Påföljdsrättelsen (NJA 2023 s. 493)

Sökord Rättelse av dom · Påföljd

Det har inte funnits förutsättningar för tingsrätten att besluta om rättelse av domslutet i en brottmålsdom som hade fått laga kraft.

Örebro tingsrätt

Tingsrätten (rådmannen Tommy Eriksson och tf. rådmannen Lars-Erik Hulth med nämnd) dömde den 16 augusti 2022 S.B. för bl.a. grovt bedrägeri vid 14 tillfällen. Enligt vad som framgick av domslutet bestämdes påföljden till fängelse två år. I domskälen angavs emellertid att påföljden skulle bestämmas till fängelse i två år och sex månader.

Den 12 september 2022 antecknades på domen följande.

Rättelse 2022-09-12 Beslut av: rådmannen Lars Erik Hulth

I enlighet med vad som framgår av sidan 521 i domen ändras i domen på sidan 7 (domslutet för S.B.), på grund av uppenbar felskrivning, från felaktigt angiven påföljd "Fängelse 2 år" till rätt påföljd "Fängelse 2 år 6 månader".

Göta hovrätt

S.B. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens rättelsebeslut.

S.B. anförde i huvudsak följande. Rättelsebeslutet ska i första hand undanröjas eftersom det saknar lagstöd och i andra hand eftersom han inte har beretts tillfälle att yttra sig på förhand och det inte har varit uppenbart obehövligt att inhämta ett yttrande. Beslutet om rättelse fattades efter att domen vunnit laga kraft och han har utgått från den påföljd som angetts i domslutet vid överväganden kring ett eventuellt överklagande.

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Johanna Syrén och tf. hovrättsassessorn Victor Backlund, referent) anförde i beslut den 28 oktober 2022 följande.

HOVRÄTTENS SKÄL FÖR BESLUTET

Av tingsrättens domskäl framgår att påföljden för S.B. bestämdes till fängelse i två år och sex månader och av domslutet framgår att påföljden bestämdes till fängelse i två år. Domen innehåller alltså en uppenbar oriktighet till följd av rättens förbiseende. Det finns ingen anledning att ifrågasätta att tingsrättens rättelse är i överensstämmelse med vad som också beslutades under rättens överläggning. Mot den bakgrunden var det inte fel av tingsrätten att rätta domslutet (jfr HD:s avgörande NJA 2011 N 50). Det framstår däremot inte som uppenbart obehövligt att låta S.B. yttra sig innan beslutet om rättelse fattades (se JO 2012/13 s. 55). Detta är emellertid inte ett sådant fel som innebär att rättelsebeslutet ska undanröjas. Det saknas alltså skäl att upphäva tingsrättens rättelsebeslut. S.B:s överklagande ska därför avslås.

BESLUT

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

S.B. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja tingsrättens beslut om rättelse.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Christoffer Stanek, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Punkterna 1-14 motsvarar i huvudsak punkterna 1-11 i HD:s skäl.

15 Hur rätten ska förfara beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Vid denna bedömning får det betydelse hur parterna ställer sig till en rättelse (se vidare p. 16-18). Det gäller särskilt när rättelse kan komma att ske senare än det finns en realistisk möjlighet att överklaga avgörandet och skulle innebära en ändring av avgörandet i sak i väsentliga delar eller som är ingripande (jfr bl.a. JO 1983/84 s. 44 och JO 2012/13 s. 55). Om en part med goda skäl motsätter sig en rättelse, t.ex. under påstående att han eller hon skulle ha drivit processen på ett annat sätt, bör någon rättelse i regel inte ske. Det felaktiga avgörandet får då i stället som utgångspunkt angripas med andra rättsmedel. (Se a. prop. a. s., jfr även de begränsningar som enligt 30 kap. 13 § andra stycket RB gäller vid beslut om komplettering.)

Förfarandet vid beslut om rättelse

16 Tidigare gällde att rätten före ett rättelsebeslut utan undantag skulle bereda parterna tillfälle att yttra sig. Bestämmelsen i 30 kap. 13 § fjärde stycket RB som ger rätten möjlighet att låta bli att bereda parterna tillfälle till yttrande om det är uppenbart obehövligt infördes genom en lagändring år 1989.

17 Som framgår av motiven till ändringen måste möjligheten att besluta om rättelse utan att först inhämta parternas uppfattning användas med försiktighet. Så kan ske i fall där en rättelse inte alls berör parterna eller det från början framstår som klart att parterna inte har några synpunkter på frågan. Det kan också i undantagsfall vara så att ett rättelsebeslut ska meddelas oavsett vad parterna tycker. (Se a. prop. s. 56 och s. 82 f.)

