Överskottspåståendet om skytten (NJA 2023 s. 460)

Sökord Gärning · Främjande · Gärningsbeskrivning · Medhjälp · Processledning · Rättegångsfel · Överskottspåstående

Tolkning av begreppet annan gärning i 30 kap. 3 § rättegångsbalken.

I

Göteborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal enligt följande.

Åklagaren begärde att tingsrätten skulle döma S.W., M.S.R. och B.M. för mord enligt 3 kap. 1 § BrB, alternativt vållande till annans död, grovt brott, enligt 3 kap. 7 § andra stycket BrB och synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 6 § andra stycket BrB, enligt följande gärningsbeskrivning.

Mord

S.W., M.S.R. och B.M. har tillsammans och i samförstånd uppsåtligen dödat S.O. genom att utsätta honom för upprepat trubbigt våld mot huvudet och kroppen.

S.O. har därmed orsakats blödning under den hårda hjärnhinnan med medellinjeförskjutning av hjärnan, blånader, blödningar i huvudsvålen och i tinningmusklerna, skorpbelagda hudskador i ansiktet med brott på näsbenet och blödningar i ögonens bindehinnor, blånader på halsen och armarna och skorpbelagda hudavskrapningar på högra armen och vänstra benet. Blödningen under den hårda hjärnhinnan har orsakat S.O:s död.

Våldet utövades den 23 oktober 2021 [i] Göteborgs stad och S.O. avled den 1 november 2021 på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

S.W., B.M. och M.S.R. begick gärningen med uppsåt.

Ansvarsyrkande i andra hand

Vållande till annans död, grovt brott och synnerligen grov misshandel

S.W., B.M. och M.S.R. har tillsammans och i samförstånd utsatt S.O. för upprepat trubbigt våld mot huvudet och kroppen.

S.O. har därmed orsakats blödning under den hårda hjärnhinnan med medellinjeförskjutning av hjärnan, blånader, blödningar i huvudsvålen och i tinningmusklerna, skorpbelagda hudskador i ansiktet med brott på näsbenet och blödningar i ögonens bindehinnor, blånader på halsen och armarna och skorpbelagda hudavskrapningar på högra armen och vänstra benet. Blödningen under den hårda hjärnhinnan har orsakat S.O:s död.

Våldet utövades den 23 oktober 2021 [i] Göteborgs stad och S.O. avled den 1 november 2021 på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Misshandeln bör bedömas som synnerligen grov eftersom gärningen varit livsfarlig och orsakat synnerligt lidande samt då S.W., B.M. och M.S.R. har visat synnerlig hänsynslöshet genom att i numerärt överläge attackera den rullstolsburne målsäganden med omfattande kraftigt våld bl.a. mot huvudet. Vållande till annans död bör bedömas som grovt brott eftersom gärningen innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag.

S.W., B.M. och M.S.R. begick misshandeln med uppsåt. Det var av oaktsamhet som S.W., M.B. och M.S.R. orsakade att S.O. avled.

Tre målsägande biträdde åtalet och yrkade att S.W., M.S.R. och B.M. solidariskt skulle betala skadestånd till dem.

B.M. förnekade gärningen och bestred ansvar för såväl mord som grovt vållande till annans död och synnerligen grov misshandel. Han motsatte sig att betala begärt skadestånd men vitsordade vissa belopp som i och för sig skäliga.

M.S.R. förnekade gärningen och bestred ansvar för såväl mord som grovt vållande till annans död och synnerligen grov misshandel. Han hade inte själv utövat något våld mot S.O. och inte heller har någon annan utövat våld mot S.O. tillsammans och i samförstånd med honom. Han bestred skadeståndsanspråken men vitsordade vissa belopp som i och för sig skäliga.

S.W. förnekade gärningen och gjorde gällande att han inte varit på platsen. Han bestred skadeståndsanspråken men vitsordade vissa belopp som i och för sig skäliga.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Eva Alsin) anförde i dom den 1 augusti 2022 följande.

DOMSKÄL

Gärningen

Bakgrund

M.S.R. och B.M. bodde vid den aktuella händelsen på ett boende - - - i Munkebäck och S.W. bodde - - - i Gamlestan. Av deras egna uppgifter framgår att de känner varandra och att de missbrukar narkotika. M.S.R. och B.M. hade lärt känna varandra på boendet sedan några månader tillbaka. M.S.R. och S.W. är vänner sedan ca nio år tillbaka. S.W. hade också träffat B.M. vid något eller några tillfällen genom M.S.R.

M.S.R. har uppgett att han även kände S.O. sedan tidigare då de kommer från samma område och S.O. hade sålt narkotika till honom. S.O. bodde på X-gatan och satt i rullstol eftersom han var förlamad från midjan och nedåt efter en trafikolycka för ca 15 år sedan.

B.M. och S.W. har uppgett att de inte kände S.O. Av telefon- och brukaranalysen framgår dock att det förekommit viss kommunikation även mellan dem innan den aktuella kvällen. Den 24 september 2021 har det skett ett kontaktförsök vid 17-tiden och skickats ett sms vid 22-tiden mellan B.M. och S.O. och den 17 oktober 2021 har det skickats flera sms och förekommit flera samtal mellan S.O. och S.W. under eftermiddagen.

Både B.M. och S.W. har alltså i vart fall haft tillgång till S.O:s mobiltelefonnummer sedan tidigare, vilket skulle kunna förklaras av att de varit intresserade av att köpa narkotika av honom. Huruvida det varit fallet har inte framgått även om S.W. i förhör uppgett att det skulle kunna vara så att han har köpt narkotika av S.O. vid tillfället den 17 oktober 2021 men att det inte är något han minns.

Vad är utrett om händelseförloppet?

Den 23 oktober 2021 strax innan kl. 23 kom polis till X-gatan efter ett larmsamtal från boende i huset om en pågående misshandel.

Av händelserapporten framgår att larmet kom in till polisen kl. 22.48, att inringaren uppgav att det lät som om någon blev slagen i trapphuset, att någon kille skrek "aj" jättehögt, att det skreks och bankades jättemycket, att ljudet tystnade samt att en man i vit keps och skägg gick ut och sedan gick mot vattnet. Vidare framgår att polis kom till platsen ca kl. 22.54 och en minut senare larmade att ambulans behövdes omgående, samt att läkaren på akuten senare på natten, kl. 01.08 den 24 oktober 2021, meddelade att målsäganden inte skulle klara sig.

Enligt rättsintyget hade S.O. de skador som framgår av gärningsbeskrivningen. Av rättsintyget framgår vidare att skadornas utseende talar starkt för att de orsakats av trubbigt våld, att utseendet och lokaliseringen av skadorna på huvudet talar för att de orsakats av upprepat trubbigt våld såsom slag och/eller sparkar samt att fynden och omständigheterna talar starkt för att S.O. avlidit till följd av blödningen under den hårda hjärnhinnan. Enligt dödsbeviset avled han den 1 november 2021.

Sammantaget anser tingsrätten att det genom den presenterade utredningen är bevisat att S.O. - på det sätt som åklagaren har påstått - den 23 oktober 2021 på X-gatan har utsatts för upprepat trubbigt våld mot huvudet och kroppen som lett till att han drygt en vecka senare avlidit.

Vem eller vilka är gärningsmän?

Utredningen visar således att de tre tilltalade varit närvarande tillsammans på platsen vid tiden för gärningen.

Tillsammans och i samförstånd?

Åklagaren har gjort gällande att alla tre är att betrakta som gärningsmän och att de begått gärningen tillsammans och i samförstånd.

Flera personer som tillsammans begått ett brott kan dömas i s.k. medgärningsmannaskap. De har då handlat tillsammans och i samförstånd eller samråd. Det ordinära medgärningsmannaskapet kännetecknas av att var och en på egen hand inte uppfyller alla brottsrekvisiten som gärningsman, utan att flera personer har hjälpts åt med att utföra brottet. De straffas då var och en som medgärningsman utifrån det gemensamma handlandet. En förutsättning för medgärningsmannaskap är att de deltagande har handlat i samråd eller i ett tyst samförstånd. De behöver inte nödvändigtvis utföra likartade handlingar, utan kan utföra olikartade handlingar som ingår i brottet. Även i fall där det inte går att i detalj ta reda på vad olika medverkande personer har gjort kan det vara möjligt att med tillräcklig säkerhet dra slutsatsen att de utfört en brottslig gärning gemensamt. Medgärningsmannaskapet utesluts inte heller av att vissa deltagare varit mer aktiva än andra så länge de senare uppfyller kravet på att faktiskt ha deltagit i brottets utförande på ett sådant sätt att de är att betrakta som medgärningsmän. Det krävs således sådan bevisning på individnivå att man beträffande var och en av de inblandade kan konstatera att de deltagit vid själva genomförandet av brottet.

Vad visar utredningen om vars och ens deltgande?

Sammantaget anser tingsrätten att den bevisning som åklagaren lagt fram med styrka talar för att de tre tillsammans och i samförstånd deltagit i gärningen på ett sådant sätt att de ska betraktas som gärningsmän.

Frågan om uppsåt och brottets rubricering

Sammantaget anser tingsrätten att det är utrett att M.S.R., S.W. och B.M. till fullo insett risken för att S.O. skulle avlida till följd av våldet han utsattes för samt att de varit uppenbart likgiltiga inför denna risk. Att M.S.R., S.W. och B.M. var narkotikapåverkade vid tillfället innebär inte någon skillnad i tingsrättens uppsåtsbedömning. De har därmed begått gärningen med uppsåt. Gärningen ska rubriceras som mord.

Påföljd

Vid en sammanvägd bedömning av omständigheterna kring gärningen anser tingsrätten att den framstår som så allvarlig att den motiverar ett livstidsstraff. Tingsrätten bestämmer därför påföljden för S.W., M.S.R. och B.M. till livstids fängelse.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde B.M., M.S.R. och S.W. för mord enligt 3 kap. 1 § BrB till fängelse på livstid.

Tingsrätten förpliktade dem också solidariskt att betala skadestånd till de tre målsägandena. Vidare förordnade tingsrätten om häktning, sekretess och ersättning enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Hovrätten för Västra Sverige

B.M., M.S.R. och S.W. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige.

M.S.R. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och målsägandenas skadeståndstalan, i andra hand att hovrätten skulle döma honom för misshandel och vållande till annans död eller i vart fall lindra straffet.

B.M. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och målsägandenas skadeståndstalan. B.M. yrkade i andra hand strafflindring.

S.W. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och målsägandenas skadeståndstalan, i andra hand att gärningen skulle bedömas som grov misshandel och vållande till annans död. S.W. yrkade vidare att straffets längd skulle sättas ned.

Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten (hovrättsråden Lotten Karlén och Boel Oldenstedt, referent, tf. hovrättsassessorn Madeleine Axelsson samt nämndemannen Heidemarie Kamperin) anförde i dom den 3 november 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Skuld

Utgångspunkter för prövningen

Det är visat att S.O. den 23 oktober 2021 utsattes för omfattande våld mot huvudet och att våldet förorsakade bl.a. en blödning under den hårda hjärnhinnan, som ledde till att S.O. avled den 1 november 2021. Det är också utrett att B.M., M.S.R. och S.W. befann sig på brottsplatsen när S.O. utsattes för våldet, något som även S.W. har vidgått i hovrätten.

Åklagaren har i första hand påstått att S.W., M.S.R. och B.M., tillsammans och i samförstånd, uppsåtligen har dödat S.O. genom att utsätta honom för upprepat trubbigt våld mot huvudet och kroppen. Åklagaren har i andra hand yrkat ansvar för vållande till annans död, grovt brott, och synnerligen grov misshandel. Det har inte preciserats närmare i gärningspåståendet vad var och en av de tilltalade påstås ha gjort.

