Fruktkniven (NJA 2023 s. 560)

Sökord Brottsrubricering · Grov misshandel · Misshandel

Gränsdragningen mellan misshandel av normalgraden och grov misshandel.

Malmö tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Malmö tingsrätt åtal mot M.Y. för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket BrB med följande gärningsbeskrivning.

Åtalspunkten 1. Grov misshandel

M.Y. har tagit stryptag på Z.M.A. samt huggit/stuckit henne med en kniv i arm och ben. Det hände den 28 september 2020 på X-vägen i Malmö stad. Z.M.A. orsakades andnöd, hudavskrapningar, sårskador, blåmärke och smärta. Brottet bör bedömas som grovt eftersom M.Y. visat särskild hänsynslöshet eller råhet genom att använda kniv. M.Y. begick gärningen med uppsåt.

M.Y. åtalades också för misshandel, grovt olaga hot och ringa narkotikabrott enligt följande.

Åtalspunkten 2. Misshandel

M.Y. har greppat tag om/puttat/utdelat slag på M.S:s ansikte. Det hände den 28 september 2020 på X-vägen i Malmö stad. Målsäganden orsakades rodnad, blåmärke och smärta. M.Y. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 3 kap. 5 § BrB.

Åtalspunkten 3. Grovt olaga hot

M.Y. har hotat R.M., Z.M.A. och en ytterligare målsägande genom att uttala hot att döda dem. Det hände vid tre tillfällen den 28 september 2020 på X-vägen i Malmö stad. Hotet var sådant att målsägandena kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin och andras personliga säkerhet. Brottet bör bedömas som grovt eftersom hotet har påtagligt förstärkts genom att M.Y. använt sig av en kniv. M.Y. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 4 kap. 5 § 2 st. BrB.

Åtalspunkten 4. Ringa narkotikabrott

M.Y. har olovligen använt tramadol samt hasch- och cannabispreparat, som är narkotika. Det hände den 28 september 2020 eller kort tid dessförinnan i Malmö stad eller på okänd plats i riket. M.Y. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 1 § 1 st. 6 p. och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Tingsrätten (ordförande f.d. rådmannen Anders Granholm) anförde i dom den 25 november 2021 följande.

DOMSKÄL

Ansvarsfrågor

Åtalspunkterna 1-3

M.Y. har erkänt att han misshandlat flickvännen Z.M.A. och modern R.M. på sätt åklagaren angett, dock att han menar att misshandeln av Z.M.A. inte bör bedömas som grov. Han har förklarat att han inte minns att han hotat någon av målsägandena och därför vare sig erkänner eller förnekar olaga hot. Han anser att hotet i vart fall inte varit sådant att det ska bedömas som grovt olaga hot.

Av utredningen framgår inledningsvis följande: Z.M.A. och M.Y. hade 2020 en parrelation. M.Y. bodde hos Z.M.A. Den 27 september 2020 släppte Z.M.A. inte in M.Y. i sin lägenhet, eftersom han var påverkad av narkotika. Han gick då hem till sin mor R.M., vilken bodde tillsammans med sina döttrar. Senare på kvällen ringde M.Y:s syster till Z.M.A. och sade att familjen behövde hjälp med M.Y. som skrek och bråkade. Z.M.A. ringde då till 112 och förklarade situationen. Det hela slutade med att polisen tog med sig M.Y. från hans mors bostad. Z.M.A. fick veta detta av familjen och åkte hem till dem för att få veta vad som hade hänt. Hon sov sedan över i M.Y:s föräldrahem. På morgonen den 28 september 2020 släpptes M.Y. av polisen. Han ringde Z.M.A. och ville hem till henne men det ville inte hon. M.Y. gick då åter till föräldrahemmet och blev insläppt där. Z.M.A. ville inte prata med honom och gömde sig i ett rum, eftersom hon inte ville träffa M.Y. och denne visste inte att hon var i lägenheten.

