Båten i Umeälven (NJA 2024 s. 542)

Sökord Tillgrepp av fortskaffningsmedel · Brukande

Ett brukande vid tillgrepp av fortskaffningsmedel förutsätter att fortskaffningsmedlet används för förflyttning. Det krävs däremot inte att motorn används.

Allmän åklagare väckte vid Umeå tingsrätt åtal mot T.H. och A.G. för tillgrepp av fortskaffningsmedel, alternativt olovligt brukande. Åklagaren påstod att följande hade hänt.

I första hand – tillgrepp av fortskaffningsmedel

A.G. och T.H. har tillsammans och i samförstånd olovligen tagit och använt en motorbåt som tillhörde H.A. Det hände den 30 maj 2021 på bl.a. Öbacka, Umeå kommun.

A.G. och T.H. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 8 kap. 7 § första stycket BrB.

I andra hand – olovligt brukande

A.G. och T.H. har tillsammans och i samförstånd olovligen använt H.A:s båt. Det hände den 30 maj 2021 på bl.a. Öbacka, Umeå kommun. Användandet vållade skada och/eller olägenhet.

A.G och T.H. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 10 kap. 7 § första stycket BrB.

A.G. förnekade vad åklagaren påstått hade hänt.

T.H. uppgav att han varken kunde erkänna eller förneka vad åklagaren lagt honom till last.

Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Anders Carlbaum) anförde i dom den 14 juni 2022 följande.

I målet är upplyst att polisen den aktuella natten hade fått larm om en båt som drev nedför älven och att två personer hade hoppat från båten och simmat i land. I målet är utrett att polisen påträffade båten nedanför Öbacka och att polisen, med hjälp av hund, sedermera påträffade två blöta personer på universitetsområdet.

Målsäganden H.A. har berättat att han vid 18-tiden kvällen innan den aktuella händelsen hade lagt till sin båt vid gästbryggan nedanför SF-biografen. Efter att ha besökt restaurang Sjöbris återvände han till båten, drack några öl och lämnade den vid 23–23:30-tiden. Han hade då stängt av strömmen och låst båten. Båten var förtöjd med flera tampar i gästbryggan.

Vittnet L.S. har berättat att när han och en kompis satt på en brygga nedanför Öbacka vid 02–03-tiden på morgonen kom en båt drivandes baklänges mot dem nedför älven. Han såg två män i båten. Männen hoppade ned i vattnet från båten och simmade i land. De gick sedan i riktning mot Umeå Östra. Båten fortsatte att driva ned mot en brygga. Han ringde polisen och lämnade signalement på personerna.

Polismannen V.H. har uppgett att när han och en kollega kom till platsen kunde de följa blöta spår mot Östra station. En hundförare som anlänt till platsen kunde sedan följa spåren till universitetsområdet. Där påträffade de två blöta personer – A.G. och T.H. – som stämde in på det signalement som hade lämnats.

Vad som framkommit genom utredningen talar med styrka för att A.G. och T.H. är de två personer som vittnet L.S. sett lämna den aktuella båten. Även om det inte finns några iakttagelser redovisade av själva tillgreppet av båten saknas anledning anta att någon annan skulle ha medverkat till tillgreppet, i synnerhet vid den tidpunkt på dygnet då händelsen inträffade, eller att det skulle finnas någon alternativ förklaring till att A.G. och T.H., efter att ha lossat båten från sin plats färdats i den nedför älven, lämnat densamma. Enligt tingsrättens mening är gärningen styrkt.

A.G. och T.H. själva har på grund av berusning inte kunnat lämna några närmare uppgifter om vad de gjorde efter det att de hade lämnat den födelsedagsfest som A.G. hade haft – – –. Båda har förklarat att de saknar minnesbilder av händelsen på grund av berusning.

Vad A.G. och T.H. anfört ger inte anledning för tingsrätten att frångå den bedömning som ovan redovisats. Följaktligen finner tingsrätten tillförlitligen styrkt att A.G. och T.H. gjort sig skyldiga till att tillsammans och i samförstånd olovligen ha tillgripit den aktuella båten och färdats med densamma nedför älven på sätt åklagaren har påstått. Åtalet är således styrkt.

För tillgrepp av fortskaffningsmedel är stadgat fängelse i högst två år.

Varken A.G. eller T.H. förekommer sedan tidigare i belastningsregistret. Påföljden för en var av dem kan stanna vid villkorlig dom förenat med böter.