Av 23 kap. 4 § första stycket BrB följer att ansvar som i BrB är föreskrivet för en viss gärning ska ådömas inte bara den som har utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. I andra stycket samma paragraf föreskrivs att den som inte är att anse som gärningsman döms, om han har förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars för medhjälp till det.

Även i fall där det inte går att i detalj utröna vad olika medverkande personer har gjort kan det vara möjligt att med tillräcklig säkerhet dra slutsatsen att de har utfört en brottslig gärning gemensamt och i samråd. En utgångspunkt bör dock vara att det krävs sådan bevisning på individnivå att man beträffande var och en av de inblandade kan konstatera att de medverkat i brottets utförande på ett sådant sätt att de är att betrakta som medgärningsmän. (Se rättsfallet NJA 2006 s. 535.) För att dömas som gärningsman krävs i regel att personen deltar i själva det brottsliga tilltaget, åtminstone perifert (jfr rättsfallet NJA 2017 s. 531).

Frågor kring det individuella ansvaret vid medgärningsmannaskap har diskuterats i litteraturen, se t.ex. Claes Lernestedt i Katedralen - Tre texter om straffrätt, 2009, Erik Svensson, Gärningsmannaskap vid fleras deltagande i brott, 2016, Petter Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2 uppl. 2013 och Suzanne Wennberg, Från Malexander till Sambandscentralen - fördelar och farhågor med dömande i medgärningsmannaskap respektive medfrämjandeskap, JT 2002-03 nr 3.

För att kunna avgöra om B.M., M.S.R. och S.W. är att betrakta som gärningsmän, medgärningsmän eller medhjälpare - eller om någon eller några av dem endast varit ofrivilliga åskådare och inte begått någon straffbar gärning - måste bevisningen beträffande var och en av dem beaktas och värderas. Något bevislättnadskrav finns inte, och det finns inte heller något kollektivt straffansvar. Det kan också noteras att medverkansansvar i förhållande till ett allvarligare brott än som förutsetts normalt är uteslutet när en brottssituation "urartar", t.ex. om ett planerat rån leder till mord, även om likgiltighetsuppsåt ibland föreligger till det allvarligare brottet (se Petter Asp m.fl., a.a. s. 445).

Efter att ha funnit vad respektive tilltalad kan läggas till last och hur dennes medverkan ska bedömas, måste det prövas vilket uppsåt var och en av dem har haft.

Vad är visat i fråga om S.W.?

Sammantaget finner hovrätten utrett att S.W., tillsammans med M.S.R. och B.M., har sökt upp S.O. i syfte att stjäla, samt att åklagaren har styrkt att S.W. har sparkat och stampat S.O. på huvudet upprepade gånger, att S.W. har medverkat till att tejpa S.O. samt att S.W. har tagit S.O:s skor från platsen.

Vad är visat i fråga om B.M.?

Sammantaget finner hovrätten utrett att B.M., tillsammans med M.S.R. och S.W., har sökt upp S.O. i syfte att stjäla, att B.M. har befunnit sig i hissen under misshandeln, att det inte finns någon teknisk bevisning som knyter B.M. till att ha utövat våld mot S.O. men att B.M. efteråt, till vänner och till - - -, har gett uttryck för att han gjort något dumt och kan få livstid. Dessa efterföljande uppgifter är inte tillräckliga för det ska vara ställt utom rimligt tvivel att B.M. har utövat fysiskt våld mot S.O. Att M.S.R. och S.W. pekat ut B.M. som den som utövat våldet kan inte heller läggas till grund för en sådan slutsats med hänsyn till hur hovrätten har bedömt tillförlitligheten av deras uppgifter. Hovrätten återkommer till frågan om B.M. ändå kan anses ha utövat våldet gemensamt och i samförstånd med de medtilltalade.

Vad är visat i fråga om M.S.R.?

Sammantaget finner hovrätten således utrett att M.S.R., tillsammans med B.M. och S.W., har sökt upp S.O. i syfte att stjäla, att M.S.R. har befunnit sig i hissen under misshandeln, att det inte finns någon teknisk bevisning som knyter honom till att ha utövat våld mot S.O. men att det finns bevisning som knyter honom till att ha tejpat runt S.O:s huvud. B.M:s uppgifter om att M.S.R. har utövat våld mot S.O. kan inte tillmätas någon vikt med hänsyn till hur hovrätten har bedömt B.M:s uppgifter.

Har de tilltalade begått gärningen gemensamt och i samförstånd?

Det som nu har anförts innebär att hovrätten har funnit styrkt att S.W. har utövat våld mot S.O. S.W. har därmed uppfyllt de objektiva rekvisiten i gärningspåståendet - - - och han ska dömas som gärningsman.

Det är inte visat att B.M. eller M.S.R. har utövat våld, och det är därmed inte visat att de har uppfyllt något rekvisit i straffbudet. Frågan är om B.M. och M.S.R. ändå ska dömas för att ha utfört gärningen gemensamt och i samförstånd med S.W., i s.k. utvidgat gärningsmannaskap, om de har främjat gärningen på sätt som gör att de ska dömas för medhjälp eller om de inte ska dömas för det som hände i hissen.

Den strumpa som har återfunnits, där det finns indikation på salivförekomst, har med all sannolikhet använts i syfte att tysta S.O. när denne skrek. Det är inte utrett vem av de tilltalade som medverkat i det momentet. M.S.R. har dock tejpat runt S.O:s huvud, och det är svårt att se något annat syfte med det handlandet än att det också har avsett att få tyst på S.O. Vittnet - - - har vittnat om att S.O. skrek högt och att hon hörde en annan röst som skrek "håll käften". Det är inte utrett exakt i vilket skede som tejpningen skedde. M.S.R:s försvarare har argumenterat för att tejpningen skedde efter att våldet var avslutat och att handlandet inte innebär att M.S.R. skulle ha solidariserat sig med våldet. Hovrätten är av annan uppfattning, och anser att gärningen inte kan betraktas som avslutad förrän de tilltalade lämnat hissen och att M.S.R. genom sin åtgärd har solidariserat sig såväl med våldsutövandet som med agerandet med strumpan. Hovrätten anser att det har varit fråga om en samverkan mellan M.S.R. och övriga tilltalade (beträffande B.M., se nedan). Det utvisas också tydligt i det efterföljande agerandet då M.S.R. fortsatte försöket att ta sig till S.O:s lägenhet tillsammans med B.M., för att därefter sammanträffa med S.W. utanför huset och springa från platsen (alla tre tillsammans) när polisen kom dit. M.S.R. fortsatte även att umgås med B.M. efter gärningen.

M.S.R. har alltså samverkat och agerat sammanhållet i tid och rum med övriga tilltalade. Tejpningen är närmast att betrakta som ett ofredande och solidariseringen med våldsanvändningen ett psykiskt uppmuntrande. Det står helt klart att M.S.R. genom detta har främjat brottet. Vid en samlad bedömning anser hovrätten dock att det som är bevisat för M.S.R:s del inte är tillräckligt för att hans handlande ska nå upp till ett medgärningsmannaskap. Däremot ska han dömas som medhjälpare till brott - - -. Det förhållandet att åklagarens gärningspåstående inte innehåller något alternativyrkande om medhjälp utgör inte något hinder mot en sådan bedömning (se t.ex. Robert Nordh, Processens ram i brottmål, 4 uppl. 2019 s. 33 f. och rättsfallet NJA 2003 s. 645).

När det gäller B.M. är det inte visat vad han gjorde i hissen. Han kan dock inte ha undgått att se vad som hände i det lilla utrymmet; den omfattande våldsutövningen och handlandet med strumpan och tejpen. Det står klart att B.M. omedelbart efter gärningen har varit pådrivande; det var han som gick först uppför trappan till femte våningen och ryckte i - - - dörr och det var han som gick först in i lägenheten där - - - fanns. B.M. har därefter lämnat huset tillsammans med M.S.R., väntat in S.W. och sprungit från platsen tillsammans med dem. Därefter har B.M. och M.S.R. åkt taxi till hemmet och de har fortsatt att umgås. Hovrätten noterar också att inspelningen av samtalet med M.S.R. den 26 oktober 2021 ger uttryck för att B.M. var den pådrivande och att M.S.R. var den undfallande, vilket ligger i linje med B.M:s agerande i trapphuset. Vidare har B.M. i chattarna med flera av sina vänner upprepade gånger uttryckt sig på sätt som tveklöst talar för att han varit delaktig i gärningen. Han har också varit orolig för att någon ska "gola", vilket enligt vedertaget språkbruk betyder "tjalla" - inte oriktigt beskylla. B.M. har inte i något hänseende uttryckt någon oro för att få skulden för något som han inte har gjort. - - - uppgifter, om än med ett begränsat bevisvärde, talar också för att B.M. varit delaktig i gärningen. Hovrätten anser utifrån det anförda att utredningen inte ger utrymme för någon annan slutsats än att B.M. i vart fall har solidariserat sig med våldsutövningen i hissen på ett sätt som innebär ett psykiskt främjande av gärningen. B.M. ska därmed dömas för medhjälp till brott - - -.

Uppsåt och rubricering

S.O:s uppgifter om knytnävsslag, sparkar och stampningar i huvudet stöds av det som har framkommit i den rättsmedicinska obduktionen. S.O. har haft omfattande skador, företrädelsevis på olika ställen på huvudet, och han har avlidit till följd av en blödning under den hårda hjärnhinnan. Hovrätten har funnit att S.W. ska dömas för att ha sparkat och stampat S.O. i huvudet, men att utredningen inte visar vem som har slagit med knuten näve (en typ av våld som alla tilltalade berättat om). Av skadebilden, blodet i hissen och uppgifterna i händelserapporten kan slutsatsen dras att S.O. utsattes för våld under minst fyra minuter. I detta sammanhang får det anses vara en tämligen lång tid, och alltså inte en gärning i hastigt mod.

Hovrätten anser inte att det är visat att S.W:s avsikt har varit att döda S.O. Utredningen ger inte heller stöd för att S.W. insett eller varit övertygad om att S.O. skulle dö till följd av våldet. Däremot anser hovrätten att S.W., även i sitt drogpåverkade tillstånd, utan tvekan måste ha insett att det kraftiga och upprepade våldet mot S.O:s huvud innebar en avsevärd risk för att denne skulle dö till följd av våldet. Frågan är om S.W. vid gärningsögonblicket varit likgiltig inför effekten, dvs. att S.O. avled. Hovrätten anser att det hänsynslösa angreppssättet, den tid under vilken våldet pågått och det skick som S.O. lämnades i, utvisar en uppenbar likgiltighet inför effekten. S.W. ska därmed dömas för uppsåtligt dödande. Några förmildrande omständigheter finns inte. S.W. ska därför dömas för mord.

M.S.R. ska dömas för att ha främjat gärningen. Utredningen ger inte stöd för att konstatera att M.S.R. har haft avsikts- respektive insiktsuppsåt. Även M.S.R. måste däremot ha insett att det kraftiga och upprepade våldet mot S.O:s huvud innebar en avsevärd risk för att denne skulle dö till följd av våldet. När det gäller frågan om M.S.R. varit likgiltig inför denna effekt, kan konstateras att M.S.R. befunnit sig i S.O:s omedelbara närhet under den tid som våldet pågick och han kan inte ha undgått att uppfatta våldets omfattning. M.S.R. har beskrivit att S.O. blödde "mörkt blod", i polisförhör sa han att S.O. var illa skadad och "att kraniet blöder". M.S.R. har inte tagit avstånd från våldet utan tvärtom medverkat till åtgärder för att få tyst på S.O:s skrik och han har därefter tillsammans med övriga tilltalade lämnat S.O. mycket illa skadad. Detta utvisar en stor hänsynslöshet och vittnar om en likgiltighet inför att S.O. skulle dö. M.S.R. ska därför dömas för medhjälp till mord.

