Den grova kvinnofridskränkningen II (NJA 2024 s. 632)

Sökord Grov kvinnofridskränkning · Fridskränkning · Misshandel

Grov kvinnofridskränkning. Tre misshandelsgärningar begångna inom loppet av ett drygt år har ansetts utgöra grov kvinnofridskränkning.

Allmän åklagare väckte vid Södertörns tingsrätt åtal mot S.W. med följande gärningspåståenden.

Åtalspunkt 1 misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB

S.W. har kastat ned P.W. på sängen, tryckt ett knä mot hennes rygg, tryckt sin arm mot hennes hals och klämt hennes hand samtidigt som han tryckt ner hennes huvud. Det hände den 8 maj 2017 på – – –. P.W. fick andnöd, ont, blåmärken och rivsår av våldet.

S.W. begick gärningen med uppsåt.

Åtalspunkt 2 misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB

S.W. har tagit strypgrepp på P.W. och dunkat hennes huvud i en vägg. I samband med detta har han även bitit målsäganden i örat och halsen samt tagit ett hårt grepp om hennes handleder. Det hände den 12 augusti 2017 på – – –. P.W. fick ont, blodvite, svullnad och rodnad av våldet.

S.W. begick gärningen med uppsåt.

Åtalspunkt 3 grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket BrB i lydelsen före den 1 januari 2022

S.W. har begått följande brottsliga gärningar mot P.W. som han var gift, eller sammanboende under äktenskapsliknande former, med. Det hände mellan den 29 april 2019 och den 24 juli 2020 på – – –.

a) S.W. har slagit målsäganden med en nyckelknippa på hennes ena lår. Det hände någon gång mellan den 29 april och 2 maj 2019 på – – –. Målsäganden fick ont och blåmärken av våldet. (Misshandel)

b) S.W. har utdelat sparkar mot målsäganden. Det hände någon gång mellan den 3 och 6 februari 2020 på – – –. Målsäganden fick ont och blåmärke av våldet. (Misshandel)

c) S.W. har slagit målsäganden med knuten näve i bröstet. Det hände den 24 juli 2020 på – – –. Målsäganden fick ont, rodnad och blåmärke av våldet. (Misshandel)

S.W. begick gärningarna med uppsåt.

Varje gärning var led i en upprepad kränkning av P.W:s integritet. Gärningarna var också sådana att de kunde förväntas allvarligt skada P.W:s självkänsla.

Gärningarna har förövats i närvaro av parternas gemensamma barn.

S.W. åtalades även för tre fall av överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § första stycket andra meningen lagen (1988:688) om kontaktförbud i lydelsen före den 1 januari 2022 (åtalspunkterna 6–8). Brotten hade begåtts i april och maj 2021.

S.W. åtalades dessutom för rattfylleri och ringa narkotikabrott (åtalspunkterna 4 och 5).

P.W. yrkade skadestånd av S.W. med 80 000 kr jämte ränta.

S.W. förnekade samtliga gärningar och bestred skadeståndsyrkandet.

Tngsrätten (ordförande rådmannen Kajsa Hällje) anförde i dom den 20 oktober 2022 följande.

P.W. och S.W. har varit gifta med varandra och har två barn tillsammans. Deras bekantskap inleddes under 2016 när S.W. började arbeta som personlig assistent åt P.W. P.W. satt då i rullstol efter en trafikolycka och hade assistans dygnet runt. – – –. När S.W. hade arbetat hos P.W. några månader inledde de båda en kärleksrelation som pågick fram till slutet av juli 2020. – – –. Den 26 januari 2021 meddelades S.W. kontaktförbud i förhållande till P.W. Det förbudet har sedan förlängts och gäller alltjämt. Under våren 2021 skickade S.W. två mejl och ett meddelande på Instagram till P.W. P.W. har sedan sin barndom haft det svårt och mått dåligt psykiskt. – – –. P.W. har beskrivit att hennes och S.W:s relation har varit kantad av bråk och att S.W. kontinuerligt utsatt henne för våld och andra kränkningar. – – –.

