Anhörigbehörigheten (NJA 2025 s. 842)

Sökord Godmanskap · Anhörigbehörighet · God man

Fråga om godmanskap ska anordnas för en person som behöver hjälp med att bevaka sin rätt och förvalta sin egendom, eller om hjälpbehovet kan tillgodoses genom anhörigbehörigheten enligt 17 kap. 1 § föräldrabalken.

Å.N. ansökte vid Hälsinglands tingsrätt om att godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB skulle anordnas för hennes mor M.B. med omfattningen bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.

Som grund för sin ansökan angav Å.N. följande. M.B. har på grund av sjukdom ett hjälpbehov och kan inte sköta sin ekonomi och liknande. Hon kan t.ex. inte upprätta giltiga fullmakter, ingå avtal eller deklarera till Skatteverket. De kognitiva nedsättningarna gör att M.B. behöver mer omfattande hjälp än det stöd som går att ge genom den s.k. anhörigbehörigheten. Till god man föreslås M.B:s dotter Y.E.

Överförmyndarnämnden i Hudiksvalls kommun motsatte sig att godmanskap anordnas och anförde följande. Nämnden har inhämtat ett yttrande från anhöriga och det har framkommit att det endast är vardagliga ekonomiska angelägenheter som M.B. behöver hjälp med. De förutsättningar som anges i 11 kap. 4 § FB bedöms därför inte vara uppfyllda. M.B:s hjälpbehov kan tillgodoses genom mindre ingripande åtgärd så som anhörigbehörigheten.

Tingsrätten (rådmannen Tomas Åhlén) anförde följande i beslut den 3 januari 2023.

Av utredningen framgår att M.B:s tillstånd är sådant att hon på grund av sjukdom uppenbarligen inte förstår vad saken gäller och att hon är i behov av hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person.

Eftersom M.B:s tillstånd är sådant att hennes mening inte kan inhämtas kan ett beslut om anordnande av godmanskap meddelas utan att hon lämnat sitt samtycke. Tingsrättens bedömning är att M.B:s hjälpbehov rörande förvaltning av egendom och bevaka rätt omfattar mer än sådant som kan skötas inom ramen för den s.k. anhörigbehörigheten och att därmed hennes behov av hjälp i dessa delar inte kan tillgodoses på mindre ingripande sätt än genom godmanskap. Beträffande frågan om att sörja för person har utredningen inte visat att tillgodoseende av det behovet förutsätter anordnande av godmanskap.

Annat har inte framgått än att Y.E. är lämplig för uppdraget. Hon har förklarat sig villig att utföra det.

Tingsrätten anordnade godmanskap för M.B. och utsåg Y.E. att som god man enligt 11 kap. 4 § FB bevaka M.B:s rätt och förvalta hennes egendom.

Överförmyndarnämnden i Hudiksvalls kommun överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle upphäva godmanskapet för M.B. Till stöd för yrkandet anförde nämnden i huvudsak följande. Hjälpbehovet kan tillgodoses genom anhörigbehörigheten som är en mindre ingripande åtgärd. Huvudmannens hjälpbehov handlar enbart om vanliga åtgärder som har anknytning till M.B:s dagliga livsföring.

Å.N. motsatte sig att tingsrättens beslut ändras och anförde som grund sammanfattningsvis följande. M.B. är i stort behov av en god man eftersom hon annars inte kan få hjälp med bankärenden. Detta gör att hon är i en utsatt situation. Det är inte heller möjligt för anhöriga att göra större inköp om hon uttrycker en sådan önskan, då anhöriga med anhörigbehörighet endast kan ta ut ett mindre belopp. Under tiden som hon inte hade god man sändes hennes räkningar från hennes boende till den ena dottern, vilket fick till följd att flera räkningar hann förfalla eller blev försenade. M.B. har tidigare i livet fått hjälp vid behov av sina döttrar och då har hon litat på dem.

