Pontonbryggan (NJA 2025 s. 616)

Sökord Avtal · Fullmakt · Tjänst

Ett bolag har insett att den som beställt en tjänst har gjort det i annans namn. Fråga om hur synligt det måste vara för bolaget vem som är huvudman för att huvudmannen ska anses vara beställare.

J.G., J.H., Jo.H., J.L., L.L., P.M., K.P. och T.P. förde talan vid Göteborgs tingsrätt mot SF Pontona Sverige AB på det sätt som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Helena Josefsson, tf. rådmannen Lovisa Rova och adjungerade ledamoten Mikael Hansson) anförde följande i dom den 5 juli 2022.

J.G., J.H., Jo.H., J.L., L.L., P.M., K.P. och T.P. (kärandena) bor på olika fastigheter i Munkaskog utanför Jönköping och är grannar. De ägde tillsammans en ponton. Pontonens storlek var 3 meter x 20 meter. Pontonen hade tidigare varit placerad i en annan del i Vättern men skulle, efter att pontonen reparerats, placeras i Vättern utanför Munkaskog.

J.L. tog under sommaren 2017 kontakt med SF Pontona Sverige AB (SF Pontona) angående en prisförfrågan för arbete med reparation, transport och förankring av pontonen. SF Pontona hade sålt pontonen till en tidigare ägare. SF Pontona gav, genom S.J., ett prisförslag för arbetet inklusive material. SF Pontona fick inte då något uppdrag, och reparation och transport av pontonen skedde i annan ordning.

I april 2019 bad J.L. om en ny offert avseende enbart en kortare transport och förankring av pontonen inklusive materialkostnad. Detta ledde till ett avtal våren 2019 om att SF Pontona skulle utföra tjänsten. Den 8 augusti 2019 utförde SF Pontona förankringsarbetet av pontonen. Efter anvisning av J.L. ställdes fakturan för SF Pontonas arbete till [J.H:s] Bygg AB, som också betalade fakturan.

Efter att förankringsarbetet utförts var SF Pontona under hösten 2019 på plats vid Munkaskog två gånger eftersom pontonen hade flyttat på sig. Vid det första tillfället gick det inte att utföra något arbete på grund av väderförhållandena. SF Pontona utförde en justering av pontonens placering vid det andra tillfället. Under mars 2020 draggade pontonen, bröts sönder och drev upp på land med olika följdskador som effekt.

Kärandena anser att SF Pontona är ansvarigt för att pontonen draggat och för de följdskador som uppkommit till följd av det. SF Pontona har bestritt ansvar.

J.G., J.H., Jo.H., J.L., L.L., P.M. och T.P. har yrkat att tingsrätten ska förplikta SF Pontona att betala 36 714 kr till var och en av dem och K.P. har yrkat att tingsrätten ska förplikta SF Pontona att betala 34 214 kr till henne, alla belopp jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 16 april 2021 till dess betalning sker.

SF Pontona har bestritt yrkandena. SF Pontona har inte vitsordat några kapitalbelopp men har däremot vitsordat sättet att beräkna ränta som skäligt i och för sig.

Kärandena har som konsumenter beställt arbeten av SF Pontona avseende förankring av en brygga. Förankringsarbetena har inte utförts på ett fackmässigt sätt, vilket har lett till att bryggan draggat och så småningom därmed förstörts. Det föreligger därför fel i det förankringsarbete som utfördes av SF Pontona. För det fall SF Pontona ansett att förankring inte varit möjligt har det ålegat dem att avråda kärandena från att utföra arbetet.

Redan före det att bryggan draggat har kärandena reklamerat det bristfälliga arbetet till SF Pontona, och även vid var tidpunkt som bryggan flyttat på sig. Kärandena har reklamerat i rätt tid. SF Pontona har försökt avhjälpa bristerna i arbetet men avhjälpandet var inte tillräckligt eftersom bryggan draggade, gick på grund och gick sönder.

Det bristfälligt utförda arbetet har lett till att kärandena lidit skada genom att de fått kostnader för att frakta bort bryggan samt för att sanera på och runt den plats där bryggan var belägen.

I första hand har SF Pontona inte träffat något avtal med någon av de privatpersoner som angetts som kärandeparter. Samtliga av kärandena, med undantag för J.L., är okända för bolaget. SF Pontona har i stället träffat avtal med ett bolag om tjänsten att ankra upp pontonen på anvisad plats. I och med att ett avtalsförhållande inte föreligger med någondera av kärandena saknar dessa var och en för sig saklegitimation i förhållande till SF Pontona.

I andra hand, för det fall att kärandena konstateras ha saklegitimation, har den påstådda bristen i SF Pontonas utförande av tjänst med den aktuella följden reklamerats för sent, varför påföljd inte kan göras gällande mot SF Pontona.

I tredje hand, för det fall att rättidig reklamation konstateras vara för handen och ansvar i någon del kan åläggas SF Pontona, är sakförhållandena sådana att ansvar är uteslutet på grund av att SF Pontonas åtagande endast omfattat uppankring på anvisad plats, där ansvaret för platsens lämplighet åvilat den som anvisat platsen. Den aktuella platsens bottenbeskaffenhet och läge i Vättern måste anses vara orsaken till att pontonen draggat, inte fel i utförandet av uppankringstjänsten som sådan.

I fjärde hand, för det fall att SF Pontona anses bära ett ansvar för uppankringen av pontonen på anvisad plats, ska detta ansvar i vart fall jämkas med hänsyn till medvållande på beställarens sida, genom att den anvisade platsens bottenbeskaffenhet och läge i Vättern var sådant att den varit orsaken till att pontonen draggat. Jämkning ska i första hand ske till noll och i andra hand till halva det fakturerade arvodet för uppankringstjänsten, det vill säga 51 298 kr inklusive mervärdesskatt.

Det är kärandena som har träffat det aktuella avtalet med SF Pontona. J.L. har vid beställning av arbetet agerat på uppdrag av samtliga ägare av pontonen. Om det för SF Pontona framstått som oklart med vem bolaget träffat avtal har det ålegat bolaget att försäkra sig om det.

Kärandena har inte reklamerat för sent. Mot bakgrund av det händelseförlopp som varit och de åtgärder som kärandena vidtagit är det uppenbart att kärandena har reklamerat i tid.

SF Pontona bär ansvar för felet. Kärandena har utgått från att SF Pontona skulle avråda dem om den utpekade platsen inte var lämplig för förankring, vilket SF Pontona inte har gjort. Det har också ålegat SF Pontona att uppmana kärandena att göra en särskild bottenundersökning om det hade krävts. Det har inte SF Pontona gjort. SF Pontona har inte heller fått något begränsat uppdrag av kärandena. Kärandena kan därför inte heller anses vara medvållande till någon skada.

Kärandena bor på fastigheter i Habo där det finns goda badmöjligheter. Det uppstod en diskussion om att ordna en brygga och bilda en bryggförening. Det fanns en tillgänglig brygga ungefär 1,5 mil från Munkaskog, som dock behövde renoveras. J.L. tog därför kontakt med SF Pontona för att få en offert på kostnaden för renovering, transport och förankring.

Kärandena bestämde sig för att renovera bryggan själva och anordna transporten av bryggan. De köpte arbetet med att förankra bryggan av SF Pontona. Kärandena har alla bidragit med finansiering och i olika utsträckning avseende övrigt arbete, t.ex. renovering, genom att tillhand­ahålla material eller ombesörja transport.

Avtalet med SF Pontona träffades under våren 2019 och innefattade förankringsarbete och material för att förankra bryggan. Parterna var överens om att arbetet skulle utföras på löpande räkning. Förankringsarbetet utfördes den 8 augusti 2019.

”Bryggföreningen” är inte en förening utan bryggan är samägd av kärandena. J.L. har agerat på uppdrag av samtliga bryggägare och det är därför den samlade kretsen kärandeparter som är beställare av arbetet och parter i avtalet med SF Pontona. Varken bolaget Vettertryck AB eller bolaget [J.H:s] Bygg AB har beställt något arbete av SF Pontona. Jo.H. ägde tidigare [J.H:s] Bygg AB. SF Pontona fakturerade det bolaget eftersom SF Pontona inte ville fakturera en så stor krets som åtta enskilda personer. Den slutliga kostnaden för material och det arbete som SF Pontona utförde har burits av samtliga ägare. Om det var oklart för SF Pontona vem som bolaget träffade avtal med har det ålegat bolaget att skaffa klarhet i den frågan.

Ungefär en månad efter att arbetet utförts började bryggan att dragga. Den 13 oktober 2019 hade bryggan flyttat sig cirka tre meter i sidled. J.L. kontaktade SF Pontona för att meddela bolaget detta. SF Pontona svarade att de skulle skicka en representant för att åtgärda problemet. Kärandena hörde inte av SF Pontona efter det. Den 28 oktober 2019 kontaktade J.L. på nytt SF Pontona för att påminna om åtagandet om åtgärdande samt för att meddela att bryggan nu flyttat sig ytterligare i sidled.

I början av november 2019 kom representanter från SF Pontona för att åtgärda den bristfälliga förankringen. Det blåste dock så kraftigt att det inte var möjligt att utföra arbetet vid det tillfället. Veckan därpå återkom bolaget för att åtgärda förankringen. Bryggan lades på den plats där den ursprungligen förankrats och SF Pontona säkrade upp bryggan med tampar mot land. Kärandena fick beskedet att SF Pontona hade för avsikt att ändra förankringen till våren när väderförhållandena var bättre och att den förankring man nu gjort var tillfällig för att säkra bryggans förankring under vintern. SF Pontona lämnade kvar material på platsen.

