De neutrala dödsbodelägarna (NJA 2025 s. 20)

Sökord Talerätt · Dödsbo · Dödsbodelägare

Förutsättningar för en dödsbodelägare att med stöd av 19 kap. 12 a § ärvdabalken väcka och föra talan i eget namn men för dödsboets räkning. Samma dag avgjordes på motsvarande sätt mål Ö 376-24.

I ett protokoll den 5 oktober 2023 antecknade Solna tingsrätt följande.

I mål nr T 3786-22 har F.B. i eget namn – med stöd av 19 kap. 12 a § första stycket ÄB – väckt talan mot H.B. och framställt yrkanden om att H.B. ska förpliktas att återbära visst belopp till dödsboet efter G.B. I stämningsansökan angavs även övriga dödsbodelägare i dödsboet efter G.B. som svarande (L.B., K.B. och G.F.). Det förtydligades att yrkandet om att återbära medel endast är riktat mot H.B. men att L.B., K.B. och G.F. i egenskap av dödsbodelägare är att anse som svarande med anledning av bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader i 19 kap. 12 a § andra stycket ÄB i och med den nödvändiga processgemenskap som råder inom dödsboet. Dödsboet efter G.B. förvaltas av boutredningsmannen L.L.

Fråga har uppkommit om att avvisa F.B:s talan i mål T 3786-22 med anledning av bestämmelsen i 19 kap. 12 a § första stycket ÄB gällande förutsättningarna för F.B. att i eget namn föra talan för boets räkning.

F.B. har fått tillfälle att yttra sig gällande frågan om avvisning. Han har motsatt sig att tingsrätten avvisar hans talan. Han har gjort gällande att han kommer att göra en rättsförlust om talan avvisas, att boutredningsmannen har avstått från att föra boets talan, att dödsboets tillgångar är begränsade samt att förutsättningarna för honom att föra dödsboets talan därför är uppfyllda. Vidare har han återkallat sin talan mot dödsboet avseende rättegångskostnader.

Tingsrätten har beslutat att mål nr T 3786-22 ska handläggas gemensamt med mål nr T 10039-22. I mål nr T 10039-22 har F.B. i eget namn och för egen räkning framställt yrkanden mot H.B. med stöd av 7 kap. 4 § ÄB.

Tingsrätten (tf. chefsrådmannen Stefan Lättman) anförde följande i beslut den 5 oktober 2023.

1 F.B:s talan i mål nr T 3786-22 avvisas.

2 Mål nr T 10039-22 ska inte längre handläggas gemensamt med mål nr T 3786-22. De handlingar som avser mål nr T 10039-22 och som aktbilagerats i mål nr T 3786-22 (aktbilaga 10, 11, 13 och 14) ska registreras även i mål nr T 10039-22.

3 För att förenkla den fortsatta handläggningen av mål nr T 10039-22 föreläggs F.B. att senast den 26 oktober 2023 komma in med en sammanhållen stämningsansökan. Stämningsansökan ska innefatta ett specificerat yrkande, grunder och den bevisning som åberopas i målet.

Huvudregeln är att ett dödsbo i en rättegång företräds av en boutredningsman eller av samtliga dödsbodelägare i förening. Bestämmelsen i 19 kap. 12 a § första stycket ÄB utgör ett undantag från denna huvudregel och innebär att dödsbodelägare under vissa förutsättningar kan föra talan som part i eget namn för dödsboets räkning. Av bestämmelsen framgår att en förutsättning för att så ska kunna ske är att övriga dödsbodelägare är motparter i målet och att boutredningsmannen avstår från att föra boets talan.

Boutredningsmannen har avstått från att föra dödsboets talan. L.B., K.B. och G.F. för inte talan i eget namn mot H.B. För att F.B. i eget namn ska få föra talan för boets räkning krävs därmed att L.B., K.B. och G.F. jämte H.B. är motparter i målet.

F.B. har inte framställt något yrkande mot L.B., K.B. och G.F. L.B., K.B. och G.F. är alltså rätteligen inte motparter i målet. I sammanhanget ska framhållas att ett eventuellt yrkande om ersättning för rättegångskostnader enligt 19 kap. 12 a § andra stycket ÄB ska riktas mot dödsboet och inte enskilda dödsbodelägare. L.B., K.B. och G.F. kan därmed inte heller vara motparter i fråga om ersättning för rättegångskostnaderna i målet. Eftersom samtliga dödsbodelägare inte är motparter i målet kan 19 kap. 12 a § första stycket ÄB inte tillämpas. Därmed saknar F.B. rätt att föra talan i eget namn för dödsboets räkning. F.B:s talan ska därför avvisas.