Överförmyndarnämnden hade prövat Y.E:s lämplighet för uppdraget som god man och bedömt henne vara lämplig.

Hovrätten (hovrättspresidenten Agneta Ögren, f.d. hovrättsrådet Ola Pettersson, referent, och tf. hovrättsassessorn Thea Bengtsson) anförde i beslut den 19 februari 2024 följande.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning avseende att utredningen i ärendet visar att M.B. har behov av hjälp och att Y.E. är lämplig att förordnas som god man. Frågan är då om M.B:s hjälpbehov kan tillgodoses genom en mindre ingripande åtgärd genom att hennes anhöriga, främst hennes döttrar, fortsätter att hjälpa henne inom ramen för anhörigbehörigheten.

Om någon inte längre har förmåga att ta hand om sina ekonomiska angelägenheter är en anhörig behörig att för den enskilde vidta ordinära rättshandlingar med anknytning till dennes dagliga livsföring (17 kap. 1 § FB). Ordinära rättshandlingar kan bland annat innefatta förvaltning av pension och betalning av räkningar (jfr RH 2019:19 och Hovrätten för Övre Norrlands beslut 2019-12-18 i ÖÄ 18-19). Om en tredje man vägrar att rättshandla med en anhörig kan det dock vara nödvändigt att överväga om en ansökan om godmanskap ska göras (se t.ex. prop. 2016/17:30 s. 92 och Svea hovrätt beslut 2020-03-24 i ÖÄ 783-20).

M.B:s döttrar, Å.N. och Y.E., har uppgett att M.B. främst har behov av hjälp med att betala räkningar, göra inköp och kunna ha kontroll över ekonomin. De har även uppgett att det varit svårt med andra ärenden och att de exempelvis inte kunde hyra ett förråd i M.B:s namn när hon var i behov av det. Å.N. har vidare uppgett att olika banktjänstemän uppger olika saker och utan anordnande av godmanskap är det omöjligt att hjälpa M.B. i hennes stora hjälpbehov.

M.B:s anhöriga har lämnat uppgifter om svårigheter att sköta hennes ekonomi och att dessa svårigheter har uppstått till följd av att det är svårt att sköta bankärenden. Även om M.B:s hjälpbehov främst innefattar åtgärder som hennes anhöriga får utföra med stöd av anhörigbehörigheten går det inte att bortse ifrån att bankens roll i det hela medför att M.B:s hjälpbehov blir svårt att tillgodose i praktiken för hennes anhöriga. Detta medför att hennes hjälpbehov inte blir fullt tillgodosett. Anhörigbehörigheten framstår därför som otillräcklig i detta fall varför en god man ska förordnas, på sätt som tingsrätten har gjort. Överklagandet ska därför avslås.

Beslutet gäller omedelbart även om det överklagas (20 kap. 8 § FB).

Hovrätten avslår överklagandet.

Överförmyndarnämnden i Hudiksvalls kommun överklagade och yrkade att godmanskapet för M.B. skulle upphävas.

Å.S. (tidigare Å.N.) motsatte sig ändring av hovrättens beslut.

HD hämtade in ett yttrande från Sveriges Kommuner och Regioner.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Leo Nilsson Nannini, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–6 motsvarar i huvudsak punkterna 1–6 i HD:s skäl.

Vad målet handlar om

Punkten 7 motsvarar i huvudsak punkten 7 i HD:s skäl.

Godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB

Punkterna 8 och 9 motsvarar i huvudsak punkterna 8 och 9 i HD:s skäl.

10 Om domstolen anser att det finns behov av ett godmanskap är det angeläget att den så långt som möjligt preciserar den gode mannens uppgifter, så att uppdraget inte blir mer omfattande än vad som är motiverat. Godmanskapet ska alltså anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall. (Se NJA 1999 s. 691.)

Anhörigas behörighet att rättshandla i vissa fall

Inledning

Punkterna 11 och 12 motsvarar i huvudsak punkterna 10 och 11 i HD:s skäl.

