Bilen i Halmstad
En bil har inte ansetts vara i förarens besittning på det sätt som krävs för tillämpning av äganderättspresumtionen i 4 kap. 18 § första stycket utsökningsbalken.
Sökord Utmätning · Besittning · Äganderättspresumtion
Kronofogdemyndigheten beslutade den 7 maj 2024 om utmätning av en bil med registreringsnummer – – – för betalning av P.B:s skulder i allmänna mål.
Nacka tingsrätt
E.B. överklagade i Nacka tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle upphäva det överklagade beslutet. Till grund för sin talan anförde hon bl.a. följande. Den utmätta bilen tillhör henne och det är hon som gjort alla betalningar avseende den. P.B. bor inte längre i Sverige, utan i Saudiarabien. Vid utmätningstillfället var han endast på besök i Sverige, vilket framgår av ingivna resehandlingar. Hon var med i bilen som passagerare då den utmättes.
Skatteverket bestred ändring och anförde bl.a. följande. De handlingar som E.B. inkommit med under handläggningen hos tingsrätten styrker inte att hon är bilens ägare. Hon har varken styrkt att hon med egna medel förvärvat bilen eller att hon betalar löpande kostnader för den. E.B. har därmed inte brutit besittningspresumtionen.
Tingsrätten (rådmannen Sara Markstedt) anförde i beslut den 25 juni 2024 följande.
Skälen för beslutet
Rättsliga utgångspunkter
En grundläggande princip vid verkställighet är att bara egendom som tillhör gäldenären eller som han eller hon ska anses vara ägare till kan tas i anspråk (4 kap. 17 § UB). I 4 kap. 18 och 19 §§ UB finns presumtionsregler som anger under vilka förutsättningar gäldenären ska anses vara ägare till lös egendom.
Enligt 4 kap. 18 § UB ska gäldenären anses vara ägare till lös egendom som han eller hon har i sin besittning, om det inte framgår att egendomen tillhör annan.
Av 4 kap. 19 § första stycket samma balk framgår bl.a. att gäldenären – vad gäller egendom som han eller hon har i gemensam besittning med sammanboende make eller maka – ska anses vara ägare till egendomen, om det inte görs sannolikt att de är samägare till den enligt lagen om samäganderätt och det inte heller framgår att den tillhör den andre eller någon annan.
Om gäldenären och annan än som avses i 4 kap. 19 § första stycket UB har lös egendom i sin gemensamma besittning, får egendomen utmätas endast om det framgår att den tillhör gäldenären (4 kap. 19 § andra stycket UB).
En allmän utgångspunkt vid tillämpning av besittningskravet för presumtionen i 4 kap. 18 § UB är att ett föremål anses vara i gäldenärens besittning när omständigheterna för en utomstående iakttagare tyder på att gäldenären är behörig att som ägare förfoga över föremålet. Så bör vara fallet om det föreligger en tillräckligt tydlig anknytning mellan egendomen och gäldenären, dvs. om gäldenären rent faktiskt kan förfoga över föremålet och detta befinner sig i sådant läge i förhållande till honom eller henne som normalt förknippas med äganderätt. Vid bestämmande av om anknytningen mellan gäldenären och egendomen är tillräckligt tydlig är egendomens beskaffenhet en aspekt av betydelse. Ett exempel på tydlig fysisk anknytning är då någon har en klocka på sig. Viss egendom är av det slaget att den vanligen kan förväntas innehas av flera personer med gemensam besittning. (Se NJA 2023 s. 570.)
Bedömningen i det här fallet
E.B. och P.B. är gifta. P.B. körde bilen vid utmätningstillfället. E.B. var med som passagerare. En bil är enligt tingsrätten en sådan typ av egendom som, även när en make eller maka kör den och den andra är med som passagerare, kan vara i deras gemensamma besittning. Tingsrätten bedömer att så har varit fallet vid utmätningstillfället. Besittningspresumtionen i 4 kap. 18 § är därför inte tillämplig.
