DNA-släktforskningen (NJA 2023 s. 977)

Sökord Proportionalitet · Rättsgenetisk undersökning · Faderskap

Inom ramen för en faderskapstalan har det förordnats om rättsgenetisk undersökning med hjälp av humanbiologisk vävnad från en avliden och begravd person. Hänsyn har tagits till att den som söker sin identitet och sitt ursprung har ett starkt intresse av att få ökad klarhet om faderskapet. Det har vägts in att det har saknats andra möjligheter att få fram uppgifter som kan läggas till grund för prövningen av faderskapsfrågan.

I målet förekommer ett antal personer med följande släktskapsförhållanden.

C.S. är son till G.H. och född inom hennes äktenskap med F.S. G.H. och F.S. är numera avlidna. H.S., C.S.M. och M.S. är barn till F.S.

S.L. är avliden. P.L. och Su.L. är hans barn.

C.S. väckte talan vid Stockholms tingsrätt mot P.L., Su.L., H.S., C.S.M. och M.S. och yrkade att tingsrätten skulle förklara att F.S. inte var far till honom. Han yrkade också att tingsrätten skulle förklara att S.L. var far till honom.

H.S. och C.S.M. medgav yrkandet om att F.S. inte var far till C.S.

M.S. förklarade att han varken kunde medge eller bestrida yrkandet om att F.S. inte var far till C.S.

P.L. och Su.L. bestred yrkandet om att S.L. var far till C.S.

Tingsrätten (rådmannen Carl Winnberg) anförde följande i dom den 25 mars 2023.

Av 1 kap. 2 § första stycket FB följer, såvitt nu är av intresse, att rätten ska förklara att mannen i äktenskapet inte är far till barnet, om det är utrett att modern har haft samlag med någon annan än mannen under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget, eller det på grund av barnets arvsanlag eller någon annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen inte är barnets far.

I 1 kap. 5 § FB, i den äldre lydelse som nu är tillämplig, anges att när faderskap ska fastställas genom dom, ska rätten förklara en man vara fader, om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.

Enligt rättspraxis kan ett faderskap även fastställas om käranden kan styrka faderskapet genom genetisk utredning (se till exempel NJA 1998 s. 184).

C.S. har uppgett att han har tagit del av dagboksanteckningar som hans mor gjort vilka talar för att hon och S.L. hade samlag med varandra vid den tid då C.S. blev till. C.S. har också berättat att han utseendemässigt är mycket olik sina syskon och att F.S. en gång frågade honom om han hade trott att han inte var F.S:s son. C.S. har också uppgett att han och hans bror H.S. under 2008 tog ett så kallat pappatest vilket bekräftade att F.S. inte var hans far, och att F.S. i samband med detta sa att han alltid hade frågat sig hur han kunde vara C.S:s far.

Tingsrätten konstaterar att varken de åberopade dagboksanteckningarna eller C.S:s uppgifter styrker att det förekommit samlag mellan C.S:s mor och S.L. vid den tidpunkt C.S. kan ha tillkommit. Vad gäller resultatet av det så kallade pappatestet går det inte att utifrån den åberopade handlingen bedöma i vad mån testet är tillförlitligt. Den nu nämnda utredningen visar alltså inte att F.S. inte skulle vara far till C.S.

C.S. har även lagt fram utredning rörande DNA-prov som gjorts hos företaget MyHeritage. C.S. och hans barn – – – har i tingsrätten berättat att de lämnat DNA-prov till MyHeritage. DNA-släktforskaren Peter Sjölund har analyserat testresultaten och bedömt att det inte finns någon annan man än S.L. som biologiskt kan vara far till C.S., med reservation för att det hade kunnat vara en helbror till S.L. Enligt Peter Sjölund skulle denne då även vara far till P.L.

Peter Sjölund har anfört att den DNA-analys som används av MyHeritage med hög säkerhet kan identifiera nära släktskap och i kombination med kartläggning av kända släktskap kan komma till en säker slutsats om ett okänt släktskap. Han har också framhållit att de DNA-laboratorium som företaget använder har den högsta nivån av ackreditering i USA för den typen av laboratorium.

