Guldlänken (NJA 2023 s. 352)

Sökord Utvidgat förverkande · Res judicata · Samma gärning · Förverkande · Rättskraft

Rättskraften vid utvidgat förverkande.

Stockholms tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Stockholms tingsrätt åtal mot C.L. för grovt narkotikabrott, för brott mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt för narkotikabrott.

Åklagaren yrkade därutöver bl.a. att i beslag tagna smycken, däribland en guldlänk, skulle förverkas från C.L. enligt 36 kap. 1 och 1 b §§ BrB då det enligt åklagaren var klart mer sannolikt att egendomen utgjorde utbyte av brottslig verksamhet än att så inte var fallet.

C.L. erkände visst innehav av narkotika, men förnekade att han haft överlåtelsesyfte. C.L. bestred förverkandeyrkandet bl.a. avseende i beslag tagna smycken.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Bertil Sundin) anförde följande i dom den 28 oktober 2021.

Tingsrätten fann på angivna skäl att C.L. skulle dömas för narkotikabrott, grovt narkotikabrott och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. I fråga om förverkanden anförde tingsrätten bl.a. följande.

Förverkanden

Om någon döms för brott för vilket det är föreskrivet fyra år eller mer och har brottet varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte ska egendom förklaras förverkad om det framstår som klart mer sannolikt att den utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet. En ytterligare förutsättning är att ett förverkande inte får vara oskäligt. (36 kap. 1 b § BrB). Narkotikabrott är sådana brott som kan ge utbyte om fråga är om överlåtelse. Det krävs inte att det som förverkas kan knytas till ett visst konkret brott. Av särskild betydelse vid en bedömning om förverkande ska ske är bl.a. egendomens beskaffenhet och de omständigheter under vilka den påträffats samt hur detta förhåller sig till vederbörandes personliga och ekonomiska förhållanden (se kommentar till brottsbalken i Zeteo).

Förverkande enlig 36 kap. 1 b § BrB får enligt 36 kap. 5 a § BrB ske hos gärningsmannen eller annan som medverkat till brott som förverkandet grundas på.

Vid gripandet - - - bar C.L. 1 100 kr på sig i kontanter. Han bar vidare en klackring av guld, en guldlänk och två guldhalsband runt halsen, en väst - - - till okänt värde, en keps - - - värderad till 1 648 kr. Guldföremålen har av Kaplans värderats till 146 000 kr, varav 7 000 kr för ringen, 120 000 kr för guldlänken och 8 000 kr respektive 11 000 kr för halsbanden.

Vad beträffar kläder och mindre kontantbelopp konstaterar tingsrätten följande. Kepsen har inte åsatts ett sådant värde att det direkt sticker ut och västen är inte värderad. Kontantbeloppet om 1 100 kr är inte högre än att C.L. kan ha förvärvat dem på annat sätt än genom brott. - - - Tingsrätten anser att det inte är klart mer sannolikt att kepsen, västen och kontanterna härrör från brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Åklagarens förverkandeyrkande ska därför ogillas och kläderna och pengarna (1 100 kr + 510 kr) ska lämnas tillbaka till C.L. - - -.

C.L. har inte ifrågasatt att halsbanden och ringen är hans men invänt att guldlänken är hans mammas. En rättslig utgångspunkt är att den som har besittning till en sak också anses vara ägare till saken. Eftersom C.L. bar guldlänken vid ingripandet och således hade den i sin besittning får han anses vara ägare till länken om det inte styrks att guldlänken tillhörde någon annan. Till stöd för sin inställning har C.L. åberopat viss skriftlig bevisning och förhör har hållits med hans mamma - - - som uppgett att guldlänken är hennes. C.L. har också åberopat ett kvitto avseende ett värderingsintyg från april 2018 där mottagaren är hans mamma och en handling den 13 januari 2020 utställd till [henne] av vilken kan utläsas att länken har ändrats - - -. Ett foto har också åberopats som utvisar att [mamman] bär en guldkedja som kan vara den som nu är i fråga. Av en dom från Solna tingsrätt den 9 augusti 2019 mot C.L. kan utläsas att tingsrätten inte förverkat en guldlänk (som av allt att döma är den här ifrågasatta) såsom utbyte av brott eftersom det inte var helt bevisat att den tillhörde honom.

