Husbygget och bankgarantin
En näringsidkare har ansetts ha haft rätt att häva ett småhusentreprenadavtal med hänvisning till att konsumenten inte överlämnat en avtalad bankgaranti. Näringsidkarens ersättning för redan utfört arbete har bestämts med beaktande av arbetets färdigställandegrad och beskaffenhet vid hävningstidpunkten.
Sökord Småhusentreprenad · Avbeställning · Bankgaranti · Betalning · Ersättning för utfört arbete · Hävning
Attunda tingsrätt
A.M. förde talan vid Attunda tingsrätt mot AEM Express AB på det sätt som framgår av tingsrättens dom.
Tingsrätten (f.d. rådmannen Urban Engström) anförde följande i dom den 29 september 2022.
Bakgrund
A.M. och AEM Express AB (AEM) ingick den 9 maj 2020 ett entreprenadavtal med ABS 09 som grund avseende uppförande av ett småhus på A.M:s fastighet S. 1:30 i Södertälje. Den totala kontraktssumman uppgick till 1,6 miljon kr och betalning av beloppet skulle ske enligt en i avtalet angiven betalningsplan. Parterna avtalade även om att A.M., innan arbetet påbörjades, skulle ställa ut en bankgaranti på den totala kontraktssumman som säkerhet för sin betalning. Arbetet påbörjades under sommaren 2020 trots att A.M. inte hade ställt ut någon bankgaranti. I samband med att grundplattan uppfördes erlade A.M. delbetalning om sammanlagt 250 000 kr till AEM, enligt den betalningsplan som parterna hade avtalat om. Parterna är överens om att betalningen är ett förskott som inte är hänförligt till ett specifikt arbetsmoment. Den 12 oktober 2020 hävde AEM avtalet eftersom någon bankgaranti inte hade utställts.
Yrkanden och inställningar
Huvudkäromålet
A.M. har yrkat att AEM ska förpliktas att till honom betala 231 350 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning den 14 maj 2021 till dess att betalning sker.
AEM har bestritt A.M:s yrkanden. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig, dock har ränteberäkningen som sådan vitsordats.
Genkäromålet
AEM har yrkat att A.M. ska förpliktas att till AEM betala 228 733 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning den 24 augusti 2021 till dess att betalning sker.
A.M. har bestritt AEM:s yrkanden. Angående hans vitsordanden och bestridanden av belopp se tabell under Grunder för genkäromålet. A.M. har vitsordat ränteberäkningen som sådan.
Grunder
Huvudkäromålet
A.M.
A.M. har erlagt 250 000 kr i förskott till AEM, som inte utfört hela det avtalade entreprenadarbetet utan istället utan grund hävt avtalet i förtid. AEM har därmed, enligt 42 § 1 st. konsumenttjänstlagen (KtjL), endast rätt till ersättning för den del av tjänsten som har utförts och för det arbete som måste utföras trots att avtalet har hävts. Eftersom parterna inte har avtalat om priset för varje moment måste värdet på grundplattans uppförande bestämmas genom en skälighetsbedömning. Kostnaden för detta arbete har skäligen uppgått till högst 100 000 kr, vilket understiger den av A.M. erlagda förskottsbetalningen. AEM ska därför återbetala det överskjutande beloppet 150 000 kr till A.M. Grundplattan har dessutom haft följande fel.
A. Avsaknad av krossmaterial saknas ställvis
B. Ojämn yta på betongplatta
C. Ej färdigansluten dräneringsledning
D. Felaktig storlek i förhållande till K-ritningen
E. Felaktig kantkrokighet
F. Material har lämnats på plattan
Kostnaden för att försätta grundplattan i avtalsenligt skick (punkterna A–F) har uppgått till totalt 81 350 kr – – –. A.M. har därför rätt till prisavdrag med detta belopp.
För att få grundplattan i avtalsenligt skick har följande åtgärder behövt vidtas.
Det yrkade beloppet avseende huvudkäromålet uppgår således till 231 350 kr (250 000 – 100 000 + 81 350).
AEM
A.M:s yrkande om återbetalning av 150 000 kr från förskottsbetalningen bestrids eftersom AEM på grund av hävningen som skett med anledning av A.M:s avtalsbrott har en kvittningsgill motfordran på honom om totalt 478 733 kr, se närmare nedan under Genkäromålet.
Det bestrids även att A.M. har rätt att göra gällande fel i det utförda arbetet, detta eftersom tjänsten till följd av A.M:s avtalsbrott och AEM:s efterföljande hävning inte har avslutats och den avgörande tidpunkten för när ett fel är möjligt att fastställa därmed inte har inträffat (12 § KtjL). Vidare bestrids att det har förelegat något fel i den uppförda grundplattan. Enligt AEM bygger huvudkäromålet på ett principiellt felaktigt tankesätt.
Genkäromålet
AEM
AEM har hävt avtalet på grund av att A.M., trots påminnelser från AEM, inte har utställt den avtalade bankgarantin. Dröjsmålet har varit av väsentlig betydelse för AEM eftersom underlåtenheten att ställa säkerhet avseende hela köpeskillingen är att jämföra med utebliven betalning. I vart fall förelåg starka skäl att anta att A.M. inte i rätt tid skulle komma att betala. Det faktum att A.M. har fullgjort andra avtalsvillkor, såsom delbetalningen om 250 000 kr, saknar därvid betydelse för det faktum att han var i dröjsmål med överlämnandet av säkerheten.
AEM har rätt till ersättning för det arbete som utförts och för utlägg avseende resterande del av tjänsten som gjorts före hävningen. Därtill har AEM rätt till ersättning för att bolaget har avstått från andra uppdrag eller inrättat sig på annat sätt med anledning av uppdraget från A.M. Kostnaderna har uppgått till totalt 478 733 kr och fördelas enligt vad som framgår i följande tabell1* (i vilken även A.M:s inställning till respektive moment anges, tingsrättens anm.).
A.M. har inte inom skälig tid avgett reklamation mot AEM:s hävning av avtalet eller påkallat att arbetet ska slutföras. A.M. är därmed prekluderad från att föra talan i anledning av hans påstående att AEM:s hävning skulle sakna laglig grund.
Det yrkade beloppet avseende genkäromålet uppgår således till 228 733 kr (478 733 – 250 000).
A.M.
A.M. har haft fog för sin åtgärd att hålla inne bankgarantin eftersom han hade stoppningsrätt med anledning av meningsskiljaktigheter mellan parterna. AEM har inte haft rätt att häva avtalet. AEM har på samma grund inte heller rätt till skadestånd. Därtill har A.M:s innehållande av bankgarantin inte utgjort en sådan väsentlig förutsättning för tjänstens utförande att AEM haft rätt att häva avtalet på denna grund.
Angående A.M:s inställningar, se tabell ovan.
Därtill har AEM underlåtit att minimera sin skada enligt 50 a § KtjL.
Det saknas laglig grund för inställningen att A.M. inte inom skälig tid har avgett reklamation mot AEM:s hävning av avtalet. Det finns ingen avtalsrättslig konstruktion som stödjer den invändningen.
Det bestrids att A.M. haft stoppningsrätt. Grund för detta måste föreligga vid tidpunkten för fullgörande. I den mån A.M. överhuvudtaget kan ha haft stoppningsrätt måste åberopandet av densamma vara förorsakad av en förseelse som förelåg när hans skyldighet att överlämna säkerheten inträdde, i detta fall före det att arbetet inleddes.
Utveckling av talan
Huvudkäromålet
A.M.
Tidigt i byggprocessen uppstod meningsskiljaktigheter mellan A.M. och AEM avseende vad som skulle ingå i det avtalade bygget av huset. Dels kunde AEM inte, trots upprepade påtryckningar från A.M., leverera underlag för egenkontroll av grundplattan, dels påstod AEM att det skulle kunna tillkomma ÄTA-arbeten på entreprenaden. Med anledning av att parterna inte kom överens höll A.M. inne bankgarantin till dess att parterna skulle enas. Emellertid kom parterna inte överens varför AEM utan fog hävde avtalet i förtid med hänvisning till att A.M. inte hade lämnat någon bankgaranti.
Det uppskattade värdet på arbetet att uppföra en grundplatta avser en platta i avtalsenligt skick. Emellertid har grundplattan haft olika fel, benämnda A–E under Grunder ovan, vid tiden för avtalets hävande. Gällande AEM:s invändning om att A.M. inte haft rätt att göra gällande fel i det utförda arbetet eftersom tjänsten inte har avslutats framförs att uppdraget avslutades av AEM i och med hävningsförklaringen. Resultatet av det arbete som har utförts avvek från vad A.M. hade rätt att kräva.