F.B. överklagade beslutet i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle undanröja beslutet och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Hovrätten (hovrättsråden Kenneth Nordlander, Carin Häckter och Claes Lewenhaupt, referent) undanröjde i beslut den 21 december 2023 tingsrättens beslut och visade målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

Tingsrätten har avvisat talan med hänvisning till att F.B. inte framställt några yrkanden mot tre av svarandena. Tingsrätten har således tillämpat 42 kap. 2 § första stycket 1 RB, som uppställer ett krav på att en stämningsansökan ska innehålla ett bestämt yrkande.

I den rättsvetenskapliga litteraturen har dock uttalats att 19 kap. 12 a § ÄB kan vara att se som en specialreglering i förhållande till 42 kap. 2 § RB (se särskilt Lind & Walin, Ärvdabalken Del II, 17 feb. 2023, version 6Ö, JUNO, kommentarerna till 18 kap. 1 b § och 19 kap. 12 a §; jfr även Lind m.fl., Svensk familjerättspraxis, 24 nov. 2023, version 42, JUNO, avsnitt C. C VIII. c) 1). Skälet till att här uppfatta ärvdabalkens bestämmelse som en specialreglering skulle vara de särskilda förhållandena i ett dödsbo, dvs. den nödvändiga processgemenskap som råder mellan dödsbodelägarna. Om tolkningen är riktig blir innebörden att det vid en talan enligt 19 kap. 12 a § ÄB, trots kravet på ett bestämt yrkande i rättegångsbalken, skulle vara acceptabelt att det inte finns något yrkande mot vissa av svarandena. Det skulle med denna tolkning av bestämmelserna alltså vara tillräckligt att den egentliga talan riktar sig mot en eller flera dödsbodelägare och att övriga dödsbodelägare som inte vill delta på kärandesidan stäms in som svarande i målet utan att något direkt yrkande riktas mot dem. En sådan talan har också accepterats i tidigare hovrättsavgöranden (se t.ex. Hovrätten för Övre Norrlands beslut den 26 mars 2001 i mål nr Ö 111-00 och Svea hovrätts beslut den 2 februari 2015 i mål nr Ö 11719-14).

Mot denna tolkning talar framför allt ett uttalande av justitierådet Johan Munck i hans tillägg för egen del i rättsfallet NJA 2007 s. 69, där denne menar att bestämmelsen i 19 kap. 12 a § ÄB inte kan uppfattas som en specialreglering i förhållande till rättegångsbalken. Justitierådet Munck anser i stället att regleringen i 19 kap. 12 a § ÄB inte fungerar för att föra en talan av det nu aktuella slaget. En hänvisning till NJA 2007 s. 69 i lagkommentaren till 42 kap. 2 § RB antyder att även författarna till denna kommentar anslutit sig till justitierådet Muncks uppfattning (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 7 jun. 2023, version 94, JUNO, kommentaren till 42 kap. 2 §).

Även med beaktande av de uttalanden justitierådet Munck gjort finner hovrätten att det finns skäl att ta fasta på den tolkning som innebär att ärvdabalken i en situation som den aktuella får företräde framför rättegångsbalken; en sådan tolkning framstår också som ändamålsenlig. Att lagstiftarens avsikt varit att en talan mot övriga dödsbodelägare ska vara möjlig att föra även i en situation där en fullgörelsetalan i praktiken endast kan riktas mot en av dödsbodelägarna, men samtliga dödsbodelägare inte vill ansluta på kärandesidan, får även sägas ha förankring i förarbetena (se prop. 1980/81:48 s. 34; jfr dock justitierådet Muncks ovan nämnda tillägg). Det finns emellertid inte något klargörande avgörande från HD som tar sikte på den nu aktuella situa­tionen. Mot bakgrund av det anförda och då F.B. har stämt in samtliga övriga dödsbodelägare i målet, anser hovrätten att han även utan yrkande mot tre av dödsbodelägarna får anses ha talerätt för döds­boets räkning.

Hovrättens ställningstagande innebär att tingsrättens avvisningsbeslut varit felaktigt. Tingsrättens beslut ska därför undanröjas och målet visas åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

H.B. överklagade och yrkade att HD skulle avvisa F.B:s talan.

