Bilbesiktarens mutbrott
Tagande av muta i samband med bilbesiktning har bedömts som grovt brott.
Sökord Mutbrott · Grovt brott · Myndighetsutövning · Rubricering · Systematisk brottslighet · Särskilt ansvarsfull ställning · Tagande av muta
Uppsala tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Uppsala tingsrätt åtal mot bl.a. M.J.
Åtalspunkt 1 avsåg 20 fall av grovt tagande av muta enligt 10 kap. 5 a § och 5 c § BrB. I gärningsbeskrivningen angav åklagaren inledningsvis följande.
M.J. har under tiden för sin anställning som besiktningstekniker vid Besikta Bilprovning i Sverige AB vid upprepade tillfällen begärt, godtagit ett löfte om och tagit emot otillbörliga förmåner för utövningen av sin anställning.
Brottet preciserades under 20 punkter, med angivande av tidpunkt, fordon och mottagen ersättning.
Åklagaren angav vidare följande.
Allt hände mellan den 1 april 2020 och den 29 april 2021 på X-vägen, Heby kommun eller annan okänd plats, Sverige.
M.J. begick gärningarna med uppsåt.
Gärningarna ska bedömas som grovt brott då gärningarna innefattat missbruk av en särskild förtroendeställning, särskilt ansvarsfull ställning och ingått i en brottslighet som utövats systematiskt, eller i större omfattning.
Åtalspunkt 2 avsåg 21 fall av osant intygande, grovt brott, enligt 15 kap. 11 § andra stycket BrB. I gärningsbeskrivningen angav åklagaren följande.
M.J. har i sin tjänst som besiktningstekniker på Besikta Bilprovning i Sverige AB utfärdat besiktningsprotokoll och i besiktningsprotokollen lämnat osanna uppgifter om annat än egna angelägenheter. De osanna uppgifterna har bestått i att M.J. avseende fordon med registreringsnummer […] intygat att fordonen vid kontrollbesiktning eller efterkontroll godkänts eller underkänts utan krav på efterkontroll trots att fordonen inte varit föremål för kontroll eller då fordonen i vart fall inte kontrollerats på föreskrivet sätt. Fara i bevishänseende har förelegat.
Det hände vid 21 tillfällen under perioden från och med den 1 april 2020 till och med den 29 april 2021 på X-vägen, Heby kommun.
M.J. begick gärningarna med uppsåt.
Brotten är grova då M.J. missbrukat sin tjänsteställning, gärningarna ingått i en brottslighet som utövats systematiskt och inneburit en betydande risk för trafikfara.
Under åtalspunkt 2 yrkade åklagaren i andra hand ansvar för grovt tjänstefel vid 21 tillfällen enligt en angiven gärningsbeskrivning.
Åtalspunkt 3 avsåg tjänstefel enligt 20 kap. 1 § första stycket BrB. I gärningsbeskrivningen angav åklagaren följande.
M.J. har i sin tjänst som besiktningstekniker vid Besikta Bilprovning i Sverige AB vid myndighetsutövning utfärdat besiktningsprotokoll för eget eller närståendes fordon alternativt som avsetts att ägas av honom eller närstående med registreringsnummer […] trots att det inte funnits förutsättningar för det p.g.a. jäv. Genom detta åsidosatte han vid sin myndighetsutövning vad som gällde för uppgiften som besiktningstekniker.
Det hände den 21 juli 2020 på X-vägen, Heby kommun. M.J. begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Markus Tengblad) anförde i dom den 7 december 2023 följande.
Skäl
Skuld
Rättsliga utgångspunkter
Vad som generellt framgår av utredningen
M.J. har varit anställd som besiktningstekniker vid Besikta AB från augusti 2019 och under tiden påstådda gärningar har begåtts. Han har som besiktningstekniker tillhört den krets av personer som omfattas av bestämmelsen i 10 kap. 5 a § BrB om tagande av muta. M.J. arbetade huvudsakligen vid besiktningsstationen i Heby som bemannades av en besiktningsman. Under perioden maj 2020 till och med maj 2021 gjorde han ca 70 kortköp hos Besikta. Han har under den tid som åtalet avser skrivit besiktningsutlåtande för flera bilar som har mycket lång resväg till besiktningsstationen i Heby. I de fallen har han antingen betalat för besiktningen själv eller så har betalning skett i förväg eller efter fakturering. Fordonen har godkänts eller underkänts utan krav på ombesiktning. M.J. har skickat besiktningsprotokoll via telefonen i samband med att han utfärdat dem. Han har haft kontakt med personer via telefon och fått uppgifter om bilar som han i närtid därefter skrivit besiktningsprotokoll för. Uppgifterna har alltid avsett registreringsnummer och mätarställning, men i vissa fall även vilka fel eller förändringar som gör att bilen inte klarar en besiktning. I flera fall finns angivet i besiktningsprotokoll att anslutning/uppkoppling av omborddiagnossystem (OBD) inte kan ske. Utredningen visar att genomförd OBD-kontroll är det enda som visar att ett fordon faktiskt varit på plats för en besiktning. I samband med att ett stort antal av besiktningsprotokoll utfärdats för fordon där M.J. betalat för besiktningen, har han fått pengar överförda till sig från ägaren eller genom mellanhänder. I vissa fall har summan motsvarat eller nästan motsvarat kostnaden för en normal besiktning men i flera fall har det varit fråga om större summor. I telefonmeddelande har M.J. skrivit om sms-besiktning och att han kan släppa igenom bilar samt gett instruktioner om hur mycket som ska betalas och när fordonen kan användas igen efter att besiktningsprotokoll utfärdats.
