaren motsatte sig inte att hovrättens dom ändrades på så sätt att T.O. dömdes till en gemensam påföljd. Riksåklagaren angav att påföljden borde bestämmas till fängelse i en månad.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Axel Johnsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1-4 motsvarar i huvudsak punkterna 1-3 i HD:s domskäl.

Frågan i målet

5 Frågan i målet gäller förutsättningarna för att döma ut två olika påföljder enligt 30 kap. 3 § andra stycket BrB.

Den rättsliga regleringen beträffande möjligheten att döma ut två olika påföljder

Punkten 6 motsvarar i huvudsak punkten 6 i HD:s domskäl.

7 Domstolen ska vid tillämpning av lagrummet inte göra en samlad straffmätning beträffande hela brottsligheten utan straffmätningen ska ske var för sig för de olika påföljderna (se Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 4 uppl. 2021, s. 331 f.). Det innebär att när domstolen dömer till två olika påföljder ska respektive påföljd bestämmas efter respektive brottslighets samlade straffmätningsvärde och inom ramen för den straffskala eller de straffskalor som är tillämpliga för respektive brottslighet (jfr 29 kap. 1 § BrB).

8 Syftet bakom bestämmelsen i 30 kap. 3 § andra stycket BrB är främst att möjliggöra för domstolen att avstå från att döma ut ett längre fängelsestraff när skälen för fängelse egentligen är hänförliga till endast en mindre del av brottsligheten. En uppdelning av påföljderna bör alltså normalt inte förekomma när den brottslighet som bör föranleda ett fängelsestraff är allvarligare än den brottslighet för vilken annan påföljd bör bestämmas (jfr bl.a. NJA 1995 s. 708).

9 Domstolen är dock oförhindrad att i undantagsfall tillämpa bestämmelsen i 30 kap. 3 § andra stycket BrB i även andra sammanhang när det framstår som lämpligt i det enskilda fallet med hänsyn tagen till framför allt den tilltalades situation (jfr t.ex. NJA 2004 s. 692). Däremot är det inte möjligt att döma till flera påföljder för gärningar som tillsammans bildar ett enda brott, t.ex. olaga förföljelse (se "Nio månaders förföljelse" NJA 2020 s. 216 p. 19). Vidare föreligger det generellt sett hinder mot att döma ut två olika påföljder för brottstyper där det föreligger ett påtagligt samband mellan brotten (se NJA 2016 s. 540 p. 31).

Bedömningen i detta fall

10 Som hovrätten funnit ska T.O. dömas för grovt rattfylleri, grov olovlig körning vid två tillfällen, rattfylleri och ringa narkotikabrott vid två tillfällen.

11 För de grova olovliga körningarna och det grova rattfylleriet föreligger det visserligen starka skäl att bestämma påföljden till fängelse. Det förhållandet att straffvärdet för denna brottslighet är högre än straffvärdet för den övriga brottsligheten talar dock emot att döma ut två olika påföljder (jfr p. 8).

12 Med hänsyn till att påföljden för de ringa narkotikabrotten och rattfylleriet kan stanna vid dagsböter saknas det dessutom förutsättningar att för denna brottslighet döma ut en skyddstillsyn enligt 30 kap. 3 § andra stycket BrB (jfr p. 7 och 28 kap. 1 § BrB).

13 Eftersom det saknas även andra skäl att döma ut flera påföljder ska en gemensam påföljd bestämmas i målet.

14 Straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till fängelse i omkring två månader. Mot bakgrund av vad T.O. genomgått till följd av skyddstillsynen understiger dock straffmätningsvärdet fängelse i en månad (jfr 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB). Med hänsyn till den starka fängelsepresumtionen kan annan påföljd än fängelse inte väljas (jfr p. 11). Påföljden ska därför bestämmas till fängelse i 14 dagar.

DOMSLUT

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Anders Eka, Johnny Herre, Sten Andersson, Petter Asp, referent, och Cecilia Renfors) meddelade den 5 april 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1 T.O. dömdes av tingsrätten för grovt rattfylleri och rattfylleri, grov olovlig körning vid dessa båda tillfällen, ringa narkotikabrott vid samma tillfällen samt tillgrepp av fortskaffningsmedel. Rattfylleribrottet bedömdes som grovt med hänsyn till att körningen inneburit påtaglig fara för trafiksäkerheten. T.O. hade kört genom tättbebyggt område med hög hastighet och därefter orsakat en singelolycka genom att köra över ett elskåp i anslutning till en lekplats. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn i förening med fängelse (se 30 kap. 11 och 28 kap. 3 §§ BrB).

2 Hovrätten har frikänt T.O. från ansvar för tillgrepp av fortskaffningsmedel och ansett att det saknats förutsättningar att döma honom till skyddstillsyn i förening med fängelse. Hovrätten har i stället dömt T.O. till två olika påföljder med stöd av 30 kap. 3 § andra stycket andra meningen BrB. Påföljden för grovt rattfylleri och för de båda fallen av grov olovlig körning har bestämts till fängelse i en månad medan påföljden för den övriga brottsligheten, dvs. för ett fall av rattfylleri och två fall av ringa narkotikabrott, har bestämts till skyddstillsyn.

3 Övervakningen enligt skyddstillsynen har nu upphört. T.O. har genomgått behandling enligt föreskrifter och lämnat prover för att säkerställa drogfrihet. Prover har dock visat att han använt narkotika och han har därutöver meddelats en kontaktföreskrift på grund av bristande närvaro. Prövotiden löper fortfarande.