E.B. har vidare uppgett att hon och P.B. separerat och att P.B. flyttat till Saudiarabien år 2017. Uppgiften får visst stöd av de resehandlingar som ingivits och de adressuppgifter till P.B. som framgår av bl.a. Kronofogdemyndighetens beslut. Tingsrätten bedömer sammantaget att det av handlingarna inte framgår att E.B. och P.B. skulle bo tillsammans. Besittningspresumtionen i 4 kap. 19 § första stycket UB är därför inte heller tillämplig. Tingsrätten har i bedömningen beaktat uppgiften i handläggarnoteringen från utmätningstillfället där det framgår att en sökning gjorts på P.B:s Facebook och att det där ska framgå att han bor i Halmstad.
Eftersom bilen alltså får anses ha varit i E.B:s och P.B:s gemensamma besittning, och då bestämmelsen i 4 kap. 19 § första stycket UB alltså inte är tillämplig, får bilen endast utmätas under de villkor som framgår av 4 kap. 19 § andra stycket UB. Det måste alltså framgå att bilen tillhör P.B. Bevisbördan ligger på sökanden.
Utredningen i ärendet ger enligt tingsrätten visst stöd för att bilen tillhör P.B. Den är – mot E.B:s uppgifter och det underlag hon gett in – enligt tingsrätten emellertid inte tillräcklig för att det ska framgå att så är fallet. Det överklagade beslutet ska därför upphävas. – – –.
Beslut
Tingsrätten upphäver det överklagade beslutet.
Svea hovrätt
Skatteverket överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle fastställa Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av personbilen med registreringsnummer – – –.
Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Christina Jacobsson samt hovrättsråden Christer Lundh och Åsa Andersson, referent) anförde i beslut den 1 augusti 2024 följande.
Skälen för beslutet
När det gäller frågan om utmätning av bilen gör hovrätten inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Skatteverkets överklagande ska därför avslås.
Beslut
Hovrätten avslår Skatteverkets överklagande.
Högsta domstolen
Skatteverket överklagade och yrkade att HD skulle fastställa Kronofogdemyndighetens beslut den 7 maj 2024 om utmätning av en personbil med registreringsnummer – – –.
E.B. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
P.B. yttrade sig.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Cornelia Edblad, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Skäl
Bakgrund
Punkterna 1–7 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s skäl.
Frågan i HD
8Den huvudsakliga frågan i målet är under vilka förutsättningar en personbil för privat bruk som framförs av gäldenären och i vilken fler personer än gäldenärens befinner sig kan anses vara i gäldenärens ensambesittning på sätt som krävs för tillämpning av äganderättspresumtionen i 4 kap. 18 § första stycket UB.
Utmätning av lös egendom
Punkterna 9–12 motsvarar i huvudsak punkterna 6–9 i HD:s skäl.
Besittning
Punkterna 13–16 motsvarar i huvudsak punkten 10 i HD:s skäl.
17Med gemensam besittning i 4 kap. 19 § UB avses att två eller flera personer var för sig eller endast gemensamt har faktiskt tillgång till egendomen (se Gregow, a.a. s. 178). Vid gemensam besittning ger besittningen inte mera stöd för den enes än för den andres äganderätt. Så gäller dock endast beträffande förhållandet till gäldenärens medbesittare, inte i förhållande till tredje man som inte har del i besittningen. (Se Gregow, Utsökningsrätt, 5 uppl. 2020, s. 169 f. och NJA 1986 s. 115.)
Betydelsen av egendomens beskaffenhet
18Bilar är en egendom vars storlek medför att de inte kan få så nära fysisk anknytning till sin ägare som mindre föremål. En bil kan inte bokstavligen vara ”i händerna” på någon. Bilar kan också lätt flyttas vilket ofta sker. (Jfr Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, s. 96.) För att tillgå och köra en bil krävs som utgångspunkt tillgång till bilens nycklar.