AEM
AEM har inte utan fog hävt entreprenadavtalet. AEM har en motfordran som överstiger A.M:s ersättningsyrkande. För utveckling av talan beträffande dessa kostnader, se Genkäromålet nedan.
Genkäromålet
AEM
Enligt avtalet förband sig A.M. att erlägga bankgarantin innan arbetet påbörjades. A.M. lämnade emellertid aldrig någon bankgaranti. AEM efterfrågade vid flertalet tillfällen den utfästa bankgarantin men utan resultat. Slutligen uppmanades A.M. skriftligen den 2 oktober 2020 att utställa bankgarantin. A.M. fick i samband därmed information om att avtalet kunde komma att hävas vid utebliven betalning. Eftersom A.M. trots detta underlät att erlägga bankgarantin valde AEM att häva avtalet den 12 oktober 2020.
Beträffande ersättning för utfört arbete får ersättningen fastställas till vad som kan anses skäligt. Avtalet mellan AEM och A.M. avsåg upprättande av ett småhus och det utförda arbetet utgör endast en del av den avtalade tjänsten. Således går det inte att med hjälp av avtalet fastställa skälig ersättning för det utförda arbetet.
Därför ska skälig ersättning fastställas enligt 36 § KtjL.
A.M.
AEM har hävt avtalet utan giltig grund. A.M. hade vid denna tidpunkt erlagt 250 000 kr till AEM som hade utfört visst arbete. Oavsett om dessa arbeten ska anses som felaktiga eller, som AEM påstår, ej färdigställda ska A.M. inte betala mer än det värde som arbetena har tillfört honom.
Utredningen
Parterna har var för sig åberopat och redogjort närmare för viss skriftlig bevisning. Vidare har partsförhör under sanningsförsäkran ägt rum med A.M. och med AEM:s ställföreträdare M.F.S. Dessutom har på A.M:s begäran vittnesförhör hållits med utredningsingenjören SBR S.R. och byggledaren V.S.
Parterna har under eller i anslutning till sina partsförhör vidhållit och i vissa delar vidareutvecklat vad de har anfört till utveckling av sin respektive talan (se under rubrikerna Grunder och Utveckling av talan). Vittnet S.R. har hörts främst angående sina iakttagelser vid sin besiktning av grundplattan och sin uppfattning om konsekvenserna av den aktuella plattans nivåskillnader. Vittnet V.S. har å sin sida hörts angående förhållandena runt plattan och arbetets utförande. Han har även hörts om kostnaden för att gjuta plattan från grunden.
Domskäl
Huvudkäromålet
Som framgått av det föregående har A.M. och AEM den 9 maj 2020 ingått ett entreprenadavtal med ABS 09 som grund avseende uppförande av ett småhus på A.M:s fastighet S. 1:30 i Södertälje. Den totala kontraktssumman uppgick till 1,6 miljon kr och betalning av detta belopp skulle ske enligt en i avtalet angiven betalningsplan. Parterna avtalade även om att A.M., innan arbetet påbörjades, skulle ställa ut en bankgaranti på den totala kontraktssumman som säkerhet för sin betalning. Arbetet påbörjades emellertid under sommaren 2020 trots att A.M. inte hade ställt ut någon bankgaranti. I samband med grundplattans uppförande erlade A.M. delbetalning om sammanlagt 250 000 kr till AEM, som senare hävde avtalet den 12 oktober 2020 i avsaknad på bankgaranti.
A.M. har gjort gällande att hävningen varit grundlös, vidare att värdet på grundplattans uppförande ska bestämmas genom en skälighetsbedömning på så sätt att kostnaden för arbetet har uppgått till högst 100 000 kr, som ska avräknas mot handpenningen på 250 000 kr. Detta medför enligt A.M. att han har rätt att återfå 150 000 kr av förskottsbetalningen. Dessutom har A.M. ansett att han som prisavdrag ska ersättas med ytterligare 81 350 kr, avseende olika fel och brister i det utförda arbetet på grundplattan. Det yrkade beloppet uppgår därför till 231 350 kr (250 000 – 100 000 + 81 350).
AEM har i denna del invänt att yrkandet om återbetalning av 150 000 kr från förskottsbetalningen bestrids eftersom AEM på grund av hävningen, som skett med anledning av A.M:s avtalsbrott, har en kvittningsgill motfordran på honom om totalt 478 733 kr enligt genkäromålet. AEM har även bestritt att A.M. har rätt att göra gällande fel i det utförda arbetet eftersom tjänsten till följd av A.M:s avtalsbrott och AEM:s efterföljande hävning inte har avslutats och att den avgörande tidpunkten för när ett fel är möjligt att fastställa därmed inte har inträffat (12 § KtjL). AEM har bestritt att det i och för sig har förelegat något fel i den uppförda grundplattan.
Tingsrättens bedömning
Enligt tingsrättens mening har AEM haft rätt att häva det aktuella entreprenadavtalet eftersom den avtalade bankgarantin inte har utfärdats enligt parternas överenskommelse. Någon reklamation mot hävningen har inte skett. Vidare anser tingsrätten att A.M. inte haft rätt att göra gällande fel i det vid tidpunkten för hävningen utförda arbetet på grundplattan. Anledningen till detta är att den aktuella tjänsten till följd av A.M:s avtalsbrott och AEM:s efterföljande hävning inte har avslutats, vilket i sin tur medför att den avgörande tidpunkten för när ett fel är möjligt att fastställa inte har inträffat. A.M. har inte styrkt att han haft rätt att återfå någon del av handpenningen eller att grundplattan vid tidpunkten för hävningen, då arbetet alltså inte har varit färdigt, i och för sig haft något ersättningsgillt fel. Som framgår av det följande har tingsrätten vid prövningen av genkäromålet istället kommit fram till att AEM har en kvittningsgill motfordran på A.M. uppgående till 478 733 kr, varifrån handpenningen på 250 000 kr ska avräknas.
Det nu sagda medför att huvudkäromålet ska ogillas i dess helhet.
Genkäromålet
AEM har gjort gällande att bolaget hävt det aktuella avtalet på grund av att A.M., trots påminnelser från AEM, inte har utställt den avtalade bankgarantin. Dröjsmålet har enligt AEM varit av väsentlig betydelse för AEM eftersom underlåtenheten att ställa säkerhet avseende hela köpeskillingen kan jämföras med utebliven betalning. I vart fall har AEM ansett att det har förelegat starka skäl att anta att A.M. inte i rätt tid skulle komma att betala. Det faktum att A.M. har fullgjort andra avtalsvillkor, såsom delbetalningen om 250 000 kr, saknar därvid enligt AEM betydelse för det faktum att A.M. har varit i dröjsmål med överlämnandet av säkerheten. AEM har även påtalat att A.M. inte inom skälig tid har avgett reklamation mot AEM:s hävning av avtalet, eller påkallat att arbetet ska slutföras. AEM har vidare bestritt att A.M. haft stoppningsrätt och att bolaget på något sätt har underlåtit att begränsa sin skada. Enligt AEM medför det sagda att bolaget har rätt till ersättning för det arbete som har utförts och för utlägg avseende resterande del av tjänsten som gjorts före hävningen. Därtill har AEM ansett att man har rätt till ersättning för att bolaget har avstått från andra uppdrag eller inrättat sig på annat sätt med anledning av uppdraget från A.M. (48 och 42 §§ KtjL). Kostnaderna m.m. har här enligt AEM uppgått till totalt 478 733 kr. Från detta belopp ska handpenningen på 250 000 kr dras av, vilket enligt AEM medför att ersättningsskyldigheten för A.M. ska fastställas till 228 733 kr (478 733 – 250 000).
A.M. har å sin sida invänt att han haft fog för sin åtgärd att hålla inne bankgarantin eftersom han haft stoppningsrätt med anledning av meningsskiljaktigheter mellan parterna. Enligt A.M. har AEM inte haft rätt att häva avtalet och på samma grund har AEM inte heller rätt till skadestånd. A.M. har ansett att hans innehållande av bankgarantin inte har utgjort en sådan väsentlig förutsättning för tjänstens utförande att AEM haft rätt att häva avtalet på denna grund. Enligt A.M. har AEM underlåtit att minimera sin skada enligt 50 a § KtjL.