Det finns inte något inköpskvitto och det framgår alltså inte vem som ursprungligen köpt guldlänken. Det är givet att ett förhör med en tilltalads mamma, som inte hörs under ed och som dessutom får anses vara närmast part i frågan om äganderätten, har ett ganska lågt bevisvärde. Den övriga bevisningen visar inte vem som de facto äger guldlänken. Tingsrätten konstaterar att C.L. i samband med två polisingripanden burit guldlänken. Tingsrätten anser vid en samlad bedömning att det som har framkommit inte i tillräckligt hög grad visar att guldlänken tillhör någon annan än C.L. och att guldlänken därför i och för sig kan förverkas.

Som tingsrätten konstaterat har C.L. och [en annan person] ägnat sig åt att hantera narkotika i inte obetydlig omfattning och de har haft guldföremålen på sig när de greps. De har inte kunnat visat upp något kvitto på inköpen eftersom dessa köpts "utan kvitto". Guldföremål förekommer inte sällan i kriminella kretsar och kan direkt utgöra betalningsmedel särskilt när en legitim ägarkedja inte kan följas bakåt. Guldföremål är också föremål som ofta frånhänds andra genom brott. Även om C.L. ostridigt har haft vissa inkomster i form av försäkringsersättning och [den andra personen] mottagit drygt 18 000 kr när han frigavs från ett fängelsestraff i februari 2020 anser tingsrätten vid en samlad bedömning att det är klart mer sannolikt att guldföremålen utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Ett förverkande framstår inte om som oskäligt och guldföremålen ska därför förverkas i enlighet med åklagarens yrkanden härom.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde C.L. för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 6 narkotikastrafflagen, grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 6 och 3 § första stycket narkotikastrafflagen samt för brott mot 1 § första stycket och 4 § första stycket lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål till fängelse i 2 år 10 månader.

Tingsrätten förklarade bl.a. i beslag tagna smycken förverkade och förordnade att beslagen skulle bestå.

Svea hovrätt

C.L. överklagade i Svea hovrätt och yrkade bl.a. att hovrätten skulle undanröja tingsrättens dom i den del som avsåg förverkande av i beslag tagen guldlänk och avvisa åklagarens yrkande i den delen. I andra hand yrkade C.L. att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut om förverkande av den aktuella guldlänken.

Åklagaren motsatte sig C.L:s avvisnings- och ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättslagmannen Camilla Olsson, hovrättsrådet Amina Lundqvist, referent, tf. hovrättsassessorn Malcolm Clark samt två nämndemän) anförde följande i dom den 17 maj 2022.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom, som inte har överklagats i den delen, ska C.L. dömas för narkotikabrott, grovt narkotikabrott och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

I fråga om förverkande är utredningen densamma i hovrätten som i tingsrätten. Dessutom har ny bevisning i form av förhör med S.J. åberopats av C.L.

Den dom från Solna tingsrätt i ett annat mål där frågan om förverkande prövats utgör inte hinder mot att frågan prövas inom ramen för förevarande mål. Avvisningsyrkandet ska därmed ogillas.