Tingsrätten dömde A.G. och T.H. för tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt 8 kap. 7 § första stycket BrB till villkorlig dom och 40 dagsböter.

Tingsrätten beslutade också om avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

A.G. och T.H. överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade, var och en för sitt vidkommande, att hovrätten skulle frikänna dem från åtalet.

Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten (hovrättsråden Malin Bergström och Ann-Christine Johansson, referent, hovrättsassessorn Lisa Nordbrandt samt två nämndemän) anförde i dom den 30 mars 2023 följande.

Utredningen i hovrätten har varit densamma som vid tingsrätten. Förhören har spelats upp.

Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i fråga om skuld och rubricering. Det kan dock tilläggas följande.

A.G. och T.H., som inte har ifrågasatt att de har befunnit sig på båten, har lämnat alternativa förklaringar till det som åklagaren har påstått, till exempel att båten utan deras medverkan skulle kunna ha slitit sig loss från bryggan på grund av strömmarna i älven. Hovrätten kan konstatera att målsäganden H.A. har berättat att båten varit förtöjd såväl i fören som i aktern med totalt fem eller sex tampar, en uppgift som det inte finns någon anledning att ifrågasätta. Enligt hovrättens mening får det mot den bakgrunden anses som helt osannolikt att båten skulle ha slitit sig loss från bryggan på grund av strömmar i älven och dessutom i anslutning till att A.G. och T.H. har befunnit sig på båten.

Genom vittnet V.H:s berättelse har även framgått att i vart fall T.H., när polisen påträffade T.H. och A.G. genomblöta, har framhärdat att de hade badat, vilket ger stöd för att A.G. och T.H. inte har velat kopplas samman med den aktuella båten.

Hovrätten finner därför i likhet med tingsrätten att det genom den utredning som lagts fram i målet är ställt utom rimligt tvivel att A.G. och T.H. tillsammans och i samförstånd har olovligen tagit motorbåten. Eftersom A.G. och T.H. har färdats med en båt nedför älven får de, även om motorn inte varit i gång, anses ha brukat båten såsom fortskaffningsmedel i den mening som avses i 8 kap. 7 § första stycket BrB (jfr SvJT 1972 ref. s. 4 och SvJT 1975 ref. s. 58).

Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort i fråga om påföljd. Tingsrättens dom ska därför även i denna del fastställas.

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

A.G. och T.H. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet mot dem.

Riksåklagaren motsatte sig ändring av hovrättens dom.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit utrett om de faktiska omständigheterna.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, Mathilda Rydstern, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–3 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s domskäl.

4 Frågan i HD är om A.G. och T.H. har brukat motorbåten på det sätt som avses enligt bestämmelsen om tillgrepp av fortskaffningsmedel i 8 kap. 7 § BrB.

Tillgrepp av fortskaffningsmedel

5 Den som olovligen tar och brukar ett motorfordon eller ett annat motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör annan döms – om gärningen inte är straffbelagd som stöld, ringa stöld, grov stöld, rån eller grovt rån – för tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i högst två år. (Se 8 kap. 7 § första stycket BrB.)

6 Bestämmelsen om tillgrepp av fortskaffningsmedel infördes i och med brottsbalken. Syftet var att åstadkomma en adekvat straffrättslig sanktion vid fordonstillgrepp som skedde utan tillägnelseuppsåt. I fokus för lagstiftarens överväganden stod tillgrepp av bilar – s.k. billån – men regleringen kom att avse även vissa andra slag av fortskaffningsmedel. (Se NJA II 1962 s. 210 ff.)

7 Det tagna måste vara ett fortskaffningsmedel som är motordrivet. Motordrivna fordon indelas i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon. Motorfordon indelas i sin tur i bilar, motorcyklar och mopeder. Som motordrivet fortskaffningsmedel räknas också fartyg, motorbåtar, segelbåtar med motor, motordrivna flygplan och motordrivna fordon som löper på skenor. Under brottsdefinitionen faller även tillgrepp av ett fortskaffningsmedel jämte en för detta avsedd motor, även om denna först måste lagas eller monteras för att fordonet ska kunna framföras med dess hjälp. (Se NJA II 1962 s. 213, NJA 1987 s. 473 och Nils Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, andra upplagan, 2015, s. 204.)

8 Rekvisitet olovligt tagande har samma innebörd som det har för stöldbrottet enligt 8 kap. 1 § BrB. Det är alltså i första hand fråga om en besittningsrubbning. Man brukar säga att besitta ett objekt är detsamma som att – med eller utan rätt – faktiskt inneha, råda över eller ha kontroll över objektet. (Se Agneta Bäcklund m.fl., Brottsbalken, 2024, version 24, JUNO, kommentaren till 8 kap. 1 §.)