Närmare om omfattningen av anhörigbehörigheten

13 Vad som bör avses med ordinära rättshandlingar med anknytning till den enskildes dagliga livsföring framgår av förarbetena till lagen.

14 Det kan till exempel röra sig om betalningar hänförliga till bostaden, hälso- och sjukvård och andra sociala tjänster, transporter, försäkringar, skatter, tv, tidningar, telefon och föreningsavgifter. Inköp av mat, kläder och hygienartiklar samt även andra regelbundna betalningar som följer med ett hushåll, exempelvis hyresbetalningar, omfattas också av behörigheten. Det bör även bankuttag och överföringsuppdrag som utgör led i sådana betalningar göra. Betalning av fritidsaktiviteter och nöjen kan också vara aktuellt. Vidare kan mera sporadiska eller engångsbetonade utgifter, exempelvis kostnader för läkarbesök och tandvård, rymmas i behörigheten. (Se a. prop. s. 86 f. och 136.)

15 En anhörig bör även få ingå avtal och sköta betalningar med anknytning till den dagliga livsföringen. Generellt sett bör det ingå i behörigheten att upprätta en fullmakt i samband med ett autogiromedgivande. Anhöriga bör vidare få anförtro medel för den enskilde, exempelvis till en kontaktperson på ett särskilt boende, för att sköta nödvändiga utgifter som kläder eller hygienartiklar. För att kunna sköta betalningar för den enskildes räkning behöver anhöriga få göra uttag från den enskildes bankkonton och liknande, samt genom att dirigera betalning genom bank- och postgiro. Som ett led i tillgodoseendet av den enskildes behov ingår också att för den enskildes räkning få lämna inkomstdeklaration. (Se a. prop. s. 87 f. och 136.)

16 Vad som har betydelse för den enskildes dagliga livsföring skiftar från individ till individ. Anhörigas insatser behöver därför utgå från den livs­situation och de behov som den enskilde har för stunden. Den enskilde ska genom anhörigas insatser kunna behålla den levnadsstandard som han eller hon är van vid. (Se a. prop. s. 136.)

17 Det har varken ansetts möjligt eller lämpligt att göra en uttömmande uppräkning av vad som bör ingå i behörigheten. Frågan om tillåtligheten av en enskild rättshandling bör bedömas utifrån dess ändamål. Avgörande bör alltså vara om rättshandlingen avser en angelägenhet som vanligen har anknytning till den enskildes dagliga livsföring. (Se a. prop. s. 87.)

Anhörigbehörigheten som alternativ till godmanskap

18 Om den enskilde behöver hjälp endast med angelägenheter som omfattas av anhörigbehörigheten kan det innebära att det inte finns behov av att anordna ett godmanskap för honom eller henne.

19 Eftersom anhörigbehörigheten gäller en begränsad del av en persons ekonomiska angelägenheter behöver andra former av ställföreträdarskap, till exempel godmanskap, tillämpas om den enskilde har behov som avser andra ekonomiska angelägenheter eller personliga sådana.

20 Behörigheten för en anhörig gäller inte i de frågor där den enskilde företräds av en god man enligt 11 kap. 4 § FB, en förvaltare eller en framtidsfullmaktshavare (se 17 kap. 3 § FB). En förutsättning är dock att behörigheten konkurrerar med de angivna ställföreträdarskapen. Inget hindrar att en anhörig sköter de uppgifter som ingår i anhörigbehörigheten medan andra personliga angelägenheter sköts av till exempel en god man (se a. prop. s. 138). Anhörigbehörigheten kan alltså leda till att det räcker med ett mera begränsat ställföreträdarskap i övrigt (se a. prop. s. 81).

21 Om den enskilde behöver hjälp med både skötseln av sina personliga förhållanden och sina juridiska eller ekonomiska angelägenheter, och flera av åtgärderna är sådana som inte omfattas av anhörigbehörigheten, kan det framstå som mest ändamålsenligt att utse en god man som tar ansvar för hela situationen (jfr NJA 2015 s. 851 p. 10).