Tingsrätten har i sin dom redogjort för den utredning som har lagts fram och hur tingsrätten har värderat denna. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att C.L. som utgångspunkt får anses vara ägare till den guldlänk som han bar vid ingripandet. Frågan är då om länken tillhör modern - - - i stället, som C.L. hävdat. Som tingsrätten anger finns det inget inköpskvitto avseende länken, så det framgår inte vem som ursprungligen köpt den. Hovrätten anser också, i likhet med tingsrätten, att bevisvärdet av förhöret med [modern] är relativt lågt. Även värdet av den bevisning som åberopats till stöd för att [modern] kunnat köpa in länken är begränsat. Eftersom guldlänken har värderats till ca en tredjedel av hennes årsinkomst, ger inkomstuppgifterna inte stöd för att [modern] haft råd att köpa länken. Hovrätten kan också konstatera att det inte åberopats någon bevisning angående storleken på det arv som [modern] påstås ha fått. Till detta kommer att C.L., under förhöret med honom, spontant uppgett att den som sålt guldlänken hade "blåst" honom, eftersom länken inte var 18 karat som säljaren uppgett. C.L. ska då, enligt egen uppgift, ha skällt ut säljaren som gick med på att göra om länken. Detta talar med styrka för att länken tillhör C.L. De uppgifter som [moderns] väninna, S.J., lämnat förändrar inte denna bedömning. S.J. har visserligen gett ett trovärdigt och tillförlitligt intryck och det saknas anledning att ifrågasätta att hon sett en kedja som överensstämmer med den aktuella kedjan flera gånger hemma hos väninnan [modern]. Hon vet dock inte när länken skulle vara inköpt eller vem som köpt den, och hennes uppgifter utesluter inte att [modern] lånat länken av sin son. Hovrätten kommer därmed till samma slutsats som tingsrätten, att det finns förutsättningar att förverka guldlänken.

Tingsrättens dom ska därmed inte ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

1 Yrkandet om avvisning ogillas.

2 Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

3 Det som tingsrätten har beslutat om beslag ska fortsätta att gälla.

Högsta domstolen

C.L. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens beslut om förverkande av en beslagtagen guldlänk och avvisa yrkandet om förverkande av guldlänken.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd i fråga om förverkande av guldlänken.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Lina Zettergren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1-5 motsvarar i huvudsak punkterna 2 och 3 i HD:s skäl.

Frågan i HD

6 HD har beviljat partiellt prövningstillstånd i fråga om förverkande av guldlänken.

7 Frågan i HD är om en tidigare lagakraftvunnen brottmålsdom, i vilken ett yrkande om utvidgat förverkande har ogillats, utgör rättegångshinder för ett nytt yrkande om utvidgat förverkande av samma egendom i ett nytt brottmål.

Rättsliga utgångspunkter

Utvidgat förverkande

8 Döms någon för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer, eller för någon av i andra stycket särskilt utpekade brottstyper, och brottet har varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte, kan egendomen förklaras förverkad om det framstår som klart mera sannolikt att den utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Istället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Utvidgat förverkande får inte beslutas om det är oskäligt. (Se 36 kap. 1 b § BrB.)

9 Utvidgat förverkande är en särskild rättsverkan av brott (se 1 kap. 3 § och 8 § BrB). Det är inte en straffrättslig påföljd men kan ses som en rättslig sanktion som innebär att staten fråntar någon egendom som utgjort vinning eller utbyte av brott. Följden av ett förverkande blir att äganderätt, eller särskild rätt, till viss egendom övergår till staten. Det är ett ingrepp från det allmännas sida i enskildas rätt och kan för den enskilde vara minst lika ingripande som ett straff (jfr NJA 2016 s. 641, p. 7). Frågor om förverkande ska prövas ex officio av domstolen.

10 Prövningen är därför omgärdad av rättssäkerhetsgarantier säkerställda av såväl den svenska rättsordningen som av unionsrätten och europarätten såsom exempelvis rätten till en rättvis rättegång, rätten till försvar, förbudet mot dubbla lagföringar och dubbla straff. Att samtliga straffrättsliga sanktioner bör prövas i ett sammanhang för en proportionerlig bedömning av straffet är av betydelse. (Se prop. 2007/08:68 s. 50, 73 och 126.)

11 Samtidigt är förverkande av utbyte och vinning av brott ett användbart och verkningsfullt verktyg för att förebygga och bekämpa organiserad och gränsöverskridande brottslighet. Regleringen behöver vara både effektiv och rättssäker. (Se a. prop. s. 51 f.)