B.M. ska även han dömas för att ha främjat gärningen. Det kan inte fastställas att B.M. har haft avsikts- eller insiktsuppsåt i förhållande till att S.O. skulle avlida. Liksom när det gäller M.S.R. anser hovrätten dock att B.M. måste ha insett att det kraftiga och upprepade våldet mot S.O:s huvud inneburit en avsevärd risk för att denne skulle dö till följd av våldet. Nästa fråga är om B.M. har varit likgiltig inför denna effekt. Samtliga tre tilltalade, dvs. även B.M., har varit närvarande under misshandeln som inte har varit snabbt övergående. B.M. kan inte ha undgått att uppfatta våldets omfattning. Att även B.M. efteråt har haft funderingar på om S.O. skulle överleva framgår bl.a. av - - - vittnesmål och av inspelningen av samtalet med M.S.R. Att lämna S.O. svårt misshandlad i hissen utvisar en stor hänsynslöshet och vittnar om en likgiltighet inför att S.O. skulle dö. Även B.M. ska därför dömas för medhjälp till mord.

Påföljd

- - - Tingsrättens dom på livstids fängelse för S.W. ska därför stå fast.

B.M. och M.S.R. ska dömas för medhjälp till mord. Hovrätten finner inte anledning att göra någon skillnad mellan dem vid straffmätningen. Straffskalan för medhjälp till mord är densamma som för mord. B.M. och M.S.R. har genom sin respektive medhjälpsgärning främjat mordet. Deras medverkan kan emellertid inte anses ha varit av den beskaffenheten att den når upp till ett straffvärde som motsvarar livstids fängelse. Fängelsestraffen för M.S.R. och B.M. ska i stället tidsbestämmas. Vid en samlad bedömning av deras medhjälpsgärningar och de försvårande omständigheterna som finns bedömer hovrätten att straffets längd ska bestämmas till sexton års fängelse för B.M. respektive M.S.R.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömer M.S.R. för medhjälp till mord enligt 3 kap. 1 § och 23 kap. 4 § andra stycket BrB och bestämmer fängelsestraffets längd till 16 år.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömer B.M. för medhjälp till mord enligt 3 kap. 1 § och 23 kap. 4 § andra stycket BrB och bestämmer fängelsestraffets längd till 16 år.

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut i fråga om S.W.

Hovrätten förordnade vidare om häktning och sekretess.

Nämndemannen Kristina Ramsälv Waldenström var skiljaktig och anförde följande.

Jag instämmer i majoritetens uppfattning beträffande vad som är utrett i målet. Däremot anser jag inte att det är ställt utom rimligt tvivel att de tilltalade har varit likgiltiga inför effekten att S.O. skulle avlida till följd av det våld som han utsattes för. Jag anser därför att S.W. ska dömas för vållande till annans död, grovt brott, och synnerligen grov misshandel till åtta års fängelse. På motsvarande sätt anser jag att M.S.R. och B.M. ska dömas för medhjälp till vållande till annans död, grovt brott, och medhjälp till synnerligen grov misshandel till fängelse i sex år vardera. Överröstad i dessa frågor är jag i övrigt ense med majoriteten.

Högsta domstolen

M.S.R. och B.M. överklagade hovrättens dom.

M.S.R. yrkade i första hand att HD skulle undanröja hovrättens dom och återförvisa målet till hovrätten för fortsatt behandling. I andra hand yrkade han att gärningen skulle rubriceras som medhjälp till synnerligen grov misshandel och medhjälp till vållande till annans död, grovt brott. Han yrkade vidare att påföljden, under alla förhållanden, skulle lindras.

B.M. yrkade i första hand att HD skulle ogilla åtalet och målsägandenas skadeståndsanspråk samt att påföljden, under alla förhållanden, skulle lindras. I andra hand yrkade han att HD skulle undanröja hovrättens dom och återförvisa målet till hovrätten för fortsatt behandling.

Riksåklagaren uttalade som sin uppfattning att hovrättens dom borde undanröjas och att målet borde återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.

Målsägandena fick tillfälle att yttra sig.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om hovrätten dömt M.S.R. och B.M. för en annan gärning än den som de hade åtalats för. Frågan om meddelande av prövningstillstånd i övrigt med anledning av deras överklaganden förklarades vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Petter Selberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Frågan i målet

1 HD tar i målet ställning till frågan om hovrätten dömt två personer för en annan gärning än den som de har åtalats för när åtalet har avsett mord men hovrätten i stället dömt för medhjälp till mord.

Bakgrund

2 Den 23 oktober 2021 misshandlades S.O. med upprepat trubbigt våld mot huvudet. Han avled till följd av misshandeln, som skedde i en hiss i fastigheten där han bodde.

Punkterna 3-6 motsvarar i huvudsak punkterna 3-6 i HD:s skäl.

Prövningstillståndet

7 HD har meddelat prövningstillstånd i fråga om hovrätten dömt M.S.R. och B.M. för en annan gärning än den som de har åtalats för. Frågan om meddelande av prövningstillstånd i övrigt med anledning av deras överklaganden har förklarats vilande.

Gärningsbegreppet i 30 kap. 3 § RB

8 Enligt 30 kap. 3 § RB får en dom inte avse någon annan gärning än den för vilken talan i behörig ordning har förts. Bestämmelsen innehåller regler om gränserna för domstolsprövningen i brottmål. När det i bestämmelsen talas om gärning för vilken talan i behörig ordning förts syftar det på den av åklagaren lämnade gärningsbeskrivningen, vilken ska framgå av stämningsansökningen (se t.ex. NJA 2014 s. 664 p. 8).

9 Gärningsbegreppet i 30 kap. 3 § RB har en snävare innebörd än de gärningsbegrepp som annars förekommer i RB. Detta hänger samman med att 30 kap. 3 § är avsedd att ge den tilltalade ett skydd mot risken att dömas för en gärning som han inte har haft anledning att försvara sig mot. Såtillvida samverkar den snävare innebörden med kravet i artikel 6.3 i Europakonventionen på att den som har blivit anklagad för brott ska underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom samt få tillräcklig möjlighet att förbereda sitt försvar.

Ramen för brottmålsprocessen och kraven i gärningsbeskrivningen

10 Enligt 45 kap. 4 § första stycket 3 RB ska i gärningsbeskrivningen anges bl.a. den brottsliga gärningen med uppgift om tid, plats och de övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande. Åklagaren ska även ange de bestämmelser som är tillämpliga.

Punkterna 11 och 12 motsvarar i huvudsak punkterna 11 och 12 i HD:s skäl.

13 Som en allmän utgångspunkt gäller att gärningsbeskrivningen ska tolkas i belysning av det lagrum och den brottsbeteckning som åklagaren har angett. Hur tolkningen av gärningsbeskrivningar närmare ska göras går det inte att ge några generella besked om. Vad som innefattas i ett gärningspåstående får i stället avgöras från fall till fall. En tolkning av en gärningsbeskrivning får dock inte leda till att en dom baseras på något för den tilltalade överraskande moment, som han eller hon inte har haft möjlighet att försvara sig emot (se t.ex. NJA 2015 s. 405 p. 12).

Brottets rättsliga beteckning och tillämpligt lagrum

14 En domstol är inte bunden av yrkanden beträffande brottets rättsliga beteckning eller tillämpligt lagrum (30 kap. 3 § andra meningen RB). Domstolen kan alltså göra en annan rättslig bedömning av den påstådda gärningen och komma fram till att det rör sig om ett annat brott än det som åklagaren har antagit.

15 Vid domstolens prövning ska Europakonventionens krav i dessa avseenden beaktas. Artikel 6 i Europakonventionen garanterar var och en som anklagas för brott rättigheten att i detalj underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom och att få tillräckligt med tid och möjlighet att förbereda sitt försvar.

16 Av Europadomstolens praxis följer att underrättelsen om anklagelsen ska avse både vilken gärning det är fråga om och den rättsliga kvalificeringen (se bl.a. Pélissier and Sassi v. France [GC], no. 25444/94, ECHR 1999-II). Det är inte möjligt att döma den tilltalade enligt en viss straffbestämmelse utan att han eller hon i förväg har fått reda på att bestämmelsen skulle kunna bli tillämplig och har fått möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta (jfr NJA 2011 s. 611 p. 17).

17 Det finns inga särskilda krav på i vilken form den tilltalade ska få reda på hur den gärning som åtalet avser kan kategoriseras rättsligt eller vilken bestämmelse som kan vara tillämplig. Informationen behöver alltså inte nödvändigtvis ges i gärningsbeskrivningen eller i anslutning till denna. Även om det är att föredra att så sker, kan det räcka att upplysningar lämnas till den tilltalade under huvudförhandlingen. En förutsättning är att informationen har lämnats på sådant sätt att den tilltalade har getts möjlighet att anpassa sitt försvar efter denna. (Se NJA 2015 s. 405 p. 16.)

18 I målet Pélissier och Sassi mot Frankrike hade två män åtalats för konkursbrott men dömts för medhjälp till sådant brott utan att dessförinnan ha beretts tillfälle att försvara sig mot en anklagelse för medhjälpsbrott. Europadomstolen ansåg att deras rätt till en rättvis rättegång därmed hade åsidosatts (se även Juha Nuutinen v. Finland, no. 45830/99, 24 April 2007).

Bestämmelserna om mord och ansvar för medverkan

19 För mord ska enligt 3 kap. 1 § BrB den dömas som berövar annan livet.

20 Av 23 kap. 4 § BrB följer att ansvar som i balken är föreskrivet för viss gärning ska ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. Detsamma ska gälla beträffande i annan lag eller författning straffbelagd gärning, för vilken fängelse är föreskrivet. Den som inte är att anse som gärningsman döms, om han eller hon har förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars för medhjälp till det. Varje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom eller henne till last.

21 I 23 kap. 4 § BrB görs alltså åtskillnad mellan den som har utfört den brottsliga gärningen och den som främjat denna. För att ett straffbart främjande ska föreligga räcker det med att handlandet övat inflytande på händelseutvecklingen i brottsfrämjande riktning, om så bara genom att styrka gärningsmannen eller gärningsmännen i deras brottsliga beslut.

22 Flera personer kan vara gärningsmän på det sättet att ingen av dem, eller inte alla, självständigt gör något som uppfyller en brottsdefinition, men vad de tillsammans gör är otillåtet. Sådant medgärningsmannaskap föreligger t.ex. ofta när flera personer misshandlar någon.

23 Ett påstående i gärningsbeskrivningen om att flera personer begått en gärning tillsammans och i samförstånd, dvs. i medgärningsmannaskap, kan inte alltid anses innefatta även ett påstående om att de främjat varandras gärningar. Den bedömningen får i stället göras från fall till fall med utgångspunkt i främst gärningsbeskrivningens lydelse.

Bedömningen i detta fall

24 M.S.R. och B.M. har åtalats för att ha berövat målsäganden livet genom upprepat trubbigt våld. Åklagaren har inte angett att åtalet avser medhjälp till mord. I gärningsbeskrivningen nämns inget om att de skulle ha främjat S.W:s gärning och det beskrivs inte några handlingar som kan kvalificeras som främjanden av gärningen.

25 Det som hovrätten funnit styrkt, att M.S.R. och B.M. psykiskt uppmuntrat och solidariserat sig med S.W:s våldsutövande samt i M.S.R:s fall även tejpat runt målsägandens huvud, omfattas inte uttryckligen av gärningsbeskrivningen. Handlandet kan inte heller tolkas in i densamma.

26 Hovrätten har sålunda gått utanför den ram som åklagaren har dragit upp genom gärningsbeskrivningen och dömt M.S.R. och B.M. i strid med bestämmelsen i 30 kap. 3 § RB. Detta kan också uttryckas så att M.S.R. och B.M. har dömts för en annan gärning än den som de har åtalats för. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska besvaras så.

