Luftrevolvern (NJA 2023 s. 81)
Hänvisat till av
Sökord Vapenbrott; · Legalitetsprincipen; · Luftvapen
Vapenbrott. Undantaget från tillståndsplikten för effektbegränsade luftvapen i 2 kap. 1 § andra stycket vapenlagen (1996:67).
Linköpings tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Linköpings tingsrätt åtal mot C.F. för två fall av vapenbrott, ringa brott, enligt 9 kap. 1 § andra stycket vapenlagen (1996:67) med följande gärningsbeskrivningar.
Åtalspunkt 1.1
C.F. har innehaft två burkar tillståndspliktig pepparspray utan att ha rätt till det. Det var den 27 september 2018 [i] Motala kommun.
Brottet bör bedömas som ringa.
C.F. begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.
Åtalspunkt 1.2
C.F. har innehaft en tillståndspliktig revolver utan att ha rätt till det. Det var den 27 september 2018 [i] Motala kommun.
Brottet bör bedömas som ringa.
C.F. begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.
Åklagaren yrkade att i beslag tagen revolver samt två burkar pepparspray skulle förverkas enligt 9 kap. 5 § vapenlagen.
C.F. vidgick att han innehaft revolvern och två burkar pepparspray men förnekade brott, eftersom han menade att objekten inte var tillståndspliktiga.
Han medgav förverkandeyrkandena.
Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Samuel Holmedal ) anförde följande i dom den 22 april 2020.
UTREDNINGEN
C.F. har hörts över åtalet. Åklagaren har som övrig bevisning åberopat beslagsprotokoll jämte fotografier samt två protokoll avseende vapenundersökning upprättade av Nationellt forensiskt centrum (NFC). C.F. har gett in och åberopat fotografier av revolvrar, e-postkorrespondens samt rapport från NFC.
DOMSKÄL
Skuldfrågan
Rättsliga utgångspunkter
Genom vapenlagens bestämmelser är innehav och bruk av vapen föremål för en sträng kontroll. Huvudsyftet med kontrollen är att motverka missbruk av skjutvapen och att i möjligaste mån förhindra olyckshändelser i samband med hanteringen av sådana vapen. Av särskild betydelse är också strävan att förhindra att vapen används i brottslig verksamhet. (Se prop. 1995/96:52 s. 26.)
Enligt 9 kap. 1 § vapenlagen döms den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det för vapenbrott eller, om gärningen är ringa eller har begåtts av oaktsamhet, för ringa vapenbrott. Skjutvapen definieras i 1 kap. 2 § vapenlagen som vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel. Ett vapen med vilket nämnda kulor etc. kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar omfattas inte av den särskilda undantagsbestämmelsen i 1 kap. 2 § vapenförordningen (1996:70). Vad som sägs om skjutvapen gäller enligt 1 kap. 3 § e) vapenlagen också tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar. Pepparspray är till verkan och ändamål jämförlig med en tårgasanordning och omfattas således av vapenlagens bestämmelser (prop. 1995/96:52 s. 67 ff.).
Åtalspunkten 1.1 - två burkar pepparspray
Det är utrett att C.F. har innehaft de två burkarna pepparspray och att han i och för sig har saknat tillstånd för det. Av NFC:s analysprotokoll och däri infogade fotografier framgår bl.a. följande. Det står angivet på sprayburkarna att de innehåller "Oleroresin Capsicum" (OC). Vid skakning av burkarna framgår att de innehåller en vätska. Någon kemisk analys av innehållet är enligt NFC:s åsikt inte nödvändig för bedömning av sprayanordningar där det av etiketten framgår att de är avsedda att användas som skyddsvapen och där den aktiva substansen är OC.
C.F. har invänt att den delen aktiv substans som finns är så pass låg att sprayerna inte är tillståndspliktiga. Han tror att han hade köpt sprayerna i butiken - - -. De var endast avsedda att användas för hundar i samband med jakt.
Tingsrätten anser dock att det genom vad som framgår i analysprotokollet saknas anledning att betvivla att burkarna är sådana sprayanordningar som är tillståndspliktiga. Det är anordningarna som sådana som jämställs med skjutvapen.
Hur stor eller liten andel OC som fanns i anordningarna saknar betydelse (jfr Svea hovrätts dom den 2 april 2012 i mål nr B 7555-11). Det är inte bevisat att C.F. haft uppsåt till att begå den aktuella gärningen. C.F. får dock anses ha förfarit oaktsamt. Åtalet är styrkt i denna del. Brottet ska rubriceras som ringa.