Anhörigbehörigheten i förhållande till tredje man

22 Det är den anhörige som ska bedöma om behörigheten gäller (se 17 kap. 1 § andra stycket FB). Lagen ger inga anvisningar för hur bedömningen ska göras, och det finns ingen möjlighet att hänskjuta frågan till exempelvis överförmyndaren eller tingsrätten. En anhörig som har tagit i anspråk sin behörighet utan att förutsättningarna är uppfyllda kan bli skyldig att ersätta den skada som han eller hon orsakat den enskilde (se 17 kap. 5 § FB).

23 Det kan tänkas uppstå problem när en anhörig ska rättshandla med tredje man och behöver styrka sin behörighet. Typiskt sett kan det vara fråga om att rättshandla med en bank eller en liknande inrättning. Om tredje man vägrar att rättshandla med anhöriga, kan det bli nödvändigt att överväga om en ansökan om godmanskap ska göras (se a. prop. s. 92 och 96).

Domstolens prövning av behovet

24 Domstolen ska se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver (se 12 § lagen, 1996:242, om domstolsärenden). I första hand får det läggas på överförmyndaren att föra in den utredning som domstolen anser att den behöver för sitt ställningstagande. Domstolen får uppdra åt överförmyndaren att hämta in yttranden (se 11 kap. 17 a § FB).

25 Om överförmyndaren anser att en annan åtgärd ska ha företräde, måste den inställningen underbyggas med preciserade och konkreta uppgifter om de rättsliga och faktiska förutsättningarna för en sådan åtgärd. Domstolen har sedan att bedöma om den enskildes angelägenheter kan skötas på ett tillfredsställande och mindre ingripande sätt. (Se NJA 2015 s. 851 p. 15.)

26 Frågan om det ska anordnas ett godmanskap får avgöras med ledning av utredningen i ärendet. Det kan inte ställas upp något generellt krav på att andra åtgärder först ska ha prövats. Bara om det i ärendet finns fog för uppfattningen att en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig, kan en ansökan avslås av det skälet. Skulle det sedan visa sig att en annan åtgärd inte fungerar, kan frågan om godmanskap tas upp på nytt och bedömas mot den bakgrunden. (Se NJA 2015 s. 851 p. 16.)

Bedömningen i detta fall

27 Av ett läkarintyg framgår det att M.B:s hälsotillstånd på ett varaktigt och betydande sätt påverkar hennes förmåga att själv bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person. Vidare framgår det att tillståndet hindrar att M.B:s mening hämtas in. Det finns därför förutsättningar att anordna godmanskap för henne.

28 Utredningen visar att M.B:s tillstånd i och för sig är sådant att även anhörigbehörigheten är tillämplig.

29 De angelägenheter som Å.N. angett att M.B. behöver hjälp med – – – omfattas av den behörighet som tillkommer anhöriga genom regleringen i 17 kap. FB (jfr p. 14 och 15).

30 Utifrån de uppgifter som överförmyndarnämnden hämtat in från M.B:s bank – – – framstår det som att hennes anhöriga bör kunna sköta om M.B:s angelägenheter med stöd av anhörigbehörigheten på ett tillfredsställande vis.

31 Sammantaget finns det genom utredningen i ärendet fog för uppfattningen att M.B:s behov av hjälp bör kunna tillgodoses av anhöriga med stöd av behörigheten i 17 kap. FB på ett tillfredsställande och mindre ingripande sätt. Det finns därför inte behov av att anordna ett godmanskap för henne.

32 Hovrättens beslut ska därför ändras och godmanskapet för M.B. upphävas.

HD:s avgörande

HD ändrar hovrättens beslut och upphäver godmanskapet för M.B.