27 Av det sagda följer också att M.S.R. och B.M. inte på sätt som föreskrivs i artikel 6 i Europakonventionen underrättats om innebörden av och grunden för anklagelsen mot dem samt getts tillräcklig möjlighet att förbereda sitt försvar.

28 Med hänsyn till den bedömning som HD har gjort i frågan som omfattas av prövningstillståndet ska prövningstillstånd meddelas även i fråga om M.S.R:s och B.M:s överklaganden i övrigt.

29 Det förhållandet att hovrätten har dömt M.S.R. och B.M. för medhjälp till mord på det sätt som skett utgör ett rättegångsfel.

30 Eftersom rättegångsfelet har inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HD ska hovrättens dom undanröjas såvitt avser ansvar, skadestånd och avgift till brottsofferfond. Målet ska lämnas åter till hovrätten för fortsatt behandling.

31 Det finns fortfarande skäl för att M.S.R. och B.M. ska vara häktade i målet.

HD:S AVGÖRANDE

Se HD:s avgörande.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, referent, Dag Mattsson, Malin Bonthron och Jonas Malmberg) meddelade den 31 maj 2023 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1 Den 23 oktober 2021 misshandlades S.O. med upprepat trubbigt våld mot huvudet. Han avled till följd av misshandeln, som skedde i en hiss i fastigheten där han bodde.

2 M.S.R. och B.M. åtalades för mord tillsammans med ytterligare en person, S.W., enligt följande gärningsbeskrivning.

Mord

S.W., M.S.R. och B.M. har tillsammans och i samförstånd uppsåtligen dödat S.O. genom att utsätta honom för upprepat trubbigt våld mot huvudet och kroppen.

S.O. har därmed orsakats blödning under den hårda hjärnhinnan med medellinjeförskjutning av hjärnan, blånader, blödningar i huvudsvålen och i tinningmusklerna, skorpbelagda hudskador i ansiktet med brott på näsbenet och blödningar i ögonens bindehinnor, blånader på halsen och armarna och skorpbelagda hudavskrapningar på högra armen och vänstra benet.

Blödningen under den hårda hjärnhinnan har orsakat S.O:s död.

Våldet utövades den 23 oktober 2021 - - - [i] Göteborgs stad och S.O. avled den 1 november 2021 på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

S.W., B.M. och M.S.R. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 3 kap. 1 § BrB.

3 Åklagaren yrkade i andra hand ansvar för vållande till annans död, grovt brott och synnerligen grov misshandel, med hänvisning till 3 kap. 6 § andra stycket och 7 § andra stycket BrB.

4 Tingsrätten dömde M.S.R., B.M. och S.W. för mord till livstids fängelse och förpliktade dem att solidariskt betala skadestånd till målsägandens anhöriga. Tingsrätten ansåg att det var ställt utom rimligt tvivel att de tre tillsammans och i samförstånd hade agerat på det sätt som åklagaren gjort gällande vilket hade lett till att S.O. avlidit.

5 Hovrätten har ändrat tingsrättens dom och dömt M.S.R. och B.M. för medhjälp till mord till fängelse i 16 år. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut mot S.W.

6 Enligt hovrätten var det inte bevisat att M.S.R. och B.M. hade utövat något våld mot målsäganden. Däremot var det utrett att M.S.R., B.M. och S.W. hade sökt upp S.O. i syfte att stjäla och att alla tre hade befunnit sig i hissen med honom under misshandeln. Det var, enligt hovrätten, klarlagt att M.S.R. under händelsen i hissen tejpat runt målsägandens huvud men också solidariserat sig med S.W:s våldsutövning. Därigenom har M.S.R., enligt hovrätten, främjat brottet. Hovrätten har vidare uttalat att utredningen beträffande B.M. inte gav utrymme för någon annan slutsats än att han i vart fall har solidariserat sig med våldsutövningen på ett sätt som innebär ett psykiskt främjande av gärningen.

Frågan i målet

7 Frågan är om hovrätten har dömt M.S.R. och B.M. för en annan gärning än den som de har åtalats för.

Ramen för brottmålsprocessen

8 Enligt 30 kap. 3 § RB får en dom inte avse någon annan gärning än den för vilken talan i behörig ordning har förts. Bestämmelsen sätter gränser för domstolsprövningen i brottmål. I bestämmelsen åsyftas den gärningsbeskrivning som åklagaren ska lämna i stämningsansökan.

9 Gärningsbegreppet i 30 kap. 3 § har en snävare innebörd än de gärningsbegrepp som annars förekommer i rättegångsbalken. Detta hänger samman med att 30 kap. 3 § är avsedd att ge den tilltalade ett skydd mot att dömas för en gärning som han eller hon inte har haft anledning att försvara sig mot. Såtillvida samverkar den snävare innebörden med kravet i artikel 6.3 i Europakonventionen på att den som har blivit anklagad för brott ska underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot henne eller honom samt få tillräcklig möjlighet att förbereda sitt försvar.

10 I gärningsbeskrivningen ska den brottsliga gärningen anges med uppgift om tid, plats och de övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande. Åklagaren ska även ange de bestämmelser som är tillämpliga. (Se 45 kap. 4 § första stycket 3 RB.)

11 Gärningsbeskrivningen utgör ramen för brottmålsprocessen. Endast de påståenden om gärningen som kan utläsas av gärningsbeskrivningen får läggas till grund för domen. I detta ligger emellertid inte att åklagaren måste beskriva den brottsliga gärningen i detalj. Det räcker att han eller hon anger de omständigheter som behövs för att känneteckna gärningen. Gärningsbeskrivningen ska innehålla det som enligt åklagaren konstituerar brottet. Man kan även uttrycka det på så sätt att gärningsbeskrivningen ska innehålla sådana rekvisit som karakteriserar gärningen som brottslig. Påståenden rörande gärningen som inte kan utläsas av gärningsbeskrivningen får inte läggas till grund för en fällande dom. (Se t.ex. "Stöldförsöket på Bauhaus" NJA 2015 s. 405 p. 10.)

12 Det ankommer alltså på åklagaren att beskriva det handlingsförlopp för vilket han eller hon anser att den tilltalade bör fällas till ansvar. I handlingsförloppet innefattas såväl de yttre faktiska omständigheterna som de subjektiva moment som ingår i gärningen. Åklagarens uppgifter ska vara ägnade att för den tilltalade tydligt klargöra vad som läggs denne till last så att han eller hon kan ta ställning till på vilka punkter försvaret kan inriktas.

13 Som en allmän utgångspunkt gäller att gärningsbeskrivningen får tolkas i belysning av det lagrum och den brottsbeteckning som åklagaren har angett. En tolkning av en gärningsbeskrivning får dock inte leda till att en dom baseras på något för den tilltalade överraskande moment, som han eller hon inte har haft möjlighet att försvara sig emot (se t.ex. "Stöldförsöket på Bauhaus" p. 12).

14 Om en gärningsbeskrivning är oklar eller framstår som ofullständig, ska rätten genom materiell processledning verka för att det blir klarlagt vad den innefattar. Frågan i vilka situationer materiell processledning är lämplig och hur den närmare ska utföras i det enskilda fallet är något som i stor utsträckning måste överlämnas till rättens bedömning. Allmänt sett gäller dock att rätten bör vara försiktig vid sin processledning så att dess opartiskhet inte kan sättas i fråga. Det är också vedertaget att processledning till förmån för den tilltalade principiellt sett är avsevärt mindre betänklig än processledning till förmån för åklagaren. (Jfr "Stöldförsöket på Bauhaus" p. 13 och prop. 1986/87:89 s. 105 och 109 f.)

Brottets rättsliga beteckning och tillämpligt lagrum

15 En domstol är inte bunden av yrkanden beträffande brottets rättsliga beteckning eller tillämpligt lagrum (se 30 kap. 3 § RB). Domstolen kan alltså enligt den paragrafen göra en annan rättslig bedömning av den påstådda gärningen och komma fram till att det rör sig om ett annat brott än det som åklagaren har antagit. Vid domstolens prövning ska emellertid även rätten till en rättvis rättegång och Europakonventionens krav beaktas.

16 I artikel 6.3 i Europakonventionen föreskrivs bl.a. att var och en som anklagas för brott har rätt att i detalj underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen. Den anklagade ska få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar.

17 Av Europadomstolens praxis följer att underrättelsen om anklagelsen ska avse både vilken gärning det är fråga om och den rättsliga kvalificeringen (se bl.a. Pélissier and Sassi v. France [GC], no. 25444/94, ECHR 1999-II). Utgångspunkten är att den tilltalade får dömas enligt en viss straffbestämmelse endast om han eller hon i förväg har fått reda på att bestämmelsen skulle kunna bli tillämplig och har fått möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta. Som alltid gäller att det måste göras en helhetsbedömning av det rättsliga förfarandet vid prövningen av frågan om en rättegång har varit rättvis. (Jfr "Lastbilssläpet" NJA 2011 s. 611 p. 17 och "Kroppskamerainspelningen" NJA 2021 s. 286 p. 29.)

18 När rätten överväger att avvika från åklagarens brottsrubricering måste den alltså beakta de krav som ställs i artikel 6, bl.a. i fråga om vilken information som den tilltalade ska få om den rättsliga kvalificeringen. Det finns inga särskilda krav på i vilken form den tilltalade ska få reda på hur den gärning som åtalet avser kan kvalificeras rättsligt och vilken bestämmelse som kan vara tillämplig. Informationen ska dock lämnas på sådant sätt att den tilltalade ges möjlighet att anpassa sitt försvar efter denna. (Jfr NJA 2004 s. 757.)

19 Det sagda gäller inte bara i de fall rätten avviker från åklagarens brottsrubricering och åberopade lagrum avseende brotten utan normalt även i det fall en tilltalad har åtalats för ett visst brott i gärningsmannaskap och rätten konstaterar att gärningen bör rubriceras som medhjälp (jfr Pélissier and Sassi v. France och Juha Nuutinen v. Finland, no. 45830/99, 24 April 2007).

Bestämmelserna om mord och medverkan till brott

20 För mord ska enligt 3 kap. 1 § BrB den dömas som berövar annan livet.

21 Av 23 kap. 4 § BrB följer att ansvar som i balken är föreskrivet för viss gärning ska ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. Den som inte är att anse som gärningsman döms, om han eller hon har förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars för medhjälp till det. Varje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger henne eller honom till last.

22 I 23 kap. 4 § görs alltså åtskillnad mellan den som har utfört den brottsliga gärningen och den som främjat denna. För att ett straffbart främjande ska föreligga räcker det med att handlandet övat inflytande på händelseutvecklingen i brottsfrämjande riktning, om så bara genom att styrka gärningsmannen eller gärningsmännen i deras brottsliga beslut.

23 Ett påstående i en gärningsbeskrivning om att flera personer begått en gärning tillsammans och i samförstånd kan inte alltid anses innefatta även ett påstående om att de främjat varandras gärningar. Den bedömningen får i stället göras från fall till fall med utgångspunkt i gärningsbeskrivningen som helhet.

Bedömningen i detta fall

24 M.S.R. och B.M. har åtalats för att ha berövat målsäganden livet genom upprepat trubbigt våld. Åklagaren har inte angett att åtalet avser medhjälp till mord. I gärningsbeskrivningen nämns inget om att de skulle ha främjat S.W:s gärning och det beskrivs inte några handlingar som kan kvalificeras som främjanden av gärningen.

25 Det som hovrätten funnit styrkt, att M.S.R. och B.M. psykiskt uppmuntrat och solidariserat sig med S.W:s våldsutövning samt i M.S.R:s fall även tejpat runt målsägandens huvud, omfattas inte uttryckligen av gärningsbeskrivningen. Handlandet kan inte heller tolkas in i densamma. Den bedömningen påverkas inte av att de åtalats för att ha utfört mordet tillsammans och i samförstånd med varandra och S.W.

