De advokatetiska skälen” (I och II) (NJA 2024 s. 69)

Sökord Advokatetiska skäl · Byte av rättshjälpsbiträde · Försvararbyte · Klagorätt

Offentlig försvarares (I) respektive rättshjälpsbiträdes (II) rätt att särskilt överklaga ett beslut om avslag på en begäran om byte av offentlig försvarare respektive rättshjälpsbiträde. Betydelsen av advokatetiska skäl vid bedömningen av om ett byte ska medges.

I

Solna tingsrätt dömde C.O. för tre fall av grovt bokföringsbrott till fängelse i ett år och beslutade om tre års näringsförbud. S.B. är advokat och var förordnad som offentlig försvarare för C.O.

C.O. överklagade domen i Svea hovrätt.

S.B. begärde att hovrätten skulle entlediga honom från uppdraget som offentlig försvarare för C.O. Som skäl anförde han att han inte kunde närvara personligen vid den planerade huvudförhandlingen och att C.O. inte godtog att han satte annan i sitt ställe, att det förelåg djupa oenigheter i fråga om hur försvaret skulle utföras och vilken bevisning som skulle åberopas samt att C.O. helt saknade förtroende för honom.

Hovrätten (f.d. lagmannen Robert Schött och hovrättsrådet Patrik Schöldström samt tf. hovrättsassessorn Fredrik Lasson, referent) anförde följande i beslut den 14 februari 2023.

1 Det som S.B. har anfört utgör inte tillräckliga skäl för att entlediga honom från uppdraget som offentlig försvarare för C.O. Hovrätten avslår därför S.B:s begäran.

2 C.O. godtar inte att S.B. sätter annan i sitt ställe och S.B. har sedan tidigare meddelat att han inte kan närvara vid huvudförhandlingen den 17 och 18 april 2023 varför den ställs in.

Huvudförhandling ska bokas ut på nytt.

S.B. överklagade och yrkade att HD skulle byta ut honom som offentlig försvarare för C.O.

Målet hänsköts till föredragning för fem ledamöter såvitt avsåg frågan om beslutet fick överklagas särskilt av försvararen (jfr rättsfallet NJA 2001 s. 306).

C.O. bereddes tillfälle att yttra sig men avhördes inte.

D.B. förklarade sig beredd att åta sig uppdraget som ny offentlig försvarare för C.O.

Justitiekanslern och Sveriges advokatsamfund yttrade sig.

Målet föredrogs.

HD (justitieråden Anders Eka, Malin Bonthron, referent, Johan Danelius, Jonas Malmberg och Anders Perklev) meddelade den 26 januari 2024 följande beslut.

1 S.B. är advokat och förordnad som offentlig försvarare i ett mål om grovt bokföringsbrott. Tingsrätten dömde hans klient, C.O., för tre fall av grovt bokföringsbrott till fängelse i ett år och beslutade om tre års näringsförbud.

2 Hovrätten har ändrat tingsrättens dom på så sätt att fängelsestraffets längd har bestämts till ett år och två månader. C.O. har överklagat hovrättens dom.

3 Under handläggningen där avslog hovrätten först en begäran från C.O. om att få byta offentlig försvarare och därefter en begäran från S.B. om att få bli entledigad.

4 S.B. begärde sedan på nytt att få bli entledigad. Han hänvisade till vad han hade anfört i sin tidigare begäran och gjorde bl.a. gällande att han på grund av advokatetiska skäl inte kunde kvarstå som offentlig försvarare. Han tillade att advokatetiken hindrade att han redogjorde närmare för vissa av de omständigheter som låg till grund för hans bedömning att han måste frånträda uppdraget. Hovrätten har avslagit begäran.

5 En fråga i HD är om en offentlig försvarare har rätt att särskilt överklaga ett beslut om avslag på en begäran om att bli entledigad i en situation där försvararen har begärt att en ny offentlig försvarare ska förordnas eller det i vart fall stått klart att detta har varit utgångspunkten. I målet aktualiseras även frågan vilken betydelse advokatetiska skäl ska ges vid bedömningen av om ett byte av offentlig försvarare ska medges.