F.B. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Erika Hed, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Frågan i HD

1 När ett dödsbo förvaltas av boutredningsman får enligt 19 kap. 12 a § ÄB var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet och boutredningsmannen avstår från att föra boets talan.

2 Frågan i målet är om en dödsbodelägare får väcka talan i eget namn men för boets räkning även om yrkande inte framställs mot samtliga övriga delägare.

Bakgrund

3 H.B. och F.B. är delägare i dödsboet efter G.B. Även L.B., K.B. och G.F. är delägare i dödsboet, i sin egenskap av barn till G.B:s tidigare avlidne make A.B.

4 Dödsboet förvaltas av en boutredningsman. Boutredningsmannen har avstått från att föra boets talan.

5 F.B. väckte talan i eget namn men för boets räkning och yrkade att tingsrätten skulle förplikta H.B. att till dödsboet återbära ett visst belopp. Till stöd för sin talan åberopade F.B. 3 kap. 3 § andra stycket ÄB och anförde sammanfattningsvis följande. G.B. har fört över pengar och egendom (bland annat en andel i en fastighet) till H.B. på ett sådant sätt att G.B:s tillgångar genomgått en väsentlig minskning. De medel som finns i boet förslår inte till täckande av det vederlag som efterarvingarna har framställt yrkande om hos boutredningsmannen. H.B. har insett eller bort inse att gåvorna lände efterarvingarna till förfång.

6 L.B., K.B. och G.F. angavs som svarande i stämningsansökan utan att något yrkande framställdes mot någon av dem.

7 Tingsrätten avvisade F.B:s talan med hänvisning till att L.B., K.B. och G.F. inte var att anse som motparter i målet. Hovrätten har undanröjt tingsrättens beslut och återförvisat målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

Rättsliga utgångspunkter

Dödsboet som rättssubjekt

8 I mål som rör ett dödsbo tillkommer partsbehörighet boet i egenskap av självständig juridisk person. Som utgångspunkt är det delägarna som gemensamt företräder boet i rättegång (se 18 kap. 1 § ÄB). Om boet förvaltas av boutredningsman är huvudregeln i stället att det är boutredningsmannen som företräder boet (se 19 kap. 12 §).

Dödsbodelägares talan i eget namn men för boets räkning

9 När ett dödsbo förvaltas av boutredningsman får var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning under förutsättning att övriga delägare är motparter i målet och boutredningsmannen avstår från att föra boets talan (se 19 kap. 12 a §). Liknande bestämmelser finns för de fall när boet inte är avträtt till förvaltning samt när det förvaltas av testamentsexekutor med behörighet att företräda boet i rättegång (se 18 kap. 1 b § respektive 19 kap. 20 a §).

10 En förutsättning för att en talan ska tillåtas med stöd av nämnda undantagsbestämmelser är enligt förarbetena att samtliga delägare är parter i målet antingen på kärande- eller svarandesidan. På så vis blir dödsboet i sin helhet indirekt representerat och varje delägare får tillfälle att i målet föra fram det material som domstolen kan lägga till grund för sitt avgörande. (Jfr prop. 1980/81:48 s. 23 f.)

11 I den juridiska litteraturen har framhållits att undantagsbestämmelserna infördes i syfte ett lösa interna tvister dödsbodelägarna emellan. Det har uttalats att det då ligger i sakens natur att alla delägare inte kan uppträda som kärande. (Se Göran Lind och Anna Singer, Svensk familjerättspraxis (2024, version 43, JUNO) under C VIII. Boutredning samt Elisabeth Lehrberg, Processgemenskap, 2 uppl. 2000, s. 186.)

Förhållandet till neutrala dödsbodelägare

12 I förarbetena anges som exempel att tre av fyra delägare väcker talan mot den fjärde om att denne ska utge viss egendom till boet. Om en av delägarna vill förhålla sig neutral och alltså stå utanför rättegången, har de andra delägarna talerätt endast om deras talan riktas också mot den passiva delägaren, alltså med yrkande om att också denne ska utge den omtvistade egendomen. (Se a. prop. s. 34 och 36.)

13 Det nyss nämnda förarbetsuttalandet har kritiserats i den juridiska litteraturen för att inte vara förenligt med principerna om rättegång i tvistemål (se Göran Lind och Gösta Walin, Ärvdabalken Del II (2023, version 6Ö, JUNO), kommentaren till 18 kap. 1 b § ÄB samt Lehrberg, a.a., s. 189. Jfr även justitierådet Johan Muncks tillägg för egen del i NJA 2007 s. 69). Bland annat hänvisas till att en ansökan om stämning ska innehålla ett bestämt yrkande (se 42 kap. 2 § första stycket första punkten RB) och att ett grundlöst yrkande kan avvisas eller föranleda omedelbar dom då saken är uppenbar (se 4 respektive 5 §).