Det tagna måste brukas som fortskaffningsmedel

9 Såsom bestämmelsen i 8 kap. 7 § BrB är formulerad krävs att det tagna brukas och att det brukas just som ett fortskaffningsmedel. Det räcker inte med att det tagna flyttas. (Se Nils Jareborg m.fl., a.a., s. 204.) Att endast flytta någon annans bil faller därför inte under bestämmelsen. Detta kan jämföras med bestämmelsen om egenmäktigt förfarande som straffbelägger den som, i annat fall än som anges i 8 kap. BrB, olovligen tar och brukar eller på annat sätt tillgriper något (se 8 kap. 8 § BrB). Tillgrepp av fortskaffningsmedel utgör alltså en kvalificerad form av egenmäktigt förfarande.

10 Vad som närmare krävs för att det tagna ska brukas som ett fortskaffningsmedel framgår inte i förarbetena till bestämmelsen. Praxisbildningen är begränsad men där framkommer att det inte räknas som ett brukande i bestämmelsens bemärkelse om gärningsmannen skjuter en bil med avstängd motor framåt samtidigt som han eller hon går bredvid bilen (jfr SvJT 1972 ref s. 4, gärningsmannen dömdes i stället för försök till grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel).

11 Att olovligt bruka någon annans sak kan föranleda straffansvar för olovligt brukande enligt 10 kap. 7 § BrB. Med bruka menas i det sammanhanget detsamma som att använda, begagna och nyttja, utan att förbruka eller på annat sätt frånhända annan saken. Ett sätt att bruka en bil är att föra den. Om gärningsmannen först har tillgripit saken och därefter brukat denna, bedöms gärningen inte som olovligt brukande utan som egenmäktigt förfarande eller tillgrepp av fortskaffningsmedel. Dessa lagrum, 8 kap. 8 § första meningen och 8 kap. 7 § BrB, inkluderar nämligen brukande av det tagna i brottsbeskrivningen. (Se Agneta Bäcklund m.fl., Brottsbalken, 2024, version 24, JUNO, kommentaren till 10 kap. 7 §.) Det ligger därför nära till hands att låta definitionen av bruka i 10 kap. 7 § BrB ligga till grund för tolkningen av motsvarande rekvisit i bestämmelsen om tillgrepp av fortskaffningsmedel.

12 Att bruka ett motordrivet fortskaffningsmedel bör alltså förstås på så sätt att gärningsmannen använder fortskaffningsmedlet i ett visst syfte, utan att för den sakens skull förbruka det. Ett sätt att använda ett motordrivet fortskaffningsmedel, såsom en motorbåt, kan alltså vara att föra det.

13 För trafikbrottslighetens vidkommande består motsvarigheten till att bruka ett motordrivet fortskaffningsmedel av att föra ett motordrivet fordon. En första förutsättning för att förande ska anses föreligga enligt lag (1951:654) om vissa trafikbrott, trafikbrottslagen, är att det sker en förflyttning av fordonet. Att bara sätta sig i en bil och starta motorn utgör inte förande av denna. (Se SvJT 1932 ref s. 78.) Om en förflyttning äger rum är det i princip oväsentligt hur lång förflyttningen har varit. Har fordonet satts i rörelse saknar det vidare betydelse att motorn inte har varit påslagen eller om motorn varit frånkopplad. (Se NJA 2011 s. 77, NJA 1947 s. 253, NJA 1936 s. 69 och NJA 1935 s. 354 samt SvJT 1968 ref s. 33 I.) Fordonet behöver däremot behålla sin egenskap av motordrivet fordon även om motorn varit avslagen. Om fordonet är konstruerat för att kunna framföras även utan motor, t.ex. genom trampning, behåller fordonet inte egenskapen av motordrivet fordon om motorn varit avslagen. (Jfr NJA 2011 s. 77 p. 7 och 8.)

Bedömningen i detta fall

14 A.G. och T.H. har tillsammans och i samförstånd olovligen tagit en motorbåt som tillhörde målsäganden. De har gått ombord på båten och lossat den från förtöjningarna vid bryggan. Båtens motor har inte varit igång utan den har drivit i älven. A.G. och T.H. har efter viss tid övergivit båten genom att hoppa ner i vattnet och simma i land.