6 En misstänkt har alltid rätt att biträdas av en försvarare. I vissa fall finns även en rätt till en offentlig försvarare. Det gäller bl.a. den som är misstänkt för ett brott, för vilket det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader. (Se 21 kap. 3 och 3 a §§ RB.)

7 En försvarare ska med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning (se 21 kap. 7 §).

8 Rätten kan besluta om entledigande av en offentlig försvarare om behovet av offentlig försvarare upphör eller om det finns något annat skäl för det. Ett byte av offentlig försvarare får beslutas av rätten om det finns särskilda skäl. Om en offentlig försvarare har bytts ut en gång, får ett nytt byte ske bara om det finns synnerliga skäl. (Se 21 kap. 6 §.)

9 En advokat ska i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom eller henne och iaktta god advokatsed. En advokat är skyldig att förtiga vad han eller hon får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta. (Se 8 kap. 4 § RB.)

10 Mer preciserade regler för advokaters handlande finns i stadgarna för Sveriges advokatsamfund och i samfundets vägledande regler om god advokatsed (VRGA). Enligt stadgarna får en advokat inte frånträda ett uppdrag, om ett frånträdande skulle strida mot god advokatsed (se 37 §).

11 En advokat är skyldig att avböja ett erbjudet uppdrag om det föreligger en intressekonflikt eller en beaktansvärd risk för sådan. Typiskt sett handlar det om fall då uppdraget skulle komma i konflikt med intresset hos en annan av advokatens klienter. (Se 3.2 VRGA.)

12 Om det efter det att en advokat har antagit ett uppdrag uppdagas en sådan intressekonflikt eller risk för detta som hade medfört att advokaten varit skyldig att avböja uppdraget, är advokaten som huvudregel skyldig att frånträda uppdraget (se 3.4.1 VRGA). Enligt Advokatsamfundet är bedömningen i fråga om skyldighet att frånträda ett uppdrag principiellt densamma under uppdragets gång som när uppdraget accepteras. Eftersom det kan få vittgående konsekvenser för en klient om advokaten frånträder ett pågående uppdrag måste advokaten emellertid överväga om det men klienten skulle lida är så stort att uppdraget trots allt inte bör frånträdas. Det blir således fråga om en intresseavvägning. (Se kommentaren till 3.4.1 VRGA.)

13 En advokat är även skyldig att frånträda ett uppdrag i vissa andra situationer. Så är fallet om (1) advokaten på grund av laga förfall eller liknande omständighet blir förhindrad att fullfölja uppdraget, (2) klienten begär att advokaten ska handla brottsligt eller i strid mot god advokatsed och trots påpekande vidhåller sin begäran, (3) klienten undertrycker eller förvanskar bevis eller handlar svikligt och inte kan förmås till rättelse, eller (4) advokaten, för att inte handla i strid med lagstiftningen om åtgärder mot penningtvätt, rapporterat en klient till polisen. (Se 3.4.2 VRGA.)

14 En advokat får inte utan klientens samtycke frånträda ett uppdrag, om inte advokaten är skyldig att frånträda uppdraget eller annars giltigt skäl kan åberopas. Giltigt skäl för att frånträda ett uppdrag kan vara att (1) klienten vid överlämnande av uppdraget medvetet undanhållit sådana omständigheter som skulle ha varit väsentliga för advokatens bedömning för antagande av uppdraget, (2) klienten i orimlig grad betungar eller besvärar advokaten och inte kan förmås till rättelse, (3) klienten lämnar advokaten instruktioner att utföra uppdraget på ett sätt som uppenbarligen är gagnlöst eller strider mot klientens intressen och trots påpekande vidhåller dessa instruktioner, (4) klienten i väsentliga avseenden handlar i strid med advokatens råd eller annars klart ger till känna att klienten förlorat förtroendet för advokaten, eller (5) klienten trots påminnelse inte betalar förskott eller ersättning som advokaten har rätt att fordra på grund av uppdraget. (Se 3.6 VRGA.)