Åtalspunkten 1.2 - revolvern
Det är utrett att C.F. har innehaft revolvern och att han i och för sig har saknat tillstånd för det. I NFC:s protokoll över vapenundersökningen har vidare antecknats bl.a. följande. Revolvern är avsedd att skjuta ut luftvapenkulor i kaliber .22 (5,5 mm) med patroner trycksatta med luft av typen "BROCOCK TAC - Tandem Air Cartridge". Vid provskjutningar hos NFC har det gått att använda krutladdade knallpatroner som drivladdning. Resultatet har gett högre projektilhastigheter och därmed avsevärt ökat anslagsenergin, varför denna typ av vapen enligt NFC är att betrakta som tillståndspliktiga vapen som omfattas av vapenlagens bestämmelser. Den aktuella revolvern har inte provskjutits utan det bedöms utifrån NFC:s uppfattning att den inte omfattas av undantagen gällande bl.a. luftvapen med begränsad effekt samt vad som troligen är spår av krutrester på revolvern som kan visa på att den använts med krutladdade patroner. Revolvern omfattas därför av vapenlagens bestämmelser och är enligt samma lag tillståndspliktig.
C.F. har invänt att NFC inte kan ha gjort en bedömning av den aktuella revolvern. Det stämmer inte att revolvern är en "22:a" utan den är 4,5 mm. Det finns ingen luftpistol om 4,5 mm som är licenspliktig. Revolvern har inte modifierats, vilket krävs för att den ska kunna avfyras med krutladdade knallpatroner. Det finns ingen effektbegräsning - i originalskick används handpump, där man pumpar in komprimerad luft. Icke modifierad går det inte att skjuta med revolvern så att anslagsenergin överstiger 10 joule vilket är gränsen för luftpistoler. I originalskick skulle trumman gå sönder till följd av trycket för det fall man försökte använda krutladdade knallpatroner.
Tingsrätten anser att utredningen i målet ger vid handen att revolvern visserligen är sådan att den är avsedd att användas med patroner trycksatta med luft av ovan nämnda typ, men att det rörande luftvapen av nu aktuell typ också går att använda krutladdade knallpatroner utan att luftvapnet modifierats. Det finns heller inget skäl att ifrågasätta NFC:s utlåtande att möjligheten att använda sådana krutladdningar avsevärt ökar anslagsenergin och att luftvapen såsom den i målet aktuella revolvern därmed är att betrakta som tillståndspliktiga vapen. Vad C.F. har uppgett förändrar inte den bedömningen. Genom att inneha revolvern utan tillstånd har C.F. således gjort sig skyldig till vapenbrott. Även om C.F. uppgett sig ha god kännedom om skjutvapen anser inte tingsrätten det bevisat att han har haft uppsåt till att begå gärningen. Han får dock anses ha förfarit oaktsamt. Åtalet är styrkt även i denna del. Brottet ska rubriceras som ringa.
Påföljdsfrågan
Påföljden för den samlade brottsligheten bestäms till dagsböter.
Övriga frågor
Revolvern och de två burkarna pepparspray har varit föremål för brott enligt vapenlagen och det är inte uppenbart oskäligt att förverka dem. Yrkandet om förverkande ska därför bifallas.
Eftersom fängelse ingår i straffskalan för brottet ska C.F. utge föreskriven avgift till brottsofferfonden.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde C.F. för vapenbrott, ringa brott, enligt 9 kap 1 § andra stycket vapenlagen (1996:67) i två fall till dagsböter 60 om 90 kr.
Tingsrätten förordnade om förverkande, beslag och avgift till brottsofferfonden.
Göta hovrätt
C.F. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Åklagaren förklarade att hon godtog tingsrättens bedömning och att hon endast gjorde gällande att C.F. innehaft två burkar pepparspray och revolvern av oaktsamhet.
Angående förverkande gjorde hon som andrahandsgrund gällande att föremålen skulle förverkas enligt 36 kap. 3 § 1 BrB.
Hovrätten (hovrättslagmannen Carina Tolke, hovrättsrådet Stina Melin, referent, och tf. hovrättsassessorn Robin Henningson) anförde följande i dom den 11 april 2022.
UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN
Hovrätten har tagit del av samma utredning som tingsrätten. Förhöret från tingsrätten med C.F. har spelats upp med ljud och bild. Åklagaren har i hovrätten även åberopat sakkunnigutlåtanden från Nationellt forensiskt centrum (NFC) samt vittnesförhör med M.L. och M.Å. C.F. har i hovrätten åberopat utdrag från hemsidor avseende försäljning av liknande försvarssprayer och vapen.