18 Som exempel på situationer när rätten kan underlåta att ge parterna tillfälle att yttra sig nämns i motiven att det är fråga om beslut om ersättning till någon som inte är part eller att parterna har processat om vem som har rätt till en bil med ett visst registreringsnummer och att detta har angetts fel i domen. Om det däremot finns minsta anledning att tro att parterna kan ha något av betydelse att säga i frågan bör yttrande alltid inhämtas. (Se a. prop. s. 82 f.)

Bedömningen i detta fall

19 Tingsrätten har i domslutet angett påföljden till ett kortare fängelsestraff än vad som framgår av domskälen. Domslutet innehåller alltså en uppenbar oriktighet som har orsakats av ett skrivfel eller liknande förbiseende och som kan bli föremål för rättelse (jfr p. 11 och 12).

20 En rättelse av domslutet i påföljdsdelen så att det överensstämmer med vad som har angetts i domskälen medför en väsentlig skärpning av fängelsestraffet. Någon möjlighet att överklaga domen med det innehåll den får till följd av rättelsen finns inte eftersom avgörandet har fått laga kraft.

21 Mot denna bakgrund kan det inte anses ha varit uppenbart obehövligt att ge parterna tillfälle att yttra sig innan beslutet om rättelse fattades (jfr p. 17 och 18). Parterna har emellertid i hovrätten och HD utförligt argumenterat för sin sak och redovisat sin inställning till om rättelse bör ske.

22 S.B. har motsatt sig rättelse med hänvisning till bl.a. att han inte hade den rätta uppgiften om påföljden att utgå från när han bedömde om han skulle överklaga domen och att något överklagande med utgångspunkt i den uppgiften nu inte är möjligt. Vad S.B. har anfört i denna del får godtas.

23 Med hänsyn till det nu sagda framstår det inte som lämpligt att besluta om rättelse (jfr p. 14 och 15).

24 Tingsrättens beslut om rättelse ska därför upphävas.

HD:S AVGÖRANDE

Med ändring av hovrättens beslut upphäver HD beslutet om rättelse.

HD (justitieråden Anders Eka, Stefan Johansson, referent, Petter Asp, Cecilia Renfors och Christine Lager) meddelade den 31 maj 2023 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1 S.B. dömdes av tingsrätten för bl.a. flera fall av grovt bedrägeri.

2 I domskälen angavs att de gärningar som S.B. hade gjort sig skyldig till hade ett samlat straffvärde på tre års fängelse. Vidare angavs att påföljden, sedan hänsyn vid straffmätningen tagits till bl.a. restriktioner under häktningstiden, skulle bestämmas till fängelse i två år och sex månader. I domslutet angavs påföljden till fängelse i två år.

3 Domen överklagades inte och fick laga kraft.

4 Tingsrätten beslutade därefter, utan att ge parterna tillfälle att yttra sig, om rättelse av domslutet på så sätt att påföljden angavs till fängelse i två år och sex månader.

5 S.B. överklagade rättelsebeslutet och framförde att han borde ha fått tillfälle att yttra sig samt att han utgick från domslutet när han bestämde sig för att inte överklaga tingsrättens dom. Eftersom rättelsebeslutet meddelades efter det att domen fick laga kraft berövades han möjligheten att överklaga domen.

6 Hovrätten har ansett att tingsrättens domslut innehåller en sådan uppenbar oriktighet som kan rättas. Hovrätten har vidare funnit att tingsrätten borde ha låtit S.B. yttra sig innan beslutet om rättelse fattades, men att detta inte är ett sådant fel som innebär att rättelsebeslutet ska undanröjas. Hovrätten har därför avslagit överklagandet.

Frågan i målet

7 Frågan i målet är om det har funnits förutsättningar för tingsrätten att - efter det att domen fick laga kraft - rätta domslutet beträffande påföljden.

Förutsättningarna för att rättelse ska kunna beslutas

8 Rätten får besluta om rättelse om den finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende (se 30 kap. 13 § första stycket RB).

9 Reglerna om rättelse syftar till att erbjuda en snabb och enkel väg till att rätta uppenbara felaktigheter utan att överklagande till högre rätt ska behöva ske eller, när ett avgörande har fått laga kraft, särskilda rättsmedel måste tillgripas. Med hänsyn till de intressen som bär upp rättskraftsinstitutet och instansordningen ska rättelse tillämpas restriktivt. (Se "Den kompletterande räkningen" NJA 2014 s. 29 p. 7.)

