Gäddeviksås kvarn (NJA 2024 s. 800)

Sökord Urminnes hävd · Moderna miljövillkor · Vattenkraftsel · Vattenverksamhet

En vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel kan omfattas av en urminnes hävd eller en annan sådan särskild rättighet som avses i 5 a § lagen om införande av miljöbalken, trots att verksamheten vid införandet av bestämmelsen omfattades av ett lagakraftvunnet och gällande förbud.

R.N. äger fastigheterna [X] och [Y] i Tingsryds kommun. På fastigheterna finns vattenkraftsanläggningen Gäddeviksås kvarn, belägen i Mieån strax nedströms sjön Miens utlopp. Anläggningen är ett så kallat strömkraftverk. Vid anläggningen har R.N. bedrivit vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förelade i december 2013 R.N. att senast den 30 april 2015 upphöra med vattenkraftproduktion genom turbindrift på fastigheten [X] såvida han inte innan dess ansökt om tillstånd för vattenverksamhet avseende kraftproduktion genom turbindrift samt lagligförklaring av befintliga äldre anläggningsdelar. Beslutet vann laga kraft.

R.N. ansökte vid Växjö tingsrätt, mark- och miljödomstolen, om att domstolen skulle fastställa moderna miljövillkor för vattenverksamheten vid Gäddeviksås kvarn i enlighet med förslag som lämnades av R.N. i ansökan. I andra hand begärde han att nytt tillstånd skulle ges för verksamheten. R.N. framställde även kompletterande yrkanden.

I mark- och miljödomstolen yttrade sig bl.a. Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Kammarkollegiet, Tingsryds kommun och Älvräddarnas Riksorganisation.

Mark- och miljödomstolen (chefsrådmannen Peter Ardö, ordförande, och tekniska rådet Mats Käll samt två särskilda ledamöter) anförde i dom den 31 mars 2021 följande.

R.N. har i första hand yrkat omprövning enligt 24 kap. 10 § MB för moderna miljövillkor enligt 11 kap. 27 § samma balk. Han har i andra hand yrkat tillstånd till vattenverksamhet enligt miljöbalken. Till båda yrkandena finns ytterligare sidoyrkanden. Mark- och miljödomstolen inleder med några med förstahandsyrkandet samhöriga frågor, och prövar därefter förstahandsyrkandet.

Domstolen konstaterar att R.N. är lagfaren ägare till fastigheterna [X] och [Y] och har därmed rådighet att bedriva vattenverksamhet enligt 2 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet på dessa fastigheter.

För att kunna göra en omprövning för moderna miljövillkor krävs att den aktuella verksamheten är tillåtlig.

Sökanden åberopar urminnes hävd baserat på bl.a. följande grunder: Genom de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2019, samt genom avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen i närtid, är det tydligt att tidigare restriktiva tolkning och tillämpning avseende institutet urminnes hävd har övergetts till förmån för en mer inkluderande tillämpning av institutet. Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i dom den 15 januari 2019 i mål nr M 8563-17 gjort bedömningen att hävd anses ha uppkommit om den verksamhet som bedrivs idag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits historiskt. Kraftverksanläggningens läge och funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena har i allt väsentligt varit densamma oaktat att kraften utnyttjats för olika ändamål genom århundradena.

Sökanden relaterar till flera avgöranden från MÖD. I dom den 18 april 2019 i mål nr M 5962-18 har MÖD prövat beviskravet för urminnes hävd vid vattenverksamhet. Med hänvisning till förarbetena till 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken (prop. 2017/18:243) poängterade MÖD att beviskravet beträffande vad den äldre rättigheten omfattar inte ska ställas så höga att det i praktiken blir omöjligt att bevisa vad som är rättskraftigt avgjort. För urminnes hävd bör det räcka med att verksamhetsutövaren med hänsyn till omständigheterna kan göra sannolikt att den verksamhet som bedrivs idag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de tillståndskrav som miljöbalken sedan ersatte.

Älvräddarna har framfört att verksamheten ska anses ha upphört som följd av Länsstyrelsens i Kronobergs län föreläggande vilket innebär att verksamheten lagligen har upphört. Länsstyrelsen i Kronobergs län bestrider yrkandet då de anser att verksamheten saknar tillstånd eller motsvarande. Både Miens vattenråd och Mien fiskevårdsområdesförening bestrider ansökan.