Tingsrättens bedömning
Som framgått av prövningen av huvudkäromålet har tingsrätten kommit fram till att AEM haft rätt att häva det aktuella entreprenadavtalet eftersom den avtalade bankgarantin inte har utfärdats enligt parternas överenskommelse. Inte heller i övrigt har hävningen varit obefogad (avseende stoppningsrätt och meningsskiljaktigheter) och i vart fall har någon reklamation mot hävningen ostridigt inte skett. Det är inte heller utrett att AEM på något sätt har underlåtit att begränsa sin skada.
A.M. har till viss del vitsordat de belopp som AEM i denna del har yrkat ersättning för, dvs. sammanlagt 478 733 kr i olika poster. Flera av beloppen framgår av fakturor som AEM har åberopat. Även vid förhöret under sanningsförsäkran med M.F.S. har de nu aktuella ersättningsbeloppen berörts och gjorts sannolika. Det nu sagda medför vid en sammanvägd bedömning att AEM får anses ha visat fog för anspråken i denna del, dvs. för arbete som har utförts och för utlägg avseende resterande del av tjänsten som AEM haft, liksom för uppdrag som AEM har avstått från eller på annat sätt inrättat sig för med anledning av uppdraget från A.M. (jfr här, bl.a. angående viss bevislättnad, det av AEM åberopade rättsfallet NJA 2002 s. 644).
Tingsrättens nu aktuella ställningstaganden medför således att genkäromålet ska bifallas fullt ut avseende det av AEM yrkade beloppet 228 733 kr (478 733 kr – 250 000 kr) jämte ränta.
Slutsatser
De bedömningar som tingsrätten har gjort i det föregående leder sammantaget fram till att huvudkäromålet ska ogillas i dess helhet medan genkäromålet ska bifallas fullt ut.
Domslut
1A.M:s talan ogillas.
2A.M. ska till AEM Express AB betala 228 733 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 24 augusti 2021 till dess betalning sker.
Svea hovrätt
A.M. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans yrkanden vid tingsrätten och ogilla AEM Express AB:s talan där.
AEM motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättsråden Maria Billing och Agneta Munther samt tf. hovrättsassessorn Max Swalling, referent) anförde följande i dom den 26 februari 2024.
Hovrättens domskäl
Parterna har åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten.
AEM har inte haft rätt att häva avtalet
AEM har gjort gällande en rätt att häva avtalet, i första hand för att A.M. inte lämnat den mellan parterna avtalade bankgarantin som säkerhet för sin betalningsskyldighet för den totala kontraktssumman innan arbetet påbörjades. Det är ostridigt att A.M. inte hade gjort detta vid tidpunkten för AEM:s hävning den 12 oktober 2020.
Ska betalning enligt avtalet ske helt eller delvis innan tjänsten har utförts och betalar inte konsumenten i rätt tid, får näringsidkaren häva avtalet beträffande återstående del av tjänsten om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för denne (45 och 46 §§ konsumenttjänstlagen).
AEM har gjort gällande att A.M:s underlåtenhet att ställa säkerhet avseende hela kontraktssumman är att jämföra med utebliven betalning enligt 45 och 46 §§ konsumenttjänstlagen och har hänvisat till 48 § andra stycket köplagen, där det framgår att skyldighet att betala även omfattar skyldighet att i enlighet med avtalet ställa bankgaranti.
Varken doktrin eller motiven till konsumenttjänstlagen behandlar frågan om vad som närmare avses med betalning i 45 § konsumenttjänstlagen. Lagen är tvingande till konsumentens förmån (3 § konsumenttjänstlagen). En tolkning av begreppet betalning måste därför ske med restriktivitet. Den omständighet att köplagen likställer ställande av bankgaranti med betalning kan därför inte tillmätas någon betydelse. A.M:s underlåtenhet att ställa säkerhet kan alltså inte jämställas med utebliven betalning eller bristande medverkan på sätt som avses i 45 § konsumenttjänstlagen. AEM har därför inte haft rätt att häva avtalet med anledning av att A.M. inte lämnat den avtalade bankgarantin.
AEM har i andra hand gjort gällande en rätt att häva avtalet för att det vid hävningstidpunkten förelåg starka skäl att anta att A.M. inte i rätt tid skulle komma att betala.
Näringsidkaren får häva avtalet beträffande återstående del av tjänsten, om det redan på förhand finns starka skäl att anta att konsumenten inte i rätt tid kommer att betala och att dröjsmålet blir av väsentlig betydelse för näringsidkaren (47 § konsumenttjänstlagen). I förarbetena till bestämmelsen uttalas att det krävs en hög grad av sannolikhet för att det ska uppstå ett dröjsmål av väsentlig betydelse. Det ska vara fråga om situationer där dröjsmålet framstår som i det närmaste oundvikligt, exempelvis att konsumenten kommit på obestånd (prop. 1984/85:110 s. 327).
Det är ostridigt att A.M. vid tidpunkten för AEM:s hävning hade betalat 250 000 kr i samband med att grundplattan uppfördes och därmed följt den avbetalningsplan som parterna avtalat om. Vid sådana förhållanden har det vid hävningstidpunkten inte förelegat starka skäl för AEM att anta att A.M. skulle hamna i dröjsmål med framtida betalningar. AEM har alltså inte heller på denna grund haft rätt att häva avtalet. Det finns heller ingen skyldighet för A.M. i egenskap av konsument att reklamera mot AEM:s hävning.
Sammanfattningsvis har AEM inte haft rätt att häva avtalet. AEM har därför inte rätt till skadestånd och bolagets genkäromål ska därför ogillas.
Skäligt pris för uppförande av grundplattan
Det är ostridigt att parterna den 9 maj 2020 ingick ett entreprenadavtal avseende uppförande av småhus på A.M:s fastighet och att den totala kontraktssumman uppgick till 1 600 000 kr som skulle betalas enligt en i avtalet angiven betalningsplan. Vid tidpunkten för AEM:s hävning hade endast grundplattan uppförts och tjänsten var alltså inte slutförd. Parterna har inte avtalat om priset för grundplattans uppförande och det är ostridigt mellan dem att A.M:s delbetalning om 250 000 kr inte är hänförlig till något specifikt arbetsmoment.
AEM har rätt till ersättning för det arbete som utförts avseende grundplattan.
Ersättningen måste sättas i relation till det värde som denna har för A.M. För att kunna bedöma ersättningens storlek kan en jämförelse göras med 42 § konsumenttjänstlagen som i sin tur hänvisar till reglerna om skäligt pris i 36 § konsumenttjänstlagen (prop. 1984/85:110 s. 312 f.). Enligt den bestämmelsen ska konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt. Det är AEM som ska bevisa att omständigheterna sammantagna är sådana att det begärda priset är skäligt (NJA 2016 s. 1011).
A.M. har påstått att kostnaden för grundplattans uppförande i avtalsenligt skick uppgått till högst 100 000 kr. Han har i hovrätten förtydligat att beloppet avser AEM:s kostnad för anskaffande av grus (12 997 kr), transport av hjullastare (13 638 kr) och transport av grävmaskin (5 469 kr) samt att det överskjutande beloppet (67 896 kr) avser AEM:s arbets- och materialkostnad för bygget av grundplattan. A.M. har vidare gjort gällande att grundplattan haft vissa fel och att kostnaderna för att åtgärda felen (81 350 kr) ska avräknas från det belopp han ska betala för arbetet.
AEM har bestritt att det har förelegat fel i den uppförda grundplattan.
A.M. har påstått att kostnaden för att uppföra grundplattan uppgår till högst 100 000 kr. M.F.S. har i förhör uppgett att AEM utfört förberedande markarbete, grävarbete och arbete med rördragning för pump som uppgått till den av bolaget angivna kostnaden och berättat att bygget av grundplattan och tillhörande material medfört en högre kostnad (120 000 kr). AEM har inte åberopat någon annan bevisning till stöd för detta påstående. M.F.S:s uppgifter ensamma ger ingen klar bild över vilket arbete som mer precist utfördes, vem eller vilka som utförde arbetet, under vilken tid det utfördes eller hur tiden fördelades på olika arbetsuppgifter. AEM har därför inte styrkt att arbets- och materialkostnad har varit högre än vad A.M. vitsordat. Vad beträffar AEM:s övriga påstådda kostnader har bolaget mot A.M:s bestridande inte styrkt att dessa är hänförliga till arbetet med uppförandet av grundplattan. Sammantaget har AEM inte visat att skäligt pris för grundplattans uppförande i avtalsenligt skick överstiger de 100 000 kr som A.M. vitsordat.
