Dödsorsaken (NJA 2024 s. 36)
Sökord Straffrättsligt orsakssamband · Dödsorsak · Mord · Konkurrerande skadeorsaker · Sakkunnigbevisning · Samverkande skadeorsaker
Orsakssamband inom straffrätten. Det är tillräckligt att det handlande som läggs den tilltalade till last har utgjort en bidragande orsak till en effekt som krävs för straffansvar. Det krävs inte att handlandet varit den enda orsaken till följden eller att det varit huvudorsaken.
Allmän åklagare väckte åtal vid Hälsinglands tingsrätt mot M.E. för mord enligt 3 kap. 1 § BrB eller i andra hand synnerligen grov misshandel och grovt vållande till annans död enligt 3 kap. 6 § andra stycket och 7 § andra stycket BrB med följande gärningsbeskrivningar (åtalspunkt 1).
M.E. har den 9 juli 2022 i bostaden [i] Hudiksvalls kommun, med våld berövat J.B. livet genom att slå, sparka, knuffa eller utöva annat våld mot henne.
Våldet har orsakat bl.a. följande skador
– blödningar under hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan
– traumatiska hjärnskador i storhjärnan
– tio revbensfrakturer
– sårskada på vänstra lungans underlob
– skador och frakturer på ryggraden
– näsbensbrott och näsblod
– söndertrasning och blödning i högra binjuremärgen, binjurebarken och kringliggande fettvävnad
– skada på mjälten
– blåmärken på stora delar av kroppen bl.a. på båda öronen, kring båda ögonen, i ansiktet, halsen, armarna, benen, fötterna och yttre könsorganen
– rödaktiga missfärgningar på stora delar av kroppen, bl.a. i hårbotten, i ansiktet, på halsen, bålen, högra ljumsken och yttre könsorganen
– underhudsblödningar i huvudsvål, vid inre och yttre blygdläppar, på ansiktet, halsen, nacken och bålen
– slemhinneskador på yttre könsorgan
– blödning i tungans muskulatur
– blödningar i halsens mjukdelar mot kroppens baksida och i högra ländmuskeln.
J.B. har avlidit till följd av traumatiska hjärnskador i storhjärnan.
M.E. begick gärningen med uppsåt.
I andra hand bör gärningarna bedömas som synnerligen grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Misshandelsgärningen bör bedömas som synnerligen grov eftersom M.E. visat synnerlig hänsynslöshet, orsakat synnerligt lidande och för det fall J.B. inte avlidit skulle hon ha fått bestående skador. M.E. har därvid misshandlat J.B. med omfattande och kraftigt våld under ett utdraget förlopp som därtill innehållit förnedrande inslag då J.B. var naken eller endast iklädd trosor.
M.E. har genom oaktsamhet, som innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, orsakat J.B:s död.
Åklagaren väckte vidare åtal mot M.E. för grovt olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket första meningen och andra stycket BrB samt fyra fall av misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB med J.B. som målsägande.
Målsägande biträdde åtalet och framställde enskilda skadeståndsanspråk.
M.E. förklarade att han i avsaknad av minnesbild varken kunde erkänna eller förneka den åtalade gärningen enligt åtalspunkt 1. Han förnekade övriga gärningar. Han bestred skadeståndsskyldighet, men vitsordade de begärda beloppen såsom skäliga i och för sig.
Tingsrätten (rådmannen Carl-Erling Halldin samt nämndemännen Siv Karlsson och Lillemor Svensson) anförde följande i dom den 17 januari 2023.
Beträffande åtalspunkt 1, mord, i andra hand synnerligen grov misshandel och grovt vållande till annans död, anförde tingsrätten följande.
Av den omfattande skriftliga bevisningen med utförlig dokumentation av de skador som J.B. hade åsamkats, framgår att hon hade multipla skador helt enligt åtalet.
Av den medicinska utredningen genom rättsintyg med utlåtande utfärdat av rättsläkaren M.H. vid Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enhet i Uppsala och rättstoxikologiskt yttrande samt hörande med rättsläkaren M.H. inför rätten, framgår att J.B. avlidit genom trubbigt våld mot huvudet och därav påföljande skador mot hjärnan. Detta har alltså varit dödsorsaken enligt utlåtandet.
Hjärnskadorna har alltså enligt rättsläkaren varit dödsorsaken. Dessutom framgår att J.B. vid tillfället hade orsakats omfattande multipla skador enligt åtalet. Skadorna på könsorganen med blygdläppar bedömdes vara förenliga med en spark. Den primära dödsorsaken bedömdes alltså vara skador på hjärnan. Att rättsläkaren på en hypotetisk fråga uppgett, att man inte kan utesluta att det varit Fluoxetin, som orsakat döden, men att det är osannolikt, förtar inte tyngden av den medicinska bevisningen.
Av den omfattande skriftliga och muntliga bevisningen framgår att J.B. har varit aktiv under natten och kort tid innan hon beräknas ha avlidit genom bland annat telefonsamtal. Den som avlider genom förgiftning, torde dessförinnan vara mindre aktiv. Tingsrätten finner således att det är utrett att J.B. berövats livet genom trubbigt våld. Den medicinska utredningen utvisande detta bedöms som mycket robust.