Den 8 december 2019 flyttade sig bryggan på nytt och J.L. tog återigen kontakt med SF Pontona och fick besked om att åtgärdande skulle ske först under våren.

Under mars 2020 draggade bryggan så att den hamnade mot en sten, bröts sönder och drev upp på land. Räddningstjänsten, som besökte platsen i samband med detta, uppmanade kärandena att omedelbart vidta åtgärder för att begränsa spridningen av frigolit från den trasiga bryggan, varför kärandena fick utföra ett eget saneringsarbete. Kärandena anlitade även extern hjälp för att hantera bortforslingen av bryggan och för att utföra vissa åtgärder beträffande saneringen.

Med anledning av händelsen i mars 2020 kontaktade J.L. på nytt SF Pontona och fick då besked att bolaget inte var berett att ta något ansvar trots tidigare försök till avhjälpande. Mot bakgrund av det anförda är det uppenbart att kärandena har reklamerat i tid. Vid varje tillfälle som bryggan har draggat har kärandena reklamerat felet samt angett att man riktar ersättningskrav mot bolaget för kostnader.

Felet har bestått i att bryggan förankrats på ett bristfälligt sätt. Betongankarna som bryggan var fäst i har flyttat på sig och bryggan har därmed draggat. Orsaken till att betongankarna flyttat på sig är sannolikt dels att ankarna varit utplacerade på sten och därmed kunnat flytta på sig, dels att de kättingar som löpt mellan bryggan och ankarna varit för korta. Är kättingen för kort blir vinkeln mellan botten och kättingen för stor vilket i sin tur innebär att ankaret i hård sjö kan lyfta från botten och/eller att kättingen, när bryggan rör sig, rycks loss från sin infästning i bryggan.

Kärandena har pekat ut den plats där de önskat att bryggan skulle förankras. Samtidigt har kärandena förlitat sig på SF Pontonas expertis och utgått ifrån att bolaget skulle avråda om den utpekade platsen inte var lämplig för förankring. Kärandena vände sig till SF Pontona eftersom bolaget skulle vara expert på området.

Kärandena har inte uppfattat att SF Pontona bedömt platsen som olämplig. Ankringsplatsen har avhandlats mellan parterna via mejlkontakt. SF Pontona har då konstaterat att den föreslagna uppankringsplatsen har ett ”mycket utsatt läge”. SF Pontona har dock inte avrått från att förankra bryggan på platsen, utan i stället rekommenderat förankring på visst sätt. SF Pontona har alltså haft kännedom om platsen, att den har varit utsatt och utifrån det rekommenderat en viss typ av förankring. Om SF Pontona sedan funnit att den aktuella förankringsplatsen inte varit lämpligt borde bolaget, i egenskap av näringsidkare, ha avrått kärandena från att förankra bryggan på platsen. Ankringsplatsen var inte lämplig och SF Pontona borde ha avrått kärandena från att förankra bryggan på den platsen. Vättern har klart vatten med bra siktförhållande. SF Pontona har därför kunnat se botten vid besöket på platsen och haft insikt om att förankringslösningen inte var lämplig på den platsen.

Kärandena kan inte heller på det sätt som SF Pontona påstått anses ha varit medvållande till att bryggan draggat på grund av att de föreslagit en plats för förankring. Det har ålegat SF Pontona i egenskap av professionell aktör inom branschen att anvisa en lämplig plats eller, om sådan plats inte fanns, avråda från förankring. Det har också ålegat SF Pontona att uppmana kärandena att göra en särskild bottenundersökning om så hade krävts. Det har inte SF Pontona gjort. Kärandena har inte varit medvållande och skäl för jämkning föreligger inte.

När räddningstjänsten besökte platsen uppmanades kärandena att omedelbart begränsa spridningen av frigolit. Kärandena anlitade då två utomstående bolag för att forsla bort bryggan och utföra saneringsarbete. Delar av saneringsarbetet utfördes dock av kärandena själva. De kostnader som drabbat kärandena fördelar sig enligt följande.

– Bortforsling av brygga och sanering av strandkant. Arbetet har utförts av Drive Demolering Riv & Entreprenad AB. Kostnaden har uppgått till totalt 207 184 kr inklusive mervärdesskatt eller 25 898 kr vardera.

– Torrsugning av frigolit vid strandkant. Arbetet har utförts av JRAB. Kostnaden har uppgått till totalt 66 528 kr inklusive mervärdesskatt eller 8 316 kr vardera.

– Övrig sanering av frigolit med eget arbete under en helg, totalt 70 timmar om 250 kr. Kostnaden har uppgått till 17 500 kr eller 2 500 kr vardera för J.G., J.H., Jo.H., J.L., L.L., P.M. och T.P. K.P. har inte utfört sådant arbete.

SF Pontona kontaktades av J.L. i augusti 2017, för att få uppgift om kostnad för reparation, bogsering, ankare och förankring på en viss anvisad plats i Vättern. Han angav kontaktuppgifter till bolaget Vettertryck AB. Något avtal kom emellertid inte till stånd. J.L. kontaktade bolaget igen i april 2019 och berättade att pontonen var reparerad och låg i en torrdocka i Bankeryd. SF Pontona lämnade en offert till Vettertryck AB för arbete med uppankring av pontonen på en anvisad plats. Ägarna ville inte att SF Pontona skulle transportera ankare och kätting till förankringsplatsen, utan SF Pontona sålde bara materialet och ägarna utförde transporten av detta själva. SF Pontona uppfattade det som att det var för att minska kostnaderna.

SF Pontona transporterade pontonen en kortare sträcka från Berghalla, där den låg, till den anvisade ankringsplatsen och utförde det arbete med uppankring som avtalats. När arbetet hade utförts angav J.L. att fakturan skulle ställas till [J.H:s] Bygg AB. SF Pontona uppfattade sig i det läget som underentreprenör till [J.H:s] Bygg AB och hade inte skäl att kontrollera vad som föranlett bytet av bolag utan utgick från att ett byggbolag bistod i arbetet med pontonen.

SF Pontona har konsekvent haft att förhålla sig till bolag som beställare av aktuella tjänster och har endast varit i kontakt med J.L. Övriga kärandeparter är okända för SF Pontona. SF Pontona har inte träffat avtal med privatpersoner, utan allt har talat för att motparten har varit en näringsidkare, med de följder det har. Det har inte ålegat SF Pontona som leverantör att klargöra om beställaren uppfattar sig som konsument eftersom det inte förelegat någon uppfattad oklarhet i frågan och J.L. inte har förmedlat sådan information.

SF Pontona accepterade i augusti 2019 det begränsade uppdraget att flytta pontonen en kort bit och därefter ankra upp den på en anvisad plats i Vättern. SF Pontona har inte tillfrågats om, eller åtagit sig att välja ut eller utreda den anvisade uppankringsplatsen, varför SF Pontona inte har haft något ansvar för lämpligheten av anvisad plats och dess bottenbeskaffenhet. Platsen där pontonen skulle förankras bestämdes således av beställaren.

Inget vid ankringsarbetet föranledde bedömningen att platsen var olämplig eller att det fanns anledning att anta att den kunde vara det. Först i efterhand har det framgått att pontonen flyttat sig, eftersom ankarna släpades med. Skyldighet att avråda från förtöjning på platsen har inte förelegat eftersom kunskapen inte fanns tidigare.

Såväl platsens belägenhet i det aktuella vattnet som vattendjupet på platsen och därtill bottens beskaffenhet och hållbarhet har avgörande betydelse för hur lämplig en viss plats är för att ankra upp en ponton. Kraft från vind, strömmar och vågrörelser måste svaras upp av förankringslösningen, men också av bottenförhållandena. En bedömning av detta slag är komplex och därför även kostsam, varför den utgör ett särskilt moment som SF Pontona i och för sig kan utföra men som kräver överenskommelse om saken, inklusive accept av kostnaden för utförande av utredningen. Det kräver att dykare utför visst undersökande arbete och dragprov. Ägarna har inte velat ta den kostnad som detta skulle medföra. Ägarna har också valt att själva peka ut placering av pontonen och har utfört stora delar av arbetet med dess förankring. Uppdraget som SF Pontona åtog sig att utföra var således begränsat till att endast uppankra pontonen på anvisad plats. Däremot har SF Pontona redan från start erbjudit en omfattning på uppankringen som är att anse som klart kraftig.

Såvitt har kunnat bedömas har anledningen till att pontonen draggat varit att en kraftig vinterstorm från kritisk riktning har piskat upp sådan vind och sjögång att dessa krafter har förflyttat pontonen med ankare och allt, varvid den flutit i väg till den plats något längre söderut där den strandat och brutits sönder. Botten har alltså gett efter, eller inte hållit emot i tillräcklig omfattning. Skälet till draggandet har helt och hållet varit bottenförhållandena, vilka visat sig bestå av vad som närmast kan beskrivas som rullsten på hård bas. Mot en sådan botten får även tunga betongankare om vardera tre tons vikt en begränsad friktion, vilket gör att de får svårare att hålla emot sidoverkande krafter. Det bestrids att använd ankarkätting varit för kort. Vågornas sidoverkande kraft har alltså överstigit den friktion som platsens underlag erbjöd mot ankarna. En ponton kan alltid röra sig, det är en del av ankringsfunktionen.

Vattendjupet vid pontonens utsida var vid uppankringen uppmätt till ca 3 meter. Tre ankare lades i nordöstra hörnet av pontonen, liksom två ankare på det sydöstra hörnet. Normalt används tre gånger vattendjupet för kättingens längd och då det fanns 80 meter kätting har varje ankare i snitt erhållit ca 13,3 meter kätting, med än mer för den dubbelkopplade ankarlösningen i nordöstra hörnet eftersom den hade lina till första ankaret. Det skapas inte någon sådan lyfteffekt som kärandena påstått med en så lång ankarkätting som använts.