15 En advokat som vill frånträda ett uppdrag är i de allra flesta fall skyldig att till klienten ange skälen till detta (se 3.7 VRGA). Till andra, exempelvis en domstol, kan advokaten ofta inte redovisa de närmare skälen för frånträdandet. En advokat har tystnadsplikt avseende det som anförtrotts advokaten inom ramen för uppdraget eller som han eller hon i samband därmed fått kännedom om. Undantag från tystnadsplikten gäller bl.a. om klienten samtyckt till att uppgifterna lämnas eller laglig skyldighet att lämna upplysning föreligger. (Se 8 kap. 4 § RB, 34 § Advokatsamfundets stadgar och 2.2 VRGA.)

16 Att advokaters tystnadsplikt är långtgående framgår även av 36 kap. 5 § RB som reglerar när en advokat är skyldig att vittna. Advokater får enligt paragrafen höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed har erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Rättegångsombud, biträden och försvarare får höras som vittnen endast om parten medger det. Trots det sagda gäller vittnesskyldighet för advokater och deras biträden i mål angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Försvarare är dock inte skyldiga att vittna ens i den typen av mål.

17 Genom ett slutligt beslut skiljer rätten sig från saken i målet. Ett slutligt beslut får som huvudregel överklagas. Andra beslut får överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut, om inte annat är föreskrivet. (Se 17 kap. 1 §, 49 kap. 3 § och 54 kap. 3–5 §§ RB.)

18 Beslut får överklagas särskilt – dvs. utan samband med överklagande av dom eller slutligt beslut – bl.a. om rätten har avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett yrkande om detta. Detsamma gäller om rätten har avslagit en begäran om biträde eller försvarare, avslagit en begäran om byte av biträde eller försvarare eller utsett någon annan än den parten föreslagit till ett sådant uppdrag. (Se 49 kap. 5 § 1 och 7 och 54 kap. 4 §.)

19 Första punkten i 49 kap. 5 § innehöll ursprungligen endast det som nu är första ledet i bestämmelsen, dvs. beslut om avvisande av ett ombud, ett biträde eller en försvarare. Även beslut om att återkalla ett förordnande som offentlig försvarare ansågs träffas av punkten och alltså vara möjligt att överklaga särskilt (se t.ex. prop. 1984/85:178 s. 43, jfr Natanael Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, 1949, s. 731).

20 Enligt den äldre lydelsen av bestämmelsen var det inte möjligt att särskilt överklaga ett beslut genom vilket ett yrkande om att avvisa någon av de angivna kategorierna hade ogillats (se prop. 1984/85:178 s. 39 och 43, jfr NJA 1974 C 189 och ”Framställningen om entledigande” NJA 1977 s. 137). Den nu gällande lydelsen möjliggör detta. Införandet av det andra ledet har dock inte ansetts innebära att det blivit möjligt att särskilt överklaga ett beslut om att ogilla en framställning om att entlediga en offentlig försvarare när framställningen gjorts av försvararen eller en tilltalad (se ”De många försvararbytena” NJA 1995 s. 75 och ”Framställningens syfte” NJA 2001 s. 306).

21 I rättsfallet ”Framställningens syfte” hade en offentlig försvarare begärt att bli entledigad under målets handläggning i hovrätten. Sedan hovrätten hade avslagit framställningen överklagade den tilltalade beslutet. HD konstaterade att beslut varigenom en framställning om entledigande av en offentlig försvarare avslagits, hade ansetts inte kunna överklagas särskilt. Enligt domstolen skulle emellertid gälla att om det dessutom begärs att en ny offentlig försvarare ska utses, eller i vart fall står klart att detta är utgångspunkten, är framställningen att se som en begäran om byte av offentlig försvarare som kan överklagas särskilt med stöd av 49 kap. 5 § 7.