Sammantaget kan tingsrätten konstatera att M.J. bedrivit en olaglig verksamhet som gått ut på att utfärda besiktningsprotokoll för bilar som han inte besiktat. Det är tydligt av utredningen att fordonen i de flesta fall inte varit på plats för besiktning, eftersom mätarställning regelmässigt lämnats i förväg för att möjliggöra besiktningsprotokoll. Hade fordonen varit på plats hade mätarställningen naturligtvis antecknats av M.J. själv. Tingsrätten kan också konstatera att M.J. agerat för att hjälpa vänner och annars mot ersättning. Verksamheten har inte bedrivits på grund av hot från annan.
Bedömning av de enskilda gärningarna
Tingsrätten fann på anförda skäl att M.J. skulle dömas under åtalspunkt 1 för mutbrott i 13 fall, under åtalspunkt 2 för osant intygande i 20 fall samt under åtalspunkt 3 för tjänstefel i ett fall.
Rubricering
Mutbrotten
M.J. har i sin anställning som besiktningstekniker haft en ansvarsfull ställning och har bedrivit myndighetsutövning. Tingsrätten anser dock att det inte har varit fråga om en sådan särskilt ansvarsfull ställning som lagstiftaren tagit sikte på vid införandet av den särskilda regleringen av grovt brott. Rättsfallet NJA 2012 s. 307 avser tiden innan särskilda kriterier för grovt brott lagfästes och medför inte någon annan bedömning. Vad gäller om den åtalade brottsligheten ska anses systematiskt utövad konstaterar tingsrätten att det är fråga om 13 tillfällen under drygt ett års tid. Det är fråga om relativt små belopp och betalningarna har i huvudsak kommit från bekantas bekanta. I de delar T.S. varit medhjälpare framstår det inte som särskilt organiserat utan som förfrågningar för bekantas räkning utan någon särskild prissättning eller liknande. I de delar där M.M. varit medhjälpare skymtar vad tingsrätten kan ana som början av en mer organiserad verksamhet med ett fast högt pris. Det är dock bara fråga om två betalningar enligt detta fasta pris och båda gjordes samma dag. Även om syftet från M.M. och eventuellt även M.J. varit att utveckla verksamheten så har de inte hunnit med det innan den avbröts. Det har alltså inte varit verksamhet som kan karaktäriseras som systematisk eller av större omfattning. Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten att gärningarna ska bedömas vara av normalgraden.
Det innebär att M.J. ska dömas för 13 fall av tagande av muta. – – –.
Övriga brott
M.J. ska även dömas för osant intygande vid 20 tillfällen. Det rör sig alltså om upprepade tillfällen under en relativt lång tidsperiod. M.J. har agerat inom ramen för sin tjänsteanställning och hans position har varit en helt avgörande omständighet för att fordonen godkänts eller underkänts utan krav på efterkontroll trots att det inte funnits förutsättningar för detta. Det är inte närmare utrett vilka fel bilarna faktiskt haft eller vilken trafikfara som hans agerande medfört. Tingsrätten kan av telefonmeddelandena dock dra slutsatsen att flertalet fel släppts igenom besiktningen och utgår från att det medfört viss fara för trafiksäkerheten. Sammantaget anser tingsrätten att brotten ska bedömas som grova.
M.J. ska också dömas för ett fall av tjänstefel, som bedöms vara av normalgraden.
Påföljd
Tingsrätten anser att det samlade straffvärdet för M.J:s gärningar närmar sig ett års fängelse. M.J. har inte på något sätt medverkat i utredningen. Det finns inte av den anledningen skäl att sätta ner straffet. Inte heller har han förlorat sin anställning. Tingsrätten anser inte att gärningarnas art talar för fängelse som påföljd. Inte heller straffvärdet når upp till den nivå som utgör skäl att välja fängelse som påföljd. Det finns ingen information om att M.J. är straffad tidigare, bortsett från penningböter. Det saknas skäl att tro att han kommer att begå nya brott. Han ska därför dömas till villkorlig dom. Den villkorliga domen ska förenas med böter.
Domslut
Tingsrätten dömde M.J för osant intygande, grovt brott, i 20 fall, för tagande av muta i 13 fall och för tjänstefel i ett fall. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 200 dagsböter.
Svea hovrätt
Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle rubricera de gärningar tingsrätten hade bedömt som tagande av muta (åtalspunkten 1) som grova brott och under alla förhållanden skärpa påföljden.
M.J. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Stenbeck Gustavson och Håkan Sellman, referent, samt tf. hovrättsassessorn Anton Ishak) anförde i dom den 11 oktober 2024 följande.
Hovrättens domskäl
Hovrätten konstaterar att tingsrätten har frikänt M.J. från sju fall av mutbrott i åtalspunkten 1 – – – samt ett fall av osant intygande, grovt brott, i åtalspunkten 2 utan att det har kommit till uttryck i tingsrättens domslut.