HD (justitieråden Stefan Johansson, Dag Mattsson, Eric M. Runesson, Stefan Reimer och Anders Perklev, referent) meddelade den 29 juli 2025 följande beslut.

1 Å.S. och Y.E. är döttrar till M.B. Av ett läkarintyg framgår att M.B. lider av demens och att hon till följd av sjukdomen behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person.

2 Å.S. ansökte om att tingsrätten skulle anordna ett godmanskap för hennes mamma, samt begärde att Y.E. skulle förordnas till god man. Uppdraget skulle omfatta att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.

3 Till stöd för ansökan anförde Å.S. sammanfattningsvis följande. Hon och hennes syster har försökt använda sig av anhörigbehörigheten men banken har uppgett att de inte får hantera mammans pengar utan fullmakt eller ett godmanskap. Banken lämnar inte heller ut uppgift om saldo på hennes konton till döttrarna, vilket omöjliggör överföringar, och låter dem inte ta ut fickpengar åt henne. De kan inte handla kläder till sin mamma och har inte heller kunnat hyra ett förråd i mammans namn för att förvara möbler efter en flytt.

4 Överförmyndarnämnden motsatte sig ansökan med hänvisning till att M.B:s behov av hjälp kan tillgodoses med stöd av anhörigbehörigheten. Nämnden hämtade in uppgifter från hennes bank. Av dessa framgår det bl.a. att banken kan säkerställa att det finns täckning på hennes konton innan en överföring görs, att uppgift om saldo kan skickas per post till henne, samt att döttrarna kan ta ut och lämna fickpengar till hennes boende.

5 Tingsrätten anordnade ett godmanskap för M.B. och utsåg Y.E. till god man. Förordnandet omfattade att bevaka M.B:s rätt och förvalta hennes egendom. Tingsrätten bedömde att behovet av hjälp omfattar även angelägenheter som inte ryms inom anhörigbehörigheten. Överförmyndaren överklagade beslutet.

6 Hovrätten har avslagit överklagandet. Den har bedömt att de aktuella åtgärderna främst är sådana som omfattas av anhörigas behörighet. Hovrätten har dock ansett att M.B:s bank gör det svårt för de anhöriga att tillgodose hennes behov av hjälp i praktiken, och att anhörigbehörigheten därför framstår som otillräcklig.

7 Målet rör frågan om en person som förlorat sin beslutsförmåga har behov av en god man för att bevaka sin rätt och förvalta sin egendom, eller om hjälpbehovet i stället kan tillgodoses genom anhöriga med stöd av behörigheten i 17 kap. FB.

8 Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, ska rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening hämtas in. (Se 11 kap. 4 § första stycket FB.)

9 Godmanskap ska beslutas endast om åtgärden i rättslig mening behövs. Åtgärden ska ställas i relation till andra möjligheter för den enskilde att få hjälp. Om den enskilde kan få sina angelägenheter tillfredsställande skötta på ett mindre ingripande sätt, t.ex. genom anhöriga, vänner eller professionella aktörer, kan det betyda att ett godmanskap inte behövs. (Jfr NJA 2018 s. 825 p. 7 och ”Godmansförutsättningarna” NJA 2022 s. 623 p. 14.)

10 Om det är uppenbart att någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande inte längre har förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter, är en anhörig behörig att för den enskilde vidta ordinära rättshandlingar med anknytning till dennes dagliga livsföring (se 17 kap. 1 § första stycket FB).

11 Behörigheten inträder enligt förarbetena när den enskilde inte längre kan förstå relevant information, överväga alternativen och fatta ett beslut baserat på dessa överväganden. Det förutsätts alltså att den enskilde har förlorat sin beslutsförmåga. Behörigheten är i princip tänkt att ta vid i det skede då den enskilde inte längre kan låta sig representeras genom att utfärda en fullmakt enligt reglerna i avtalslagen. (Se prop. 2016/17:30 s. 44 och 95 samt NJA 2018 s. 825 p. 11.)