22 Av rättsfallet följer att en framställning om entledigande i vissa fall ska tolkas som en begäran om försvararbyte. Om så är fallet är det möjligt att överklaga beslutet särskilt. Det saknar för den bedömningen, som alltså rör beslutets karaktär, betydelse om den ursprungliga framställningen har gjorts av den offentliga försvararen eller av den tilltalade. Inte heller kan det för bedömningen av beslutets överklagbarhet ges betydelse vem som överklagar beslutet.

23 För att få överklaga ett beslut krävs att klagandens ställning till ett i och för sig överklagbart beslut är sådan att han eller hon kan överklaga det (klagorätt) och att han eller hon har ett rättsligt intresse att överklaga (klagointresse). Kravet på klagorätt är ofta nära förbundet med kravet på klagointresse. (Jfr ”Åklagarens bristande klagorätt” NJA 2019 s. 15 p. 11.)

24 I rättegångsbalken regleras inte vem som har rätt att överklaga ett beslut om att avslå en begäran om byte av offentlig försvarare. Att den misstänkte kan överklaga ett sådant beslut står klart. Av tidigare avgöranden kan vidare den slutsatsen dras att åklagare respektive målsägande inte har klagorätt (jfr ”Åklagaren och försvararförordnandet” NJA 1983 s. 200 och ”Målsäganden och försvararförordnandet” NJA 1994 s. 126).

25 I rättsfallet ”Åklagaren och försvararförordnandet” – som rörde åklagares klagorätt avseende ett beslut om försvararbyte – uttalade HD att frågan om vem som ska biträda den misstänkte i egenskap av offentlig försvarare i princip är att se som en angelägenhet mellan den misstänkte, den föreslagne eller utsedde försvararen och rätten. Uttalandet kan inte tas till intäkt för att en förordnad eller en föreslagen offentlig försvarare har rätt att klaga på ett beslut om att avslå en begäran om försvararbyte. En bedömning måste alltså göras av om det intresse en offentlig försvarare kan ha av att överklaga ett sådant beslut är av sådan styrka att klagorätt ska anses föreligga.

26 Rätten till en offentlig försvarare är en viktig del i den misstänktes grundläggande rättsskydd. Syftet med att förordna en offentlig försvarare är att skapa en garanti för att den misstänkte inte lämnas utan möjlighet till juridisk hjälp när sådan hjälp behövs (se prop. 1983/84:23 s. 13). I regel saknas anledning att beakta en förordnad, föreslagen eller entledigad offentlig försvarares intresse av att bli förordnad eller av att fortsätta vara förordnad.

27 En offentlig försvarare saknar alltså normalt ett sådant av rättsordningen erkänt intresse i saken som medför att han eller hon ska tillerkännas klagorätt avseende beslut rörande förordnandet (jfr ”Konkursförvaltarens bristande klagorätt” NJA 1981 s. 764). I linje med detta måste utgångspunkten vara att en offentlig försvarare inte heller har klagorätt avseende ett beslut att avslå en begäran om byte av offentlig försvarare.

28 I vissa situationer kan emellertid ett beslut avseende ett försvararförordnande på ett mer direkt sätt beröra den offentliga försvararen med följd att denne har klagorätt. Ett exempel på det är om den offentliga försvararen, på initiativ av rätten, entledigas till följd av att försvararen inte utfört sitt uppdrag med tillräcklig omsorg eller på något annat sätt åsidosatt sina plikter som försvarare (jfr NJA II 1943 s. 615).

29 När det gäller frånträdande på grund av advokatetiska skäl är det, som framgått, endast i särskilt allvarliga situationer som en advokat är skyldig att frånträda sitt uppdrag (se p. 12 och 13). Om en intressekonflikt föreligger finns en sådan skyldighet endast om advokaten har bedömt att det motstående intresset är så tungt att det uppväger det men som klienten kommer att lida till följd av att uppdraget frånträds. Andra fall av frånträdandeplikt gäller exempelvis då klienten agerar brottsligt med avseende på processen eller begär att advokaten ska handla brottsligt eller i strid med god advokatsed.