Tingsrättens bedömningar

M.Y:s erkännanden av gärningarna under åtalspunkterna 1-2 vinner stöd av de tre målsägandenas uppgifter, i förening med av åklagaren åberopad skriftlig bevisning. Genom målsägandenas berättelser, som det saknas anledning att ifrågasätta, finner tingsrätten även styrkt att M.Y. hotat att döda dem.

Misshandeln av Z.M.A. har skett med användande av kniv sedan han knuffat ner henne i en soffa. Brottet bör som åklagaren angett bedömas som grovt eftersom M.Y. utan anledning angripit Z.M.A. i sitt föräldrahem och där legat eller suttit över henne medan han huggit med kniv flera gånger mot hennes kropp. Att knivskadorna blev begränsade hindrar inte att misshandeln bedöms som grov på grund av den hänsynslöshet och råhet M.Y. ådagalagt.

Vid bedömning av om ett olaga hot bör bedömas som grovt ska särskilt beaktas om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen. M.Y. dödshotade de tre målsägandena med en kniv i handen och försökte sedan också använda kniven mot en av dem. Tingsrätten anser att det olaga hot M.Y. gjort sig skyldig till bör bedömas som ett grovt olaga hot.

Åtalspunkt 4

M.Y. har erkänt gärningen. Hans erkännande vinner stöd av övrig utredning. Gärningen är som åklagaren angett att bedöma som ringa narkotikabrott.

Brottspåföljd

Tingsrättens bedömning

De gärningar M.Y. gjort sig skyldig till har ett sammantaget straffvärde som med viss marginal överstiger lägsta påföljden för grov misshandel, arton månaders fängelse. Våldsbrott av denna karaktär är dessutom artbrott. Särskild anledning att bestämma påföljden till annat än fängelse föreligger inte. Tingsrätten bestämmer fängelsestraffets längd till ett år nio månader.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde M.Y. för

1 Misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB,

2 Grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket BrB,

3 Grovt olaga hot i tre fall enligt 4 kap. 5 § andra stycket BrB, och

4 Ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Påföljden bestämdes till fängelse 1 år 9 månader.

Tingsrätten beslutade om avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Åklagaren och M.Y. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle utdöma ett längre fängelsestraff.

M.Y. yrkade att hovrätten skulle bedöma misshandelsbrottet enligt åtalspunkt 1 som misshandel av normalgraden och hotbrotten enligt åtalspunkt 3 som olaga hot av normalgraden samt under alla förhållanden döma honom till skyddstillsyn med den föreskrift frivården kan förordna om.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsassessorn Fredrik Blommé samt två nämndemän) anförde i dom den 23 mars 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens i dessa avseenden inte överklagade dom ska M.Y. dömas för ett fall av misshandel av normalgraden och ett fall av ringa narkotikabrott.

Hovrätten gör i de överklagade delarna av målet följande bedömningar.

Åtalspunkt 1, grov misshandel

M.Y. har gjort gällande att misshandeln mot Z.M.A. ska bedömas som misshandel av normalgraden. Åklagaren har påstått att brottet är att bedöma som grovt eftersom M.Y. visat särskild hänsynslöshet eller råhet genom att använda kniv. Frågan om hur ett misshandelsbrott ska rubriceras ska avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter vid gärningen.

