PMÖD 2021:13

Sökord Bevis · Jäv · Officialprövning · Rättegångsfel · Teknisk karaktär · Uppfinningshöjd · Återförvisning

Patent- och marknadsöverdomstolen har i ett invändningsärende gällande patent på ett förfarande för säkra transaktioner avslagit ett yrkande om återförvisning på grund av att det skulle ha förekommit jäv i Patent- och marknadsdomstolen, att Patent- och marknadsdomstolen skulle ha haft en felaktig sammansättning och att PRV efter att invändaren i PRV återkallat invändningen skulle ha gått utöver vad officialprövningsprincipen tillåter. Patent- och marknadsöverdomstolen, som inte tillåtit viss ny bevisning, har även, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, bedömt att förfarandet enligt patentets krav 1 samt förfarandet enligt patentkrav 1 enligt elva begränsningsyrkanden saknar uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte tillåtit överklagande av beslutet.

Patent- och marknadsdomstolens beslut 2020-02-25 i mål nr PMÄ 10752-19, se bilaga A

Accumulate AB i likvidation i konkurs, 556583-7118 c/o Advokatfirma DLA Piper Sweden KB Box 7315 103 90 Stockholm

Ombud: Jur.kand. L.F. Rouse AB Vasagatan 11 111 20 Stockholm

Upphävande av patent

1 Patent- och marknadsöverdomstolen avslår Accumulate AB i likvidation i konkurs yrkande om återförvisning.

2 Patent- och marknadsöverdomstolen tillåter inte Accumulate AB i likvidation i konkurs att åberopa två sakkunnigutlåtanden med tillhörande CV.

3 Patent- och marknadsöverdomstolen avslår överklagandet i själva saken.

Accumulate AB i likvidation i konkurs (Accumulate) har i första hand yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska undanröja det överklagade beslutet och återförvisa ärendet till Patent- och marknadsdomstolen för förnyad prövning.

Accumulate har i andra hand yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska upprätthålla patentet med beviljade patentkrav, vilka framgår av bilaga 1 (s. 23–26) till bilaga A. Bolaget har i tredje till trettonde hand yrkat att domstolen ska upprätthålla patentet med patentkrav i enlighet med något av begränsningsyrkande 1–11, som framgår av bilaga 1 (s. 27–48) till bilaga A, att prövas i nämnd ordning.

Accumulate har vidare begärt att två åberopade sakkunnigutlåtanden med tillhörande CV ska tillåtas i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Accumulate har till grund för yrkandet i första hand, gällande återförvisning, anfört att Patent- och registreringsverket (PRV) under invändningsförfarandet gått utöver vad officialprövningsprincipen tillåter samt att det i Patent- och marknadsdomstolen förekommit rättegångsfel genom att domstolen haft en felaktig sammansättning och genom att det förelegat jäv.

Accumulate har till grund för det andra till trettonde yrkandet anfört samma grunder som i Patent- och marknadsdomstolen.

Accumulate har till stöd för att de två sakkunnigutlåtandena med tillhörande CV ska tillåtas i Patent- och marknadsöverdomstolen anfört att Accumulate har giltig ursäkt för att bevisningen inte åberopades i Patent- och marknadsdomstolen.

Accumulate har utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i Patent- och marknadsdomstolen. Accumulate har här, vad avser yrkandet i första hand och frågan om tillåtande av ny bevisning i Patent- och marknadsöverdomstolen, även anfört i huvudsak följande.

Officialprövningsprincipen

PRV har, genom att på eget initiativ föra in US 20020032649 Al (D2) i ärendet efter det att invändaren återkallat sin invändning, utvidgat invändarens talan. PRV har dock enbart möjlighet att fullfölja invändningen med den talan som invändaren fört (RÅ 1988 ref. 125).

Patent- och marknadsdomstolen har i sitt beslut angett att särskilda skäl förelegat för PRV att fullfölja invändningen eftersom ett objektivt patenterbarhetshinder förelegat, men domstolen har inte bedömt hindrets styrka. D2 kan inte anses vara ett mycket starkt patenterbarhetshinder, vilket krävdes för att PRV skulle ha särskilda skäl att fullfölja invändningen.

Rättens sammansättning i Patent- och marknadsdomstolen

Frågan om PRV hade särskilda skäl att fullfölja invändningsärendet efter det att invändningen mot patentet återkallats är en komplicerad juridisk fråga, som borde ha motiverat att det i Patent- och marknadsdomstolens sammansättning ingick två lagfarna domare.

Även bedömningen av PRV:s officialprövningsrätt borde ha motiverat att två lagfarna domare ingick i rätten i Patent- och marknadsdomstolen.

Jäv i Patent- och marknadsdomstolen

Accumulate blev inte före beslutet informerat om vilken sammansättning som Patent- och marknadsdomstolen skulle ha när ärendet avgjordes och har därmed inte kunnat presentera en jävsinvändning tidigare.

Den lagfarne domaren i Patent- och marknadsdomstolen hade tidigare dömt i ett mål gällande patentintrång och ett mål gällande ogiltighet av patent, vilka båda gällde patentet SE 533422 som företer vissa likheter med patentet i föreliggande ärende. Tvistefrågorna i detta ärende och i ogiltighetsmålet är desamma, framför allt avseende dels tolkningen av vissa begrepp som är gemensamma för SE 533422 och patentet i föreliggande ärende, dels bedömningen av huruvida vissa särdrag som är gemensamma för SE 533422 och patentet i föreliggande ärende är att betrakta som icke-tekniska särdrag. Dessa omständigheter gör att det föreligger ett legitimt tvivel om den lagfarne domarens opartiskhet och är ägnad att rubba förtroendet för domaren att döma i detta ärende.

Tillåtande av ny bevisning i Patent- och marknadsöverdomstolen

Patent- och marknadsdomstolen meddelade aldrig Accumulate att överklagandet hade kommit in till Patent- och marknadsdomstolen, utan avgjorde ärendet utan ytterligare skriftväxling. Detta trots att Accumulate parallellt, vid samma domstol, är kärande i ett mål gällande intrång i patentet samt svarande i ett mål om ogiltigför-klaring av patentet. I de senare målen har Accumulate åberopat bevisning till stöd för patentets giltighet. De nu aktuella sakkunnigutlåtandena färdigställdes för ogiltighetsmålet och Accumulate hade för avsikt att åberopa dem även i detta ärende, men hann inte göra det innan beslutet meddelades. Eftersom Patent- och marknadsdomstolen aldrig informerade Accumulate om att ärendet handlades av domstolen, saknade Accumulate möjlighet att komplettera sitt överklagande med ytterligare bevisning.

Accumulate har i Patent- och marknadsöverdomstolen åberopat två sakkunnig-utlåtanden med tillhörande CV från O.S

Yrkandet i första hand om återförvisning

Frågan om jäv i Patent- och marknadsdomstolen

En domare är jävig att handlägga mål bl.a. om särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet (3 § första stycket lagen, 1996:242, om domstolsärenden och 4 kap. 13 § 10 rättegångsbalken).

Jävsbestämmelsen ska tillämpas med beaktande av artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den praxis som kommit till uttryck i Europadomstolens avgöranden. Enligt Europadomstolen krävs att det för en objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens opartiskhet. Europadomstolen har vidare gett uttryck för att legitimt tvivel om opartiskhet kan föreligga om domstolen i tidigare avgöranden fällt uttalanden som kan uppfattas som ställningstaganden i en senare uppkommen sakfråga. (Se rättsfallet NJA 2008 s. 893.)

Frågan om jäv mot domare i lägre rätt får tas upp i högre rätt bara om den jävsinvändande parten är berättigad att få frågan prövad där. Part är berättigad att få frågan om jäv prövad i högre rätt bl.a. om den omständighet varpå jävet grundas inte var känd för parten förrän i samband med talan där. En förutsättning för prövningen är att parten efter vunnen kunskap framställer jävsinvändningen första gången denne för talan i högre rätt. (Se 4 kap. 14 § andra och tredje styckena rättegångsbalken.)

Accumulate har anfört att Patent- och marknadsdomstolen inte före beslutet infor-merade bolaget om rättens sammansättning och att Accumulate därför inte har kunnat framställa en jävsinvändning mot den lagfarne domaren tidigare. Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer att Accumulates skäl att framställa jävsinvänd-ningen först här får godtas, varför jävsinvändningen ska tas upp till prövning.

Accumulate har anfört att den lagfarne domaren ska anses ha varit jävig i ärendet vid Patent- och marknadsdomstolen eftersom han i ett ogiltighetsmål i samma domstol, avseende ett annat patent än i föreliggande ärende, hade ställts inför liknande bedömningar gällande begrepp och särdrag som är gemensamma i de två olika patenten.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att ogiltighetsmålet och föreliggande ärende om upphävande av patent avser två olika patenträttigheter (tvisteföremål) inom samma tekniska område, med olika patentkrav och därmed med olika skyddsomfång. Att olika patent inom samma tekniska område innehåller begrepp och särdrag som är gemensamma är naturligt och vanligt förekommande. Uttalanden i ett tidigare avgörande om hur vissa begrepp eller särdrag ska tolkas medför inte, enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening, att sådana uttalanden kan uppfattas som ställningstaganden i en senare uppkommen sakfråga, dvs. om ett patent med ett annat patentskydd, men innehållande samma begrepp/särdrag, är giltigt eller inte. För en objektiv iakttagare skulle det därmed inte föreligga några legitima tvivel om domarens opartiskhet endast av det skälet att domaren behövt bedöma eller tolka begrepp/särdrag som också förekommit i andra patent i andra mål.

Patent- och marknadsöverdomstons bedömer således att den lagfarne domaren i Patent- och marknadsdomstolen inte har varit jävig att besluta i ärendet.

Rättens sammansättning i Patent- och marknadsdomstolen

Av 4 kap. 7 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar framgår att vid avgörande i sak av patenträttsliga ärenden ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare och, om det finns behov av teknisk sakkunskap, en eller två ska vara tekniska ledamöter. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara tekniska ledamöter.

I förarbetena till bestämmelsen anges att det är rätten som med hänsyn till vad det enskilda ärendet kräver bestämmer om det finns skäl att ha den större samman-sättningen med fyra ledamöter. Möjligheten till utökad sammansättning är i första hand avsedd för mer omfattande eller särskilt komplicerade ärenden. (Se prop. 2015/16:57 s. 305.)

Sammansättningsreglerna ger således rätten ett stort utrymme för att i det enskilda fallet själv bestämma dess sammansättning. Med hänsyn till detta – och även med beaktande av de frågor och den utredning som förekommer i detta ärende – finner Patent- och marknadsöverdomstolen att det inte har funnits något hinder för underrätten att avgöra ärendet med tre ledamöter. Något rättegångsfel av den anledningen att Patent- och marknadsdomstolen inte prövade ärendet i utökad sammansättning är alltså inte för handen.

Officialprövningsprincipen

Som Patent- och marknadsdomstolen angett (s. 32 i beslutet) gäller att om en invändning mot ett meddelat patent återkallas, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om det finns särskilda skäl (24 § fjärde stycket patentlagen, 1967:837). Bestämmelsen om PRV:s möjlighet att fullfölja invändningsförfarandet måste läsas tillsammans med 25 §, som handlar om PRV:s prövning av invändningar. Enligt den senare paragrafen ska PRV efter invändning upphäva patentet, bl.a. om det har meddelats trots att uppfinningen inte var ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökan och tillika väsentligen skiljde sig därifrån.

Accumulate har anfört att det följer av rättsfallet RÅ 1988 ref. 125 att PRV varit förhindrat att på eget initiativ föra in mothållet D2 i invändningsförfarandet.

Inledningsvis vill Patent- och marknadsöverdomstolen framhålla att Regeringsrättens uttalanden i rättsfallet RÅ 1988 ref. 125 om officialprövningens omfattning är inriktade på en annan situation än den i det förevarande ärendet. I det fallet var det fråga om att invändaren hade återkallat invändningen i överinstans och att invändningen ändå prövades av överinstansen. Efter rättsfallet har bestämmelserna om invändningsförfarandet ändrats på flera sätt, bl.a. har reglerna i 24 § och 25 § i de nu aktuella reglerna om PRV:s fullföljdsmöjlighet och prövning av invändningar införts (se prop. 1993/94:22). Vidare har den bestämmelse som tidigare gav överinstansen möjlighet att pröva en talan trots invändarens återkallelse upphävts (se prop. 2015/16:57).

Vid införandet av bestämmelserna i 24 och 25 § angavs bl.a. följande. Det är ett allmänt intresse att oriktiga patent förhindras. PRV bör därför i vissa fall kunna fortsätta invändningsförfarandet även om en invändning återkallas. Ett skäl att ändå fortsätta förfarandet kan vara att det finns ett starkt objektivt patenterbarhets-hinder. Under ett pågående förfarande ska PRV ta hänsyn till varje omständighet som kan utgöra skäl att upphäva patentet och som verket får kännedom om. Om det under förfarandet upptäcks sådana brister som avses i 25 § första stycket, ska bristerna således tas upp av PRV även om de inte har uppmärksammats av invändaren. En brist kan komma till PRV:s kännedom t.ex. genom en anmärkning från allmänheten. (Se prop 1993/94:22 s. 46, 56 och 57.)

Med hänsyn till det ovan sagda står det enligt Patent- och marknadsöverdomstolen klart att PRV:s prövning inte är begränsad till enbart de omständigheter som invändaren tidigare åberopat. I stället får PRV, så länge ett invändningsförfarande pågår, föra in även andra omständigheter som kan utgöra skäl att upphäva patentet. PRV har därför inte på ett otillåtet sätt fört in D2 i invändningsförfarandet.

Accumulate har vidare anfört att det inte förelåg särskilda skäl för PRV att fullfölja invändningen. Detta eftersom det inte fanns något tillräckligt starkt patenterbarhets-hinder.

Vad gäller frågan om när ett objektivt patenterbarhetshinder är så starkt att det finns särskilda skäl för PRV att fullfölja ett invändningsförfarande, är det en fråga som måste avgöras från fall till fall. För att ett patenterbarhetshinder ska uppfattas som starkt bör det enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening vara fråga om ett tydligt patenterbarhetshinder.

Som domstolen kommer att redogöra för nedan framgår det i detta fall tydligt av utredningen att uppfinningen enligt patentet inte väsentligen skiljer sig från den genom D2 redan kända tekniken och att uppfinningen därför saknar uppfinnings-höjd. Även PRV och Patent- och marknadsdomstolen har kommit till slutsatsen att uppfinningen saknar uppfinningshöjd på denna grund. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen får det därför, i likhet med vad Patent- och marknads-domstolen funnit, anses ha förelegat särskilda skäl för PRV att fullfölja invändnings-förfarandet.

Slutligen har Accumulate gjort gällande att Patent- och marknadsdomstolen inte bedömt patenterbarhetshindrets styrka.

Patent- och marknadsdomstolen har bedömt att det förelåg ett objektivt patenter-barhetshinder mot uppfinningen som medförde att det fanns särskilda skäl för PRV att fullfölja invändningsförfarandet. Härigenom har Patent- och marknadsdomstolen, enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening, samtidigt bedömt att styrkan hos patenterbarhetshindret var tillräcklig.