26 Hovrätten har sålunda gått utanför den ram som åklagaren har dragit upp genom gärningsbeskrivningen och dömt M.S.R. och B.M. i strid med bestämmelsen i 30 kap. 3 § RB.

27 Av det sagda följer också att M.S.R. och B.M. inte på sätt som föreskrivs i artikel 6 i Europakonventionen har underrättats om innebörden av och grunden för anklagelsen mot dem. De har därmed inte heller getts tillräcklig möjlighet att förbereda sitt försvar.

28 M.S.R. och B.M. har alltså dömts för en annan gärning än den som de har åtalats för. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska besvaras så.

29 Med hänsyn till den bedömningen ska prövningstillstånd meddelas även rörande målet i övrigt.

30 Det förhållandet att hovrätten har dömt M.S.R. och B.M. för medhjälp till mord på det sätt som skett utgör ett rättegångsfel.

31 Eftersom rättegångsfelet har inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HD, ska hovrättens dom undanröjas såvitt avser ansvar, skadestånd och avgift till brottsofferfond. Målet ska återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.

32 Det finns fortfarande skäl för att M.S.R. och B.M. ska vara häktade i målet.

HD:S AVGÖRANDE

HD förklarar att hovrätten har dömt M.S.R. och B.M. för en annan gärning än den som de har åtalats för.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer hovrättens dom såvitt avser ansvar, skadestånd och avgift till brottsofferfonden samt återförvisar målet i dessa delar till hovrätten för fortsatt behandling.

HD förordnade också om häktning och sekretess.

II

Helsingborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Helsingborgs tingsrätt åtal mot L.R., A.T. och M.V. för försök till mord enligt 3 kap. 1 och 11 §§ samt 23 kap. 1 § BrB med följande gärningsbeskrivning.

Åtalspunkten 1.1

L.R., A.T. och M.V. har tillsammans och i samförstånd försökt döda F.A. genom att skjuta honom. Det hände den 19 augusti 2021 på Norra Stenbocksgatan, Helsingborgs stad.

Det fanns en fara för att brottet skulle fullbordas eller så var sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter utesluten.

L.R. och A.T. har följt efter målsägandens bil och jagat den samtidigt som målsäganden försökt köra ifrån dem. De har förvissat sig om att det var målsägandes bil genom att slå på registreringsnumret. De har via telefon kontaktat M.V. och informerat honom om att de följde efter målsäganden och väglett M.V. till rätt position. Slutligen har de vid rödljus på Norra Stenbocksgatan placerat sin bil på sådant sätt att det underlättat för M.V. att köra upp jämsides med målsäganden och skjuta mot honom med flertalet skott, vilket denne också gjort. Minst tre av skotten träffade målsäganden i överkroppen. L.R. var förare i fordonet och A.T. satt som passagerare och skötte kommunikationen med M.V. samt gjorde bilregistersökningen.

L.R., M.V. och A.T. begick gärningen med uppsåt.

Ansvarsyrkande i andra hand

Medhjälp till försök till mord

L.R. och A.T. har i vart fall främjat M.V:s gärning på sätt som framgår ovan.

Lagrum: 3 kap. 1 § och 11 § samt 23 kap. 1 § och 4 § BrB.

Därutöver åtalades L.R. för ringa narkotikabrott. Åklagaren påstod därvid att hon olovligen använt kokain och cannabis. A.T. åtalades för grovt vapenbrott med påstående om att han innehaft en halvautomatisk pistol utan att ha rätt till det.

M.V. förnekade brott och uppgav att han bestred samtliga påståenden som riktades mot honom enligt åtalet för mordförsök.

A.T. förnekade gärningen avseende mordförsök. Han medgav att han varit med i den aktuella BMW:n och vidgick att en annan person kört den bilen efter målsägandens bil men förnekade att han skulle jagat den. Han medgav att han slagit på registreringsnumret men förnekade att han skulle lämna information om det till M.V. Han vägledde inte M.V. till målsäganden. Han placerade inte bilen på ett visst sätt. Han bestred att det fanns en gemensam brottsplan och han saknade kännedom om att skjutning skulle ske. Han har dessutom saknat uppsåt.

L.R. förnekade brott när det gällde åtalet för mordförsök. Hon anförde att hon inte försökt att döda målsäganden. Hon har gjort gällande att hon inte känt till att A.T. slagit i bilregistret och hon har inte informerat M.V. eller på annat sätt väglett honom till målsäganden. Vidare har hon inte placerat fordonet för att släppa fram skyttens bil. Hon har anfört att hon saknar varje uppsåt till brott.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Birgitta Erlinge) anförde i dom den 12 augusti 2022 följande i fråga om åtalet för mordförsök.

Åklagarens sakframställning och skriftliga bevisning

Bakgrund

Åtalet grundar sig huvudsakligen på följande omständigheter. Vid vägkorsningen Norra Stenbocksgatan och Hälsovägen i Helsingborg körde en bil den 19 augusti 2021 upp bredvid F.A:s bil när han stod vid rött ljus i korsningen. Från den bilen sköt föraren ett flertal skott mot F.A., varav minst tre skott träffade honom på överkroppen. Bilen med skytten flydde därefter från platsen och en bil följde efter den. Mot bakgrund av vad som framkommit om tidpunkten för larmsamtalen kan tidpunkten för skjutningen bestämmas till kl 09:44 den 19 augusti 2021 eller kort tid dessförinnan. Personer som var närvarande vid brottsplatsen hjälpte F.A. till sjukhus och flyttade hans bil.

F.A. framförde vid tillfället en svart VW Passat - - -. Enligt åklagarens påstående framförde skytten en mörkgrå Honda Civic - - - och den andra bilen som följt efter F.A. före skjutningen var, enligt åklagarens påstående, en grå BMW - - -. Åklagaren har påstått att skotten avlossades av M.V. när han suttit i den mörkgrå Honda Civic - - - som stått bredvid F.A:s bil och att han på olika sätt blivit hjälpt och vägledd till platsen för skjutningen av L.R. och A.T. när de färdats i den grå BMW:n - - -.

De tre tilltalade har under natten mellan den 18 och 19 augusti 2021 varit tillsammans i [en] lägenhet. - - - Det är vidare utrett att L.R. och A.T. på morgonen den 19 augusti gav sig iväg med A.T:s bil, som är den ovan nämnda grå BMW:n - - - samt att L.R. var förare och A.T. satt bredvid henne som passagerare.

Åklagaren har gjort gällande följande händelseförlopp före och efter skjutningen

F.A:s bil hade natten mellan den 18 och 19 augusti 2021 varit uppställd på en parkeringsplats - - - i närheten av den lägenhet som F.A. ofta nyttjade som bostad. F.A. och A.M., som övernattat tillsammans i lägenheten, lämnade den och gick till bilen (Passaten) som F.A. använde. Efter att de lämnat parkeringsplatsen blev F.A:s bil förföljd runt om i Helsingborg och bland annat passerades hans dåvarande arbetsplats - - - där A.M. släpptes av. F.A. fortsatte därefter själv i bilen och kort tid därefter blev han beskjuten vid vägkorsningen Norra Stenbocksgatan och Hälsovägen. Efter beskjutningen försvann bilen med föraren som avlossat skotten, enligt åklagarens påstående M.V., och ytterligare en annan bil, enligt åklagaren den BMW som L.R. och A.T. färdades i, åt samma håll.

Åklagaren har påstått att de båda bilarna haft en gemensam flyktväg efter skottlossningen. Enligt åklagaren har bilarna bland annat passerat i närheten av sjukhuset, där man slutligen placerat den ena bilen, Honda Civic i närheten av X-gatan där den påträffades senare samma dag medan den andra bilen, BMW:n körts till "Din biltvätt" för tvätt och rengöring. Enligt åklagarens påstående kom den bilen strax före kl 10:00 med L.R. som förare och A.T. som passagerare till biltvätten. Åklagaren menar att det förhållandet att bilen rengörs tyder på att den haft samröre med skytten. L.R. och A.T. greps kort därefter av polis på biltvätten. Vid 11-tiden hämtades M.V. till förhör och då inte som misstänkt.

Åklagaren har påstått att de tre tilltalade har haft kontakt med varandra genom olika former av telefonkommunikation under tiden före skjutningen och på så sätt samordnat sitt agerande för att genomföra skjutningen mot F.A.

Försvararnas sakframställningar

M.V.

Han har förnekat brott och tillbakavisat allt vad åklagaren lagt honom till last. När han togs med till förhör den 19 augusti 2021 strax efter kl 11 var han enligt uppgift från polisen inte i tillstånd att kunna höras på grund av kraftig narkotikapåverkan. Detta framgår av analysresultat som inkommit efter provtagning på honom. M.V. har således inte varit i stånd att framföra fordon eller avlossa skott med någon form av precision på grund av sin påverkan.

M.V. har under natten mellan den 18 och 19 augusti 2021 varit i [en] lägenhet, med flera andra personer och brukat narkotika. På morgonen den 19 augusti påbörjades sökandet efter mer narkotika.

Den operativa analysens syfte har varit att inhämta och sammanställa telefonbaserat material. Detta för att sedan presentera den information som ansetts relevant för utredningen. Den operativa analysens aktiva val har varit att inte inhämta datalistor från M.V:s telefoner. Om så hade gjorts hade man kunnat konstatera att M.V. inte lämnat lägenheten - - - och även kunnat se dataförbrukning (aktivitet). Datatrafik har ansetts betydelsefull i många omfattande brottmål under senare tid.

Om han hade varit involverad i något brott hade det missade samtalet från A.T. kl 09:32:24 omgående renderat en återkoppling från honom. Han får inte någon uppdatering från annan av position efter kl 09:30:03. Det innebär att han inte vet något om hur man skulle köra vidare eller hur färden skulle gå. Det finns ett stort antal kombinationer av avfartsvägar, stopp och händelseförlopp och han har därför inte haft möjlighet att förutspå att F.A. skulle befinna sig vid aktuell korsning kl 09:43.

M.V. har inte varit inaktiv mellan tidpunkterna 09:37 och 10:04 utan utredningen har avstått från att inhämta datalistor varur positioner hade kunnat säkras och dataanvändning kunnat påvisas.

M.V:s DNA har påträffats på ratten i aktuell Honda Civic men det saknas helt i övrigt spår på centrala delar i den bilen. Den lilla mängd tändsatspartiklar som funnits på hans kläder saknar betydelse, inte minst i ljuset av att han hanterat vapen i andra sammanhang men också utifrån de uppgifter som anförts av NFC i deras slutsats.

Utredningen har inte den styrkan att någon förklaringsbörda uppstått för M.V.

A.T.

Han har vidgått att han tillsammans med annan färdats i BMW:n - - -, att de kört efter - - - (registrerad på F.A:s pappa) samt att han gjort en slagning på [det] registreringsnumret - - -. Han har förnekat att han informerat M.V. om målsäganden eller väglett M.V. och han har förnekat att bilen placerats i syfte att underlätta för gärningsmannen. Det har inte funnits någon gemensam brottsplan som gått ut på att skada F.A. Han har saknat uppsåt i förhållande till det som sedermera sker i korsningen. Han har inget motiv att vilja skada F.A. och inte kännedom om att någon annan skulle ha det heller.

A.T. var under natten tillsammans med flera andra personer och brukade narkotika och han och L.R. försökte få tag i ytterligare narkotika. Han hade narkotika i kroppen vid tidpunkten då han greps av polis. Han kontaktade en person - - - för att köpa narkotika och det framgår av den telefonanalys som gjorts att A.T. har flera kontakter via snapchat med [den personen] under natten mellan den 18 och 19 augusti 2021. [Den personen] kontaktar A.T. kl 09:14 och undrade var A.T. befann sig. - - - A.T. hade 4 000 kronor på sig när han greps av polis; pengar som skulle användas till att köpa narkotika för. A.T. har inte stått och väntat på F.A. Färdvägen visade att det endast varit möjligt att passera. Det har varit en slump att de stött på F.A.