Andreas Tillmar, docent i rättsgenetik vid Rättsmedicinalverket (RMV), har anfört att de förfaranden, DNA-metoder, kontroller och resultatvärderingar som används vid RMV är framtagna, anpassade och kvalitetssäkrade för att analysresultatet och utlåtanden ska vara av tillräckligt hög kvalitet för att rättssäkert ligga till grund för beslut i domstol. Han har beträffande MyHeritage användarvillkor bl.a. framhållit att företaget inte ger några garantier beträffande DNA-resultaten och DNA-rapporter, eller deras riktighet, tillförlitlighet, fullständighet eller kvalitet.

Andreas Tillmar har också konstaterat att de prover som analyseras av RMV, till skillnad från de som analyseras av MyHeritage, är tagna med övervakning av en opartisk tjänsteman för säkerställande av identiteten på de som lämnar prov.

Andreas Tillmar har även påpekat att det vid RMV görs en kvantitativ resultatutvärdering utifrån vetenskapligt framtagna och beprövade metoder som baseras på de rekommendationer och riktlinjer som finns inom det rättsgenetiska ämnesområdet, medan Myheritage normalt inte ger något specifikt utlåtande, vilket gör att tolkningar och resultatutvärderingar behöver göras externt. Han har också noterat att statistik som Peter Sjölund har använt i sin utredning ännu inte är vetenskapligt behandlad, vilket ökar osäkerheten kring tillförlitligheten och generaliserbarheten för den data som finns.

Tingsrätten ifrågasätter inte Peter Sjölunds expertis inom DNA-släktforskning och konstaterar att de slutsatser han dragit utifrån befintliga underlag framstår som väl underbyggda. Vidare betvivlar domstolen inte att C.S. och hans barn samt släktingar till S.L. har lämnat DNA-prover till MyHeritage. Ytterst blir då frågan om den metod, de DNA-tester och de resultat som ligger till grund för Peter Sjölunds slutsatser, kan anses uppfylla de höga krav på tillförlitlighet som bör ställas på utredningen i ett mål om fastställande av faderskap. Enligt tingsrätten går det inte utifrån vad som framkommit i målet att slå fast att så är fallet. Detta leder till att C.S:s yrkanden inte kan bifallas.

1 Tingsrätten ogillar C.S:s yrkande om upphävande av faderskap.

2 Tingsrätten ogillar C.S:s yrkande om fastställande av faderskap.

C.S. överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten. Han begärde också att hovrätten skulle förordna om rättsgenetisk undersökning av den avlidne S.L.

P.L. och Su.L. motsatte sig begäran.

H.S., C.S.M. och M.S. bereddes tillfälle att yttra sig, men avhördes inte.

Hovrätten (hovrättsråden Mikael Swahn och Robert Green, referent, samt tf. hovrättsassessorn Ilona Net) beslutade den 22 december 2022 att en rättsgenetisk undersökning skulle göras med hjälp av humanbiologisk vävnad från den avlidne S.L. enligt 2 § andra stycket lagen (1958:642) om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap.

Av 2 § andra stycket lagen om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap framgår att om den man som talan om fastställande av faderskap avser är avliden, får rätten besluta att en rättsgenetisk undersökning ska göras med hjälp av humanbiologisk vävnad från den avlidne. Ett sådant beslut får meddelas endast om det finns anledning att anta att mannen har haft samlag med modern under den tid då barnet kan ha tillkommit och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär i förhållande till den frid som bör tillkomma den avlidne eller för något annat motstående intresse.

Mot bakgrund av vad som framkommit i målet anser hovrätten att det finns anledning att anta att S.L. haft samlag med G.S. under den tid då C.S. kan ha tillkommit. En proportionalitetsbedömning ska därefter göras av huruvida skälen för en rättsgenetisk undersökning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär.