Av den omfattande skriftliga och muntliga bevisningen framgår bland annat följande. – – –
Tingsrätten finner till följd av det sagda att det är styrkt bortom rimligt tvivel, att M.E. den 9 juli 2022 i bostaden [i] Hudiksvalls kommun, med våld har berövat J.B. livet genom att slå, sparka, knuffa och utöva annat våld mot henne. Våldet har utifrån vad som är utrett orsakat henne bl.a. följande skador
– blödningar under hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan
– traumatiska hjärnskador i storhjärnan
– tio revbensfrakturer
– sårskada på vänstra lungans underlob
– skador och frakturer på ryggraden
– näsbensbrott och näsblod
– söndertrasning och blödning i högra binjuremärgen, binjurebarken och kringliggande fettvävnad
– skada på mjälten
– blåmärken på stora delar av kroppen bl.a. på båda öronen, kring båda ögonen, i ansiktet, halsen, armarna, benen, fötterna och yttre könsorganen
– rödaktiga missfärgningar på stora delar av kroppen, bl.a. i hårbotten, i ansiktet, på halsen, bålen, högra ljumsken och yttre könsorganen
– underhudsblödningar i huvudsvål, vid inre och yttre blygdläppar, på ansiktet, halsen, nacken och bålen
– slemhinneskador på yttre könsorgan
– blödning i tungans muskulatur
– blödningar i halsens mjukdelar mot kroppens baksida och i högra ländmuskeln.
J.B. har avlidit till följd av traumatiska hjärnskador i storhjärnan.
M.E. begick utifrån vad som har framkommit gärningen med avsiktsuppsåt.
Gärningen har inneburit ett svårt lidande för J.B. genom det omfattande våldet som hon har utsatts för och under ett uppenbart långdraget förlopp. Gärningen har varit synnerligen hänsynslös då J.B. till följd av klart nedsatt förmåga att försvara sig mot den mycket starkare M.E. har varit i en särskilt utsatt situation. Det är graverande att M.E. inte hejdat sig trots att han var medveten om J.B:s nedsatta hälsa och genom vittnet M.B. en tid innan händelsen blivit erinrad genom att hon ”skrek till M.E. att han kommer att slå ihjäl henne”.
Gärningen är att bedöma som mord.
Tingsrätten fann även åtalen enligt övriga åtalspunkter styrkta.
M.E. har genom mordet på J.B. förorsakat dödsboet efter J.B. och hennes efterlevande barn skada enligt vad som har yrkats. M.E. skall därmed och enligt sina medgivanden förpliktas att betala yrkade skadestånd.
M.E. förekommer under två avsnitt i – – – belastningsregistret. Den 24 december 2017 hade han begått hastighetsöverträdelse. Han dömdes den 30 maj 2022 för misshandel till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Det angavs att för det fall att fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse en månad ha dömts ut.
Kriminalvården genom Frivården Hudiksvall har den 21 juli 2022 avgett yttrande beträffande M.E., efter företagen personutredning genomförd per telefon.
Därav framgår att han synes leva ett välordnat liv vad gäller boende, arbete och ekonomi.
Den som berövar annan livet, döms enligt 3 kap. 1 § BrB för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse skall det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös.
Tingsrätten skall med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket BrB bestämma en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten.
M.E. skall för ifrågavarande synnerligen allvarliga brottslighet med mord, som innefattat svårt lidande för J.B. och med uppvisad särskild hänsynslöshet, dömas till fängelse på livstid.
Tingsrätten dömde M.E. för mord enligt 3 kap. 1 § BrB, grovt olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket första meningen och andra stycket BrB och fyra fall av misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB till fängelse på livstid.
Tingsrätten förpliktade M.E. att betala skadestånd samt förordnade om sekretess, brottsofferfond och häktning.
Nämndemannen Daniel Fors var skiljaktig och anförde.
Utredningen utvisar enligt min mening inte att M.E. med våld har hindrat J.B. att kvarstanna i bostaden enligt åtalet. Åtalet skall därför ogillas.
Utredningen utvisar vad beträffar åtalet för mord enligt min mening inte att M.E. har begått gärningen med något avsiktsuppsåt, men med insiktsuppsåt.
I övrigt är jag ense med majoriteten.
M.E. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade i första hand att han skulle frikännas från samtliga åtal och att målsägandenas yrkanden om skadestånd skulle avslås. Han yrkade i andra hand att gärningen den 9 juli 2022 skulle bedömas som grov misshandel alternativt synnerligen grov misshandel. Han yrkade under alla förhållanden att påföljden skulle lindras.
Åklagaren och målsägandena motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättsråden Fredrik Johnsson och Hanna Hjorth, referent, samt tf. hovrättsassessorn Charlotte Svensson Prozenko) anförde följande i dom den 30 mars 2023.
Åtalet för mord alternativt synnerligen grov misshandel och grovt vållande till annans död (åtalspunkten 1.1)
Av utlåtandet över den rättsmedicinska obduktionen avseende J.B. framgår bl.a. att den omfattande skadebilden starkt talar för att skadorna har orsakats av annan person. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens slutsats att det inte finns utrymme för att någon annan person än M.E. har tillfogat J.B. de skador som åklagaren har angett i gärningsbeskrivningen. Det råder inte heller något rimligt tvivel om att våldet har utövats på det sätt och det datum som åklagaren påstått. Att det inte funnits mer blodspår [i bostaden] trots de omfattande skadorna kan förklaras av att det huvudsakligen inte varit fråga om blödande skador.
Hovrätten anser därför att ingenting talar för att våldet har utövats någon annanstans än på den plats som åklagaren har angett.