Slutsats gällande yrkandet om återförvisning

Vad Accumulate anfört om jäv, rättens sammansättning i Patent- och marknads-domstolen och PRV:s officialprövning medför inte att ärendet ska återförvisas. Yrkandet i första hand om återförvisning ska alltså avslås.

Frågan om tillåtande av ny bevisning i Patent- och marknadsöverdomstolen

En part får i ett patentärende åberopa ny bevisning i Patent- och marknadsöver-domstolen endast om parten gör sannolikt att den inte kunnat åberopas i under-instansen eller att parten annars haft giltig ursäkt att inte göra det (3 kap. 9 § lagen, 2016:188, om patent- och marknadsdomstolar och 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken).

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att Accumulate, genom att ha lämnat in ett överklagande av PRV:s beslut till Patent- och marknadsdomstolen den 8 augusti 2019, måste ha haft kännedom om att ärendet var under handläggning i domstolen. Accumulate har också haft god tid på sig att i Patent- och marknads-domstolen ta fram och ge in sakkunnigutlåtandena, innan Patent- och marknads-domstolen avgjorde ärendet den 25 februari 2020. Patent- och marknadsöver-domstolen noterar härvid att Accumulate i sitt överklagande till Patent- och marknadsdomstolen inte förbehöll sig rätten att åberopa ytterligare bevisning där.

Vid dessa förhållanden bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att Accumulate inte har gjort sannolikt att sakkunnigutlåtandena inte kunnat åberopas i underinstansen eller att bolaget annars haft giltig ursäkt för att inte göra det. Den åberopade bevisningen i form av de två sakkunnigutlåtandena med tillhörande CV avgivna av O.S. ska därför inte tillåtas.

Yrkandet i andra hand om upprätthållande av patentet i beviljad lydelse

Inledning

Både PRV och Patent- och marknadsdomstolen har genom sina beslut bedömt att uppfinningen i förhållande till tekniken enligt D2 är ny men saknar uppfinningshöjd. Patent- och marknadsöverdomstolen kommer, som ett led i bedömningen av uppfinningshöjden, först att ta ställning till hur uppfinningen enligt patentkrav 1 skiljer sig från den genom D2 kända tekniken.

Rättsliga utgångspunkter

Som framgår av 2 § patentlagen meddelas patent endast på uppfinning som är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökan och tillika väsentligen skiljer sig därifrån, dvs. har uppfinningshöjd.

Vid bedömningen av om en uppfinning enligt ett patentkrav är ny och har uppfinningshöjd beaktas enligt fast praxis endast sådana tekniska och icke-tekniska särdrag i patentkravet som bidrar till uppfinningens tekniska karaktär. Ett i sig icke-tekniskt särdrag kan i kombination med ett tekniskt särdrag bidra till uppfinningens tekniska karaktär. Vid bedömningen av vilka särdrag som bidrar till uppfinningens tekniska karaktär ska uppfinningen enligt patentkravet ses i sin helhet. (Se särskilt punkterna 30–34 i avgörandet G1/19 den 10 mars 2021 från EPO:s stora besvärskammare; se även Patentbesvärsrättens domar den 15 augusti 2016 i mål nr 14-159 och den 6 februari 2009 i mål nr 04-329.)

Av 39 § patentlagen framgår att patentskyddets omfattning bestäms av patentkraven och att för förståelse av patentkraven får ledning hämtas från beskrivningen.

Skillnader mellan uppfinningen enligt patentkrav 1 och känd teknik enligt D2

Accumulate har vad gäller vilka särdrag i patentkrav 1 som ska beaktas vid bedömningen av uppfinningens nyhet respektive uppfinningshöjd i huvudsak anfört följande. Samtliga särdrag i patentkravet måste betraktas som tekniska särdrag, eftersom särdragen tillsammans definierar en teknisk lösning på ett tekniskt problem. För det fall att något av särdragen skulle betraktas som i sig icke-tekniskt är det uppenbart att samtliga särdrag tillsammans definierar patentets lösning och att särdragen således samverkar för att åstadkomma lösningens tekniska effekt.

Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer att den särdragsindelning a)-i) av patentkrav 1 som Patent- och marknadsdomstolen använt sig av, där särdrag b) och c) dock bytt plats jämfört med PRV:s särdragsindelning enligt bilaga 1 till bilaga A, är ändamålsenlig. Någon annan indelning av patentkravets särdrag, t.ex. enligt den funktionella särdragsindelning som Patent- och marknadsdomstolen använt som alternativ särdragsindelning, behövs därför inte. Patent- och marknadsöver-domstolen gör följande bedömning av hur uppfinningen enligt patentkrav 1 skiljer sig från tekniken enligt D2.

Särdrag a)

Accumulate har anfört att D2 inte kan anses beskriva ett förfarande för en säker transaktion. Den lösning som beskrivs i D2 är inte tillräckligt säker för att kunna användas för säker signering, utan är en betalningstjänst som är säkerhetsmässigt jämförbar med vanliga kreditkortsköp.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar i likhet med Patent- och marknadsdomstolen att D2 uttryckligen avser ett förfarande för säkra transaktioner (se styckena 0003 och 0015). Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer vidare att den kommunikationsanordning som nämns i särdrag a), med beaktande av patentkravet som helhet, motsvaras av persondatorn (PC) i D2. I D2, stycke 0033 och 0059, anges förvisso att enligt en utföringsform kan tekniken enligt D2 innefatta en ”notifikationsmod”, som när den är påslagen medför att en notis skickas till användaren när en e-handlare begär en verifikation av e-currency ID för en transaktion och att notisen t.ex. kan skickas trådlöst till en handhållen dator (”handheld computer wireless service”). Det anges emellertid inte i D2 att en sådan handhållen dator skulle kunna ersätta persondatorn eller den funktion persondatorn har enligt D2. Den handhållna datorn kan därför enligt Patent- och marknadsöver-domstolens mening inte anses motsvara kommunikationsanordningen i särdrag a).

Med utgångspunkt i att kommunikationsanordningen i särdrag a) motsvaras av persondatorn (PC) i D2 gör Patent- och marknadsöverdomstolen samma bedömning som Patent- och marknadsdomstolen, att den del av särdrag a) som anger att kommunikationsanordningen är en ”bärbar radiokommunikationsanordning” utgör en skillnad i förhållande till det som är känt genom D2.

Särdrag b)

Patent- och marknadsöverdomstolen anser i likhet med Patent- och marknads-domstolen att ”användartransaktionsmjukvara” i uppfinningen enligt patentkrav 1 motsvaras av det som i D2 benämns som ”VCSP client 2” – vilken klient är nedladd-ningsbar – samt att begreppet ”autenticerad tjänsteleverantör” i patentkravet måste, av de skäl som Patent- och marknadsdomstolen angett i sitt beslut (s. 18 andra stycket), ges en bred tolkning och omfatta det som i D2 anges utgöra en tjänsteleverantör (service provider 120).

Accumulate har anfört att D2 inte kräver någon användartransaktionsmjukvara och att det förfarande som beskrivs i D2 därför inte kan anses bygga på att en säkert identifierad användare knyts till en sådan användartransaktionsmjukvara. Säkerheten bygger i stället på användning av användarnamn och lösenord och föreslås kunna ökas genom användning av en kortläsare.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att det av D2, styckena 0081 och 0082, framgår att den kända tekniken kan innefatta en användartransaktions-mjukvara (VCSP client 2) och att användaren före nedladdningen av klienten identifieras genom t.ex. användarnamn och lösenord. Användaren knyts därmed till installationen. Vad som utgör en säker identifiering anges inte närmare i patent-kravet 1 och enligt Patent- och marknadsöverdomstolen får en identifiering genom användarnamn och lösenord enligt D2 anses utgöra sådant som kan sägas falla inom ramen för vad som utgör en säker identifiering.

Särdrag b) medför alltså inte att någon ytterligare skillnad kan konstateras i förhållande till tekniken enligt D2 än den som redan konstaterats vid analysen av särdrag a).

Särdrag c)

Accumulate har angående ”aktivt transaktionstillstånd” anfört i huvudsak följande. När en användare i D2 genererar det virtuella kortnumret skulle detta kunna betraktas som en initiering av användaren på transaktionsservern, men så snart användaren har fått det virtuella kortnumret kopplar användaren ner sig och är inte längre aktiv på transaktionsservern. Det virtuella kortnumret kan sedan användas av användaren, eller av andra som användaren skickar det till, vid någon tidpunkt i framtiden, men användaren är inte aktiv på transaktionsservern ända tills det virtuella kortnumret använts. Det är således tydligt att en användning av det virtuella kortnumret inte innebär att den första transaktionsparten är aktiv på transaktions-servern. Användaren i D2 har aldrig något aktivt transaktionstillstånd på transaktionsservern, eftersom när användaren väl har fått en e-currency ID kan den användas när som helst i framtiden, och det finns ingen session mellan användaren och transaktionsservern som pågår ända tills e-currency ID används och avslutas när e-currency ID har använts.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att det i ärendet inte har framkommit att begreppet ”aktivt transaktionstillstånd” skulle ha någon vedertagen betydelse. Patent- och marknadsöverdomstolen noterar därvid att det i patentets beskrivning anges dels att det sker en kontroll av att ”nämnda första transaktions-part och nämnda andra transaktionspart är i nämnda aktiva transaktionstillstånd på nämnda transaktionsserver” (s. 5, raderna 19–22), dels att ”nämnda första transaktionspart och nämnda andra transaktionspart företrädesvis har varit anslutna till nämnda transaktionsserver under hela transaktionen” (s. 5, raderna 29–31).

Genom att det i patentets beskrivning anges att transaktionsparterna företrädesvis har varit anslutna till transaktionsservern under hela transaktionen skulle fackmannen som tar del av patentets beskrivning inte, enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening, uppfatta att begreppet ”aktivt transaktions-tillstånd” innebär att en transaktionspart måste vara ansluten till transaktions-servern under hela transaktionen för att vara i ett aktivt transaktionstillstånd. Att en transaktionspart är i aktivt transaktionstillstånd måste därför ges en vidare innebörd.

Patent- och marknadsöverdomstolen gör med anledning av det som nu sagts samma bedömning som Patent- och marknadsdomstolen, att den första transaktionsparten (användaren) i D2 får anses vara i ett aktivt transaktionstillstånd på transaktions-servern under tidsperioden då den genererade ID:n är giltig. Patent- och marknadsöverdomstolen gör även i övrigt samma bedömning som Patent- och marknadsdomstolen (s. 19 i beslutet) avseende särdrag c), vilket innebär att den skillnad särdrag c) bidrar med i förhållande till D2 är att kommunikationen är trådlös.

Särdrag d), e) och f)

Patent- och marknadsöverdomstolen gör ingen annan bedömning än Patent- och marknadsdomstolen (s. 20 och 21 i beslutet) angående särdragen d)–f). Dessa särdrag bidrar alltså inte med någon skillnad utöver vad som redan konstaterats.

Särdrag g)

Med beaktande av vad Patent- och marknadsöverdomstolen redan kommit fram till angående hur begreppet ”aktivt transaktionstillstånd” bör förstås – se ovan under ”Särdrag c)” – gör Patent- och marknadsöverdomstolen samma bedömning som Patent- och marknadsdomstolen gällande särdrag g), dvs. detta särdrag bidrar inte med någon ytterligare skillnad i förhållande till tekniken enligt D2.

Särdrag h) och i)

Patent- och marknadsöverdomstolen gör ingen annan bedömning än Patent- och marknadsdomstolen (s. 21 och 22 i beslutet) angående särdragen h) och i).

Detta innebär att särdrag h) inte bidrar till att särskilja uppfinningen från det som är känt genom D2, medan hela särdrag i) utgör en skillnad i förhållande till D2.

Sammanfattning av konstaterade skillnader

Patent- och marknadsöverdomstolen har sammanfattningsvis kommit fram till samma slutsats som Patent- och marknadsdomstolen vad gäller hur förfarandet enligt patentets krav 1 skiljer sig från tekniken enligt D2, dvs. genom:

A. att förfarandet utnyttjar en bärbar radiokommunikationsanordning och använder sig av trådlös kommunikation vid initiering, samt

B. att det sänds ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter.

Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer att skillnaderna enligt punkterna A) och B) föreligger även när patentkravet 1 läses i sin helhet, utan särdragsindelning.

Patent- och marknadsöverdomstolen har i ovanstående analys inte tagit ställning till vilka särdrag i patentkravet som kan anses bidra till uppfinningens tekniska karaktär och därmed läggas till grund för att bedöma uppfinningens nyhet respektive uppfinningshöjd.

Av den praxis som redogörs för i avsnittet Rättsliga utgångspunkter följer, enligt Patent- och marknadsöverdomstolen, att om patentkravet delats upp i särdrag och patentkravet innehåller ett särdrag, eller delar av ett särdrag, som medför en skillnad i förhållande till vad som är känt och skillnaden i sig bedöms vara icke-teknisk får en bedömning göras från fall till fall om och hur ett sådant särskiljande särdrag bidrar till uppfinningens tekniska karaktär. Om det i sig icke-tekniska särdraget i samverkan med något annat särdrag bidrar till uppfinningens tekniska karaktär, ska det beaktas vid bedömningen av uppfinningens nyhet och uppfinningshöjd.

Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer, i likhet med Patent- och marknads-domstolen, att skillnaderna enligt punkten A) bidrar till uppfinningens tekniska karaktär. Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer vidare att de tekniska funktioner som krävs för att utföra själva sändandet enligt punkten B), dvs. de implicita tekniska särdrag som krävs för detta, tillsammans med bl.a. uppgiften om transaktionsserver medför att även denna punkt bidrar till uppfinningens tekniska karaktär.

Uppfinningshöjd

Patent- och marknadsöverdomstolen ansluter sig till den bedömning av uppfinnings-höjden som Patent- och marknadsdomstolen har gjort (s. 22–24 i beslutet). Förfarandet enligt patentets krav 1 saknar alltså uppfinningshöjd.

Överklagandet enligt yrkandet i andra hand ska avslås redan av detta skäl.

Tredje till trettonde yrkandet (begränsningsyrkande 1–11) om upprätthållande av patentet i ändrad lydelse

Begränsningsyrkandena 1–4

Patent- och marknadsöverdomstolen ansluter sig till den bedömning som Patent- och marknadsdomstolen har gjort gällande begränsningsyrkandena 1–4 (s. 27–30 i beslutet).

Förfarandet enligt patentkrav 1 enligt respektive begränsningsyrkande 1–4 saknar alltså uppfinningshöjd, varför överklagandet enligt dessa yrkanden ska avslås.

Begränsningsyrkandena 5 och 6

Patent- och marknadsdomstolen har angett att patentkrav 1 enligt begränsningsyrkande 5 respektive 6 motsvarar patentets krav 1 med tillägg av bl.a. särdrag iv).