Hovrätten har tagit del av förhören i tingsrätten samt viss skriftlig bevisning.
I enlighet med tingsrättens dom, som inte har överklagats i den delen, ska M.J. dömas för de gärningar som tingsrätten har funnit honom skyldig till.
Gärningarna i åtalspunkterna 2 och 3 ska rubriceras på det sätt som tingsrätten har gjort, dvs. som osant intygande, grovt brott, och tjänstefel.
När det gäller rubriceringen av gärningarna i åtalspunkten 1 anser hovrätten att M.J. i egenskap av besiktningstekniker har haft en särskilt ansvarsfull ställning. De beslut som han har anförtrotts att fatta har haft stor betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt och har i praktiken knappast kunnat kontrolleras eller överprövas. Att M.J:s gärningar har innefattat ett missbruk av ställningen är i detta fall inte i sig tillräckligt för att motivera att de bedöms som grova brott. Här tillkommer dock att det har rört sig om ett upprepat agerande med ett inslag av systematik. Vid den helhetsbedömning som ska göras anser hovrätten därför att gärningarna ska rubriceras som grovt tagande av muta.
Vid bedömningen av straffvärdet är de grova mutbrotten styrande. Minimistraffet för grovt tagande av muta är sex månaders fängelse och de enskilda brotten har inte ett högre straffvärde än detta. Det förhållandet att det rör sig om gärningar vid ett flertal tillfällen har varit en bidragande orsak till att brotten har bedömts som grova och får därför inte lika stort genomslag vid straffmätningen som annars. Brottslighetens samlade straffvärde motsvarar därför fängelse i ett år och fyra månader. På grund av det höga straffvärdet och brottslighetens art saknas det utrymme att bestämma påföljden till något annat än fängelse. Ett fängelsestraff ska alltså dömas ut.
Det som har framkommit om M.J:s hälsa innebär inte att han skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter straffvärdet. Vidare har det inte gått en i förhållande till brottens art ovanligt lång tid sedan brotten begicks, vilket för de flesta av dem var våren 2021. Eftersom det inte heller i övrigt har framkommit några skäl att vid straffmätningen avvika från straffvärdet ska fängelsestraffets längd bestämmas till ett år och fyra månader.
Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
Domslut
Hovrätten dömer M.J. för 13 fall av grovt tagande av muta den 9 september 2020 till den 28 april 2021, enligt 10 kap. 5 a § och 5 c § BrB, i stället för 13 fall av tagande av muta.
Påföljden bestäms till fängelse 1 år 4 månader.
Högsta domstolen
M.J. överklagade och yrkade att de gärningar som hovrätten hade bedömt som grovt tagande av muta skulle bedömas som tagande av muta av normalgraden och att det under alla förhållanden skulle bestämmas en icke frihetsberövande påföljd.
Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Carl-Henrik Wester Allard, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Bakgrund
Punkterna 1–3 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s domskäl.
Frågan i målet
Punkten 4 motsvarar i huvudsak punkten 4 i HD:s domskäl.
Gradindelning av brott
Punkterna 5–7 motsvarar i huvudsak punkterna 8–10 i HD:s domskäl.
Bestämmelsen om tagande av muta
8Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning och det är fråga om en otillbörlig förmån för hans eller hennes fullgörande av uppgifter vid tävlingen. (10 kap. 5 a § första stycket BrB.)
9Första stycket gäller även om gärningen har begåtts innan gärningsmannen fått en sådan ställning som avses där eller efter det att den upphört (5 a § andra stycket). För tagande av muta enligt första och andra styckena döms också den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär förmånen för någon annan än sig själv (5 a § tredje stycket).
10Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år. (5 b §). Den paragrafen är en spegelbild av 5 a §. Ledning kring tillämpningen 5 b § kan i allt väsentligt hämtas från det som anförts beträffande 5 a § (jfr prop. 2011/12:79 s. 46).
11Ett primärt skyddsobjekt för mutbrottslagstiftningen är korrekt myndighetsutövning. De skyddsvärda intressena är emellertid fler än så och omfattar åtskilliga beslutsfunktioner i annan offentlig verksamhet – t.ex. sådan som innefattar offentlig upphandling – och inom den privata sektorn som har ekonomisk och annan makt koncentrerad till sig i sådan omfattning att utövningen av dem aktualiserar intressen av likvärdig samhällsvikt. (Se prop. 2011/12:79 s. 20 och 26.)
12För ansvar för tagande av muta krävs att det är en otillbörlig förmån som arbets- eller uppdragstagaren tagit emot, godtagit ett löfte om eller begärt och att så skett för utövningen av anställningen eller uppdraget.
13I det sista kravet ligger att det dominerande sambandet mellan parterna ska vara ett tjänstesamband. För straffbarhet krävs inte att förmånen är inriktad på något som det slutligen ankommer på arbets- eller uppdragstagaren att utföra. Det är tillräckligt att han eller hon inom ramen för anställningen eller uppdraget kan utöva inflytande över en process. Det krävs inte att förmånen står i samband med någon viss tjänsteåtgärd, eller att förmånen syftat till, föranlett eller belönat någon oriktig åtgärd eller någon åtgärd som gynnar den som lämnat, utlovat eller erbjudit förmånen. Skulle det emellertid visa sig att omständigheter av det slaget är för handen, kan det självklart ha betydelse i skärpande riktning för frågor om påföljd och brottsrubricering. (Se prop. 2011/12:79 s. 43.)
