Häktning och recidivfara
Prövningen av risken för fortsatt brottslig verksamhet vid häktning.
Sökord Häktning · Fortsatt brottslig verksamhet · Recidivfara
Attunda tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Attunda tingsrätt åtal mot S.W. för två fall av grovt bedrägeri enligt följande gärningsbeskrivningar.
Åtalspunkt 1
S.W. har vilselett G.P. att till honom överlåta sin bostadsrättslägenhet med adress [X], värd 1 400 000 kronor, i [Y]. Vilseledandet har bestått i att S.W. inte har eller har haft för avsikt att göra rätt för sig enligt avtalet. Gärningen har inneburit vinning för S.W. och skada eller beaktansvärd risk för slutlig förlust för G.P.
Brottet är grovt eftersom det avsett betydande värde och har utförts med särskild förslagenhet bestående i att S.W. utnyttjat sin ställning som god man till att förmå målsäganden till rättshandlingen, samtidigt som hon haft begränsade möjligheter att värja sig såsom varande en skör person som i hög ålder haft anledning att förlita sig på den särskilda omsorg som han haft att visa henne.
Det hände mellan den 30 mars 2023 och den 1 juli 2025 i – – –.
S.W. begick gärningen med uppsåt.
Åtalspunkt 2
S.W. har genom vilseledande förmått G.P. att utfärda en bankfullmakt som gav honom rätt att disponera hennes bankmedel. Med stöd av denna fullmakt har S.W. vid upprepade tillfällen överfört sammanlagt i vart fall 293 027 kronor från G.P:s bankkonto till sitt eget bankkonto enligt följande. – – –.
Vilseledandet har bestått i att S.W. vid varje överföringstillfälle förtigit sin verkliga avsikt att använda fullmakten till skada för målsäganden och vinning för S.W. Genom detta har han förmått G.P. att tro att fullmakten skulle användas i hennes intresse eller på ett neutralt sätt, vilket inte varit fallet.
Brottet är grovt eftersom det avsett betydande belopp och riktat sig mot en skör person som i hög ålder haft anledning att förlita sig på den särskilda omsorg och förtroendeställning som han har haft i uppdrag att visa.
S.W. begick gärningarna med uppsåt under perioden 3 oktober 2024 – 1 juli 2025 i – – –.
S.W. åtalades även för två fall av brott mot aktiebolagslagen.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Gabriel Lind af Hageby) meddelade dom den 13 januari 2026.
Tingsrätten fann på anförda skäl åtalet styrkt.
I påföljdsfrågan anförde tingsrätten bl.a. följande.
S.W. är tidigare ostraffad. – – –. Enligt tingsrättens mening uppgår straffvärdet för bedrägeribrottet i åtalspunkt 1 till fängelse i ett år och fyra månader och för bedrägeribrottet i åtalspunkt 2 till fängelse i sex månader. Därvid har endast de belopp som brotten avsett beaktats. Det är dock försvårande att de två grova bedrägerierna har riktat sig mot en skör person som i hög ålder haft anledning att förlita sig på den särskilda omsorg som S.W. har haft anledning att visa henne. När det gäller det grova bedrägeriet i åtalspunkt 1 är det också försvårande att S.W. utnyttjat sin ställning som god man till att förmå målsäganden till rättshandlingen. Därför ska ett betydande påslag göras vid straffmätningen. Det så kallade straffmätningsvärdet uppgår därför till fängelse i två år och tre månader för brottet i åtalspunkt 1 och fängelse i tio månader för brottet i åtalspunkt 2.
Tingsrätten bedömer att brottslighetens samlade straffmätningsvärde, beräknat enligt den så kallade aspirationsprincipen, uppgår till fängelse i två år och sex månader. På grund av det höga straffmätningsvärdet saknas utrymme för att välja en icke frihetsberövande påföljd. Tingsrätten bestämmer därför påföljden till fängelse i två år och sex månader.
Häktning
S.W. döms nu för, av relevans här, två fall av grovt bedrägeri.
Det finns risk för att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.
Skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för S.W. eller något annat motstående intresse.
Domslut
Tingsrätten dömde S.W. för två fall av grovt bedrägeri och två fall av brott mot aktiebolagslagen till fängelse i två år och sex månader. S.W. skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas.
Svea hovrätt
I samband med att S.W. överklagade tingsrättens dom i Svea hovrätt yrkade han att han skulle friges.
Åklagaren yttrade sig och åberopade även flyktfara som häktningsskäl.
Hovrätten (hovrättsrådet Anne Wartin, rådmannen Mattias Nordell och hovrättsrådet Åsa Andersson, referent) anförde i beslut den 3 februari 2026 följande.
Skälen för hovrättens beslut
Hovrätten anser att det fortfarande föreligger sannolika skäl för de brott som S.W. är häktad för.