12 Som ett led i detta har åklagaren getts en viss lättnad vad gäller beviskravet för utvidgat förverkande. Till skillnad från förverkande enligt 36 kap. 1 § BrB behöver åklagaren inte styrka från vilket konkret brott egendomen kommer utan har istället att bevisa att det, vid en helhetsbedömning, framstår som "klart mera sannolikt" att egendomen utgör utbyte av brottslig verksamhet än att den inte gör det. (Se a. prop. s. 95 f., "Swishöverföringarna" NJA 2021 s. 263 p. 7-8 och "Lyxbilen" NJA 2010 s. 374 p. 15.)

13 Däremot gäller inte någon bevislättnad i fråga om äganderätten till egendomen. Åklagaren måste styrka att förverkandeobjektet har förvärvats från den tilltalade för att ett förverkandeyrkande ska kunna riktas mot hen.

Förverkandeutlösande brott

14 En annan sak är att ett yrkande om utvidgat förverkande mot en tilltalad förutsätter att det framförs inom ramen för ett åtal om straffrättsligt ansvar för ett "förverkandeutlösande brott". Det är brott som möter kraven i 36 kap. 1 b § BrB om en straffskala om fängelse i fyra år eller mer och har en beskaffenhet att kunna ge utbyte, eller som ingår i uppräkningen av brott som av sin natur är förverkandeutlösande. Narkotikabrott är ett sådant brott (se andra stycket fjärde punkten).

15 I förarbetena har det förverkandeutlösande brottet beskrivits som den "nyckel som möjliggör förverkande av sådana vinster av brottslig verksamhet som annars inte är åtkomliga för förverkande" (se a. prop. s. 50).

16 Vidare ska förverkande enligt 36 kap. 5 a § BrB ske hos den som begått brott eller på annat sätt medverkat till det förverkandeutlösande brottet. För det fall talan riktas mot annan än gärningspersonen sker det inom ramen för en särskild talan som förutsätter att det redan finns en lagakraftvunnen brottmålsdom (se 1 § och 3 § lag (2008:369) om förfarandet vid förverkande av utbyte av brottslig verksamhet i vissa fall).

17 Vid införandet av bestämmelserna om utvidgat förverkande framfördes att en förverkandetalan alltid skulle föras i samband med åtalet som en följd av en etablerad grundsats att samtliga straffrättsliga reaktioner på ett brott bör tas till prövning i ett sammanhang. Det främsta skälet till det är att en helhetsbedömning ska kunna göras, bl.a. av proportionaliteten i straffet. (Se a. prop. s. 50, 73 f. och 126.) Vid efterföljande lagändringar bibehölls uppfattningen (se prop. 2015/16:155 s. 27 - - -).

Rättegångshinder

18 Avgörande för frågan om en brottmålsdoms rättskraft är om det nya åtalet avser "samma gärning" som redan är prövad och rättskraftigt avgjord i den föregående domen. Begreppet "gärning" och "gärningsidentitet" är avgörande vid en jämförelse om vad som omfattas av de båda åtalen och har definierats som att "de konkreta gärningarna är identiska i den meningen att de utgör en helhet av omständigheter som är oupplösligt förbundna med varandra, oberoende av gärningarnas rättsliga kvalificering eller det rättsliga intresse som skyddas". (Jfr 30 kap. 3 § och 9 § respektive 45 kap. 5 § RB. Se Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång Tredje häftet, 2018, s. 208-223, "Två åtal för samma narkotikabrott" NJA 2007 s. 557, s. 5-6.)

19 Med hänsyn till de rättssäkerhetsgarantier som omger brottmålsprocessen och den tilltalades rätt till försvar har en tidigare brottmålsdom endast betydelse som rättegångshinder (negativ rättskraft) men saknar prejudiciell verkan (positiv rättskraft). HD har även uttalat att bevisverkan för en tidigare brottmålsdom i en senare rättegång måste bli "mycket begränsade, framförallt när det gäller sakfrågorna". (Se NJA 2015 s. 141, p. 7-13, Ekelöf m.fl. a.a., s. 223. Jfr NJA 1996 s. 724.)