Som angetts i Patent- och marknadsdomstolens beslut (s. 29) har särdrag iv) följande lydelse: ”verifierande nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet vid nämnda första transaktionspart genom en användarverifikation (6)”.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar dock att den strecksats i begränsnings yrkandena 5 och 6 som innehåller särdrag iv) har en utökad lydelse enligt följande: ”verifierande nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet vid nämnda första transaktionspart genom en användarverifikation (6), varvid nämnda verifikation utförs genom att mata in ett personligt identifieringsnummer i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning”.

Även med beaktande av denna utökade lydelse av särdrag iv) ansluter sig Patent- och marknadsöverdomstolen till den bedömning som Patent- och marknadsdom-stolen gjort av begränsningsyrkande 5 respektive 6 (s. 30 och 31 i beslutet), men med tillägget att det får anses vara en fackmannamässig åtgärd att verifikationen av transaktionen görs med ett personligt identifieringsnummer.

Förfarandet enligt begränsningsyrkande 5 respektive 6 saknar alltså uppfinningshöjd, varför överklagandet enligt dessa yrkanden ska avslås.

Begränsningsyrkandena 7–9

Patent- och marknadsöverdomstolen ansluter sig till den bedömning som Patent- och marknadsdomstolen har gjort gällande begränsningsyrkandena 7–9 (s. 30 och 31 i beslutet).

Förfarandet enligt patentkrav 1 enligt respektive begränsningsyrkande 7–9 saknar alltså uppfinningshöjd, varför överklagandet enligt dessa yrkanden ska avslås.

Begränsningsyrkandena 10 och 11

Patent- och marknadsdomstolen har angett att patentkrav 1 enligt begränsnings-yrkande 10 motsvarar patentkrav 1 enligt begränsningsyrkande 8 och att patentkrav 1 enligt begränsningsyrkande 11 motsvarar patentkrav 1 enligt begränsningsyrkande 9.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar dock, på samma sätt som ovan för begränsningsyrkandena 5 och 6, att den strecksats i patentkravet 1 enligt begränsningsyrkandena 10 och 11 som innehåller särdrag iv) har en utökad lydelse i förhållande till motsvarande strecksats i patentkrav 1 enligt begränsningsyrkandena 8 och 9.

Patentkrav 1 enligt begränsningsyrkande 10 respektive 11 har alltså inte den motsvarighet som Patent- och marknadsdomstolen angett.

Även med beaktande av detta ansluter sig Patent- och marknadsöverdomstolen till den bedömning som Patent- och marknadsdomstolen gjort av begränsnings-yrkandena 10 och 11, men med samma tillägg som för begränsningsyrkandena 5 och 6.

Förfarandet enligt begränsningsyrkande 10 respektive 11 saknar alltså uppfinningshöjd, varför överklagandet även enligt dessa yrkanden ska avslås.

Sammanfattning

Patent- och marknadsöverdomstolen har bedömt att det inte förelegat jäv mot en domare i Patent- och marknadsdomstolen och att Patent- och marknadsdomstolens sammansättning inte varit felaktig samt kommit till samma slutsats som Patent- och marknadsdomstolen, att PRV inte gått utöver vad officialprövningsprincipen tillåter.

Patent- och marknadsöverdomstolen har inte tillåtit ny bevisning i form av två sakkunnigutlåtanden med tillhörande CV och har, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, bedömt att förfarandet enligt patentkrav 1 enligt det andra till det trettonde yrkandet saknar uppfinningshöjd i förhållande till tekniken enligt D2.

Det saknas skäl att göra undantag från huvudregeln att Patent- och marknadsöverdomstolens beslut inte får överklagas (se 1 kap. 3 § tredje stycket lagen, 2016:188, om patent- och marknadsdomstolar). Beslutet får därför inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Per Carlson, patentrådet Anders Brinkman, referent, hovrättsrådet Mattias Pleiner och den tekniske experten civilingenjören Pär Heimdal. Den sistnämnde har inte deltagit i den del av avgörandet som avser beslutspunkt 2, frågan om tillåtande av ny bevisning.

Rådmannen Tomas Norström, f. patenträttsrådet Håkan Sandh och patentrådet Kerstin Roselinger, referent och protokollförare

Accumulate AB, 556583-7118 Smedjegatan 2C 131 54 Nacka

Ombud: M.K. Bergöö IPQ IP SPECIALISTS AB Box 42 683 21 Hagfors

Patent- och registreringsverket PRV Stockholm Box 5055 102 42 Stockholm

Upphävande av patent

Patent- och registreringsverkets beslut den 5 juni 2019 angående patentansökan nr 1050585-7, se bilaga 1.

Ärendet Den 9 juni 2015 beviljades Accumulate AB (Accumulate) patent för en uppfinning avseende ett förfarande för säkra transaktioner.

Den 29 februari 2016 invände SEQR Group AB (SEQR) mot patentet 1050585-7 och yrkade att det skulle upphävas i sin helhet då uppfinningen inte är så tydligt beskriven att en fackman med ledning därav kan utöva den samt att samtliga patentkrav saknar nyhet och/eller uppfinningshöjd.

SEQR återkallade invändningen den 19 oktober 2017. Patent- och registreringsverket (PRV) beslutade den 13 december 2017 att fullfölja invändningen med hänvisning till officialprövningsprincipen. Accumulate gav den 19 mars 2019 in elva begränsningsyrkanden. PRV beslutade den 5 juni 2019 att upphäva patentet med hänvisning till att förfarandet enligt patentkrav 1 och 7 enligt samtliga yrkanden inte skiljer sig väsentligen från tidigare känd teknik (2 § patentlagen, 1967:837). PRV hänvisade till dokumenten

D1: EP 0813325 A2 och

D2: US 20020032649 A1.

Den 8 augusti 2019 överklagade Accumulate PRV:s beslut att upphäva patentet.

Uppfinningen

Uppfinningen avser ett förfarande för en säker transaktion mellan två transaktions-parter där den första transaktionsparten använder en bärbar radiokommunikations-anordning med installerad mjukvara och den andra transaktionsparten använder en tjänsteleverantörsmjukvara. Transaktionen initieras genom en transaktionsidentitet som utväxlas med en fördefinierad transaktionsserver. Transaktionsservern identifierar de bägge transaktionsparter genom den mottagna transaktions-identiteten, slutför transaktionen och skickar ett transaktionskvitto till transaktions-parterna.

Accumulate har i första hand yrkat att patentet ska upprätthållas i enlighet med de beviljade patentkraven, se bilaga 1 sida 23-26. Alternativt har Accumulate yrkat att patentet upprätthålls med patentkrav i ändrad lydelse enligt något av de elva begränsningsyrkanden som inkom till PRV den 19 mars 2019, se bilaga 1 sida 27-48.

PRV har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet.

Som grund för sina yrkanden har Accumulate anfört att uppfinningen enligt patent-kraven enligt samtliga yrkanden uppvisar nyhet och uppfinningshöjd.

Accumulate har även anfört att PRV:s beslut att fullfölja invändningen var felaktigt då det inte fanns särskilda skäl för fullföljande av invändningen.

Accumulate PRV har i sitt beslut 2019-06-05 felaktigt tillämpat praxis avseende icke-tekniska särdrag åtminstone enligt följande:

Dessutom var redan PRV:s beslut att fullfölja invändningen med hänvisning till officialprövningsprincipen felaktigt, då detta beslut grundade sig på den dom som utfärdades av PMD för mål nummer PMT 15746-13 / PMT 11153-14 (PMD-DOM). Då PMD-DOM avsåg ett annat patent och dessutom upphävdes efter överklagande kan inte PMD-DOM anses ha inneburit särskilda skäl för fullföljande av invändningen, som därför borde ha avslutats när invändningen återtogs.

Den patenterade uppfinningen Patentkrav 1 har vid PRV:s handläggning delats upp i särdrag enligt följande: a) Förfarande för en säker transaktion utnyttjande en bärbar radiokommunik-ationsanordning (l0) innefattande stegen:

b) initierande, genom trådlös krypterad kommunikation, nämnda bärbara radiokommunikationsanordning på en fördefinierad transaktionsserver (12), varigenom en första transaktionspart sätts i ett aktivt transaktionstillstånd på nämnda transaktionsserver,

c) en användartransaktionsmjukvara i nämnda bärbara radiokommunikations anordning har installerats genom en autentiserad tjänsteleverantör, varvid en användare säkert identifieras och knyts till installationen,

d) initierande, genom en transaktionsidentitet, en transaktion (13) mellan nämnda första transaktionspart utnyttjande nämnda användartransaktionsmjukvara i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning och en andra transaktionspart (11) utnyttjande en tjänsteleverantörsmjukvara,

e) sändande (15) information om nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda andra transaktionspart till nämnda fördefinierade transaktionsserver,

f) identifierande nämnda första transaktionspart och nämnda andra transaktionspart på nämnda transaktionsserver genom nämnda transaktionsidentitet och

g) kontrollerande att nämnda första transaktionspart och nämnda andra transaktionspart är i nämnda aktiva transaktionstillstånd på nämnda transaktionsserver,

h) slutförande av nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet baserat på nämnda information om nämnda transaktion och nämnda transaktionsidentitet, och

i) sändande (14, 15) av ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter.

Detta innebär dock inte att patentkrav 1 består av nio separata särdrag. Som förklaras nedan beskriver patentkrav 1 ett förfarande som består av i huvudsak tre funktionaliteter, men som har uttryckts i form av ett antal bisatser som rent grammatiskt går att separera till ovan listade särdrag. Om man gör en sådan grammatisk separation av bisatserna till särdrag förlorar dock bisatserna sin betydelse och mening — det är bara tillsammans som bisatserna beskriver de funktionaliteter som gör att förfarandet åstadkommer en säker transaktion.

Det som i detta ärende har kallats särdrag är således inte särdrag i vanlig mening. För tydlighets skull kan man i stället beskriva förfarandet enligt patentkrav 1 som ett förfarande som på ett flexibelt sätt möjliggör säkra transaktioner med hjälp av i huvudsak tre funktionaliteter:

Mjukvarurepresentation Enligt förfarandet är användartransaktionsmjukvaran i användarens mobiltelefon automatiskt en elektronisk representation av den säkert identifierade användaren när den är uppkopplad mot den fördefinierade transaktionsservern. Detta följer av att användaren identifieras säkert av en autentiserad tjänsteleverantör, och att den således säkert identifierade användarens identitet knyts (t.ex. genom kryptering) till användartransaktionsmjukvaran, samt genom att minst en transaktionsserver är fördefinierad i användartransaktionsmjukvaran, så att mjukvaran bara kan koppla upp sig mot just den transaktionsservern. Detta beskrivs i särdrag b) och c).

Transaktionsidentitetssäkerhet

Enligt förfarandet skickar inte parterna känslig information mellan sig, utan använder i stället en transaktionsidentitet. Det är transaktionsidentiteten som definierar transaktionen, och transaktionsservern använder transaktionsidentiteten för att fastställa vilka parter som är parter i just den här transaktionen. Den andra transaktionsparten kopplar information om transaktionen till transaktionsidentiteten och skickar detta till transaktionsservern. Detta beskrivs i särdrag d), e), f), h) och i).

Tillståndshantering

Enligt förfarandet slutförs bara transaktionen om båda parter samtidigt är aktiva på transaktionsservern. Detta innebär att mjukvaran måste koppla upp sig i realtid mot den fördefinierade transaktionsservern för att kunna genomföra en transaktion, och att även den andra transaktionsparten måste koppla upp sig i realtid mot transak-tionsservern, vilket följer av den i patentkravet beskrivna tillståndshanteringen för parterna. Detta beskrivs i särdrag b), g) och i).

Det är kombinationen av dessa tre funktionaliteter som gör lösningen tillräckligt säker för användning t.ex. vid inloggning till banker och myndigheter, samtidigt som lösningen är flexibel och inte kräver extra hårdvara utöver mobiltelefonen.

PRV skriver i sitt beslut att "Det framgår inte av patentkrav 1 att säkerheten baseras på att användaren är knuten till en mjukvara", men det är uppenbart för en fackman att det förfarande som definieras av patentkrav 1 kräver att en säkert identifierad användare är knuten till användartransaktionsmjukvaran, och att det beskrivna förfarandet inte skulle vara en säker transaktion om det inte gjordes en knytning till mjukvaran av en säkert identifierad användare.

PRV skriver även avseende begreppet "aktivt transaktionstillstånd" att "PRV utgår från att det är patentkraven som definierar uppfinningen. Beskrivningen eller andra dokument kan inte användas för att begränsa patentet på ett sätt som inte framgår av patentkravens ordalydelse. Enligt PRV:s Riktlinjer för patentärenden RL B1:4.5.1 skall ord och uttryck i patentkraven ges samma betydelse och omfång som är brukligt inom det aktuella tekniska området". Tillståndshantering för en part på en server så att parten kan ha ett s.k. state i en session på servern är dock välkänt inom det aktuella tekniska området. Det är uppenbart för en fackman att detta är vad som avses med begreppet "aktivt transaktionstillstånd" (i sin ursprungliga engelska lydelse "active transaction state"). När PRV ger detta begrepp en annan tolkning än att vad som avses är tillståndshantering för parter i en session för transaktionen avviker PRV från den "betydelse och omfång som är brukligt inom det aktuella tekniska området".

Förfarandet enligt patentkrav 1 kan exempelvis utföras enligt följande:

En användare installerar en app i sin mobiltelefon, där installationsprocessen involverar att en autentiserad tjänsteleverantör (t.ex. användarens bank) identifierar användaren, och där den således säkert identifierade användaren, som en del i installationsprocessen, knyts säkert till appen. Knytningen av den säkert identifierade användaren till appen är en rent teknisk process som utförs exempelvis genom kryptering. Appen blir genom detta en elektronisk representation av användaren, när den är uppkopplad mot transaktionsservern.

Appen är anordnad att koppla upp sig mot en specifik fördefinierad transaktions-server, och genom att göra det sätta användaren i ett aktivt tillstånd i en transaktionssession på transaktionsservern. Eftersom det är fördefinierat i appen vilken transaktionsserver appen är anordnad att kommunicera med, kan appen bara koppla upp sig mot den transaktionsservern. När appen kopplar upp sig mot transaktionsservern sätts användaren, som den första transaktionsparten, i aktivt tillstånd i en session för transaktionen på transaktionsservern.

Transaktionsservern identifierar användaren automatiskt när appen kopplat upp sig, eftersom appen är en direkt representation av användaren när den är uppkopplad mot transaktionsservern. Eftersom användaren har ett aktivt tillstånd på transak-tionsservern under hela transaktionen, vet transaktionsservern under hela transaktionen vem användaren är. Det innebär att användaren när som helst kan avbryta transaktionen, genom att bara sätta sig i ett icke-aktivt tillstånd på transaktionsservern.

Parterna delar en transaktionsidentitet mellan sig. Den andra transaktionsparten kopplar information om transaktionen till transaktionsidentiteten och skickar detta till transaktionsservern. Transaktionsservern identifierar med hjälp av transaktions-identiteten vilken av de parter som just nu är aktiva på transaktionsservern som är första transaktionspart i just denna transaktion. Transaktionsservern genomför sedan transaktionen om ingen av parterna har satt sig i icke-aktivt tillstånd, och meddelar parterna att transaktionen är avslutad så att de kan avsluta sina aktiva tillstånd.