Frågorna i målet

4 Huvudfrågan i målet är om det har funnits utrymme att med stöd av 30 kap. 3 § andra stycket BrB döma till fängelse för viss del av brottsligheten och till skyddstillsyn för de övriga brotten. Om så inte varit fallet är frågan hur påföljden för brottsligheten ska bestämmas i den uppkomna situationen.

Allmänt om tillämpningen av reglerna om påföljdsbestämning

5 Påföljdsreformen 1989 har inneburit att regelverket kring påföljdsbestämningen har blivit tydligare. I många situationer finns det numera relativt tydliga normer som styr domstolarnas påföljdsbestämning. Detta hindrar emellertid inte att reglerna i många fall ger utrymme för olika lösningar. I detta ligger att det generellt sett inte finns något hinder mot att, när det behövs för att åstadkomma ett rimligt resultat, tillämpa reglerna på ett sätt som visserligen inte direkt är avsett men som ändå är förenligt med deras lydelse och med grundtankarna bakom påföljds­­­­systemet (jfr t.ex. "Bosse Sanering" NJA 2004 s. 692 i de delar avgörandet avser tillämpning av 30 kap. 3 § BrB, "Misshandeln i Delsbo" NJA 2013 s. 922 p. 6 och 7 angående tillämpningsområdet för 30 kap. 11 § samt "Samlag med avkomling" NJA 2015 s. 826 angående möjligheten att döma särskilt med stöd av dåvarande 34 kap.).

Har det i detta fall funnits utrymme att tillämpa 30 kap. 3 § andra stycket andra meningen BrB?

6 Huvudregeln när någon döms för flera brott är enligt 30 kap. 3 § första stycket BrB att domstolen ska döma till en gemensam påföljd. I andra och tredje styckena i samma paragraf anges vissa undantag från denna huvudregel. Enligt andra stycket andra meningen får domstolen, under förutsättning att det föreligger särskilda skäl, döma till fängelse för ett eller flera brott samtidigt som den dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt.

7 Syftet bakom undantagsregeln i 30 kap. 3 § andra stycket andra meningen är främst att göra det möjligt för domstolen att avstå från att döma ut ett längre fängelsestraff när de skäl som talar för att fängelse ska väljas som påföljd är hänförliga till endast en mindre del av brottsligheten. Undantagsregeln bör därför normalt tillämpas bara när den del av brottsligheten som kan leda till en icke frihetsberövande påföljd skulle påverka den samlade straffmätningen på ett mer betydande sätt (jfr bl.a. "Körningarna i Uppsala" NJA 1995 s. 708). Det kan emellertid finnas utrymme för att döma till två påföljder också i andra situationer när det behövs för att nå ett rimligt resultat i det enskilda fallet (jfr p. 5 och det där angivna rättsfallet "Bosse Sanering").

8 När domstolen dömer till två olika påföljder ska straffmätningen ske var för sig för de olika delarna. Vidare gäller i dessa fall att påföljdsbestämningen - såväl avseende den del som leder till fängelse som beträffande den del som leder till villkorlig dom eller skyddstillsyn - styrs av de regler som är tillämpliga i relation till respektive del av brottsligheten. Exempelvis måste påföljdsbestämningen ske inom ramen för den straffskala som gäller för den aktuella delen av brottsligheten och med beaktande av de regler i övrigt som i den delen gäller för påföljdsbestämningen. Det sistnämnda betyder bl.a. att en förutsättning för att det ska vara möjligt att döma till villkorlig dom eller skyddstillsyn för viss del av brottsligheten är att det samlade straffmätningsvärdet för denna brottslighet ligger på fängelsenivå (se 27 kap. 1 § respektive 28 kap. 1 § BrB).

9 Med hänsyn till att det samlade straffmätningsvärdet för rattfylleribrottet och de båda ringa narkotikabrotten inte ligger på fängelsenivå har det saknats förutsättningar att för denna brottslighet bestämma påföljden till skyddstillsyn. Inte heller i övrigt kan omständigheterna i detta fall anses ha varit sådana att det har funnits skäl att tillämpa 30 kap. 3 § andra stycket andra meningen; de tre bötesbrotten skulle, om hovrätten dömt till en gemensam påföljd, ha påverkat den samlade straffmätningen endast marginellt.

Påföljdsbestämningen i HD

10 Som hovrätten har funnit ska T.O. dömas för grovt rattfylleri och rattfylleri, grov olovlig körning vid dessa båda tillfällen samt för ringa narkotikabrott vid samma tillfällen. Som redan framgått saknas det skäl att frångå huvudregeln i 30 kap. 3 § första stycket BrB. En gemensam påföljd ska därför bestämmas för brottsligheten.

11 Straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till fängelse i två månader. Arten av det grova rattfylleriet - särskilt med beaktande av den påtagliga trafikfara som körningen innebar - talar i detta fall starkt för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Det ska samtidigt beaktas att T.O. har verkställt en stor del av skyddstillsynen. Det finns emellertid ett tillräckligt utrymme att fullt ut ta hänsyn till detta förhållande vid straffmätningen (jfr 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB samt "Pistolen på Tellusgatan" NJA 2016 s. 553 och "Den verkställda skyddstillsynen I" NJA 2022 s. 438). Påföljden för brottsligheten ska därför bestämmas till fängelse i 14 dagar.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut på det sättet att påföljden för den samlade brottsligheten bestäms till fängelse i 14 dagar.