Den avklippta fotbojan (NJA 2023 s. 956)

Sökord Hindrande av elektronisk övervakning · Kontaktförbud · Svensk domsrätt

En person åtalades för hindrande av elektronisk övervakning avseende ett utvidgat kontaktförbud. Han hade i Norge avlägsnat den elektroniska utrustningen och därmed hindrat att den elektroniska övervakningen i Sverige kunde fortgå. Den brottsliga effekten har ansetts inträffa i Sverige och svensk domstol har därför varit behörig att döma över brottet.

Uddevalla tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Uddevalla tingsrätt mot A.E. för hindrande av elektronisk övervakning enligt 25 § lagen (1988:688) om kontaktförbud med följande gärningspåstående.

A.E. meddelades den 16 juni 2020 ett särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning. Kontaktförbudet innebar förbud för A.E. att uppehålla sig inom två angivna områden i Munkedals kommun. Kontaktförbudet gällde till och med den 16 december 2020. Beslutet delgavs A.E. den 16 juni 2020 och den elektroniska övervakningen påbörjades samma dag som beslutet delgavs då A.E. försågs med föreskriven elektronisk övervakningsutrustning.

A.E. har genom att klippa sönder och avlägsna utrustning för den elektroniska övervakningen (fotbojan) från kroppen hindrat att den elektroniska övervakningen kan fortgå. Det hände någon gång mellan den 16 juni 2020 och den 22 juni 2020 i eller i närheten av Oslo, Norge.

A.E. begick gärningen med uppsåt.

A.E. åtalades också för överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § första stycket andra meningen lagen om kontaktförbud.

A.E. förnekade brott.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Tommy Eriksson) anförde följande i dom den 23 november 2021.

Domskäl

Tingsrätten fann att åtalet för överträdelse av kontaktförbud var styrkt och att gärningen skulle bedömas som åklagaren hade gjort gällande. Tingsrätten anförde vidare följande.

A.E. har vidgått att han då han befann sig i Norge själv avlägsnat den fotboja han utrustat sig med. Åtalet rörande detta är således styrkt. Gärningen ska bedömas som åklagaren gjort gällande.

A.E. är tidigare lagförd för att ha överträtt besöksförbud och kontaktförbud visavi N.N. Han synes trotsa meddelade förbud. I vad avser gärningens straffvärde i förevarande hänseende är emellertid att beakta att risken för att han verkligen skulle träffa på N.N. – – – varit minimal – – –.

I vad avser A.E:s förfarande att avlägsna fotbojan är klarlagt att den satts på honom i Sverige och att ta bort den i Norge innefattar skada på svensk myndighets gods varför ansvar ska inträda. Vid bedömning av allvaret i gärningen är emellertid att beakta att då A.E. vistas i Norge är fotbojan i vilket fall ej verkande.

Under hänsynstagande till vad tingsrätten anfört avseende allvaret av A.E:s gärningar inom brottstyperna finner tingsrätten att påföljden kan stanna vid kännbara böter.

Domslut

Tingsrätten dömde A.E. för överträdelse av kontaktförbud och hindrande av elektronisk övervakning till 80 dagsböter.

A.E. ålades att betala avgift enligt lagen om brottsofferfond.

Hovrätten för Västra Sverige

A.E. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och vid fällande dom lindra påföljden.

Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom såvitt gällde ansvar för överträdelse av kontaktförbud men överlämnade till hovrätten att avgöra om åtalet för hindrande av elektronisk övervakning kunde bifallas.

Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors, f.d. hovrättsrådet Bengt Nilsson och tf. hovrättsassessorn Sara Selheden) anförde följande i dom den 5 juli 2022.

Hovrättens domskäl

Som också tingsrätten kommit fram till ska alltså A.E. dömas för överträdelse av kontaktförbud.

Det är vidare utrett att A.E. den 16 juni 2020 delgavs ett särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning som innebar förbud för honom att till och med den 16 december 2020 uppehålla sig inom två angivna områden i Munkedals kommun samt att A.E. samma dag som han delgavs beslutet försågs med föreskriven elektronisk övervakningsutrustning, s.k. fotboja. Av utredningen framgår också att A.E. på av åklagaren angiven tid och plats klippte sönder och avlägsnade fotbojan från kroppen och därigenom hindrade ett fortgående av den elektroniska övervakningen. Det står klart att det var A.E:s avsikt med åtgärden. Rekvisiten i straffbestämmelsen om ansvar för hindrande av elektronisk övervakning är således uppfyllda.