Det är kombinationen av de tre ovan angivna funktionaliteterna Mjukvarurepresentation, Transaktionsidentitetssäkerhet och Tillståndshantering som gör förfarandet tillräckligt säkert för användning t.ex. vid inloggning till banker och myndigheter, samtidigt som lösningen är flexibel och inte kräver extra hårdvara utöver mobiltelefonen.

Samtliga dessa tre funktionaliteter är tekniska.

Mjukvarurepresentation kräver knytning av en mjukvara till en säkert identifierad användare, vilket endast kan ske genom en teknisk funktion, som t.ex. kryptering. Mjukvaran är dessutom implementerad på en teknisk enhet.

Transaktionsidentitetssäkerhet kräver att parterna genom en transaktionsidentitet kan kopplas ihop av transaktionsservern och kopplas till den transaktion som ska genomföras. Transaktionsservern kan endast göra detta med tekniska medel.

Tillståndshantering är en rent teknisk funktionalitet på en server, som över huvud taget inte har någon administrativ motsvarighet.

Vid en bedömning av nyhet och uppfinningshöjd är det således dessa tre funktionaliteter som ska jämföras med den kända tekniken, och inte var för sig utan tillsammans, då uppfinningens tekniska effekt framför allt uppstår genom kombinationen av dessa tre funktionaliteter. Eftersom de särdrag som patentkrav 1 delats upp i inte var för sig beskriver någon av de ovan nämnda tekniska funktionaliteterna kan ingen relevant diskussion föras om det patenterade förfarandet utifrån denna särdragsuppdelning.

Praxis avseende icke-tekniska särdrag I enlighet med vad som stadgats i T 0641/00 är den grundläggande principen att alla särdrag som bidrar till uppfinningens tekniska effekt ska beaktas vid bedömningen av uppfinningshöjd. Praxis från Europeiska patentverkets (EPO:s) besvärskammare under 2000-talet har etablerat att en helhetssyn måste tillämpas vid bedömningen av huruvida särdragen ska anses bidra till den tekniska effekten och därmed tas i beaktande vid bedömning av uppfinningshöjd. I EPO Guidelines GVII 5.4 anges följande avseende bedömning av särdrag i patentkrav:

It is legitimate to have a mix of technical and non-technical features appearing in a claim, as is often the case with computer-implemented inventions. The non-technical features may even form a major part of the claimed subject-matter. However, in the light of Art. 52(1), (2) and (3), the presence of an inventive step under Art. 56 requires a non-obvious technical solution to a technical problem (T 641/00, T 1784/06).

When assessing the inventive step of such a mixed-type invention, all those features which contribute to the technical character of the invention are taken into account. These also include the features which, when taken in isolation, are non-technical, but do, in the context of the invention, contribute to producing a technical effect serving a technical purpose, thereby contributing to the technical character of the invention.

Utdrag ur exemplet i EPO Guidelines GVII 5.4.2.4: This example illustrates the situation addressed in G-VII, 5.4, second paragraph: features which, when taken in isolation, are non-technical, but do, in the context of the claimed invention, contribute to producing a technical effect serving a technical purpose. Such features are considered to contribute to the technical character of the invention and may therefore support the presence of an inventive step.

Detta innebär att även om ett särdrag i sig skulle bedömas vara icke-tekniskt, så ska det särdraget tas med i bedömningen av uppfinningshöjd om särdraget bidrar till uppfinningens tekniska effekt. Enligt EPO Guidelines GVII 5.4 är det således tydligt att man inte får bortse från särdrag som bidrar till att åstadkomma uppfinningens tekniska effekt.

Nyhet och uppfinningshöjd I PRV:s bedömning av nyhet och uppfinningshöjd har särdrag c) inte beaktats, med motiveringen att särdraget inte bidrar till metodens tekniska karaktär, "eftersom det inte framgår att dessa åtgärder åstadkoms genom någon teknisk funktion". Det finns dock ingen praxis som säger att det krävs en teknisk funktion för att ett särdrag ska anses bidra till ett förfarandets tekniska karaktär — det enda som ska bedömas är om särdraget krävs för att åstadkomma förfarandets tekniska effekt. PRV skriver avseende särdrag i) att eftersom "Datorimplementeringen av det icke-tekniska särdraget är teknisk" görs bedömningen att "Det datorimplementerade icke-tekniska särdraget anses i det avseendet bidra till det patentsöktas tekniska karaktär". Detta är alltså en felaktig bedömning — det som ska bedömas är om särdraget krävs för att åstadkomma förfarandets tekniska effekt, inte om särdraget åstadkoms genom en teknisk funktion. Om uppfinningens tekniska effekt inte längre åstadkoms om ett särdrag tas bort är det uppenbart att detta särdrag krävs för att åstadkomma uppfinningens tekniska effekt.

Oavsett detta är det uppenbart för en fackman att knytning av en mjukvara till en säkert identifierad användare endast kan ske genom en teknisk funktion, som t.ex. kryptering.

Som förklarats ovan är särdrag c) inte ett särdrag som kan separeras från övriga delar av patentkrav 1, utan i stället en del i beskrivningen av funktionaliteten Mjukvarurepresentation i det förfarande som definieras av patentkrav 1. Det går således inte att bortse från särdrag c) vid en bedömning av uppfinningshöjden för patentkrav 1, eftersom bedömningen då inte längre avser det förfarande som definieras av patentkrav 1.

PRV har i beslutet valt dokument D1 (EP813325A2) som närmaste kända teknik för patentkrav 1, och skriver avseende detta dokument bl.a. följande:

Det förfarande som definieras av patentkrav 1 har, som förklaras ovan, i huvudsak tre funktionaliteter: Mjukvarurepresentation, Transaktionsidentitetssäkerhet och Tillståndshantering. PRV har genom sin uppdelning i särdragen b och g bortsett från att patentkrav 1 kräver att det sker en Tillståndshantering för parterna i en session för transaktionen på transaktionsservern. Om transaktionen inte utförs i form av en session där parterna har tillstånd kan inte parterna anses ha aktivt tillstånd på transaktionsservern. Det förfarande som beskrivs i D1 inbegriper ingen Tillståndshantering för parterna, utan har helt andra funktionaliteter.

PRV skriver avseende D1: "Att sända ett transaktionskvitto till parter involverade i en transaktion leder inte till lösningen av uppfinningens tekniska problem". Som förklaras ovan kräver dock patentkrav 1 att det sker en Tillståndshantering för parterna i en session för transaktionen på transaktionsservern, och detta kräver i sin tur att parternas aktiva tillstånd i transaktionssessionen på transaktionsservern ska avslutas när transaktionen har slutförts. För att parterna ska kunna avsluta sina aktiva tillstånd krävs att de informeras om att transaktionen är slutförd. Sändandet av information om att transaktionen är slutförd till den första transaktionsparten leder till att den första transaktionsparten kan avsluta sitt aktiva tillstånd, och är således en integrerad del av Tillståndshanteringen.

PRV skriver även att D1 beskriver användning av mjukvara för genomförande av transaktioner, trots att det som beskrivs i kolumn 3, rad 43-56 i D1 är mjukvara som endast har som uppgift att koppla ner en kommunikationskanal (mot internet) och koppla upp en annan kommunikationskanal, via en isolerad telefonuppkoppling. Denna mjukvara är uppenbart inte involverad i någon transaktion, och det kan därmed inte anses vara implicit i D1 att "databehandlingsanordningen använder den installerade mjukvaran när ordernumret översänds", som PRV hävdar.

Således visar D1 åtminstone inte funktionaliteterna Mjukvarurepresentation och Tillståndshantering. Mjukvarurepresentation kräver knytning av en mjukvara till en säkert identifierad användare, vilket endast kan ske genom en teknisk funktion, som t.ex. kryptering. Tillståndshantering är en rent teknisk funktionalitet på en server, som över huvud taget inte har någon administrativ motsvarighet. Dessa funktionaliteter är således tekniska.

Förfarandet enligt patentkrav 1 har således nyhet i förhållande till D1. Eftersom vare sig Mjukvarurepresentation eller Tillståndshantering finns beskrivet i något av de anförda dokumenten skulle dessa dokument inte ge en fackman någon anledning att modifiera förfarandet enligt D1 till att inkludera dessa funktionaliteter (om detta ens vore tekniskt möjligt). Förfarandet enligt patentkrav 1 har således även uppfinnings-höjd i förhållande till D1.

PRV skriver avseende dokument D2 (US20020032649A1) bl.a. följande:

På samma sätt som i förhållande till D1 kräver dock det förfarande som definieras av patentkrav 1 att det sker en Tillståndshantering för parterna i en session för transak-tionen på transaktionsservern. Om transaktionen inte utförs i form av en session där parterna har tillstånd kan inte parterna ha aktivt tillstånd på transaktionsservern. Det förfarande som beskrivs i D2 inbegriper ingen Tillståndshantering för parterna, utan har helt andra funktionaliteter.

På samma sätt som i förhållande till D1 kräver Tillståndshanteringen för parterna att parternas aktiva tillstånd i transaktionssessionen på transaktionsservern ska avslutas när transaktionen har slutförts, och för att parterna ska kunna avsluta sina aktiva tillstånd krävs att de informeras om att transaktionen är slutförd. Sändandet av information om att transaktionen är slutförd till den första transaktionsparten leder till att den första transaktionsparten kan avsluta sitt aktiva tillstånd, och är således en integrerad del av Tillståndshanteringen.

Således visar D2 åtminstone inte funktionaliteterna Mjukvarurepresentation och Tillståndshantering. Mjukvarurepresentation kräver knytning av en mjukvara till en säkert identifierad användare, vilket endast kan ske genom en teknisk funktion, som t.ex. kryptering. Tillståndshantering är en rent teknisk funktionalitet på en server, som över huvud taget inte har någon administrativ motsvarighet. Dessa funktionaliteter är således tekniska.

Förfarandet enligt patentkrav 1 har således nyhet i förhållande till D2. Eftersom vare sig Mjukvarurepresentation eller Tillståndshantering finns beskrivet i något av de anförda dokumenten skulle dessa dokument inte ge en fackman någon anledning att modifiera förfarandet enligt D2 till att inkludera dessa funktionaliteter. Förfarandet enligt patentkrav 1 har således även uppfinningshöjd i förhållande till D2.

PRV skriver avseende patentkrav 7 att "Enligt D2 identifieras användaren via användar-ID och ett lösenord (se [0025] och [0082]). Klient ID baseras på användar-ID och lösenordet och är inbäddad i klientmjukvaran. På så sätt är användaren säkert knuten till installationen, vilket används i transaktionsprocessen för att säkerställa användarens identitet". Funktionaliteten Mjukvarurepresentation kräver dock i såväl patentkrav 1 som patentkrav 7 att användaren "säkert identifieras" innan användaren knyts till installationen. Det är uppenbart för en fackman att det krävs att en säkert identifierad användare ska vara knuten till användartransaktions-mjukvaran för att Mjukvarurepresentationen ska fungera. En kontroll av användar-namn och lösenord kan inte anses motsvara en sådan säker identifiering, eftersom en sådan kontroll endast kontrollerar att en användare är samma person som tidigare registrerat sig för tjänsten. Förfarandet enligt patentkrav 1 och 7 skulle inte kunna utföras genom användning av endast användarnamn och lösenord.

Förfarandet enligt patentkrav 7 har således nyhet i förhållande till D2. Eftersom vare sig Mjukvarurepresentation eller Tillståndshantering finns beskrivet i något av de anförda dokumenten skulle dessa dokument inte ge en fackman någon anledning att modifiera förfarandet enligt D2 till att inkludera dessa funktionaliteter. Förfarandet enligt patentkrav 7 har således även uppfinningshöjd i förhållande till D2.

Argumentationen ovan är även tillämplig på de elva begränsningsyrkandena.

Vad ska prövas?

Patent- och marknadsdomstolen kommer, i enlighet med den gjorda invändningen mot det meddelade patentet, först att bedöma uppfinningens nyhet för att därefter bedöma om uppfinningen skiljer sig väsentligen från känd teknik. Nyhetskravet enligt 2 § patentlagen uppfylls om uppfinningen är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökan. Enligt PRV:s överklagade beslut har uppfinningen enligt patentkrav 1 och 7 nyhet gentemot de åberopade mothållen D1 och D2.

Yrkandet i första hand

Nyhet

Patent- och marknadsdomstolen kommer, mot bakgrund av dokument D2, först att göra en bedömning av särdragen i patentkrav 1 enligt PRV:s särdragsindelning för att sedan vid bedömningen av uppfinningshöjden även ta ställning till den av Accumulate föreslagna funktionella särdragsindelningen.

Patent- och marknadsdomstolen börjar med en nyhetsbedömning av särdragen i patentkrav 1 enligt PRV:s särdragsindelning mot bakgrund av vad som är förut känt genom dokument D2. Särdrag i patentkrav 1 som inte framgår av D2 är genom-strukna.

a) Förfarande för en säker transaktion utnyttjande en bärbar radiokommunikationsanordning (10) innefattande stegen:

Dokument D2 beskriver, i likhet med föreliggande uppfinning, förfaranden för säkra transaktioner, se D2 [0003] ”methodologies for securing e-commerce transactions, while providing user control” och [0015] ”to make purchases on the Internet, while maintaining user privacy, security and control”. Det framgår inte av D2 att kommunikationsanordningen är en bärbar radiokommunikationsanordning.

b) en användartransaktionsmjukvara i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning har installerats genom en autenticerad tjänsteleverantör, varvid en användare säkert identifieras och knyts till installationen,

Dokument D2 beskriver i [0081]-[0084] ”On receiving a request for registration, the registrar 127 may request identifying information from the requestor or may obtain some of the identifying information from the protocols it uses to communicate with the requestor. This identifying information may include a user name and an associated password. On receiving the identifying information, the registrar 127 may prepare a client 2 for downloading to the requester. […] The registrar 127 also requests identifying and access information for at least one payment account […] The provider registrar 127 downloads a client 2 to the requestor.” VCSP client 2 motsvarar användartransaktionsmjukvaran i uppfinningen enligt patentkrav 1.

I patentets beskrivning anges exempel på hur en användare identifieras på ett säkert sätt, se sida 3 rad 24 ff. ”Identiteten för ägaren av den bärbara radiokommunik-ationsanordningen kontrolleras i samband med installationen eller leveransen av användartransaktionsmjukvarans program. I stället för att kontrollera identiteten direkt vid ett bankkontor eller annan känd part sänds exempelvis ett rekommenderat brev till den avsedda användaren för att verifiera identiteten av den avsedda användaren. […] Identiteten för ägaren av den bärbara radiokommunikations-anordningen kontrolleras i samband med installationen genom exempelvis PIN. Till sist knyts användartransaktionsmjukvaran till ett konto vid banken eller annan part, såsom ett kreditkortskonto…”.

Det framgår inte av patentets beskrivning vad som kännetecknar en autenticerad tjänsteleverantör och vilka särdrag som skiljer en tjänsteleverantör från en autenticerad tjänsteleverantör. Begreppet måste därmed få en bred tolkning, och tjänsteleverantören (service provider 120) enligt D2 anses därmed motsvara en autenticerad tjänsteleverantör.