20 HD har i NJA 1990 s. 401, som gällde förverkande med stöd av 7 § trafikbrottslagen, uttalat att eftersom domstolen i brottmålet självmant har att pröva frågan om förverkande vid bestämmande av påföljd för brottet omfattas förverkande, som har ett straffliknande syfte, av brottmålsdomens rättskraft och kan inte bli föremål för en senare, särskild talan om förverkande. Vidare anförde HD att förverkande i de flesta fall har ett straffliknande syfte och att det därför inte var tillräckligt befogat att göra åtskillnad mellan förverkande med straffliknande eller brottsförebyggande syften, annat än i alldeles speciella fall. Den fastlagda regeln bekräftades i efterföljande NJA 1991 s. 273 som rörde förverkande med stöd av vapenlagen.

21 Av betydelse är att resningsinstitutet i 58 kap. 2 § RB även omfattar särskild rättsverkan av brott (se NJA 2018 s. 97 och NJA 1985 s. 540).

Bedömningen i detta fall

22 C.L. har genom den lagakraftvunna domen dömts för narkotikabrott begånget 2019. Vid en jämförelse med nuvarande dom föreligger det inte gärningsidentitet i de båda åtalen. Den tidigare, lagakraftvunna domen utgör därför inte rättegångshinder för att på nytt pröva frågan om skuld för andra brott, så som har skett.

23 I den lagakraftvunna domen ogillades åklagarens yrkande om utvidgat förverkande av samma guldlänk som nu är föremål för det nya yrkandet. Prövningen av förverkandeyrkandet i den tidigare domen innefattade en bedömning av dels frågan om vem som ägde guldlänken, dels frågan om den utgjorde utbyte av brott. Tingsrätten gjorde sin bedömning utifrån den bevisning som lades fram av både åklagaren och C.L. Bevisningen är delvis densamma som på nytt förts fram.

24 Med hänsyn av vad som anförts ovan om de rättssäkerhetsgarantier som omgärdar brottmålsprocessen, och med beaktande av att talan om utvidgat förverkande är konstruerad i relation till ett åtal för ett förverkandeutlösande brott, utgör en lagakraftvunnen dom vari frågan redan har prövats rättegångshinder i en ny rättegång, jämte 30 kap. 9 § och 45 kap. 5 § RB.

25 C.L:s yrkande om avvisande ska därför bifallas och vad underinstanserna beslutat i frågan om utvidgat förverkande av guldlänken undanröjas.

HD:S AVGÖRANDE

HD upphäver förordnandet om förverkande av i beslag tagen guldlänk - - - och avvisar åklagarens yrkande om utvidgat förverkande i den delen.

HD (justitieråden Dag Mattsson, referent, Malin Bonthron och Jonas Malmberg) meddelade den 13 april 2023 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1 Utbyte av ett brott ska enligt 36 kap. 1 § BrB normalt förklaras förverkat. I 1 b § finns därutöver bestämmelser om s.k. utvidgat förverkande. Det utvidgade förverkandet gör det möjligt att förverka vinster som kommer från brottslig verksamhet i stort och som annars inte är åtkomliga. Om någon döms för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer, eller för någon särskilt utpekad brottstyp däribland narkotikabrott, och har brottet varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte, ska egendom förklaras förverkad. En förutsättning för förverkande är att det framstår som klart mera sannolikt att egendomen utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Som undantag gäller att det utvidgade förverkandet inte får ske om det bedöms vara oskäligt.