Hovrätten noterar inledningsvis att det inte framkommit några omständigheter som tyder på att det finns några bevarade blod- eller vävnadsprov från S.L. Ett beslut om rättsgenetisk undersökning medför därför med all största sannolikhet att ett prov behöver tas från hans kvarlevor. Åtgärden får ses som mer ingripande än om det funnits blod- eller vävnadsprov bevarade, vilket ska beaktas vid proportionalitetsbedömningen.

C.S. har sökt sitt ursprung under en längre tid, i vart fall sedan år 2008 då han och H.S. gjorde ett DNA-test. Han och hans barn har sedan dess genomfört ytterligare DNA-tester i privat regi för att undersöka vem C.S:s biologiska far är. C.S. har även framfört en önskan i tingsrätten om att genomgå en rättsgenetisk undersökning, vilket P.L. och Su.L. har motsatt sig. Det har inte framkommit annat i målet än att C.S. har ett genuint intresse av att få reda på vem hans biologiska far är. C.S:s intresse av att få information om sin biologiska far är därmed skyddat av rätten till privat- och familjeliv som följer av artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se Europadomstolens avgöranden Jäggi mot Schweiz, no. 58757/00, 13 juli 2006 och Haas mot Nederländerna, no. 36983/97, 13 januari 2004).

Mot det intresset ska vägas S.L:s rätt till frid och respekten för hans anhöriga. Eftersom P.L. och Su.L. inte har anfört några religiösa skäl till sin inställning kan den inte ensamt utgöra hinder mot att besluta om en rättsgenetisk undersökning (prop. 2020/21:176 s. 92). De skäl som de anfört för sin inställning i övrigt bedöms inte heller utgöra hinder mot att fatta ett sådant beslut. Hovrätten anser vidare att C.S:s konventionsskyddade intresse att få reda på sitt ursprung är så starkt att inte heller S.L:s rätt till frid överväger det. Mot bakgrund av att P.L. och Su.L. har motsatt sig att genomgå en rättsgenetisk undersökning finner hovrätten vidare att ingen mindre ingripande åtgärd kan komma i fråga.

Vid en samlad bedömning uppväger skälen för den rättsgenetiska undersökningen det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär i förhållande till S.L. och hans anhöriga. C.L:s begäran ska därför bifallas.

P.L. och Su.L. överklagade och yrkade att HD skulle ändra hovrättens beslut och avslå C.S:s begäran om rättsgenetisk undersökning med hjälp av ett vävnadsprov från S.L:s kvarlevor.

C.S. motsatte sig ändring av hovrättens beslut.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Mathilda Rydstern, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–6 motsvarar i huvudsak punkterna 1–5 i HD:s skäl.

Frågan i målet

7 HD har att pröva om det finns skäl att besluta att en rättsgenetisk undersökning av en avliden person ska genomföras.

Rättsliga utgångspunkter

Punkten 8 motsvarar i huvudsak punkterna 7 och 8 i HD:s skäl.

Anledning att anta att mannen haft samlag med modern under konceptionstiden

9 En rättsgenetisk undersökning aktualiseras när den genetiska kopplingen mellan ett barn och en man är relevant för det rättsliga faderskapet. Så är typiskt sett fallet om barnet har blivit till genom samlag, vilket också gäller den stora majoriteten av barn. Den inledande förutsättningen för att rätten ska kunna besluta om en rättsgenetisk undersökning av en avliden person är att det finns anledning att anta att mannen haft samlag med modern under konceptionstiden. Anledning att anta är ett lågt ställt beviskrav och det räcker i allmänhet med att parten kan göra gällande en eller ett par konkreta omständigheter till stöd för sitt påstående. (Se prop. 2020/21:176 s. 64.)

10 Det går inte att ställa upp några specifika krav på vilken slags bevisning som kan läggas till grund för att samlagsrekvisitet ska vara uppfyllt. Det står som huvudregel parten fritt att åberopa den bevisning som han eller hon önskar. Det är därefter upp till domstolen att bedöma om den åberopade bevisningen är tillräcklig.