Misshandeln orsakade i detta fall lindriga, men inte obetydliga skador i enlighet med vad åklagaren angett i sitt gärningspåstående. Det våld som M.Y. utövade har varit oprovocerat, aggressivt och riktats mot en närstående kvinna. Våldet har innefattat strypgrepp och upprepade knivhugg mot målsägandens kropp. Även om det varit fråga om en s.k. fruktkniv kan det konstateras att kniven haft ett spetsigt blad om ca 10 cm. Att knivbladet bröts under händelseförloppet talar för, förutom att kniven inte var särskilt hållbar, att huggen utdelats med viss kraft samt för att skadorna kunde ha blivit mycket allvarligare eftersom stickvapnet blev ännu skarpare. Genom att okontrollerat och upprepade gånger hugga kniven mot målsägandens kropp har M.Y. visat en tydlig likgiltighet inför vilka skador detta kunde orsaka målsäganden. Att kniven träffat målsägandens lår och arm har berott på att hon skyddat sig med armar och ben. Genom att M.Y. tagit strypgrepp om målsägandens hals och tryckt ner henne i en soffa samt huggit henne med en kniv flera gånger har han gjort sig fysiskt överlägsen målsäganden, som därför haft svårare att värja sig mot hans angrepp. Sammantaget har M.Y. genom sitt handlande visat särskild hänsynslöshet och råhet. På grund av detta bedömer hovrätten, liksom tingsrätten, att misshandeln är att bedöma som grov misshandel.

Åtalspunkt 3, grovt olaga hot

Under den här rubriken kom hovrätten på anförda skäl fram till att hotbrotten föll inom normalgraden för brottet olaga hot.

Påföljd

På de skäl tingsrätten anfört ska påföljden bestämmas till fängelse. Hovrätten har emellertid, till skillnad från tingsrätten, bedömt att de olaga hoten faller inom brottets normalgrad i stället för att utgöra ett grovt olaga hot. Påföljden ska därför bestämmas något under vad tingsrätten funnit.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bedömde gärningarna under åtalspunkten 3 i tingsrättens domslut som olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket BrB och bestämde påföljden till fängelse 1 år och 8 månader. I övrigt gällde tingsrättens domslut.

Från domen var hovrättsrådet Marianne Karlsson och f.d. hovrättsrådet Lars Clevesköld, referent, skiljaktiga såvitt avser rubriceringen av misshandelsbrottet mot Z.M.A. samt påföljden och anförde följande.

De skador som Z.M.A. orsakades vid tillfället kan inte beskrivas som svåra och misshandeln kan inte på sådan grund bedömas som grov. Som grund för att misshandeln ska bedömas som grov har åklagaren i åtalet gjort gällande att M.Y. visade särskild hänsynslöshet eller råhet genom att använda kniv. Åklagaren har vid huvudförhandlingen i hovrätten också framhållit att M.Y. puttade ner sin fru på soffan med ett strupgrepp och att han därefter satte sig över henne och högg henne med kniven på olika ställen på kroppen.

HD har i NJA 2018 s. 574 pekat på att det i 3 kap. 6 § första stycket BrB ges exempel på omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett misshandelsbrott är att anse som grovt. Domstolen anförde med hänvisning till uttalanden i NJA 2011 s. 89 att en förutsättning för att dessa faktorer ska kunna anses avgörande för att i det enskilda fallet kunna bedöma en misshandel som grov är att skadan, även om den inte kan betecknas som svår, har varit förhållandevis betydande. Vad gäller faktorn särskild hänsynslöshet eller råhet måste fråga alltid vara om en hänsynslöshet som går klart utöver vad som i sig ligger i att tillfoga den aktuella skadan.

M.Y:s gärning uppfyller enligt vår mening inte rekvisiten för att nå upp till bedömningen att det är fråga om en grov misshandel. De påvisade skadorna kan inte beskrivas som ens förhållandevis betydande, snarare framstår de som ringa. Och någon särskild hänsynslöshet eller råhet som går utöver tillfogandet av själva skadorna kan det heller inte sägas ha varit fråga om.

Misshandeln får med hänsyn till den samlade bilden av händelseförloppet anses ligga inom ramen för normalgraden av brottet, och inte särskilt högt på den skalan.

Den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar enligt vår mening fängelse i åtta månader. På grund av misshandelsbrottens art ska påföljden egentligen bestämmas till fängelse.

Utredningen om M.Y:s personliga förhållanden visar emellertid klart att han har ett påtagligt behov av stöd och övervakning och att en skyddstillsyn därför kan antas bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet.