M.L. har uppgett i huvudsak följande. Han har arbetat på NFC sedan 1994 och hans specialistområde är bl.a. tårgas. Han har undersökt de aktuella burkarna pepparspray och de innehöll bl.a. det tårretande ämnet capsaicin. Vid NFC:s undersökning mäts inte halten av det tårretande ämnet. Etiketterna på burkarna såg inte manipulerade ut och han har inte heller sett att det skulle ha suttit andra etiketter på burkarna. I normalfallet utförs ingen analys i dessa fall, utan man utgår från den information som framgår av etiketten. Av de aktuella burkarnas etiketter framgick att de innehöll 11 % respektive 12 % capsaicin. Försvarssprayer är, till skillnad från de aktuella burkarna pepparspray, inte tillståndspliktiga och försvarssprayerna innehåller andra substanser med annan effekt än de som finns i pepparspray.
M.Å. har uppgett i huvudsak följande. Han arbetar på NFC som forensiker i vapengruppen och har varit medgranskare i ärendet angående det aktuella vapnet. Han har dock inte deltagit i de tidigare praktiska försök som utförts avseende aktuellt vapen eller de försök som tidigare utförts av vapen med liknande konstruktion. Det aktuella vapnet är lite speciellt. Det finns olika funktionsprinciper som drivkraft för luftvapen, exempelvis kolsyra eller tryckluft. När det gäller tryckluftsvapen är det en annan princip än den som aktuellt vapen har som är vanligast förekommande. Vapen av aktuell modell har av NFC ansetts varit tacksam att anpassa, bygga om och modifiera för att kunna användas för annan typ av ammunition än den som revolvern ursprungligen varit avsedd för. Tillverkare har försökt lösa detta på olika sätt, exempelvis genom att anpassa revolvertrumman så att det ska vara svårare att använda skarp ammunition. Det aktuella vapnet kunde vid tiden för undersökningen efter viss anpassning eller visst handhavande skjuta skarpt. I dag finns det både adaptrar och skarp ammunition på marknaden som passar dessa vapen, så att man kan skjuta skarp ammunition utan att vapnet behöver modifieras eller anpassas på något sätt. Sådana adaptrar och ammunition hade NFC inte vetskap om vid den första undersökningen av vapnet som gjordes. I och med att man kan skjuta skarp ammunition med aktuellt vapen bedömer NFC att vapnet inte längre enbart är ett luftvapen. Vapnet kan driva ut projektiler med krutgaser vilket innebär att vapnet, enligt NFC:s bedömning, inte omfattas av undantagsbestämmelsen i vapenlagen om effektbegränsade vapen. Vapnets anslagsenergi saknar därmed betydelse. De försök som genomförts på aktuellt vapen har bestått i att testa om det går att initiera en krutladdad patron, placera den i trummans kammare, spänna hanen och frigöra den med avtryckaren. Detta fungerade, dock kan han utifrån testet inte uttala sig om vapnet vid försöket kunde skjuta ut en projektil. Han vet inte om de försök som utförts på vapen med liknande konstruktion har föregåtts av någon manipulation eller visst handhavande för att få det att fungera. Han har, efter undersökningen, provskjutit det nu aktuella vapnet bl.a. med en skarp ammunition som är vanligt förekommande och det fungerade med hjälp av en adapter. Adaptern som använts har NFC fått tillgång till genom andra ärenden rörande liknande vapen som kommit in till NFC efter aktuell undersökning. Det fanns inga tecken på att aktuellt vapen var manipulerat.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Innehav av pepparspray (åtalspunkten 1.1)
Tingsrätten har i sin dom redogjort för relevanta bestämmelser. Av förarbetena till bestämmelsen i 1 kap. 3 § e vapenlagen framgår att pepparspray där den aktiva substansen är capsaicin är en anordning som till verkan och ändamål är jämförlig med tårgasanordning (se prop. 1995/96:52 s. 67 f). Genom utredningen står det klart att de burkar som C.F. innehaft innehöll det tårretande ämnet capsaicin och de omfattas därmed av vapenlagens bestämmelser om tillståndsplikt. Enligt hovrättens mening saknar halten aktiv substans av det tårretande ämnet betydelse i denna bedömning. C.F. har inte haft tillstånd att inneha aktuella sprayer.