A.M. har som fel i det utförda arbetet gjort gällande att 1) krossmaterial saknats ställvis, 2) betongplattans yta var ojämn, 3) dräneringsledningen inte var färdigansluten, 4) grundplattans storlek var felaktig i förhållande till K-ritningen, 5) grundplattan hade felaktig kantkrokighet samt 6) material hade lämnats kvar på grundplattan. Genom utlåtandet över förbesiktning i förening med S.R:s och V.S:s uppgifter har A.M. styrkt att arbetet inte varit fackmässigt utfört och att grundplattan har haft de fel som han har påstått. Hovrätten bedömer vidare att A.M. genom åberopade fakturor och övrigt underlag för betalning, i förening med V.S:s uppgift om återställandekostnadens storlek, vilken får stöd av det S.R. berättat, har styrkt att kostnaden för åtgärdande av felen uppgått till 81 350 kr. Detta belopp ska därför avräknas från det belopp som A.M. ska betala för arbetet.
Sammantaget innebär hovrättens ställningstaganden att det pris som A.M. ska betala för den del av entreprenaden som hann utföras innan AEM:s hävning uppgår till (100 000 – 81 350 =) 18 650 kr. Eftersom A.M. har betalat 250 000 kr ska AEM till honom återbetala (250 000 – 18 650 =) 231 350 kr i enlighet med hans yrkande. A.M:s käromål ska alltså bifallas. Om räntan råder inte tvist.
Hovrättens domslut
1Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt.
a) AEM Express AB ska till A.M. betala 231 350 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 maj 2021 till dess betalning sker.
b) AEM Express AB:s talan mot A.M. ogillas.
c) – – –
Högsta domstolen
AEM Express AB överklagade och yrkade att HD skulle fastställa tingsrättens domslut.
A.M. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Rebecca Haenflein, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Bakgrund
Punkterna 1–10 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–9 i HD:s domskäl.
Vad målet gäller
11De frågor som HD har att ta ställning till är om AEM har haft rätt att häva avtalet och, för det fall det funnits respektive saknats en sådan rätt, vilken ersättning AEM har rätt till för utfört arbete. I den bedömningen ingår frågan om A.M. har rätt att göra avdrag för kostnader att avhjälpa eventuella fel i arbetet.
Konsumenttjänstlagen är tillämplig
12Målet rör avtal om småhusentreprenad i ett konsumentförhållande. Konsumenttjänstlagen (1985:716) är därmed tillämplig. I 51–61 §§ finns bestämmelser som gäller särskilt för småhusentreprenader. I den mån annat inte framgår av dessa paragrafer är lagens allmänna bestämmelser tillämpliga även på sådana entreprenader.
Konsumentens skyldighet att betala
Tidpunkten för betalningen
13Betalningen anses vara konsumentens viktigaste påtryckningsmedel. Om betalning sker för tidigt i ett avtalsförhållande, kan konsumenten ha svårt att få näringsidkaren att avhjälpa fel i tjänsten eller annars tillvarata sin rätt. Huvudregeln vid konsumenttjänster är därför att priset för en tjänst ska betalas i efterskott när tjänsten har utförts (se 41 § konsumenttjänstlagen).
14Särskilt vid mer omfattande arbeten är det emellertid rimligt att näringsidkaren får förbehålla sig rätten att erhålla en större eller mindre del av betalningen innan uppdraget har avslutats. Ett litet företag kan annars råka i likviditetssvårigheter vid arbeten som sträcker sig över längre tid. Parterna är därför oförhindrade att avtala om att betalning ska ske vid annan tidpunkt än i samband med att tjänsten avslutats, t.ex. helt eller delvis i förskott. (Se SOU 1979:36 s. 243 f. och prop. 1984/85:110 s. 99.)
15Vid småhusentreprenader gäller särskilda regler för betalningen. Även om det ansetts skäligt att konsumenten efter hand betalar för material och utfört arbete har det bedömts innebära för stora risker att låta konsumenten ligga ute med stora förskottsbetalningar. Konsumenten är därför inte skyldig att betala mer än vad som motsvarar värdet av utfört arbete (se 52 §). Det innebär att parterna har möjlighet att avtala om att betalning ska erläggas enligt en betalningsplan i takt med att arbete utförs. Näringsidkaren har dock inte rätt att kräva förskottsbetalning. Konsumenten är inte heller bunden att betala enligt en betalningsplan om delbetalningarna överstiger värdet av utfört arbete. (Se prop. 2003/04:45 s. 72 och 135.)
Dröjsmål med betalningen
16Om betalning enligt avtalet ska ske i förskott och konsumenten inte betalar i rätt tid, får näringsidkaren inställa arbetet till dess att betalning sker (se 45 §). Om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för näringsidkaren får denne häva avtalet beträffande återstående del av tjänsten. Det förutsätter att näringsidkaren först har påmint konsumenten om skyldigheten att betala samt gett konsumenten skälig tid att göra detta (se 46 §).
17Bedömningen av om dröjsmålet är av väsentlig betydelse ska göras med utgångspunkt i dröjsmålets ekonomiska verkningar för näringsidkaren, varvid beloppets storlek och dröjsmålets varaktighet får betydelse. För att näringsidkaren ska ha rätt att häva avtalet får det i regel inte röra sig om ett i förhållande till kravet obetydligt belopp eller ett dröjsmål om endast några dagar. Vid bedömningen kan emellertid beaktas om dröjsmålet påverkar näringsidkarens möjlighet att utföra tjänsten inom den tid som förutsatts. Om dröjsmålet t.ex. orsakar väsentliga problem för näringsidkaren med hänsyn till dennes arbetsbeläggning i övrigt kan näringsidkaren vara berättigad att häva avtalet även vid mindre omfattande tidsutdräkt. (Se SOU 1979:36 s. 506 och prop. 1984/85:110 s. 326.)
18Näringsidkaren får också häva avtalet om det på grund av omständigheterna finns starka skäl att anta att konsumenten kommer att göra sig skyldig till betalningsdröjsmål av väsentlig betydelse, så kallat förväntat eller anteciperat dröjsmål (se 47 §). Hävning på denna grund förutsätter en hög grad av sannolikhet; det ska vara fråga om situationer där dröjsmålet framstår som i det närmaste oundvikligt. Ett exempel är att näringsidkaren får kännedom om att konsumenten har råkat på obestånd eller att konsumenten förklarat att han eller hon inte vill betala. Bestämmelsen är tillämplig också i situationer där konsumenten ska erlägga betalning först efter det att tjänsten har slutförts. (Se SOU 1979:36 s. 505 och prop. 1984/85:110 s. 327.)
19Bestämmelsen om anteciperat dröjsmål utformades i nära anslutning till 39 § i 1905 års köplag (lagen, 1905:38 s. 1, om köp och byte av lös egendom; se SOU 1979:36 s. 398 ff.). Den bestämmelsen har idag sin motsvarighet i 61 och 66 §§ köplagen. Enligt köplagen har säljaren rätt att innehålla sin prestation när det finns ”starka skäl” att anta att köparen kommer att göra sig skyldig till betalningsdröjsmål medan det för hävning krävs att det ”står klart” att betalningsdröjsmål kommer att inträffa. Beviskravet för hävning får dock anses detsamma vid köp som vid konsumenttjänster, även om det kommit att formuleras på olika sätt.
20I förarbetena till köplagen anges ett antal exempel på när anteciperat betalningsdröjsmål kan föreligga, som i första hand grundar rätt för säljaren att innehålla sin prestation men som kan utvecklas till att grunda rätt till hävning. Exemplen tar sikte på situationer där köparens betalningsförmåga visar sig vara svag eller att han i något avseende har handlat så att hans betalningsvilja kan ifrågasättas. Om köparen ställt in sina betalningar eller förklarat sig vara insolvent kan det föreligga starka skäl att anta att han eller hon inte kommer att fullgöra köpet. Däremot behöver inte situationer som uppkommer som en typisk följd av insolvens eller bristande betalningsvilja ge säljaren en självklar rätt att hålla inne sin prestation. Att det exempelvis förekommit ett misslyckat indrivningsförsök eller att köparen vräkts kan i det enskilda fallet ha andra förklaringar än att köparen inte kan eller vill betala. Om köparen försätts i konkurs eller är föremål för ackordsförfarande står det emellertid helt klart att fullgörelse inte kommer att ske. (Se prop. 1988/89:76 s. 177 f. och 180 f. samt även NJA 1922 s. 104.)