Det är genom den medicinska utredningen klarlagt att J.B. bl.a. haft traumatiska hjärnskador i storhjärnan. Hovrätten anser att det är helt klarlagt att M.E:s våldsutövning har orsakat bl.a. dessa hjärnskador. Enligt åklagaren har J.B. avlidit till följd av de traumatiska hjärnskadorna i storhjärnan. För att M.E. ska kunna dömas för mord, eller grovt vållande till annans död, krävs att det är ställt utom rimligt tvivel att J.B. har avlidit till följd av de traumatiska hjärnskadorna i storhjärnan och ingenting annat. Om det inte kan uteslutas att döden har orsakats av någonting annat än skadorna i storhjärnan, kan M.E. alltså inte dömas för mord eller grovt vållande till annans död.
M.E. har invänt att döden kan ha orsakats av att J.B. förgiftats av medicinen innehållandes fluoxetin, som hon var förskriven. Fluoxetin är en antidepressiv substans och J.B. var ordinerad två tabletter à 20 mg kl. 08.00 på morgonen.
Vid rättskemisk undersökning har bl.a. kommit fram att J.B. den 13 juli 2022 hade 1,46 promille alkohol i lårblodet. I lårblodet påvisades även substanserna oxazepam, zolpidem, quetiapin, norbuprenorfin, fluoxetin och norfluoxetin. I huvudhår påvisades buprenorfin och zolpidem. Hon hade vid provtagningen den 13 juli 2022 en koncentration av fluoxetin om 1,4 µg/g lårblod. Det har framkommit att polisen den 9 juli 2022 hittade två tomma medicinkartor Fluoxetin 20 mg under annat avfall i en sopkorg i köket [i bostaden].
Enligt ett rättstoxikologiskt yttrande från den 12 oktober 2022 har en studie, vid den förskrivna doseringen, påvisat en mediankoncentration av fluoxetin motsvarande ca 0,17 µg/g blod och den 90:e percentilen motsvarande 0,32 µg/g blod, vilka koncentrationer dock anges sannolikt utgöra dalkoncentrationer. Av yttrandet framgår vidare bl.a. att koncentrationer upp till ca 0,9 µg/g normalt kan anses ordinära enligt ett svenskt postmortalmaterial. I ett finskt postmortalmaterial, omfattande fynd av fluoxetin i alla typer av obduktionsfall, var mediankoncentrationen 0,5 µg/g, medelkoncentrationen 0,84 µg/g och 90:e percentilen 1,9 µg/g. I yttrandets slutsatser har det angetts att koncentrationen av fluoxetin i J.B:s blod är hög och att dess negativa effekter i viss utsträckning kan förstärkas av etanol. Utifrån koncentrationen har det angetts inte vara möjligt att avgöra hur någon påverkats eller om det uppstått biverkningar. Av yttrandet framgår att huruvida koncentrationen är dödlig är en bedömning som bör göras tillsammans med övriga omständigheter och obduktionsfynd.
Åklagaren har härutöver åberopat ett rättstoxikologiskt yttrande från den 27 oktober 2022. Yttrandet avser farligheten av fluoxetin. Av yttrandet framgår bl.a. att fluoxetins farlighet på gruppnivå i ett finskt material har haft ett mycket lågt index. I en annan finsk studie har det vid förgiftningsfall av fluoxetin med samtidig förekomst av etanol oftast varit fråga om hög alkoholkoncentration (median 3,4 promille). I yttrandet anges också att studier talar för att fluoxetin på populationsnivå är förenad med en förhållandevis låg risk för allvarliga utfall. Det framgår vidare att, även om koncentrationen i detta fall (1.4 µg/g) är hög, så innebär det inte med säkerhet att den är dödlig då motsvarande koncentrationer även setts i fall där dödsorsaken varit annan än förgiftning.
Rättsläkaren M.H., som har genomfört rättsmedicinsk obduktion av J.B., har angående dödsorsaken angett att de i den neuropatologiska undersökningen påvisade traumatiska hjärnskadorna i storhjärnan (DAI) bedöms ha orsakat döden. De omfattande revbensskadorna samt fluoxetin- och alkoholpåverkan kan enligt henne ha bidragit till dödsfallet. Hon har i förhöret bl.a. berättat att dödsorsaken har varit komplicerad att fastställa men att hennes bedömning, efter att ha inhämtat rättstoxikologiska yttranden, är den som anges ovan.
Av M.H:s uppgifter har vidare kommit fram att koncentrationen av fluoxetin i J.B:s blod kan ha varit såväl något högre som något lägre vid dödstidpunkten än vid provtagningen, att effekten av fluoxetin kan ha förstärkts av den samtidiga förekomsten av etanol, att en koncentration av fluoxetin som den aktuella kan vara dödlig men att det finns fall där personer med en högre koncentration av fluoxetin överlevt samt att hon bedömer att den primära dödsorsaken är skadorna i storhjärnan. Som hovrätten uppfattat M.H. är hennes bedömning att den mest sannolika dödsorsaken är skadorna i storhjärnan och att omfattande revbensskador samt fluoxetin- och alkoholpåverkan kan ha bidragit till dödsfallet. Hon har dock uppgett att hon inte kan utesluta på individnivå att den koncentration av fluoxetin som J.B. hade i blodet var dödlig.
Enligt M.H. skulle, om förgiftning av fluoxetin accepteras som dödsorsak, hjärnskadorna med stor sannolikhet ändå leda till döden, komatillstånd eller djup medvetslöshet. De många revbensbrotten skulle enligt henne ha medfört svårigheter att andas och skadorna på ryggmärgen skulle ha medfört svårigheter att röra sig.