C.F. har invänt att han köpt sprayerna i en vanlig butik och att hans agerande inte har varit oaktsamt. Han har även anfört att det suttit andra etiketter på burkarna än de som framgår av fotografierna. Hovrätten konstaterar att burkarna har fotograferats i samband med beslaget och utifrån fotografierna saknas det synliga spår av att det skulle ha suttit andra etiketter på burkarna. M.L. har inte heller sett tecken på att andra etiketter skulle ha suttit på burkarna eller att etiketterna manipulerats. Enligt hovrättens mening saknas det anledning att ifrågasätta att burkarna hade de etiketter som framgår av fotografierna när C.F. innehade burkarna. Som tingsrätten angett framgår det av etiketterna att det är pepparspray och på burkarna står det också angivet "Oleoresin Capsicum" (OC). Som försvaret framhållit finns det s.k. försvarssprayer på marknaden som inte omfattas av tillståndsplikt. Dessa innehåller emellertid andra substanser än de pepparsprayer som C.F. innehade. Det har varit tydligt för C.F. vad burkarna innehållit och det har ålegat honom att ta reda på om dessa omfattas av vapenlagens bestämmelser, vilket är information som har varit möjlig att ta del av (jfr rättsfallet NJA 2017 s. 157). Det kan i detta sammanhang också särskilt noteras att C.F. framstår som både intresserad och kunnig inom vapen. C.F. ska därför dömas för vapenbrott på den grund som åklagaren gjort gällande i hovrätten. Brottet är att bedöma som ringa.
Innehav av revolver (åtalspunkten 1.2)
Enligt vapenlagen är vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel att anse som skjutvapen (1 kap. 2 § vapenlagen). Genom utredningen står det klart att den aktuella revolvern kan skjuta ut projektiler och som tingsrätten angett är revolvern ett skjutvapen som omfattas av vapenlagens bestämmelser.
Utgångspunkten är att det krävs tillstånd för att inneha skjutvapen. Tillstånd krävs däremot inte för den som fyllt 18 år om vapnet har begränsad effekt i förhållande till andra jämförliga skjutvapen (effektbegränsade vapen) samt att vapnet är ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen eller ett vapen med ett annat liknande utskjutningsmedel och är avsett för målskjutning (se 2 kap. 1 § vapenlagen). I 11 kap. 1 § b vapenlagen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen ska understiga ett visst värde eller att vapnet ska vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet ska anses vara effektbegränsat enligt 2 kap. 1 § samma lag. Av 1 kap. 2 § vapenförordningen (1996:70) följer att ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen ska anses ha sådan begränsad effekt som avses i 2 kap. 1 § vapenlagen om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 10 joule.
Genom den skriftliga utredningen och M.Å:s uppgifter är det utrett att det vapen som C.F. innehaft är ett luftvapen, kaliber .22/5,5 mm. Vapnet är avsett för att skjuta särskilda tryckluftspatroner. NFC har dock bedömt att vapnet inte enbart kan ses som ett luftvapen och att det av den anledningen inte omfattas av undantagsbestämmelsen avseende effektbegränsade vapen. Detta mot bakgrund av att vapen av aktuell konstruktion genom försök har visat sig kunna skjuta ut projektiler med hjälp av krutladdningar.
Undantagsbestämmelsen om effektbegränsade vapen i 2 kap. 1 § vapenlagen omfattar vissa typer av vapen. Utifrån hur bestämmelsen är utformad bör enligt hovrättens mening utgångspunkten vid bedömningen av om ett vapen är av den typ som faller in under bestämmelsen vara vad vapnet är avsett för. Att vapnet kan användas på annat sätt bör inte ha någon avgörande betydelse vid denna bedömning. C.F:s vapen är ett luftvapen som är avsett för att brukas med särskilda tryckluftspatroner. Vapnet har inte manipulerats och det har inte framkommit att det använts på annat sätt än det varit avsett för. Hovrätten finner därför att det aktuella vapnet är ett vapen av sådan typ som avses i undantagsbestämmelsen avseende effektbegränsade vapen.