Eftersom gärningen begicks i Norge och A.E. är medborgare och boende där är dock en vidare prövning nödvändig. För att svensk domstol ska var behörig att döma för brott som är begånget utomlands av en sådan person krävs att förutsättningarna i 2 kap. 3 § BrB föreligger. Frågan blir närmast om brottet hindrande av elektronisk övervakning är ett sådant brott som enligt punkten 4 i den paragrafen är riktat mot rikets säkerhet, allmän verksamhet eller annat av rättsordningen särskilt skyddat svenskt intresse, dvs. ett svenskt allmänt intresse.

Nämnda bestämmelse ger uttryck för statsskyddsprincipen, som har sin grund i att Sverige inte kan förlita sig på att andra stater har kriminaliserat gärningar som riktas mot den svenska staten på ett från svensk utgångspunkt adekvat sätt. Annorlunda uttryckt så är skälen för att intresset ska omfattas av den svenska statsskyddsregeln svagare om det finns skäl att anta att utländska stater i gemen skyddar ett visst intresse på ett godtagbart sätt och vice versa. (Se Asp, Brottsbalk [1962:700] 2 kap. 3 §, Lexino 2022-01-01, JUNO.) Till de brott som omfattas av punkten 4 hör brott mot statens yttre och inre säkerhet, vilket innebär att huvuddelen av brotten i 17–22 kap. BrB omfattas (se prop. 2020/21:204 s. 147).

Av lagförarbeten framgår att överträdelse av kontaktförbud är ett brott mot staten (se prop. 2020/21:217 s. 27 f.). Även hindrande av elektronisk övervakning, som innebär ett förhindrande av kontroll av efterlevnaden av ett kontaktförbud, bör därmed också anses vara ett brott mot staten. Redan denna omständighet talar för att hindrande av elektronisk övervakning är ett sådant brott som är riktat mot ett svenskt allmänt intresse.

Till bilden hör också att det är den svenska polismyndigheten som ansvarar för verkställigheten av den elektroniska övervakningen. Ett hindrande av elektronisk övervakning skulle därför sannolikt inte upptäckas av norska myndigheter och de har knappast något eget intresse av att ingripa mot ett sådant brott. Det talar för att utländska myndigheter inte skulle lagföra ett sådant agerande. Följaktligen är det särskilt angeläget att svensk domstol är behörig att döma för brottet för att inte ett kringgående av övervakningen ska kunna ske genom att den som ålagts kontaktförbud lämnar Sverige för att avlägsna sin fotboja.

Hindrande av elektronisk övervakning har vissa likheter med brottet hindrande av förrättning som regleras i 17 kap. 13 § BrB, vilket torde omfattas av de brott som riktar sig mot ett svenskt allmänt intresse. I den bestämmelsen föreskrivs straff för den som hindrar en förrättningsman att fullgöra sin uppgift genom att vägra denne tillträde till viss plats. I likhet med brottet hindrande av elektronisk övervakning är det förhindrandet av det allmännas verkställighet som är straffsanktionerat.

Sammantaget gör hovrätten bedömningen att hindrande av elektronisk övervakning är ett sådant brott som är riktat mot ett svenskt allmänt intresse enligt 2 kap. 3 § 4 BrB och att svensk domstol därmed är behörig att döma för brottet.

A.E. ska alltså dömas för hindrande av elektronisk övervakning.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning i påföljdsfrågan.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Högsta domstolen

A.E. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet. Han yrkade i andra hand att HD skulle mildra påföljden.

Riksåklagaren motsatte sig ändring.

Riksåklagaren justerade åtalet för hindrande av elektronisk övervakning på så sätt att ordet ”särskilt” ströks i första stycket första meningen i gärningsbeskrivningen. Meningen löd därmed: A.E. meddelades den 16 juni 2020 ett utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning.

HD meddelade prövningstillstånd i fråga om ansvar för hindrande av elektronisk övervakning samt i fråga om påföljd.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Izla Staifo, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1 och 2 motsvarar i huvudsak punkterna 1 och 2 i HD:s domskäl.