Mark- och miljödomstolen gör följande bedömning. Baserat på de uppgifter som sökanden har redovisat i sin ansökan och under respektive efter huvudförhandlingen, tillsammans med vad som framkom under synen, har sökanden gjort det sannolikt att dagens anläggning och dess tillhörande verksamhet endast i mindre grad, och inte i något väsentligt avseende, skiljer sig från hur platsen såg ut före år 1882. I den bedömningen ingår även den påverkan dämningen tidigare har haft på vattenförhållandena jämfört med dagens dämning. Domstolens bedömning grundas bland annat på den höga åldern på befintliga kraftverksbyggnader, som anges vara uppförda senast år 1850, och att dagens turbiner bedöms vara placerade och utvinner energi under i stort sett samma uppdämda förhållanden som tidigare vattenhjul.

Mark- och miljööverdomstolen har i flera mål utvecklat på vilka grunder urminnes hävd föreligger. I avgörande den 23 juni 2020 i mål nr M 1328-19 återges i överdomstolens domskäl att vissa förändringar får ha skett avseende en verksamhet så länge dammens läge och funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt förefaller ha varit desamma sedan dammens uppförande. I förevarande mål saknas förvisso uppgifter om tappade flöden nedströms och vilka exakta dämnings- och sänkningsgränser som utnyttjats. Domstolen anser dock att sökandens uppgifter om att luckorna till turbinintagen är kvar som de ursprungliga liksom att miljön i övrigt är orubbad från 1800-talet ger en tillräckligt tydlig indikation om att dämningsförhållandena fortfarande är likartade dem från före år 1882. Mark- och miljödomstolen inser att den årliga tillgängliga energin för kraftproduktion varit högre då den östra fåran utgjorde huvudfåra, dvs. innan den stora regleringen av Mien. Den drift som R.N. vill återuppta innebär med hög sannolikhet en lägre tappning än under 1800-talet medan den dämning som sker av nuvarande anläggningar bedöms vara likartad den dåvarande. Likaså finns betongkonstruktioner i turbinsumpar m.m. som högst sannolikt är anlagda under 1900-talet. Inte heller dessa ändringar bedöms ha påverkat anläggningens dämmande funktion i någon avgörande grad.

Mark- och miljödomstolen bedömer att urminnes hävd, i den mening som avses i 5 a § lagen om införande av miljöbalken, föreligger för kraftverken vid [X] och [Y] och verksamheten där. Det innebär att verksamheten är tillåtlig och att en omprövning för moderna miljövillkor kan göras.

Mark- och miljödomstolen bedömde att moderna miljövillkor kunde föreskrivas med utgångspunkt i sökandens förslag, dock efter vissa omformuleringar, revideringar och kompletteringar.

Mark- och miljödomstolen uttalade sig även om de kompletterande yrkanden som R.N. hade framställt.

Befintlig verksamhet vid vattenkraftverken på [X] och [Y] omfattas av urminnes hävd.

1 Verksamheten ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts i ansökan samt med vad sökandena i övrigt uppgett eller åtagit sig i målet, om inte annat framgår av villkor nedan.

R.N., Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Blekinge län och Tingsryds kommun överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län och Tingsryds kommun yrkade i första hand att Mark- och miljööverdomstolen skulle undanröja mark- och miljödomstolens dom och återförvisa målet dit för fortsatt prövning.

Samtliga överklaganden gällde i övrigt huvudsakligen ändring av vissa av de villkor som föreskrivits av mark- och miljödomstolen.

Part motsatte sig motparts ändringsyrkande.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsråden Lars Borg och Katarina Berglund Siegbahn, referent, tekniska rådet Claes Becker och hovrättsrådet Henrik Jonsson) anförde i dom den 16 december 2022 följande.

En omprövning för moderna miljövillkor enligt 24 kap. 10 § MB förutsätter att verksamheten har ett tillstånd eller en rättighet som kan uppdateras med moderna miljövillkor (se Mark- och miljööverdomstolens domar den 10 december 2021 i bl.a. mål nr M 2113-20, M 1533-20 och M 1812-20).