14Bedömningen av förmånens otillbörlighet ska göras med beaktande av samtliga omständigheter som omger gärningen. Otillbörlig är varje transaktion som objektivt sett har förutsättningar att påverka utförandet av vissa uppgifter eller att uppfattas som en belöning för hur uppgifter utförts. Ibland kan det vara uppenbart att det är fråga om en otillbörlig förmån som påverkat eller belönat. Så är t.ex. fallet om arbets- eller uppdragstagaren faktiskt har åsidosatt sina åligganden eller haft för avsikt att göra det. (Se a. prop. s. 43 f.)
Bestämmelsen om grovt tagande av muta och grovt givande av muta
Punkten 15 motsvarar i huvudsak punkten 6 i HD:s domskäl.
16Bestämmelsen infördes 2012, i samband med en översyn av den straffrättsliga regleringen av mut- och bestickningsbrotten som tidigare hade funnits i 20 kap. 2 §, respektive 17 kap. 7 § BrB. I båda de bestämmelserna hade det dessförinnan funnits en särskild straffskala för grova fall. Straffet var detsamma som enligt 10 kap. 5 c §, dvs. lägst sex månader och högst sex år. I de särskilda straffskalorna angavs inte några kriterier som särskilt skulle beaktas vid bedömande av om brottet är grovt. Syftet med att införa sådana kriterier var att främja enhetligheten i praxis. (Se prop. 2011/12:79 s. 30 f.) I förarbetena gavs inga besked om huruvida den nya regleringen var avsedd att påverka gränsdragningen mellan brott av normalgraden och grovt brott (jfr prop. 2011/12:79 s. 30 f. och 46 f.). Ledning bör därför kunna tas från tidigare förarbeten och praxis.
Rubricering med utgångspunkt i straffbestämmelsernas utformning och skyddssyften
17Bedömningen av om tagande av muta eller givande av muta är grovt bör ta sin utgångspunkt i hur pass nära sambandet varit mellan den mutade befattningshavarens tjänst och de mottagna förmånerna samt graden av otillbörlighet (jfr p. 5). Om förmånen syftat till, föranlett eller belönat någon oriktig åtgärd eller någon åtgärd som gynnar den som lämnat, utlovat eller erbjudit förmånen, kan det därmed tala för att brottet ska bedömas som grovt (se p. 5 och 12–14. Se även prop. 1948:80 s. 318 f.).
18Nu nämnda faktorer täcks inte uttryckligen in av någon kvalifikationsgrund. För att omständigheter av detta slag ska kunna leda till att brottet är grovt bör det därför krävas att de i det enskilda fallet är försvårande i motsvarande grad som normalt är fallet i de situationer som anges i kvalifikationsgrunderna (se p. 6). Den jämförelsen bör i första hand ta sikte på den skada eller risk för skada som brottet har varit ägnat att medföra på skyddsobjekten för mutbrottslagstiftningen (se p. 5). Sådan skada eller risk för skada kan bland annat bestå i kraftigt minskat förtroende för centrala beslutsfunktioner, hög risk för felaktigt beslutsfattande eller genom de särskilda verkningar som felaktiga beslut kan komma att få. Om befattningshavaren är en myndighetsutövare kan brottet vara allvarligare än det hade varit annars eftersom korrekt myndighetsutövning är ett primärt skyddsobjekt för lagstiftningen (se p. 11. Se även prop. 1975/76 s. 38 och bet. JuU 1976/77:17 s. 10 f.).
Särskilt om kvalifikationsgrunden missbruk av eller angrepp på särskilt ansvarsfull ställning
19Den först nämnda kvalifikationsgrunden för grovt tagande eller grovt givande av muta är alltså att gärningen innefattat missbruk av eller angrepp på särskilt ansvarsfull ställning. Av förarbetena framgår att den kvalifikationsgrunden är ett uttryck för att vissa arbets- och uppdragstagares uppgifter kräver ett mycket starkt integritetsskydd. Därvid har vissa exempel angetts. Exempel som utan tvekan ska omfattas är när gärningen involverat samhällets allra mest centrala beslutsfunktioner i riksdag eller regering eller t.ex. riksbanken. Hit kan, enligt ytterligare exempel, naturligtvis hänföras också rättsstatens funktionssätt och annan myndighetsutövning som leder till beslut av stor betydelse för allmänheten. Det anges också att det i vissa fall bör kunna vara fråga om missbruk av och angrepp på särskilt ansvarsfull ställning, även när tagande av muta och givande av muta förekommer vid annan myndighetsutövning, i övrig offentlig förvaltning – t.ex. i ärenden om större offentliga upphandlingar – och i anslutning till t.ex. stora investeringsbeslut i näringslivet. (Se prop. 2011/12:79 s. 31 och 47.)