30 De nu beskrivna situationerna är sådana att en advokat hamnar i ett mycket besvärligt läge om en begäran från honom eller henne om att bytas ut mot en annan offentlig försvarare avslås. Åtminstone i de fall då de advokatetiska reglerna kräver ett frånträdande måste en offentlig försvarares intresse av att överklaga ett beslut att avslå en begäran om försvararbyte anses så beaktansvärt att en klagorätt föreligger.

31 En advokat kommer många gånger inte att kunna lämna några närmare uppgifter om skälen för frånträdandet i nu aktuella fall (jfr p. 15 och 16). Det finns därför oftast inte någon anledning för rätten att efterfråga mer information om de bakomliggande skälen. När en advokat uppger att han eller hon av advokatetiska skäl är skyldig att frånträda sitt uppdrag, eller detta annars klart framgår av en begäran till domstolen, bör rätten normalt kunna utgå från att advokaten noga bedömt situationen och lägga hans eller hennes uppgifter till grund för bedömningen.

32 Vid prövningen av om ett byte av offentlig försvarare ska tillåtas ska rätten bedöma om det föreligger särskilda, eller – om byte skett vid tidigare tillfälle – synnerliga skäl för ett byte (se p. 8). När en advokat uppger att advokatetiska skäl kräver att han eller hon frånträder uppdraget bör det väga mycket tungt vid bedömningen och i normalfallet utgöra skäl för ett byte.

33 Omständigheterna i målet är sådana att det står klart att syftet med S.B:s framställning om entledigande var att få till stånd ett försvararbyte. Hovrättens beslut har därför kunnat överklagas särskilt (se p. 22).

34 Av S.B:s inlagor till hovrätten och hans överklagande kan utläsas att han gör gällande att han av advokatetiska skäl är skyldig att frånträda sitt uppdrag. Hans uppgifter om detta bör godtas (se p. 31). Han har således klagorätt avseende hovrättens beslut (se p. 30).

35 Frågan om byte av offentlig försvarare bör tillåtas när advokat­etiska skäl åberopas är av intresse för vägledning av rättstillämpningen. Prövningstillstånd ska därför meddelas.

36 S.B. åberopar att han av advokatetiska skäl är skyldig att frånträda sitt uppdrag. Den omständigheten ska väga mycket tungt vid bedömningen (se p. 32). Några starka skäl mot att bifalla hans framställning har inte framkommit. Byte av offentlig försvarare ska således tillåtas. S.B. ska därmed entledigas och D.B. förordnas som ny offentlig försvarare för C.O.

HD förklarar att S.B. har rätt att särskilt överklaga hovrättens beslut att inte byta ut honom som offentlig försvarare.

HD meddelar prövningstillstånd.

Med ändring av hovrättens beslut entledigar HD S.B. från uppdraget som offentlig försvarare för C.O. och utser i stället advokat D.B. till offentlig försvarare.

II

I ett mål vid Falu tingsrätt var J.J., som är advokat, förordnad som rättshjälpsbiträde åt L.E. Tingsrätten ogillade L.E:s yrkande om bättre rätt till en fastighet i Ludvika och förpliktade honom att genast flytta från fastigheten. Han förpliktades också att betala motpartens rättegångskostnader. Tingsrätten fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen åt J.J.

L.E. överklagade tingsrättens dom i Svea hovrätt. I samband med överklagandet begärde J.J. att han skulle bli entledigad från uppdraget som rättshjälpsbiträde för L.E. och att hovrätten skulle utse ett nytt rättshjälpsbiträde för honom. Som skäl för sin begäran anförde J.J. i huvudsak följande. Han är av advokatetiska skäl förhindrad att fortsatt biträda L.E. Det finns åtminstone tre olika advokatetiska grunder till frånträdandet. Under sådana förhållanden saknas det förutsättningar att fortsätta uppdraget, såväl med beaktande av L.E:s intressen som av sin möjlighet att utföra arbetet som ombud och biträde. Med hänsyn till hans tystnadsplikt är han förhindrad att närmare utveckla skälen för sin begäran om entledigande.

L.E. medgav J.J:s begäran om att bli entledigad under förutsättning att hovrätten utsåg ett nytt rättshjälpsbiträde för honom.