Hovrätten har inte anledning att ifrågasätta M.H:s bedömning att den mest sannolika dödsorsaken är skadorna i storhjärnan. Hennes uppgifter medför dock slutsatsen att det ändå finns ett visst utrymme för att döden kan ha orsakats av en förgiftning av fluoxetin. Av de rättstoxikologiska yttrandena kan någon annan slutsats inte heller dras och det har inte åberopats förhör med någon rättstoxikolog eller annan sakkunnig som skulle kunna klargöra saken ytterligare. Detta innebär att det inte kan anses ställt utom rimligt tvivel att J.B. har avlidit till följd av de skador i storhjärnan som M.E. tillfogat henne. Han kan därmed inte dömas för att ha orsakat J.B:s död vare sig uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Åklagaren har i andra hand yrkat att M.E. ska dömas för synnerligen grov misshandel. Hon har angett att misshandeln ska bedömas som synnerligen grov eftersom M.E. visat synnerlig hänsynslöshet, orsakat synnerligt lidande och J.B., för det fall hon inte avlidit, skulle ha fått bestående skador. Åklagaren har hävdat att M.E. misshandlat J.B. med omfattande och kraftigt våld under ett utdraget förlopp som därtill innehållit förnedrande inslag då hon varit naken eller endast iklädd trosor.
Som hovrätten har konstaterat ovan är det klarlagt att M.E. uppsåtligen har åsamkat J.B. de skador som åklagaren har angett. M.E. har uppgett att han inte har någon som helst minnesbild av vad som har hänt. J.B. har inte kunnat höras och det saknas vittnesiakttagelser. Det verkliga händelseförloppet går därför inte att klarlägga i detalj. Bedömningen får i stället utgå främst från skadebilden och de fynd som har gjorts i bostaden.
Hovrätten drar liksom åklagaren slutsatsen att J.B. kom hem före M.E. den aktuella natten och att hon klädde av sig själv. När M.E. lämnades utanför bostaden var det enligt vittnet M.K. nedsläckt i huset, vilket kan tala för att J.B. redan hade gått och lagt sig. De kläder, skor och accessoarer, liksom den väska som hon burit under kvällen, har återfunnits i oskadat skick i bostaden. J.B:s döda, nakna kropp har morgonen därpå återfunnits i badrummet. Ett par sönderrivna trosor, vilka även enligt M.E. måste ha tillhört J.B., har återfunnits i tvättmaskinen som var igång när den döda kroppen anträffades. Av dessa omständigheter drar hovrätten, liksom åklagaren, slutsatsen att J.B. sannolikt var naken eller endast iförd trosor när M.E. utsatte henne för våld.
Hovrätten konstaterar att det av M.E:s egna uppgifter och vittnesbevisningen har kommit fram att han var på dåligt humör och irriterad på J.B. tidigare under kvällen. Enligt rättsläkaren M.H. har han vid rättsmedicinsk kroppsbesiktning på kvällen den 9 juli 2022 uppvisat endast smärre, lindriga och ospecifika skador som kan ha uppkommit i det vardagliga livet. Det finns alltså ingenting som tyder på att han har behövt värja sig mot något fysiskt angrepp. Dödstidpunkten har uppskattats till som bäst kl. 01.24. Enligt rättsläkaren är detta en ganska grov uppskattning, men den uppskattade dödstidpunkten talar enligt hovrätten för att M.E. inledde sin våldsanvändning mot J.B. i ganska nära anslutning till att han kom hem på natten.
Enligt utlåtandet över den rättsmedicinska obduktionen har närmast alla skadorna på och under huden (rödaktiga missfärgningar, blåmärken, svullnader, underhudsblödningar), benbrott och blödningar vid olika inre organ haft utseenden som starkt talar för uppkomst genom trubbigt våld, t.ex. slag, islag, fall, spark m.m. Skadorna som påvisades vid den neuropatologiska undersökningen (blödning under hårda- och spindelvävshinnan samt blödningar i storhjärnan) bedöms tillsammans med övrigt obduktionsfynd på huvudet som orsakade av trubbigt våld mot huvudet, t.ex. slag, islag, spark, fall m.m. Sårskadorna på huden är placerade på huvudet (med underliggande ben- eller tandstrukturer) och har alla haft karaktär av sprickor med närvaro av vävnadsbryggor i sårbottnen som talar för uppkomst genom trubbigt våld, t.ex. slag, spark, knytnävsslag. Sårskadorna på munslemhinnorna har haft utseenden som talar för uppkomst genom trubbigt våld, t.ex. slag, knytnävsslag, spark mot munnen. Sårskadornas placering vid öronfästen mot huvudet och skadorna på själva öronen kan tala för att dessa kan ha uppkommit genom att målsägandens öron har gripits och dragits upp eller ner med kraft. Det ses rikligt med underhudsblödningar i bakhuvudet som kan tala för att även dunkning av huvudet mot ett underlag kan ha förekommit. Skadornas utseende vid yttre könsorgan talar sammantaget för någon form av trubbigt våld mot området, t.ex. spark med skobeklädd fot. Enligt vittnesförhöret med M.H. bör det ha varit fråga om en hårdare spark. Rödaktiga linjära missfärgningar på ryggen samt röda missfärgningar i högra ljumsken som hade karaktär av hudblödningar samt linjära missfärgningen på högra blygdläppen har haft utseenden som kan tala för uppkomst t.ex. genom drag i trosor. Sårskadan på vänstra lungans underlob har haft utseende som talar för att den har orsakats av en bruten revbensände. M.H. har vittnat om att skadebilden visar att det måste ha varit fråga om upprepat trubbigt våld mot J.B.