2 I augusti 2019 dömdes C.L. för narkotikabrottslighet. I domen avslog tingsrätten ett yrkande om utvidgat förverkande av en guldlänk som C.L. hade burit när han greps. Tingsrätten konstaterade att guldlänken inte hade någon tydlig koppling till narkotikabrott och att C.L:s förklaring att han hade lånat den av sin mor inte kunde avfärdas. Enligt tingsrätten var beviskravet för utvidgat förverkande inte uppfyllt. Domen vann laga kraft.

3 Därefter dömdes C.L. i oktober 2021 för bl. a. grovt narkotikabrott. Denna gång beslutades om förverkande av guldlänken. Sedan muntlig och skriftlig utredning hade förebringats gjorde tingsrätten bedömningen att utvidgat förverkande kunde ske hos C.L. och att det var klart mera sannolikt att guldlänken, som värderats till 120 000 kr, utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Hovrätten har, efter att ha tagit del av också ytterligare utredning, på redovisade skäl kommit till samma slutsats som tingsrätten och fastställt förverkandet.

Frågan i målet

4 HD har meddelat prövningstillstånd i fråga om förverkande av guldlänken. I första hand gäller det huruvida den lagakraftvunna domen från 2019, där ett yrkande om utvidgat förverkande av guldlänken alltså avslogs, hindrar en ny prövning i förevarande mål om utvidgat förverkande av guldlänken.

Rättskraft i brottmål

5 Det är en vedertagen rättsstatlig norm att det som en gång har lagts fast rättsligt inte sedan bör prövas igen, om det inte finns starka skäl för detta. Det grundläggande synsättet är att den enskildes intresse av trygghet i tillvaron bör tillgodoses. Man bör kunna lita på att det som väl har beslutats normalt står sig och inte behöva oroa sig för att saken tas upp igen. Efter avvägning av de samhällsintressen som gör sig gällande i sammanhanget har lagstiftaren bestämt att denna övergripande norm för brottmålens del ska komma till uttryck på det sätt som föreskrivs i 30 kap. 9 § RB.

6 Enligt 30 kap. 9 § RB får, sedan tid för talan mot domen gått ut, "ej fråga om ansvar å den tilltalade för gärning, som genom domen prövats, ånyo upptagas". Om en ansvarsfråga har prövats för en viss brottslig gärning, får denna prövning rättskraft och hindrar en ny prövning för samma gärning. Avgörande för om en ny prövning får ske är alltså om det rör sig om en annan brottslig gärning.

7 Samtliga straffrättsliga sanktioner bör tas upp i ett sammanhang, framför allt så att det kan göras en helhetsbedömning av reaktionen på brottet. I rättsfallet NJA 1990 s. 401 intogs ståndpunkten att frågan om förverkande av egendom hos gärningsmannen inte kan tas upp till prövning efter det att åtal för brottet har prövats, frånsett möjligen i alldeles speciella fall av förverkande. Som huvudregel gäller alltså att en brottmålsdoms rättskraft omfattar även frågan om förverkande på grund av brottet. Har gärningsmannen tidigare lagförts för en gärning, får förverkande av egendom i princip inte ske på grund av den gärningen. Situationen är däremot en annan när frågan om ett förverkande väcks på grund av en ny brottslig gärning.

Rättskraft och utvidgat förverkande

8 I likhet med andra former av förverkande är utvidgat förverkande en rättsverkan av ett visst begånget brott, dvs. i detta fall av det brott som ligger till grund för åtalet och som utlöser möjligheten till utvidgat förverkande. Men till skillnad från annat förverkande krävs det vid det utvidgade förverkandet inte att den egendom som ska förverkas kan knytas till det åtalade brottet. Det räcker att det är klart mera sannolikt att egendomen utgör utbyte av brottslig verksamhet i allmänhet än att så inte är fallet.

9 Åklagaren behöver alltså inte bevisa från vilket brott som egendomen härrör eller närmare precisera vilken brottslig verksamhet det rör sig om. Av betydelse blir i stället hur innehavaren kan ha fått egendomen och om innehavet framstår som rimligt med hänsyn till möjligheten att på laglig väg få inkomster som kan förklara innehavet. Utredningen riktas därför i praktiken ofta in på den berördes ekonomiska förhållanden. Lagstiftningen förutsätter att det görs en bred och nyanserad bedömning av alla de omständigheter som är relevanta i detta avseende.