12 Anhörigbehörigheten omfattar bland annat betalningar hänförliga till bostaden, hälso- och sjukvård och andra sociala tjänster, transporter, försäkringar, skatter, tv, tidningar, telefon och föreningsavgifter. Vidare omfattas inköp av mat, kläder och hygienartiklar samt betalning för fritidsaktiviteter och nöjen. Det ingår också i behörigheten att göra bankuttag och överföringar som avser nu angivna utgifter. Den enskilde ska genom anhörigas insatser kunna behålla den levnadsstandard som han eller hon är van vid. (Se a. prop. s. 86 f. och 136.)

13 Förarbetena till lagen innehåller inte någon uttömmande uppräkning av vad som ingår i behörigheten. Frågan om en enskild rättshandling ingår i behörigheten får bedömas utifrån dess ändamål. Avgörande bör alltså vara om rättshandlingen avser en angelägenhet som vanligen har anknytning till huvudmannens dagliga livsföring (se a. prop. s. 87).

14 Eftersom anhörigbehörigheten omfattar behörighet att göra bank­­uttag och överföringar som avser utgifter för den dagliga livsföringen bör inhämtande av saldobesked för konton som används för detta ändamål (transaktionskonton eller motsvarande) normalt anses ingå i behörigheten. Det får också förutsättas att det utvecklas digitala lösningar som medför att anhöriga ges praktiska möjligheter att utöva sin behörighet.

15 Anhörigbehörigheten gäller i tur och ordning för make eller sambo, barn, barnbarn, föräldrar, syskon och syskonbarn; finns två eller flera anhöriga inom samma kategori företräder de huvudmannen gemensamt och kan i så fall lämna varandra fullmakt (se 17 kap. 2 §). Behörigheten gäller inte i de frågor där den enskilde företräds av en god man enligt 11 kap. 4 §, en förvaltare eller en framtidsfullmaktshavare (se 17 kap. 3 §). En anhörig som använder sin behörighet är skyldig att ersätta den skada som han eller hon uppsåtligen eller av vårdslöshet orsakar huvudmannen (se 17 kap. 5 §).

16 Det är den anhörige som ska bedöma om behörigheten gäller (se 17 kap. 1 § andra stycket). Lagen ger inga anvisningar för hur bedömningen ska göras, och det finns ingen möjlighet att hänskjuta frågan till exempelvis överförmyndaren eller tingsrätten. Om den anhörige agerar utanför sin behörighet blir huvudmannen inte bunden av rättshandlingen. I sådana fall kan den anhörige, om vissa närmare förutsättningar är uppfyllda, bli skyldig att ersätta den skada som tredje man orsakats (se 17 kap. 6 §).

17 Tredje man är som regel inte skyldig att ingå avtal med huvudmannen genom en anhörig. Ett skäl till att tredje man avböjer detta kan vara att det framstår som osäkert om avtalet kommer att kunna göras gällande mot huvudmannen. Ett annat skäl kan vara att tredje man saknar rutiner för att hantera transaktioner med stöd av anhörigbehörigheten inom ramen för ett elektroniskt betalningssystem.

18 Om huvudmannen redan har ett avtalsförhållande med tredje man, till exempel i form av ett tillgodohavande i en bank, kan tredje man (banken) dock inte vägra att utföra en prestation på anmaning av en behörig anhörig utan att riskera att komma i dröjsmål eller annars bryta mot sina avtalsförpliktelser mot huvudmannen.

19 Anhörigbehörigheten kan många gånger förväntas fungera temporärt när en person förlorat sin beslutsförmåga i ekonomiskt hänseende, till exempel på grund av demens eller annan sjukdom, varvid det inte finns något omedelbart behov av att ansöka om godmanskap. Det är emellertid inte uteslutet att behörigheten i vissa fall kan bli en mer långsiktig lösning. Så kan exempelvis vara fallet om den närmast anhörige är huvudmannens make eller sambo och de sedan tidigare har åtkomst till och inblick i varandras ekonomi.