Länsstyrelsen i Kronobergs län har gjort gällande att vattenverksamheten över tid har förändrats på sådant sätt att urminnes hävd inte föreligger och att ansökan därför inte skulle ha prövats inom ramen för en omprövning.

R.N. har vidhållit att urminnes hävd föreligger.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förelade i december 2013 R.N. att senast den 30 april 2015 upphöra med vattenkraftproduktion genom turbindrift på fastigheten [X] såvida han inte innan dess ansökt om tillstånd för vattenverksamhet avseende kraftproduktion genom turbindrift samt lagligförklaring av befintliga äldre anläggningsdelar. Beslutet fick laga kraft och började gälla före ikraftträdandet av de nya reglerna om moderna miljövillkor.

Av länsstyrelsens föreläggande framgår att R.N. till länsstyrelsen uppgett att Gäddeviksås kvarn funnits på fastigheten [X] sedan 1700-talet och att det vid länsstyrelsens tillsynsbesök bedrevs kraftproduktion med två turbiner. R.N. hävdar numera att kraftverksproduktionen också bedrivits på fastigheten [Y] och att förbudet inte avser den delen av verksamheten. Det kan dock konstateras att verksamheten med de två turbinerna beskrivs som en enhet i föreläggandet och att R.N. också rättade sig efter förbudet och upphörde med vattenkraftsverksamheten i dess helhet. Det får därmed anses visat att länsstyrelsens föreläggande avsåg och uppfattades avse hela den vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel som bedrevs vid Gäddeviksås kvarn och att sådan verksamhet är förbjuden genom det lagakraftvunna beslutet.

Om en verksamhet förbjuds finns det inte någon rätt att bedriva verksamheten och eventuell tidigare rätt får därmed anses utsläckt. En sådan verksamhet kan därför inte anses bedrivas i enlighet med någon av de särskilda rättigheterna – däribland urminnes hävd – i 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken (se ovan nämnda domar i mål nr M 2113-20 m.fl.).

Vattenkraftsproduktionen vid Gäddeviksås kvarn kan alltså inte anses omfattas av urminnes hävd. En fortsatt drift förutsätter i stället tillstånd enligt 11 kap. 9 § MB. Att verksamheten omfattas av den nationella planen för moderna miljövillkor föranleder ingen annan bedömning. Det har alltså saknats förutsättningar för att föreskriva moderna miljövillkor för verksamheten.

Frågan om R.N. kan ges tillstånd till kraftverksverksamheten vid Gäddeviksås kvarn i enlighet med hans andrahandsyrkande i mark- och miljödomstolen bör enligt instansordningens princip inte prövas av Mark- och miljööverdomstolen som första instans. Mark- och miljödomstolens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt handläggning. Det finns dock inte skäl att upphäva domen vad avser fastställande av prövningsavgift.

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer den överklagade domen, med undantag för beslutet om prövningsavgift, samt återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

R.N. överklagade och yrkade att HD skulle fastställa mark- och miljödomstolens dom innebärande att verksamheten vid Gäddeviksås kvarn uppdateras med moderna miljövillkor, alternativt lämna tillbaka målet till Mark- och miljööverdomstolen för ny prövning.

Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Kronobergs län och Tingsryds kommun motsatte sig att Mark- och miljööverdomstolens dom ändrades. Länsstyrelsen i Blekinge län avstod från att yttra sig.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om huruvida verksamheten vid Gäddeviksås kvarn kan omfattas av en sådan särskild rättighet som avses i 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken, trots att verksamheten vid ikraftträdandet av bestämmelsen omfattades av ett lagakraftvunnet och gällande förbud. I avvaktan på den prövningen vilandeförklarades frågan om prövningstillstånd skulle meddelas i målet i övrigt.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Petter Selberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–5 motsvarar i huvudsak punkterna 1–7 i HD:s domskäl.

Prejudikatfrågan

Punkten 6 motsvarar punkten 8 i HD:s domskäl.

Allmänt om vattenverksamhet

7 Utgångspunkten är alltså att det krävs tillstånd för att bedriva vattenverksamhet (se 11 kap. 9 § MB). Undantag från tillståndsplikten gäller främst för verksamheter med begränsad inverkan på miljön.