Orsaken till haveriet var således att botten gett efter för de krafter som riktats mot pontonen och dess uppankring. Detta ligger utanför SF Pontonas uppdrag och inom ansvaret för den part som anvisat platsen för uppankring; i vart fall så föreligger ett medvållande hos den part som anvisat den aktuella uppankringsplatsen.

Att SF Pontona två år tidigare har angett att de uppfattat platsen som utsatt och i behov av en kraftig förankringslösning har endast varit en uppskattning som har gjorts utan att bolaget varit på plats, i syfte att kunna lämna en begärd budgetoffert för att uppskatta projektkostnaden.

Tvisten gäller ansvar för fel på grund av en påstått felaktigt utförd tjänst. Tingsrätten kommer först att ta ställning till om kärandena är parter i avtalet med SF Pontona. Besvaras frågan nekande ska käromålet ogillas redan på den grunden. Tingsrätten övergår sedan till att pröva vilken lag som tillämpas på avtalet och om det föreligger fel i den utförda tjänsten. Därefter kommer tingsrätten ta ställning till om kärandena reklamerat fel i rätt tid och om de har styrkt sin påstådda skada och skadans storlek.

Inledningsvis framgår att kärandena inte har bildat någon association med rättssubjektivitet för att reglera sitt ägande av pontonen. Det finns därmed ingen association som kan svara för förbindelser.

Kärandena har gjort gällande att de är parter i avtalet och att J.L. rättshandlat på uppdrag från de övriga sju ägarna och för sin egen räkning när han beställde tjänsten från SF Pontona. SF Pontona har invänt att bolaget inte träffat något avtal med kärandena, utan att avtalet har träffats med ett bolag. Tingsrätten ska därför pröva om alla eller någon av de åtta kärandena ingått ett avtal med SF Pontona.

I avtalsrätten presumeras att avtal ingås i eget namn för egen räkning. Det åligger därför den som anser sig agera som företrädare för någon annan än sig själv att klargöra detta för den andra avtalsparten (jfr bl.a. rättsfallet NJA 2014 s. 978). Den som har förhandlat med någon annan och hävdar att han eller hon agerat som ställföreträdare eller ombud för tredje man har att bevisa sitt påstående (se rättsfallet NJA 1998 s. 343). För att få framgång med sin talan i huvudsaken måste kärandena, eftersom SF Pontona förnekat att bolaget ingått något avtal med dem, visa att de har klargjort för SF Pontona att det var de som ingick avtalet.

Inledningsvis kan konstateras att det är ostridigt att det i tiden före det att avtalet ingicks förekom kontakter endast mellan J.L. och S.J., som är anställd hos SF Pontona. Av e-postmeddelande från augusti 2017 framgår att S.J. besvarade en offertförfrågan från J.L. samt att J.L. i april 2019 begärde en ny offert. J.L. kontaktade vid båda tillfällena SF Pontona via e-post genom en e-postadress tillhörande bolaget Vettertryck AB och med bolagets kontaktuppgifter angivna under signaturen.

Det som talar för att det var kärandena som ingick avtalet är främst J.L:s uppgifter i förhör. Han har uppgett att han berättade för S.J. i juli 2017 att han, tillsammans med flera andra, ville ordna en ponton, att de var flera ägare och att de önskade en fullentreprenad. Han har vidare uppgett att han aldrig pratade om något bolag men att han vid mejlkontakt med S.J. använde e-postadressen till bolaget där han arbetade som VD. Han har också uppgett att han sa till S.J. att han och övriga ägare helst ville ha åtta olika fakturor men att fördelningen mellan dem ännu inte var klar och att S.J. då tyckte att det var enklast att sätta fakturan på en person eller ett företag. J.L. kom då överens med övriga ägare att fakturan skulle ställas till [J.H:s] Bygg AB och underrättade S.J. om det via mejl.

S.J. har i sitt förhör beskrivit att han uppfattade J.L. som projektledare och som företrädare för bolaget Vettertryck AB och att det var bolaget som var SF Pontonas motpart. Han har berättat att han uppfattade J.L. som driven, kompetent och duktig och att det var ett företag som skötte projektet. Han har uppgett att han visste om att J.L. var medlem i en bryggförening men att han utgick från att det var ett företag som skötte entreprenaden, vilket är det vanliga. Han har även berättat att det aldrig var någon diskussion om vem fakturan skulle ställas till utan att det var J.L. som angav i ett e-postmeddelande att fakturan skulle skickas till [J.H:s] Bygg AB. S.J. ansåg att det inte spelade någon roll till vilket bolag fakturan ställdes. Vidare har han uppgett att han inte reflekterade särskilt angående att han använde uttrycken ”er ponton” och ”er brygga” i e-post till J.L. men att han med de uttrycken avsåg det bolag han uppfattade som motpart.

Angående den muntliga bevisningen anser tingsrätten att det inte har framkommit något som ger anledning att bedöma någon av J.L. eller S.J. som mer trovärdig än den andre. J.L:s uppgifter motsägs av det som S.J. har berättat. Kärandena har därför inte genom enbart J.L:s uppgifter bevisat att det framgick för SF Pontona att J.L. agerade som privatperson för sin egen och de övriga kärandenas räkning. Frågan är då om kärandena genom J.L:s uppgifter sammantaget med den skriftliga bevisningen har styrkt att kärandena är parter i avtalet med SF Pontona.

Den e-postkorrespondens som åberopats i målet ger enligt tingsrättens mening inte något tydligt uttryck för att J.L. i sina kontakter med SF Pontona agerade som privatperson och företrädare för kärandena. Formuleringen att J.L. hänvisade till att han behövde en prisuppskattning inför ett möte ”i föreningen på lördag” skulle kunna tyda på att det inte var Vettertryck AB som fattade beslutet att anlita SF Pontona. Meddelandet ger dock inget tydligt intryck av att det var J.L. för egen del och som företrädare för andra privatpersoner som ville beställa arbetet. Det ger inte heller något stöd för J.L:s uppgifter om vad som sades i kontakterna mellan honom och S.J. i fråga om vem som var beställare. Slutsatsen kan enligt tingsrättens mening inte dras att SF Pontona genom formuleringen gavs kännedom om att J.L. handlade för kärandenas räkning. Innehållet i e-posten medför därför inte att det kan anses styrkt att SF Pontona har fått den befogade uppfattningen att kärandena var beställare av tjänsten.

Det förhållandet att SF Pontona ställde budgetofferten till Vettertryck AB, med belopp angivna utan mervärdesskatt, och att S.J. i e-post till J.L. den 24 april 2019 angav priser utan mervärdesskatt, ger i stället stöd för att SF Pontona inte uppfattade de åtta kärandeparterna som beställare av arbetet.

Det har inte heller i övrigt framkommit något som ger klart uttryck för att det var kärandeparterna som beställde arbete av SF Pontona och att detta framgick för SF Pontona. Att J.H., Jo.H. och P.M. hade viss begränsad kontakt med anställda vid SF Pontona efter avtalsslutet, i samband med förankringsarbetet i augusti 2019, ger inte heller stöd för en sådan slutsats.

Frågan blir då om J.L. själv kan anses ha träffat avtalet med SF Pontona. Kärandeparternas talan bygger på att var och en av J.G., J.H., Jo.H., L.L., P.M., K.P. och T.P. givit J.L. i uppdrag att rättshandla med SF Pontona för deras räkning. J.L. skulle då också företräda sig själv i relation till SF Pontona. Det ligger i linje med såväl den ovan nämnda presumtionen att rättshandlande sker i eget namn för egen räkning, som principen i 4 kap. 5 § lag om handelsbolag och enkla bolag (att en bolagsman i ett enkelt bolag vid ingående av ett avtal inte binder övriga bolagsmän). För att SF Pontona ska bindas av avtal till J.L. måste det dock ha varit synbart för bolaget att det rättshandlade med honom i hans eget namn för hans egen räkning. Eftersom SF Pontonas befogade intryck, såvitt framgår av S.J:s uppgifter och mejlkonversationen, var att motparten var Vettertryck AB kan inte heller J.L., som i och för sig var känd för SF Pontona, själv bli berättigad och förpliktad enligt avtalet.

Tingsrätten kommer därför till slutsatsen att J.L., J.G., J.H., Jo.H., L.L., P.M., K.P. och T.P. inte, med det beviskrav som gäller i tvistemål, har styrkt sitt påstående att det var de som beställde arbetet av SF Pontona. Deras talan ska därför ogillas redan på denna grund.

För det fall högre rätt – vid ett eventuellt överklagande – inte skulle instämma i tingsrättens slutsats i fråga om kärandenas saklegitimation, finns det på grund av instansordningens princip anledning för tingsrätten att pröva även de frågor som skulle ha blivit aktuella om tingsrätten i stället hade kommit fram till att kärandena har visat att det var de som ingick avtalet med SF Pontona. Utgångspunkten vid den prövningen blir följaktligen att kärandena, som privatpersoner, är avtalsparter och konsumenttjänstlagen blir då tillämplig.

Av utredningen framgår att avtalet omfattade att SF Pontona skulle transportera pontonen från den plats där den låg ankrad i Berghalla till en anvisad plats och där förankra pontonen.

Kärandena har gjort gällande att pontonens förankring varit bristfällig då ankarna var utplacerade på stenbotten och ankarkättingarna var för korta samt med hänsyn till att det ålegat SF Pontona att upplysa kärandena om att placeringen på stenbotten inte var lämplig, alternativt att det krävdes en bottenundersökning för att kunna avgöra om det var möjligt att utföra en fullgod förankring av pontonen på den anvisade platsen. SF Pontona har motsatt sig att det föreligger fel på det sätt som kärandena påstått, främst eftersom det inte fanns någon avrådandeskyldighet.