14 En delägare som inte har något yrkande riktat mot sig kan inte anses vara svarande i rättegången och därmed inte heller motpart. Det kan ändå finnas skäl att tillåta en enskild delägares talan i eget namn men för boets räkning när annan delägare som hade kunnat uppträda på kärandesidan avstår från att göra det.

15 Om talan inte tillåts under sådana omständigheter omöjliggörs en talan för boets räkning. Ändamålsskäl talar därför för att tillåta talan. Intressemotsättningen delägarna emellan gör sig inte lika starkt gällande när delägare väljer att vara neutrala som när delägare inte kan uppträda på kärandesidan. Likväl hindrar intressemotsättningen den delägare som vill väcka talan från att tillvarata sin rätt om talan inte tillåts.

16 Av relevans i sammanhanget är att en talan som går ut på att boet ska tillföras egendom sannolikt skulle avvisas om den fördes av delägare för egen räkning (jfr NJA 1979 s. 169). Nämnas kan också att delägare som väckt talan i eget namn får stå för rättegångskostnaderna om han förlorar målet. Endast i den mån kostnaderna täcks av det som kommit boet till godo genom rättegången har delägaren rätt till ersättning för kostnaderna i målet (se 19 kap. 12 a § andra stycket ÄB).

Representation av samtliga dödsbodelägare

17 Möjligheten för dödsbodelägare att väcka talan i eget namn men för boets räkning utgör ett avsteg från utgångspunkten att ett dödsbo kan företrädas endast av delägarna gemensamt. Mot den bakgrunden finns kravet på att samtliga övriga delägare ska vara motparter i målet för att en talan ska tillåtas enligt undantagsbestämmelserna.

18 En förutsättning för att en talan för boets räkning ska tillåtas när samtliga delägare inte är parter i målet är därför att deras rättigheter i egenskap av delägare tillvaratas på liknande sätt som om de vore parter. De måste till exempel ges tillfälle att yttra sig och få möjlighet att tillföra material i processen.

Bedömningen i detta fall

19 Det hade inte fyllt någon praktisk funktion att rikta det i målet framställda yrkandet mot L.B., K.B. eller G.F. eftersom det inte finns något anspråk att rikta mot dem. Under sådana omständigheter och då boutredningsmannen avstått från att föra dödsboets talan ska F.B:s talan tillåtas.

20 Överklagandet ska därför avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, referent, Stefan Johansson, Petter Asp och Margareta Brattström) meddelade den 22 januari 2025 följande beslut.

1 H.B. och F.B. är delägare i dödsboet efter G.B., vilket förvaltas av en boutredningsman. Även L.B., K.B. och G.F. är delägare i dödsboet.

2 F.B. väckte talan i eget namn men för boets räkning och yrkade att tingsrätten – med tillämpning av 3 kap. 3 § andra stycket ÄB – skulle förplikta H.B. att till dödsboet återbära närmare två miljoner kronor. Det yrkade beloppet motsvarade värdet av gåvor som F.B. uppgav att H.B. hade fått av G.B.

3 L.B., K.B. och G.F. uppträder inte som kärandeparter i målet vid sidan av F.B. I stämningsansökan har F.B. angett dem som svarande utan att rikta något yrkande mot någon av dem.

4 Boutredningsmannen har avstått från att föra boets talan.

5 Frågan i målet gäller under vilka förutsättningar en dödsbodelägare kan väcka och föra talan i eget namn men för dödsboets räkning.

6 I mål som rör ett dödsbo har boet partsbehörighet i egenskap av juridisk person. Dödsbodelägarna företräder gemensamt dödsboet mot tredje man samt har rätt att gemensamt föra talan för dödsboets räkning och svara i mål som rör boet (se 18 kap. 1 § ÄB).

7 När dödsboet förvaltas av en boutredningsman är det i stället boutredningsmannen som företräder dödsboet mot tredje man och har rätt att tala och svara i mål som rör boet (se 19 kap. 12 §).

8 Det finns bestämmelser som ger enskilda dödsbodelägare rätt att i vissa fall föra talan för boets räkning.

9 När dödsboet förvaltas av en boutredningsman får var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet och boutredningsmannen avstår från att föra boets talan. Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet, i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången. (Se 19 kap. 12 a §.)