20Av det nu sagda följer att även befattningar i beslutsfunktioner som i det enskilda fallet inte har påverkan på en bredare allmänhet eller rör större ekonomiska beslut, i vissa fall kan utgöra en särskilt ansvarsfull ställning i den mening som avses i 10 kap. 5 c § BrB. Ett sådant fall kan vara när beslutsfunktionen har en potentiellt stor påverkan på människors liv, hälsa eller säkerhet (jfr NJA 2012 s. 307 p. 8).
21Bedömningen av om en ställning har varit särskilt ansvarsfull bör inte endast ta sikte på vilken beslutsfunktion som befattningshavaren arbetat för och vilka beslut som han eller hon har kunnat fatta. Bedömningen bör också ta sikte på vilken roll befattningshavaren har haft inom organisationen. I det avseendet kan det vara av betydelse bl.a. om befattningshavaren har haft en självständig beslutanderätt, om hans eller hennes agerande har kunnat övervakas och om det funnits möjlighet att överpröva de beslut som befattningshavaren har fattat eller påverkat. (Jfr NJA 2012 s. 307 p. 8.)
Särskilt om kvalifikationsgrunden brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning
22Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det alltså även särskilt beaktas om gärningen ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning. Att mutbrottslighet har utövats systematiskt avser enligt förarbetena att det är fråga om ett upprepat beteende, allra helst om det har genomförts efter viss beräkning (se a. prop. s. 47).
23Systematik finns angivet som kvalifikationsgrund för ett flertal andra graderade brottstyper, främst vad gäller förmögenhetsbrott (se bl.a. 8 kap. 4 §, 9 kap. 3, 3 c och 6 §§ samt 11 kap. 5 § BrB). För att brottslighet ska anses ha utövats systematiskt krävs det i regel något moment utöver att brott har upprepats på ett likartat sätt. Det kan handla om att brotten följt en brottsplan, föregåtts av noggranna förberedelser, att de utförts på ett förslaget sätt eller att gärningsmannen använt sig av särskild utrustning (se prop. 2020/21:52 s. 112 f., prop. 2020/21:73 s. 34 och prop. 2024/25:124 s. 63). Kraven i detta avseende har dock inte ansetts böra sättas alltför högt (se a. prop.).
24Att brott har begåtts systematiskt finns även angivet som en allmän straffskärpningsgrund. Enligt 29 kap. 2 § 6 BrB ska som försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet beaktas om brottet har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering. Med brottslighet som utövats systematiskt avses enligt förarbetena brottslighet där ett visst tillvägagångssätt upprepats ett flertal gånger av antingen en ensam gärningsman eller av flera personer i samförstånd (se prop. 2009/10:147 s. 43 f.). För att systematiken ska kunna läggas till grund för straffskärpning ställs alltså i regel inte några särskilda krav utöver det upprepade förfaringssättet. Brottslighetens systematiska karaktär kan därmed oftast beaktas tillräckligt inom ramen för den straffskala som gäller för brott av normalgraden (se ”Bagagestölderna” NJA 2016 s. 1143 p. 26–27, ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378 p. 19 och ”De upprepade skattebrotten” NJA 2018 s. 634 p. 29).
25Vad som närmare ska förstås med att brottsligheten har utövats ”i större omfattning” är i viss mån oklart. Förarbetena till 10 kap. 5 a–5 c §§ BrB ger ingen ledning. Begreppet har inte heller varit föremål för samma intresse i praxis eller andra lagstiftningsärenden, som begreppet systematik har varit.
26Viss ledning kan ändå hämtas kring hur liknande begrepp har behandlats i andra sammanhang.
27Ett exempel är den ovan nämnda straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § 6 BrB. Före 2010 tog den bestämmelsen sikte på att brottet utgjort led i en brottslig verksamhet som varit särskilt noga planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande roll. Bestämmelsen tog inte sikte på enstaka brott och avsåg främst brottslighet med flera inblandade och som skett i organiserade former (se prop. 1987/88:120 s. 83 f.). Bestämmelsen ändrades 2010 till att avse brott som utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller som föregåtts av särskild planering. Syftet med ändringen var att bestämmelsen skulle utvidgas, vilket skedde genom att det blev av underordnad betydelse vilken roll den tilltalade spelat i den brottsliga verksamheten (se prop. 2009/10:147 s. 30 f.). I övrigt synes den då nya ordalydelsen ha varit uttryck för vad som gällde redan innan.
28För brottstyperna näringspenningtvätt, s.k. kreditocker och s.k. näringshäleri är det en ansvarsförutsättning att gärningspersonen på något sätt har agerat inom en näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning (se 7 § lag [2014:307] om straff för penningtvättsbrott samt 9 kap. 5 § andra stycket och 9 kap. 6 § andra stycket BrB). Vad som närmare ska förstås med att verksamheten ”annars är av större omfattning” får vad gäller näringspenningtvätt normalt kopplas till verksamhetens uppbyggnad samt vilken grad av organisation och struktur som präglar åtgärderna (se ”Studentens banktransaktioner” NJA 2022 s. 633 p. 19).