Av den neuropatologiska undersökningen framgår bl.a. att storhjärnan haft tecken på s.k. DAI, traumatiska axonala skador, och det anges att det enligt litteratur måste ha gått minst 35 minuter mellan skadetillfället och dödstillfället för att proteininsamlingarna kan ses överhuvudtaget. Av detta drar hovrätten slutsatsen att J.B. måste ha levt en inte obetydlig tid efter M.E:s våld mot hennes huvud och att hon under denna tid utsatts för ett lidande.
Hovrätten konstaterar att M.E. har utsatt J.B. för omfattande trubbigt våld mot i stort sett hela kroppen och huvudet. Våldet synes ha omfattat att han dunkat hennes huvud mot underlag. Det kan inte ha varit fråga om ett alldeles kortvarigt förlopp och J.B., som bl.a. förorsakats tio brutna revben, måste ha orsakats mycket svåra smärtor och stark dödsångest. Hon har varit fysiskt svagare och har angripits nattetid i sitt hem av en närstående som tidigare, enligt vad som anges nedan under åtalspunkterna 2.1–2.2 och 4.1–5.1, utsatt henne för våld. Det finns ingenting som talar för att M.E. själv utsattes för våld i samband med händelsen. Hon har sannolikt varit naken eller iförd endast trosor. Våldet har innehållit förnedrande inslag innefattande en hårdare spark, sannolikt med en skobeklädd fot, mot underlivet.
Våldet har orsakat och, om J.B. hade överlevt, kunnat orsaka mycket allvarliga och delvis bestående skador. När det gäller skadornas svårhetsgrad anges i den medicinska utredningen att bedömningen av skadan på halskotan och underliggande ryggmärgsområde är svår, men att skadan på ryggmärgen kan orsaka åtminstone förlamning av benen. Enligt förhöret med M.H. motsvarar denna effekt en ”miniminivå” av den iakttagna skadan på ryggmärgen. Vidare anges att förekomsten av DAI i hjärnan generellt tyder på en grav hjärnskada, funktionsstörning med utfall som koma eller död. M.H. har vid förhöret förklarat att man ser hjärnskador av det aktuella slaget hos personer som är djupt medvetslösa, i koma eller avlidna. Av det redovisade drar hovrätten slutsatsen att M.E:s våld mot J.B. har orsakat åtminstone förlamning av benen och att våldet mot huvudet därutöver har inneburit risk för synnerligen allvarliga följder.
Med hänsyn till det allvarliga våld som har förekommit mot bl.a. J.B:s huvud kan det inte ha undgått M.E. att det funnits en avsevärd risk för mycket svåra följder. Denna insikt har inte hindrat honom från att utöva våld mot henne. Han har inte vidtagit någon som helst åtgärd för att hjälpa henne efter alla svåra skador och har visat avsevärd brutalitet och likgiltighet inför hennes situation.
Gärningen har enligt hovrätten orsakat J.B. synnerligt lidande och M.E. har visat synnerlig hänsynslöshet. Brottet är utan tvekan att bedöma som synnerligen grov misshandel. M.E. ska därför, med ändring av tingsrättens dom, dömas för synnerligen grov misshandel.
Hovrätten fann på anförda skäl att den gärning som var åtalad som grovt olaga tvång i stället skulle bedömas som olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket BrB, att ett av åtalen för misshandel skulle ogillas samt att övriga misshandelsfall skulle bedömas som misshandel av normalgraden.
M.E. har den 30 maj 2022 dömts för misshandel till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelsestraffets längd ha bestämts till en månad. Domen har fått laga kraft. Av yttrande från frivården framgår att M.E. inte har hunnit fullfölja någon del av samhällstjänsten.
M.E. har nu gjort sig skyldig till synnerligen grov misshandel, misshandel vid tre tillfällen och olaga tvång. Någon annan påföljd än fängelse kan på grund av brottslighetens straffvärde och art inte komma i fråga.
Misshandeln den 9 juli 2022 är synnerligen grov av flera skäl. Den har orsakat synnerligt lidande, M.E. har visat synnerlig hänsynslöshet och misshandeln har föranlett svår bestående kroppsskada i form av åtminstone förlamning av benen. Utöver det svåra lidande som J.B. måste ha upplevt till följd av det omfattande våldet, vilket har utövats mot henne i hemmet, har våldet mot huvudet orsakat mycket svåra skador av det slag som enligt rättsläkaren ses hos djupt medvetslösa personer, personer i koma eller avlidna. Det finns inga förmildrande omständigheter att beakta. Hovrätten bedömer att straffvärdet av den synnerligen grova misshandeln med marginal överstiger minimistraffet, som är fängelse fem år. Till detta kommer övrig brottslighet, som bör ges ett visst genomslag vid straffmätningen. Med hänsyn till att det nu inte är aktuellt med annat än ett längre fängelsestraff saknas det förutsättningar för M.E. att verkställa den tidigare utdömda frivårdspåföljden. Det finns därför särskilda skäl att undanröja den villkorliga domen med samhällstjänst och bestämma en gemensam påföljd för den samlade brottsligheten (34 kap. 4 § BrB). Hovrätten bestämmer med hänsyn till det som angetts ovan fängelsestraffets längd till 7 år.
Med hänsyn till att M.E. inte döms för att ha orsakat J.B:s död ska målsägandenas skadeståndstalan avslås.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten
– bedömer gärningen den 9 juli 2022 som synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 6 § andra stycket BrB i stället för mord (åtalspunkten 1.1),
– bedömer gärningen den 5 april 2019, åtalspunkten 2.2, som olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket BrB i stället för grovt olaga tvång,
– frikänner M.E. från åtalet för misshandel den 15–21 juni 2021 (åtalspunkten 3.1),
– undanröjer tidigare utdömd villkorlig dom med samhällstjänst och bestämmer, med tillämpning av 34 kap. 1 § andra stycket och 4 § BrB, den gemensamma påföljden till fängelse 7 år (Hudiksvalls tingsrätts dom – – –).