Av 4 § konsumenttjänstlagen följer att näringsidkaren ska utföra tjänsten fackmässigt och med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen och samråda med denna i den utsträckning som det behövs och är möjligt. Tjänsten är felaktig om resultatet avviker från vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva eller vad som därutöver får anses avtalat (9 § första stycket konsumenttjänstlagen). Köparens befogade förväntningar vid tjänster bestäms i första hand av parternas avtal. Tjänsten ska också, inom den ram som avtalet ställer upp, vara fackmässigt utförd.

Begreppet fackmässighet tar sikte på den professionella kompetensen hos näringsidkaren och vilka krav som från en objektiv utgångspunkt kan ställas med hänsyn till bl.a. tjänstens karaktär och de normer och bestämmelser som finns i den aktuella branschen. Det till fackmässighet knutna resultatkravet uttrycker en miniminivå för näringsidkarens prestation. (Se rättsfallet NJA 2015 s. 110 p. 15.)

Som utgångspunkt anses en tjänst felaktig om den har utförts utan att näringsidkaren har iakttagit den fackmässighet eller den omsorg som kan krävas. Det är konsumenten, i det här fallet kärandena, som har bevisbördan för att tjänsten inte är fackmässigt utförd eller att den avviker från vad de har rätt att kräva.

En del av näringsidkarens omsorgsförpliktelse är att näringsidkaren som regel inte utan vidare kan följa konsumentens anvisningar för utförande av en tjänst. Näringsidkarens omsorgsförpliktelse är emellertid inte absolut. Säljaren av en konsumenttjänst har normalt ingen skyldighet att närmare granska eller bedöma uppgifter om sakförhållanden som köparen har lämnat när säljaren har anledning att tro att anvisningarna har tagits fram av en fackman. Då finns en sådan skyldighet bara när säljaren har insett att uppgiften är felaktig eller om det finns en tydlig indikation på detta. Om säljaren har haft en skyldighet att närmare granska eller bedöma anvisningen eller uppgiften men inte har reagerat och upplyst köparen om felaktigheten, kan felet normalt inte anses ha berott på ett förhållande på köparens sida. Köparen har då rätt att göra gällande felpåföljder till följd av det avvikande resultatet. (Se rättsfallet NJA 2013 s. 1174.)

Av utredningen i målet framgår att pontonen har flyttat på sig och att pontonens betongankare draggat med pontonen när denna flyttats. Av e-postkorrespondens mellan J.L. och S.J. framgår att förankringskonstruktionen är vald utifrån att pontonen skulle placeras i ett utsatt läge. S.J. har i sitt förhör beskrivit förankringskonstruktionen som kraftig och väl tilltagen även vid utsatta förhållanden samt att den placering som pontonen hade var ett utsatt läge i Vättern. Det är inte visat att förankringskonstruktionen i sig var olämplig för ändamålet att förankra pontonen.

Av de fotografier som presenterats i målet framgår att ankare, linor och kätting låg mot stenbotten efter att de flyttats från den plats där de ursprungligen placerats. Att förhållandena varit sådana har bekräftats av vittnet V.Å., som gjorde en undersökning av området i samband med att bolaget Drive Demolering Riv & Entreprenad AB bärgade den skadade pontonen. Han har även beskrivit att det fanns en djupkurva med sandbotten längre ut från strandkanten, som ankarna hade kunnat få bättre förankring i, om man hade använt längre kättingar till pontonen. I målet saknas närmare utredning, i form av till exempel fotografier, om bottens beskaffenhet på de platser där ankarna ursprungligen placerades. Parterna är emellertid överens om att det är bottenförhållandena som varit den huvudsakliga orsaken till att pontonen kunnat flytta på sig, även om SF Pontona invänt att pontonen faktiskt flyttat på sig till följd av väderförhållanden.

Frågan blir därför om det var ett fel att placera pontonen på den plats som kärandena anvisat, om det funnits en skyldighet för SF Pontona att närmare granska anvisningen och om SF Pontona borde ha upplyst kärandena om att platsen inte var ändamålsenlig eller att det krävdes ytterligare utredningar för att säkerställa att den var det.

Både J.L. och S.J. har berättat att J.L. lämnade koordinater till SF Pontona för den plats där pontonen skulle placeras. J.L. har beskrivit att han även förklarade för S.J. att pontonen skulle ligga i anslutning till den befintliga bryggan och att botten under pontonen bestod av sten blandat med sand.

Tingsrätten kan konstatera att avtalet föregicks av planeringsarbete från kärandenas sida. De renoverade pontonen, köpte och transporterade ankare och kätting från SP Pontona till platsen där pontonen skulle ligga och sjösatte ankarna. Av utredningen framgår att kärandena själva utförde flera av de arbetsmoment de ursprungligen begärde en offert för och bistod personal från SF Pontona vid utförandet av förankringsarbetet. Även om kärandena inte är fackmän eller hade särskilt sakkunskap om förankringsarbeten står det klart att de var delaktiga i arbetet på ett sätt som går utöver det vanliga. Detta är något som måste vägas in vid bedömningen av SF Pontonas omsorgsplikt.

Det avtalade arbetet var begränsat till bogsering av pontonen och förankring på den avtalade platsen. J.L. har lämnat upplysning till SF Pontona om att botten bestod av sand och sten. Det saknas dock närmare utredning om hur bottenförhållandena var på den plats där ankarna placerades och därigenom vilken insikt SF Pontona haft eller borde ha haft om dessa när bolaget utförde arbetet med förankringen.

Enligt tingsrättens mening har kärandena inte visat att bottenförhållandena där ankarna placerades var sådana att det fanns en skyldighet för SF Pontona att avråda kärandena från att låta bolaget utföra tjänsten. Med hänsyn till detta, och med beaktande även av att kärandena lämnat uppgift om bottenförhållandena, är det inte heller visat att omständigheterna var sådana att det fanns en skyldighet för SF Pontona att råda kärandena att utföra en bottenundersökning för att säkerställa en fullgod förankring.

Tingsrätten kommer därför till slutsatsen att kärandena inte har bevisat att det var fel i den tjänst som utfördes av SF Pontona. Även denna slutsats medför att kärandenas talan ska ogillas. Av samma skäl som angetts ovan om instansordningens princip prövar tingsrätten ändå de frågor som skulle bli aktuella att pröva om tingsrätten kommit fram till en annan slutsats i denna del. Nästa fråga blir då om kärandena reklamerat det påstådda felet i rätt tid.

Ytterligare en förutsättning för att kärandena ska kunna få framgång med sin talan är att de reklamerat inom skälig tid efter att de upptäckt eller borde ha upptäckt felet. Sker ingen reklamation inom den föreskrivna tiden förlorar konsumenten rätten att åberopa felet.

Av 17 § konsumenttjänstlagen följer att en konsument som vill åberopa att en tjänst är felaktig ska underrätta näringsidkaren om detta inom skälig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet. Underrättelse som sker inom två månader efter det att felet märkts ska anses ha skett i rätt tid. Det finns inga föreskrifter om formen för meddelandet. Beträffande innehållet ska det framgå att konsumenten anser att det föreligger en felaktighet samt att han eller hon vill åberopa denna. Det räcker att ange vad felet enligt konsumentens mening består i eller hur det yttrar sig.

Det är konsumenten som har bevisbördan för att han eller hon underrättat näringsidkaren om att konsumenten önskar åberopa felet liksom när sådan underrättelse lämnades.

Några skriftliga reklamationer har inte visats i målet. Av utredningen framgår att kärandena under hösten 2019 upptäckte att pontonen flyttat på sig och att SF Pontona åtgärdade detta i början av november genom att flytta tillbaka pontonen till dess ursprungliga förankringsplats och förstärka förankringen. SF Pontona uppgav i samband med detta att det var normalt att pontonen i mindre utsträckning rörde på sig.

J.L. har angående reklamation uppgett bland annat följande. Han kontaktade SF Pontona eftersom han upptäckte att bryggan hade flyttat på sig och SF Pontona kom dit tre–fyra veckor senare. Efter att bolaget varit på plats i november 2019 för att åtgärda felet kontaktade han SF Pontona igen när han upptäckte att bryggan hade flyttat på sig och att han fick till svar att de fick titta på en lösning under våren. När bryggan låg mot sten kontaktade han återigen SF Pontona och uppgav att de var tvungna att ta bort bryggan eftersom han var rädd att bryggan skulle slita sig och eftersom det flöt frigolit i vattnet. Han bad om att bolaget skulle komma och transportera bort bryggan men fick till svar att bolaget inte utförde den typen av uppdrag. En vecka senare gick bryggan sönder i två delar och drev upp mot land. De kontaktade räddningstjänsten som uppmanade dem att omedelbart vidta saneringsåtgärder. I samband med saneringsarbetet genomförde V.Å. en undersökning av bland annat bottenförhållandena på platsen. Därefter sammanställde han ett dokument med bl.a. fotografier och mejlade till bolaget, inför ett möte som han begärt för att klarlägga vad som gått fel och diskutera en lösning i slutet av mars eller början av april 2020. Mötet ställdes in dagen före att det var planerat att hållas. Han hade kontakt med SF Pontona via e-post, sms och telefonsamtal men han minns inte vilka datum.

S.J. har uppgett att SF Pontona fick ett brev från J.L. med text och bilder under våren 2020.