19Av bilens beskaffenhet följer att det som får anses utmärkande för anknytningen mellan personen och bilen är personens faktiska möjlighet att förfoga över bilen, dvs. den faktiska tillgången till bilen och dess nycklar samt det faktiska nyttjandet av bilen (jfr Gregow, a.a. s. 96).
20Den som kör en bil har som utgångspunkt bilen i sin omedelbara besittning. Men även om en bil inte befinner sig i en persons närhet utesluter inte det att bilen, om personen faktiskt har möjlighet att förfoga över den, kan anses vara i dennes besittning. Således är även bedömningen av om två eller flera personer har gemensam besittning till en bil avhängig personernas möjlighet att faktiskt förfoga över bilen.
21En bil kan alltefter omständigheterna ägas av en person eller flera personer gemensamt. Till skillnad från exempelvis inventarier i ett gemensamt hem eller egendom i ett bankfack som flera personer disponerar gemensamt, är bilar inte egendom av sådant slag, eller som förvaras på sådant sätt, att de typiskt sett kan förväntas innehas av flera personer med gemensam besittning. (Jfr prop. 1980/81:8 s. 429 ff. och ”Klockan i mittkonsolen” NJA 2023 s. 570 p. 18.) Enbart det förhållandet att det utöver gäldenären befinner sig ytterligare en eller flera personer i en bil är således inte en tillräcklig omständighet för att egendomen ska anses vara i deras gemensamma besittning.
Bedömningen i detta fall
22Prövningen avser frågan om Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning ska fastställas.
23I målet uppkommer frågan om makarna E.B. och P.B. vid utmätningstillfället var varaktigt samboende med varandra i den mening som avses i 4 kap. 19 § första stycket UB.
24E.B. har gjort gällande att hon och P.B. har bott åtskilda och inte haft gemensam ekonomi sedan 2017. Det är ostridigt att P.B. vid utmätningstillfället var registrerad som utvandrad från Sverige. Utredningen är sammantaget sådan att det inte kan anses utrett att E.B. och P.B. var samboende.
25P.B. körde bilen. Av omständigheterna har annat inte framkommit än att han därmed hade bilen i sin omedelbara besittning.
26E.B. färdades i bilen som passagerare. Hon och P.B. var inte samboende med varandra. Utifrån detta och vad som i övrigt framkommit om de faktiska förhållandena vid utmätningstillfället kan det inte anses utrett att E.B. hade möjlighet att förfoga över bilen, på egen hand eller endast gemensamt med P.B. Vid dessa förhållanden har P.B. haft ensambesittning till bilen. Det fanns alltså förutsättningar att vid utmätningen tillämpa presumtionsregeln i 4 kap. 18 § första stycket UB. För att bilen inte ska utmätas krävs därmed att det framgår att den tillhör E.B.
27E.B. har gjort gällande att hon förvärvat bilen av P.B. Hon har som stöd för att hon avbetalat lånet på bilen åberopat utdrag från sitt personkonto. Hon har även inkommit med fakturor och utdrag över betalningar hänförliga till kostnader för bilen, besiktningsprotokoll och flygbiljetter i P.B:s namn tur-och-retur mellan Qatar och Danmark vid tiden för utmätningstillfället. Det är ostridigt att E.B. vid utmätningen, och P.B. dessförinnan, var registrerad ägare till bilen. P.B. var registrerad som utvandrad från Sverige.
28P.B. hade bilen i sin besittning vid utmätningstillfället. Enbart den omständigheten att E.B. var registrerad som ägare till bilen medför inte att det framgår att hon äger den (jfr prop. 1980/81:8 s. 427 och NJA 1984 s. 410 I). Den utredning E.B. presenterat är sammantaget inte av sådan styrka som krävs för att det ska anses framgå att bilen tillhör henne. Med ändring av hovrättens beslut ska därför Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning fastställas.
