PMÖD 2019:5
Sökord Vitesförbud · God marknadsföringssed · Vilseledande · Marknadsföring · Svarta listan · Otillbörlig marknadsföring · Interimistiskt vitesförbud
På yrkande av Konsumentombudsmannen meddelade Patent- och marknadsdomstolen ett interimistiskt förbud enligt marknadsföringslagen som avsåg vissa påståenden i marknadsföring av fordonsgarantier via utskick till konsumenter. De parter som träffades av förbudet, ett företag och en fysisk person, överklagade beslutet och yrkade att Patent- och marknadsöverdomstolen skulle häva det. Klagandena gjorde gällande att formuleringen av beslutet var otydlig och att i vart fall den senaste versionen av marknadsföringsutskicket inte innehöll några felaktiga påståenden. Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit att samtliga de påståenden i den ifrågavarande marknadsföringen som varit föremål för domstolens prövning strider mot den s.k. svarta listan och därmed är otillbörliga. Patent- och marknadsdomstolens beslut har ändrats endast i syfte att förtydliga beslutet. Beslutet får inte överklagas.
RÄTTEN Hovrättsråden Ulrika Beergrehn, Magnus Ulriksson och Annika Malm, referent
FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE Föredraganden Malin Bergwik
PARTER
Klagande 1. F.A.,
2 Svensk Fordons Garanti AB, 559076-8213 Box 11251 100 61 Stockholm
Ombud för 1 och 2: Advokaten C.S.
Motpart Konsumentombudsmannen Box 48 651 02 Karlstad
Företrädd av processrådet C.A.
SAKEN Interimistiskt förbud enligt marknadsföringslagen
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Patent- och marknadsdomstolens beslut 2018-11-26 i mål nr PMT 13814-18
Den 1 november 2018 meddelade Patent- och marknadsdomstolen på yrkande av Konsumentombudsmannen ett interimistiskt vitesförbud enligt marknadsföringslagen (2008:486) mot Svensk Fordons Garanti AB (SFG) och F.A.. Enligt punkten 3 i beslutet förbjöd Patent- och marknadsdomstolen var och en av SFG och F.A. - var och en vid vite om 1000 000 kr - att vid marknadsföring via 1 utskick till konsumenter, på sätt som skett enligt bilaga 1-3 till Patent- och marknadsdomstolens beslut eller liknande sätt, påstå att konsumenten riskerar att stå utan skydd och själv måste bekosta alla maskinskador, när så inte är fallet.
SFG och F.A. begärde omprövning av beslutet och yrkade att det tidigare meddelade beslutet skulle upphävas.
Genom den överklagade beslutet avslog Patent- och marknadsdomstolen yrkandet om att beslutet den 1 november 2018 skulle upphävas.
SFG och F.A. har överklagat Patent ¬ och markndsdomstolens beslut att inte häva punkten 3 i beslutet den 1 november 2018 och har därvid anfört huvudsakligen följande. Den som ett vitesförbud angår ska på förhand med säkerhet kunna sluta sig till vad som avses med vitessanktionen och vilket handlingssätt som träffas av förbudet. Formuleringen av Patent- och marknadsdomstolens beslut gör det ovisst om förbudet kan efterlevas. För det första går det inte av det språkliga innehållet att förstå när förbudet träder till ("när så inte är fallet"). För det andra är det på objektiva grunder en omöjlighet att sia om när en risk inte skulle föreligga. För det tredje är SFG:s utskick så tydligt att det inte kan missförstås. Det ska därför inte omfattas av förbudet.
Konsumentombudsmannen har motsatt sig att Patent- och marknadsdomstolens beslut ändras och har därvid anfört huvudsakligen följande. Den tilläggsupplysning som har gjorts i den tredje versionen av utskicket (bilaga 3 till Patent- och marknadsdomstolens beslut) ger inte tillräckliga upplysningar för att konsumenter vid en hastig genomläsning ska förstå vilket befintligt skydd de kan ha. Påståendet är dessutom i sak oriktigt eftersom konsumenter som köpt bilen av en näringsidkare även omfattas av preskriptionsregeln i konsumentköplagen samt av den omvända bevisbördan för ursprungliga fel som visar sig inom sex månader från köpet. Vitesbeloppet bör bestämmas till 1 000 000 kr då SFG har fortsatt med utskicken under mer än ett års tid efter det att Patent- och marknadsöverdomstolen, i ett mål som gällde bilmärket Peugeot, funnit att SFG:s marknadsföring var otillbörlig, samt då ett mycket stort antal anmälningar har inkommit mot SFG.