8 Ett tillstånd att bedriva vattenverksamhet har rättskraft och sådant som omfattas av rättskraften kan som utgångspunkt inte bli föremål för tillsynsmyndighetens ingripanden. Det gäller bl.a. villkoren för verksamheten. (Se 24 kap. 1 § och 26 kap. 9 § MB.)

9 Bestämmelsen i 5 a § lagen om införande av miljöbalken innebär att sådana rättigheter som där avses jämställs med tillstånd enligt miljöbalken. Rättigheterna ska således behandlas på samma sätt som tillstånd i fråga om t.ex. rättskraft och omprövning av villkor. (Se prop. 2017/18:243 s. 107 f. och 235.)

Moderna miljövillkor

10 Sedan den 1 januari 2019 gäller för vattenverksamheter för produktion av vattenkraftsel ett särskilt krav på moderna miljövillkor. Med detta avses som utgångspunkt att villkoren eller bestämmelserna till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt miljöbalken genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än fyrtio år. (Se 11 kap. 27 § MB.)

11 Uppdateringen till moderna miljövillkor sker genom att verksamhetsutövaren ansöker om omprövning. Ansökan prövas sedan av domstol som bestämmer de moderna miljövillkor som ska gälla. (Se 24 kap. 10 §.) Under vissa förutsättningar får en verksamhet fortsätta att bedrivas till dess prövningen är klar (se 11 kap. 27 §).

12 Kravet på moderna miljövillkor har inte ersatt det grundläggande kravet på tillstånd för vattenverksamheter som bedrivs för produktion av vattenkraftsel. Även för dessa verksamheter regleras alltså tillståndsplikten i 11 kap. 9 §, och undantagen från denna i 10–16 §§ (se prop. 2017/18:243 s. 201). Kravet på moderna miljövillkor omfattar alla vattenverksamheter för produktion av vattenkraftsel som är tillståndspliktiga, vare sig det rör sig om verksamheter som bedrivs enligt ett tillstånd eller en rättighet som avses i 5 a § lagen om införande av miljöbalken, eller verksamheter som saknar tillstånd eller sådan rättighet (jfr a. prop. s. 81 f.).

13 Den som påstår sig ha ett tillstånd eller en rättighet som avses i 5 a § har bevisbördan för tillståndets eller rättighetens existens och dess innehåll (se a. prop. s. 110). I fråga om äldre rättigheter som urminnes hävd har i förarbetena uttalats att det bör räcka med att verksamhetsutövaren kan göra sannolikt att den verksamhet som bedrivs i dag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de tillståndskrav som miljöbalken ersatte (se Civilutskottets betänkande 2017/18:CU31 s. 18).

14 Den som inte kan styrka sin rätt är inte skyddad mot tillsynsmyndighetens krav på att tillstånd ska sökas eller krav på att vidta skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått (se a. prop. s. 110).

Tillsyn enligt miljöbalken

15 Tillsynen över frågor som regleras av miljöbalken ska säkerställa syftet med balken och dess föreskrifter. En central uppgift för tillsynsmyndigheten är att på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken följs samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. (Se 26 kap. 1 § MB.) Myndigheten kan då besluta om förelägganden och förbud (se 26 kap. 9 §).

16 Grunden för ett förbud kan vara att ett tillstånd har överträtts i något avseende, men det kan också grundas direkt på miljöbalkens bestämmelser, t.ex. de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. eller de särskilda hänsynsreglerna för vattenverksamhet i 11 kap. 7 och 8 §§ (jfr prop. 1997/98:45 del 2 s. 272). Vidare har tillsynsmyndigheten behörighet att – helt eller delvis – återkalla tillstånd, och samtidigt förbjuda fortsatt verksamhet, eller ompröva tillstånd (se 24 kap. 3 och 5 §§). Undantagsvis kan myndigheten också ansöka om omprövning för moderna miljövillkor (se 24 kap. 12 §).

17 Tillsynsmyndigheten kan även ingripa om den bedömer att en tillståndspliktig verksamhet bedrivs utan ett tillstånd eller en med tillstånd jämställd rättighet. I en sådan situation kan myndigheten förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd, vid behov tillsammans med en ansökan om lagligförklaring – enligt 17 § lagen om införande av miljöbalken – av den anläggning vid vilken verksamheten bedrivs. Ett sådant föreläggande kan förenas med ett förbud att bedriva verksamheten till dess att tillstånd sökts.