29Inte heller är utredningen sådan att det finns skäl att förelägga E.B. att väcka talan enligt 4 kap. 20 § UB. Kronofogdemyndighetens beslut ska därför inte ändras i denna del.
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut fastställer HD utmätningen avseende personbilen – – –, Kronofogdemyndighetens utmätningsbeslut den 7 maj 2024.
HD:s avgörande
HD (justitieråden Stefan Johansson, Agneta Bäcklund, referent, Petter Asp, EricM. Runesson och Anders Perklev) meddelade den 16 december 2025 följande beslut.
Skäl
Bakgrund
1Polisen stoppade en personbil som P.B. körde. Hans maka E.B., som han inte bor tillsammans med, fanns med i bilen. Polisen kontaktade Kronofogdemyndigheten som beslutade att utmäta bilen för betalning av P.B:s skulder. Myndigheten tillämpade 4 kap. 18 § UB vid utmätningen.
2E.B. överklagade beslutet och hävdade att den utmätta bilen är hennes. Tingsrätten, som kom fram till att bilen vid utmätningen var i P.B:s och E.B:s gemensamma besittning, upphävde utmätningsbeslutet.
3Skatteverket överklagade tingsrättens beslut och gjorde gällande att P.B. som förare ensam har haft bilen i sin besittning och att den därför kan utmätas med tillämpning av 4 kap. 18 §.
4Hovrätten har avslagit överklagandet.
Frågan i HD
5Målet gäller främst under vilka förutsättningar en bil ska anses vara i förarens besittning på det sätt som krävs för tillämpning av äganderättspresumtionen i 4 kap. 18 § första stycket UB.
Utmätning av lös egendom
6Lös egendom får enligt 4 kap. 17 § UB utmätas om det framgår att egendomen tillhör gäldenären eller om han eller hon enligt 18 eller 19 § ska anses vara ägare.
7Gäldenären anses vara ägare till lös egendom som han eller hon har i sin besittning, om det inte framgår att egendomen tillhör någon annan (se 18 § första stycket). Presumtionen grundas på antagandet att lös egendom regelmässigt tillhör den som har egendomen i sin besittning. Det har därför ansetts rimligt att utgå från att egendomen tillhör besittaren så länge något annat inte har visats. (Se prop. 1980/81:8 s. 421 ff.)
8Lös egendom som gäldenären har i gemensam besittning med någon annan än samboende make eller sambo får utmätas endast om det framgår att egendomen tillhör gäldenären (se 19 § andra stycket). Bestämmelsen tillämpas när gäldenärens medbesittare gör anspråk på egendomen. Om någon annan, som inte har del i besittningen, hävdar att egendomen tillhör honom eller henne tillämpas i stället presumtionen i 18 § första stycket. (Jfr prop. 1980/81:8 s. 431.)
9För varaktigt sammanboende makar och för sambor gäller en särskild regel för egendom som de har i sin gemensamma besittning (se 19 § första stycket). Egendomen presumeras tillhöra gäldenären såvida det inte görs sannolikt att den är samägd enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt eller det framgår att egendomen tillhör den andre eller någon tredje person.
Allmänt om besittning
10En allmän utgångspunkt vid tillämpning av presumtionsregeln i 4 kap. 18 § första stycket UB är att ett föremål anses vara i gäldenärens besittning när omständigheterna för en utomstående iakttagare tyder på att gäldenären är behörig att som ägare förfoga över föremålet. Besittning till ett föremål föreligger främst när det befinner sig under någons omedelbara kontroll. Normalt gäller alltså att en person som faktiskt innehar ett föremål kan sägas ha det i sin besittning och det gäller oavsett om personen har rätt att inneha det eller inte. (Jfr ”Klockan i mittkonsolen” NJA 2023 s. 570 p. 14 och 15.)