10 Det finns också bestämmelser med motsvarande innehåll som reglerar de fall när dödsbodelägarna själva gemensamt förvaltar boets egendom och när dödsboet förvaltas av en testamentsexekutor med behörighet att företräda boet i rättegång (se 18 kap. 1 b § och 19 kap. 20 a §).

11 Regleringen om dödsbodelägares rätt att föra talan för dödsboets räkning infördes 1981 i syfte att lagfästa tidigare praxis. När det gäller den situationen att dödsboet har avträtts till förvaltning av boutredningsman hänvisas i förarbetena till ”Fastigheten Ren” NJA 1969 s. 437, ”Stadsägan i Solumshamn” NJA 1972 s. 586 och ”Fastighetsföreningen Ekhöjden” NJA 1974 s. 623. I dessa fall hade dödsbodelägare getts rätt att föra talan under förutsättning att samtliga dödsbodelägare var parter i målet, antingen på kärande- eller svarandesidan, samt att boutredningsmannen hade ansett sig ha slutfört sitt uppdrag eller avstått från att föra talan. Bestämmelserna om enskild delägares rätt att föra talan för boets räkning utformades så att dessa förutsättningar fortsatt skulle gälla. (Se prop. 1980/81:48 s. 23, jfr även ”Kvarteret Selleriet” NJA 1976 s. 615.)

12 I förarbetena betonas att regleringen innebär att dödsboet i sin helhet kommer att bli indirekt representerat och att varje delägare får tillfälle att i målet föra fram material som domstolen kan lägga till grund för avgörandet (se a. prop. s. 24).

13 Det uttalas också att enskilda dödsbodelägare kan föra talan för egen räkning, även om deras talan kan synas röra dödsboet (se a. prop. s. 23 med där gjorda hänvisningar till praxis, jfr dock ”Fastigheterna i Heda” NJA 1979 s. 169).

14 En fråga som uppmärksammades i förarbetena är vad som gäller när någon av dödsbodelägarna vill förhålla sig neutral och inte delta i processen. I förarbetena anges att om en dödsbodelägare vill stå utanför rättegången så har de andra delägarna talerätt endast om deras talan riktas också mot honom eller henne, alltså med yrkande att också han eller hon ska utge den omtvistade egendomen. (Se a. prop. s. 34.)

15 Uttalandet har kritiserats för att inte vara förenligt med principerna om rättegången i tvistemål (se Gösta Walin och Göran Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, 6 uppl., 2017, s. 60 samt Elisabeth Lehrberg, Processgemenskap, 2 uppl. 2000, s. 189. Jfr även justitierådet Johan Muncks tillägg för egen del i ”Den tredje delägaren” NJA 2007 s. 69). Bland annat hänvisas till att en ansökan om stämning ska innehålla ett bestämt yrkande och att ett grundlöst yrkande kan avvisas eller föranleda omedelbar dom då saken är uppenbar (se 42 kap. 2, 4 och 5 §§ RB).

16 Kritiken bygger på att förarbetsuttalandet inte ska förstås så att det också i dessa fall förutsätts att det förs en allvarligt menad talan även mot den neutrala dödsbodelägaren. Vidare har uttalandet uppfattats på så sätt att bestämmelserna om enskild delägares rätt att föra talan för boets räkning skulle kunna ses som en specialreglering i förhållande till rättegångsbalkens bestämmelser och ge möjlighet att föra talan mot dödsbodelägare utan att någon egentlig talan riktas mot honom eller henne (se Gösta Walin och Göran Lind, a.a., s. 60).

17 Frågan är om regleringen i 19 kap. 12 a § – läst i ljuset av uttalandet i förarbetena – innebär att talan i dessa fall ska kunna anses riktad mot någon som det egentligen inte finns något anspråk mot.

18 Det skulle vara mindre väl förenligt med generella processrättsliga principer om käranden kunde rikta ett grundlöst yrkande mot en neutral dödsbodelägare och därigenom få talerätt enligt bestämmelsen. En sådan ordning skulle också väcka frågor om hur den delägaren ska behandlas i rättegången. Det framstår inte heller som rimligt att det ska vara möjligt att tillerkännas rätt att föra boets talan endast genom att ange samtliga övriga delägare som motparter i stämningsansökan.