P.W. har lämnat en lång, klar, levande och detaljrik berättelse. Hon har berättat på ett ovanligt tydligt och sakligt sätt om vad som hänt och verkat noga med att det som hänt ska bli rätt beskrivet. – – –.

P.W:s uppgifter får starkt stöd av åklagarens övriga bevisning. Fotografierna visar skador som stämmer med vad hon berättat. Rättsintygen ger stöd för att hennes skador kan ha uppstått på det sätt hon berättat. De meddelanden som presenterats som utväxlats mellan P.W. och S.W. ger också stöd för det hon beskrivit. – – –. Hon har beskrivit att hon blivit misshandlad på det sätt åklagaren påstått i samtliga gärningsbeskrivningar under åtalspunkterna 1–3. Hennes uppgifter och den stödbevisning som finns för dem är tillräckliga för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att S.W. agerat som åklagaren påstått i dessa delar. Frågan är då om S.W:s uppgifter och eventuell bevisning som stödjer dem minskar värdet av åklagarens bevisning.

– – –. Hans uppgifter får inte stöd av någon annan bevisning. Hans berättelse bedöms därför som varken trovärdig eller tillförlitlig. Den minskar därför för inte värdet av åklagarens bevisning.

Slutsatsen av resonemanget ovan är att åklagaren bevisat att det gått till på det sätt som påstås i gärningsbeskrivningarna under åtalspunkterna 1–3. Samtliga fem åtalspunkter är att bedöma som misshandel av normalgraden.

Gärningarna enligt åtalspunkterna 3 a–3 c har tidsmässigt samband och är så allvarliga att de tillsammans kan utgöra en grov kvinnofrids-kränkning. Varje gärning har varit ett upprepat led i att kränka P.W:s integritet och sådana att de kunde förväntas allvarligt skada hennes självkänsla. Åtalspunkten 3 bedöms därför som grov kvinnofridskränkning.

S.W. ska alltså dömas för två fall av misshandel och en grov kvinnofrids---- kränkning.

Tingsrätten fann, på anförda skäl, att S.W. skulle dömas även för rattfylleri, ringa narkotikabrott och överträdelse av kontaktförbud i enlighet med åtalet.

Tingsrätten dömde S.W. för grov kvinnofridskränkning, misshandel, rattfylleri, ringa narkotikabrott och överträdelse av kontaktförbud till fängelse 10 månader. S.W. skulle betala skadestånd till P.W. med 72 000 kr jämte ränta.

Åklagaren, P.W. och S.W. överklagade i Svea hovrätt.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma S.W. till ett längre fängelsestraff än det som tingsrätten hade bestämt.

P.W. yrkade att hovrätten skulle helt bifalla hennes skadeståndsyrkande i tingsrätten.

S.W. yrkade att hovrätten skulle frikänna honom och avslå P.W:s skadeståndsyrkande. Han yrkade i andra hand att hovrätten skulle dels bestämma påföljden till en annan än fängelse eller i vart fall sätta ned fängelsestraffets längd, dels sätta ned skadeståndet.

Part motsatte sig motparts ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Susanne Sundberg och Erik Tiberg, referent, tf. hovrättsassessorn Rebecca Riesenfeld samt nämndemannen Barbro Nordlöf) anförde i dom den 13 oktober 2023 följande.

Det som har tagits upp i hovrätten ger inte anledning till några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

Hovrätten – – – fastställer tingsrättens dom.

Nämndemannen Hans Markusson var skiljaktig i fråga om rubriceringen av gärningarna i åtalspunkten 3 och om påföljd. Han anförde följande:

Jag anser att gärningarna i åtalspunkten 3 ska bedömas som tre fall av misshandel och inte som grov kvinnofridskränkning. Enligt min mening ska påföljden för den samlade brottsligheten bestämmas till fängelse i sex månader.