11Samtidigt är det klart att besittningsrekvisitet inte helt kan begränsas till fall av direkt fysiskt innehav. Som exempel kan nämnas att en persons besittning till egendom normalt inte kan anses upphöra därför att egendomen rent tillfälligt och under hans eller hennes uppsikt innehas av någon annan (jfr ”Provkörningen” NJA 1986 s. 659 och ”Provturen” NJA 1995 s. 392). Det kan då bli fråga om gemensam besittning.
Om besittning till bilar i trafik
12Vid bedömning av vem som har besittning till ett föremål är dess beskaffenhet av betydelse. Bilar och båtar föranleder inte sällan särskilda svårigheter. (Jfr ”Klockan i mittkonsolen” p. 16 och Torkel Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, 1987, s. 96.)
13Den som kör en bil får sägas ha bilen under sin omedelbara kontroll; bilen är därför normalt i förarens besittning. Det framstår emellertid som tydligt att också andra personer än den som kör bilen kan ha den i sin besittning (se p. 11).
14Så kan vara fallet när två personer tillsammans använder en bil för att göra ett ärende. Om bilen före färden var i deras gemensamma besittning – till exempel genom att bilnyckeln förvarades i en gemensam bostad – kan den som är passagerare inte anses ha förlorat sin besittning enbart på den grunden att den andre kör bilen.
15Motsvarande måste gälla i sådana fall där flera personer, till exempel under en längre resa, turas om att köra en bil. Om den som före färden hade bilen i sin besittning följer med, kan han eller hon inte anses förlora besittningen enbart på grund av att någon annan tillfälligt kör bilen.
16Det sagda innebär att besittningsfrågan avseende bilar vid tillämpning av utsökningsbalken inte kan avgöras enbart genom att fastställa vem som vid utmätningstillfället kör bilen, låt vara att den personen i regel får anses ha bilen i sin besittning. Den centrala frågan blir i stället under vilka förutsättningar också någon annan, utöver föraren, kan sägas ha bilen i sin besittning.
17Den frågan kan inte besvaras generellt, utan prövningen måste göras med utgångspunkt från de omständigheter som i varje enskilt fall kan iakttas eller kontrolleras vid utmätningstillfället. I det sammanhanget är de upplysningar som då lämnas av de berörda av betydelse liksom omständigheterna i övrigt.
18Uppgifter om vem som är registrerad som ägare till bilen är här av betydelse, liksom annan information som är direkt tillgänglig i register. Dessa uppgifter är då främst relevanta för att pröva besittningsfrågan, inte för att utreda äganderättsförhållandena.
19Det sagda innebär att enbart ett påstående om att även någon annan person i bilen än föraren har den i sin besittning normalt inte är tillräckligt för att presumtionen i 4 kap. 18 § UB inte ska kunna tillämpas beträffande föraren. Ett sådant påstående måste vinna konkret stöd av omständigheterna i övrigt.
Bedömningen i detta fall
20P.B. och E.B. är gifta med varandra men bor inte tillsammans. En tillämpning av 4 kap. 19 § första stycket UB kan därför inte aktualiseras.
21De har båda gjort gällande att bilen tillhör E.B. och hon är också registrerad som ägare till bilen hos Transportstyrelsen. Vidare är P.B. i folkbokföringen registrerad som utflyttad ur riket. Makarna har en dotter i Sverige. P.B. har hävdat att han var på tillfälligt besök här, vilket får stöd av att det också funnits flygbiljetter i hans namn.
22Mot denna bakgrund måste den bedömningen göras att bilen var i P.B:s och E.B:s gemensamma besittning. Presumtionen i 4 kap. 18 § kan alltså inte tillämpas. Bilen får därmed utmätas för betalning av P.B:s skulder bara om det framgår att den tillhör honom. Utredningen visar inte att så är fallet.
23Hovrättens beslut ska därmed inte ändras.
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.