Hovrätten avslog skadeståndsyrkandena och förordnade om sekretess och häktning.
Nämndemannen Kazim Karkan var skiljaktig i fråga om bedömningen av åtalet för mord alternativt grovt vållande till annans död och anförde följande. Jag anser att det är ställt utom rimligt tvivel att J.B. har avlidit av det skäl som åklagaren har angett och att M.E. alltså har orsakat hennes död. Han har varit likgiltig till att hon skulle avlida på grund av hans våldsanvändning mot henne. Jag anser därför att han ska dömas för mord. Överröstad i denna fråga är jag i övrigt ense med majoriteten.
Nämndemannen Birgitta Liivlaid var skiljaktig i fråga om bedömningen av åtalet för mord alternativt grovt vållande till annans död och anförde följande. Jag anser att det är ställt utom rimligt tvivel att J.B. har avlidit av det skäl som åklagaren har angett och att M.E. alltså har orsakat hennes död. Det är dock inte styrkt att M.E. har haft uppsåt till mord. Han har dock av oaktsamhet orsakat hennes död på ett sådant sätt att han ska dömas inte endast för synnerligen grov misshandel utan även för grovt vållande till annans död. Överröstad i denna fråga är jag i övrigt ense med majoriteten.
Riksåklagaren överklagade och yrkade att M.E. skulle dömas för mord till fängelse på livstid. I andra hand yrkade riksåklagaren att M.E. skulle dömas för synnerligen grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, och under alla förhållanden till en strängare påföljd.
Målsägandena överklagade och yrkade att de skulle tillerkännas skadestånd i enlighet med tingsrättens domslut.
M.E. motsatte sig att hovrättens dom ändrades men vitsordade målsägandenas skadeståndsyrkanden som skäliga i och för sig.
HD meddelade prövningstillstånd med den utgångspunkten att M.E. uppsåtligen med våld, på tid och plats som anges i åtalet, hade tillfogat J.B. de skador som angavs i åtalet.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (justitieråden Svante O. Johansson, Dag Mattsson, Malin Bonthron, referent, Johan Danelius och Jonas Malmberg) meddelade den 16 januari 2024 följande dom.
1 J.B. och M.E. var ett par och bodde tillsammans på hans fastighet på landet utanför Hudiksvall. Båda hade vuxna barn från tidigare relationer. Hon arbetade som enhetschef inom äldreomsorgen och han som traktormekaniker.
2 På kvällen den 8 juli 2022 besökte paret ett par restauranger inne i Hudiksvall tillsammans. De åkte hem vid olika tillfällen. J.B. kom hem först.
3 Enligt M.E. vaknade han på morgonen den 9 juli 2022 och upptäckte att J.B. låg livlös i sängen. Efter att han hade burit henne till badrummet och duschat henne försökte han nå olika anhöriga per telefon och fick till sist kontakt med sin mor och hennes make. Moderns make kontaktade polisen. Det konstaterades att J.B. var avliden. M.E. har uppgett att han på grund av alkoholberusning inte har några minnen av vad som inträffat på fastigheten efter hemkomsten.
4 M.E. åtalades för mord enligt följande gärningsbeskrivning.
M.E. har den 9 juli 2022 i bostaden [i] Hudiksvalls kommun, med våld berövat J.B. livet genom att slå, sparka, knuffa eller utöva annat våld mot henne.
Våldet har orsakat bl.a. följande skador
– blödningar under hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan,
– traumatiska hjärnskador i storhjärnan, – tio revbensfrakturer,
– sårskada på vänstra lungans underlob,
– skador och frakturer på ryggraden,
– näsbensbrott och näsblod,
– söndertrasning och blödning i högra binjuremärgen, binjurebarken och kringliggande fettvävnad,
– skada på mjälten,
– blåmärken på stora delar av kroppen bl.a. på båda öronen, kring båda ögonen, i ansiktet, halsen, armarna, benen, fötterna och yttre könsorganen, – rödaktiga missfärgningar på stora delar av kroppen, bl.a. i hårbotten, i ansiktet, på halsen, bålen, högra ljumsken och yttre könsorganen, – underhudsblödningar i huvudsvål, vid inre och yttre blygdläppar, på ansiktet, halsen, nacken och bålen, – slemhinneskador på yttre könsorgan,
– blödning i tungans muskulatur, och
– blödningar i halsens mjukdelar mot kroppens baksida och i högra ländmuskeln.
J.B. har avlidit till följd av traumatiska hjärnskador i storhjärnan.
M.E. begick gärningen med uppsåt.
5 Åklagaren yrkade alternativt ansvar för synnerligen grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, enligt samma gärningsbeskrivning men med vissa tillägg av omständigheter av betydelse för gärningarnas kvalificering.
6 Tingsrätten fann styrkt att M.E. genom att slå, sparka, knuffa och utöva annat våld mot J.B. hade orsakat henne samtliga skador som angetts i åtalet. Vidare ansåg tingsrätten det utrett att J.B. hade avlidit till följd av traumatiska skador i storhjärnan. Tingsrätten dömde M.E. för mord till livstids fängelse samt förpliktade honom att betala yrkade skadestånd till målsägandena.