Syftet med resan har inte varit att lokalisera F.A. Det förhållandet att A.T. använde sin egen bil, sin egen mobiltelefon, hade badtofflor på sig samt ringde en person, som såvitt framkommit inte har något med gärningen att göra visar på detta.

A.T. har inte väglett gärningsmannen. A.T:s sista samtal före skjutningen skedde kl 09:32 och det är samtal med numera avlidna - - -. Vid samtalet befann sig A.T. - - - cirka 2 kilometer från brottsplatsen och bilen passerade cirka 20 korsningar och en rondell på vägen dit. Den bil som A.T. färdas i tog en annan väg än den bil som gärningsmannen körde.

A.T. saknar motiv. Han har tidigare varit bekant med F.A. men inte träffat denne sedan han flyttade till Helsingborg. Av de meddelanden som F.A. skickade under färden framkommer att han inte var rädd för de som åkte efter honom. Det finns inte något i telefontrafiken, kontakterna, geografiska positioneringar, skrivna meddelanden eller annat i de involverade brukarnas telefoner eller samtalslistor som vittnar om varför brotten sker och varför just den 19 augusti 2021 ca kl 09:44. Det bestrids att skytten hämtats upp efter skjutningen och påtalas inga vapen har anträffats varken i BMW:n eller Hondan.

L.R.

L.R. har förnekat brott. Hon har inte haft någon gemensam brottsplan med övriga tilltalade att försöka döda F.A. De förehavanden före händelseförlopp som åklagaren menar inleder gärningen instämmer L.R. med. Hon har varit tillsammans med ett antal personer i [en lägenhet] i Helsingborg. Hon har brukat narkotika under ett par dygns tid. Att hon var påverkad av narkotika vid gripandet den 19 augusti 2021 framgår av åberopat analysbesked. Hon körde iväg i föresatsen att hämta mer narkotika. Köpet skulle ske ute vid en plats - - - där de stämt träff med en person. L.R. var inte bekant med [personen], som skulle sälja narkotikan men hon hade ingen anledning att ifrågasätta uppgifterna om att narkotika skulle köpas av [honom] - - -. Anledningen till att färden gick lite annorlunda var helt enkelt föranlett av att L.R. i sitt tillstånd inte svängde höger då hon skulle, varpå hon missade avfarten - - -.

Klockan 06:13:10 har L.R. en kontakt med en person på instagram och L.R:s nästa kända kontakt som hon har med sin telefon är kl 09:58:28 då skriver [i snapchat]. Det är inte L.R. som har samtalen - - - från sin telefon vid tidpunkten då de befinner sig på Biltvätten utan det är A.T.

L.R. har inte känt till att det gjorts någon slagning på F.A:s registreringsnummer och följaktligen har han inte heller kunnat informera M.V. eller annan om detta. L.R. har inte placerat BMW:n på något sätt som skulle underlätta för skytten eller förhindrat andra bilar att ta sig fram. Det finns inte heller något från brottsplatsundersökningen som visar på hur bilarna varit stående i förhållande till varandra.

Den BMW som hon framförde är en automatväxlad bil. Hon kan inte förstå hur hennes DNA återfunnits på ratten på Hondan - - -. Det kan möjligen vara fråga om en sekundäravsättning eller kontamination. L.R. gör gällande att hon aldrig suttit bakom ratten i bilen, oaktat att DNA:t finns där. Hondan - - - är en manuellt växlad bil och hon kan inte köra växlad bil.

Tingsrättens prövning

Allmänt om bevisvärdering

Medverkansformerna

Huvudregeln om straff vid samverkan till brott är att alla medverkande ska straffas. Flera personer kan vara gärningsmän samtidigt trots att inte alla, och kanske inte ens någon av dem, självständigt uppfyller hela brottsbeskrivningen i ett straffbud, förutsatt att vad de gör tillsammans innebär att brottsbeskrivningen är uppfylld. De har alltså tillsammans utfört gärningen (medgärningsmannaskap). Om genomförandet av ett planerat brott innefattar en arbetsfördelning mellan gärningsmännen kan ansvar som gärningsman ådömas även den som mera perifert deltar i själva det brottsliga tilltaget.

Den som inte är gärningsman men har främjat med råd eller dåd kan dömas för anstiftan eller medhjälp till brottet. Med anstiftan menas någon som har förmått någon annan att utföra brottet. Medhjälpare är den som på annat sätt underlättar ett brott, men utan att vara gärningsman eller anstiftare.

Tingsrättens bedömning

Inledningsvis är följande utrett

F.A. sköts med ett flertal skott den 19 augusti 2021 runt kl 09:43-09:44. Vid beskjutningen satt han i en svart VW Passat - - -. Bilen stod stilla vid rödljus i korsningen Norra Stenbocksgatan och Hälsovägen. Genom målsägandeförhör, vittnesuppgifter samt teknisk utredning är klarlagt att skotten avlossades av föraren från den till höger om F.A. stående bilen. Av den undersökning som gjorts av målsägandens bil har framkommit att minst sex patroner avfyrats mot bilen och att de trängt igenom den högra framrutan på F.A:s bil och sedan vidare in i bilen där han satt. Det har framkommit att en person på platsen hjälpte honom till sjukhus där han omhändertogs samt att en annan person hjälpte till att flytta hans bil. Tiden för skjutningen kan bestämmas genom att F.A. ringde till 112 kl 09:44:10 den 19 augusti 2021.

Åberopat rättsintyg utvisar att målsäganden F.A. träffats av tre skott, varav två i bålen och ett i armen samt att han fått splitterskador och att skadorna föranlett medicinska åtgärder men att skadorna inte bedömts som livshotande.

Av åberopat beslagsprotokoll avseende bilen som F.A. färdades i - - - samt brottsplatsundersökning framkommer att den bilen beskjutits med minst sex skott och att de patronhylsor som hittades vid brottsplatsen var av typen 7,62 mm Tokarev av två olika fabrikat.

Tingsrätten går nu över till att löpande göra bedömningar av bevisningen av respektive moment.

M.V., A.T. och L.R. känner varandra

Av de videoklipp som tagits fram från [en] telefon framkommer att A.T. och M.V. träffats i början av juni 2021 då de provsköt vapen - - -. Vidare har bevisning tagits fram som visar på att L.R. har tagit emot swishar från [en släkting till] A.T. Det finns också i övrigt kontakter via mobiltelefoner mellan de tre. De har också själva uppgett att de känner varandra och är vänner.

De har samtliga berättat att de varit tillsammans under natten mellan den 18 och 19 augusti 2021 i [en lägenhet]. Detta får också stöd av den telefonanalys med platspositioneringar som gjorts av polisen under utredningen.

M.V. är skytten

Som framkommit ovan är utrett att L.R., A.T. och M.V. varit tillsammans i [en lägenhet] under kvällen och natten mellan den 18 och 19 augusti 2021. Av den telefonanalys som genomförts har framkommit att de haft omfattande kontakter med olika personer under natten och de har också berättat om att olika personer rört sig ut och in i lägenheten under natten.

Det är också klarlagt genom de analysprov som tagits efter gripandena den 19 augusti 2021 att de intagit olika narkotiska preparat.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att åklagaren har presenterat övertygande bevisning i fråga om att M.V. varit den som avlossat skotten mot F.A. efter att han vägletts till platsen för skjutningen av L.R. och A.T.

Sammanfattande bedömning avseende de tre tilltalade

Bedömningarna ovan har lett till att tingsrätten har kommit fram till att åklagarens bevisning är så stark att beviskravet bedöms uppfyllt. De av åklagaren lämnade uppgifterna ska då prövas mot de uppgifter som de tilltalade lämnat - - - för att se om dessa leder till en annan slutsats.

A.T:s uppgifter

När det gäller A.T:s uppgifter gör tingsrätten följande bedömning.

Tingsrätten kan konstatera att han berättat om sina förehavanden den aktuella natten och morgonen först efter att han fått klart för sig vilken bevisning som åklagaren haft mot honom. Han har fram till huvudförhandlingen i tingsrätten inte yttrat sig i förhör. Han har först vid huvudförhandlingen vidgått att bilen han åkte i med L.R. som förare följde efter F.A:s bil. Tingsrätten menar också att hans berättelse innehåller svårförklarliga moment. Hans uppgifter om att han och L.R., under cirka 30 minuters efterföljande, knappast pratade om efterföljandet framstår som mycket märkliga, inte minst mot bakgrund av att han under den tiden slagit på F.A:s bil i bilregistret. Det framstår också som mycket märkligt att körningen pågår så länge, utan annat syfte än att se om det var F.A., när de enligt A.T. egentligen skulle möta upp med person som de stämt träff med för att köpa narkotika. Vidare kan A.T. inte förklara den körning som L.R. och han gjorde direkt efter skjutningen, som en kort stund senare slutade med att hon körde in bilen på biltvätten, på annat sätt än att han blivit paranoid och rädd för att han skulle kunna haft samtal med någon, kanske - - - som lett till skjutningen. Även om han inte menar att det var så fick han den känslan. Mot bakgrund av ovanstående gör tingsrätten sammantaget bedömningen att hans förklaringar inte är trovärdiga och att de inte förtar värdet av åklagarens bevisning.

L.R:s uppgifter

När det gäller L.R:s uppgifter gör tingsrätten följande bedömning.

Tingsrätten kan konstatera att även hon berättat om sina förehavanden den aktuella natten och morgonen först efter att hon fått klart för sig vilken bevisning som åklagaren haft mot henne. Hon har fram till huvudförhandlingen i tingsrätten inte yttrat sig i förhören. Det är först vid huvudförhandlingen hon vidgått att hon följt efter F.A. vid den aktuella tidpunkten. Tingsrätten menar också att hennes berättelse innehåller svårförklarliga moment. Särskilt de uppgifterna om att hon inte skulle ha känt till att A.T. sökte i bilregistret på den framförvarande bilen samt pratade med M.V. under bilfärden framstår som högst osannolika då efterföljandet pågått under cirka 30 minuters tid och de suttit bredvid varandra i bilen. Hon har inte heller kunnat förklara varför hon körde efter en bil direkt efter skjutningen och kort därefter körde in på biltvätten på annat sätt än att hon var i chock. Hon har uppgett att hon inte kan förstå hur hennes DNA har hamnat i bilen, Honda Civic. Mot bakgrund av ovanstående gör tingsrätten sammantaget bedömningen att hennes förklaringar inte är trovärdiga och att de inte förtar värdet av åklagarens bevisning.

M.V:s uppgifter

M.V. har uppgett att han vill minnas att samtalen han hade med A.T. kl 09:22 och 09:27 handlade om pengar och köp av narkotika. Hans uppgifter i den delen, liksom i övrigt har varit vaga. Att A.T. inte skulle berättat om det pågående efterföljandet av F.A. trots att det då pågått en tid och fördröjt inköpen av narkotika framstår som mycket osannolikt. Därtill kommer att det han skriver till A.T. kl 10:04 "Bror" och "går ej tag på bil" stämmer dåligt överens med att han är ute efter att A.T. skulle köpa narkotika när han åkte iväg på morgonen den 19 augusti.

Uppsåt, rubriceringar och medverkansform

Av utredningen i målet framgår att M.V. avfyrat i vart fall sex skott mot F.A. när denne suttit fastspänd i sin bil alldeles intill skyttens bil. Tre skott har träffat honom, varav två i bålen. När man skjuter på det sättet har man inte någon kontroll över hur många skott som träffar och var de träffar och att skadorna inte blivit värre är en ren tillfällighet. Även om skadorna inte varit livshotande har fara för brottets fullbordan förelegat. De objektiva förutsättningarna för försök till mord är således uppfyllda.