I övrigt är jag ense med majoriteten.

S.W. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna honom och att det enskilda anspråket skulle ogillas eller sättas ned. Han anförde att de tre gärningar som ingick i åtalspunkten om grov kvinnofridskränkning i vart fall borde bedömas som tre fall av misshandel. S.W. yrkade vidare att han under alla förhållanden skulle dömas till en icke frihetsberövande påföljd och i sista hand att straffet skulle lindras.

Riksåklagaren och P.W. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett om gärningarna i åtalspunkten om grov kvinnofridskränkning meddelade HD prövningstillstånd i fråga om hur de gärningarna skulle rubriceras. HD vilandeförklarade frågan om prövningstillstånd rörande påföljd samt frågan om det enskilda anspråket avseende de gärningar som ingick i den grova kvinnofridskränkningen. HD beslutade att inte meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Lisa Waltersson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–7 motsvarar i huvudsak punkterna 1–6 i HD:s domskäl.

Frågorna i målet

8 Den huvudsakliga frågan i målet är om gärningarna ska bedömas som grov kvinnofridskränkning eller som tre fall av misshandel. En ytterligare fråga som aktualiseras är om de två fall av misshandel som begicks 2017 ska tillmätas någon betydelse i fråga om var och en av gärningarna har utgjort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet.

Grov kvinnofridskränkning

Allmänt om grov kvinnofridskränkning

9 Grov kvinnofridskränkning är ett brott som grundas på enskilda, preciserade gärningar som i sig är straffbelagda. För straffansvar krävs att var och en av dessa gärningar utgjort led i en upprepad kränkning av den utsattas integritet och att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Gärningarna ska vidare ha begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden (se 4 kap. 4 a § BrB[1]). Om gärningarna i stället begåtts av någon mot en närstående eller tidigare närstående person kan ansvar för grov fridskränkning enligt 4 kap. 4 a § första stycket BrB aktualiseras i stället.

10 Brottet grov kvinnofridskränkning infördes 1998 i samband med att brottet grov fridskränkning infördes. Syftet med den nya straffbestämmelsen var att hänsyn ska kunna tas till den utsatta personens hela situation vid brottsrubriceringen av gärningarna och bedömningen av straffvärdet. Det nya straffstadgandet skulle understryka att samhället ser allvarligt på brottslighet riktad mot personer i nära relationer avsedd att systematiskt kränka den som utsätts, och att därför få till stånd en straffskärpning av denna typ av brottslighet. Gärningarna skulle därför tillsammans straffbeläggas strängare än varje enskild gärning för sig. (Se prop. 1997/98:55 s. 74 ff. och 133 f.)

Närmare om rekvisitet ”gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet”

11 Med en ”upprepad kränkning” avses gärningar som tar sikte på den personliga integriteten och som sker vid upprepade tillfällen. För att rekvisitet ska vara uppfyllt måste det vara fråga om flera gärningar och dessa måste ha ett visst tidsmässigt samband. Det har inte närmare preciserats i förarbetena vad som ska anses ligga i rekvisitet utan det har överlämnats till domstolarna att med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet tolka och tillämpa bestämmelsen (se prop. 1998/99:145 s. 12 och ”Den grova kvinnofridskränkningen” NJA 2003 s. 144).

12 När bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning infördes uttalades endast att frågan om hur många kränkande gärningar som ska krävas för att en kränkning ska anses som upprepad bör bedömas med utgångspunkt i gärningarnas karaktär. Ju allvarligare en gärning är, desto färre gärningar bör det krävas för att kränkningarna ska anses som upprepad. (Se a. prop. s. 133 och ”Den grova kvinnofridskränkningen”.)