3 HD har meddelat prövningstillstånd i fråga om ansvar för hindrande av elektronisk övervakning samt i fråga om påföljd. Domstolen har beslutat att inte meddela prövningstillstånd med anledning av A.E:s överklagande i övrigt.

4 I HD har riksåklagaren justerat ovan angiven gärningsbeskrivning genom att stryka ordet särskilt, så att den första meningen fått följande lydelse.

A.E. meddelades den 16 juni 2020 ett utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning.

Frågan i HD

5 Frågan i målet gäller om svensk domstol är behörig att döma över brottet.

Regleringen i lagen om kontaktförbud

Punkterna 6–8 motsvarar i huvudsak punkterna 4–6 i HD:s domskäl.

9 När ett beslut om kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning har meddelats är Polismyndigheten ansvarig för verkställigheten (13 a §). Den elektroniska övervakningen fungerar på så vis att förbudspersonen utrustas med en elektronisk fotboja som sänder ut radiosignaler om var personen befinner sig. Om förbudspersonen träder in i förbudsområdet går ett larm automatiskt till polisen och förbudspersonen kan positioneras. Likaså larmas polisen om förbudspersonen missköter utrustningen. (Se prop. 2010/11:45, s. 46 ff. och 55 f.)

10 Eftersom övervakningens syfte är att kontrollera att förbudspersonen efterlever ett meddelat kontaktförbud får uppgifter om den övervakades position registreras och tas fram endast när den övervakade träder in i eller vistas inom förbudsområdet, eller när en beslutad elektronisk övervakning hindras. (Se 26 § och prop. 2010/11:45 s. 56 och 87.)

11 För att den elektroniska övervakningen ska kunna fungera krävs medverkan från den övervakades sida. Av 2 a § följer därför att den som enligt beslut ska övervakas är skyldig att medverka till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå. Konkret innebär det en skyldighet att sätta på sig utrustningen samt att bära och sköta den. (Se prop. 2010/11:45 s. 54 och 80.)

12 Skyldigheten för den övervakade att medverka till den elektroniska övervakningen är straffsanktionerad. Av 25 § följer att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet hindrar att den elektroniska övervakningen kommer till stånd eller kan fortgå döms för hindrande av elektronisk övervakning till böter eller fängelse i högst ett år.

13 Förbudspersonen hindrar att den elektroniska övervakningen kommer till stånd om han eller hon inte medverkar till att övervakningen kan inledas, t.ex. genom att vägra låta sig påbojas. Vidare faller under straffbestämmelsen gärningar som innebär att den pågående elektroniska övervakningen avbryts. Med det avses inte bara aktivt handlande som att förstöra utrustningen utan också underlåtenhet att sköta utrustningen på det sätt som dess funktion kräver t.ex. att låta bli att ladda batterierna. Det straffbara området omfattar dock bara gärningar som innebär att den elektroniska övervakningen hindras. Ett försök att förstöra utrustningen utan att handlingen lett till att den elektroniska övervakningen upphört kan inte föranleda straffansvar, utan det krävs att gärningsmannen har omöjliggjort den elektroniska övervakningen. (Se prop. 2010/11:45 s. 63 och 87.)

Straffrättslig jurisdiktion

14 Bestämmelser om svensk straffrättslig domsrätt finns i 2 kap. BrB. Där anges i vilken omfattning svenska domstolar är behöriga att döma för brott begångna inom respektive utom landets gränser.

15 Utgångspunkten är, enligt 1 §, att svensk domstol är behörig att döma över brott som har begåtts i Sverige (den s.k. territorialitetsprincipen). I de efterföljande bestämmelserna finns regler om när svensk behörighet finns även avseende brott begångna utomlands.

16 För att bedöma om domsrätt enligt territorialitetsprincipen föreligger finns i 1 § andra till fjärde styckena lokaliseringsregler, dvs. regler som avgör var ett brott ska anses ha begåtts. Ett brott anses begånget i Sverige om gärningsmannen handlade här. Det är dock tillräckligt att någon del av den brottsliga handlingen har begåtts i Sverige för att brottet i sin helhet ska anses som begånget här (den s.k. ubikvitetsprincipen). I det fall ett brott förutsätter en viss effekt är det enligt andra stycket tredje meningen tillräckligt att effekten inträder här för att gärningen ska anses vara begången i Sverige (den s.k. effektprincipen).