7 Hovrätten har gjort samma bedömning avseende vilket våld M.E. har utövat mot J.B. och de skador detta våld föranlett. Hovrätten har dock ansett att även om den mest sannolika dödsorsaken har varit skadorna i storhjärnan finns det visst utrymme för att döden kan ha orsakats av förgiftning av läkemedlet fluoxetin som funnits i J.B:s blod. Enligt hovrätten kan det inte anses ställt utom rimligt tvivel att J.B. har avlidit till följd av de skador i storhjärnan som M.E. tillfogat henne. Hovrätten har dömt M.E. för synnerligen grov misshandel och för detta och vissa andra brott bestämt påföljden till fängelse i sju år. Hovrätten har ogillat målsägandenas skadeståndsyrkanden.
8 HD har meddelat prövningstillstånd med den utgångspunkten att M.E. uppsåtligen med våld, på tid och plats som anges i åtalet, har tillfogat J.B. de skador som anges i åtalet.
9 Målet i HD rör huruvida det våld M.E. har utövat och de skador detta har medfört har orsakat J.B:s död.
10 Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. (Se 3 kap. 1 § BrB.)
11 Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. (Se 3 kap. 7 § BrB.)
12 Enligt mordbestämmelsen krävs för ansvar att någon har berövat annan livet. I det ligger ett krav på samband mellan gärningsmannens handlande och dödens inträffande. Motsvarande krav finns i bestämmelsen om vållande till annans död där det som straffbeläggs är att ha orsakat annans död. Även många andra brottsbeskrivningar kräver någon form av orsakande.
13 I grunden är det en bevisfråga huruvida gärningsmannens handlande haft en viss effekt. Det är åklagaren som ska bevisa att orsakssamband föreligger. Beviskravet är detsamma som för brottmål i allmänhet. Det ska alltså vara ställt utom rimligt tvivel att orsakssamband finns.
14 Orsaksbedömningen är ofta enkel att göra och bygger då på rena förnuftsresonemang. I vissa fall kan det dock vara en svårare bedömning som kräver hjälp från experter inom relevant område, t.ex. rättsmedicin. Synen på vad som är orsakssamband och uttryckssätten kan variera mellan olika områden. Ansvaret för bedömningen av om det finns ett rättsligt relevant orsakssamband ligger alltid på rätten. Det kan vid den bedömningen vara nödvändigt att tolka det som har uttrycks av experten för att rätten ska kunna bedöma om det juridiskt sett är fråga om orsakssamband eller inte.
15 En situation som kan inträffa är att den tilltalades handlande utgör en av flera möjliga orsaker till den effekt som måste inträda för att straffbudet ska bli tillämpligt. För straffansvar är det då tillräckligt att det agerande som läggs den tilltalade till last har utgjort en bidragande orsak till följden. Det krävs inte att det har varit den enda orsaken till följden eller att det varit huvudorsaken. (Jfr Petter Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2013, version 2, JUNO, s. 80 f., Nils Jareborg, Straffrättens gärningslära, 1995, s. 95 ff. och Ivar Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten, 1976, s. 57 ff.)
16 Det måste vara ställt utom rimligt tvivel att gärningen har bidragit till följden. Om något annat har varit den enda orsaken till det inträffade föreligger inte orsakssamband mellan den tilltalades handlande och effekten.
17 Det straffbara området avgränsas i övrigt bl.a. av att gärningsmannens handlande måste vara av beaktansvärt slag i förhållande till straffbestämmelsen; det får inte vara fråga om alltför avlägsna åtgärder i förhållande till följden. Ytterligare en avgränsning består i kravet på uppsåt eller – för vissa brott – oaktsamhet hos gärningsmannen.
18 Utgångspunkten för HD:s bedömning är att M.E. uppsåtligen med våld, på tid och plats som anges i åtalet, har tillfogat J.B. de skador som anges i åtalet (se p. 8).
19 Frågan för HD är om M.E:s handlande har orsakat J.B:s död. Det krävs inte att hans handlande har varit den enda orsaken eller att det varit huvudorsaken. Det är tillräckligt att hans våldsutövning och följderna av den har varit en bidragande orsak till att J.B. avled. (Se p. 15 och 16.)
20 I rapporten över den rättsmedicinska obduktionen anges under rubriken Dödsorsak följande. Den neuropatologiska undersökningen påvisade traumatiska hjärnskador (DAI) i storhjärnan som bedöms ha orsakat döden. De omfattande revbensskadorna samt fluoxetin- och alkoholpåverkan kan ha bidragit till dödsfallet.
21 Av två rättstoxikologiska yttranden som hämtats in framgår följande. Fluoxetin är en antidepressiv substans som bl.a. förekommer som aktiv substans i läkemedel. Koncentrationen av fluoxetin i J.B:s blod var hög. Hon hade även etanol i blodet, något som i viss utsträckning kan ha förstärkt den negativa effekten av fluoxetinet. Utifrån endast en koncentration är det inte möjligt att avgöra hur någon påverkats eller om det uppstått biverkningar. Huruvida koncentrationen är dödlig är en bedömning som bör göras tillsammans med övriga omständigheter och obduktionsfynd. På populationsnivå talar studier för att fluoxetin är förenad med en förhållandevis låg risk för allvarliga utfall. Bland 365 avlidna personer som bedömts inte utgöra förgiftningsfall – och som alltså hade avlidit av andra orsaker – hade 31 personer en koncentration av fluoxetin i blodet motsvarande den som fanns i J.B:s blod eller högre. Det är således så att det inte går att med säkerhet säga att en så hög fluoxetinkoncentration är dödlig.