13 Bestämmelsen måste tillämpas så att målsägandens hela situation beaktas och det inte bara ses till gärningarnas antal och frekvens. En allsidig bedömning av gärningarnas karaktär i den situation där de förekommit måste följaktligen göras. (Se prop. 2012/13:108 s. 10.)

14 Det står klart att vid bedömningen av om gärningarna utgjort ett led i en upprepad kränkning av kvinnans integritet kan hänsyn även tas till brott som gärningsmannen tidigare dömts för mot henne eller där skuldfrågan annars är klar, t.ex. genom åtalsunderlåtelse. Detta innebär inte att den tilltalade på nytt döms för de tidigare prövade gärningarna, utan dessa bidrar till att kvalificera de åtalade gärningarna. (Se prop. 1997/98:55 s. 133 och NJA 1999 s. 102.) För att hänsyn ska kunna tas till tidigare lagförda brott måste domstolen komma fram till att minst två nya brott har begåtts eftersom det är nödvändigt att flera gärningar samtidigt är uppe för domstolens prövning (se Petter Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2 uppl. 2013, s. 476 och Nils Jareborg, Allmän kriminalrätt, 2001, s. 446). Vidare krävs att om de nya gärningarna och den tidigare lagföringen varit uppe till bedömning vid samma tillfälle hade dessa sammantaget bedömts uppfylla kravet på att det ska vara fråga om en upprepad kränkning. Vid denna bedömning måste målsägandens hela situation och gärningarnas allvar samt tidssambandet mellan gärningarna beaktas. (Jfr p. 11–13.)

15 Det kan i regel förutsättas att brottsliga gärningar av det slag som bestämmelsen avser och som ingår i en serie brott mot en och samma person utgör en kränkning av dennes personliga integritet (jfr prop. 2010/11:45 s. 77).

Närmare om rekvisitet ”gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla”

16 Typiskt sett innebär de flesta brott som bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning omfattar att självkänslan hos den utsatta personen skadas. Med kravet på att gärningarna ska ha varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla avses en viss kvalificering av gärningarna. Det förutsätts inte att de enskilda gärningarna varit av visst allvar men däremot att de sammantaget nått upp till en sådan nivå att självkänslan typiskt sett skadas allvarligt. Så kan vara fallet om de ingått i ett mönster som sammantaget lett till att offret bryts ned. (Se prop. 1997/98:55 s. 131 ff. och prop. 2012/13:108 s. 9.)

17 Omständigheter av betydelse vid bedömningen om gärningarna har varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla kan t.ex. vara att gärningarna skett i hemmet, innehållit förnedrande inslag eller skett i närvaro av egna eller gemensamma barn. Vidare kan det också röra sig om att målsäganden varit socialt isolerad och utelämnad åt gärningsmannen (se ”Den grova kvinnofridskränkningen”).

18 Av uttrycket ”ägnade att” följer att det är tillräckligt att gärningarna typiskt sett leder till att självkänslan skadas allvarligt. Det behöver alltså inte i det enskilda fallet bevisas att personens självkänsla verkligen har skadats allvarligt. I subjektivt hänseende krävs inte heller något syfte från gärningsmannens sida att allvarligt skada offrets självkänsla. (Se prop. 1997/98:55 s. 133.)

I detta fall ska gärningarna rubriceras som grov kvinnofridskränkning

19 S.W. har vid tre tillfällen under en period om ett år och tre månader misshandlat P.W., som han har varit gift med. S.W. är även dömd för att 2017 ha misshandlat P.W. vid två tillfällen. Frågan är om dessa gärningar kan beaktas vid bedömningen av om de nu aktuella gärningarna, som begåtts under perioden april 2019 till juli 2020, utgjort ett led i en upprepad kränkning av P.W:s integritet.

20 Gärningarna som S.W. begick 2017 är förvisso allvarliga, men det saknas tidsmässigt samband mellan dessa gärningar och de nu aktuella. Gärningarna som begicks 2017 kan därför inte beaktas i fråga om de nu aktuella gärningarna utgjort ett led i en upprepad kränkning av P.W:s integritet.