17 Effektprincipen innebär att ett brott anses begånget i Sverige om effekten av en brottslig handling inträder här, även om handlingen begicks utomlands. Vad som krävs är att effekten har direkt samband med den brottsliga handlingen. Med det avses såväl omedelbara effekter av ett brottsligt handlande som straffrättsligt relevanta sådana som innebär att fullbordanspunkten inträffat. Som exempel anges i förarbetena att ett mord bör kunna lokaliseras till Sverige om någon från annat land skjuter en person som befinner sig här, även i det fallet att offret skulle avlida i ett annat land. På motsvarande sätt anses brottet ha begåtts i Sverige om offret träffas av kulan utomlands men avlider här. Sådana följder av ett brott som saknar omedelbart samband med rekvisiten för brottet saknar däremot påverkan på brottets lokalisering. (Se prop. 2020/21:204 s. 98 och 142.)

Bedömningen i detta fall

18 I målet är utrett att A.E., när han befunnit sig i Norge, har klippt sönder och avlägsnat fotbojan från kroppen och därigenom hindrat ett fortgående av den elektroniska övervakningen. Det står klart att det också var hans avsikt med åtgärden.

19 Syftet med den elektroniska övervakningen är att kontrollera kontaktförbudets efterlevnad. A.E:s åtgärd har rent konkret inneburit att radiosignaler inte längre kunnat nå den svenska Polismyndigheten, som är ansvarig för verkställigheten av den elektroniska övervakningen. Den omedelbara effekten av A.E:s förstörande av fotbojan har således uppstått i Sverige genom att ansvarig myndighet inte längre kunnat nås av signalerna och på så vis hindrats från att övervaka kontaktförbudets efterlevnad.

20 Brottet ska därmed anses begånget i Sverige och svensk domstol har behörighet att döma över det enligt 2 kap. 1 § andra stycket tredje meningen BrB.

21 A.E. ska alltså dömas för hindrande av elektronisk övervakning, se punkt 18. Den finns ingen anledning att frångå hovrättens påföljdsbestämning. Hovrättens domslut ska därmed fastställas.

Domslut

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Stefan Johansson, referent, Stefan Reimer och Christine Lager) meddelade den 8 december 2023 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1 Tingsrätten dömde A.E. för överträdelse av kontaktförbud och hindrande av elektronisk övervakning till 80 dagsböter. Det sistnämnda brottet avsåg att A.E. – som hade meddelats ett utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning avseende två platser i Munkedals kommun – i Norge hade avlägsnat den tekniska utrustningen (fotbojan) och hindrat att den elektroniska övervakningen kunde fortgå.

2 Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

Vad målet gäller

3 HD har meddelat prövningstillstånd i fråga om ansvar för hindrande av elektronisk övervakning samt i fråga om påföljd. Målet gäller frågan om svensk domstol är behörig att döma A.E. för hindrande av elektronisk övervakning, när de åtgärder som han har vidtagit för att hindra övervakningen har utförts i Norge.

Elektronisk övervakning av ett kontaktförbud

4 Ett kontaktförbud innebär att en person meddelas förbud att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter en annan person. Syftet med lagstiftningen är att förebygga brott och skydda personer som förföljs och trakasseras. (Se 1 § lagen, 1988:688, om kontaktförbud och prop. 1987/88:137 s. 14 ff.)

5 Om det kan antas att ett ordinärt kontaktförbud inte är tillräckligt får ett utvidgat kontaktförbud meddelas. Det innebär förbud att uppehålla sig i närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas. När den mot vilken förbudet avses gälla tidigare har överträtt ett kontaktförbud är huvudregeln att det utvidgade kontaktförbudet ska förenas med villkor om elektronisk övervakning. Det är Polismyndigheten som ansvarar för verkställigheten av den elektroniska övervakningen. (Se 2 § första stycket och 13 a § andra stycket.)

6 Syftet med den elektroniska övervakningen är att öka den brottsförebyggande effekten genom att förbättra förutsättningarna för att kontrollera kontaktförbudets efterlevnad och därmed förstärka skyddet för den som riskerar att utsättas för brott eller trakasserier (se prop. 2010/11:45 s. 45 ff.).