Avgörande för bedömningen om tillstånd krävs för att inneha aktuellt vapen är om vapnet har sådan begränsad effekt som beskrivs i 2 kap. 1 § vapenlagen. C.F:s vapen har inte provskjutits för mätning av anslagsenergin. NFC har utfört tester med liknande revolvrar med trumma av samma slag som C.F:s vapen. På ett avstånd om fyra meter mättes hastigheten för projektilen vid försöken till 249 m/s, vilket motsvarar cirka 28 joule. Vid testet sprack den använda kammaren i trumman. Utifrån de uppgifter som M.Å. lämnat är det oklart om vapnet vid testerna föregåtts av någon manipulation eller handhavande för att få det att fungera. Utredningen ger inte stöd för att C.F:s vapen har manipulerats eller använts på annat sätt eller med annan ammunition än det var avsett för. Mot bakgrund av de uppgifter som framkommit rörande de tidigare utförda testerna är den presenterade utredningen inte tillräcklig för att dra några säkra slutsatser avseende effekten för det vapen som C.F. innehaft. Hovrätten finner därför att det inte är visat att det aktuella vapnet hade en anslagsenergi överstigande 10 joule. Innehavet har därmed inte varit tillståndspliktigt och C.F. ska inte dömas för vapenbrott avseende revolvern.
Påföljd
C.F. förekommer sedan tidigare i belastningsregistret avseende i huvudsak trafikförseelser. Han dömdes den 22 januari 2019 för bokföringsbrott till villkorlig dom i förening med böter. Eftersom det brott som C.F. nu döms för är begånget före nämnd dom bestäms påföljden, efter beaktande av 34 kap. 2 § BrB, till 30 dagsböter.
Förverkande
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning avseende förverkande av pepparsprayburkarna.
Mot bakgrund av utgången i skuldfrågan avseende innehavet av revolvern kan denna inte förverkas enligt vapenlagens bestämmelser. Enligt 36 kap. 3 § 1 BrB får förverkande ske av föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Av M.Å:s uppgifter framgår att revolvern förhållandevis enkelt kan användas till annat än den är avsedd för och kan användas för att skjuta skarp ammunition. Detta talar för att vapnet kan befaras komma till brottslig användning. Däremot är C.F. inte tidigare dömd för allvarlig brottslighet och det har inte heller framkommit andra omständigheter som talar för att vapnet i C.F:s besittning kan komma till brottslig användning. Vid en sammanvägd bedömning finner hovrätten att omständigheterna inte är sådana att det finns skäl att förverka vapnet. Åklagarens yrkande om förverkande av revolvern ska därför avslås och beslaget ska hävas.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten
• dömer C.F. för endast ett fall av vapenbrott, ringa brott (2018-09-27),
• bestämmer antalet dagsböter till 30,
• åberopar 34 kap. 1 § första stycket och 2 § BrB vid påföljdsbestämningen samt
• avslår yrkandet om förverkande av beslagtagen revolver och häver beslaget - - -.
Det som tingsrätten har beslutat om beslag avseende burkar pepparspray ska fortfarande gälla.
Högsta domstolen
C.F. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet.
Riksåklagaren överklagade också och yrkade att C.F. skulle dömas för vapenbrott, ringa brott, även såvitt avsåg åtalspunkt 1.2 och att påföljden skulle bestämmas till 60 dagsböter.
Var och en av parterna motsatte sig motpartens ändringsyrkande.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (justitieråden Johnny Herre, Sten Andersson, Stefan Johansson, Cecilia Renfors, referent, och Christine Lager) meddelade den 16 februari 2023 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
1 C.F. åtalades för två fall av vapenbrott, ringa brott. Enligt åtalet hade han den 27 september 2018, uppsåtligen eller av oaktsamhet, innehaft dels två burkar tillståndspliktig pepparspray (åtalspunkt 1.1), dels en tillståndspliktig revolver utan att ha rätt till det (åtalspunkt 1.2).
2 Tingsrätten dömde C.F. i enlighet med åtalet men fann det endast visat att han begått gärningarna av oaktsamhet. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 90 kr.
3 Hovrätten har bedömt att innehavet av revolvern inte är tillståndspliktigt och har ogillat åtalet i den delen. Beträffande de två burkarna med pepparspray har hovrätten gjort samma bedömning som tingsrätten. Påföljden har bestämts till 30 dagsböter om 90 kr.
4 I HD har riksåklagaren endast gjort gällande att C.F. varit oaktsam.
Vad målet gäller
5 Målet rör vapenbrott och särskilt avgränsningen av det straffbara området vid tillämpning av undantaget från tillståndsplikten för effektbegränsade luftvapen i 2 kap. 1 § andra stycket vapenlagen (1996:67).