21 Frågan är då om de tre fall av misshandel som nu är aktuella uppfyller kravet på att var och en av gärningarna ska ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet. Vid bedömningen av de aktuella gärningarnas karaktär kan det till en början konstateras att det rör sig om tre fall av misshandel av normalgraden. Som utgångspunkt är det alltså fråga om allvarliga gärningar, trots att de fysiska skadorna som P.W. fått vid dessa tillfällen har varit av mindre allvarligt slag. Gärningarna har haft ett tidsmässigt samband. Mot denna bakgrund får var och en av gärningarna anses ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av P.W:s integritet.

22 P.W. har vid upprepade tillfällen utsatts för våld av en man som hon varit gift med. Det ska framhållas att våldet har vid samtliga tillfällen utövats i närvaro av de gemensamma barnen. Gärningarna som P.W. har utsatts för får sammantaget anses ha varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Detta innebär att gärningarna ska rubriceras som grov kvinnofrids-kränkning.

23 HD fastställer hovrättens domslut. Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd rörande målet i övrigt. Hovrättens dom i dessa delar står därmed fast.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.

HD (justitieråden Anders Eka, Stefan Johansson, Petter Asp, referent, Stefan Reimer och Margareta Brattström) meddelade den 9 oktober 2024 följande dom.

1 S.W. dömdes av tingsrätten för grov kvinnofridskränkning (se 4 kap. 4 a § andra stycket BrB).1 Till grund för åtalet i den delen låg tre gärningar som han hade begått mot sin hustru P.W. under perioden april 2019 till juli 2020 och som enligt åklagaren utgjorde misshandel.

2 Enligt gärningsbeskrivningen bestod den första gärningen i att S.W. slagit P.W. med en nyckelknippa på hennes ena lår. Det andra tillfället avsåg att S.W. utdelat sparkar mot henne och det tredje att han slagit henne med knuten näve i bröstet. P.W. fick ont och blåmärken vid varje tillfälle. Den första gärningen begicks i slutet av april eller i början av maj 2019, den andra gärningen i februari 2020 och den tredje i juli 2020. Samtliga gärningar utfördes när parternas gemensamma barn var närvarande. Tingsrätten fann åtalet styrkt och dömde honom för grov kvinnofridskränkning.

3 Tingsrätten dömde S.W. även för två fall av misshandel mot P.W. Gärningarna ingick inte i åtalet om grov kvinnofridskränkning. Den första gärningen bestod i att han under maj 2017 kastat ned henne på sängen, tryckt ett knä mot hennes rygg, tryckt sin arm mot hennes hals och klämt hennes hand samtidigt som han tryckt ner hennes huvud. Hon orsakades andnöd, smärta, blåmärken och rivsår av våldet. Den andra gärningen bestod i att han under augusti 2017 tagit strypgrepp på henne och dunkat hennes huvud i en vägg. Vid detta tillfälle bet han henne även i örat och halsen samt tog ett hårt grepp om hennes handleder. Våldet orsakade smärta, blodvite, svullnad och rodnad.

4 S.W. dömdes också för bl.a. tre fall av överträdelse av kontaktförbud. Två av brotten begicks i april 2021 och det tredje i maj 2021.

5 Hovrätten, som inte gjort några andra bedömningar än tingsrätten, har fastställt tingsrättens dom.

6 Med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett om gärningarna i åtalspunkten om grov kvinnofridskränkning har HD meddelat prövningstillstånd i fråga om hur de gärningarna ska rubriceras. HD har vilandeförklarat frågan om prövningstillstånd rörande påföljd samt frågan om det enskilda anspråket avseende de gärningar som ingår i den grova kvinnofridskränkningen. HD har beslutat att inte meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.