Verkan av tillsynsbeslut

18 Många av tillsynsmyndighetens beslut, inklusive förelägganden och förbud enligt 26 kap. 9 § MB, är betungande för verksamhetsutövaren. Sådana beslut har inte rättskraft (se Bertil Bengtsson m.fl., Miljöbalken. En kommentar, suppl. 23, april 2024, s. 26:24b och t.ex. MÖD 2009:22). Det innebär att det står myndigheten fritt att ändra eller upphäva också lagakraftvunna tillsynsbeslut, även sådana som har fastställts av domstol. Är det fråga om ett föreläggande att vidta en viss åtgärd, kan myndigheten utfärda nya förelägganden med annat innehåll.

19 I regel har ett tillsynsbeslut inte heller någon prejudiciell verkan i förhållande till en domstols prövning av de frågor som har prövats i beslutet. En tillsynsmyndighets bedömning till grund för ett förbud att en verksamhet bedrivs utan ett tillstånd eller en med tillstånd jämställd rättighet är således inte bindande för domstolen när den i ett annat sammanhang prövar samma fråga. I stället ska domstolen förutsättningslöst pröva tillståndet eller rättighetens existens och då också bedöma om det finns skäl att upprätthålla förbudet (jfr Civilutskottets betänkande 2017/18:CU31 s. 22).

20 Därmed är det inte nödvändigtvis så att ett förbud utsläcker en sådan rättighet som avses i 5 a § lagen om införande av miljöbalken i den betydelsen att den därigenom förlorar sin karaktär av att ge motsvarande rätt att bedriva verksamhet enligt miljöbalken som ett tillstånd.

Bedömningen av prejudikatfrågan

21 I mål om omprövning för moderna miljövillkor aktualiseras som en förutsättning för prövningen att verksamheten bedrivs enligt ett tillstånd eller en med tillstånd jämställd rättighet (jfr p. 13). Domstolen ska alltså ta ställning till om det finns ett tillstånd eller en rättighet att bedriva verksamheten.

22 Grunden för förbudet för verksamheten vid Gäddeviksås kvarn var länsstyrelsens bedömning att verksamheten saknade tillstånd och inte heller bedrevs med stöd av en urminnes hävd. Den bedömningen är inte domstolen bunden av vid omprövningen för moderna miljövillkor (se p. 19). Förbudet har således inte heller inneburit att en eventuell urminnes hävd utsläckts (se p. 20).

Punkterna 23 och 24 motsvarar punkterna 20 och 21 i HD:s domskäl.

Domslut

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Malin Bonthron, Eric M. Runesson, Jonas Malmberg, Christine Lager och Anders Perklev, referent) meddelade den 5 december 2024 följande dom.

1 R.N. äger fastigheterna [X] och [Y] i Tingsryds kommun. På fastigheterna finns anläggningen Gäddeviksås kvarn, ett s.k. strömkraftverk. Vid anläggningen har R.N. bedrivit vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel. På platsen har vattenkraft använts sedan 1700-talet, först för drift av kvarnar och senare även av sågverk. På 1930- respektive 1940-talet installerades två turbiner för produktion av elkraft.

2 För att bedriva vattenverksamhet krävs som utgångspunkt tillstånd enligt miljöbalken. Enligt 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken ska ett beslut om bl.a. tillstånd och godkännande enligt äldre lag fortsätta att gälla och då anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i balken.

3 Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för sådan vattenverksamhet som är aktuell i målet, förelade i december 2013 R.N. att upphöra med turbinverksamheten senast den 30 april 2015, om han inte vid samma datum hade ansökt om tillstånd för vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion genom turbindrift och lagligförklaring av anläggningen. Föreläggandet fick laga kraft. Någon ansökan gjordes inte, vilket medförde att förbudet mot att använda turbinerna började gälla. R.N. rättade sig efter förbudet men fortsatte att underhålla anläggningen, vilket bl.a. innefattade att han genomförde en renovering.