11 Så som bestämmelsen är utformad ska bevisningen avse samlagsrekvisitet. Det krävs inte att sökanden kan göra antagligt att den utpekade mannen är sökandens far. HD har, bl.a. med hänvisning till att samlagsrekvisitet ytterst är en bevislättnad för sökanden, kommit fram till att bevisning som utgörs av resultat från en blodgenetisk undersökning kan beaktas vid bedömningen av om rekvisitet är uppfyllt, även om den inte direkt hänför sig till samlagsrekvisitet (se NJA 1984 s. 49 och NJA 1985 s. 236 I–II). Även bevisning som indirekt ger stöd för att samlagsrekvisitet är uppfyllt kan således ha betydelse vid domstolens bevisvärdering.

Proportionalitetsbedömningen

12 När det finns anledning att anta att den avlidne mannen har haft samlag med modern under konceptionstiden ska rätten övergå till att göra en prövning av om åtgärden är proportionerlig. Vid en sådan prövning kan flera olika faktorer behöva vägas in och rätten ska, utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, göra en avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande. (Se a. prop. s. 91.)

13 I den ena vågskålen ligger de skäl som motiverar en rättsgenetisk undersökning. Europadomstolen har konstaterat att faderskapsförfaranden omfattas av rätten till respekt för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. Skyddet omfattar individens rätt att känna till sitt biologiska ursprung. Rättigheten skyddas emellertid bara om syftet med talan är att skapa en relation med föräldrarna eller att få klarhet i sin personliga identitet. Om syftet däremot är att få del av ett arv omfattas inte intresset av rättigheterna i artikel 8. (Se Haas mot Nederländerna, nr 36983/97 §§ 42–45, ECHR 2004-I.)

14 Av Europadomstolens praxis framgår vidare att en person som söker klarhet avseende sitt ursprung har ett starkt intresse av att erhålla den information som är nödvändig för att utreda sin identitet. Detta intresse avtar inte med åldern utan kan snarare tillta. Sökandens intresse av att få klarhet i faderskapsfrågan kan väga tyngre än intressen som grundar sig på den avlidnes integritet, behovet av att respektera den avlidne och allmänintresset av rättssäkerhet. (Se Jäggi mot Schweiz, nr 58757/00, §§ 38–40, ECHR 2006-X.)

15 Det kan i sammanhanget nämnas att Högsta domstolen i Finland har ansett att en enskilds intresse av att utföra en rättsgenetisk undersökning beträffande en avliden person var så starkt att åtgärden skulle beviljas, trots att det saknades lagliga möjligheter att förordna om en sådan utredning när den innebar att en grav behövde öppnas. Domstolen konstaterade att en individs rätt att känna till sitt biologiska ursprung är en väsentlig del av skyddet för privatlivet och att det kan hända att denna rätt inte tillgodoses om lagen inte tillåter rättsgenetiska faderskapsundersökningar i tillräcklig omfattning. Domstolen tog bl.a. hänsyn till att det enda sättet att få en rättsgenetisk utredning av personens biologiska ursprung var att öppna den aktuella graven för att kunna ta prover. (Se Högsta domstolen i Finlands avgörande HD:2021:88.)

16 Som utgångspunkt har således en person som söker klarhet avseende sitt ursprung ett starkt intresse av att få sin rättighet tillgodosedd. Staten har en långtgående skyldighet att se till att sökanden erhåller nödvändig information för att kunna utreda sin identitet. Sökandens intressen bör därför väga tungt vid proportionalitetsbedömningen. Det bör ställas höga krav på de intressen som talar mot att åtgärden ska tillåtas om en rättsgenetisk undersökning av en avliden person är det enda sättet för sökanden att få tillgång till information om sitt ursprung.

17 Mot sökandens intresse ska ställas det intrång och men i övrigt som åtgärden kan innebära i förhållande till den frid som bör tillkomma den avlidne eller för något annat motstående intresse. Övriga omständigheter som kan behöva beaktas är respekten för den avlidnes anhöriga och eventuella religiösa eller etiska aspekter som kan göra sig gällande i det enskilda fallet. Enbart den omständigheten att en anhörig motsätter sig en rättsgenetisk undersökning är i sig inte tillräcklig för att ett beslut inte ska meddelas. Vid proportionalitetsprövningen kan hänsyn även tas till motstående intressen som värnas av annan lagstiftning. (Se a. prop. s. 92.) Vilken betydelse ett sådant motstående intresse ska tillmätas vid prövningen kan variera, bl.a. beroende på vad lagstiftningen gäller och dess syfte (se ”Biobanken” NJA 2018 s. 852).