Hovrätten (hovrättsråden Magnus Ulriksson, SaraUlfsdotter, referent, och Thomas Edling) avslog J.J:s begäran om entledigande i beslut den 13 april 2023.

J.J. har begärt att bli entledigad från sitt uppdrag som rättshjälpsbiträde. Det finns dock skäl för att L.E:s rättshjälp inte ska upphöra. Det blir därför aktuellt att tillämpa bestämmelserna om byte av rättshjälpsbiträde. (Jfr NJA 2001 s. 306.)

Byte av rättshjälpsbiträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns särskilda skäl (se 26 § andra stycket rättshjälpslagen). Det åligger den som begär ett byte att visa att sådana särskilda skäl föreligger (se prop. 1996/97:9 s. 157).

Hovrätten anser inte att det genom vad J.J. anfört framkommit att det föreligger särskilda skäl för byte (jfr Kammarrätten i Göteborgs dom den 30 mars 2022 i mål nr 1543-22). J.J:s begäran om entledigande ska därför avslås.

J.J. överklagade och yrkade att HD skulle byta ut honom som rättshjälpsbiträde för L.E.

Även L.E. överklagade och yrkade att J.J. ska entledigas som rättshjälpsbiträde för honom. Senare uppgav han att han motsatte sig ett entledigande.

Justitiekanslern och Sveriges advokatsamfund yttrade sig.

Målet föredrogs.

HD (samma ledamöter som i målet under I) meddelade den 26 januari 2024 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1 J.J. är advokat och förordnad som rättshjälpsbiträde åt L.E. i ett mål om bättre rätt till fast egendom och avhysning. Tingsrätten ogillade L.E:s yrkande om bättre rätt till en fastighet i Ludvika och förpliktade honom att genast flytta från fastigheten. Han förpliktades också att betala motpartens rättegångskostnader. Tingsrätten fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen åt J.J.

2 J.J. överklagade för L.E:s räkning tingsrättens dom. Hovrätten har meddelat prövningstillstånd.

3 I överklagandet begärde J.J. också att bli entledigad från uppdraget som rättshjälpsbiträde och att hovrätten skulle utse ett nytt rättshjälpsbiträde åt L.E.

Som skäl anförde han följande. På grund av advokatetiska skäl är han förhindrad att fortsatt biträda L.E. Det finns åtminstone tre olika advokatetiska grunder till frånträdandet. Under sådana förhållanden saknas det förutsättningar att fortsätta uppdraget, med beaktande såväl av L.E:s intressen som av J.J:s möjlighet att utföra arbetet som ombud och biträde. Med hänsyn till hans tystnadsplikt är han förhindrad att närmare utveckla skälen för sin begäran om entledigande.

4 Hovrätten har avslagit begäran.

5 En fråga i HD är om ett rättshjälpsbiträde har rätt att särskilt överklaga ett beslut om avslag på en begäran om att bli entledigad i en situation där biträdet har begärt att ett nytt rättshjälpsbiträde ska förordnas eller det i vart fall stått klart att detta har varit utgångspunkten. I målet aktualiseras även frågan vilken betydelse advokatetiska skäl ska ges vid bedömningen av om ett byte av rättshjälpsbiträde ska medges.

6 Till rättshjälpsbiträde får förordnas en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Ett rättshjälpsbiträde får entledigas om det finns skäl till det. Byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång, får nytt byte ske endast om det finns synnerliga skäl. (Se 26 § första och andra styckena rättshjälpslagen, 1996:1619.)

7 En förutsättning för att rättshjälp ska beviljas är – förutom i vissa nu inte aktuella undantagsfall – att den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver rådgivning (se 7 och 21 §§ rättshjälpslagen och ”Den belgiska domen” NJA 2001 s. 911, jfr beträffande äldre lag ”Det entledigade rättshjälpsbiträdet” NJA 1981 s. 905). En följd av att lagen är konstruerad på detta sätt är att det inte är möjligt att enbart entlediga ett rättshjälpsbiträde om rättshjälpen alltjämt ska bestå. Det blir i de fallen i stället fråga om ett byte av rättshjälpsbiträde.