Tingsrätten konstaterar att J.L. redan hösten 2019 påtalade att pontonen rörde sig, och påkallade åtgärder från SF Pontona. SF Pontona kände alltså redan då till att kärandena ansåg att tjänsten var behäftad med fel, och att kärandena gjorde gällande att SF Pontona hade ansvar för att åtgärda felet. En reklamation får därmed anses ha skett inom rätt tid.

En näringsidkare som utfört en tjänst felaktigt kan bli skadeståndsskyldig för den skada som konsumenten tillfogats till följd av att tjänsten utförts felaktigt (31 § tredje och fjärde stycket konsumenttjänstlagen). Det finns ingen uttrycklig bestämmelse i konsumenttjänstlagen om hur skadestånd ska beräknas, utan detta får avgöras utifrån allmänna kontraktsrättsliga principer. Dessa innebär i huvudsak att man ska jämföra konsumentens ekonomiska ställning sådan den skulle ha varit om näringsidkaren inte hade gjort sig skyldig till det skadeståndsgrundande beteendet och sådan den har blivit på grund av detta. Det är konsumenten som ska visa att skada tillfogats denne, likväl som omfattningen av skadan.

Av utredningen framgår att kärandena fått kostnader till följd av att de anlitat externa bolag för saneringsarbeten med 207 184 kr plus 66 528 kr. Kostnader för sanering är enligt tingsrättens mening utgifter till följd av det påstådda felet i tjänsten.

I svensk rätt anses ersättning för ideell skada i utomobligatoriska förhållanden som regel förutsätta lagstöd. Vad som gäller i kontraktsförhållanden är mer osäkert. Differensteorin, som redogjorts för ovan, är emellertid inriktad mot avtalets ekonomiska effekter.

Vid prövning av kärandenas begäran om ersättning för arbete under en helg finns anledning att framhålla rättsfallet NJA 1992 s. 213. HD tillerkände i det fallet en konsument ersättning för förlust av fritid. Ersättningskravet gällde tre semesterdagar som på grund av en sakskada inte kunde användas till rekreation. HD hänvisade till motiven till skadeståndsreglerna i konsumenttjänstlagen och konsumentköplagen (1990:932) i dess tidigare lydelse, där den ståndpunkten intagits att bestämmelserna omfattar förlust av fritid samt liknande besvär och olägenheter som inte direkt kan mätas i pengar. HD anförde även att den omständigheten att förlust av fritid betraktas som en skada av ekonomisk natur stämmer väl med den allmänna tendensen att tillmäta intresset av fritid och rekreation allt större betydelse. (Se även rättsfallet NJA 1979 s. 670 där skada som bestod i förlust av ”rekreations- och semestermöjligheter”, till följd av vinterförvarares bristande retentionsrätt till båtmotor, ersattes.)

Skador som avser förlust av fritid eller förlorad semester och andra liknande olägenheter ligger ofta på gränsen för vad som kan anses utgöra ekonomisk skada (jfr rättsfallet NJA 2016 s. 900 p. 32). HD har i det rättsfallet uttalat att om en skada beror på att det överenskomna syftet inte har realiserats till följd av fel i prestationen så talar det för att skadan ska ersättas även om den är svår att mäta i pengar.

Att kärandena utfört eget arbete under ledig tid, och därigenom inte kunnat göra andra saker, är enligt tingsrätten inte tillräckligt för att berättiga till ersättning för detta. J.L:s, J.G:s, J.H:s, Jo.H:s, P.M:s, L.L:s och T.P:s begäran om ersättning med vardera 2 500 kr kan därför inte vinna bifall.

Tingsrättens slutsats blir alltså att kärandena inte har visat att de är parter i avtalet med SF Pontona. Kärandenas talan kan därför inte vinna bifall. Även om kärandena skulle anses vara parter i avtalet med SF Pontona, anser tingsrätten att det inte är visat att det föreligger fel i tjänsten.

Tingsrätten ogillar käromålet.

J.G., J.H., Jo.H., J.L., L.L., P.M., K.P. och T.P. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige. De yrkade att hovrätten skulle bifalla deras talan vid tingsrätten och befria dem från skyldigheten att ersätta SF Pontona Sverige AB för rättegångskostnader där.

SF Pontona Sverige AB motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors och adjungerade ledamoten Thomas Wetterlundh) anförde följande i dom den 21 mars 2024.

Parterna har åberopat samma grunder och bevisning som vid tingsrätten. Hovrätten har hållit omförhör med de personer som hördes där eftersom inspelningarna av förhören inte finns kvar.

Klagandena har förtydligat att deras talan grundas på att SF Pontona Sverige AB ingick avtal med dem alla och inte innefattar något påstående om att J.L. ensam träffade avtal med bolaget.

Klagandena har också förtydligat att de gör gällande både att fel förelegat hos den tjänst som SF Pontona Sverige AB utfört och att bolaget hade en skyldighet att avråda dem från att utföra tjänsten samt att de grunderna var för sig leder till skadeståndsskyldighet för bolaget.

Parterna har uppgett att de är överens om att konsumenttjänstlagen är tillämplig om klagandena anses vara beställare.

Som huvudprincip gäller att den som hävdar att han eller hon står i ett avtalsrättsligt förhållande med någon annan har bevisbördan för att det förhåller sig så (se t.ex. NJA 1998 s. 99). Av den principen anses följa att en part som har förhandlat med någon annan och hävdar att den andre har agerat som ställföreträdare eller ombud för tredje man har att bevisa sitt påstående. Detsamma gäller om någon påstår sig själv ha agerat som företrädare för annan. (Se Roberth Nordh, Bevisrätt B, upplaga 2, s. 75 med hänvisningar.) Rättsläget har närmare bestämt sagts vara att det föreligger en presumtion för att den som rättshandlar gör det för egen räkning. För att presumtionen ska brytas krävs ett klargörande att så inte är fallet. (Se NJA 2014 s. 978 med hänvisningar.)

I detta fall har parterna olika uppfattningar om vem som var beställare av den aktuella tjänsten och därmed part i avtalet. Det har dock inte från någondera sidan gjorts gällande att det var den enskilde person som faktiskt gjorde beställningen, J.L., som var beställare av tjänsten. Det har i stället från båda sidor hävdats att han slöt avtalet som företrädare för annan, Vettertryck AB, eller för sig och andra, klagandena. En strikt tillämpning av den nyss nämnda presumtionen skulle därmed få till följd att vardera partssidan fick bevisbördan för sitt påstående i frågan om vem som ska anses som part på beställarsidan. Med en sådan bevisbördeplacering kan partsfrågan i målet inte lösas. Det framstår inte som lämpligt att låta parternas ställning som kärande respektive svarande vid tingsrätten styra placeringen av en bevisbörda. Följaktligen kan inte någondera partssidan redan inledningsvis åläggas en bevisbörda för sitt påstående i partsfrågan. Frågan om vem som ska anses vara beställare av tjänsten får besvaras efter en samlad bedömning av omständigheterna, varvid särskild betydelse bör ges vad som förekom vid avtalsförhandlingarna och vad ett skriftligt avtalsdokument innehåller.

Utredningen i målet ger vid handen att beställningen av tjänsten gjordes i kontakterna mellan J.L. och S.J. Av förhören med dem och den skriftliga bevisningen går inte att dra någon annan slutsats än att de hade olika uppfattningar om vem som var beställare och att frågan därom aldrig blev klarlagd.

Frågan blir då om det finns skäl för att någon sida ska bära ansvaret för det uppkomna missförståndet. Hovrätten fäster därvid särskild vikt vid den offert som SF Pontona Sverige AB ställde ut den 24 april 2019. Offerten är ställd till Vettertryck AB och J.L. accepterade den utan att göra någon invändning mot innehållet. Vid sådant förhållande bör avtalet anses ingånget med Vettertryck AB, om inte omständigheterna i övrigt med någon styrka talar i annan riktning (jfr NJA 2006 s. 638). Så är enligt hovrättens bedömning inte fallet. Tingsrättens avgörande i huvudsaken ska därför stå fast.

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Referenten, hovrättsrådet Mia Schenck Blomqvist och hovrättsrådet Cecilia Hennig var skiljaktiga i huvudsaken och anförde följande.

Vem beställde tjänsten?

Parterna är oense om vem som beställde den tjänst som SF Pontona Sverige AB (SF Pontona) utförde. Frågan om klagandena har ingått avtal med SF Pontona får besvaras med ledning av vad som framkommit om J.L:s roll och vad som förekommit vid avtalsförhandlingarna.

Det är till att börja med klarlagt att klagandena tillsammans bestämde sig för att skaffa den ponton som målet handlar om och lägga den i vattnet vid sina fastigheter för att kunna nyttja den som badbrygga. Det har också framgått att klagandena tillsammans stod för kostnaderna för och arbetet med att införskaffa och rusta upp pontonen. De bidrog även alla ekonomiskt till att bekosta det arbete som SF Pontona sedan utförde. Samtliga har även bekräftat att de utsåg J.L. att agera för deras räkning i förhållande till SF Pontona. Mot den här bakgrunden står det klart att klagandena avsåg att tillsammans – genom J.L. – beställa tjänsten av SF Pontona. J.L. var därmed behörig att för sin egen och övriga klagandenas räkning ingå avtal med SF Pontona. Om detta utifrån en objektiv betraktelse borde stått klart även för SF Pontona, får bolaget anses ha blivit bundet till ett avtal med klagandena. Att bara J.L. var känd till namn för SF Pontona medför ingen annan bedömning. (Se t.ex. Dotevall, Fullmakt och immateriella tjänster, 2013, s. 35 f., Jori Munukka, Alexander Unnersjö, Avtalslagen [1 jan. 2023, JUNO], kommentaren till 2 kap. 10 § samt jfr bl.a. NJA 1927 s. 573, NJA 1990 s. 591 och NJA 2014 s. 978.)