4 Den 1 januari 2019 trädde ny lagstiftning i kraft som syftar till att tillståndspliktig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska ha moderna miljövillkor. Med moderna miljövillkor avses som utgångspunkt att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt miljöbalken genom en dom eller ett beslut som inte är äldre än 40 år (se 11 kap. 27 § MB). För prövningen av moderna miljövillkor ska finnas en nationell plan som beslutas av regeringen (se 11 kap. 28 §).

5 Samtidigt infördes en ny bestämmelse – 5 a § – i införandelagen. Enligt denna ska en verksamhet som bedrivs i enlighet med en urminnes hävd, ett privilegiebrev eller vissa andra särskilda rättigheter att förfoga över vatten anses bedrivas med stöd av en rättighet som har tillkommit enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken, om inte något annat följer av införandelagen eller av föreskrifterna.

6 Efter att den nya lagstiftningen hade trätt i kraft anmälde R.N. verksamheten vid Gäddeviksås kvarn till den nationella planen. Han ansökte därefter om att verksamheten skulle uppdateras med moderna miljövillkor, och i andra hand om att nytt tillstånd för verksamheten skulle ges. Mark- och miljödomstolen, som bedömde att verksamheten bedrevs med stöd av en urminnes hävd, biföll R.N:s förstahandsyrkande och bestämde moderna miljövillkor för verksamheten.

7 Mark- och miljööverdomstolen har undanröjt mark- och miljödomstolens dom. Enligt domstolen innebar länsstyrelsens förbud att det inte längre fanns någon rätt att bedriva vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel vid Gäddeviksås kvarn, och eventuell tidigare rätt att bedriva verksamheten fick därmed anses utsläckt. Verksamheten kunde därför inte anses bedrivas i enlighet med urminnes hävd eller någon av de andra rättigheter som nämns i 5 a § införandelagen. Till följd av det saknades förutsättningar att bestämma moderna miljövillkor för verksamheten.

8 HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om huruvida verksamheten vid Gäddeviksås kvarn kan omfattas av en sådan särskild rättighet som avses i 5 a § införandelagen, trots att verksamheten vid ikraftträdandet av bestämmelsen omfattades av ett lagakraftvunnet och gällande förbud. I avvaktan på den prövningen har frågan om prövningstillstånd ska meddelas i målet i övrigt förklarats vilande.

9 Ett tillstånd enligt miljöbalken att bedriva vattenverksamhet har rättskraft och gäller mot alla. Tillstånd kan dock återkallas under vissa närmare angivna omständigheter. (Jfr 24 kap. 1 och 3 §§.)

10 Genom 5 a § införandelagen har avsetts att förtydliga att en verksamhet som bedrivs i enlighet med bl.a. en urminnes hävd ska anses bedrivas med stöd av en rättighet som har tillkommit enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken. Syftet med förtydligandet är att de verksamheter som i dag bedrivs med stöd av sådana äldre rättigheter inte ska behöva tillståndsprövas som om verksamheterna ännu inte hade påbörjats. I stället ska verksamheterna komma in i ett system där den äldre rättigheten synliggörs och erkänns. Rätten att bedriva verksamheten ska i sådana fall anses ha samma rättskraft som ett tillstånd som tillkommit genom ett beslut eller en dom enligt miljöbalken. (Jfr prop. 2017/18:243 s. 110 och Civilutskottets betänkande 2017/18:CU31 s. 18 f.)

11 Rättsinstitutet urminnes hävd är numera avskaffat. Äldre rättigheter som har tillkommit genom urminnes hävd består emellertid fortfarande. För att en verksamhet vid tillämpningen av 5 a § ska anses bedrivas i enlighet med en urminnes hävd krävs enligt förarbetena att den ska ha påbörjats senast i början av 1880-talet. (Se prop. 2017/18:243 s. 236 och ”Girjasdomen” NJA 2020 s. 3 p. 135 och 140.)

12 Vattenverksamhet kan anses vara bedriven enligt urminnes hävd även om den teknik som används för att utvinna vattenkraft har förändrats över tid (jfr a. bet. s. 18 f.). Att t.ex. turbiner för elproduktion installerats vid ett senare tillfälle i en äldre vattenverksamhet behöver alltså inte innebära att verksamheten inte längre bedrivs enligt en urminnes hävd.