21Konsumenttjänstlagen är tvingande till förmån för konsumenten i fråga om när hävning får ske (se 3 §). Parterna kan alltså inte avtalsvis utöka näringsidkarens befogenhet att häva avtalet, men är oförhindrade att inskränka eller helt eliminera befogenheten.
Betalningsskyldighetens omfattning
22Varken i konsumenttjänstlagen eller dess förarbeten kommenteras vad som omfattas av konsumentens betalningsskyldighet. Ledning får då sökas i allmänna obligationsrättsliga principer och vad som gäller för närliggande avtalstyper. Den köprättsliga regleringen är då av särskilt intresse (jfr ”Svartöns pris” NJA 2022 s. 3 p. 14).
23Enligt köplagen (1990:931) omfattar köparens skyldighet att betala även att ställa ut avtalad bankgaranti eller annan säkerhet samt att vidta de andra åtgärder som krävs för att möjliggöra betalning (se 48 § andra stycket). I motiven framhölls att en bankgaranti, genom den säkerhet den medför till säljaren, utgör en motsvarighet till kontant betalning. En underlåtenhet att ställa en avtalad bankgaranti skulle därför jämställas med en underlåtenhet att betala, dvs. utgöra fullbordat dröjsmål. (Se SOU 1976:66 s. 265 f. och prop. 1988/89:76 s. 154.)
24Utöver utställande av bankgaranti skulle lagtexten även omfatta accepterande av växel och utställande av remburs. Mot bakgrund av den verkan det kunde få vid konsumentköp ansågs det däremot inte lämpligt att låta betalningsskyldigheten omfatta sådana säkerheter som var beroende av köparens möjlighet att utverka säkerheten, t.ex. borgen. Underlåtenhet att ställa sådan säkerhet kunde dock utgöra ett tecken på att köparen befann sig i anteciperat dröjsmål. (Se SOU 1976:66 s. 266 f.)
25Bestämmelsen om omfattningen av köparens betalningsskyldighet utgjorde ett förtydligande av vad som ansågs vara gällande rätt redan enligt 1905 års köplag. Enligt 28 § ansågs hävningsgrundande betalningsdröjsmål föreligga vid varje underlåtenhet från köparens sida som tyder på att köpeskillingen inte kommer att erläggas. Som exempel på sådan underlåtenhet angavs bl.a. att köparen inte ställt ut säkerhet för köpeskillingens belopp. (Se Tore Almén, Om köp och byte av lös egendom, 4 delvis omarbetade uppl. ombesörjd av Eklund, Rudolf, 1960, § 28, s. 390 f. och Bertil Bengtsson, Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontraktsbrott, 1967, s. 272, not 97.)
26Till skillnad från köplagen innehåller inte konsumentköplagen (2022:260) någon reglering av vad köparens betalningsskyldighet innefattar. Frågan berörs dock i dess förarbeten. Vid utformningen av den nya konsumentköplagens bestämmelser om betalning av priset beaktade Konsumentköpsutredningen de bestämmelser som fanns i 1905 års köplag och det förslag till ny köplag som lagts fram av Köplagsutredningen. Därefter redogjorde Konsumentköpsutredningen för i vad mån motsvarande bestämmelser borde tas in i konsumentköplagen. Vad gäller Köplagsutredningens förslag om omfattningen av köparens betalningsskyldighet fann utredningen att skyldigheten att acceptera växel m.m. inte kunde gälla fullt ut vid konsumentköp med hänsyn till vissa bestämmelser i konsumentkreditlagen (2010:1846). Dock kunde det även i fråga om konsumentköp förekomma att köparen enligt avtalet har att ställa en bankgaranti eller annan säkerhet. Det var emellertid inte nödvändigt att införa en särskild bestämmelse om detta. (Se SOU 1984:25, s. 202.)
27Av förarbetena till konsumenttjänstlagen framgår att man även i det lagstiftningsarbetet beaktat de resultat som fanns från arbetet på en ny köplag och en ny konsumentköplag. Vidare uttalades att köplagens regler om hävning på grund av betalningsdröjsmål ansågs i princip analogt tillämpliga. För konsumenttjänsternas del fanns det dock behov av att begränsa näringsidkarens hävning till att ha verkan endast framåt i tiden och att som förutsättning för hävning uppställa skyldighet för näringsidkaren först att påminna konsumenten om betalningsskyldigheten. (Se SOU 1979:36 s. 398 och 402 samt prop. 1984/85:110 s. 29.)
28Av lagstiftningshistoriken kan man alltså dra slutsatsen att köplagens bestämmelser om att ställa avtalad bankgaranti eller annan säkerhet ska tillämpas analogt när konsumentköplagen är tillämplig. Det saknas skäl att göra en annan bedömning för konsumenttjänsternas del. Allmänt sett gäller därför att om parterna har avtalat om att konsumenten till säkerhet för sin betalning ska ställa bankgaranti, ska en underlåtenhet att utföra den förpliktelsen likställas med en underlåtenhet att betala.
29Ett avtalsvillkor om att bankgaranti ska överlämnas före arbetet påbörjas är att jämställa med ett villkor om förskottsbetalning. Om parternas avtal avser småhusentreprenad, kan villkoret därför inte göras gällande mot konsumenten (se p. 15). En underlåtenhet att ställa bankgaranti i enlighet med villkoret kan därmed inte utgöra fullbordat betalningsdröjsmål. Det kan dock, under vissa förutsättningar, utgöra grund för ett antagande om anteciperat dröjsmål från konsumentens sida (se p. 19, 20, och 24).
Bedömningen i detta fall
30Parterna har avtalat om utförande av en småhusentreprenad. Villkoret om att A.M. på förhand skulle överlämna en bankgaranti till säkerhet för sin betalning kan därmed inte göras gällande mot honom. Han har därför inte varit i fullbordat betalningsdröjsmål. (Jfr p. 15 och 29.)
31A.M:s underlåtenhet att ställa den avtalade bankgarantin kan i och för sig betraktas som en indikation på att han saknade förmåga att betala för tjänstens utförande. Han har samtidigt erlagt den första delbetalningen enligt den avtalade betalningsplanen. Att det förekommit meningsskiljaktigheter mellan parterna rörande vad som skulle anses ingå i entreprenaden och om det fanns grund för nedsättning av priset är inte heller i sig tillräckligt för att det skulle finnas starka skäl att anta att A.M. saknat vilja att betala för tjänsten. Sammantaget är omständigheterna inte sådana att det kan anses ha framstått som i det närmaste oundvikligt att han skulle göra sig skyldig till väsentligt betalningsdröjsmål beträffande resterande delbelopp. (Jfr p. 18 och 29.)
32Eftersom det inte förelegat fullbordat eller anteciperat dröjsmål har AEM saknat rätt att häva avtalet.
Verkan av en obefogad hävning
Konsumenten har rätt att mothäva avtalet
33En hävningsförklaring som är obefogad får inte den verkan att avtalet upphör. En sådan åtgärd anses dock ge uttryck för en vägran att prestera avtalsenligt som i sig utgör ett kontraktsbrott som ger konsumenten hävningsrätt.
34Om konsumenten häver avtalet till följd av näringsidkarens obefogade hävning ska prestationernas återgång bestämmas med ledning av bestämmelserna i 23 § konsumenttjänstlagen. Bestämmelserna är tillämpliga bl.a. i de fall då konsumenten, innan tjänsten har avslutats, har hävt avtalet på grund av näringsidkarens anteciperade kontraktsbrott (se 21 § tredje stycket, 29 § andra stycket och 30 §).
35Om konsumenten har hävt avtalet till återstående del har näringsidkaren rätt till betalning med ett belopp som motsvarar priset för tjänsten i dess helhet med avdrag för vad det kostar konsumenten att få den återstående delen utförd (se 23 § andra stycket). Syftet är att konsumenten inte ska behöva betala mer än vad som motsvarar värdet av det som kan utnyttjas, om konsumenten överlämnar uppdraget till en annan näringsidkare. Om det som har utförts är felaktigt är det således möjligt att reducera det beräknade beloppet med ett prisavdrag. (Se SOU 1979:36 s. 481 f. och prop. 1984/85:110 s. 245.)