18 För att kunna bedöma vilka intressen som finns att beakta i det enskilda fallet, och hur starkt de gör sig gällande, behöver rätten i regel få uppgift om det finns ett vävnadsprov från den avlidne mannen som kan tillgängliggöras för rättsgenetisk undersökning. Det kan ytterst bli fråga om att undersöka kvarlevor som har begravts. (Se a. prop. s. 92.)

19 Redan den omständigheten att det kan vara nödvändigt att öppna en grav för att undersöka den avlidnes kvarlevor ställer höga krav på de intressen som talar för att åtgärden är proportionerlig. Även om en avliden person inte kan anses ha några intressen i egentlig mening har var och en under sin livstid berättigade anspråk på att kunna bestämma över vad som ska hända med den döda kroppen och att kunna leva i en förvissning om att den kommer att behandlas med respekt. (Jfr prop. 2021/22:195 s. 8 f.) Det är därför rimligt att utgå ifrån att intresset av att graven förblir intakt faller inom ramen för den frid som bör tillkomma den avlidne.

20 Intresset av att respekten för den avlidnes frid upprätthålls är ett skyddsvärt intresse som förekommer på flera håll i rättsordningen. Det återfinns bl.a. i bestämmelserna om gravfridsbrott och förtal av avliden, i begravningslagen och ett flertal hälso- och sjukvårdsrelaterade lagar. För att avgöra om den avlidnes frid har kränkts kan hänsyn tas till de anhörigas intressen, den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet och om minnet av den avlidne inom en större eller mindre krets fortfarande finns kvar med levande personlig kraft (jfr t.ex. 5 kap. 4 § BrB). Ju närmre en anhörig står i förhållande till den avlidne, desto mer bör de anhörigas intressen beaktas. Det kan t.ex. förutsättas att en bröstarvinge har ett befogat intresse av att respekten för den avlidnes frid upprätthålls.

21 Det finns vidare ett allmänt intresse av att begravningsplatser respekteras och förblir intakta samt att den lagstadgade ordningen upprätthålls för rättssäkerhetens skull. Sådana intressen kan dock inte ensamma motivera att en begäran om rättsgenetisk undersökning avlås (se Jäggi mot Schweiz, § 43).

Bedömningen i detta fall

Punkterna 22–25 motsvarar i huvudsak punkterna 22–24 i HD:s skäl.

26 Sammantaget ger utredningen i målet stöd för att det finns anledning att anta att S.L. har haft samlag med C.S:s mor under konceptionstiden.

27 Enligt uppgift från klagandena finns det inte något vävnadsprov eller liknande sparat från S.L. Ett beslut om att genomföra en rättsgenetisk undersökning av S.L:s kvarlevor kommer därför sannolikt innebära att hans grav behöver öppnas. Det ställer särskilt höga krav på de intressen som motiverar åtgärden.

28 Respekten för den avlidnes frid får anses innefatta ett intresse av att graven förblir intakt. P.L. och Su.L. har, i egenskap av nära anhöriga till S.L., ett särskilt intresse av att respekten för deras fars frid upprätthålls. Detta talar i allmänhet för att åtgärden är ingripande och oproportionerlig.

29 C.S. har å sin sida som utgångspunkt ett starkt och rättsligt skyddat intresse av att få vetskap om sitt ursprung. Det finns ingen konkret omständighet i målet som talar för att C.S:s syfte med talan är något annat än att få vetskap om sitt ursprung. Det saknas legala möjligheter att förordna om att anhöriga till S.L. ska lämna ett DNA-prov för analys. En rättsgenetisk undersökning av S.L:s kvarlevor är således C.S:s enda möjlighet att kunna få information som är nödvändig för att faderskapsfrågan ska kunna utredas. Med hänsyn härtill anser jag att C.S:s intressen av få genomföra en rättsgenetisk undersökning av S.L:s kvarlevor väger tyngre än de skäl som talar mot en sådan åtgärd. Det är därför proportionerligt att besluta om en rättsgenetisk undersökning på det sätt som hovrätten har gjort.