10 En förutsättning för att rättelse ska få ske är att oriktigheten är uppenbar. Med hänsyn till de rättssäkerhetsintressen som omger rättelseinstitutet bör det ställas krav på att felet är objektivt konstaterbart. Ofta framgår felet av att det finns en skillnad mellan domskäl och domslut eller genom att det av någon annan anledning är klart att det fattas något i avgörandet. (Se "Den kompletterande räkningen" p. 8.)

11 Bestämmelserna om rättelse är fakultativa och innebär att rätten får men inte behöver besluta om rättelse. I detta ligger att rätten i varje enskilt fall ska pröva om det är lämpligt att besluta om rättelse. (Se "Den kompletterande räkningen" p. 12.)

12 Innan beslut om rättelse fattas ska parterna ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt (se 30 kap. 13 § fjärde stycket RB). Utrymmet för att besluta om rättelse utan att låta parterna yttra sig är alltså mycket begränsat. Om det finns minsta anledning att tro att parternas uppfattning kan vara av betydelse, ska de alltid ges möjlighet att yttra sig.

13 Hur parterna ställer sig till en rättelse är i regel av stor vikt när den kan innebära att domslutet ändras rörande annat än rena detaljer. Detta gäller särskilt i brottmål när det är fråga om en rättelse som kan innebära en skärpning av påföljden. Om rättelse därtill aktualiseras först efter det att domen fått laga kraft har den tilltalade inte möjlighet att överklaga domen
och måste kunna förlita sig på den grundläggande principen om att avgörandet ska vara orubbligt och endast kunna angripas med särskilda rättsmedel. Utgångspunkten är då att rättelse endast kan göras om den tilltalade har lämnat sitt samtycke till att rättelse sker.

Bedömningen i detta fall

14 Av redovisningen i domskälen framgår hur tingsrätten resonerade för att komma till slutsatsen att påföljden skulle bestämmas till fängelse i två år och sex månader. I domslutet kom dock påföljden att anges till två år. Domslutet får därmed anses innehålla en uppenbar oriktighet som har orsakats av ett skrivfel.

15 Åklagaren överklagade inte domen och den rättelse som tingsrätten gjorde av domslutet resulterade i en väsentlig skärpning av fängelsestraffet. Eftersom domen hade fått laga kraft när rättelsen beslutades kunde S.B. inte överklaga påföljden.

16 Parterna borde ha fått möjlighet att yttra sig innan beslutet om rättelse fattades, något som inte skedde. De har emellertid i hovrätten och HD redovisat sin inställning till rättelsen.

17 S.B. har motsatt sig rättelse.

18 Mot denna bakgrund har det inte funnits förutsättningar att rätta domslutet. Tingsrättens beslut om rättelse ska därför upphävas.

HD:S AVGÖRANDE

HD ändrar hovrättens beslut och upphäver tingsrättens beslut om rättelse den 12 september 2022.

Justitierådet Petter Asp tillade för egen del följande.

Som framgår av avgörandet har HD bedömt att domslutet i detta fall innehåller en uppenbar oriktighet. I ett fall som det förevarande - där skillnaden mellan domslutet och domskälen i princip kan förklaras på två sätt: antingen genom angivande av att oriktigheten finns i domslutet eller genom angivande av att oriktigheten finns i domskälen - måste detta sägas innefatta en extensiv tillämpning av uppenbarhetsrekvisitet. En sådan tillämpning av detta rekvisit är emellertid motiverad för att rättelseinstitutet ska kunna fylla sitt syfte (jfr vad som sägs i p. 9 i avgörandet om att rättelseinstitutet som helhet ska tillämpas restriktivt).

Den innebär å ena sidan att domstolarna i fler fall (än vad som hade gällt vid en mer strikt tillämpning av uppenbarhetsrekvisitet) kommer att ha en formell möjlighet till rättelse. Det betyder emellertid å den andra sidan - vilket också exemplifieras av avgörandet - att den bedömning som måste göras av om det
är lämpligt att använda rättelsemöjligheten blir desto viktigare. I sammanhanget bör bl.a. hållas i minnet att oriktigheter i domslutet kan vara av mycket olika karaktär; exempelvis kan de gå i annan riktning än vad oriktigheten gjorde i detta fall - och alltså vara betungande för den tilltalade.

HD:s beslut meddelat: den 31 maj 2023.

Mål nr : Ö 7528-22.

Lagrum: 30 kap. 13 § RB.

Rättsfall: "Den kompletterande räkningen" NJA 2014 s. 29.