Reklamationsskyldighet vid avtalsbrott
36Konsumenttjänstlagen innehåller reklamationsbestämmelser rörande näringsidkarens fel eller dröjsmål. Vill konsumenten åberopa att tjänsten är felaktig ska näringsidkaren underrättas inom skälig tid efter det att konsumenten märkt eller borde ha märkt felet (se 17 §). En konsument som inte reklamerar inom skälig tid förlorar typiskt sett rätten att åberopa felet (se 18 §). Vid näringsidkarens dröjsmål måste konsumenten, för att ha rätt att häva avtalet eller kräva skadestånd, senast inom skälig tid efter uppdragets avslutande underrätta näringsidkaren om att konsumenten vill åberopa dröjsmålet (se 26 §).
37Det finns inte några bestämmelser i konsumenttjänstlagen om skyldighet för konsumenten att reklamera mot näringsidkarens obefogade hävning. Om arbetet avbrutits i förtid och näringsidkaren är i dröjsmål har dock konsumenten rätt att kräva fullgörelse. Rätten till fullgörelse kan gå förlorad om konsumenten väntar orimligt länge med att framställa kravet (se 28 § tredje stycket).
38Inte heller i köplagen eller konsumentköplagen finns några reklamationsbestämmelser vid obefogad hävning. Möjligheten för köparen att kräva fullgörelse är också i huvudsak densamma (se 23 § köplagen och 3 kap. 4 § konsumentköplagen). Därutöver har säljaren rätt att, utan särskild reklamationsskyldighet, stå fast vid avtalet och kräva betalning (se 52 § första stycket köplagen och 7 kap. 5 § konsumentköplagen).
39I ”Kravmjölken” NJA 2017 s. 203, som rörde ett kommersiellt köp, uttalades att det i avsaknad av en uttrycklig bestämmelse om skyldighet att reklamera mot en obefogad hävning inte kunde anses föreligga en sådan skyldighet. Det ansågs dock följa av allmänna kontraktsrättsliga principer att en avtalspart som vill göra gällande påföljder på grund av avtalsbrott, t.ex. skadestånd, inte kan förhålla sig passiv. Det saknas skäl att göra en annan bedömning i fråga om konsumenttjänster (jfr även ”Svartöns pris”).
40Även om det inte finns en reklamationsskyldighet vid obefogad hävning är det en huvudregel inom kontraktsrätten att den som vill häva ett avtal måste lämna en hävningsförklaring (se t.ex. 39 och 59 §§ köplagen samt 5 kap. 11 § konsumentköplagen). Görs inte någon sådan förklaring inträder inte de rättsverkningar som följer med en hävning. Konsumenttjänstlagen innehåller visserligen inte något uttryckligt krav på att den som vill häva måste lämna meddelande om detta, men av förarbetena framgår att så förutsatts behöva ske (se prop. 1984/85:110 s. 254).
41För att en hävningsförklaring ska få effekt måste den vara så tydlig att motparten förstår att den som häver avtalet vill att parternas prestationer ska återgå. Det är inte nödvändigt att ordet hävning används men det måste framgå att hävning verkligen sker; det är alltså inte tillräckligt med ett påstående om att hävningsgrundande avtalsbrott föreligger eller med ett uttalande om att hävning kan komma att aktualiseras. Om den avtalsbrytande parten känner till att han eller hon brutit mot avtalet kan det innebära att det krävs mindre i fråga om hävningsförklaringens tydlighet än som annars vore fallet. (Se ”Kommunens hävningsförklaring” NJA 2020 s. 470, p. 16.)
42Hävningsförklaringen ska normalt vara uttrycklig. Det kan dock förekomma situationer där detta inte är nödvändigt; det handlar främst om fall då omständigheterna är sådana att det närmast är fråga om en konkludent hävning. Om emellertid en part i en sådan situation inte nöjer sig med att avtalet upphör att gälla utan vill begära påföljd med anledning av att ett hävningsgrundande kontraktsbrott föreligger får han eller hon anses skyldig att ge detta till känna för motparten. Det får ofta godtas att parten väntar med att klargöra sin ståndpunkt i detta hänseende till det ekonomiska resultatet av parternas mellanhavande går att närmare överblicka; vad som här kan krävas av parten måste bero av omständigheterna i det enskilda fallet. (Se ”Lastbilsleasingen” NJA 1992 s. 728, jfr ”Svartöns pris” p. 32.)
Bedömningen i detta fall
43A.M. har inte uttryckligen reklamerat mot AEM:s obefogade hävning. Frågan är om han i en sådan situation ändå kan göra gällande rätt till prisavdrag.
44Sedan AEM ställt in arbetet och hävt avtalet kan parterna inte haft någon annan utgångspunkt än att inte heller A.M. ansåg sig längre vara bunden av avtalet. A.M. har även vänt sig till AEM med krav om att prestationerna ska återgå samt att prisavdrag ska göras för fel i den utförda tjänsten, dvs. med krav om de påföljder som normalt infaller när en konsument häver ett avtal till återstående del. I en sådan situation framstår det inte som nödvändigt för A.M. att uttryckligen mothäva avtalet.
45Avtalet hävdes i oktober 2020 och A.M. genomförde en förbesiktning i november 2020. Utlåtandet över förbesiktningen avgavs i december 2020 och talan mot AEM väcktes i april 2021. A.M. får mot denna bakgrund anses ha agerat inom sådan tid att han inte gått miste om sin rätt till hävningspåföljder på grund av passivitet.
46Det sagda innebär att ersättningen till AEM för utfört arbete ska bestämmas med ledning av bestämmelserna i 23 § andra stycket konsumenttjänstlagen. Ersättningen ska motsvara värdet av tjänsten i tillhandahållet skick vid tidpunkten för hävningen. För det fall fel föreligger, ska prisavdrag göras. Det gäller oaktat att tjänsten avbrutits i förtid.
Ersättningens bestämmande
Principer vid beräkningen
47När konsumenten hävt avtalet till återstående del har näringsidkaren i princip rätt till full betalning för vad han redan har gjort. Detta kan ju i regel utnyttjas, om konsumenten överlämnar uppdraget till en annan näringsidkare. Ersättningen ska bestämmas genom att från priset för tjänsten görs avdrag för kostnaden för konsumenten att få återstående del slutförd. Det bör därvid tillämpas samma principer som vid beräkningen av ett prisavdrag. Därutöver ska prisavdrag göras för eventuella fel i det utförda arbetet. (Se prop. 1984/85:110 s. 245.)
48Ett prisavdrag ska motsvara vad det kostar konsumenten att få ett fel avhjälpt. Om ett på detta sätt beräknat prisavdrag är oskäligt stort i förhållande till den betydelse som felet har för konsumenten, ska prisavdraget i stället svara mot felets betydelse för konsumenten. (Se 22 § konsumenttjänstlagen.)
Bedömningen i detta fall
49HD gör ingen annan bedömning än hovrätten i fråga om att det förelegat fel i det utförda arbetet, kostnaderna som A.M. haft för att avhjälpa dessa och värdet av det utförda arbetet. AEM har därmed rätt till ersättning med 18 650 kr. Eftersom A.M. redan betalat 250 000 kr för tjänsten, ska AEM utge ersättning med överskjutande belopp.
50Hovrättens domslut ska därmed fastställas.
Domslut
HD fastställer hovrättens domslut.
HD:s dom
HD (justitieråden Stefan Johansson, Agneta Bäcklund, Petter Asp, Eric M. Runesson och Erik Sjöman, referent) meddelade den 11 november 2025 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1AEM Express AB och A.M. avtalade i maj 2020 om att AEM på A.M:s fastighet skulle uppföra en byggnad, som i en ritning kallades komplementbyggnad. Det avtalade priset var 1 600 000 kr. Formuläret Entreprenadkontrakt (ABS 09) användes. Betalning skulle ske enligt en betalningsplan. A.M. skulle, innan arbetet påbörjades, överlämna en bankgaranti som säkerhet för sin betalning.
2Arbetet påbörjades under sommaren 2020. I samband med gjutningen av grundplattan på fastigheten gjorde A.M. den första avtalade delbetalningen om 250 000 kr. Betalningen hänförde sig inte till något visst arbetsmoment. A.M. överlämnade trots påminnelser inte någon bankgaranti och i oktober 2020 hävde bolaget avtalet med hänvisning till detta.