Det finns således starka skäl att välja skyddstillsyn som påföljd. Med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art är det dock oundgängligen påkallat att skyddstillsynen förenas med fängelse i en månad (jfr NJA 2016 s. 859). Vi bestämmer påföljden i enlighet med det sagda. I övrigt är vi ense med majoriteten.

Högsta domstolen

M.Y. överklagade och yrkade att HD skulle döma honom för misshandel i stället för grov misshandel och bestämma påföljden till skyddstillsyn.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Axel Johnsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1 och 2 motsvarar i huvudsak punkterna 6 och 7 i HD:s domskäl

Frågan i målet

3 Frågan i målet är hur den skada eller smärta som målsäganden tillfogats ska värderas vid bedömningen av om en misshandel ska rubriceras som ett grovt brott.

Den rättsliga regleringen

Lagregleringen gällande misshandel av normalgraden och grov misshandel

Punkterna 4 och 5 motsvarar i huvudsak punkterna 10 och 11 i HD:s domskäl.

6 I samband med en reform 2010 som syftade till att generellt höja straffen för våldsbrott med straffvärden om minst sex månader infördes en andra mening i 29 kap. 1 § andra stycket BrB enligt vilken det vid bedömningen av straffvärdet särskilt ska beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person (prop. 2009/10:147 s. 40 f.). Reformen har inneburit att några fler fall av misshandel än tidigare ska bedömas som grova brott (se "Gatuöverfallet" NJA 2013 s. 1155 p. 7 och 10).

7 År 2017 skärptes minimistraffen för ett flertal allvarliga våldsbrott i syfte att åstadkomma en höjd straffnivå för dessa brott och därigenom förstärka effekten av 2010 års reform. Bl.a. höjdes minimistraffet för grov misshandel från fängelse i ett år till nuvarande nivå om fängelse i ett år och sex månader. Syftet med reformen var inte att påverka gränsdragningen mellan misshandel av normalgraden och grov misshandel men däremot har reformen inneburit ett ökat straffmätningsutrymme för misshandel av normalgraden. (Se prop. 2016/17 s. 44 ff. och 51 samt "Den utdragna misshandeln" NJA 2020 s. 564 p. 12-15.)

Utgångspunkter för bedömningen av om brottet utgör misshandel av normalgraden eller grov misshandel

8 Varje grad av ett i olika svårhetsgrader indelat brott är att se som en egen brottstyp. Det innebär att frågan om till vilken grad ett visst brott hör måste avgöras innan den konkreta straffvärdebedömningen görs. (Se "Brevinkastet" NJA 2018 s. 574 p. 19.) Det finns visserligen ett nära samband mellan frågan om till vilken grad ett visst brott hör och bedömningen av straffvärdet i det enskilda fallet. Eftersom vissa omständigheter som är av betydelse för straffvärdet saknar betydelse vid gradindelningen råder det dock inte någon fullständig överensstämmelse mellan bedömningarna. Här kan nämnas t.ex. det förhållandet att gärningsmannen har avsett att brottet skulle få allvarligare följder än vad det har fått, s.k. subjektivt överskott (se 29 kap. 2 § 1 BrB). (Se "Bussen i Östberga" NJA 2017 s. 531 p. 10 och 11 samt "Synnerligen grov misshandel" NJA 2011 s. 89 p. 11.)

9 De i misshandelsbestämmelsen upptagna exemplen som särskilt ska beaktas vid gradindelningen är varken uteslutande eller obligatoriska för att bedöma en misshandel som ett grovt brott. När det gäller faktorn hänsynslöshet eller råhet måste det alltid vara fråga om en hänsynslöshet som går klart utöver vad som ligger i att tillfoga den aktuella skadan. Det kan vara fråga om våld som riktar sig mot en skyddslös person, t.ex. ett barn, våld i särskilt integritetskränkande former och våld som riktar sig mot någon i ett utsatt läge, t.ex. en person som blir attackerad av flera personer. Våld som tillgrips som medel för ett visst ändamål, instrumentellt våld, får normalt anses allvarligare än impulsstyrt våld. (Se prop. 1987/88:14 s. 5 f. och "Brevinkastet" p. 20 och 22.)