Vad gäller M.V., som är den som avfyrat det skarpladdade vapnet mot F.A., är det uppenbart att han haft avsikt att döda och hans handlande omfattas av uppsåt.

När det gäller A.T:s och L.R:s uppsåt och delaktighet gör tingsrätten följande överväganden.

A.T: Tingsrätten kan konstatera att A.T. tar på sig skyddsväst när han tillsammans med L.R. ger sig i väg på morgonen den 19 augusti 2021. Vidare är klarlagt att A.T. tillsammans med M.V. hanterat skjutvapen, liknande det i målet, cirka två månader före skjutningen. Dessa omständigheter pekar i riktning mot att han varit delaktig i en plan som sträckt sig över en tid före det att den sattes i verket. Under tiden som efterföljande av F.A. pågår, den 19 augusti är det A.T. som har de olika samtalen, med bland andra M.V. och det är han som slagit i bilregistret på F.A:s bil. Hans roll är på så sätt central för att komma fram till om det är F.A. i bilen och vidareförmedla hur F.A. kör. Under efterföljandet tar han kontakt med M.V. på den telefon som M.V. skaffat dagen innan och kontakterna är inte via telenätet, vilket han ofta haft tidigare med M.V. Han agerade också snabbt och bestämt vid kontakterna med biltvätten då han gav uppdraget till dem att omgående städa bilen efter skjutningen. Tingsrätten gör bedömningen att hans handlande är sådant att det visar på att han varit införstådd och delaktig i en gemensam plan där de inblandade haft för avsikt att skjuta F.A. Även om M.V. varit mer aktiv på så sätt att han genomfört själva skjutningen så har A.T. agerat på ett sådant att han är att bedöma som medgärningsman.

L.R: L.R:s DNA har funnits i den bilen som M.V. använt vid skjutningen vilket enligt tingsrätten talar för att hon någon gång befunnit sig i den stulna bilen som användes vid skjutningen. Att använda en stulen bil vid skjutningen är något som pekar mot att det under en tid funnits en plan för att genomföra skjutningen. Omständigheterna ovan talar för att L.R. var införstådd med en sådan plan. Tingsrätten har ovan funnit styrkt att L.R. varit förare av den BMW som under cirka 30 minuter följt efter F.A. Tingsrätten menar att det är uteslutet att hon inte skulle känt till den registerslagning som A.T. gjorde och de samtal han hade med M.V. under efterföljandet då vägledningen, enligt tingsrätten, har skett. Tingsrätten har även funnit styrkt att bilen som hon framfört placerats i syfte att möjliggöra för M.V. att komma fram med sin bil tätt intill målsägandens bil för att därefter avlossa skotten. Sammantaget är omständigheterna sådana att L.R. måste varit införstådd med en gemensam plan där de inblandade haft för avsikt att skjuta F.A.

Det betyder att var och en av A.T. och L.R. ska dömas som medgärningsmän för försök till mord.

Påföljder

A.T. ska nu dömas för försök till mord och grovt vapenbrott. Tingsrätten har ovan redogjort för att det är fråga om ett försök till mord som med hänsyn till de redovisade omständigheterna har ett mycket högt straffvärde. A.T. har, liksom L.R., bedömts ha haft så central roll för att brottet kommit till stånd att de båda bör betraktas som medgärningsmän och inte som medhjälpare. Även med det ställningstagandet menar tingsrätten att straffvärdet bör vara något lägre för A.T. och L.R. i förhållande till den, M.V., som faktiskt utfört skjutningen. Tingsrätten bedömer att straffvärdet för deras del uppgår till 10 år för försök till mord. A.T. ska dessutom dömas för ett fall av grovt vapenbrott. Mot bakgrund av det anförda bestämmer tingsrätten fängelsestraffet för A.T. till 11 års fängelse.

L.R. ska nu dömas för försök till mord och ringa narkotikabrott. Med hänvisning till vad som anförts ovan i fråga om bedömningen av brottets straffvärde avseende hennes och A.T:s delaktighet ska påföljden bestämmas till 10 års fängelse för L.R. Med hänsyn till det höga straffvärdet för brottet kan annan påföljd än fängelse inte komma ifråga.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde A.T. för försök till mord och grovt vapenbrott till fängelse i 11 år.

Tingsrätten dömde L.R. för försök till mord och ringa narkotikabrott till fängelse i 10 år.

Tingsrätten dömde M.V. för försök till mord.

Tingsrätten förordnade också om förverkande och beslag, häktning, sekretess samt ersättning enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Domen överklagades i Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffen för M.V., A.T. och L.R.

M.V. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för försök till mord och under alla förhållanden mildra påföljden.

A.T. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för försök till mord. Under alla förhållanden yrkade han att hovrätten skulle mildra påföljden.

L.R. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för försök till mord. Under alla förhållanden yrkade hon att hovrätten skulle mildra påföljden.

Part motsatte sig motparts ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättslagmannen Margita Åhsberg, hovrättsrådet Katarina Adolfson, referent, och tf. hovrättsassessorn Emma Adolfsson samt två nämndemän) anförde i dom den 3 november 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom ska L.R. dömas för ringa narkotikabrott och A.T. för grovt vapenbrott.

Beträffande bl.a. åtalet för försök till mord anförde hovrätten följande.

För en fällande dom i brottmål krävs att det genom den utredning som åklagaren presenterat är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått den gärning som åklagaren påstår. Detta innebär att åklagarens hypoteser om den brottsliga gärningen måste stödjas av bevisning som klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter den tilltalade vid brottet.

Som tingsrätten konstaterat är det utrett att F.A., på tid och plats som åklagaren påstått, sköts med flera skott som träffade honom i överkroppen när han satt i en stillastående personbil.

Hovrätten prövar först åtalen mot L.R. och A.T. utan att ta ställning till frågan om vem det är som avlossat skotten. Därefter går hovrätten över till att pröva åtalet mot M.V.

När det gäller åtalen mot L.R. och A.T. ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning att åklagaren presenterat övertygande bevisning för deras skuld. Beträffande deras förehavanden före, under och efter skjutningen finns robust bevisning både i form av teknisk bevisning och vittnesuppgifter. Som tingsrätten funnit är det därmed styrkt att de vidtagit de åtgärder som åklagaren påstått i gärningsbeskrivningen i syfte att vägleda skytten fram till F.A:s bil. De har därmed främjat gärningen samt haft en central och avgörande funktion för brottets tillkomst. L.R:s och A.T:s egna uppgifter förtar inte värdet av åklagarens bevisning. De ska alltså dömas i enlighet med tingsrättens dom som medgärningsmän för försök till mord.

När det gällde M.V. fann hovrätten på anförda skäl att åtalet för försök till mord skulle ogillas.

Påföljder

L.R. och A.T.

Som tingsrätten uttalat har mordförsöket innefattat en hänsynslöshet som är försvårande och gärningen har därmed ett mycket högt straffvärde. Liksom tingsrätten anser hovrätten att straffvärdet för den okände skytten ligger nära straffvärdet för ett fullbordat brott. L.R. och A.T. har båda haft centrala roller i genomförandet av skjutningen men straffvärdet är ändå något lägre för dem än för skytten. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att straffvärdet för L.R. och A.T. uppgår till 10 års fängelse för försöket till mord.

På de av tingsrätten angivna skälen ska L.R. dömas till 10 års fängelse och A.T. till 11 års fängelse.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan några ändringar beträffande A.T. och L.R.

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut beträffande M.V. och ogillade åtalet för försök till mord.

Hovrätten förordnade vidare om beslag och sekretess samt om häktning beträffande A.T. och L.R.

Högsta domstolen

L.R. och A.T. överklagade hovrättens dom.

L.R. yrkade att HD skulle

- ogilla åtalet för försök till mord eller i vart fall rubricera gärningen som medhjälp till försök till mord samt, under alla förhållanden, lindra påföljden, eller

- undanröja hovrättens dom och återlämna målet till hovrätten för fortsatt behandling.

A.T. yrkade att HD skulle

- ogilla åtalet för försök till mord eller i vart fall lindra påföljden, eller

- undanröja hovrättens dom och återlämna målet till hovrätten för fortsatt behandling.

Riksåklagaren motsatte sig inte att hovrättens dom undanröjdes i aktuella delar och målet lämnades åter till hovrätten för fortsatt behandling.

HD meddelade prövningstillstånd i fråga om hovrätten - såvitt gäller försök till mord - dömt L.R. och A.T. för en annan gärning än den som de åtalats för. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.

Målet avgjorde efter föredragning.

Föredraganden (samma som i målet under I) föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Frågan i målet

1 HD tar i målet ställning till frågan om hovrätten dömt två personer för en annan gärning än den som de har åtalats för när dessa två fällts till ansvar samtidigt som den tredje person som de enligt åtalet ska ha begått gärningen tillsammans och i samförstånd med har frikänts.

Bakgrund

Punkterna 2-7 motsvarar i huvudsak punkterna 1-6 i HD:s skäl.

Prövningstillståndet

8 HD har meddelat prövningstillstånd i fråga om hovrätten - såvitt gäller åtalet för försök till mord - dömt L.R. och A.T. för en annan gärning än den som de har åtalats för. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt har förklarats vilande.

Punkterna 9-14 med rubriker motsvarar punkterna 8-13 i betänkandet i målet under I.

Överskottspåståenden i gärningsbeskrivningen

15 Det förekommer att gärningsbeskrivningen innehåller påståenden som i sig inte utgör något nödvändigt moment för att rekvisiten i den åberopade straffbestämmelsen ska vara uppfyllda (s.k. överskottspåståenden). När en gärningsbeskrivning innehåller ett sådant påstående, kan det röra sig om ett moment som ligger utanför rekvisiten för det brott som åtalet avser. Det kan också röra sig om en precisering av en för ansvar nödvändig brottsförutsättning. Om det inte redan av gärningsbeskrivningen framgår att förhållandet inte åberopas som ett nödvändigt gärningsmoment, uppkommer i bägge fallen frågan om åtalet kan bifallas ifall överskottspåståendet inte är bevisat. (Se NJA 2013 s. 7 p. 16.)

16 Om den tilltalade fälls för något som inte omfattar även ett överskottspåstående i gärningsbeskrivningen, så innebär kravet i artikel 6.3 Europakonventionen - att den tilltalade ska ha tillräcklig möjlighet att försvara sig - att en dom i vissa fall måste anses avse en annan gärning än domen enligt 30 kap. 3 § RB får avse (se NJA 2013 s. 7 p. 18).

17 Sådana påståenden kan alltså behöva bevisas för att åtalet ska kunna bifallas. Ett mindre betydelsefullt överskottspåstående, som inte blir styrkt i rättegången, hindrar dock inte att den tilltalade fälls till ansvar.

18 Vid bedömningen av betydelsen av ett obevisat överskottspåstående är det av särskild vikt om detta - från objektiva utgångspunkter - har varit ägnat att inverka på genomförandet av processen. Om ett överskottspåstående kan te sig som en grund för en stark försvarslinje bör domstolen vid sin prövning inte kunna bortse från påståendet. En förutsättning måste dock vara att överskottspåståendet har ett förhållandevis nära samband med de moment i gärningsbeskrivningen som kännetecknar gärningen. Att den tilltalade i det enskilda fallet har inriktat sitt försvar på något annat än överskottspåståendet bör inte inverka till hans nackdel. (Se NJA 2013 s. 7 p. 20.)

Bestämmelserna om mord samt ansvar för försök och medverkan

19 För mord ska enligt 3 kap. 1 § BrB den dömas som berövar annan livet. Försök till mord är straffbelagt enligt 23 kap. BrB (se 3 kap. 11 § BrB).