19 Av särskild betydelse är vidare att bestämmelsen i 19 kap. 12 a § innehåller ett undantag från huvudregeln i 12 § om att det är boutredningsmannen som för boets talan (jfr även 18 kap. 1 b § och 19 kap. 20 a § som innehåller motsvarande undantag för andra situationer). Ordalydelsen i bestämmelsen är klar och innebär att en förutsättning för att en dödsbodelägare ska kunna föra talan i eget namn men för dödsboets räkning är att samtliga övriga dödsbodelägare är motparter.

20 Det anförda leder till slutsatsen att bestämmelsen i 19 kap. 12 a § bör ges den innebörden att samtliga dödsbodelägare måste vara parter, som kärande eller som svarande med ett yrkande riktat mot sig, för att en dödsbodelägare ska få väcka och föra talan i eget namn men för dödsboets räkning. Det yrkande som riktas mot en svarande måste vara av sådan karaktär att det utgör ett allvarligt menat anspråk som rör honom eller henne.

21 F.B. har väckt talan mot H.B. med ett yrkande riktat mot henne. L.B., K.B. och G.F. har inte biträtt hans talan. Att han i stämningsansökan tagit upp dem som svarande medför inte att de har ställning som parter i processen. Detta innebär att övriga dödsbodelägare inte är motparter i målet och att F.B. därför inte har rätt att föra talan i eget namn för boets räkning.

22 Hovrättens beslut ska därför ändras och F.B:s talan avvisas.

HD ändrar hovrättens beslut och avvisar F.B:s talan.

Justitierådet Margareta Brattström tillade för egen del följande.

Vid införandet av bestämmelserna i 18 kap. 1 b § samt 19 kap. 12 a och 20 a §§ ÄB förefaller en av lagstiftarens intentioner ha varit att en dödsbodelägare i vissa fall skulle ha rätt att föra talan för dödsboets räkning även om en eller flera andra delägare ville förhålla sig neutrala och stå utanför rättegången (jfr ovan p. 14). Ändamålsskäl kan tala för en sådan ordning.

I situationer som den förevarande (när talan förs med stöd av 3 kap. 3 § andra stycket ÄB) kan det ifrågasättas om grunden för ett anspråk riktat mot en av flera dödsbodelägare överhuvudtaget kan komma under prövning enligt gällande rätt om inte övriga delägare deltar som parter på kärandesidan. En boutredningsman, som har att bevaka dödsboets och samtliga dödsbodelägares intressen, kan knappast föra en sådan talan för boets räkning. Vidare är det oklart om en enskild dödsbodelägare har möjlighet att för egen del föra en sådan talan mot annan delägare i syfte att få ytterligare arvslott (jfr ovan p. 13 med hänvisningen till ”Fastigheterna i Heda”). Rättsläget får anses vara otillfredsställande.

Finland har bestämmelser angående vem som har rätt att föra talan för ett dödsbo som i hög grad motsvarar de svenska (jfr 18 kap. 2 § samt 19 kap. 13 och 21 §§ i den finska ärvdabalken med 18 kap. 1 och 1 b §§ samt 19 kap. 12 och 20 §§ i ÄB). En skillnad gäller dock beträffande förutsättningarna för en dödsbodelägare att föra talan för dödsboets räkning. Enligt finsk rätt ska dödsbodelägaren ”instämma övriga delägare att höras i saken” (18 kap. 2 § andra stycket finska ärvdabalken). I litteraturen uttrycks detta som att bestämmelserna om samförvaltning av dödsbo inte hindrar en dödsbodelägare från att föra talan till godo för dödsboet, även om de övriga delägarna inte förenar sig om talan (se Urpo Kangas, Familje- och kvarlåtenskapsrättens grunder, 2015, s. 485; jfr även s. 491 angående bristande behörighet för en boutredningsman att föra talan om återbärande av värden till dödsboet med stöd av motsvarande bestämmelse som i 3 kap. 3 § andra stycket ÄB).

Utformningen av den finska talerättsregeln torde innebära att det inte, som i svensk rätt, uppställs krav på att samtliga delägare är parter i en rättegång där en dödsbodelägare för talan för boets räkning. Med en sådan ordning har en dödsbodelägare möjlighet att initiera en rättslig prövning av ett anspråk mot annan dödsbodelägare samtidigt som övriga delägare – genom att stämmas in för att höras i processen – ges tillfälle att föra fram material utan att för den sakens skull behöva vara part i målet (jfr ovan p. 12). Det kan finnas skäl att överväga om en liknande lösning bör införas i svensk rätt.