SFG och F.A.har därefter yttrat sig och anfört dels att målet gällande bilmärket Peugeot avslutades genom förlikning och att SFG därför inte förlorade det, dels att antalet anmälningar inte är relevant, eftersom läsare av vissa tidskrifter har uppmanats att anmäla SFG.
Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen.
Efter föredragning fattar Patent- och marknadsöverdomstolen följande
BESLUT (att meddelas 2019-02-19)
1 Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens beslut den 26 november 2018 endast på så sätt att det beslutas att punkten 3 i Patent- och marknadsdomstolens beslut den 1 november 2018 ska ha följande lydelse.
Var och en av Svensk Fordons Garanti AB och F.A. förbjuds vid vite om 1 000 000 kr att vid marknadsföring via utskick till konsumenter påstå, när så inte är fallet, att i) konsumenten i det fall den avstår från att teckna ny fordonsgaranti står utan skydd och själv måste bekosta alla maskinskador och fabrikationsfel som uppstår (se protokollsbilaga A), ii) konsumenten i det fall den avstår från att teckna ny fordonsgaranti riskerar att stå utan skydd och själv måste bekosta alla maskinskador och fabrikationsfel som uppstår (se protokollsbilaga B), iii) konsumenten i det fall den avstår från att teckna ny fordonsgaranti riskerar att stå utan skydd och själv måste bekosta alla maskinskador och fabrikationsfel som uppstår, detta under förutsättning att konsumenten inte har någon annan ytterligare försäkring, garanti eller omfattas av den treåriga reklamationsrätten (se protokollsbilaga C). Förbudet avser också andra påståenden som har väsentligen samma innebörd.
2 Svensk Fordons Garanti AB och F.A. ska solidariskt ersätta Konsumentombudsmannen för dess rättegångskostnad i Patent- och marknadsöverdomstolen med 5 436 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för Patent- och marknadsöverdomstolens beslut till dess betalning sker.
Skälen för beslutet
Rättsliga utgångspunkter
Enligt 5 § marknadsföringslagen ska marknadsföring stämma överens med god marknadsföringssed. Enligt 6 § samma lag är marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.
Enligt 8 § marknadsföringslagen är marknadsföring som är vilseledande enligt bl.a. lagens 9 och 10 §§ att anse som otillbörlig, om den påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Sådan vilseledande marknadsföring som anges i punkterna 1-23 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG (den s.k. svarta listan) är alltid att anse som otillbörlig. Enligt punkten 12 är det, såvitt är av intresse i målet, en vilseledande affärsmetod att göra ett i sak oriktigt påstående om arten och omfattningen av den risk konsumenten utsätter sig själv eller sin familj för, om han eller hon inte köper produkten.
Enligt 23 § första stycket marknadsföringslagen får en näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig förbjudas att fortsätta med denna eller någon annan liknande åtgärd. Ett förbud ska enligt 26 § nämnda lag förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Enligt 27 § samma lag får ett förbud meddelas interimistiskt, om käranden visar sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett förbud.
Sannolika skäl för otillbörlig marknadsföring
Det Patent- och marknadsöverdomstolen först har att bedöma är om Konsumentombudsmannen har visat sannolika skäl för att de påtalade marknadsföringsåtgärderna (påståendena om att konsumenten står utan skydd respektive riskerar att stå utan skydd i angivna avseenden) är otillbörliga. I första hand har Konsumentombudsmannen gjort gällande att marknadsföringsåtgärderna omfattas av svarta listan.
Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att de två första versionerna av utskicket (se protokollsbilagorna A och B) sannolikt utgör sådana i sak oriktiga påståenden som omfattas av punkten 12 i svarta listan. Detta då det i utskicken inte beaktats att konsumenten kan vara skyddad på annat sätt än genom en fordonsgaranti. Konsumentombudsmannen har därför visat sannolika skäl för att dessa påståenden är otillbörliga.