Det är ostridigt att alla kontakter angående beställningen sköttes av J.L. och S.J. Avgörande för vad SF Pontona borde förstått om sin motpart är därmed vad som var känt för S.J., eftersom han agerade för bolagets räkning. Vid bedömningen av vad bolaget, genom S.J., borde ha uppfattat får det vägas in att höga krav kan ställas på en kommersiell aktör när det gäller att undersöka vem en rättshandling binder (se Dotevall, a.a., s. 35).

De skriftliga handlingar som finns rörande beställningen är mejlkorrespondens från augusti 2017 och april 2019 mellan J.L. och S.J. samt en offert avseende material som skickades av S.J. till J.L. i samband med korrespondensen i april 2019.

I korrespondensen 2017 lämnade SF Pontona, på fråga från J.L., ett prisförslag avseende reparation, transport och förankring av pontonen. Bolaget fick inget uppdrag vid den tidpunkten.

I mejlen från 2019 bad J.L. S.J. om ett prisförslag avseende den tjänst som sedan kom att utföras – en kortare transport av pontonen och förankring av den på en anvisad plats – samt det material som behövdes. S.J. lämnade ett prisförslag avseende arbetet och föreslog att detta skulle utföras på löpande räkning. I offerten angav han priser för material. Det är ostridigt att den korrespondensen låg till grund för den tjänst som kom att utföras av SF Pontona.

J.L. skrev alla mejl från sin e-postadress hos Vettertryck AB, ”[j]@vettertryck.se”. I mejlen framgick hans kontaktuppgifter på bolaget. I mejlkorrespondensen skrev J.L. ”vi skulle vilja ha ett pris” och S.J. svarade då ”Roligt att höra att ni fått ordning på er ponton”. J.L. skrev också ”Vi har ett möte i föreningen på lördag” och att han önskade få en prisuppskattning innan dess. Offerten avseende material som S.J. skickade ställdes till Vettertryck AB, med J.L. som kontaktperson. J.L. reagerade inte på detta.

Det skriftliga materialet måste ses i ljuset av vad J.L. och S.J. har berättat.

J.L. har förklarat i sitt förhör att han även hade en del telefonkontakt med S.J. och att han då var tydlig med att han ägde bryggan tillsammans med de andra i ”bryggföreningen” samt att det var han och de andra bryggägarna som skulle beställa tjänsten av SF Pontona. Han har berättat att han vid flera tillfällen sa till S.J. att han skulle diskutera saker med de andra bryggägarna och de skulle fatta beslut. J.L. har vidare förklarat att han aldrig nämnde något om Vettertryck AB i diskussionerna med S.J.

S.J. har uppgett att han visste att J.L. ägde pontonen i fråga tillsammans med andra personer i det som J.L. kallade för ”bryggföreningen” och att de skulle ha den som badbrygga. S.J. har förklarat att han ändå uppfattade att J.L. agerade för Vettertryck AB:s räkning, eftersom J.L. använde sin mejladress på bolaget samt framstod som kompetent och driven. Han har även uppgett att det förhållandet att SF Pontona inte anlitades för att utföra renovering av pontonen eller det förberedande arbetet inför förankringen av den, gav honom uppfattningen att han hade att göra med ett företag som beställare.

Enligt vår bedömning kan något större avseende inte fästas vid att J.L. mejlade från sin adress hos Vettertryck AB. Det är vanligt förekommande att arbetstagare använder sin arbetsmejl för privat bruk. Det förhållandet att SF Pontona inte gavs i uppdrag att utföra renovering av pontonen eller övrigt förberedande arbete kan heller inte anses ha gett S.J. fog för uppfattningen att beställaren var Vettertryck AB, ett bolag som bedrev tryckeriverksamhet. J.L:s uppgift om att han aldrig nämnde något om Vettertryck AB vid kontakterna med S.J. står också oemotsagd.

Genom de faktiska förhållanden som var kända för S.J. – att J.L. ägde pontonen tillsammans med andra personer, att de skulle använda den för fritidsändamål och att J.L. efterfrågade prisuppgifterna från SF Pontona inför mötet med de andra bryggägarna – borde det i stället ha stått klart att det var bryggägarna som var beställare. Att J.L. inte reagerade på att S.J. hade ställt offerten för materialet till Vettertryck AB och att fakturan för bolagets arbete efter att det var utfört kom att ställas till [J.H:s] Bygg AB, ändrar inte bedömningen av vad S.J. borde förstått om vem som var beställare.

Mot den här bakgrunden kommer vi fram till att omständigheterna objektivt sett var sådana att S.J. borde ha förstått att J.L. företrädde sig själv och de övriga bryggägarna i kontakterna med SF Pontona. SF Pontona har därmed blivit bundet till ett avtal med klagandena.

Fel hos tjänsten

Vid den bedömning som vi har gjort av vem som var beställare av tjänsten är parterna överens om att konsumenttjänstlagens regler ska tillämpas på avtalsförhållandet.

Klagandena har gjort gällande att det förelåg fel hos tjänsten och angett att den inte utfördes fackmässigt eftersom bryggan förankrades på ett bristfälligt sätt. Som tingsrätten har angett är det klagandena som har bevisbördan för att det förelegat fel hos tjänsten.

Utgångspunkten är att en tjänst är felaktig om resultatet avviker från vad konsumenten, med hänsyn till bl.a. kravet på fackmässigt utförande, kunnat förutsätta (se 4 och 9 §§ konsumenttjänstlagen). SF Pontonas uppdrag var att förankra pontonen på en viss anvisad plats. Det råder inget tvivel om att bottenförhållandena på platsen var av avgörande betydelse för om pontonen framgångsrikt skulle kunna förankras där med det tillvägagångssätt som bolaget tillämpade. Det står vidare klart att SF Pontona, som är ett bolag med expertis inom det aktuella området, mycket väl förstod det. SF Pontona hade visserligen inte i uppdrag att undersöka bottenförhållandena. Men klagandena hade samtidigt anledning att räkna med att förankringen skulle utföras på ett sådant sätt att pontonen inte draggade. Den information som J.L. lämnade om bottenförhållandena – att botten bestod av sten och sand – var inte särskilt specifik. På grundval av de uppgifterna saknades det förutsättningar för SF Pontona att bedöma om den valda förankringslösningen var ändamålsenlig (jfr NJA 2013 s. 1174). Att bolaget ändå utförde förankringen på sätt som skedde kan inte anses fackmässigt. Det har därmed förelegat fel hos tjänsten.

Vi instämmer i tingsrättens bedömning att klagandena reklamerat felet i rätt tid.

Har klagandena rätt till begärd ersättning?

Eftersom tjänsten varit felaktig och det inte berodde på klagandena är SF Pontona skyldigt att ersätta klagandena för den skada de vållats på grund av felet (se 31 § tredje stycket konsumenttjänstlagen).

Klagandena har visat att de drabbades av de angivna kostnaderna för att anlita hjälp med saneringen. SF Pontona ska ersätta dem för den skadan.

Genom förhören med J.G., J.H., Jo.H., J.L., L.L., P.M. och T.P. är det också visat att de lagt totalt 70 timmar av sin fritid på att själva arbeta med sanering efter att pontonen gått sönder. De har därmed gått miste om sin fritid i motsvarande mån. Denna följdskada är inte obetydlig. Med hänsyn till det, och till att syftet med beställningen av tjänsten var att tillgodose ideella intressen, är klagandena i fråga berättigade till ersättning även för den tid de lagt ned på att sanera. Den ersättning de begärt framstår som försiktigt uppskattad och skälig. (Se bl.a. NJA 1992 s. 213 och jfr NJA 2016 s. 900, särskilt punkterna 31–33. Se även Svante O. Johansson [JUNO, 2013], kommentaren till 31 §, avsnitt 31.7.7. och 31.10.)

Klagandena kan inte anses ha varit medvållande till skadan. De har därmed rätt till skadestånd i enlighet med vad de yrkat.

Sammanfattning

Vår bedömning är att klagandena träffat avtal med SF Pontona om att bolaget skulle utföra den tjänst som målet avser, att fel förelegat hos tjänsten och att klagandena reklamerat felet i tid. Vi har också gjort bedömningen att klagandena är berättigade till skadestånd i enlighet med sina respektive yrkanden. Tingsrättens dom ska därmed enligt oss ändras på så sätt att vardera klaganden får fullt bifall till sin talan.

J.G., J.H., Jo.H., J.L., L.L., P.M. och T.P. överklagade och yrkade att HD skulle förplikta SF Pontona AB att betala 36 714 kr till var och en av dem. Även K.P. överklagade och yrkade att HD skulle förplikta SF Pontona att betala 34 214 kr till henne. På samtliga belopp yrkades ränta enligt 6 § räntelagen från den 16 april 2021 till dess betalning skedde.

SF Pontona motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om bryggägarna hade ingått avtal med SF Pontona om arbeten avseende förankring av en brygga. Frågan om prövningstillstånd skulle meddelas i övriga delar förklarades vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Veronica Olofsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Punkterna 1–11 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–10 i HD:s skäl.

Rättshandlande i annans namn

12 Av 10 § första stycket avtalslagen framgår att den som befullmäktigat någon annan ”att sluta avtal eller eljest företaga rättshandlingar” blir omedelbart förpliktad gentemot tredje man för ”rättshandling, som fullmäktigen inom fullmaktens gränser företager i fullmaktsgivarens namn”.