10 Beträffande faktorn att gärningen ska ha varit livsfarlig avses att gärningen utförts med sådana medel att det förelegat en av gärningsmannens uppsåt täckt risk för den utsattes liv (se "Synnerligen grov misshandel" p. 14). När det gäller faktorn svår kroppsskada kan det vara förlust av talförmåga, syn eller hörsel. Det kan också röra sig om bl.a. svårt lyte eller andra svåra men. (Se "Brevinkastet" p. 21.)

11 Vid gradindelningen ska det, liksom vid straffvärdebedömningen, göras en allsidig värdering av samtliga omständigheter. Utgångspunkten för avgörandet av brottets svårhetsgrad är dock den aktuella straffbestämmelsens utformning; vid misshandel den av uppsåt täckta skada eller smärta som gärningen har orsakat. (Se t.ex. "Brevinkastet" p. 20.)

12 I och med att en helhetsbedömning ska göras kan dock andra försvårande omständigheter få ett stort genomslag vid gradindelningen vid sidan av den skada eller smärta som målsäganden tillfogats. När det görs gällande att gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet eller råhet kan exempelvis målsägandens påtagligt utsatta ställning eller nedsatta förmåga att värja sig få en avgörande betydelse vid gradindelningen. Så kan vara fallet när flera personer sparkar på en person som ligger ned (se t.ex. "Gatuöverfallet", jfr även t.ex. NJA 1992 s. 324 och NJA 1981 s. 967).

Bedömningen i detta fall

13 Det är utrett att M.Y. med en omkring tio centimeter lång fruktkniv oprovocerat har attackerat Z.M.A., som han har haft en nära relation med, med flera hugg. Han har samtidigt under några sekunder även tagit ett strupgrepp på henne. Fruktkniven har gått sönder under våldsutövningen som avslutats när andra personer dragit bort M.Y. Skadorna från knivvåldet, som har uppstått när Z.M.A. försökt värja sig, omnämns i det rättsmedicinska yttrandet som dels en hudavskrapning med ett blåmärke på armen, dels ytliga sårskador och hudavskrapningar på benet. Hon har även fått ett märke på halsen från strupgreppet.

14 Utgångspunkten för avgörandet om gärningen ska rubriceras som en grov misshandel är som sagt den av uppsåt täckta skada eller smärta som gärningen har inneburit (jfr p. 11). Skadorna kan inte beskrivas som särskilt allvarliga. M.Y. har dock visat en klar hänsynslöshet vid våldsutövningen genom att bl.a. använda en kniv, och får anses ha varit likgiltig inför att målsäganden kunde ha tillfogats betydligt allvarligare skador. Vid en helhetsbedömning och med beaktande av den förhållandevis begränsade skadebilden har omständigheterna dock inte varit så försvårande att M.Y. kan anses ha visat en hänsynslöshet som gått klart utöver vad som ligger i att tillfoga själva skadorna. Misshandeln ska därför bedömas som en misshandel av normalgraden.

15 Gärningen har tveklöst inneburit ett allvarligt angrepp på Z.M.A:s rätt till person. M.Y:s sätt att använda kniven på har dessutom inneburit en inte försumbar risk för betydligt allvarligare skador. Misshandeln tillhör de allvarligare fallen av misshandel av normalgraden. Mot denna bakgrund är straffvärdet högt och uppgår till fängelse i ett år och två månader (jfr p. 7).

16 M.Y. döms som sagt därutöver för misshandel, tre fall av olaga hot och ringa narkotikabrott. Det samlade straffvärdet uppgår till fängelse i ett år och fyra månader. Mot denna bakgrund kan en annan påföljd än fängelse inte väljas i detta fall. Straffets längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet.