7 Frågan i målet gäller alltså om gärningarna ska bedömas som grov kvinnofridskränkning eller som tre separata misshandelsbrott.

8 Fridskränkningsbrotten i 4 kap. 4 a § BrB förutsätter

1) att någon begår brottsliga gärningar enligt 3 eller 4 kap., 5 kap. 1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud,

2) att var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, och

3) att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.

Dessutom krävs att gärningarna har begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person (paragrafens första stycke med rubriceringen grov fridskränkning) eller av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden (andra stycket med rubriceringen grov kvinnofridskränkning).

9 Av det första kravet följer att åtalet alltid måste omfatta minst två gärningar och att gärningarna måste vara sådana som avses i de kapitel eller lagrum som räknas upp.

10 Det andra kravet medför till att börja med en begränsning av ansvaret såtillvida att det krävs att de gärningar som ingår i brottspåståendet innebär en kränkning av den drabbade personens integritet. En konsekvens av detta är att vissa brott enligt 12 kap. BrB (exempelvis åverkan bestående i tillgrepp av naturföremål eller tagande av olovlig väg) sällan eller aldrig kan utgöra en del av ett fridskränkningsbrott. Även när det gäller skadegörelse kan det behöva göras en bedömning av om brottet kan anses innebära en kränkning av den personliga integriteten. (Jfr prop. 2012/13:108 s. 14, 15 och 21.)

11 En ytterligare begränsning som följer av det andra kravet är att gärningarna måste stå i ett visst tidsmässigt sammanhang till varandra. Ett alltför stort uppehåll mellan gärningarna kan således föranleda att de inte kan anses utgöra ett led i en upprepad kränkning av den som har blivit utsatt. Förutsättningen kan tänkas brista också när gärningarna ligger alltför nära varandra i tiden och – även om de är att se som skilda brottsenheter – hänger samman, t.ex. genom att de är knutna till ett och samma konflikttillfälle.

12 För att det ska föreligga en upprepad kränkning bör normalt förutsättas att det är fråga om minst tre gärningar. Situationer kan dock förekomma där åtalet för fridskränkningsbrottet avser endast två gärningar men där den tilltalade vid sidan om detta tidigare har dömts för en eller flera ytterligare gärningar mot samma målsägande. Det kan också vara fråga om fall där den tilltalade i samma rättegång döms särskilt för exempelvis en grov misshandel.

13 Den kvalitativa bedömningen av om gärningarna sammantaget är sådana att de bör anses som ett fridskränkningsbrott bör emellertid i allt väsentligt ske vid prövningen av om gärningarna är ägnade att allvarligt skada den utsattes självkänsla. Också tre i sig mindre allvarliga brott, t.ex. tre ofredanden, bör alltså – på samma sätt som tre motsvarande misshandelsgärningar – kunna uppfylla kravet på en upprepad kränkning av den drabbade personens integritet. Detta synsätt ligger i linje med hur lagtexten är utformad. (Jfr här uttalandena i prop. 1997/98:55 s. 133.)

14 I sammanhanget kan noteras att det vid olaga förföljelse (4 kap. 4 b § BrB) finns ett utrymme för att göra en sådan kvalitativ bedömning som nyss nämnts vid prövningen av om gärningarna kan anses utgöra en förföljelse av den som har blivit utsatt, låt vara att behovet av en kvalifikation där är mindre med hänsyn till att ministraffet är betydligt lägre (jfr prop. 2010/11:45 s. 72).

15 Inte alla situationer där det förekommer gärningar som var för sig utgör ett led i en upprepad kränkning av den utsattes personliga integritet är att bedöma som ett fridskränkningsbrott. Det fordras att de aktuella gärningarna sammantaget är ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. En bedömning av om gärningarna har en sådan kvalitet att de typiskt sett duger för att allvarligt skada självkänslan måste alltså göras.