8 Det är den som begär byte som ska visa att det föreligger skäl för ett byte. En helhetsbedömning ska göras av omständigheterna i det enskilda fallet. Om det har uppstått djupgående motsättningar mellan klient och ombud bör detta tillmätas stor betydelse men även orsakerna till motsättningarna bör beaktas. Skälen mot ett biträdesbyte väger tyngre ju mer kostnaderna därigenom skulle öka. Har byte skett en gång bör skälen för att ytterligare byte ska tillåtas vara mycket starka. Detta markeras genom kravet på synnerliga skäl för byte i dessa fall. (Se prop. 1996/97:9 s. 157.)

9 I fråga om överklagande av domstols beslut enligt rättshjälpslagen tillämpas, utom i vissa undantagsfall, vad som i allmänhet gäller om överklaganden av beslut av domstolen. (Se 43 § första stycket rättshjälpslagen.)

Punkterna 10–17 med rubriker överensstämmer med punkterna 9–16 med rubriker i beslutet under I.

Punkterna 18–21 med rubriker överensstämmer med punkterna 17–20 med rubriker i beslutet under I.

22 Det får antas att motsvarande gäller ett beslut om att ogilla en framställning om entledigande av ett rättshjälpsbiträde, när en sådan framställning görs utan samband med ett yrkande om avvisning av rättshjälpsbiträdet som ombud (jfr p. 9).

Punkten 23 överensstämmer med punkten 21 i beslutet under I.

24 Av rättsfallet följer att en framställning om entledigande i vissa fall ska tolkas som en begäran om försvararbyte. Motsvarande överväganden gör sig i minst samma grad gällande beträffande en framställning om entledigande av ett rättshjälpsbiträde (jfr p. 7). Om framställningen ska tolkas som en begäran om byte av rättshjälpsbiträde är det möjligt att överklaga beslutet särskilt. Det saknar för den bedömningen, som alltså rör beslutets karaktär, betydelse om den ursprungliga framställningen har gjorts av rättshjälpsbiträdet eller av den person som har beviljats rättshjälp. Inte heller kan det för bedömningen av beslutets överklagbarhet ges betydelse vem som överklagar beslutet.

Punkten 25 överensstämmer med punkten 23 i beslutet under I.

26 Enligt 45 § rättshjälpslagen får ett beslut om rättshjälp överklagas av den som är enskild part och av Justitiekanslern. Varken rättshjälpslagen eller rättegångsbalken innehåller någon bestämmelse om ett rättshjälpsbiträdes rätt att överklaga ett beslut om att avslå en begäran om byte av rättshjälpsbiträde. En bedömning måste därmed göras av om det intresse ett rättshjälpsbiträde kan ha av att överklaga ett sådant beslut är av sådan styrka att klagorätt ska anses föreligga.

27 Rättshjälp får enligt 7 § rättshjälpslagen beviljas när den enskilde har behov av juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Om det inte finns särskilda skäl mot det ska den som den rättssökande själv föreslår förordnas till biträde (se 26 §). Det är alltså i första hand den rättssökandes intresse som ska tillgodoses genom bestämmelserna. I regel saknas anledning att beakta ett förordnat, föreslaget eller entledigat rättshjälpsbiträdes intresse av att bli förordnad eller av att fortsätta vara förordnad.

28 Ett rättshjälpsbiträde saknar alltså normalt ett sådant av rättsordningen erkänt intresse i saken som medför att han eller hon ska tillerkännas klagorätt avseende beslut rörande förordnandet (jfr ”Konkursförvaltarens bristande klagorätt” NJA 1981 s. 764). I linje med detta måste utgångspunkten vara att ett rättshjälpsbiträde inte heller har klagorätt avseende ett beslut att avslå en begäran om byte av rättshjälpsbiträde.