10 Inte minst mot den bakgrunden kan det framstå som otillfredsställande om den enskilde ännu en gång ska ställas inför att behöva försvara varifrån egendomen kommer, ifall han eller hon på nytt åtalas för ett brott som kan utlösa utvidgat förverkande. Den saken kan ju sägas redan ha utretts och prövats rättsligt i den tidigare rättegången. Det kan hävdas att en ordning, där den första prövningen av omständigheterna saknar rättskraft, är mindre väl förenlig med det synsätt som motiverar en brottmålsdoms rättskraft.

11 Samtidigt är det emellertid en straffrättslig utgångspunkt - här liksom annars - att ett nytt begånget brott ska kunna medföra en fullständig reaktion på det brottet. Det utvidgade förverkandet är konstruerat som rättsverkan av ett visst brott som den åtalade har gjort sig skyldig till och är avsett att utgöra en del i den samlade reaktionen på denna brottsliga gärning. Detta talar för att frågan om utvidgat förverkande av egendomen bör kunna tas upp igen på grund av ett nytt brott, trots att utvidgat förverkande av samma egendom har prövats tidigare för ett annat brott.

12 Det kan också konstateras att ordalydelsen av 30 kap. 9 § RB knappast tillåter att den bestämmelsen tillämpas så att det, när frågan om utvidgat förverkande tidigare prövats för en viss brottslig gärning, finns hinder för ett förverkande som grundas på en ny förverkandeutlösande gärning. Enligt vad som föreskrivs i paragrafen träffar rättskraften bara en ansvarsfråga för samma gärning; en ansvarsfråga för annan gärning omfattas enligt lagtexten inte av rättskraften. Denna koppling av rättskraften till just gärningsbegreppet får därtill anses utgöra en av grundvalarna för brottmålsprocessen.

13 Vid dessa förhållanden finns det inte heller tillräckligt utrymme för att låta en mer allmän princip om rättskraft i brottmål hindra en ny prövning av frågan om utvidgat förverkande vid ett nytt brott. Det kan anmärkas att denna slutsats inte innebär att den första domen skulle sakna rättskraft såvitt avser frågan om utvidgat förverkande; dess rättskraft sträcker sig emellertid inte längre än till att avse utvidgat förverkande i förhållande till det förverkandeutlösande brott som den domen avser.

Bedömningen i detta fall

14 Av det anförda följer att domen från 2019, där ett yrkande om utvidgat förverkande av guldlänken avslogs, inte hindrar att det görs en prövning av frågan om utvidgat förverkande av guldlänken på grund av den brottslighet som C.L. nu har gjort sig skyldig till. C.L:s yrkande om avvisning ska därför avslås.

15 På de skäl som hovrätten har redovisat finns det förutsättningar att förklara guldlänken förverkad med stöd av bestämmelserna om utvidgat förverkande i 36 kap. 1 b § BrB.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår yrkandet om avvisning och fastställer hovrättens beslut om förverkande av guldlänken.

Justitieråden Gudmund Toijer och Johan Danelius var skiljaktiga och avvisade åklagarens yrkande om utvidgat förverkande av den guldlänk som hade tagits i beslag. De anförde följande.

Enligt vår mening bör skälen från och med punkten 5 ha följande lydelse.

Domars rättskraft

5 Ett fundament inom processrätten är att domar har rättskraft. Rättskraften är uttryck för den grundläggande principen att samma sak inte ska bli prövad flera gånger (ne bis in idem). Av rättssäkerhetsskäl måste en part kunna förlita sig på att ett lagakraftvunnet domstolsavgörande inte kan ändras annat än under mycket speciella omständigheter.