20 Det finns ingen skyldighet för en anhörig att använda sig av sin behörighet för att tillgodose huvudmannens behov av hjälp. Anhöriga kan också i olika grad besitta den kunskap och erfarenhet som ibland kan vara nödvändig för att med framgång göra gällande behörigheten i förhållande till tredje man.

21 Bedömningen av om det finns behov av att ordna godmanskap för en person som har förlorat sin beslutsförmåga ska göras med utgångspunkt från vad som är bäst för den enskilde.

22 Om det finns anhöriga som har vilja och förmåga att använda anhörigbehörigheten och behovet av stöd med ekonomiska angelägenheter inskränker sig till den dagliga livsföringen, torde anordnande av godmanskap som regel vara överflödigt. Är det däremot så att de anhöriga upplever svårigheter med att få tredje man att acceptera behörigheten finns det en risk för att huvudmannen inte får sina behov tillgodosedda fullt ut (jfr p. 12). I förlängningen kan sådana svårigheter också leda till att anhöriga frånsäger sig rollen att stödja huvudmannen i ekonomiska frågor. Det skulle i så fall göra det nödvändigt att förordna en utomstående god man, något som vanligtvis inte kan anses ligga i huvudmannens intresse.

23 För en person som saknar beslutsförmåga behöver ett godmanskap som utövas av en nära anhörig i praktiken inte vara mer ingripande än om den anhörige verkar inom ramen för sin anhörigbehörighet. I båda fallen är huvudmannen beroende av den anhörige för att kunna tillgodogöra sig sina tillgångar och sköta sin ekonomi. Ett godmanskap ger visserligen en vidare behörighet än anhörigbehörigheten, men är å andra sidan föremål för tillsyn av överförmyndaren (se 12 kap. 9 § FB).

24 Det nu anförda leder till slutsatsen att om en anhörig ansöker om godmanskap med åberopande av att anhörigbehörigheten är otillräcklig för att kunna sköta huvudmannens ekonomi, bör det krävas förhållandevis starka skäl för att inte lägga den anhöriges uppfattning till grund för prövningen. Det gäller särskilt om den anhörige kan peka på konkreta exempel där tredje man nekat till rättshandlingar som legat inom ramen för behörigheten och som varit till förmån för huvudmannen om de hade kunnat genomföras.

25 I målet är utrett att M.B:s hälsotillstånd på ett varaktigt och betydande sätt påverkar hennes förmåga att själv bevaka sin rätt och förvalta sin egendom. Vidare framgår att tillståndet hindrar att M.B:s mening hämtas in. Det finns därför förutsättningar att anordna godmanskap för henne.

26 Å.S. har i sin ansökan om godmanskap anfört att anhörigbehörigheten inte är tillräcklig för att kunna sköta mammans ekonomi. Hon har därvid bland annat pekat på att banken inte lämnar ut saldobesked till anhöriga samt att de uttag som banken medger inte räcker till för att tillgodose mammans behov.

27 Den utredning som överförmyndarnämnden har lagt fram motsäger endast delvis vad Å.S. har anfört. Banken har sålunda bekräftat att den anser att saldobesked inte ingår i anhörigbehörigheten samt att den gör en egen prövning från gång till gång av hur mycket fickpengar som mamman ska anses vara i behov av. Av uppgifterna från banken framgår också att den inte lämnar enhetlig information till kunderna om hur banken hanterar anhörigbehörigheten, vilket skapar oklarhet.

28 Sammantaget får det anses framgå av utredningen att anhörigbehörigheten under rådande förhållanden är otillräcklig för att fullt ut tillgodose M.B:s behov av hjälp med att bevaka sin rätt och förvalta sin ekonomi. Det finns därmed behov av att anordna godmanskap för henne i enlighet med tingsrättens och hovrättens beslut. Överklagandet ska därför avslås.

HD avslår överklagandet.