29 I vissa situationer kan emellertid ett beslut avseende den som är rättshjälpsbiträde på ett mer direkt sätt beröra denne med följd att klagorätt föreligger. Ett exempel på det är om ett rättshjälpsbiträde som också är ombud, på initiativ av rätten, avvisas som ombud till följd av att han eller hon inte utfört sitt uppdrag med tillräcklig omsorg eller på något annat sätt åsidosatt sina plikter (jfr NJA II 1943 s. 615).

30 När det gäller frånträdande på grund av advokatetiska skäl är det, som framgått, endast i särskilt allvarliga situationer som en advokat är skyldig att frånträda sitt uppdrag (se p. 13 och 14). Om en intressekonflikt föreligger finns en sådan skyldighet endast om advokaten har bedömt att det motstående intresset är så tungt att det uppväger det men som klienten kommer att lida till följd av att uppdraget frånträds. Andra fall av frånträdandeplikt gäller exempelvis då klienten agerar brottsligt med avseende på processen eller begär att advokaten ska handla brottsligt eller i strid med god advokatsed.

31 De nu beskrivna situationerna är sådana att en advokat hamnar i ett mycket besvärligt läge om en begäran från honom eller henne om att bytas ut mot ett annat rättshjälpsbiträde avslås. Åtminstone i de fall då de advokatetiska reglerna kräver ett frånträdande måste intresset hos en advokat som är rättshjälpsbiträde av att överklaga ett beslut att avslå en begäran om biträdesbyte anses så beaktansvärt att klagorätt föreligger.

Punkten 32 med rubrik överensstämmer med punkten 31 med rubrik i beslutet under I.

33 Vid prövningen av om ett byte av rättshjälpsbiträde ska tillåtas ska rätten bedöma om det föreligger särskilda, eller – om byte skett vid tidigare tillfälle – synnerliga skäl för ett byte (se p. 6). När en advokat uppger att advokatetiska skäl kräver att han eller hon frånträder uppdraget bör det väga mycket tungt vid bedömningen och i normalfallet utgöra skäl för ett byte.

34 Omständigheterna i målet är sådana att det står klart att syftet med J.J:s framställning om entledigande var att få till stånd ett byte av rättshjälpsbiträde. Hovrättens beslut har därför kunnat överklagas särskilt (se p. 24).

35 Av J.J:s inlagor till hovrätten och hans överklagande kan utläsas att han gör gällande att han av advokatetiska skäl är skyldig att frånträda sitt uppdrag. Hans uppgifter om detta bör godtas (se p. 32). Han har således klagorätt avseende hovrättens beslut (se p. 31).

36 Frågan om byte av rättshjälpsbiträde bör tillåtas när advokatetiska skäl åberopas är av intresse för vägledning av rättstillämpningen. Prövningstillstånd ska därför meddelas såvitt gäller J.J:s överklagande. Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd såvitt gäller L.E:s överklagande.

37 J.J. åberopar att han av advokatetiska skäl är skyldig att frånträda sitt uppdrag. Den omständigheten ska väga mycket tungt vid bedömningen (se p. 33). Några starka skäl mot att bifalla hans framställning har inte framkommit. Byte av rättshjälpsbiträde ska således tillåtas. J.J. ska därmed entledigas. Eftersom L.E. alltjämt har behov av juridiskt biträde ska ett nytt rättshjälpsbiträde förordnas för honom. Det bör ankomma på hovrätten, där tvistemålet nu handläggs, att meddela ett sådant förordnande.

38 Det ankommer på hovrätten att i sitt mål fastställa ersättning till J.J. som tidigare förordnat rättshjälpsbiträde om sådan ersättning begärs.

HD förklarar att J.J. har rätt att särskilt överklaga hovrättens beslut att inte byta ut honom som rättshjälpsbiträde.

HD meddelar prövningstillstånd beträffande J.J:s överklagande men inte beträffande L.E:s överklagande.

Med ändring av hovrättens beslut entledigar HD J.J. från uppdraget som rättshjälpsbiträde för L.E.

L.E. beviljas inte ytterligare anstånd i HD:s mål.

HD återlämnar målet i övrigt till hovrätten som har att förordna nytt rättshjälpsbiträde för L.E.