6 Både tvistemålsdomar och brottmålsdomar har rättskraft. Såvitt gäller brottmålsdomar kommer principen om rättskraft till uttryck i 30 kap. 9 § första stycket RB. Där anges att frågan om ansvar för en gärning som har prövats genom en dom inte därefter får tas upp till ny prövning.

7 Även av Europakonventionen följer att lagakraftvunna brottmålsdomar normalt ska vara bestående och att den som har blivit dömd eller frikänd av en domstol för ett brott ska vara skyddad mot ett nytt åtal och en ny dom i samma sak (jfr Hans Danelius m.fl., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 6 uppl. 2023, s. 311 ff. och 781 ff. med vidare hänvisningar till rättsfall från Europadomstolen).

8 Reglerna om utvidgat förverkande, som infördes 2008, har delvis unionsrättslig bakgrund < Se rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen.>. Det bör därför nämnas att principen om rättskraft ges betydelse i både unionens rättsordning och i medlemsländernas nationella rättsordningar. Principen ska säkerställa en stabil rättsordning, stabila rättsförhållanden och en god rättskipning (jfr "Spelannonsen i Nerikes Allehanda" NJA 2016 s. 320 p. 12 med hänvisningar).

9 Bestämmelsen om brottmålsdomars rättskraft i 30 kap. 9 § första stycket, som har varit oförändrad sedan rättegångsbalkens tillkomst, tar sikte på prövningen av den tilltalades ansvar för en viss gärning. Brottmålsdomens rättskraft har ansetts omfatta även frågan om förverkande av egendom på grund av brottet (se NJA 1990 s. 401 och NJA 1991 s. 273).

Rättskraft vid utvidgat förverkande

10 Vad som gäller i fråga om rättskraft vid utvidgat förverkande kan inte direkt utläsas av 30 kap. 9 § RB. Eftersom det vid sådant förverkande inte uppställs något krav på att den förverkade egendomen ska kunna kopplas till ett visst brott, kan frågan inte omedelbart besvaras med utgångspunkt i vad som i lagtexten anges om att ansvaret för en viss gärning inte får göras till föremål för en ny prövning. Förarbetena ger heller ingen tydlig ledning.

11 Att lagstiftningen alltså inte ger något klart besked i fråga om rättskraften av ett avgörande om utvidgat förverkande kan inte tas till intäkt för att ett sådant avgörande, till skillnad från brottmålsdomar i allmänhet och domar med beslut om andra typer av förverkande, skulle sakna rättskraft. De rättssäkerhetskrav som bär upp regleringen i 30 kap. 9 § och som följer av allmänna principer måste kunna upprätthållas också i förhållande till denna särskilda typ av förverkande.

12 Utgångspunkten bör mot denna bakgrund vara att också avgöranden om utvidgat förverkande har rättskraft i förhållande till den som varit tilltalad i målet. När det gäller rättskraftens omfattning och närmare innebörd bör bedömningen utgå från vad som i realiteten prövas i ett avgörande om utvidgat förverkande snarare än från en strikt läsning av de begrepp som används i 30 kap. 9 § och som tar sikte på andra situationer.

13 Sålunda bör ett tidigare avgörande, där frågan om utvidgat förverkande av viss egendom prövats, ha rättskraft om förverkandeyrkandet i det tidigare avgörandet har avslagits på grund av att det inte ansetts bevisat, med tillämpning av det beviskrav som anges i 36 kap. 1 b § BrB, att egendomen har utgjort utbyte av brottslig verksamhet.

Bedömningen i detta fall

14 Frågan om huruvida den guldlänk som yrkandet om förverkande avser utgör utbyte av brottslig verksamhet är i förhållande till C.L. rättskraftigt avgjord genom den tidigare, lagakraftvunna tingsrättsdom där frågan prövades.

15 Det föreligger därmed hinder mot att på nytt ta upp den frågan till prövning. Åklagarens yrkande om utvidgat förverkande av guldlänken ska därför avvisas.