Accumulate har anfört att D2 inte visar att mjukvaran knyts till en säkert identifierad användare. Patent- och marknadsdomstolen konstaterar att enligt patentkrav 1 så knyts användaren till installationen av användartransaktionsmjukvaran. Så är även fallet i D2, se [0081]-[0084].

D2 föreslår, i likhet med uppfinningen, att identifieringen sker antingen genom ett användarnamn och ett lösenord eller genom att inkludera ett unikt kännetecken för användaren efter registrering i VCSP klienten, se [0019] ”Each VCSP client can be identified individually (either using username/password or automatic addition of unique identifier into the VCPS client following registration”. För att uppnå en säker identifiering föreslås enligt uppfinningen att identifieringen av den avsedda användaren kan ske vid ett bankkontor eller genom att skicka ett rekommenderat brev till den avsedda användaren. Dessa åtgärder är av ren administrativ och icke-teknisk karaktär och kan inte knytas till begränsande tekniska särdrag.

Därmed anses identifieringen av en användare genom användarnamn och lösenord som beskrivs i D2 motsvara en säker identifiering av en användare enligt patentkrav 1.

c) Initierande, genom trådlös krypterad kommunikation, nämnda bärbara radiokommunikationsanordning på en fördefinierad transaktionsserver (12), varigenom en första transaktionspart sätts i ett aktivt transaktionstillstånd på nämnda transaktionsserver

D2 beskriver, se [0018]-[0019] “when they need to provide credit card information, they operate the VCSP client, which connects to the VCSP server and receives a unique ID. […] The VCSP server generates the unique ID each time a VCSP client requests one. Each VCSP client can be identified individually […] The IDs are unique and have a preset timeout (for example 30 minutes). The IDs can be encrypted before transmission. After the timeout expires, this ID will not be approved by the VCSP.”

D2 beskriver vidare, se [0032] “the server typically includes encryption technology (for example Secure Socket Layer) for the data being […] received”.

Transaktionsservern enligt föreliggande uppfinning motsvarar VCSP servern i D2. Att skicka en förfrågan till servern för generering av en ID motsvarar initierande av kommunikationsanordningen på transaktionsservern. Den första transaktionsparten, dvs användaren, anses vara i ett aktivt transaktionstillstånd på transaktionsservern under tidsperioden då den genererade ID:n är giltig. Det är även känd genom D2 att kommunikationen med servern sker krypterat.

d) Initierande, genom en transaktionsidentitet, en transaktion (13) mellan nämnda första transaktionspart utnyttjande nämnda användartransaktionsmjukvara i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning och en andra transaktionspart (11) utnyttjande en tjänsteleverantörsmjukvara,

Enligt D2 initieras en transaktion, se [0018] och fig. 3, ”make purchase”, mellan den första transaktionsparten (användaren, se [0018] ”the users operate their browsers to […] make purchases, as they would normally. When they need to provide credit card information, they operate the VCSP client, which connects to the VCSP server and receives a unique ID.”) och en andra transaktionspart, handlaren, representerat genom en ”e-commerce site 110”, se [0109], fig. 7, genom en transaktionsidentitet, ”e currency ID”. Användaren anger transaktionsidentiteten på handlarens betalsida. Det är implicit i D2 att handlaren använder en tjänsteleverantörsmjukvara för betalfunktionen.

e) Sändande (15) information om nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda andra transaktionspart till nämnda fördefinierade transaktionsserver

Se D2 fig. 4 och [0028] ”At P1, the e-Commerce site requests validation of the e currency ID from the Service Provider”. Enligt D2 skickar sidan en förfrågan, och därmed information om transaktionen knuten till transaktionsidentiteten, till VCSP servern, som motsvarar den fördefinierade transaktionsservern i föreliggande uppfinning.

f) Identifierande nämnda första transaktionspart och nämnda andra transaktionspart på nämnda transaktionsserver genom nämnda transaktionsidentitet och

D2 [0095] beskriver ”…the provider 120 receives a request from a (presumed) e-commerce site 110 to verify for payment an e-currency ID that a user provided. […] Where the confirmation mode is ON, the provider 120 communicates with the user to confirm that the user is actually performing the transaction.” En förutsättning för att kunna kommunicera med användaren är att transaktionsservern först identifierar användaren.

D2 [0098] anger att transaktionsservern ”may check that the e-commerce site 110 requesting authentication of the e-currency ID is the same site 110 for which the user requested a currency ID.” Det motsvarar identifiering av den andra transaktionsparten på transaktionsservern genom transaktionsidentiteten.

g) Kontrollerande att nämnda första transaktionspart och nämnda andra transaktionspart är i nämnda aktiva transaktionstillstånd på nämnda transaktionsserver,

I D2 [0097] anges att transaktionsservern ”may check that the e-currency ID has not expired. After an e-currency ID expires, the authenticator 129 does not approve transactions based on the expired e-currency ID.” Detta steg motsvarar kontrollerande att nämnda första transaktionspart, dvs användaren, är i aktivt transaktionstillstånd på transaktionsservern.

Patentkrav 1 anger inte när och på vilket sätt den andra transaktionsparten sätts i ett aktivt transaktionstillstånd, och det framgår inte heller av patentets beskrivning. Mot denna bakgrund måste särdraget ”kontrollerande att nämnda andra transaktionspart är i nämnda aktiva transaktionstillstånd på nämnda transaktionsserver” ges en bred tolkning. D2 [0098] anger att transaktionsservern (the provider authenticator 129) ”may check that the e-commerce site 110 requesting authentication of the e-currency ID is the same site 110 for which the user requested an currency ID. If the former and latter sites 110 are not the same, the authenticator 129 does not approve transactions”. Det motsvarar särdraget “kontrollerande att nämnda andra transak-tionspart är i nämnda aktiva transaktionstillstånd på nämnda transaktionsserver”.

h) Slutförande av nämnda transaktion knuten till nämnda tranaktionsidentitet baserat på nämnda information om nämnda transaktion och nämnda transaktionsidentitet, och

D2 anger i [0099] ”… the server 120 creates, transmits and receives the information necessary to complete the payment.” och i [0101] “On completing the transaction, the service 120 marks the e-currency ID as invalid.”

i) Sändande (14, 15) av ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter.

D2 anger i [0099] ”… the server 120 creates, transmits and receives the information necessary to complete the payment.” Av D2 framgår inte explicit vilken information som skickas, och D2 beskriver inte heller sändandet av ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsaktivitet från transaktionsservern till den första och den andra transaktionsparten.

Uppfinningen enligt patentkrav 1 skiljer sig från vad som är förut känt genom D2 genom följande särdrag: 1) D2 visar inte att förfarandet utnyttjar en bärbar radiokommunikationsanordning och att initierandet sker genom trådlös kommunikation. 2) Särdrag i), Sändande (14, 15) av ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter.

Av dessa särdrag är åtminstone särdraget 1) av teknisk karaktär. Uppfinningen enligt patentkrav 1 har därmed nyhet över D2.

Uppfinningshöjd

I ärendet har anförts dokument D1 och dokument D2. Båda dokument beskriver förfaranden för att utföra en säker elektronisk transaktion och är därmed inom samma teknikområde och har samma syfte som uppfinningen enligt patentkrav 1. Enligt domstolens bedömning är dokument D2 det dokument som är den bästa utgångspunkten för fackmannen som skulle försöka komma fram till uppfinningen enligt patentkrav 1 eftersom D2 kräver ett minimum av strukturella och funktionella modifieringar för att komma fram till uppfinningen enligt patentkrav 1.

Nedan följer en bedömning av de i avsnittet Nyhet, se ovan, identifierade skillnaderna mellan uppfinningen enligt patentkrav 1 och informationen i D2.

1) D2 visar inte att förfarandet utnyttjar en bärbar radiokommunikationsutrustning och att initierandet sker genom trådlös kommunikation.

Det framgår inte explicit av ansökan vilken effekt som uppnås genom denna skillnad. Däremot kan det anses som allmänt känt att en bärbar radiokommunikations-utrustning som kommunicerar trådlöst ger användaren en ökad flexibilitet avseende platsen där utrustningen kan användas. Det var för fackmannen välkänd allmän kunskap vid patentansökans prioritetsdag att använda sig av trådlös bärbar kommunikationsutrustning, såsom en bärbar dator eller en mobiltelefon, som ett alternativ till stationära datorer, och att kommunicera trådlöst för att uppnå en ökad flexibilitet. Accumulate har inte heller anfört något som föranleder en annan bedömning i denna fråga.

2) Särdrag i), Sändande (14, 15) av ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter.

Det framgår inte explicit av D2 att ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet sänds från transaktions-servern till den första och den andra transaktionsparten. Av D2 framgår att [0099] ”the server 120 transmits […] the information necessary to complete the payment” utan att D2 specificerar vilken information som skickas och vart.

Accumulate har anfört att för att parterna ska kunna avsluta sina aktiva tillstånd på transaktionsservern så krävs det att de informeras om att transaktionen är slutförd och att sändandet av transaktionskvittot ger parterna den informationen.

Det framgår varken av patentkrav 1 eller av patentet i sin helhet när och på vilket sätt den första och den andra transaktionsparten avslutar sina aktiva tillstånd på transaktionsservern. Med de särdragen som anges i patentkrav 1 uppnås inte effekten att transaktionsparterna avslutar sina aktiva tillstånd på transaktions-servern vid mottagandet av ett transaktionskvitto, och effekten kan därmed inte läggas till grund för att definiera det objektiva tekniska problemet.

Uppfinningen enligt patentkrav 1 skiljer sig alltså från det som anges i D2 därigenom att informationen som skickas från transaktionsservern innefattar ett transaktions-kvitto knuten till transaktionsidentiteten som skickas till den första och den andra transaktionsparten. Effekten av särdraget är att transaktionsparterna informeras om att transaktionen är avslutat. Fackmannen som ställs inför problemet att informera den första och den andra transaktionsparten om att transaktionen är avslutat skulle, mot bakgrund av D2, i informationen som skickas från VCSP servern 120 inkludera ett transaktionskvitto till den första och den andra transaktionsparten där transaktionens avslut bekräftas. En sådan åtgärd ingår i fackmannens allmänna kunskap och kan förväntas av fackmannen.

Skillnad 1) och skillnad 2) har inga synergieffekter utan löser olika och av varandra oberoende partiella tekniska problem.

Enligt denna analys skulle fackmannen, mot bakgrund av dokument D2 och ställd inför problemen ovan, modifiera tekniken enligt D2 och därmed komma fram till uppfinningen enligt patentkrav 1.

Bedömning av funktionaliteterna mjukvarurepresentation, transaktionsidentitetssäkerhet och tillståndshantering

Accumulate har anfört att särdragen, med den särdragsuppdelning som PRV har företagit, förlorar sin betydelse och mening och att det är bara tillsammans som särdragen beskriver de funktionaliteter som gör att förfarandet åstadkommer en säker transaktion. Accumulate har istället föreslagit en uppdelning av särdragen enligt tre funktionaliteter – mjukvarurepresentation, transaktionssäkerhet och tillståndshantering.

Mjukvarurepresentation

Av D2 [0019] framgår att ”Each VCSP client can be identified individually (either using username/password or automatic addition of unique identifier into the VCPS client following registration”. Domstolens bedömning är att mjukvaran, dvs VCPS klienten som inkluderar ett unikt kännetecken för användaren, har funktionaliteten Mjukvarurepresentation i likhet med uppfinningen enligt patentkrav 1, dvs att användartransaktionsmjukvaran är automatiskt en elektronisk representation av användaren efter att användaren har registrerat sig.

Det som anges i patentets beskrivning för att göra identifieringen ännu säkrare, exempelvis att kontrollera identiteten direkt vid ett bankkontor eller att skicka ett rekommenderad brev till den avsedda användaren för att verifiera identiteten (sida 3 rad 27-30) är steg av enbart icke-teknisk karaktär som inte kan beaktas vid bedömningen av nyhet eller uppfinningshöjd.

Transaktionsidentitet

Enligt D2 skickar inte parterna känslig information, dvs kreditkortsinformation, mellan sig, se [0017] ”The receiving site does not receive the actual credit card number”, utan använder sig istället av [0015] ”an E-currency ID that is a highly secure, single usage ´virtual card´ that can be used to make purchases on the Internet while maintaining user privacy, security and control”. E-currency ID är unik för varje transaktion och kan inte återanvändas se [0017] och har därmed samma funktionalitet som Transaktionsidentitet enligt patentet.

Tillståndshantering

Accumulate anför att förfarandet enligt patentkrav 1 bara kan slutföras om båda parter samtidigt är aktiva på transaktionsservern, och att mjukvaran måste koppla upp sig i realtid mot den fördefinierade transaktionsservern för att kunna genomföra en transaktion, och att även den andra transaktionsparten måste koppla upp sig i realtid mot transaktionsservern.

Patent- och marknadsdomstolen konstaterar att uppkopplingen i realtid inte framgår av varken patentkrav 1 eller patentets beskrivning i sin helhet. Däremot framgår det av patentkrav 1 att både den första och den andra transaktionsparten behöver vara i ett aktivt transaktionstillstånd på transaktionsservern för att transaktionen ska kunna utföras. Det framgår inte av patentkrav 1 eller av patentet i sin helhet på vilket sätt och när den andra transaktionsparten sätts i ett aktivt transaktionstillstånd på transaktionsservern, och därmed ska särdraget tolkas brett.

D2 beskriver [0085] ”the provider 120 receives a request from a client 2 … for an e-currency ID to complete an e-commerce transaction”, [0086] “the generator 128 generates an e-currency ID for use by the client 2” och [0089] “the generator may also associate an expiration time with the generated e-currency ID” samt [0101] “On completing the transaction, the service 120 marks the e-currency ID as invalid”. Domstolens bedömning är att dessa steg motsvarar att den första transaktionsparten är i ett aktivt transaktionstillstånd på transaktionsservern när transaktionen ska genomföras, och sätts tillbaks till ett inaktivt transaktionstillstånd när transaktionen är genomfört.

D2 beskriver i [0095] ”the provider 120 receives a request from a (presumed) e-commerce site 110 to verify for payment an e-currency ID that a user provided”. Detta steg motsvarar enligt domstolens bedömning att den andra transaktionsparten sätts i ett aktivt transaktionstillstånd.

Därmed uppnås med tekniken enligt D2 samma Tillståndshanteringsfunktionalitet som med uppfinningen enligt patentkrav 1.

Sammanfattning

Enligt domstolens bedömning är det närliggande för fackmannen, mot bakgrund av hans allmänna kunskaper, att modifiera förfarandet enligt D2 och därigenom komma fram till uppfinningen enligt patentkrav 1 enligt PRV:s särdragsindelning. Genom D2 uppnås dessutom samma funktionalitet avseende mjukvarurepresentation, transaktionsidentitetssäkerhet och tillståndshantering som enligt uppfinningen som den definieras i patentkrav 1, och därmed föranleder inte heller en sådan funktionell särdragsindelning en annan bedömning. Vad som anges i patentkrav 1 enligt yrkandet i första hand skiljer sig därmed inte väsentligen från vad som är förut känt genom D2. Redan av detta skäl kan yrkandet enligt första hand inte godtas.