22 Den rättsläkare som varit huvudansvarig för obduktionen har i förhör uttalat följande. Den primära dödsorsaken har varit de svåra hjärnskadorna i storhjärnan. Obduktionsresultatet utvisar att J.B. varit vid liv under minst 35 minuter efter det att hon orsakades skadorna i storhjärnan. Av de rättstoxikologiska yttrandena framgår att på populationsnivå är fluoxetin inte ett påtagligt farligt ämne. På individualnivå går det inte att utesluta att den dos fluoxetin J.B. har haft i blodet har kunnat vara dödlig. Rättsläkarens bedömning är emellertid den som framgår av obduktionsrapporten, dvs. att det är skadorna i storhjärnan som har orsakat döden men att de omfattande revbensskadorna samt fluoxetin- och alkoholpåverkan kan ha bidragit till dödsfallet.
23 HD konstaterar att det är klarlagt att J.B. var vid liv medan misshandeln mot hennes huvud pågick och att hon alltså inte hade avlidit dessförinnan på grund av intaget av fluoxetin. Att fluoxetinförgiftning, förstärkt av alkoholintag, skulle ha medfört att hon avlidit vid just det tillfälle som skedde om hon inte också hade utsatts för omfattande våld och fått de skador som detta medförde framstår som helt osannolikt. Den medicinska utredningen ger inte utrymme för någon annan slutsats än att de hjärnskador i storhjärnan som följt av det våld som M.E. utövat har varit en i vart fall bidragande orsak till J.B:s död. Det är därmed ställt utom rimligt tvivel att det finns ett orsakssamband mellan våldsutövningen och dödsfallet.
24 Riksåklagaren har gjort gällande att M.E. i gärningsögonblicket har haft insikts- eller likgiltighetsuppsåt till att J.B. skulle avlida till följd av misshandeln.
25 När det gäller hur händelseförloppet har utspelat sig är det främsta bedömningsunderlaget skadebilden på J.B. De mycket omfattande skadorna på stora delar av hennes kropp visar att M.E. har utövat mycket och allvarligt våld mot henne. Våldet mot hennes huvud, som måste ha innefattat att han dunkade hennes huvud mot ett hårt underlag, har varit av synnerligen omfattande karaktär. Även i övrigt har det varit fråga om en svår misshandel, som bl.a. orsakade tio revbensbrott. Efter att M.E. genom misshandeln hade tillfogat J.B. allvarliga och omfattande skador har han inte tillkallat ambulans eller annars gjort något för att skaffa hjälp till henne.
26 Sammantaget utvisar händelseförloppet visserligen inte med säkerhet att M.E. i gärningsögonblicket har insett att J.B. skulle avlida till följd av misshandeln. Det råder dock ingen tvekan om att han måste ha insett att det fanns en risk för den följden och att han var helt likgiltig inför den riskens förverkligande. Han har således haft uppsåt att beröva J.B. livet.
27 Gärningen har karaktäriserats av stor brutalitet och ska redan av det skälet rubriceras som mord.
28 M.E. har gjort sig skyldig till mord, olaga tvång och tre fall av misshandel. Den påföljd som nu döms ut ska även avse en tidigare dom avseende misshandel. Det är straffvärdet för mordet som har avgörande betydelse för straffmätningen.
29 Som framgått har J.B. genom gärningen som orsakade hennes död tillfogats omfattande och allvarliga skador. Skadebilden talar för att våldet har varit kraftigt och att förloppet inte kan ha varit kortvarigt. I den utsträckning hon var vid medvetande under våldsutövningen och fram till dess att hon avled måste skadorna ha inneburit svåra smärtor och stark dödsångest för henne. Gärningen måste sammantaget bedömas ha inneburit svårt lidande för J.B.
30 Gärningen har riktats mot en närstående i hennes hem och är därmed särskilt hänsynslös. Till det kommer att M.E. inte har gjort något för att tillkalla hjälp efter misshandeln.
31 Nu angivna omständigheter talar med styrka för att straffvärdet för brottet är livstids fängelse. Mot den bedömningen talar endast det förhållandet att M.E. bedöms ha haft likgiltighetsuppsåt – och alltså inte avsikts- eller insiktsuppsåt – i förhållande till J.B:s död. Det har dock inte varit fråga om en impulshandling med hastigt förlopp som resulterat i döden. I stället har det handlat om en brutal misshandel med omfattande trubbigt våld mot i stort sett hela kroppen och huvudet som måste ha pågått under en beaktansvärd tidsrymd. Det är inte heller fråga om en enstaka händelse; det är utrett att M.E. har misshandlat J.B. vid flera tidigare tillfällen.
32 Vid en sammanvägd bedömning av omständigheterna kring gärningen framstår denna som så kvalificerat allvarlig att den motiverar ett livstidsstraff.
33 Eftersom M.E. döms för mord på J.B. ska han betala skadestånd till målsägandena. De yrkade beloppen är vitsordade.
34 M.E. ska dömas för mord till livstids fängelse samt förpliktas att betala skadestånd till målsägandena. Hovrättens dom ska ändras på detta sätt.
Hovrättens dom ändras på så sätt att HD
• dömer M.E. enligt 3 kap. 1 § BrB för mord i stället för synnerligen grov misshandel,
• bestämmer påföljden till livstids fängelse samt
• förpliktar M.E. att betala skadestånd till
– J.B. med 110 000 kr och ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juli 2022,
– L.B. med 110 000 kr och ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juli 2022,
– Li.B. med 110 000 kr och ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juli 2022,
– R.B. med 110 000 kr och ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juli 2022,
– N.B. med 236 133 kr och ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juli 2022 och
– dödsboet efter J.B. med 49 825 kr och ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 juli 2022.
I övriga delar står hovrättens dom fast.
HD förordnade om sekretess.