30 Hovrättens beslut ska således fastställas.

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

HD:s inhibitionsbeslut av den 4 januari 2023 ska inte längre gälla.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Stefan Reimer, Christine Lager och Margareta Brattström, referent) meddelade den 12 december 2023 följande beslut.

1 C.S. föddes 1962 inom äktenskapet mellan G.H. och F.S. G.H. och F.S. är avlidna. C.S. gör i målet gällande att det är S.L. och inte F.S. som är hans biologiska far. S.L. avled 1996 och efterlämnade barnen P.L. och Su.L.

2 C.S. begärde att tingsrätten skulle förklara att F.S. inte är hans far och i stället skulle fastställa att S.L. är far till honom. Som stöd för sitt påstående åberopade C.S. bl.a. dagboksanteckningar efter sin mor, DNA- släktutredning från företaget MyHeritage och förhör med DNA-släktforskaren Peter Sjölund.

3 Tingsrätten ansåg att bevisningen inte var sådan att den gav tillräckligt stöd för slutsatsen att S.L. var C.S:s far och ogillade käromålet.

4 C.S. har överklagat tingsrättens dom och yrkat att hovrätten under handläggningen ska förordna om en rättsgenetisk undersökning av vävnad från S.L. P.L. och Su.L. har bestritt yrkandet. Hovrätten har bifallit C.S:s yrkande och beslutat att en rättsgenetisk undersökning ska göras med hjälp av humanbiologisk vävnad från den avlidne S.L.

5 HD har beslutat att hovrättens beslut tills vidare inte får verkställas.

6 Frågan är när det för utredning av faderskap finns skäl att besluta om en rättsgenetisk undersökning med hjälp av humanbiologisk vävnad från en avliden person.

Lagen om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap

7 I mål om förklaring att en viss man som på grund av äktenskap ska anses som far till ett barn inte är det eller i mål om fastställande av faderskap får rätten, på begäran av någon av parterna eller när det annars behövs, besluta om en rättsgenetisk undersökning (se 2 § första stycket lagen, 1958:642, om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap).

8 När en talan om fastställande av faderskap avser en avliden man får rätten, på begäran av någon av parterna eller när det annars behövs, besluta att en rättsgenetisk undersökning ska göras med hjälp av humanbiologisk vävnad från den avlidne. Ett sådant beslut får meddelas endast om det finns anledning att anta att mannen har haft samlag med modern under konceptionstiden och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär i förhållande till den frid som bör tillkomma den avlidne eller för något annat motstående intresse. (Se 2 § andra stycket.)

9 Rättens möjlighet att besluta om en rättsgenetisk undersökning av vävnad från en avliden person står bara till buds vid fastställande av faderskap. Att motsvarande inte gäller vid talan om hävande av faderskap har motiverats med att intresset av stabilitet och förutsebarhet i en redan etablerad familjerelation talar mot en sådan möjlighet (se prop. 2020/21:176 s. 64).

Anledning att anta att samlag förekommit

10 Rättens beslut om en rättsgenetisk undersökning förutsätter alltså, när det är fråga om en avliden man, att det finns anledning att anta att han haft samlag med barnets mor under konceptionstiden.

11 Anledning att anta är ett lågt ställt beviskrav. Det räcker i allmänhet med att parten kan lägga fram någon bevisning om faktiska omständigheter som talar för att samlag skett under aktuell tidsperiod. Även bevisning som indirekt ger stöd för att samlagsrekvisitet är uppfyllt kan ha betydelse vid domstolens bevisvärdering (jfr t.ex. ”Restaurang Silversand” NJA 1998 s. 184).

Avvägning mellan motstående intressen

Inledning

12 Den andra förutsättningen för en rättsgenetisk undersökning av en avliden persons humanbiologiska vävnad är att skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär i förhållande till den frid som bör tillkomma den avlidne eller för något annat motstående intresse. Åtgärden ska alltså vid en intresseavvägning vara proportionerlig.