I den tredje versionen av utskicket (se protokollsbilaga C) har ett tillägg gjorts som förtydligar att konsumenten endast riskerar att stå utan skydd "under förutsättning att ni inte har någon annan ytterligare försäkring, garanti eller omfattas av den treåriga reklamationsrätten". Såsom Konsumentombudsmannen har framfört kan tillägget - vid den preliminära prövning som ska göras för ställningstagande till det interimistiska yrkandet - inte anses omfatta alla alternativa skydd som konsumenten kan ha. Konsumenten kan t.ex., om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, ha visst skydd enligt regeln i 20 a § första stycket konsumentköplagen (1990:932) för fel som uppstår inom sex månader från ett köp. Därmed är det sannolikt att också den tredje versionen av SFG:s utskick, trots tillägget, utgör ett i sak oriktigt påstående som omfattas av punkten 12 i svarta listan. Konsumentombudsmannen har alltså även i denna del visat sannolika skäl för att påståendet är otillbörligt.
Övriga förutsättningar för ett interimistiskt förbud
Patent- och marknadsöverdomstolen delar Patent- och marknadsdomstolens bedömning att det skäligen kan befaras att SFG minskar betydelsen av ett förbud genom handling eller underlåtenhet. Förutsättningarna för att meddela ett interimistiskt förbud är därmed uppfyllda och ett sådant förbud ska därför meddelas. Av de skäl som angetts av Patent- och marknadsdomstolen följer att förbudet ska meddelas mot såväl SFG som F.A. personligen.
Förbudets utformning
För att förbud enligt marknadsföringslagen ska få avsedd effekt bör de inte ges en alltför snäv utformning. Det ska alltså inte vara möjligt att kringgå förbudet genom att göra en obetydlig justering av ett uttryckssätt eller liknande och därefter fortsätta med ett förfarande som reellt sett är detsamma som det som har föranlett ingripandet. Beslutet bör därför formuleras så att det täcker både den konkreta handling som har prövats och andra praktiskt sett eller i allt väsentligt likvärdiga handlingar. Av rättssäkerhetsskäl måste emellertid ett förbud eller åläggande konkretiseras så att det klart framgår vilket slags handlingar det avser (se Högsta domstolens dom den 22 november 2018 i mål nr T 2286-18, punkten 8).
Patent- och marknadsdomstolens utformning av förbudet är enligt Patent- och marknadsöverdomstolen inte tillräckligt konkretiserat för att det klart ska framgå för adressaterna vilket slags handlingar det avser. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning bör de konkreta påståenden som har prövats tydligt anges i beslutet. För att undvika ett kringgående av beslutet bör det dock inte vara alltför snävt, men det får inte heller vara för omfattande. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen är uttrycket "eller liknande sätt" för omfattande och beslutet bör därför i stället formuleras så att det även omfattar andra påståenden med väsentligen samma innebörd. Förbudet ska därför konkretiseras och förtydligas i enlighet med vad som framgår av detta beslut.
Vite
Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer i Patent- och marknadsdomstolens bedömning att det inte har framkommit några särskilda skäl som talar emot att förena förbudet med vite samt att vitesbeloppet ska bestämmas till 1 000 000 kr.
Rättegångskostnader
Av 64 § marknadsföringslagen framgår att 18 kap. rättegångsbalken, med undantag för 16 §, är tillämpligt beträffande rättegångskostnader i mål om interimistiska beslut enligt marknadsföringslagen. Det innebär att SFG och F.A.,i enlighet med 18 kap. 8 § rättegångsbalken, ska ersätta Konsumentombudsmannen, som vinnande part, för skälig rättegångskostnad. SFG och F.A. har invänt att Konsumentombudsmannens kostnader faller inom myndighetens allmänna handlingsåtgärder. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen råder det emellertid ingen tvekan om att Konsumentombudsmannen har haft kostnader för utförande av talan i målet och därför har rätt till ersättning för dessa (jfr Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 13 april 2018 i mål nr PMÖ 864-18). Den av Konsumentombudsmannen begärda ersättningen uppgår till 10 872 kr för åtta timmars arbete beräknat enligt timkostnadsnormen för den s.k. rättshjälpstaxan. Med beaktande av den begränsade skriftväxlingen i Patent- och marknadsöverdomstolen finner Patent och marknadsöverdomstolen att inte mer än fyra timmars arbete varit skäligen påkallade för att tillvarata Konsumentombudsmannens rätt i målet. SFG och F. A. ska därför solidariskt ersätta Konsumentombudsmannens rättegångskostnad med 5 436 kr jämte ränta från dagen för detta beslut.
Överklagande
Det saknas skäl att göra undantag från huvudregeln att Patent- och marknadsöverdomstolens beslut inte får överklagas (se 1 kap. 3 § tredje stycket lagen, 2016:188, om patent- och marknadsdomstolar). Detta beslut får därför inte överklagas.