Yrkandet i andra hand (begränsningsyrkande 1)

I patentkrav 1 enligt yrkandet i andra hand har följande särdrag inkluderats:

i. ”användartransaktionsmjukvara som är anordnad att kommunicera med nämnda fördefinierade transaktionsserver”.

Genom D2 är förut känt att VCSP klienten kommunicerar med VCSP servern, se exempelvis [0019] ”The VCSP server generates the unique ID each time a VCSP client requests one.”, vilket motsvarar det inkluderade särdraget. Vad som anges i patentkrav 1 enligt yrkandet i andra hand skiljer sig således från den kända tekniken i D2 genom samma särdrag som patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet.

Uppfinningen enligt patentkrav 1 enligt yrkandet i andra hand skiljer sig därför inte väsentligen från vad som är förut känt genom D2 och kan redan av detta skäl inte godtas.

Yrkandet i tredje hand (begränsningsyrkande 2)

Patentkrav 1 enligt yrkandet i tredje hand skiljer sig från yrkandet i andra hand genom tillägget

ii. ”varvid en användare […] knyts […] till ett konto som fördefinierats vid transaktionsservern.

Det särdraget är även förut känt genom D2, se [0017] ”Users register with the VCSP 4 by providing their bank account or credit account information and download the VCSP client.” samt [0082]-[0085], speciellt [0083] ”The registrar 127 also requests identifying and access information for at least one payment account…” och [0085] “At some later time, the provider 120 receives a request from a client 2 […] The provider 120 may authenticate the client…”.

Vad som anges i patentkrav 1 enligt yrkandet i tredje hand skiljer sig således från den kända tekniken i D2 genom samma särdrag som patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet. Domstolen gör därför i likhet med prövningen av förstahandsyrkandet bedömningen att uppfinningen enligt yrkandet i tredje hand inte skiljer sig väsentligen från den genom D2 kända tekniken. Redan av detta skäl kan yrkandet i tredje hand inte godtas.

Yrkandet i fjärde hand (begränsningsyrkande 3)

iii. Patentkrav 1 enligt yrkandet i fjärde hand skiljer sig från yrkandet i andra hand genom tillägget av särdragen

iii. Sändande (14), genom trådlös kommunikation, nämnda information om nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda fördefinierade transaktionsserver till nämnda första transaktionspart, varigenom överföringen är krypterad,

iv. verifierande nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet vid nämnda första transaktionspart genom en användarverifikation (6),

v. sändande (14), genom trådlös kommunikation, verifikationen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda första transaktionspart till nämnda transaktionsserver, varigenom överföringen är krypterad.

D2 använder kryptering vid kommunikation till och från VCSP servern, se [0032] ”The server typically includes encryption technology (for example Secure Socket Layer) for the data being transmitted or received.”

Vidare beskriver D2 [0095] “the provider receives a request from a (presumed) e-commerce site 110 to verify for payment an e-currency ID that a user provided. Where the service is in notification mode for this user, the service 120 accordingly notifies the user”. Det motsvarar sändandet av information i särdrag iii).

Användarverifikationen i steg iv) och v) beskrivs i D2, [0095] “Where the confirmation mode is ON, the provider 120 communicates with the user to confirm that the user is actually performing the transaction” samt [0099] “On verification that […] the user does want payment to be made, the server 120 creates, transmits and receives the information necessary to complete the payment”.

Tilläggen iii), iv) och v) enligt yrkandet i fjärde hand är alltså förut kända genom D2 förutom att informationen om transaktionen i steg iii) sänds genom trådlös kommunikation från transaktionsservern till den första transaktionsparten och att verifikationen i steg v) sänds genom trådlös kommunikation från den första transaktionsparten till transaktionsservern. Det framgår inte av D2 att kommunika-tionen mellan VCSP klienten och VCSP servern sker trådlöst och därmed framgår inte heller vilken specifik information som sänds med trådlös kommunikation. Att använda sig av trådlös kommunikation har bedömts som närliggande för fackmannen, mot bakgrund av D2 och fackmannens allmänna kunskaper, se avsnittet ”Yrkandet i första hand”. Fackmannen som, mot bakgrund av D2, ställs inför problemet att ge användaren en ökad flexibilitet avseende platsen där utrustningen kan användas skulle använda sig av trådlös kommunikation för all kommunikation mellan den första transaktionsparten och transaktionsservern, dvs även för att skicka information om transaktionen och verifikationen mellan den första transaktionsparten och transaktionsservern.

Tilläggen enligt yrkandet i fjärde hand är alltså förut kända genom D2 eller, avseende trådlös kommunikation, närliggande för fackmannen mot bakgrund av D2 och fackmannens allmänna kunskaper. Vad som anges i patentkrav 1 enligt yrkandet i fjärde hand skiljer sig därmed inte väsentligen från vad som är förut känt genom D2 och kan redan av detta skäl inte godtas.

Patentkrav 1 enligt femte- till tolftehandsyrkande innefattar särdragen i) – v) i olika kombinationer, se analysen nedan. Dessa särdrag har redan analyserats i samband med yrkandet i andra, tredje och fjärde hand, se ovan. Domstolen gör samma bedömning även för särdragskombinationerna i begränsningsyrkandena enligt nedan, dvs att uppfinningen enligt patentkrav 1 enligt samtliga yrkanden inte skiljer sig väsentligen från vad som är förut känt genom D2.

Yrkandet i femte hand (begränsningsyrkande 4) Patentkrav 1 enligt yrkandet i femte hand motsvarar patentkrav 1 enligt yrkandet i första hand med tillägg av samtliga särdrag i)-v). För bedömning se yrkandet i tredje samt yrkandet i fjärde hand.

Yrkandet i sjätte hand (begränsningsyrkande 5) Patentkrav 1 enligt yrkandet i sjätte hand motsvarar patentkrav 1 enligt yrkandet i första hand med tillägg av särdrag i) och iii), iv) samt v). För bedömning se yrkandet i fjärde hand.

Yrkandet i sjunde hand (begränsningsyrkande 6) Patentkrav 1 enligt yrkandet i sjunde hand motsvarar patentkrav 1 enligt yrkandet i femte hand och innefattar samtliga särdrag i)-v).

Yrkandet i åttande hand (begränsningsyrkande 7) Patentkrav 1 enligt yrkandet i åttonde hand motsvarar patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet med tillägg av särdraget ii). För bedömning av särdrag ii) se yrkandet i tredje hand.

Yrkandet i nionde hand (begränsningsyrkande 8) Patentkrav 1 enligt yrkandet i nionde hand motsvarar patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet med tillägg av särdragen iii), iv) samt v). För bedömning av särdragen iii), iv) och v) se yrkandet i fjärde hand.

Yrkandet i tionde hand (begränsningsyrkande 9) Patentkrav 1 enligt yrkandet i tionde hand motsvarar patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet med tillägg av särdragen ii), iii), iv) och v).

Yrkandet i elfte hand (begränsningsyrkande 10) Patentkrav 1 enligt yrkandet i elfte hand motsvarar patentkrav 1 enligt yrkandet i nionde hand.

Yrkandet i tolfte hand (begränsningsyrkande 11) Patentkrav 1 enligt yrkandet i tolfte hand motsvarar patentkrav 1 enligt yrkandet i tionde hand.

Officialprövning och det fortsatta invändningsförfarandet

Accumulate har i överklagandet anfört att det inte - sedan invändaren återkallat sin invändning - fanns särskilda skäl för PRV att fortsätta med invändningsförfarandet och att patentet därmed skulle ha upprätthållits i meddelad lydelse.

Av 24 § tredje stycket patentlagen (1967:837) framgår att även om en invändning mot ett meddelat patent återkallas, får invändningsförfarandet ändå fortsätta om det finns särskilda skäl. Regleringen har ansetts vara motiverad utifrån ett allmänt intresse att i vidaste möjliga mån förebygga att oriktiga patent meddelas.

Vad som avses med särskilda skäl har inte närmare angetts i lagtext. Det har dock (prop. 1966:40 s. 133 f.) uttalats att om invändningen grundas på t. ex. förekomsten av ett objektivt patenterbarhetshinder så överväger det allmänna intresset mot att ett oriktigt patent meddelas. I samband med att invändningsförfarandet ändrades från att komma efter och inte före patentets meddelande sades i förarbetena (prop. 1993/94:23 s. 46 och 56) till ändringen inte annat än att skäl att ändå fortsätta med ett invändningsförfarande kan vara om det finns ett starkt objektivt patenterbar-hetshinder.

Med starkt objektivt patenterbarhetshinder tordes åtminstone avses hinder enligt 1 och 2 §§ patentlagen, dvs. att uppfinningen går utanför det patenterbara området eller inte uppfyller nyhetskravet eller kravet på uppfinningshöjd (jfr härtill RÅ 1988 ref. 125).

PRV:s bedömning att fortsätta invändningsförfarandet är att se som ett förfarande-beslut under invändningsförfarandet och innebar i sig inte ett slutligt beslut varigenom förfarandet avgjordes och därmed gick att överklaga (jfr Jacobsson m. fl., Patentlagstiftningen s. 230). Något hinder kan däremot inte, enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer, sägas föreligga mot att ett sådant beslut får överklagas i samband med ett överklagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs. I annat fall skulle PRV:s bedömning av om det fanns särskilda skäl att fullfölja invändningsförfarandet aldrig kunna komma under prövning.

Som framgår av vad som sagts i avsnittet om Uppfinningshöjd har domstolen funnit att uppfinningen enligt patentkrav 1 inte väsentligen skiljer sig från känd teknik, dvs att ett objektivt patenterbarhetshinder finns mot uppfinningen. Därmed fanns det också särskilda skäl för PRV att fullfölja invändningsförfarandet. Patentet kan därför inte upprätthållas redan på den grund att PRV inte bort fullfölja förfarandet.

Patent- och marknadsdomstolen avslår överklagandet.

se bilaga 2 (PMD-13)

Överklagande, ställt till Patent- och marknadsöverdomstolen, ska ha inkommit till Patent- och marknadsdomstolen senast 2020-03-17. Prövningstillstånd krävs.

Kerstin Roselinger Protokollet uppvisat/

Patenthavare: Accumulate AB

Ombud: IPQ IP Specialists AB

Benämning: Förfarande för säkra transaktioner

Invändare: Återkallad

Patent- och registreringsverket (PRV) upphäver ovan angivet patent. Patentet gäller därför inte längre.

Den 8 juni 2010 lämnade sökanden in patentansökan 1050585-7. Patentansökan är en fullföljning av PCT ansökan PCT/SE2008/052403 med internationell ingivningsdag 2008-12-04.

Patent meddelades den 9 juni 2015 på ett förfarande för en säker transaktion.

I en invändning mot patentet som kom in till PRV den 29 februari 2016 hävdade invändaren bl.a. att patentet saknade nyhet och/eller uppfinningshöjd och uppfyller därför inte patenterbarhetskriteriema. Invändaren återkallade sin invändning den 19 oktober 2017.

PRV beslutade att fullfölja invändningen med hänvisning till officialprövnings-principen då PRV funnit anledning att pröva de uppgifter som framkommit i invändningen i de delar som gäller den patenterade uppfinningens uppfyllande av patenterbarhetskriterierna nyhet och uppfinningshöjd.

Beslutet avser patentkraven ingivna till PRV 23 december 2011 samt begränsningsyrkanden 1-11 ingivna till PRV 19 mars 2019 (se "Bilaga")

Patenthavaren yrkar att patentet ska upprätthållas i nuvarande lydelse. Alternativt yrkar patenthavaren att patentet ska upprätthållas enligt något av de elva begränsningsyrkanden.

Uppfinningen Uppfinningen avser ett förfarande för en säker transaktion mellan två transaktionsparter där den första transaktionsparten använder en bärbar radiokommunikationsanordning med installerad mjukvara och den andra transaktionsparten använder en tjänsteleverantörsmjukvara. Transaktionen initieras genom en transaktionsidentitet som utväxlas med en fördefmierad transaktions-server. Transaktionsservern identifierar de bägge transaktionsparter genom den mottagna transaktionsidentiteten, slutför transaktionen och skickar ett transaktionskvitto till transaktionsparterna.

Anförda dokument D1: EP 0813325 A2 D2: US 20020032649 Al

D1 representerar teknikens närmaste ståndpunkt med avseende på patentkrav 1 och beskriver en metod och en apparat för att utföra säkra transaktioner, såsom köp på webben. En användare kan med hjälp av en dator, uppkopplad via en webbläsare mot internet, kommunicera med en server som kan representera till exempel en handlare som annonserar om en produkt eller tjänst. Användaren inleder en transaktion med handlarens server. Ett ordernummer för transaktionen skickas då från handlarens webbserver till användarens dator samt till en transaktionsserver. Handlarens webbserver kommunicerar med transaktionsservern via ett säkert protokoll över ett valfritt kommunikationssystem isolerat från internet. Användaren betalar för transaktionen genom att initiera en kommunikation mellan sin dator och transaktionsservern över ett annat kommunikationssystem som är isolerat från webben. Användaren förser transaktionsservern med transaktionens ordernummer och tillhandahåller ett kreditkortsnummer för att slutföra transaktionen. Sessionen mellan användarens dator och transaktionsservern avslutas och en avslutad order skickas till handlarens webbserver. Se sammandrag, figurer samt kolumn 2, rad 29 — kolumn 6, rad 12.

D2 representerar teknikens närmaste ståndpunkt för patentkrav 6 och utgör ett relevant dokument för patentkrav 1. D2 beskriver en metod för säkra transaktioner över internet där en användare autentiseras av en Visual Card Service Provider (VCSP) server, och knyts till ett konto eller kreditkort varefter en klient laddas ner på användarens dator. När användaren inleder en transaktion med en handlare via internet kopplar klienten upp mot VCSP servern och erhåller en en-gångs, unikt ID som sedan används som betallD mot handlaren. För att erhålla betalning kopplar handlaren upp mot VCSP servern och uppger det unika ID som den erhållit från användarens klient. VCSP servera verifierar bägge parter och avslutar transaktionen varpå det unika ID makuleras. Se sammandrag, figurer, [0015] -[0121].

Patenthavarens argument i sammanfattning Samverkan mellan särdrag: Patenthavaren hävdar att patentets särdrag inte kan betraktas var för sig såsom i bedömningen i PRV:s tekniska föreläggande från 2018-02-19 då de samverkar för att uppnå uppfinningens sammantagna tekniska effekt. Nyhet och uppfinningshöjd: Patenthavaren hävdar att samtliga särdrag i patentet måste vara uppfyllda för att uppnå patentets säkra och flexibla lösning. Patenthavaren hävdar att uppfinningen enligt patentet inte visas av något av de anföra dokumenten. För vidare tolkning av begreppet "aktivt transaktionstillstånd" hänvisar patenthavaren till WO 2009/072988 vilket är den internationella patentansökan som patentet är en fullföljning av.

Skäl till beslutet Enligt 2§ patentlagen meddelas patent endast på en uppfinning som är ny i förhållande till vad som blivit känt dagen innan för patentansökan och tillika väsentligen skiljer sig därifrån. Patent som meddelats trots att villkoren i 2§ patentlagen inte är uppfyllda ska, efter invändning mot patentet, upphävas av PRV (se 25§ patentlagen).