15 Genom sitt agerande vid bryggan har de aktivt påbörjat båtfärden i det strömmande älvvattnet och motorbåten har försatts i rörelse. Syftet med deras handlande kan inte ha varit något annat än att transportera sig nedför älven med hjälp av motorbåten. A.G. och T.H. har därför brukat motorbåten som ett fortskaffningsmedel i den mening som avses i 8 kap. 7 § BrB. I det sammanhanget saknar det betydelse att motorn inte varit igång under händelseförloppet.

16 A.G. och T.H. ska dömas för tillgrepp av fortskaffningsmedel. Gärningen ska rubriceras som brott av normalgraden. Det saknas skäl att göra någon annan bedömning än hovrätten när det gäller påföljd.

17 Hovrättens domslut ska fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD (justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, Petter Asp, referent, Stefan Reimer och Christine Lager) meddelade den 4 juli 2024 följande dom.

1 A.G. och T.H. gick ombord på en annan persons motorbåt som låg förtöjd vid en gästbrygga i Ume älv. De lossade tamparna som båten var förtöjd med och kastade loss från bryggan. Båtens motor var inte i gång utan båten drev längs älven. Efter ett tag lämnade de båda båten. Den återfanns i älven ungefär 1 500 meter från gästbryggan. De åtalades för tillgrepp av fortskaffningsmedel.

2 Tingsrätten dömde A.G. och T.H. enligt åtalet till villkorlig dom och dagsböter.

3 Hovrätten har fastställt tingsrättens dom. Hovrätten har konstaterat att eftersom A.G. och T.H. har färdats med båten nedför älven får de, även om motorn inte varit i gång, anses ha brukat båten såsom fortskaffningsmedel i den mening som avses i 8 kap. 7 § första stycket BrB.

4 HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett om de faktiska omständigheterna.

5 Målet gäller frågan om det för straffansvar för tillgrepp av fortskaffningsmedel krävs att motorn har använts vid brukandet.

6 Tillgrepp av fortskaffningsmedel förutsätter att någon tar och brukar ett motorfordon eller ett annat motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan (se 8 kap. 7 § första stycket BrB).

7 Brottstypen, som kan ses som en kvalificerad form av egenmäktigt förfarande med en strängare straffskala, infördes i samband med brottsbalkens ikraftträdande. Syftet var att åstadkomma en adekvat straffrättslig sanktion vid fordonstillgrepp som sker utan tillägnelseuppsåt. I fokus för övervägandena stod s.k. billån, men regleringen kom att omfatta såväl motorfordon som andra motordrivna fortskaffningsmedel. Behovet av en särskild straffbestämmelse bör ses i ljuset av att motorfordon och andra motordrivna fortskaffningsmedel inte sällan har ett relativt högt värde och vid användning lätt kan skadas.

8 Såsom bestämmelsen i 8 kap. 7 § BrB är formulerad krävs att det tagna brukas och att det brukas just som ett fortskaffningsmedel. Det räcker inte med att det tagna flyttas, exempelvis genom bärgning, utan gärningsmannen måste också använda fortskaffningsmedlet för att förflytta sig. (Jfr Nils Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, andra upplagan, 2015, s. 204 och bestämmelsen om egenmäktigt förfarande i 8 kap. 8 § BrB som straffbelägger alla olovliga tillgrepp.)

9 Som har framgått var bakgrunden till att den särskilda brottstypen infördes att lagstiftaren ville ge ett förstärkt skydd mot tillgrepp och brukande av vissa typer av egendom (jfr p. 7). Det saknar då betydelse för straffbarheten om motorn på det tillgripna fortskaffningsmedlet används vid brukandet. Den som exempelvis åker i en frikopplad bil nedför en backe bör således anses bruka fordonet även om motorn inte är i gång. (Jfr även NJA II 1962 s. 213 och Nils Jareborg m.fl., a.a., s. 205.)

10 Att använda ett motordrivet fortskaffningsmedel för att förflytta sig är alltså att bruka det, oavsett om motorn används eller inte.

11 A.G. och T.H. har tillsammans och i samförstånd olovligen tagit en motorbåt som tillhörde en annan person genom att gå ombord på båten och lossa förtöjningarna. Båten har sedan, utan att motorn varit i gång, drivit längs med älven. De har därigenom också brukat båten som ett fortskaffningsmedel.

12 HD gör ingen annan bedömning än hovrätten när det gäller rubricering, straffmätning och påföljd.

13 Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

HD fastställer hovrättens domslut.