13 För att redan etablerad urminnes hävd ska upphöra att gälla krävs antingen att rättighetsinnehavaren efterger sin rätt eller att rättigheten utsläcks genom lagstiftning eller expropriation. Såväl ett eftergivande som ett utsläckande måste vara tydligt och definitivt. (Se ”Girjasdomen” p. 215.)

14 Det är länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet för vattenverksamheter för produktion av vattenkraftsel. Tillsynsmyndigheten ska kontrollera att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken följs samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Tillsynen ska säkerställa syftet med balken och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Tillsynsmyndigheten kan besluta om förelägganden och förbud. (Se 26 kap. 1, 3 och 9 §§ MB.)

15 Ett föreläggande eller förbud som har beslutats med stöd av 26 kap. 9 § är normalt att se som ett betungande förvaltningsbeslut. Sådana beslut omfattas inte av rättskraft utan kan ändras av den beslutande myndigheten om det finns skäl för det. Om föreläggandet eller förbudet upphävs kan vattenverksamheten fortsätta med stöd av den rätt som sedan tidigare föreligger. Någon ny ansökan om tillstånd krävs inte. Ett föreläggande eller förbud enligt 26 kap. 9 § har alltså inte samma verkan som en återkallelse av ett tillstånd enligt 24 kap. 3 §.

16 I regel har ett tillsynsbeslut inte heller någon prejudiciell verkan i förhållande till en domstols prövning av de frågor som har prövats i beslutet. En tillsynsmyndighets bedömning att en verksamhet bedrivs utan ett tillstånd eller en med tillstånd jämställd rättighet är således inte bindande för domstolen när den i ett annat sammanhang prövar den frågan. I stället ska domstolen då förutsättningslöst pröva tillståndets eller rättighetens existens.

17 Enligt övergångsbestämmelserna till lagändringen om moderna miljövillkor för tillståndspliktig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska äldre bestämmelser fortfarande gälla för handläggningen och prövningen av mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet (se SFS 2018:1407). Om ett föreläggande har fått laga kraft före lagändringarnas ikraftträdande är det ärendet avslutat, och det träffas alltså inte av övergångsbestämmelserna. Handlar föreläggandet om att söka tillstånd för något som inte längre kräver en tillståndsansökan, har föreläggandet därmed förlorat sin betydelse. (Jfr a. bet. s. 23.)

18 R.N. har gjort gällande att verksamheten vid Gäddeviksås kvarn bedrivs enligt urminnes hävd, som utgör en sådan särskild rättighet som avses i 5 a § införandelagen.

19 Tillsynsmyndighetens beslut 2013 att förelägga R.N. att ansöka om tillstånd fick laga kraft. Eftersom R.N. inte följde föreläggandet inträdde ett förbud mot att fortsätta verksamheten. Även om tillsynsärendet var avslutat gällde förbudet fortfarande när bestämmelserna om moderna miljövillkor trädde i kraft. Varken föreläggandet eller förbudet har dock inneburit att den rätt som han kan ha haft att dessförinnan bedriva vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel har utsläckts (se p. 15). Att han till följd av förbudet avbröt produktionen medförde inte heller att han kan anses ha tydligt och definitivt eftergett sin rätt att bedriva verksamheten (jfr p. 13).

20 Den i prövningstillståndet ställda frågan ska alltså besvaras på så sätt att verksamheten vid Gäddeviksås kvarn kan omfattas av en sådan särskild rättighet som avses i 5 a § införandelagen, trots att verksamheten vid ikraftträdandet av bestämmelsen omfattades av ett lagakraftvunnet och gällande förbud.

21 Vid den bedömningen ska prövningstillstånd meddelas i målet i övrigt, Mark- och miljööverdomstolens dom undanröjas och målet lämnas tillbaka dit för fortsatt handläggning.

HD förklarar att verksamheten vid Gäddeviksås kvarn kan omfattas av en sådan särskild rättighet som avses i 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken, trots att verksamheten vid ikraftträdandet av bestämmelsen omfattades av ett lagakraftvunnet och gällande förbud.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer Mark- och miljööverdomstolens dom och lämnar tillbaka målet dit för fortsatt handläggning.