7 Det finns inte något krav på att den som ska övervakas elektroniskt har sitt hemvist i eller stadigvarande vistas i Sverige. Verkställighet av elektronisk övervakning förutsätter dock att fotbojan kan monteras på förbudspersonen och att dennes position kan övervakas av Polismyndigheten. För det fall att den som ska övervakas inte befinner sig i Sverige kan det därför föreligga praktiska hinder mot att verkställa elektronisk övervakning. (Jfr prop. 2014/15:139 s. 50.)

8 Den elektroniska övervakningen fungerar på så sätt att fotbojan sänder ut radiosignaler om var förbudspersonen befinner sig. Uppgifter om personens position får emellertid registreras och tas fram endast när denne antingen träder in i eller vistas inom förbudsområdet eller när den elektroniska övervakningen hindras. I de situationerna sänds automatiskt ett larm till polisen och förbudspersonen kan positioneras. Avsikten är att den person som förbudet avser att skydda ska ges tid att sätta sig i säkerhet och att polisen ska få möjlighet att ingripa. (Se 26 § samt prop. 2010/11:45 s. 46 ff., 55 f. och 87.)

9 Den som ska övervakas är skyldig att medverka till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå. Skyldigheten är straffsanktionerad. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet hindrar att den elektroniska övervakningen kommer till stånd eller kan fortgå döms för hindrande av elektronisk övervakning till böter eller fängelse i högst ett år. (Se 2 a och 25 §§.)

10 Straffansvaret omfattar gärningar som innebär att den pågående elektroniska övervakningen avbryts. Med det avses inte bara aktivt handlande som att förstöra fotbojan utan också underlåtenhet att sköta den på det sätt som dess funktion kräver, t.ex. att låta bli att ladda batterierna. (Se prop. 2010/11:45 s. 63 och 87.)

Svensk domstol är behörig att döma över ett brott när effekten har inträtt i Sverige

Allmänt

11 Bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma över ett visst brott finns i 2 kap. BrB. Av 1 § följer att sådan behörighet finns för brott som har begåtts i Sverige. Det är tillräckligt att någon del av den brottsliga handlingen har begåtts i Sverige för att brottet i sin helhet ska anses som begånget här. Om ett brott förutsätter en viss effekt är det tillräckligt att effekten har inträtt här, även om den brottsliga handlingen har begåtts utomlands.

12 Vad som krävs är att effekten har ett direkt samband med den brottsliga handlingen. Med det avses såväl omedelbara effekter av ett brottsligt handlande som straffrättsligt relevanta sådana som innebär att fullbordanspunkten inträffat. Effekten får ytterst lokaliseras med hänsyn till hur den enskilda straffbestämmelsen är utformad. När det t.ex. gäller it-relaterade brott såsom dataintrång (4 kap. 9 c § BrB) kan den brottsliga handlingen begås vid en dator i ett annat land medan effekten, t.ex. hindrandet av användningen av en elektronisk uppgift, inträffar i Sverige. (Jfr prop. 2020/21:204 s. 99 f. och 142.)

Särskilt om hindrande av elektronisk övervakning

13 Genom den elektroniska övervakningen kontrolleras efterlevnaden av ett kontaktförbud på vissa i Sverige särskilt angivna platser. Den omedelbara effekten av att förbudspersonen förstör eller underlåter att sköta fotbojan är att den elektroniska övervakningen hindras och att kontaktförbudet inte längre har det förstärkta skydd som övervakningen ger. Den brottsliga effekten inträder således i Sverige, och det även om den brottsliga handlingen eller underlåtenheten som har medfört att övervakningen hindras har ägt rum i ett annat land. Svensk domstol är alltså behörig att döma över brottet.

Bedömningen i detta fall

14 A.E. är norsk medborgare med hemvist i Norge. Vid tidpunkten för meddelandet av det utvidgade kontaktförbudet med elektronisk övervakning befann han sig i Sverige.

15 A.E. har, efter det att han hade meddelats ett utvidgat kontaktförbud med elektronisk övervakning, begett sig till Norge och där klippt sönder och avlägsnat fotbojan från kroppen. Han har därigenom hindrat att den elektroniska övervakningen i Sverige kunnat fortgå. Effekten av brottet har således inträffat i Sverige och svensk domstol är därför behörig att döma över brottet.

16 A.E. ska alltså dömas för hindrande av elektronisk övervakning. Det finns inte anledning att frångå hovrättens påföljdsbestämning. Hovrättens domslut ska därmed fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.