HD:S DOMSLUT

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Svante O. Johansson, Stefan Johansson, referent, Malin Bonthron, Christine Lager och Margareta Brattström) meddelade den 16 juni 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1 M.Y. och Z.M.A. hade vid det i målet aktuella tillfället en parrelation. De bodde tillsammans i hennes lägenhet.

2 Den 27 september 2020 släppte Z.M.A. inte in M.Y. i lägenheten, eftersom han var påverkad av narkotika. M.Y. begav sig då till sin mammas lägenhet. Det uppstod bråk där och polis kom till platsen och tog med sig M.Y.

3 Z.M.A. åkte därefter till M.Y:s mammas lägenhet och stannade över natten. På morgonen den 28 september 2020 kom M.Y. till lägenheten där hans mamma, en av hans systrar och Z.M.A. befann sig.

4 M.Y. hamnade i ordväxling med sin mamma och syster. Han gick till köket och hämtade en fruktkniv som hade ett cirka tio centimeter långt knivblad. När han fick syn på Z.M.A. knuffade han ner henne i en soffa, tog ett strupgrepp och utdelade flera hugg med kniven som träffade Z.M.A:s vänstra arm och ben. Hon hade jeans på sig och knivbladet gick sönder i samband med ett av huggen mot hennes vänstra ben. Z.M.A. lyckades med hjälp av M.Y:s mamma och syster få bort M.Y. och resa sig och ta sig därifrån.

5 Z.M.A. har uppgett att hon under angreppet inte kände någon smärta, eftersom hon var helt fokuserad på att avvärja knivhuggen. Däremot kände hon viss smärta efteråt. Av misshandeln tillfogades Z.M.A. en hudavskrapning med ett blåmärke på armen, en ytlig sårskada och en hudavskrapning på benet. Skadorna föranledde inte några medicinska åtgärder.

6 M.Y. åtalades för grov misshandel enligt följande gärningsbeskrivning.

M.Y. har tagit stryptag på Z.M.A. samt huggit/stuckit henne med en kniv i arm och ben. […] Z.M.A. orsakades andnöd, hudavskrapningar, sårskador, blåmärke och smärta. Brottet bör bedömas som grovt eftersom M.Y. visat särskild hänsynslöshet eller råhet genom att använda kniv. M.Y. begick gärningen med uppsåt.

7 Tingsrätten dömde M.Y. för grov misshandel i enlighet med åtalet. Därutöver dömde tingsrätten honom för att vid samma tillfälle ha gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott, misshandel av normalgraden gentemot sin mamma och grovt olaga hot gentemot sin mamma och syster samt Z.M.A. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i ett år och nio månader.

8 Hovrätten har dömt M.Y. för grov misshandel, misshandel av normalgraden och ringa narkotikabrott. Däremot har hovrätten bedömt att de olaga hoten ska ses som brott av normalgraden. Hovrätten har bestämt påföljden till fängelse i ett år och åtta månader.

Frågan i målet

9 Den huvudsakliga frågan i målet är om den misshandelsgärning som M.Y. har gjort sig skyldig till gentemot Z.M.A. ska bedömas som misshandel av normalgraden eller som grov misshandel.

Misshandel av normalgraden och grov misshandel

10 Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd döms för misshandel till fängelse i högst två år (se 3 kap. 5 § BrB).

11 Om ett misshandelsbrott är att anse som grovt döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet (se 3 kap. 6 § första stycket BrB).

Bedömningen av om ett brott utgör misshandel av normalgraden eller grov misshandel

12 Varje grad av ett i olika svårhetsgrader indelat brott är att se som en egen brottstyp. Det innebär att frågan om till vilken grad ett visst brott hör måste avgöras innan den konkreta straffvärdebedömningen görs, även om gradindelningen hänger nära samman med straffvärdebedömningen. Utgångspunkten för att avgöra brottets svårhetsgrad är den aktuella straffbestämmelsens utformning. Det innebär att vid misshandel är utgångspunkten den av uppsåt täckta skada eller smärta som gärningen har lett till. (Se "Brevinkastet" NJA 2018 s. 574 p. 19 och 20.)