29Slutsatsen av det nu anförda är att begreppet brottslighetens omfattning, som kvalifikationsgrund, främst får anses ta sikte på kvantitativa faktorer kring brottsligheten. Det kan handla om antalet gärningar, om brottsligheten har involverat flera personer, om brottsligheten har involverat flera olika moment, om den har haft internationella förgreningar eller liknande. Betydelsen av brottslighetens omfattning som självständig kvalifikationsgrund kan med den utgångspunkten ofta vara marginell eftersom faktorer av detta slag ofta inverkar på bedömningen av om brottsligheten har utövats systematiskt. När endast en gärning är uppe för bedömning kan brottslighetens omfattning få större självständig betydelse eftersom det då inte är fråga om att kvalificera ett upprepat förfarande som systematiskt.
30Möjligheten att bedöma ett brott som grovt därför att det ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning hänför sig till det enskilda brottet. Någon sammanläggning ska i regel inte ske med hänsyn till dessa faktorer (jfr bl.a. prop. 2016/17:131 s. 63, ”De upprepade förfalskningarna” p. 12 och ”Upprepade övergrepp i rättssak” NJA 2019 s. 747 p. 19).
Bedömningen av rubricering i det här fallet
31M.J. har vid 13 tillfällen i sin tjänst som besiktningstekniker tagit emot betalning för att utfärda besiktningsprotokoll där han godkänt bilar eller underkänt dem utan krav på ombesiktning trots att bilarna inte varit på plats för besiktning eller i vart fall inte besiktats på föreskrivet sätt. M.J:s tjänst har innefattat myndighetsutövning. Var och en av gärningarna har utgjort ett enskilt brott.
32M.J. har tagit emot ersättning för att åsidosätta vad som ålegat honom i tjänsten. De risker som i allmänhet är förknippade med mutor har därmed till viss del förverkligats. Det faktum att M.J:s tjänst har innefattat myndighetsutövning medför att hans brott har träffat ett för lagstiftningen primärt skyddssyfte. Dessa omständigheter är i sig försvårande, men inte i motsvarande grad som de typsituationer som kommer till uttryck i kvalifikationsgrunderna.
33De beslut som M.J. har haft att fatta kan inte sägas ha haft påverkan på en bredare allmänhet. De har däremot varit av stor betydelse för trafiksäkerheten. Alldeles oavsett den konkreta fara som föranletts av hans agerande talar detta för att hans ställning har varit i behov av särskilt starkt integritetsskydd. Besluten har inte kunnat överprövas, låt vara att fordon regelmässigt är underkastade krav på ny besiktning inom viss tidsintervall. Vart och ett av brotten har därför innefattat missbruk av en särskilt ansvarsfull ställning.
34Brottsligheten har bestått i att gärningarna har upprepats på ett likartat sätt. 12 av brotten har begåtts inom ett tidsintervall på fyra månader. Brottsligheten har till stor del involverat andra personer, T.S. och M.M. som främjat sammanlagt 10 av brotten genom att förmedla pengarna. Prissättningen har inte varit enhetlig men det allmänna intrycket av brottsligheten är att M.J. löpande har tillhandahållit en tjänst mot betalning. Vart och ett av brotten har därmed ingått i en brottslighet som utövats systematiskt.
35Vid en sammantagen bedömning är samtliga av nu aktuella brott att anse som grova.
Påföljd
36M.J. ska alltså dömas för 13 fall av grovt tagande av muta. Han ska dessutom dömas för 20 fall av osant intygande, grovt brott, och ett fall av tjänstefel.
37HD delar hovrättens bedömning att inget av de grova mutbrotten i det här fallet har ett straffvärde som överstiger minimistraffet om sex månaders fängelse.
38Den samlade brottslighetens straffvärde ska i vanlig ordning bestämmas med hjälp av den s.k. asperationsprincipen. När asperationsprincipen tillämpas är utgångspunkten för straffvärdebedömningen i allmänhet det allvarligaste av de brott som föreligger till bedömning. Till straffvärdet för detta läggs en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten efter brottens allvar. En allmän kontroll görs också av att ett på så sätt beräknat straffvärde inte framstår som oproportionerligt i förhållande till den typ av brottslighet som är aktuell. (Se bland annat ”De upprepade förfalskningarna” p. 32 med där gjorda hänvisningar.)
39När flera brott har bedömts som grova delvis på grund av att de upprepats på ett likartat sätt kan det finnas skäl att låta asperationsprincipen få ett något större genomslag än annars vid flerfaldig brottslighet (jfr ”De upprepade skattebrotten” p. 20).
40HD delar hovrättens bedömning att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar ett år och fyra månaders fängelse och att det på grund av det höga straffvärdet och brottslighetens art saknas utrymme att bestämma påföljden till något annat än fängelse (jfr NJA 2012 s. 307 p. 18). HD delar också hovrättens bedömning att det som har framkommit om M.J:s hälsa inte innebär att han skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter straffvärdet och att det inte har gått en i förhållande till brottens art ovanligt lång tid sedan brotten begicks (jfr 29 kap. 5 § första stycket 2 och 3 BrB). Den ytterligare tid som kommer ha gått när HD meddelar dom i målet förändrar inte den bedömningen.
41HD anser inte heller att handläggningen i någon del av förfarandet har varit långsam i den mening som kan föranleda kompensation för rättighetskränkning enligt Europakonventionen.