3Vid en besiktning i november 2020 noterades ett antal brister i det arbete som AEM hade utfört. Grundplattan var enligt besiktningen kantkrokig och hade en ojämn yta samt felaktig storlek i förhållande till konstruktionsritningen. Vidare saknades visst krossmaterial. En dräneringsledning var inte färdigansluten. Byggmaterial fanns kvar på grundplattan.
4A.M. väckte talan mot AEM och yrkade betalning med 231 350 kr. Han gjorde gällande att AEM utan grund hade hävt avtalet. Bolaget hade därför endast rätt till ersättning för den del av tjänsten som utförts. Eftersom det förelåg fel i tjänsten hade han även rätt till prisavdrag.
5AEM bestred kravet och yrkade genstämningsvis att A.M. skulle betala 228 773 kr.
6Enligt AEM var A.M:s dröjsmål med att överlämna den avtalade bankgarantin att jämställa med utebliven betalning. Dröjsmålet var av väsentlig betydelse. I vart fall hade det förelegat starka skäl att anta att A.M. inte i rätt tid skulle betala. Eftersom AEM därmed haft rätt att häva avtalet hade bolaget också rätt till ersättning för utfört arbete och kostnader. Det utförda arbetet var inte felaktigt och A.M. hade under inga omständigheter rätt att åberopa några fel, eftersom tjänsten till följd av hans avtalsbrott inte hade avslutats. I vart fall hade han inte i skälig tid reklamerat mot bolagets hävning av avtalet och inte heller påkallat att arbetet skulle slutföras.
7A.M. bestred genkäromålet och invände i huvudsak att han inte var skyldig att betala mer än det värde som arbetet tillfört honom, oavsett om arbetet var felaktigt eller, som AEM påstått, inte färdigt. Vidare hade han fog att innehålla bankgarantin till följd av meningsskiljaktigheter mellan parterna och det fanns inte heller någon skyldighet för honom att reklamera mot hävningen. Han hade gjort det som ankommit på honom för att ha rätt till prisavdrag.
8Tingsrätten ogillade A.M.s talan och biföll genkäromålet.
9Hovrätten har bifallit A.M.s talan och ogillat genkäromålet. Enligt hovrätten har A.M.s underlåtenhet att ställa bankgarantin inte gett AEM rätt att häva avtalet. Det har inte förelegat någon skyldighet för A.M. i egenskap av konsument att reklamera mot hävningen. AEM har haft rätt till ersättning endast för det arbete som utförts före hävningen med avdrag för A.M:s avhjälpandekostnader.
Frågorna i målet
10De frågor som HD har att ta ställning till är om AEM har haft rätt att häva entreprenadavtalet med hänvisning till att A.M. inte överlämnat en avtalad bankgaranti och hur ersättningen till AEM för redan utfört arbete ska bestämmas.
Konsumenttjänstlagens bestämmelser om småhusentreprenader
11I 51–61 §§ konsumenttjänstlagen (1985:716) finns särskilda bestämmelser om tjänster som avser uppförande eller tillbyggnad av en- eller tvåbostadshus, det vill säga byggnader som ska inrättas till bostad åt en eller två familjer (småhusentreprenader). I den mån annat inte framgår av dessa paragrafer är lagens allmänna bestämmelser tillämpliga även på sådana entreprenader. (Se 1 § andra och tredje styckena.)
12Ett avtal som rör enbart komplementbyggnader – till exempel garage, förråd och andra mindre byggnader i anslutning till ett bostadshus – utgör inte en småhusentreprenad i lagens mening (se 1 § andra stycket andra meningen konsumenttjänstlagen och prop. 2003/04:45 s. 131). De särskilda konsumentskyddsintressen som har ansetts föreligga vid uppförande och tillbyggnad av en- eller tvåbostadshus gör sig däremot gällande med samma styrka även om byggnaden i något annat hänseende än när det gäller reglerna i konsumenttjänstlagen skulle vara att betrakta som ett komplement till en annan byggnad. Om den byggnad som ska uppföras eller byggas till utgör ett en- eller tvåbostadshus ska därför bestämmelserna om småhusentreprenader i konsumenttjänstlagen tillämpas.
Konsumentens betalningsskyldighet samt näringsidkarens hävningsrätt vid utebliven betalning
Tidpunkten för betalning
13Möjligheten att under vissa förutsättningar hålla inne sin betalning anses vara betydelsefull för konsumenten (jfr 19 § konsumenttjänstlagen). När konsumenten har betalat förlorar han eller hon ett påtryckningsmedel och kan ha svårare att ta till vara sin rätt. Huvudregeln vid konsumenttjänster är därför att betalning ska ske när tjänsten har utförts (se 41 §).
14Särskilt vid mer omfattande arbeten har det emellertid ansetts rimligt att näringsidkaren kan förbehålla sig rätten att få en större eller mindre del av betalningen innan uppdraget har avslutats. I förarbetena pekas på den ekonomiska risk som näringsidkaren annars tar och även på att ett litet företag kan råka i likviditetssvårigheter vid arbeten som sträcker sig över längre tid. Parterna är därför oförhindrade att avtala om att betalning ska ske vid en annan tidpunkt än i samband med att tjänsten avslutats, till exempel helt eller delvis i förskott. (Jfr prop. 1984/85:110 s. 99.)
15Vid småhusentreprenader gäller särskilda regler om tiden för betalning. Konsumenten är inte skyldig att betala för annat än utförd del av entreprenaden (se 52 §). Det betyder att parterna även vid en småhusentreprenad har möjlighet att avtala om att betalning ska göras enligt en betalningsplan under arbetets gång, förutsatt att konsumenten inte är skyldig att erlägga delbetalningar för annat arbete än det som redan utförts.
Dröjsmål med betalningen
16Om betalning enligt avtalet ska ske innan hela tjänsten är utförd och konsumenten inte betalar i rätt tid, får näringsidkaren ställa in arbetet till dess att betalning sker. Om dröjsmålet är av väsentlig betydelse får näringsidkaren häva avtalet beträffande återstående del av tjänsten. Det förutsätter att näringsidkaren först påmint konsumenten om skyldigheten att betala samt gett konsumenten skälig tid att göra detta. Konsumenttjänstlagen är tvingande till förmån för konsumenten i fråga om när hävning får ske. (Se 3, 45 och 46 §§.)
17Bedömningen av om dröjsmålet är av väsentlig betydelse ska göras med utgångspunkt i dröjsmålets ekonomiska verkningar för näringsidkaren, varvid beloppets storlek och dröjsmålets varaktighet får betydelse. För att näringsidkaren ska ha rätt att häva avtalet får det i regel inte röra sig om ett obetydligt belopp eller ett dröjsmål om endast några dagar.
Underlåtenhet att överlämna en avtalad bankgaranti till säkerhet för betalning
18Varken konsumenttjänstlagen eller dess förarbeten innehåller något klargörande av vad som innefattas i skyldigheten att betala. Ledning får då sökas i allmänna obligationsrättsliga principer och vad som gäller för närliggande avtalstyper, varvid den köprättsliga regleringen är av särskilt intresse (jfr ”Svartöns pris” NJA 2022 s. 3 p. 14).
19Enligt köplagen innefattar köparens skyldighet att betala även att ställa avtalad bankgaranti eller annan säkerhet samt att vidta de andra åtgärder som krävs för att möjliggöra betalning (se 48 § andra stycket). I förarbetena till köplagen framhålls att en bankgaranti, genom den säkerhet den medför för säljaren, utgör en motsvarighet till kontant betalning. En underlåtenhet att överlämna en avtalad bankgaranti ska därför vid köp jämställas med en underlåtenhet att betala, det vill säga utgöra ett fullbordat betalningsdröjsmål. Bestämmelsen ansågs innebära ett förtydligande av vad som gällde redan enligt 1905 års köplag. (Se prop. 1988/89:76 s. 154.)
20Konsumentköplagen (2022:260) innehåller inte någon precisering av vad köparens betalningsskyldighet innefattar. Frågan berörs dock i förarbetena till konsumentköplagen. Där konstateras att det även i fråga om konsumentköp kan förekomma att köparen enligt avtalet har att ställa en bankgaranti eller annan säkerhet. Det ansågs emellertid inte nödvändigt att särskilt reglera den situationen. (Jfr SOU 1984:25 s. 202, prop. 1989/90:89 s. 23 f. och 187 samt prop. 2021/22:85 s. 45.)