Hovrätten anser inte att det föreligger en sådan flyktfara som skulle motivera en häktning. Däremot anser hovrätten, på grundval av de omständigheter som framgår av tingsrättens dom, att det finns risk för att S.W. fortsätter sin brottsliga verksamhet. Fortsatt häktning är heller inte oproportionerlig. Frifotsyrkandet ska därför avslås.
Beslut
Hovrätten, som inte finner skäl att hålla häktningsförhandling, avslår S.W:s yrkande om att han ska friges.
Högsta domstolen
S.W. överklagade och yrkade att HD skulle häva hovrättens beslut om häktning.
Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
Målet avgjordes efter föredragning.
HD (justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, referent, Eric M. Runesson, Cecilia Renfors och Anders Perklev) meddelade den 25 februari 2026 följande beslut.
Skäl
Bakgrund
1Tingsrätten dömde S.W. den 13 januari 2026 för två fall av grovt bedrägeri riktade mot en äldre person som han var god man för samt för två fall av brott mot aktiebolagslagen. Påföljden bestämdes till fängelse i två år och sex månader. Tingsrätten beslutade också att S.W. skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Enligt tingsrätten fanns det risk för att S.W. skulle fortsätta sin brottsliga verksamhet. Vidare ansåg tingsrätten att skälen för häktning uppvägde det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebar för S.W. eller något annat motstående intresse.
2S.W. överklagade domen och yrkade att häktningsbeslutet skulle hävas. Åklagaren åberopade i hovrätten även flyktfara som grund för häktning.
3Hovrätten har avslagit S.W:s yrkande om att han ska försättas på fri fot. Som skäl har hovrätten anfört att det finns risk för att han fortsätter sin brottsliga verksamhet och att en fortsatt häktning inte är oproportionerlig. Hovrätten har däremot inte ansett att det föreligger en sådan flyktfara som skulle motivera häktning.
Frågan i målet
4Frågan som särskilt aktualiseras i målet är hur bedömningen av risken för fortsatt brottslighet ska göras när den misstänkte inte tidigare är dömd för brott.
Häktning
Lagregleringen
5Allmänna bestämmelser om häktning finns i 24 kap. RB. Häktning får ske av den som är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han eller hon avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff (flyktfara), genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning (kollusionsfara) eller fortsätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara). Häktning får endast ske om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. (Se 24 kap. 1 §.)
6Ett häktningsbeslut gäller som längst till dess rätten meddelar dom i målet. Om den misstänkte döms för brottet och är häktad ska rätten genom ett nytt beslut pröva om han eller hon ska stanna kvar i häkte till dess domen vinner laga kraft (se 24 kap. 21 §).
Särskilt om recidivfara
7Bedömningen av risken för fortsatt brottslighet ska vid häktning under förundersökningen i första hand avse tiden fram till att den misstänkte har lagförts. Om åtal väcks och den misstänkte fälls för brottet är det risken för fortsatt brottslighet i tiden fram till verkställighet av straffet som kan påverka om han eller hon ska vara häktad på grund av recidivfara.
8Risken för att någon fortsätter sin brottsliga verksamhet ska framstå som konkret och vara beaktansvärd med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det vilar på åklagaren att konkretisera vad risken grundas på.
9Risken ska avse brott av samma eller liknande slag som det häktningsgrundande brottet. Det brott som den misstänkte befaras återfalla i måste också vara sådant att det skulle kunna ligga till grund för häktning. (Se prop. 1986/87:112 s. 100 f.)
10Den misstänktes tidigare brottsbelastning är av stor betydelse för bedömningen av risken för fortsatt brottslig verksamhet. Om den misstänkte är tidigare ostraffad saknas ofta underlag för slutsatsen att det finns en sådan risk.
11Det kan dock finnas en risk för fortsatt brottslig verksamhet även i sådana fall, exempelvis när häktningsyrkandet avser misstanke om brottslighet där återfallsrisken erfarenhetsmässigt är hög. Det kan röra sig om misshandel eller hot mot en närstående eller missbruksrelaterad brottslighet av någon som är inne i en period av missbruk. En annan situation kan vara att det är fråga om seriebrottslighet.
12Prövningen av risken ska göras genom en bedömning av samtliga omständigheter, där den misstänktes personliga förhållanden alltid måste tillmätas betydelse.
Bedömningen i detta fall
13S.W. är tidigare ostraffad. Varken den aktuella brottsligheten eller någon annan omständighet ger, vid den bedömning som nu ska göras, underlag för slutsatsen att det finns en konkret risk för att han ska återfalla i brott. Det finns därmed inte skäl för häktning på grund av recidivfara.
14HD delar hovrättens bedömning att det inte föreligger en sådan flyktfara som motiverar häktning.
15Beslutet om häktning ska därför hävas.
HD:s avgörande
HD ändrar hovrättens beslut och förordnar att S.W. inte längre ska vara häktad i målet.