13 Av förarbetena till avtalslagen framgår att det avgörande för om en fullmäktig handlar för annans eller egen räkning är om mellanmannen har handlat på ett sådant sätt att medkontrahenten har fått klart för sig att rättshandlingen ska grunda ett rättsförhållande mellan denne och huvudmannen. Har mellanmannen inte genom sitt uppträdande klargjort sin mening att handla i eget eller i annans namn, måste mellanmannen i allmänhet anses ha handlat i eget namn. (Se Förslag till lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, 1914, s. 69 f och NJA II 1915 s. 190.)

14 Har mellanmannen inte klargjort sin ställning, och det alltså råder osäkerhet om denna, talar rättspraxis för att det är tillräckligt att medkontrahenten har insett eller bort ha insett det rätta förhållandet för att mellanmannen ska undgå ansvar. Vidare kan det i vissa situationer ha varit underförstått eller förutsatt av parterna att medkontrahenten enbart skulle ha huvudmannen att hålla sig till. (Se Kurt Grönfors, Ställningsfullmakt och bulvanskap, 1961, s. 169 f. samt till exempel rättsfallen NJA 1927 s. 573, NJA 1990 s. 591 och NJA 2014 s. 978.)

15 Så länge medkontrahenten förstår att mellanmannen rättshandlar i annans namn är det inte nödvändigt att denne inser vem som är faktisk huvudman i avtalet. Kraven på hur tydligt det ska vara för motparten vem som är huvudman varierar allt eftersom situationen, dels med hänsyn till vad som är brukligt och rimligt vid en viss typ av rättshandlingar, dels med hänsyn till det intresse som motparten genomsnittligt har av att veta vem som är dennes avtalspart, särskilt när denne enligt avtalet förpliktas till en prestation. Det kan även utifrån omständigheterna framgå att medkontrahenten inte lagt någon vikt vid den handlandes person utan tänkt sig att komma i rättsförhållande med den för vars räkning affären ingås. Även ett avtal som under sådana förhållanden ingås för huvudmannens räkning måste anses ingått i dennes namn. Det avgörande bör vara att förhållandena vid en objektiv betraktelse är sådana att rättshandlingen kan hänföras till huvudmannen. (Se lagens förarbeten Förslag till lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, 1914, s. 70 och NJA II 1915 s. 190. Se även Axel Adlercreutz m.fl., Avtalsrätt I, 14 uppl. 2016, s. 240 ff., Rolf Dotevall, Fullmakt och immateriella tjänster, s. 35 f., samt Hugo Tiberg och Rolf Dotevall, Mellanmansrätt, 9 uppl. 1997, s. 44 f.)

16 Utifrån vad som ovan angetts bör det inte uppställas ett krav på att medkontrahenten faktiskt förstått vem som är huvudman i ett avtal som ingås genom mellanman. Avgörande bör i stället vara att förhållandena vid en objektiv betraktelse är sådana att rättshandlingen kan hänföras till huvudmannen. Det är den som påstår att avtal ingåtts som har att bevisa att sådana omständigheter förelegat.

Tidpunkt för tydliggörande angående vem som är huvudman

17 Det finns ingen tydligt uttalad gräns för när mellanmannen måste tydliggöra att denne handlar i annans namn eller när huvudmannen måste ge sig till känna som avtalspart, jfr Kurt Grönfors, Ställningsfullmakt och bulvanskap, 1961, s. 174 ff. Se även de äldre rättsfallen NJA 1923 s. 109, där mellanmannen meddelade att han handlade för huvudmannens räkning först efter avtalsslut, och NJA 1931 s. 412 där den tidigare okände huvudmannen själv efter leverans meddelade att betalning skulle ske till detta bolag.

18 En omdirigering av avtal efter avtalsslut till en tidigare okänd huvudman bör inte godtas om medkontrahenten genom ett sådant arrangemang hamnar i sämre läge, till exempel för att den rätte gäldenären har en sämre ekonomisk ställning. Det bör inte heller vara möjligt om medkontrahenten har en stark invändning mot huvudmannen i sig (jfr 6 § avtalslagen). För det fall medkontrahenten inte hamnar i ett sämre läge och avtalet kommer kunna göras gällande mot huvudmannen bör det dock inte finnas några hinder mot omdirigering medan detta fortfarande är praktiskt görbart. (Jfr Kurt Grönfors, Ställningsfullmakt och bulvanskap, 1961, s. 174 ff.)

19 Detsamma bör som huvudregel gälla även när avtalet har fullgjorts å huvudmannens sida och denne gör gällande en fordran mot medkontrahenten grundat på avtalet. (Se rättsfallet NJA 1931 s. 412, jfr även NJA 1993 s. 222.)

Avtalsbundenhet vid missuppfattning om motpart

20 Utgångspunkten när ett avtal ingås är att det ska finnas en gemensam partsavsikt och det ska råda samstämmighet mellan anbud och accept. Annars ska ett avtal inte kunna komma till stånd (jfr 1 och 6 §§ avtalslagen).

21 När det finns en öppen motsättning mellan anbud och accept gäller accepten som ett avslag i förening med nytt anbud som motparten i sin tur måste acceptera (jfr 6 § första stycket avtalslagen). Om den som avger svaret tror att det överensstämmer med anbudet och motparten måste inse detta åligger det motparten att reklamera utan oskäligt uppehåll för att denne inte ska bli bunden enligt svarets innehåll (jfr 6 § andra stycket avtalslagen).

22 Andra stycket ger uttryck för den lojalitetsplikt som finns mellan parter och som innebär att om de inser eller borde ha insett att motparten är i villfarelse kring någon del av avtalet är de skyldiga att agera för att undgå att bli bundna i enlighet med motpartens uppfattning eller för att avtalet inte ska bli ogiltigt (jfr även 32 § andra stycket avtalslagen).

23 Ibland kan emellertid en motsättning vara dold för bägge parterna, det vill säga parterna utgår från att ett avtal ingås med ett innehåll som godtagits av båda parter, men det visar sig senare att de lägger in olika innebörd i avtalet (s.k. dold dissens).

24 Allmänt sett anses en medkontrahent som förhandlar med en mellanman ta en medveten risk för att denne inte är behörig att företräda huvudmannen. Framför allt i kommersiella förhållanden ställs särskilda krav på en part att närmare undersöka vem rättshandlingen binder och att medkontrahenten verkligen har behörighet att binda någon annan. (Se Rolf Dotevall, Fullmakt och immateriella tjänster, 2013, s. 35 och rättsfallet NJA 1990 s. 591.)

25 Utifrån vad som ovan angivits bör det även ligga i medkontrahentens intresse att se till att avtalet ingås med rätt huvudman. För det fall omständigheterna är sådana att medkontrahenten inser, eller borde ha insett, att det finns en risk för att huvudmannen är en annan än den som han önskar ingå avtal med bör det åligga honom att agera för att reda ut partsförhållandena för att undvika avtalsbundenhet med en oönskad motpart.

Bedömningen i målet

26 Det finns inte anledning att ifrågasätta J.L:s och de andra bryggägarnas uppgifter om att de gav i uppdrag åt den förre att kontakta SF Pontona för att beställa förankringstjänsten av pontonbryggan för deras räkning. J.L. har därmed haft en fullmakt att utföra detta uppdrag för bryggägarna. Det har inte påståtts att han på något sätt agerat utanför ramen för detta uppdrag när han beställde tjänsten från SF Pontona. Det var därmed rent faktiskt bryggägarna som var huvudmän i avtalet.

27 Det har även framgått för SF Pontona, genom S.J., att det inte var J.L. själv som beställde tjänsten utan att han handlade för annans räkning. S.J:s uppgifter om att han uppfattade att det var Vettertryck som beställde tjänsten är inte motbevisade utan får tvärtom stöd av att av detta bolag angavs som organisation i offerten. S.J. har således missuppfattat vilka som var faktiska huvudmän i avtalet.

28 Det är inte visat att J.L., eller någon av de andra bryggägarna, insåg att S.J. hade missuppfattat vem som var beställare av tjänsten. Enbart att Vettertryck angavs som organisation i offerten innebär inte heller att de måste ha insett detta, särskilt som det är svårt att se att de i detta läge skulle ha ett intresse av att upprätthålla ett sådant missförstånd.

29 Annat har därmed inte framkommit än att det varit dolt för de inblandade att de haft olika uppfattning om vem som var beställare av tjänsten när avtalet ingicks.

30 S.J. borde dock utifrån de faktiska omständigheterna ha insett att det fanns en uppenbar risk för att hans uppfattning om motpart var felaktig. Han kände sedan tidigare till att J.L. ägde bryggan tillsammans med andra och att den skulle användas för fritidsändamål. Redan i det inledande mejlet skrev J.L. genomgående ”vi” samt angav att de hade ett möte i föreningen på lördag och frågade om det var möjligt att få en uppskattning av pris och tidpunkt före dess. Utöver att J.L. använde sin tjänstemejl nämnde han överhuvudtaget inte att något bolag skulle vara inblandat i arbetet med bryggan. Vid en objektiv betraktelse var förhållandena därmed sådana att beställningen av tjänsten kunde hänföras till bryggägarna.

31 För att SF Pontona, som är en kommersiell aktör, skulle undvika att bli avtalsbundet med bryggägarna i en sådan situation borde bolaget ha agerat för att reda ut vem som var motpart i avtalet. Detta har inte skett. Avtalet har i stället fullgjorts å bägge parter och den nu aktuella talan rör en fordran riktad mot bolaget för fel i tjänst. Bolaget kan i en sådan situation inte undgå att vara bundet av avtalet med bryggägarna.

32 Med ändring av hovrättens dom förklarar HD därför att klagandena har ingått avtal med SF Pontona om arbeten avseende förankring av pontonbryggan.