Enligt 24§, 4 stycket patentlagen kan PRV fullfölja en invändning som återkallats om det finns särskilda skäl för detta. I ärendet har handlingar givits in för att visa att patentets patentkrav saknar nyhet såväl som uppfinningshöjd och uppfyller därför inte patenterbarhetskriterierna enligt PL §§ 1 och 2. En del av de ingivna handlingarna har dessutom använts i en PMD DOM (mål 11153-14) gällande det svenska patentet 0950411-1 med publiceringsnummer SE 533 422 C2 som PMD förklarade ogiltigt med motivering att patentets patentkrav inte skiljer sig väsentligen från den anförda kända tekniken. Då de av PMD bedömda patentkraven innefattar särdrag som huvudsakligen överensstämmer med bedömda patentets självständiga patentkrav 1 bedömer PRV detta utgöra särskilda skäl för myndigheten att fullfölja invändningen.

Självständigt patentkrav 1 Självständigt patentkrav 1 beskriver a.ett förfarande för en säker transaktion utnyttjande en bärbar radiokommunikationsanordning (10) innefattande stegen: b.initierande, genom trådlös krypterad kommunikation, nämnda bärbara radiokommunikationsanordning på en fördefinierad transaktionsserver (12), varigenom en första transaktionspart sätts i ett aktivt transaktionstillstånd på nämnda transaktionsserver, c.en användartransaktionsmjukvara i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning har installerats genom en autentiserad tjänsteleverantör, varvid en användare säkert identifieras och knyts till installationen, d.initierande, genom en transaktionsidentitet, en transaktion (13) mellan nämnda första transaktionspart utnyttjande nämnda användartransaktions mjukvara i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning och en andra transaktionspart (11) utnyttjande en tjänsteleverantörsmjukvara, e.sändande (15) information om nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda andra transaktionspart till nämnda fördefmierade transaktionsserver, f.identifierande nämnda första transaktionspart och nämnda andra transaktionspart på nämnda transaktionsserver genom nämnda transaktionsidentitet och g.kontrollerande att nämnda första transaktionspart och nämnda andra transaktionspart är i nämnda aktiva transaktionstillstånd på nämnda transaktionsserver, h.slutförande av nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet baserad på nämnda information om nämnda transaktion och nämnda transaktionsidentitet, och i. sändande (14, 15) ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter.

Uppfinningen enligt patentkrav 1 innehåller både tekniska och icke-tekniska särdrag. Endast de särdrag som bidrar till teknisk karaktär beaktas vid bedömning av nyhet och uppfinningshöjd. Utöver tekniska särdrag beaktas även icke-tekniska särdrag som i uppfinningens tekniska sammanhang bidrar till teknisk karaktär. (Se bl.a. PBR:s beslut i mål 04-329.)

Att installation av mjukvara sker genom en autentiserad tjänsteleverantör, varvid en användare säkert identifieras och knyts till installationen (del av metodsteg c) utgör ett icke tekniskt särdrag eftersom det beskriver administrativa åtgärder och faller utanför det patenterbara området (PL 1§). Särdraget bidrar inte heller i uppfinningens tekniska sammanhang till metodens tekniska karaktär, eftersom det inte framgår att dessa åtgärder åstadkoms genom någon teknisk funktion. Då detta särdrag inte bidrar till uppfinningens tekniska karaktär i uppfinningens tekniska sammanhang, beaktas det inte vid bedömningen av uppfinningens nyhet och uppfinningshöjd hos patentkrav 1.

Att sända ett transaktionskvitto till parter involverade i en transaktion (metodsteg i) utgör ett icke tekniskt särdrag eftersom det endast innebär en administrativ åtgärd. Datorimplementeringen av det icke-tekniska särdraget är teknisk. Det datorimplementerade icke-tekniska särdraget anses i det avseendet bidra till det patentsöktas tekniska karaktär. Det innebär att detta särdrag är relevant vid bedömning av nyhet och uppfinningshöjd hos patentkrav 1.

D1 anses utgöra teknikens närmaste kända teknik. D1 visar en metod för att utföra en säker elektronisk transaktion mellan en användares databehandlingsanordning och en server där servern kan representera till exempel en handlare som annonserar om en produkt eller tjänst (se sammandrag). Detta särdrag motsvarar delvis metodsteg a.

Databehandlingsanordningen initierar kommunikation med en förutbestämd transaktionsserver över ett säkert nätverk genom användning av krypterat protokoll (se kolumn 4, rad 35-38 "In step 203 the computer establishes communication with the transaction server over the secure network. As previously noted, the vendor may provide the user with the appropriate telephone number", och patentkrav 4 "communication over said communication network between said user and said transaction server employs an encrypted protocol"). Det anses implicit att databehandlingsanordningen genom denna initierad kommunikation försätts i ett aktivt transaktionstillstånd som en första transaktionspart på transaktionsservern. Dessa särdrag motsvarar delvis metodsteg b.

Det är känt genom D1 att databehandlingsanordningen är försedd med mjukvara för genomförande av transaktioner (se kolumn , rad 43-56, "the user is provided with software to be executed on the computer 10 which automatically performs the transition in communication from the WWW to the transaction server so that details involved are invisible to the user"). Detta särdrag motsvarar delvis metodsteg c.

Det är vidare känt genom Dl att handlaren sänder ett ordernummer för ett köp dels till transaktionsservern och dels till användarens databehandlingsanordning (se kolumn 3, rad 2-5 "in response to the user's request to make a purchase, the vendor transmits a purchase order both to the user over the WWW and to a transaction server that is isolated from the Internet"). Användaren skickar ordernumret till transaktionsservern (se kolumn 5, rad 12-15). Dessa särdrag motsvarar initiering av en transaktion med köpets ordernummer. Det är implicit att handlaren använder en mjukvara för dessa överföringar och att databehandlingsanordningen använder den installerade mjukvaran när ordernumret översänds. Dessa särdrag motsvarar delvis metodsteg d.

Det är känt genom D1 att transaktionsservern, när den fått köpets ordernummer av användaren skickar tillbaka en lista till användaren på de varor och tjänster som omfattas av köpet (se kolumn 5, rad 15-17 "The transaction server locates the purchase order and may echo to the user a list of the products or services to be purchased"). Det är implicit att sådan information kan bara komma servern tillhanda från handlaren och att detta steg implicit föregås av information om transaktionen knuten till köpets ordernummer sänts från handlaren till transaktionsservern. Detta särdrag motsvarar metodsteg e.

Det är känt genom D1 att ett ordernummer används för att koppla ihop handlaren och användaren i transaktionsservern (se kolumn 4, rad 15-18 där ett ordernummer genereras och skickas både till användaren och till transaktionsservern, kolumn 5, rad 12 där användaren skickar ordernumret till transaktionsservern, samt kolumn 5 rad 13-17 där ordernumret används för att hitta transaktionen). Ordernummer som visas i Dl motsvarar transaktionsidentiteten i patentkrav 1. Dessa särdrag motsvarar metodsteg f.

Det är känt genom D1 att parterna i en transaktion förser transaktionsservern med ett ordernummer (se kolumn 4, rad 15-18 och kolumn 5, rad 12). Det är implicit att parterna måste vara i ett aktivt transaktionstillstånd för att en transaktion ska kunna ske enligt Dl ända till dess transaktionen avslutas. Om någon av parterna bryter detta tillstånd tidigare kan transaktionen inte slutföras. Detta medför att en kontroll har skett av det aktiva transaktionstillståndet. Detta motsvarar metodsteg g.

Det är känt genom Dl att när transaktionen mellan datorn och transaktionsservern är färdig avslutar datorn sessionen med transaktionsservers och därefter sänder transaktionsservern den avslutade ordern tillbaka till handlaren (se kolumn 5, rad 19-25). Det är implicit att transaktionen som är knuten till köpets ordernummer avslutas baserat på information om transaktionen och köpets ordernummer. Dessa särdrag motsvarar metodsteg h.

Det är känt genom D1, att en avslutad (färdig) order skickas från transaktionsservern till handlaren (se kolumn 5, raderna 19-25: "once the transaction between the computer and the transaction server is complete, the computer ends the communication session with the transaction server in step 205 and resumes communication with the WWW in step 207. The transaction server subsequently transmits the completed order back to the vendor or directly to a shipping department"). Detta särdrag motsvarar delvis metodsteg i.

- Uppfinningen enligt patentkrav 1 skiljer sig från vad som framgår av Dl genom användningen av en bärbar radiokommunikationsanordning. Detta framgår av metodstegen a, b, c och d. - Vidare skiljer sig uppfinningen enligt patentkrav 1 från vad som är känt från Dl genom det icke-tekniska särdraget rörande installation av mjukvara genom en autentiserad tjänsteleverantör, varvid en användare säkert identifieras och knyts till installationen (metodsteg c). Eftersom detta särdrag inte bidrar till uppfinningens tekniska karaktär är det inte relevant för bedömning av nyhet och uppfinningshöjd.

- Uppfinningen enligt patentkrav 1 skiljer sig dessutom från vad som är känt från Dl genom det icke-tekniska särdrag i samverkan med ett tekniskt särdrag, nämligen att ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet sänds från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter. Detta framgår av metodsteg i.

Dessa skillnader har ingen teknisk samverkan så att de i sammanhanget tillsammans kan anses ge någon synergieffekt. Dessa skillnader bedöms istället som summan av de effekter var och en ger isolerat.

Genom den första av de ovan nämnda skillnaderna erhålls en för användaren mer flexibel metod för att utföra säker transaktion. Mot bakgrund av Dl löser uppfinningen problemet att tillhandahålla en mer flexibel metod för att utföra säker transaktion.

Vid tidpunkten för patentansökan var det ett naturligt val för fackmannen att utnyttja möjligheten till trådlös överföring och mobil teknik som vid denna tidpunkt var etablerad på marknaden. Fackmannen skulle därför, redan utifrån sina allmänna kunskaper när han utgick från Dl förstå att en bärbar radiokommunikations-utrustning som t.ex. en mobiltelefon eller en bärbar dator skulle kunna avvändas för det som i övrigt framgår av Dl —"PC eller annan databehandlingsanordning (se kolumn 2, rad 42-43). Fackmannen skulle använda sådana mobila lösningar för att lösa problemet att göra tekniken enligt Dl mer flexibel för användaren.

Att sända ett transaktionskvitto till parter involverade i en transaktion leder inte till lösningen av uppfinningens tekniska problem. Därför är detta icke-tekniska särdrag inte relevant för bedömningen uppfinningshöjd. Uppfinningen skiljer sig vidare genom datorimplementering av det icke-tekniska särdraget. En sådan ren automatisering med hjälp av en dator är en uppenbar rutinåtgärd för den programmerare som blir given de icke-tekniska specifikationerna, dvs att sända ett transaktionskvitto till parter involverade i en transaktion.

Det som beskrivs i patentkrav 1 skiljer sig alltså inte väsentligt från vad som är känt genom Dl (PL 2 §).

Även dokument D2 kan användas i argumentationen med avseende på nyhet och uppfinningshöjd med slutsats att patentkrav 1 inte skiljer sig väsentligt från vad som redan är känt genom D2 enligt följande:

- D2 beskriver en metod för säker transaktion (se [0015], "The present invention provides an E-currency ID that is a highly secure, single-usage 'virtual card' that can be used to make purchases over the Internet") mellan en användare och en handlare över internet. Detta motsvarar delvis metodsteg a) i patentkrav 1.

- När användaren vill genomföra ett inköp från en handlare över internet, ansluter användarens klient till en VCSP server (se [0018] "When they need to provide credit card information, they operate the VCSP client, which connects to the VCSP server..."). Klienten, som anses motsvara användartransaktionsmjukvara i patentkrav 1, är nedladdad från tjänsteleverantören efter registrering och anses därmed vara knuten till användaren (se [0016], [0025], [0057] " A user communicates over the link 140 with the service provider 120 and registers with the registrar 127, providing bank account or credit-card information. (The information is sufficient to authorize a transaction.) On successful registration, the user downloads a service client 2." och [0082] - [0084]). Särdraget "varvid första transaktionspart sätts i ett aktivt transaktionstillstånd på nämnda transaktionsservern" får här en vid tolkning, där användarens dator anses försättas i vad som måste vara ett aktivt transaktions-tillstånd som en första part på en transaktionsserver vid initierandet av kommunikationen mellan användarens dator och VCSP servern. Detta motsvarar delvis metodstegen b) och c) i patentkrav 1.

- Användaren påbörjar en transaktion och lämnar en unik ID till handlarens e-Commerce site över intennet. Under förfarande utnyttjas användarens klient för att erhålla den unika ID:n (se [0018] " The users operate their browsers to go on the Internet or to make purchases, as they would normally. When they need to provide credit card information, they operate the VCSP client, which connects to the VCSP server and receives a unique ID. The user then enters (either through "drag & drop" or "cut & paste" or manual entry) this ID on the e-Commerce site to make the purchase."). Det är implicit att handlarens e-Commerce site använder en mjukvara motsvarande tjänsteleverantörmjukvara enligt patentkrav 1. Detta motsvarar metodsteg d) i patentkrav 1.

- Handlarens site ansluter till VCSP servern och skickar den unika ID för validering (se [0095] " At some time later still, the provider 120 receives a request from a (presumed) e-commerce site 110 to verify for payment an e-currency ID that a user provided." och [0111] "The site 110 proceeds to request that its account-services provider (the payment gateway) validate that the user-identified account has sufficient funds to pay for the selected goods and services."). Enligt D2 innefattar valideringen även en kontroll om användaren har tillräckligt med medel för att kunna genomföra transaktionen. Detta innebär att handlaren även tillhandahåller transaktionsinformation knuten till den unika ID:n. Även handlarens site verifieras (se [0098] " It may check that the e-commerce site 110 requesting authentication of the e-currency ID is the same site 110 for which the user requested an currency ID."). Detta motsvarar metodstegen e) och f) i patentkrav 1.

- Här får man även anse att handlarens site är i ett aktivt tillstånd enligt tidigare tolkning. Detta motsvarar metodsteg g) i patentkrav 1.

- Transaktionen slutförs (se [0032], [0099] " On verification that the registered account can provide payment and, when necessary, that the user does want payment to be made, the server 120 creates, transmits and receives the information necessary to complete the payment."). Detta motsvarar särdrag h) i patentkrav 1.

Patentkrav 1 skiljer sig från vad som är känt genom D2 genom att det används en bärbar radiokommunikationsutrustning (istället för som i D2 en dator). Detta framgår av metodsteg a, b, c och d i patentkrav 1.

Patentkrav 1 skiljer sig vidare från var som är känd genom D2 genom det icke-tekniska särdrag i samverkan med ett tekniskt särdrag, nämligen att ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet sänds från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter. Detta framgår av metodsteg i.

Dessa skillnader har ingen teknisk samverkan så att de in sammanhanget tillsammans kan anses ge någon synergieffekt. Dessa skillnader bör istället bedömas som summan av de effekter var och en ger isolerat.