16 Vid fridskränkningsbrott rör det sig ofta om relativt allvarliga gärningar. Men även gärningar som sedda var för sig kan bedömas som relativt lindriga kan grunda ansvar för brottet, t.ex. frekvent upprepade ofredanden. Så kan vara fallet om de ingått i ett mönster som gör att gärningarna sammantaget är ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Vid bedömningen är det naturligt att ta sin utgångspunkt i frekvensen och allvaret av de i åtalet ingående gärningarna. (Jfr prop. 1997/98:55 s. 131 och 133.)

17 Eftersom det enligt lagtexten krävs att de i fridskränkningsbrottet ingående gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada den utsattes självkänsla måste bedömningen ta sikte på vad just dessa gärningar är ägnade att åstadkomma.

18 Vid den bedömningen ska emellertid hela den utsattes situation beaktas, vilket innebär att de åtalade gärningarnas kvalitet ska bedömas i det sammanhang i vilket de har utförts. Det betyder att det är möjligt att beakta bl.a. under vilka förhållanden som målsäganden lever. Exempelvis kan det ha betydelse om han eller hon av olika skäl är isolerad från omgivningen, har svårt att kommunicera med utomstående eller annars står i ett tydligt beroendeförhållande till den tilltalade (jfr ”Den grova kvinnofridskränkningen I” NJA 2003 s. 144).

19 Av det sagda följer att det heller inte kan finnas något hinder mot att vid bedömningen beakta om målsäganden, vid sidan av åtalet för fridskränkningsbrottet, har utsatts för andra brott eller kränkande åtgärder av den tilltalade. Också detta utgör en del av det sammanhang i vilket gärningarna har utförts. Exempelvis kan det förhållandet att den tilltalade har gjort sig skyldig till allvarligt våld i ett tidigare skede mot målsäganden ha betydelse för hur senare våldshandlingar påverkar eller kan påverka honom eller henne.

20 Åtalet för grov kvinnofridskränkning bygger på att S.W. har begått tre gärningar vilka alla är att se som misshandel av normalgraden. Hovrätten har funnit gärningarna styrkta.

21 Det kan mot den bakgrunden konstateras att S.W. mot P.W., som han var gift med, har begått brottsliga gärningar som faller under 3 kap. BrB (jfr p. 9).

22 Dessa gärningar innefattar en kränkning av den personliga integriteten och de har begåtts upprepade gånger. Det tidsmässiga avståndet mellan gärningarna är inte så stort att de på den grunden inte utgör en upprepad kränkning av P.W:s personliga integritet. (Jfr p. 10–13.)

23 De enskilda misshandelsgärningarna har varit av relativt lindrigt slag. De bör emellertid ses i ljuset av de mer allvarliga misshandelsgärningar som S.W. begick 2017. Till detta ska läggas att de gärningar som ligger till grund för åtalet för grov kvinnofridskränkning har begåtts inför parets barn. Vid en sammantagen bedömning, där P.W:s hela situation beaktas, har gärningarna varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Gärningarna ska därför bedömas som ett fall av grov kvinnofridskränkning. (Jfr p. 15–19.)

24 Hovrättens domslut ska därför fastställas i den del som hovrätten har dömt S.W. för grov kvinnofridskränkning. Det finns inte skäl att bevilja prövningstillstånd i de delar som har förklarats vilande.

HD fastställer hovrättens domslut i den del som hovrätten har dömt S.W. för grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket BrB (i dess lydelse före den 1 januari 2022).

HD meddelar inte prövningstillstånd i de delar av målet som har förklarats vilande.

Hovrättens domslut står därmed fast.

[1] Paragrafen ändrades den 1 januari 2022. Det är den tidigare lydelsen som är aktuell i målet. Lagändringen saknar emellertid betydelse för de frågor som berörs i målet.

1 I målet ska paragrafen i dess lydelse före den 1 januari 2022 tillämpas. De ändringar som då gjordes saknar betydelse för de frågor som behandlas i målet.