20 Enligt 23 kap. 1 § BrB ska den som påbörjat utförandet av visst brott utan att det har kommit till fullbordan dömas för försök till brottet. Detta förutsätter dels att det är särskilt föreskrivet att försök är straffbelagt, dels att det förelegat fara för att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller att sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten.

21 Av 23 kap. 4 § BrB följer att ansvar som i balken är föreskrivet för viss gärning ska ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. Detsamma ska gälla beträffande i annan lag eller författning straffbelagd gärning, för vilken fängelse är föreskrivet. Den som inte är att anse som gärningsman döms, om han eller hon har förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars för medhjälp till det. Varje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom eller henne till last.

22 Flera personer kan vara gärningsmän på det sättet att ingen av dem, eller inte alla, självständigt gör något som uppfyller en brottsdefinition, men vad de tillsammans gör är otillåtet. Sådant medgärningsmannaskap kan föreligga t.ex. när flera personer tillsammans försökt döda någon.

Bedömningen i detta fall

23 Såvitt gäller åtalet mot L.R. och A.T. utgör påståendet i gärningsbeskrivningen att M.V. är skytten inte ett nödvändigt moment för att rekvisiten i de åberopade bestämmelserna ska vara uppfyllda. I stället rör det sig om en precisering av en för ansvar nödvändig brottsförutsättning (att någon skjutit målsäganden). Det är alltså fråga om ett överskottspåstående.

24 Den precisering av den brottsliga gärningen som påståendet om skyttens identitet innebär har ett nära samband med de moment i gärningsbeskrivningen som kännetecknar gärningen, liksom preciseringen har ett nära samband med rekvisiten för försök till mord. Påståendet om skyttens identitet framstår också som en naturlig grund för en stark försvarslinje för L.R. och A.T. och de har inte haft anledning att lägga upp sitt försvar så att detta också beaktat möjligheten av att någon annan än M.V. är skytten. Det står även klart att påståendet på så sätt har påverkat hur processen gestaltat sig, bl.a. i fråga om vilken bevisning som lagts fram.

25 Mot bakgrund av det anförda utgör påståendet i gärningsbeskrivningen att M.V. är skytten en sådan del av gärningen som måste bevisas för att L.R. och A.T. ska kunna fällas till ansvar.

26 Enligt hovrätten är det emellertid inte bevisat att M.V. är skytten. Därmed har det inte funnits förutsättningar för hovrätten att döma L.R. och A.T. för den åtalade gärningen.

27 Detta innebär också att hovrätten - såvitt gäller försök till mord - har dömt L.R. och A.T. för en annan gärning än den som de har åtalats för. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska besvaras så.

28 Med hänsyn till den bedömningen ska prövningstillstånd meddelas även rörande målet i övrigt.

29 Det förhållandet att hovrätten har dömt L.R. och A.T. för försök till mord på det sätt som skett utgör ett rättegångsfel.

30 Eftersom rättegångsfelet har inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HD ska hovrättens dom undanröjas såvitt avser ansvar för försök till mord. Målet ska lämnas åter till hovrätten för fortsatt behandling.

31 Det finns fortfarande skäl för att L.R. och A.T. ska vara häktade i målet.

HD:S AVGÖRANDE

Se HD:s avgörande.

HD (samma ledamöter som i målet under I) meddelade den 31 maj 2023 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1 Den 19 augusti 2021 sköts F.A. med flera skott i överkroppen när han satt i sin bil och väntade på grönt ljus i en korsning. Han överlevde skjutningen. Skytten satt i en bil som stod i körfältet bredvid F.A. i korsningen.

2 L.R. och A.T. åtalades, tillsammans med den påstådda skytten M.V., för försök till mord enligt följande gärningsbeskrivning.

Försök till mord

L.R., A.T. och M.V. har tillsammans och i samförstånd försökt döda F.A. genom att skjuta honom. Det hände den 19 augusti 2021 på Norra Stenbocksgatan, Helsingborgs stad.

Det fanns fara för att brottet skulle fullbordas eller så var sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter utesluten.

L.R. och A.T. har följt efter målsägandens bil och jagat den samtidigt som målsäganden försökt köra ifrån dem. De har förvissat sig om att det var målsägandes bil genom att slå på registreringsnumret. De har via telefon kontaktat M.V. och informerat honom om att de följde efter målsäganden och väglett M.V. till rätt position. Slutligen har de vid rödljus på Norra Stenbocksgatan placerat sin bil på sådant sätt att det underlättat för M.V. att köra upp jämsides med målsäganden och skjuta mot honom med flertalet skott, vilket denne också gjort. Minst tre av skotten träffade målsäganden i överkroppen. L.R. var förare i fordonet och A.T. satt som passagerare och skötte kommunikationen med M.V. samt gjorde bilregistersökningen.

L.R., M.V. och A.T. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 3 kap. 1 § och 11 § samt 23 kap. 1 BrB.

3 L.R. åtalades också för ringa narkotikabrott som avsåg bruk av kokain och cannabis. A.T. åtalades även för grovt vapenbrott, bestående i att han olovligen innehaft en halvautomatisk pistol.

4 Tingsrätten dömde L.R. och A.T. för försök till mord, liksom för övriga brott som de åtalats för. Påföljden för L.R. bestämdes till fängelse i tio år. A.T. dömdes till fängelse i elva år. M.V. dömdes, såvitt nu är i fråga, för försök till mord.

5 Hovrätten har funnit att det är styrkt att L.R. och A.T. har vidtagit de åtgärder som åklagaren påstått i gärningsbeskrivningen i syfte att vägleda skytten till F.A:s bil samt att de därmed främjat gärningen. Enligt hovrätten kan det däremot inte uteslutas att det är någon annan än M.V. som har avlossat skotten mot F.A.

6 Hovrätten har fastställt tingsrättens dom beträffande L.R. och A.T. men frikänt M.V.

Frågan i målet

7 Frågan är om hovrätten har dömt L.R. och A.T. för en annan gärning än den som åtalet för mordförsök avser.

Punkterna 8-14 med rubrik överensstämmer med punkterna 8-14 i målet under I.

Överskottspåståenden i gärningsbeskrivningen

15 Det förekommer att gärningsbeskrivningen innehåller påståenden som i sig inte utgör något nödvändigt moment för att rekvisiten i den åberopade straffbestämmelsen ska vara uppfyllda (s.k. överskottspåståenden). När en gärningsbeskrivning innehåller ett sådant påstående, kan det röra sig om ett moment som ligger utanför rekvisiten för det brott som åtalet avser. Det kan också röra sig om en precisering av en för ansvar nödvändig brottsförutsättning. Om det inte redan av gärningsbeskrivningen framgår att förhållandet inte åberopas som ett nödvändigt gärningsmoment, uppkommer i bägge fallen frågan om åtalet kan bifallas ifall överskottspåståendet inte är bevisat. (Se "Mobiclear och Forex" NJA 2013 s. 7 p. 16.)

16 Om den tilltalade fälls för en gärning trots att ett överskottspåstående i gärningsbeskrivningen inte är bevisat, kan det innebära att domen avser en annan gärning än den åtalade (se 30 kap. 3 § RB, jfr artikel 6.3 i Europakonventionen och "Mobiclear och Forex" p. 18). Överskottspåståenden kan alltså behöva bevisas för att åtalet ska kunna bifallas.

17 Vid bedömningen av om överskottspåståendet behöver bevisas får det betydelse om påståendet har varit ägnat att inverka på genomförandet av processen. Om ett överskottspåstående kan te sig som en grund för en stark försvarslinje bör domstolen vid sin prövning inte kunna bortse från påståendet. En förutsättning måste dock vara att överskottspåståendet har ett förhållandevis nära samband med de moment i gärningsbeskrivningen som kännetecknar gärningen. (Jfr "Mobiclear och Forex" p. 20.) Ett mindre betydelsefullt överskottspåstående, som inte blir styrkt i rättegången, hindrar inte att den tilltalade fälls till ansvar.

Bedömningen i detta fall

18 Vid prövningen av åtalet mot L.R. och A.T. utgör påståendet i gärningsbeskrivningen att M.V. är skytten inte ett nödvändigt moment för att rekvisiten i de åberopade bestämmelserna ska vara uppfyllda. I stället rör det sig om en precisering av en för ansvar nödvändig brottsförutsättning (att någon skjutit målsäganden). Det är alltså fråga om ett överskottspåstående.

19 Påståendet om skyttens identitet utgör en del av de moment som läggs till grund för påståendet om att L.R. och A.T. främjat mordförsöket. Påståendet har alltså ett nära samband med de nödvändiga moment i gärningsbeskrivningen som kännetecknar gärningen, liksom preciseringen har ett nära samband med rekvisiten för försök till mord.

20 Även genomförandet av processen måste ha påverkats av påståendet om skyttens identitet, bl.a. när det gäller vilken bevisning som har lagts fram i målet. Det måste också ha inverkat på L.R:s och A.T:s försvar, eftersom de inte har haft anledning att beakta möjligheten att någon annan än M.V. kunde vara skytten. Det kan konstateras att som gärningsbeskrivningen var utformad kunde det te sig som grund för en stark försvarslinje för L.R. och A.T. att basera sitt försvar på påståendet att M.V. var skytten, t.ex. genom att föra bevisning om att deras kontakter med honom inte ägt rum eller haft ett annat innehåll än åklagaren gjort gällande.

21 Mot bakgrund av det anförda utgör påståendet i gärningsbeskrivningen att M.V. är skytten en sådan del av gärningen som måste bevisas för att L.R. och A.T. ska kunna fällas till ansvar.

22 Enligt hovrätten är det emellertid inte bevisat att M.V. är skytten. Därmed har det inte funnits förutsättningar för hovrätten att döma L.R. och A.T. för den åtalade gärningen.

23 Detta innebär också att hovrätten - såvitt gäller försök till mord - har dömt L.R. och A.T. för en annan gärning än den som de har åtalats för. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska besvaras så.

24 Med hänsyn till den bedömningen ska prövningstillstånd meddelas även rörande målet i övrigt.

25 Det förhållandet att hovrätten har dömt L.R. och A.T. för försök till mord på det sätt som skett utgör ett rättegångsfel.

26 Eftersom rättegångsfelet har inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HD ska hovrättens dom beträffande L.R. och A.T. undanröjas såvitt avser ansvar för försök till mord. Målet ska återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.

27 Det finns fortfarande skäl för att L.R. och A.T. ska vara häktade i målet.

HD:S AVGÖRANDE

HD förklarar att hovrätten har dömt L.R. och A.T. för en annan gärning än den som de har åtalats för (försök till mord, alternativt medhjälp till försök till mord, åtalspunkt 1.1 - - -).

HD meddelar prövningstillstånd rörande målet i övrigt, undanröjer hovrättens dom beträffande L.R. och A.T. i fråga om ansvar för försök till mord och om påföljd samt återförvisar målet till hovrätten för fortsatt behandling.

HD förordnade också om häktning och sekretess.

HD:s domar meddelade: den 31 maj 2023.

Mål nr : B 7230-22 (I) och B 7635-22 (II).

Lagrum: 30 kap. 3 § och 45 kap. 4 § RB samt artikel 6 i Europakonventionen.

Rättsfall: NJA 2004 s. 757, "Lastbilssläpet" NJA 2011 s. 611, "Mobiclear och Forex" NJA 2013 s. 7, "Stöldförsöket på Bauhaus" NJA 2015 s. 405 och "Kroppskamerainspelningen" NJA 2021 s. 286 samt Europadomstolen Pélissier and Sassi v. France [GC], no. 25444/94, ECHR 1999-II och Juha Nuutinen v. Finland, no. 45830/99, 24 April 2007.