33 Eftersom hovrätten inte har prövat målet utifrån denna förutsättning, bör prövningstillstånd meddelas för målet i övrigt, hovrättens dom undanröjas och målet återförvisas dit för en ny prövning. Frågan om rättegångskostnaderna i HD ska prövas av hovrätten i samband med målet efter dess återupptagande (18 kap. 15 § tredje stycket RB).

HD:s avgörande

Överensstämmer med HD:s avgörande.

HD (justitieråden Stefan Johansson, Stefan Reimer, referent, Jonas Malmberg, Anders Perklev och Katrin Hollunger Wågnert) meddelade den 5 juni 2025 följande beslut.

1 J.G., J.H., Jo.H., J.L., L.L., P.M., K.P. och T.P. (bryggägarna) bor på grannliggande fastigheter i Munkaskog, Habo kommun, vid Vättern. De ägde tillsammans en pontonbrygga.

2 SF Pontona säljer och utför arbeten med bland annat pontonbryggor.

3 Under 2017 hade J.L. kontakt med SF Pontona, genom S.J., angående arbeten med pontonbryggan utan att det ledde till något uppdrag.

4 I april 2019 tog J.L. åter kontakt med S.J. på SF Pontona och bad om en offert för en kortare transport och förankring av pontonbryggan. Vid kontakterna använde J.L. e-post med kontaktuppgifter till ”Vettertryck”. SF Pontona skickade en offert till J.L. där ”Vettertryck AB” angavs som organisation. J.L. och S.J. träffade efter ytterligare kontakter ett avtal om att SF Pontona skulle utföra arbeten avseende förankring av bryggan.

5 SF Pontona utförde arbetena med pontonbryggan i augusti 2019. Efter anvisning från J.L. ställdes fakturan till bolaget [J.H:s] Bygg AB, som också betalade den.

6 Under hösten 2019 var SF Pontona vid två tillfällen på den plats där pontonbryggan låg, eftersom den hade flyttat på sig. SF Pontona utförde en justering av bryggans placering vid det andra tillfället. I mars 2020 draggade bryggan, drev upp på land och förstördes.

7 Bryggägarna väckte talan mot SF Pontona och yrkade ersättning för den skada som de lidit när pontonbryggan förstördes. De gjorde gällande att de som konsumenter beställt tjänsten att förankra bryggan, att tjänsten inte hade utförts på ett fackmässigt sätt samt att bolaget borde ha avrått från förankringen, om det inte varit möjligt att förankra bryggan på den avsedda platsen.

8 Tingsrätten ogillade käromålet. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut. Både tingsrätten och hovrätten har funnit att bryggägarna inte har styrkt att de var beställare av tjänsten från SF Pontona.

9 HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om bryggägarna har ingått avtal med SF Pontona om arbeten avseende förankring av en brygga. Frågan om prövningstillstånd ska meddelas i övriga delar har förklarats vilande.

10 Målet gäller alltså vem som är avtalspart till SF Pontona. Det aktualiserar frågan hur synligt det måste vara för medkontrahenten vem som är huvudman i ett avtal som ingås genom en mellanman.

11 Den som har ett uppdrag att träffa avtal för någon annans räkning (mellanmannen) kan göra detta i eget namn (kommission) eller i annans namn (fullmakt). När mellanmannen (den fullmäktige) träffar ett avtal med en tredje man inom en fullmakts gränser och i huvudmannens (fullmaktsgivarens) namn blir huvudmannen bunden av avtalet; han eller hon blir omedelbart berättigad och förpliktad i förhållande till tredje man (se 10 § första stycket avtalslagen). Mellanmannen står utanför avtalet och blir varken berättigad eller förpliktad enligt det. Mellanmannen ansvarar dock för att han eller hon har en erforderlig fullmakt och kan annars bli skadeståndsskyldig gentemot tredje man (se 25 §).

12 Utgångspunkten är att den som sluter avtal gör det i eget namn. För att så inte ska anses vara fallet krävs att mellanmannen har gjort klart för tredje man att handlandet sker i annans namn (huvudmannens) eller att omständigheterna är sådana att tredje man på annat sätt insett eller borde ha insett att det förhöll sig på det sättet. I vissa situationer kan det ha varit underförstått eller förutsatt av parterna att tredje man enbart ska ha huvudmannen att hålla sig till. Vilka krav på tydlighet och synlighet som bör ställas kan variera beroende på vilken avtalstyp som är aktuell och förhållandena i det enskilda fallet. (Se NJA II 1915 s. 190 och ”OneTicketAway” NJA 2014 s. 978 p. 10–14 med hänvisningar, jfr även ”Badbolagets beställning” NJA 1914 s. 318 och ”Kemisk-tekniska bolagets kartonger” NJA 1927 s. 573.)

13 Om en mellanman inom fullmaktens gränser träffar ett avtal och tredje man inser eller borde inse att mellanmannen träffade avtalet i annans namn blir mellanmannen alltså inte bunden av avtalet. Situationen kan vara sådan att det finns anledning till tvekan om i vems namn det är som avtalet har slutits. Om mellanmannen agerat på ett sätt som har gett tredje man fog för att avtalet slutits i en viss persons namn är det den personen som blir bunden av avtalet, under förutsättning att mellanmannen har varit behörig att träffa avtal i hans eller hennes namn. Men om mellanmannen inte var behörig är den principiella utgångspunkten att något avtal inte kommer till stånd.

14 I många situationer när ett avtal träffas genom en fullmäktig spelar det mindre roll för tredje man vem som är huvudman. Det kan av omständigheterna framgå att tredje man inte lagt någon vikt vid vem som är huvudman utan godtagit att bli bunden i förhållande till den som mellanmannen kan tänkas företräda. Ett avtal som under sådana förhållanden ingås inom fullmaktens gränser måste anses ha ingåtts i huvudmannens namn. (Jfr t.ex. NJA II 1915 s. 190, Axel Adlercreutz m.fl., Avtalsrätt I, 14 uppl. 2016, s. 239 ff., Rolf Dotevall, Fullmakt och immateriella tjänster, 2013, s. 35 f. och Joel Samuelsson, Fullmaktsläran, 2023, s. 71 ff.)

15 J.L. och S.J. träffade ett avtal om förankring av en pontonbrygga som J.L. ägde tillsammans med sju andra personer. S.J. träffade avtalet för SF Pontona. Frågan är om avtalet ingåtts med bryggägarna som beställare.

16 Av utredningen i målet framgår att bryggägarna gemensamt har gett J.L. i uppdrag att i deras namn träffa avtal med SF Pontona om förankring av pontonbryggan, som var samägd egendom. Han var alltså behörig att ingå avtalet i samtliga bryggägares namn. Det har inte påståtts att han på något sätt agerat utanför ramen för uppdraget när han beställde tjänsten från SF Pontona.

17 S.J. har berättat att han uppfattade att pontonbryggan ägdes av en bryggförening och att det inte var J.L. personligen som var beställare. J.L. nämnde dock inte för S.J. vem han företrädde. Eftersom J.L. använde en e-postadress med kontaktuppgifter till Vettertryck utgick S.J. från att Vettertryck AB var beställare och att SF Pontona skulle vara underentreprenör. S.J. ställde ut en offert till Vettertryck AB som J.L. inte invände mot. Det var för SF Pontona fråga om ett mindre uppdrag och det fanns därför inte skäl att kontrollera J.L.s behörighet eller Vettertrycks kreditvärdighet.

18 J.L. har berättat att han tidigare ägde och var vd för Vettertryck AB. Bolaget var verksamt inom tryckeribranschen, men hade vid tidpunkten för beställningen av arbetet avseende pontonbryggan upphört och gått upp i ett annat bolag i samma bransch. Sedan den tidpunkten är Vettertryck ett varumärke som det bolaget använder.

19 Av utredningen framgår alltså att SF Pontonas företrädare, S.J., dels förstod att J.L. träffade avtalet i annans namn, dels var av uppfattningen att den pontonbrygga som avtalet om förankringsarbete avsåg ägdes av en bryggförening.

20 Det framgår vidare av utredningen att Vettertryck enbart ägnade sig åt grafisk verksamhet och att det vid avtalstillfället inte existerade som en självständig juridisk person. Att J.L. använde Vettertrycks e-postadress och inte invände mot att offerten, förutom hans namn, angav Vettertryck AB kan inte anses ha gett SF Pontona fog för uppfattningen att J.L. vid avtalstillfället företrädde Vettertryck AB.

21 Av S.J:s uppgifter framgår också att det för SF Pontona var fråga om ett mindre uppdrag och att bolaget inte fäste någon egentlig vikt vid vem som var J.L:s huvudman. SF Pontona får därmed anses ha godtagit att bli bundet i förhållande till dem som J.L. var behörig att företräda, dvs. bryggägarna.

22 Den i prövningstillståndet ställda frågan ska alltså besvaras så att klagandena har ingått avtal med SF Pontona om arbeten avseende förankring av en brygga.

23 Hovrätten har inte prövat målet utifrån denna förutsättning. Prövningstillstånd bör därför meddelas för målet i övrigt, hovrättens dom undanröjas och målet återförvisas dit för en ny prövning. Frågan om rättegångskostnaderna i HD ska prövas av hovrätten i samband med målet efter dess återupptagande (se 18 kap. 15 § tredje stycket RB).

HD förklarar att klagandena har ingått avtal med SF Pontona AB om arbeten avseende förankring av en brygga.

HD meddelar prövningstillstånd rörande målet i övrigt, undanröjer hovrättens dom och återförvisar målet till hovrätten för ny behandling.

Det ankommer på hovrätten att i samband med målet efter dess återupptagande pröva frågan om rättegångskostnaderna i HD.