21Förarbetena till konsumenttjänstlagen ger stöd för en analog tillämpning av köplagens reglering (jfr exempelvis SOU 1979:36 s. 402) och det finns inga särskilda konsumentskyddshänsyn som med tillräcklig styrka talar emot en sådan tillämpning. Ett avtalsvillkor om att konsumenten ska ställa säkerhet för kommande betalningar är så nära förknippat med själva betalningsförpliktelsen att det är motiverat att, vid tillämpningen av 45 och 46 §§ konsumenttjänstlagen, behandla betalning och överlämnande av bankgaranti till säkerhet för betalning på samma sätt. Det saknas således för konsumenttjänsternas del skäl att göra en annan bedömning av bankgarantifrågan än vid köp och konsumentköp. Om parterna har avtalat att konsumenten till säkerhet för sin betalning ska överlämna en bankgaranti ska därför en underlåtenhet att fullgöra den förpliktelsen likställas med en underlåtenhet att betala.
22Frågan om en underlåtenhet att överlämna en bankgaranti är av väsentlig betydelse för näringsidkaren får prövas efter likartade riktlinjer som när konsumenten är i annat betalningsdröjsmål. När överlämnandet av en bankgaranti ska ske innan arbetet påbörjas (jfr 45 §) och näringsidkaren påbörjar arbetet utan att ha fått bankgarantin och inte klargör att han eller hon alltjämt gör anspråk på att få garantin, kan det tyda på att konsumentens underlåtenhet inte är av väsentlig betydelse för näringsidkaren.
Betydelsen av att konsumenten inte är skyldig att betala tidigare än i takt med att entreprenaden utförts
23Den särskilda bestämmelsen i 52 § första stycket om att konsumenten inte är skyldig att betala för annat än utförd del av entreprenaden har motiverats av att särskilda skyddsintressen gör sig gällande vid just småhusentreprenader, vilka typiskt sett innebär stora ekonomiska åtaganden för båda parter. För näringsidkaren kan det vara viktigt med löpande betalning så att utgifter för löner och material successivt kan täckas. Det talar för att det bör vara möjligt att träffa avtal om förskottsbetalning. Förskottsbetalningar innebär samtidigt risker för konsumenten. Sådana betalningar innebär bland annat att konsumentens möjlighet att hålla inne betalningen vid fel i entreprenaden eller vid näringsidkarens dröjsmål begränsas. Det betalade beloppet kan också gå förlorat om näringsidkaren går i konkurs. Enligt förarbetena är mot denna bakgrund en lämplig avvägning mellan näringsidkarens och konsumentens intressen att tillåta avtal om förskottsbetalning, men med den inskränkningen att konsumenten aldrig ska behöva betala mer än vad som motsvarar utfört arbete. (Jfr prop. 2003/04:45 s. 72.)
24Bestämmelsen i 52 § första stycket har mot den bakgrunden utformats så att näringsidkaren visserligen kan kräva betalt successivt för utfört arbete samtidigt som konsumenten inte, genom att betala i förskott, ska behöva ge bort ett viktigt påtryckningsmedel och heller inte ska behöva riskera ett redan erlagt belopp vid näringsidkarens konkurs. Enbart den omständigheten att konsumenten enligt avtalet har att ställa säkerhet för betalning innebär emellertid inte att den avvägning som kommer till uttryck i paragrafen måste påverkas.
25Att överlämnandet av en bankgaranti är att se som en del av betalningen vid tillämpning av 45 och 46 §§ bör inte i sig medföra att konsumenten – i den mening som avses i 52 § första stycket – ska anses ha åtagit sig att betala för annat än utförd del av entreprenaden.
26En förutsättning för att ett avtalsvillkor om att överlämna en bankgaranti som säkerhet för betalning i en småhusentreprenad inte ska komma i konflikt med 52 § är att det inte rör sig om en garanti ur vilken näringsidkaren kan göra sig betald också för annat än för uppkomna betalningsförpliktelser. Garantin får alltså inte innebära att banken är skyldig att betala till näringsidkaren i vidare mån än vad konsumenten blivit på grund av det arbete näringsidkaren utfört.
Ersättning vid näringsidkarens hävning med hänvisning till utebliven betalning
27Häver näringsidkaren med fog avtalet med hänvisning till utebliven betalning är konsumenten skyldig att betala som om han eller hon hade avbeställt tjänsten den dag då hävningen skedde (se 48 § konsumenttjänstlagen).
28När konsumenten avbeställer en tjänst innan den har slutförts har näringsidkaren rätt till ersättning för den del av tjänsten som redan har utförts samt för arbete som måste utföras trots avbeställningen. Näringsidkaren har vidare rätt till ersättning för förluster i form av kostnader för den återstående delen av tjänsten samt ersättning för förluster i övrigt på grund av att han eller hon har underlåtit att ta på sig annat arbete eller på grund av att han eller hon på annat sätt har inrättat sig efter uppdraget. (Se 42 §.)
29Ersättningen för den del av tjänsten som redan har utförts ska motsvara det pris som skulle ha gällt om avtalet endast hade avsett vad som har utförts (se 42 § första stycket andra meningen). Reglerna om fel, avhjälpande och prisavdrag är inte tillämpliga. Vid bestämmande av ersättningen får ytterst en skälighetsbedömning göras (jfr 36 §). Därvid får, såvitt avser tillämpningen av 42 §, bland annat beaktas i vilken grad arbetet har färdigställts och dess beskaffenhet vid hävningstidpunkten så att ett skäligt resultat uppnås.
Bedömningen i detta fall
Konsumenttjänstlagen och dess bestämmelser om småhusentreprenader ska tillämpas
30Entreprenadavtalet avsåg uppförande av en byggnad åt en konsument och konsumenttjänstlagen är därmed tillämplig (se 1 §).
31Den byggnad som skulle uppföras av AEM åt A.M. skulle enligt byggnadsritningarna ha två våningsplan med en total boyta om 60 kvadratmeter och vara inrättad till bostad, med bland annat kök, badrum och sovrum. Den var därför av sådan karaktär att den måste anses utgöra ett enbostadshus. Det var därmed fråga om en småhusentreprenad och de särskilda bestämmelserna i 51–61 §§ är tillämpliga. (Jfr p. 12.) Det förhållandet att byggnaden på en ritning kallas komplementbyggnad saknar här betydelse för bedömningen.
AEM har haft rätt att häva avtalet på grund av utebliven betalning
32Enligt entreprenadavtalet har det ålegat A.M. att till AEM överlämna en bankgaranti till säkerhet för sin betalning. Avtalsvillkoret är utformat på ett sådant sätt att det inte kommer i konflikt med 52 §. A.M. har inte överlämnat den avtalade bankgarantin. Detta är att likställa med en underlåtenhet att betala. (Jfr p. 21.)
33AEM har flera gånger påmint om bankgarantin. A.M. har då svarat att han skulle ordna med överlämnandet. Underlåtenheten har pågått under en period av flera månader. Bankgarantin skulle ha avsett hela kontraktssumman. När bankgarantin uteblivit har det haft den ekonomiska betydelsen för AEM att bolaget kommit att stå den fulla risken för A.M:s betalning av hela den resterande delen av kontraktssumman. Att den avtalade säkerheten för kontraktssumman inte till någon del ställts, vilket A.M. efter påminnelser har haft god tid på sig att göra, har därmed varit av väsentlig betydelse för AEM. A.M. har inte heller haft fog att innehålla bankgarantin. Bolaget har därför haft rätt att häva avtalet beträffande återstående del av tjänsten. (Jfr p. 22.)
AEM:s rätt till ersättning
34HD delar hovrättens bedömning att 100 000 kr är ett skäligt pris för en färdigställd, kontraktsenlig bottenplatta. Med beaktande av bottenplattans färdigställandegrad och beskaffenhet vid hävningstidpunkten bestämmer HD ersättningen för den utförda delen av tjänsten till skäliga 60 000 kr. Därutöver ska AEM ersättas för kostnader med vitsordade 87 042 kr. Utredningen ger inte stöd för att, mot A.M:s bestridande, tillerkänna AEM någon ytterligare ersättning. (Jfr p. 28 och 29.)
35Eftersom A.M. redan har betalat 250 000 kr till AEM för tjänsten, ska AEM betala tillbaka mellanskillnaden, dvs. 102 958 kr.
Rättegångskostnader
Domslut
HD ändrar hovrättens dom på det sättet att AEM Express AB ska till A.M. betala 102 958 kr och ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 maj 2021 till dess betalning sker.
Fotnoter
- * Tabellen är här utesluten (red:s anm.). ↩