Intresset av att få faderskapet fastställt

13 Bestämmelsen i 2 § andra stycket infördes genom en lagändring 2022. Utvecklingen har inneburit att vilken mänsklig vävnad som helst kan användas för DNA-analys. Genom den nya bestämmelsen anpassas lagstiftningen till den tekniska utvecklingen och det klargörs att rättsgenetiska undersökningar får genomföras också med hjälp av vävnad från en avliden person. Motivet är att stärka individens rätt att få reda på sitt ursprung och tillgodose den enskildes intresse att få faderskapet fastställt. (Jfr a. prop. s. 57 f. och 61 samt även 2 och 3 kap. FB.)

14 Ändringen ligger i linje med den praxis som Europadomstolen har utvecklat med stöd av rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. Staterna ska tillhandahålla effektiva medel för att utreda och fastställa faderskap, även om den presumtiva fadern inte medverkar i en sådan utredning eller är avliden. Det har lagts allt större vikt vid barnets rätt till en identitet och till barnets rätt att få reda på sin bakgrund, och de begränsningar som kan finnas i inhemsk lagstiftning måste vara proportionerliga. Barnets skyddsvärda intresse anses typiskt sett inte avta med stigande ålder och kan således avse barn som är vuxna. (Jfr t.ex. Jäggi mot Schweiz, nr 58757/00, §§ 37–40, ECHR 2006-X, Pascaud mot Frankrike, nr 19535/08, 16 juni 2011 och Boljevic mot Serbien, nr 47443/14, 16 juni 2020. Jfr också Hans Danelius m.fl., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 6 uppl. 2023, s. 65 och 486 ff.)

15 För barn under 18 år överensstämmer lagändringen också med den rätt till familj och identitet som följer av Barnkonventionen, särskilt artiklarna 7 och 8.

16 Vid avvägningen mot andra intressen ska en person som söker sin identitet och sitt ursprung alltså anses ha ett starkt och av rättsordningen skyddat intresse att få ökad klarhet om faderskapet, och det allmänna har ett långtgående ansvar för att individen kan få nödvändig information. Sökandens intresse utgör således ett tungt vägande skäl för att besluta om en rättsgenetisk undersökning.

Avvägningen mot andra intressen

17 Mot sökandens intresse av att få kännedom om sitt ursprung ska ställas det intrång eller men i övrigt som åtgärden kan innebära i förhållande till den frid som bör tillkomma den avlidne eller för något annat motstående intresse. Enbart den omständigheten att anhöriga motsätter sig en rättsgenetisk undersökning är i sig inte tillräcklig för ett avslag på sökandens begäran. Inte heller är det tillräckligt att hänvisa bara till att mannen – utan närmare motivering – intagit en hållning som talar för att han inte velat bli föremål för en undersökning efter sin död. Det måste anföras mer konkreta motintressen. (Jfr a. prop. s. 92 samt t.ex. Jäggi mot Schweiz, §§ 41–43, Estate of Kresten Filtenborg Mortensen mot Danmark [dec], nr 1338/03, ECHR 2006-V och Boljevic mot ­Serbien.)

18 Etiska, filosofiska och religiösa aspekter hänförliga till den avlidne och dennes anhöriga kan aktualisera sådana motintressen (jfr a. prop. s. 92 och Jäggi mot Schweiz, § 41). Samtidigt som aspekter av detta slag måste kunna vägas in framstår det som angeläget att tillämpningen inte skiljer sig åt mellan enskilda fall i större omfattning än som verkligen är motiverat. Intresset av att få kännedom om sitt ursprung bör som huvudregel behandlas så likvärdigt som möjligt och väga lika tungt oavsett om den presumtiva fadern lever eller är avliden vid tidpunkten för prövningen av faderskapsfrågan.