Kontroll av innehav av vapen och ammunition
6 Genom vapenlagens bestämmelser är innehav och bruk av vapen och ammunition föremål för en sträng kontroll. Huvudsyftet med kontrollen är att motverka missbruk av skjutvapen och att i möjligaste mån förhindra olyckshändelser i samband med hanteringen av sådana vapen. Av särskild betydelse är också strävan att förhindra att vapen används i brottslig verksamhet. (Se prop. 1995/96:52 s. 26.)
7 Det krävs tillstånd av Polismyndigheten för att inneha skjutvapen eller ammunition. Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning får utan särskilt tillstånd inneha ammunition till vapnet om ammunitionen är avsedd för samma ändamål som tillståndet eller rätten till innehav av vapnet avser. (Se 2 kap. 1, 2 och 8 §§ vapenlagen.)
Omfattningen av tillståndsplikten
Skjutvapen och ammunition
8 Tillståndsplikten omfattar i första hand skjutvapen och ammunition. Med skjutvapen förstås vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel. Med ammunition förstås patroner och projektiler till handvapen som vapenlagen tillämpas på, samt tändhattar och andra tändmedel till sådana patroner och projektiler. (Se 1 kap. 2 och 5 §§ vapenlagen.)
Vissa anordningar
9 Vad som sägs om skjutvapen gäller också vissa vapen och anordningar som inte omfattas av definitionen i 1 kap. 2 § vapenlagen. De anges i punkterna a-h i 1 kap. 3 §. Bland annat omfattas anordningar som gör att skjutvapen kan användas med annan ammunition än de är avsedda för (se 3 § h). Bestämmelsen avser särskilt instickspipor, reduceringspatroner och liknande anordningar (jfr Fredrik Landgren och Kazimir Åberg, Vapenlagen. En kommentar, 2 uppl. 2023, s. 35).
10 Av 1 kap. 3 § framgår också att vad som sägs om skjutvapen gäller även tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar (se 3 § e). Det är enligt förarbetena fråga om sprayer med olika slag av tårretande ämnen. Utmärkande för de ämnen som klassificeras som tårgas är att de har en omedelbart retande effekt på ögon, hud och slemhinnor redan i låga koncentrationer. Sprayer av det slaget används av den svenska polisen. En annan grupp av sprayer innehåller olika typer av pepparextrakt där den aktiva substansen är capsaicin. Det kan också förekomma sprayer som innehåller substanser med morfinliknande effekter som ger en temporär bedövning eller förlamning. I förarbetena anges att de två sistnämnda slagen av sprayer är sådana som omfattas av begreppet "andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar". Sprayer som innehåller ämnen som inte är direkt irritationsframkallande, t.ex. livsmedelsfärg, anges däremot falla utanför vapenlagens tillståndsplikt. (Jfr prop. 1995/96:52 s. 68 f.)
Undantag för effektbegränsade vapen
11 Av 2 kap. 1 § andra stycket vapenlagen följer att tillstånd inte krävs för den som har fyllt 18 år om vapnet har en begränsad effekt i förhållande till andra jämförliga skjutvapen (effektbegränsade vapen). Det förutsätter att vapnet antingen är ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen eller ett vapen med ett annat liknande utskjutningsmedel och är avsett för målskjutning, eller ett harpunvapen.
12 I förarbetena till motsvarande äldre bestämmelser anges att det måste vara fråga om vapen med en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt för att undantaget ska gälla och att mera avancerade typer av luft- och fjädervapen ska vara tillståndspliktiga. Gränsdragningen mellan tillståndsfria och tillståndspliktiga vapen ska ske med utgångspunkt i vapnets prestanda, t.ex. kulans rörelseenergi då den lämnar vapnet, vapnets räckvidd liksom om vapnet är utrustat med sådana tekniska anordningar som gör det möjligt att påverka trycket i vapnet så att detta blir avsevärt högre än som är normalt för vapen av denna typ. (Jfr prop. 1973:166 s. 135.)
13 Regeringen får meddela föreskrifter om att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen ska understiga ett visst värde eller att vapnet ska vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet ska anses effektbegränsat (se 11 kap. 1 § b).
14 Föreskrifter har meddelats i 1 kap. 2 § vapenförordningen (1996:70) och tar sikte på vapnets effekt. Där anges att ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen ska anses ha sådan begränsad effekt som avses i 2 kap. 1 § vapenlagen om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 10 joule.
Straffansvar för innehav av vapen och ammunition
Vapenbrott
15 Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det döms för vapenbrott till fängelse i högst tre år. Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. (Se 9 kap. 1 § vapenlagen.)