42HD fastställer hovrättens domslut.
Domslut
Se HD:s domslut.
HD:s dom
HD (justitieråden Dag Mattsson, Per Classon, Malin Bonthron, Stefan Reimer, referent, och Johan Danelius) meddelade den 13 november 2025 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1M.J. har enligt tingsrättens i denna del inte överklagade dom gjort sig skyldig till tagande av muta vid 13 tillfällen. Gärningarna har bestått i att han i sin tjänst som besiktningstekniker vid Besikta Bilprovning vid upprepade tillfällen har tagit emot otillbörliga förmåner för utövningen av sin anställning. Förmånerna har bestått i penningöverföringar på mellan 500 och 4 000 kr. Av tingsrättens dom framgår det att M.J. har tagit emot dessa förmåner för att utfärda besiktningsprotokoll där han godkänt bilar eller underkänt dem utan krav på ombesiktning trots att bilarna aldrig varit på plats för besiktning eller i vart fall inte besiktats på föreskrivet sätt. För utfärdande av bland annat dessa besiktningsprotokoll har M.J. också dömts för 20 fall av osant intygande, grovt brott. Därutöver har M.J. dömts för ett fall av tjänstefel.
2Tingsrätten rubricerade samtliga fall av tagande av muta som brott av normalgraden och bestämde påföljden till villkorlig dom och 200 dagsböter.
3Hovrätten har bedömt de 13 fallen av tagande av muta som grovt tagande av muta och bestämt påföljden till fängelse i ett år och fyra månader.
Frågan i målet
4Målet i HD gäller främst frågan om de fall av tagande av muta som M.J. har dömts för ska rubriceras som brott av normalgraden eller som grova brott.
Den straffrättsliga regleringen gällande tagande av muta
5Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år (se 10 kap. 5 a § första stycket BrB).
6Om ett mutbrott avseende tagande av muta är att anse som grovt, döms enligt 5 c § för grovt tagande av muta till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen
• innefattat missbruk av eller angrepp på särskilt ansvarsfull ställning,
• avsett betydande värde,
• ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller
• annars varit av särskilt farlig art.
Allmänt om mutbrottslagstiftningen och dess skyddsintressen
7Korrekt myndighetsutövning är ett primärt skyddsintresse för mutbrottslagstiftningen. Risken att den som tar emot en muta gör sig skyldig till oriktig tjänsteutövning i samband med myndighetsutövning utgör en av de mest påtagliga skadeverkningarna av ett mutbrott och det är också ägnat att allvarligt skada anseendet för de beslutsfattande myndigheterna. Eftersom myndighetsutövning ytterst är grundat på lag eller annan författning, äventyrar korruption i sådana sammanhang den riktiga tillämpningen av beslutad lagstiftning. Det rör sig också om fall där ett beslut många gånger kan drivas igenom med samhällets tvångsmakt. Korruption i sådana sammanhang undergräver allmänhetens förtroende för och tillit till samhällsinstitutionerna och är ägnat att negativt påverka samhället i stort. (Jfr bl.a. prop. 2011/12:79 s. 20 f. och JuU 1976/77:17 s. 11.)
Allmänt om gradindelning av brott
8Utgångspunkten vid prövningen av om ett brott är att bedöma som grovt är straffbestämmelsens utformning och de intressen som den är avsedd att skydda.
9I de fall straffbestämmelsen, som är fallet vid tagande av muta, innehåller en uppräkning av omständigheter som särskilt ska beaktas vid gradindelningen (kvalifikationsgrunder) tar rubriceringen sin utgångspunkt i dessa. Lagens exemplifiering innebär dock inte att det är nödvändigt att bedöma brottet som grovt när någon av dessa omständigheter föreligger. Det är inte heller uteslutet att bedöma ett brott som grovt i andra fall, men då krävs i princip att omständigheterna i det enskilda fallet framstår som försvårande i motsvarande grad som är normalt i de situationer som anges i lagens exemplifiering av kvalifikationsgrunder. En samlad bedömning måste alltid göras. (Se bl.a. ”Vinkelslipen” NJA 2024 s. 335 p. 5, ”Restaurangdörren” NJA 2025 s. 3 p. 7 och ”Vapenbilden” HD:s dom den 8 oktober 2025 i mål B 2105-25 p. 11*.)
10Det finns ett nära samband mellan gradindelning och straffvärdebedömning. Det beror på att gradindelningen inte kan göras utan att det sker en värdering av hur allvarlig brottsligheten är. Den samlade bedömning som alltid måste göras kommer alltså ytterst – med reservation för att vissa faktorer som påverkar straffvärdet saknar betydelse för gradindelningen – att bygga på en värdering av om straffvärdet i det enskilda fallet, med beaktande av förekommande kvalifikationsgrunder, är sådant att det är motiverat att döma för grovt brott. (Se bl.a. ”Vinkelslipen” p. 6, ”Restaurangdörren” p. 8 och ”Vapenbilden” p. 12.)
11När kvalifikationsgrunder anges för ett visst brott kan lagstiftaren alltså därigenom sägas ge uttryck för att de angivna omständigheterna normalt är så straffvärdehöjande att de motiverar att brottet bedöms som grovt och att straffmätningen därmed sker inom ramen för straffskalan för det grova brottet (se ”Vapenbilden” p. 13).