19 Vid avvägningen är det ofta avgörande vilken åtgärd som i det enskilda fallet blir aktuell. Av proportionalitetsprincipen följer att mer ingripande åtgärder än nödvändigt inte får användas. I sammanhanget kan noteras att det under arbetet med att reformera 1958 års lag övervägdes om domstolen skulle kunna besluta om en rättsgenetisk undersökning också avseende nära släktingar till en avliden man. En sådan möjlighet avvisades, bl.a. för att det bedömdes som ett större intrång att tvinga släktingar att lämna prov än att undersöka vävnadsprov från den avlidne. (Jfr SOU 2018:68 s. 234 ff. och a. prop. s. 63.)

20 När det är fråga om att undersöka viss humanbiologisk vävnad från den avlidne mannen, exempelvis som finns tillgänglig i dennes tidigare bostad, bör barnets intresse väga över motintressen. Motsvarande bör gälla om den avlidne ännu inte är begravd. Att i sådana situationer ta ett vävnadsprov från en persons kvarlevor för att genomföra en DNA-analys är ofta förenat med ett förhållandevis begränsat fysiskt intrång. Det är endast en liten mängd vävnad som behövs för undersökningen och även om det är fråga om en provtagning på kroppen behöver den sällan medföra någon inverkan på den. (Jfr 2 § första stycket i 1958 års lag och SOU 2018:68 s. 236.)

21 Situationen är annorlunda om den avlidne mannen har begravts. Om inte vävnadsprov finns tillgängligt på annat sätt, krävs då att den avlidnes grav öppnas. I sådana fall aktualiseras intresset av att värna respekten för den avlidne, anhörigas intressen och gravfriden på ett tydligare sätt. För att barnets intresse i en sådan situation ska överväga krävs att det förhållandevis tydligt framgår av utredningen att det saknas andra vägar för att få fram uppgifter som kan läggas till grund för prövning av vem som är barnets far. Om så är fallet kan det bara rent undantagsvis, med stöd av mycket tungt vägande skäl, komma i fråga att låta motintressena väga över.

Anledning att anta att samlag förekommit

22 Den första frågan är om det finns anledning att anta att S.L. haft samlag med C.S:s mor under konceptionstiden. Som angetts i det föregående är beviskravet lågt ställt.

23 Till stöd för sitt påstående om samlag har C.S. bl.a. åberopat dagboksanteckningar, DNA-släktutredning från företaget MyHeritage och förhör med DNA-släktforskaren Peter Sjölund.

24 DNA-släktutredningen, tillsammans med de uppgifter som Peter Sjölund lämnat i förhör, ger ett starkt stöd för att S.L. är C.S:s far (jfr ”Restaurang Silversand”).

25 Mot den bakgrunden finns det anledning att anta att S.L. har haft samlag med C.S:s mor under konceptionstiden.

Intresseavvägning

26 Frågan blir då om skälen för att genomföra en rättsgenetisk undersökning med hjälp av vävnadsprov från S.L. uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär i förhållande till den frid som bör tillkomma honom eller för något annat motstående intresse.

27 Enligt uppgift från klagandena finns det inte något vävnadsprov eller liknande sparat från S.L. Vidare framgår det att P.L. och Su.L. inte är beredda att medverka till utredningen genom att själva lämna prov för DNA-analys (jfr p. 19).

28 Den enda möjligheten att få fram uppgifter som kan läggas till grund för prövning av vem som är C.S:s far är alltså att genomföra en rättsgenetisk undersökning av S.L:s kvarlevor, något som innebär att hans grav kommer att behöva öppnas.

29 Klagandena har motsatt sig en gravöppning med hänvisning till den respekt som bör gälla för den avlidnes frid och privatliv samt till egna starka etiska och känslomässiga skäl för att S.L:s grav ska förbli intakt. De har också ifrågasatt om det inte kan finns andra skäl för C.S:s begäran än att få vetskap om sitt ursprung.

30 Detta är inte en sådan undantagssituation där motintressena väger tyngre än C.S:s intresse av att få kännedom om sin identitet och sitt ursprung.

31 Överklagandet ska alltså avslås.

HD avslår överklagandet.

HD:s inhibitionsbeslut av den 4 januari 2023 ska inte längre gälla.