16 Som ringa brott bedöms överträdelser av bagatellartad karaktär, exempelvis om någon utan tillstånd har ett äldre vapen för vilket saknas passande ammunition här i landet eller ett vapen som är tillståndspliktigt men obrukbart. Det finns ett större utrymme för att bedöma en gärning som ringa brott när det gäller andra typer av vapen än eldvapen, t.ex. luftvapen och tårgasanordningar. (Jfr prop. 1973:166 s. 147 f. samt Landgren och Åberg, a.a., s. 242 f.)
17 Den subjektiva täckningen - den åtalades uppsåt eller oaktsamhet - ska omfatta såväl de faktiska omständigheter som konstituerar gärningen som rätten att inneha vapnet, dvs. om vapnet är tillståndspliktigt.
18 Kravet på aktsamhet ska vid vapenbrott ställas högt. Det finns därför en skyldighet att i rimlig utsträckning kontrollera om ett vapen är undantaget från kravet på tillstånd. (Jfr prop. 1973:166 s. 148 samt Landgren och Åberg, a.a., s. 241.)
Missbruk av rätten att inneha vapen m.m.
19 I en särskild bestämmelse har straffbelagts att uppsåtligen eller av oaktsamhet missbruka rätten att inneha ett skjutvapen genom att använda det för något annat ändamål än det som innehavaren är berättigad till. Det är också straffbelagt att inneha ammunition utan att ha rätt till det. Straffskalan är böter eller fängelse i sex månader. (Se 9 kap. 2 § a och d vapenlagen.)
Legalitetsprincipen och tolkningen av straffbestämmelser
20 Inom straffrätten gäller legalitetsprincipen som primärt innebär att ingen kan straffas för en gärning som inte var straffbelagd när gärningen begicks. Det brukar talas om att legalitetsprincipen innehåller ett föreskriftskrav, ett analogiförbud och ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning. Principen fungerar som en garanti för rättssäkerheten genom att den ställer krav på lagstiftningen som innebär att den enskilde ska kunna förutse att han eller hon kan bli föremål för ett straffrättsligt ingripande. I detta ligger ett s.k. obestämdhetsförbud som innebär att ett straffbud måste vara i rimlig grad bestämt till sin utformning; straffbestämmelser måste vara begripliga och i tillräcklig grad tydliga. (Jfr "Dödsboets vapen" NJA 2019 s. 1041 p. 12 med där gjord hänvisning.)
21 En straffbestämmelses ordalydelse sätter gränser för vad som kan inordnas under bestämmelsen; tolkningen kan endast i mycket begränsad utsträckning grundas på allmänna ändamålsskäl (jfr "Dödsboets vapen" p. 13). En tolkning som har vunnit hävd i rättspraxis bör inte frångås utan tungt vägande skäl (jfr NJA 1994 s. 480).
Innehav av vapen av det slag som är aktuellt i målet
Den aktuella revolvern
22 C.F. har innehaft den revolver som åtalet avser. Det som ska prövas är om han ska dömas för vapenbrott på grund av innehavet. Avgörande för den frågan är om revolvern omfattas av undantaget för effektbegränsade vapen eller om den är att anse som tilltåndspliktig.
23 Av utredningen framgår att revolvern är av det tyska märket ME Sportwaffen, modell Singel-Action Army 5.5 D. Revolvern är avsedd för särskilda tryckluftspatroner (TAC-patroner) som innehåller en tryckbehållare, ventilmekanism och en luftvapenkula. Patronens ventilmekanism påverkas vid avfyrning av ett tändstift som drivs fram av vapnets hane. Konstruktionen för avfyrning av vapen av detta slag överensstämmer i stort med den hos konventionella skarpa skjutvapen.
Omfattas en revolver av detta slag av undantaget för effektbegränsade luftvapen?
24 Riksåklagaren har gjort gällande att den konstruktion som den aktuella revolvern har - den är ett vapen av Brocock-typ - innebär att den inte ska bedömas som ett luftvapen. Skälet till detta är enligt riksåklagaren dels att avfyrningen sker med ett slagstift, dels att det inte är själva vapnet som drivs av luft, utan patronerna. Konstruktionen gör att revolvern kan laddas och avfyras med krutpatroner, som kan vara TAC-patroner som har manipulerats eller patroner med samma utformning som TAC-patroner (instickspatroner). Med hänsyn till det sagda kan enligt riksåklagaren ett vapen av Brocock-typ i vart fall inte anses vara effektbegränsat.