12Också när omständigheterna är sådana att de inte riktigt räcker för att en viss kvalifikationsgrund ska vara tillämplig kan kvalifikationsgrunden ofta ändå ge viss ledning för bedömningen av brottets svårhet. Även i sådana fall är omständigheterna normalt straffvärdehöjande, låt vara inte i sådan utsträckning att de i sig motiverar att brottet bedöms som grovt. De kan också vid en helhetsbedömning tillsammans med övriga omständigheter i målet göra att omständigheterna sammantagna bedöms som försvårande i motsvarande grad som de angivna kvalifikationsgrunderna och att brottet ändå rubriceras som grovt. (Jfr ”Vapenbilden” p. 14 och 26.)
Särskilt om gradindelning vid tagande av muta
13Rubriceringen och straffvärdebedömningen avseende tagande av muta ska ta sin utgångspunkt i de kvalifikationsgrunder som anges i straffbestämmelsen och i de skyddsintressen som ligger bakom lagstiftningen.
14En kvalifikationsgrund för grovt tagande av muta är att gärningen innefattat missbruk av eller angrepp på en särskilt ansvarsfull ställning. Av förarbetena framgår att den kvalifikationsgrunden är ett uttryck för att vissa arbets- och uppdragstagares uppgifter kräver ett mycket starkt integritetsskydd. Därvid har vissa exempel angetts. Sådant som utan tvekan ska omfattas är när gärningen involverat samhällets allra mest centrala beslutsfunktioner eller riskerat påverka rättsstatens funktionssätt eller annan myndighetsutövning av stor betydelse för allmänheten. (Se prop. 2011/12:79 s. 31 och 47.)
15En särskilt ansvarsfull ställning måste många gånger anses föreligga även vid annan myndighetsutövning, framför allt om den innefattar en självständig beslutanderätt och det saknas möjlighet att överpröva eller övervaka de beslut som befattningshavaren har fattat. Motsvarande gäller om de beslut som mutorna avser påverka kan medföra risker för människors liv och hälsa, exempelvis vid faror för trafiksäkerheten. (Jfr ”Trafikinspektörens mutbrott” NJA 2012 s. 307 p. 8.)
16En ytterligare kvalifikationsgrund är om gärningen ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning. Att mutbrottslighet har utövats systematiskt avser enligt förarbetena att det är fråga om ett upprepat beteende, allra helst om det har genomförts efter viss beräkning (se a. prop. s. 47).
Bedömningen i detta fall
17M.J. har vid 13 tillfällen i sin tjänst som besiktningstekniker tagit emot betalning för att utfärda besiktningsprotokoll där han godkänt bilar eller underkänt dem utan krav på ombesiktning trots att bilarna inte varit på plats för besiktning eller i vart fall inte besiktats på föreskrivet sätt. Var och en av gärningarna har utgjort ett särskilt brott.
18M.J. har tagit emot ersättning för att åsidosätta vad som ålegat honom i tjänsten. Eftersom tjänsten har innefattat myndighetsutövning, har brotten riktats mot ett av lagstiftningens primära skyddsintressen.
19Myndighetsutövningen har inneburit att M.J. i sin roll som besiktningstekniker självständigt har fattat beslut av stor betydelse för trafiksäkerheten. Besluten har inte kunnat överprövas, låt vara att fordon regelmässigt är underkastade krav på ny besiktning inom vissa tidsintervall. Vart och ett av brotten har därmed innefattat missbruk av en särskilt ansvarsfull ställning.
20Gärningarna har upprepats på ett likartat sätt. Alla brott utom ett har begåtts inom ett tidsintervall på fyra månader. De har till stor del involverat andra personer och måste anses ha utförts efter viss beräkning. Brottsligheten får bedömas ha haft en systematisk prägel, om än inte i sådan grad att det ensamt skulle ha lett till att brotten bedömts som grova.
21Det förhållandet att det har varit fråga om brottslighet som innefattat missbruk av en särskilt ansvarsfull ställning, och dessutom präglats av viss systematik, medför att samtliga mutbrott är att anse som grova. Att storleken på ersättningarna har varit förhållandevis låg ändrar inte denna bedömning.
22M.J. ska alltså dömas för 13 fall av grovt tagande av muta. Han ska dessutom dömas för 20 fall av osant intygande, grovt brott, och ett fall av tjänstefel.
23Som hovrätten konstaterat motsvarar den samlade brottslighetens straffvärde ett år och fyra månaders fängelse. På grund av det höga straffvärdet och brottslighetens art saknas utrymme att bestämma påföljden till något annat än fängelse (jfr ”Trafikinspektörens mutbrott” p. 18).
24Det som framkommit om M.J:s hälsa påverkar inte påföljdsbestämningen. Det finns heller inte skäl att sätta ned straffet på grund av sen lagföring eller långsam handläggning.
25Straffet ska således i enlighet med straffvärdet bestämmas till fängelse i ett år och fyra månader. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.
Domslut
HD fastställer hovrättens domslut.
*NJA 2025 s. 992 (red:s anm.).