13 Det bör emellertid framhållas att den av uppsåt täckta skadan eller smärtan endast utgör en startpunkt för bedömningen och att, såsom generellt gäller vid alla brott, frågan om till vilken grad ett misshandelsbrott hör ska avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter vid gärningen.

14 Vid den bedömningen ska självständigt beaktas de faktiska omständigheter som kan hänföras till de andra kvalificerande grunderna för grov misshandel - om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Detta innebär att ju mer framträdande någon av dessa kvalifikationsgrunder är desto mindre krävs i form av skada eller smärta för att en gärning ska bedömas som grov misshandel.

15 Kvalifikationsgrunden särskild hänsynslöshet eller råhet tar sikte på gärningsmannens agerande, främst med vilken brutalitet och i vilket syfte som misshandeln har utförts. För att denna grund ska vara tillämplig krävs att det är fråga om en hänsynslöshet eller råhet som går klart utöver vad som ligger i att tillfoga den aktuella skadan. Det kan t.ex. ses som ett uttryck för hänsynslöshet om det är fråga om våld i särskilt integritetskränkande former, gemensamt våld mot en ensam person eller våld som riktar sig mot den som är skyddslös. (Jfr "Brevinkastet" p. 22 och "Den utdragna misshandeln" NJA 2020 s. 564 p. 16.)

Bedömningen i detta fall

16 M.Y. har tagit ett struptag på Z.M.A. och huggit henne i vänster arm och ben med en fruktkniv, som hade ett cirka tio centimeter långt knivblad.

17 De skador Z.M.A. orsakades av misshandelsgärningen var inte särskilt allvarliga. Gärningen medförde smärta för henne, men smärtan var varken särskilt intensiv eller långvarig. Det är inte visat att hon orsakades andnöd. (Se p. 5.)

18 Däremot var gärningen helt oprovocerad och utfördes på ett våldsamt och skrämmande sätt mot en person som M.Y. vid tillfället hade en parrelation med. Genom att ta ett kraftigt strupgrepp och utdela flera hugg med en kniv visade han likgiltighet inför de skador Z.M.A. skulle kunna orsakas. Det sätt på vilket knivhuggen utdelades innebar vidare att det fanns en betydande risk för allvarligare skador. M.Y. har därför genom sitt handlande visat hänsynslöshet.

19 Vid bedömningen bör det emellertid också beaktas att M.Y. hade beväpnat sig med en förhållandevis liten och tunn kniv. Därutöver bör hänsyn tas till att Z.M.A. inte var ensam och att hon omgående fick hjälp av M.Y:s mamma och syster att avvärja angreppet.

20 Mot denna bakgrund kan M.Y. inte anses ha visat en hänsynslöshet som gått klart utöver vad som ligger i att tillfoga skadorna. Även om det är fråga om en allvarlig misshandelsgärning är den inte att bedöma som grov misshandel, utan som ett brott av normalgraden.

21 Med hänsyn till vad som redovisats beträffande gärningens utförande har den ett förhållandevis högt straffvärde som något överstiger fängelse i ett år.

22 M.Y. ska därutöver dömas för ytterligare en misshandel, tre fall av olaga hot och ringa narkotikabrott. Det samlade straffvärdet för den brottslighet som M.Y. döms till uppgår till fängelse i ett år och fyra månader. Annan påföljd än fängelse är inte aktuell i detta fall och straffets längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut på det sättet att HD dömer M.Y. för misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB i stället för grov misshandel (se p. 2 i tingsrättens domslut) och bestämmer fängelsestraffets längd till ett år och fyra månader.

HD:s dom meddelad: den 16 juni 2023.

Mål nr : B 2659-22.

Lagrum: 3 kap. 5 och 6 §§ BrB.

Rättsfall: "Brevinkastet" NJA 2018 s. 574 och "Den utdragna misshandeln" NJA 2020 s. 564.