25 En förutsättning för att undantaget från tillståndsplikten för effektbegränsade vapen ska vara tillämpligt är att det är fråga om ett vapen av det slag som anges i 2 kap. 1 § andra stycket vapenlagen, i det här fallet ett luftvapen. Det finns inte någon definition av luftvapen i lagstiftningen eller i någon föreskrift. Bedömningen får därför utgå från vad som är typiskt för just luftvapen med begränsad effekt. Ändamålsöverväganden kan däremot inte ges något avgörande inflytande på bedömningen.
26 Vid bedömningen av om ett visst vapen är ett luftvapen blir det med den utgångspunkten av betydelse hur vapnet är konstruerat och hur det är avsett att användas (jfr bestämmelsen om straffansvar för annan användning av ett vapen än innehavaren är berättigad till i 9 kap. 2 § a, jfr också 1 kap. 3 § h). Av betydelse vid bedömningen blir också hur begreppet luftvapen i allmänhet används och också om ett visst slag av vapen under lång tid har betraktats - och har använts - som luftvapen. En helhetsbedömning får göras där samtliga relevanta omständigheter beaktas.
27 Gränsdragningen mellan tillståndspliktiga och inte tillståndspliktiga vapen kan i vissa fall bli svår. Om ett vapen saluförs som ett luftvapen men det av omständigheterna framgår att det egentligen är avsett att användas som ett konventionellt, skarpt, vapen bör det inte omfattas av undantaget för effektbegränsade vapen. Detsamma bör gälla om ett vapen är konstruerat för att kunna användas på flera olika sätt, t.ex. så att både luft och krut ska kunna användas som utskjutningsmedel.
28 Det kan förekomma att ett vapen som från början faller utanför tillståndsplikten därefter modifieras på ett sådant sätt att effekten av vapnet ökar, t.ex. genom användning av krutpatroner. Vapnet kommer då vanligen att bli tillståndspliktigt. Motsvarande bedömning får göras avseende ett vapen som annars är att anse som ett effektbegränsat luftvapen om det har försetts med patroner som inte är avsedda för vapnet och som ger det en högre effekt.
29 Ett effektbegränsat luftvapen blir däremot inte tillståndspliktigt - och innehavet därmed inte straffbart - enbart för att möjligheten finns att använda exempelvis manipulerade luftpatroner eller särskilda instickspatroner som gör att vapnet kan användas med krut på ett sätt som vapnet inte är avsett för.
30 Det sagda innebär att regleringen avseende effektbegränsade luftvapen inte ska tillämpas så att ett vapen anses utgöra ett luftvapen endast om det, i omodifierat skick, kan användas enbart med luft som utskjutningsmedel.
31 Det förhållandet att ett luftvapen genom sin konstruktion lätt kan användas med krut, och därmed ha en effekt som närmar sig den hos konventionella skarpa vapen, påverkar förvisso vapnets farlighet. Det kan, som riksåklagaren har påpekat, tala för att ett sådant vapen bör vara tillståndspliktigt. Att åstadkomma en sådan ordning får dock vara en fråga för lagstiftningen, inte minst av tydlighets- och förutsebarhetsskäl (se p. 20 och 21). Det finns dessutom redan i dag en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om att ett luftvapen ska vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet ska anses effektbegränsat (se p. 13).
Bedömningen i detta fall
Revolvern
32 I enlighet med det som anförts i det föregående är den revolver som C.F. har innehaft i omodifierat skick att anse som ett luftvapen. Den har inte en högre effekt än 10 joule om den används med de TAC-patroner som den är avsedd att användas med. Revolvern har inte varit försedd med TAC-patroner som har manipulerats eller med särskilda instickspatroner. C.F. har alltså inte innehaft ett tillståndspliktigt vapen.
33 Åtalet i denna del ska därmed, som hovrätten funnit, ogillas och riksåklagarens överklagande avslås.
Sprayburkarna
34 C.F. har innehaft de burkar med pepparspray som åtalet i åtalspunkt 1.1 avser. Det framgår av märkningen, liksom av den analys som gjorts, att de innehåller det tårretande ämnet capsaicin. Det är alltså fråga om anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med en tårgas-anordning (se p. 10). Som hovrätten har funnit har C.F. varit oaktsam i förhållande till att burkarna omfattas av tillståndsplikt. Han ska således dömas i enlighet med åtalet i denna del.
Påföljden
35 C.F. bör dömas till det bötesstraff som hovrätten har bestämt.
DOMSLUT
HD avslår överklagandena.