För övrigt gäller samma motivering som ovan.

Det som beskrivs i patentkrav 1 skiljer sig alltså inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Patentet kan således inte upprätthållas med det beviljade patentkrav 1.

Självständigt patentkrav 7 Självständigt patentkrav 7 beskriver a. ett förfarande för en säker transaktion utnyttjande en bärbar radiokommunikationsanordning (10) innefattande följande steg: b. installerande (1) en användartransaktionsmjukvara i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning (10) genom en autentiserad tjänsteleverantör, varigenom en användare säkert identifieras och knyts till installationen; c. anslutande (14), genom trådlös kommunikation, en första transaktionspart till en fördefmierad transaktionsserver (12), och kommunicerande en transaktionsidentitet från nämnda fördefinierade transaktionsserver till nämnda första transaktionspart, d. initierande, genom nämnda transaktionsidentitet, en transaktion (13) mellan nämnda första transaktionspart utnyttjande nämnda användartransaktionsmjukvara i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning och en andra transaktionspart utnyttjande en tjänsteleverantörsmjukvara, e. anslutande (15) en andra transaktionspart till nämnda fördefinierad transaktionsserver (12), och sändande (15) information omnämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda andra transaktionspart till nämnda fördefinierade transaktionsserver, f. sändande (14), genom trådlös kommunikation, nämnda information om nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda fördefinierade transaktionsserver till nämnda första transaktionspart, varigenom överföringen är krypterad, g. verifierande nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet vid nämnda första transaktionspart genom en användarverifikation (6), h. sändande (14), genom trådlös kommunikation, verifikationen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda första transaktionspart till nämnda transaktionsserver, varigenom överföringen är krypterad, i. slutförande av nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet baserad på nämnda information om nämnda transaktion och nämnda transaktionsidentitet, och j. sändande (14, 15) ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter, k. varvid nämnda första transaktionspart och nämnda andra transaktionspart har varit anslutna till nämnda transaktionsserver under hela transaktionen.

Uppfinningen enligt patentkrav 7 innehåller både tekniska och icke-tekniska särdrag. Endast de särdrag som bidrar till teknisk karaktär beaktas vid bedömning av nyhet och uppfinningshöjd. Utöver tekniska särdrag beaktas även icke-tekniska särdrag som i uppfinningens tekniska sammanhang bidrar till teknisk karaktär. (Se bl.a. PBR:s beslut i mål 04-329.)

Att installation av mjukvara sker genom en autentiserad tjänsteleverantör, varvid en användare säkert identifieras och knyts till installationen (del av metodsteg b) utgör ett icke tekniskt särdrag eftersom det beskriver administrativa åtgärder och faller utanför det patenterbara området (PL 1§). Särdraget bidrar inte heller i uppfinningens tekniska sammanhang till metodens tekniska karaktär, eftersom det inte framgår att dessa åtgärder åstadkoms genom någon teknisk funktion. Då detta särdrag inte bidrar till uppfinningens tekniska karaktär i uppfinningens tekniska sammanhang, beaktas det inte vid bedömningen av uppfinningens nyhet och uppfinningshöjd hos patentkrav 7.

Att sända ett transaktionskvitto till parter involverade i en transaktion (metodsteg j) utgör ett icke tekniskt särdrag eftersom det endast innebär en administrativ åtgärd. Datorimplementeringen av det icke-tekniska särdraget är teknisk. Det datorimplementerade icke-tekniska särdraget anses i det avseendet bidra till det patentsöktas tekniska karaktär. Det innebär att detta särdrag är relevant vid bedömning av nyhet och uppfinningshöjd hos patentkrav 7.

D2 anses utgöra närmaste känd teknik. - D2 beskriver en metod för säker transaktion (se [0015] " The present invention provides an E-currency ID that is a highly secure, single-usage 'virtual card' that can be used to make purchases on the Internt...") mellan en användare och en handlare över internet. Detta motsvarar delvis metodsteg a) i patentkrav 7.

- Användaren laddar ner på sin dator en klient, motsvarande användartransaktionsmjukvara i patentkrav 7, efter registrering hos en tjänsteleverantör (se [0017] " Users register with the VCSP 4 by providing their bank account or credit account information and download the VCSP client 2..." och [0082] - [0084] " The registrar 127 also requests identifying and access information for at least one payment account (for example, a credit-card account number, expiration date, name of cardholder, billing address, etc.).", " The provider registrar 127 downloads a client 2 to the requestor.", ). Användaren identifieras via en användar-ID och ett lösenord (se [0025] " users would use a user ID and password and login on the VCSP server" och [0082] " In preparing a client 2, the registrar 127 may generate a client identifier (client ID), associate that client ID with the requested user name and password and embed that client ID in the client 2."). Klient ID baseras på användar-ID och lösenordet och är inbäddad i klientmjukvaran. På så sätt knyts användaren säkert till installationen. Detta motsvarar särdrag b) i patentkrav 7.

- När användaren vill genomföra ett inköp från en handlare över internet, ansluter användarens klient till VCSP servena och får en unik ID (se [0018] " When they need to provide credit card information, they operate the VCSP client, which connects to the VCSP server and receives a unique ID."). Detta motsvarar delvis särdrag c) i patentkrav 7.

- -Användaren påbörjar en transaktion med handlaren och lämnar den unika ID till handlarens e-Commerce site över internet. (se [0018] " The user then enters (either through "drag & drop" or "cut & paste" or manual entry) this ID on the e-Commerce site to make the purchase. FIG. 3 illustrates the purchasing configuration."). Det är implicit att handlarens e-Commerce site använder en mjukvara motsvarande tjänsteleverantörmjukvara enligt patentkrav 7. Detta motsvarar särdrag d) i patentkrav 7.

- Handlarens site ansluter till VCSP serveur och skickar den unika ID för validering (se [0095] " At some time later still, the provider 120 receives a request from a (presumed) e-commerce site 110 to verify for payment an e-currency ID that a user provided." och [0111] "The site 110 proceeds to request that its account-services provider (the payment gateway) validate that the user-identified account has sufficient fonds to pay for the selected goods and services."). Enligt D2 innefattar valideringen även en kontroll om användaren har tillräckligt med medel för att kunna genomföra transaktionen. Detta innebär att handlaren även tillhandahåller transaktionsinformation knuten till den unika ID:n. Handlarens site verifieras (se [0098] " It may check that the e-commerce site 110 requesting authentication of the e-currency ID is the same site 110 for which the user requested an currency ID."). Detta motsvarar särdrag e) i patentkrav 7.

- VCSP skickar information relaterad till den unika ID till användarens klient (se [0028] " At P2, the VCSP sends requested payment information and a requestor ID to the client"), överföringen är krypterad (se [0099] " This information may be encrypted..."). Detta motsvarar delvis särdrag f) i patentkrav 7.

- Användaren bekräftar transaktionen som därmed verifieras (se [0060] " In confirmation mode, for each payment request, the provider 129 in tum notifies the user of the request and, additionally, requests confirmation from the user that he is currently engaged in that transaction." och [0099] " On verification that the registered account can provide payment and, when necessary, that the user does want payment to be made, the server 120 creates, transmits and receives the information necessary to complete the payment."), denna överföring är krypterad. Detta motsvarar g) och delvis särdrag h) i patentkrav 7.

- Transaktionen slutförs (se [0101] "On completing the transaction, the service 120 marks the e-currency ID as invalid."). Detta motsvarar särdrag g) i patentkrav 7.

Patentkrav 7 skiljer sig från var som är känd genom D2 genom att:

- Det används en bärbar radiokommunikationsutrustning (istället för som i D2 en dator). Detta framgår av särdrag a, c, f och h i patentkrav 7.

- Ett transaktionskvitto för den slutförda transaktionen knuten till nämnda transaktionsidentitet sänds från nämnda transaktionsserver till nämnda första och andra transaktionsparter. Detta framgår av särdrag j i patentkrav 7.

- Första transaktionspart och andra transaktionspart har varit anslutna till nämnda transaktionsserver under hela transaktionen. Detta framgår av särdrag k i patentkrav 7.

Dessa skillnader har inte någon teknisk samverkan så att de i sammanhanget tillsammans kan anses ge någon synergieffekt. Dessa skillnader bedöms istället som summan av de effekter var och en ger isolerat.

De första två skillnader har redan bedömts ovan i samband med bedömningen av patentkrav 1.

Det framgår inte av D2 att första transaktionspart och andra transaktionspart har varit anslutna till transaktionsservern under hela transaktionen. Det framgår inte av patentet att denna skillnad ger upphov till någon teknisk effekt utöver vad som uppnås i D2 dvs att tillhandahålla en säker transaktion.

En fackman med kännedom om D2 ställs därför inför problemet att finna en alternativ metod för säker transaktion.

En möjlig utföringsform av metoden enligt D2 skulle kunna vara att den första transaktionspart och den andra transaktionspart är anslutna till transaktionsservern under hela transaktionen. Därför anses denna lösning utgöra ett av de alternativ som fackmannen skulle välja mellan för att lösa problemet att åstadkomma alternativa metoder för säkra transaktioner.

Det som beskrivs i patentkrav 7 skiljer sig alltså inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §). Patentet kan således inte upprätthållas med det beviljade patentkrav 7.

Bemötande av patenthavarens kommentarer: Patenthavaren hävdar att patentets särdrag inte kan betraktas var för sig då de samverkar för att uppnå uppfinningens sammantagna tekniska effekt. PRV har betraktat alla tekniska särdragen som ingår i patentkrav 1 och kommit fram till särdrag som skiljer uppfinningen enligt patentkrav 1 mot teknikens närmaste ståndpunkt. Dessa särdrag samverkar inte med varandra på ett sådant sätt att ett nytt resultat uppnås utan varje särdrag verkar på sitt normala sätt och endast ger förväntad summaeffekt och kan därför inte anses ge någon synergieffekt.

Patenthavaren hävdar vidare att alla särdragen i patentkrav behövs för att uppnå uppfinningens tekniska effekt, varför man inte kan bortse ifrån något särdrag med argumentet att det skulle vara administrativt. De administrativa särdragen som tas upp i argumentationen är:

1 att installation av mjukvara sker genom en autentiserad tjänsteleverantör, varvid en användare säkert identifieras och knyts till installationen. Patenthavarens argument framgår inte av patentkraven. Enligt tidigare argumentation, framgår det inte av patentkrav 1 att detta åstadkoms genom någon teknisk funktion eller att det bidrar till metodens tekniska karaktär. Detta särdrag tolkas här som icke-teknisk, administrativ åtgärd vid installation av mjukvara.

2 att sända ett transaktionskvitto till parter involverade i en transaktion. Enligt patenthavaren avslutar detta parternas aktiva tillstånd i transaktionsservern. Detta framgår inte heller av patentkraven. Vid tolkning utgår PRV från att det är patentkraven som definierar uppfinningen. Detta särdrag tolkas här som ett icke tekniskt särdrag eftersom det endast innebär en administrativ åtgärd.

Vidare hävdar patenthavaren att uppfinningen enligt patentet inte visas av dokument Dl då säkerheten i Dl baseras på en proprietär kommunikationskanal skild från internet samt att en fackman som skulle implementera en motsvarande lösning i en internetbaserad miljö skulle vara tvungen att hitta på helt nya lösningar för att göra transaktionsmetoden säker.

Enligt uppfinningens patentkrav sker uppkopplingen mellan första transaktionspart och transaktionsservern genom trådlös krypterad kommunikation. Enligt tidigare resonemang anses det vara närliggande för fackmannen att använda bärbar kommunikationsutrustning i metoden enligt dokument Dl. Det anses därför vara närliggande för fackmannen utifrån sina allmänna kunskaper att förstå att säker kommunikation med bärbar kommunikationsutrustning skapas just genom trådlös krypterad kommunikation. Fackmannen skulle använda sådana mobila kommunikationslösningar för att uppnå säker kommunikation mellan en bärbar kommunikationsutrustning och en transaktionsserver i tekniken enligt D1.

Angående resonemang kring D2 hävdar patenthavare att säkerheten i det system som beskrivs i D2 är inte baserad på att användaren är knuten till en mjukvara, utan bygger istället på användning av användarnamn och lösenord. Tjänsten kan användas utan mjukvara. Syftet är alltså inte att säkerställa användarens identitet utan att få tillräckligen uppgifter för att kunna genomföra betalningar.

Det framgår inte av patentkrav 1 att säkerheten baseras på att användaren är knuten till en mjukvara. Några tekniska särdrag som beskriver hur användaren knyts till mjukvaran framgår inte heller av patentkravet. Enligt D2 identifieras användaren via användar-ID och ett lösenord (se [0025] och [0082]). Klient ID baseras på användar-ID och lösenordet och är inbäddad i klientmjukvaran. På så sätt är användaren säkert knuten till installationen, vilket används i transaktionsprocessen för att säkerställa användarens identitet.

Patenthavaren hävdar att det e-currency som genereras enligt D2 inte kräver att den första transaktionsparten är aktiv på transaktionsservern. Vidare hänvisar patenthavaren för vidare tolkning av begreppet "aktivt transaktionstillstånd" till WO 2009/072988 vilket är den internationella patentansökan som patentet är en fullföljning av.

PRV utgår från att det är patentkraven som definierar uppfinningen. Beskrivningen eller andra dokument kan inte användas för att begränsa patentet på ett sätt som inte framgår at patentkravens ordalydelse. Enligt RL Bl:4.5.1 skall ord och uttryck i patentkraven ges samma betydelse och omfång som är brukligt inom det aktuella tekniska området.

Av patentkravets ordalydelse framgår ingen närmare inskränkning av begreppet aktivt transaktionstillstånd. Begreppet får därför en vid tolkning. Då serve-n tar emot förväntade meddelanden från den första och den andra transaktionsparten enligt ett fördefinierat protokoll för att genomföra en given transaktion anses de båda transaktionsparter vara i ett aktivt tillstånd då de är i färd med att genomföra protokollet och väntar på svar från serven". I D2, en transaktions ID utfärdas av senrem och skickas till den första transaktionsparten för att levereras till den andra transaktionspartern (se [0019], [0097] och [0098]). Innan transaktionen godkänns, kontrollerar servers om transaktions ID är giltigt (se [0097]). I och med detta utför serven" en kontroll om användaren fortfarande är "aktiv" i transaktionen.

Vid utförandet av metoden enligt Dl initieras genom kommunikation databehandlingsanordningen på en transaktionsserver. Databehandlingen får därigenom anses försättas i vad som anses vara ett aktivt transaktionstillstånd som en första transaktionspart på transaktionsservern.

Patenthavaren hävdar att handlarens site inte ansluter till VCSP servera utan, som det förklaras i [0111] att e-currency ID används som ett kreditkortsnummer i ett vanligt köp då handlarens site kontaktar en "payment gateway", m.o.a. sin normala kreditkortsbetalningshanterare för att genomföra betalningen.

Enligt D2 kan "payment gateway" och service provider (dvs VCSP servera) vara en och samma enhet (se [0112]). Se även [0095) där det framgår att service provider, dvs VCSP server, får en begäran från en e-commerce site (handlaren) att verifiera en betalning med e-currency som handlaren fått från användaren.

Patenthavarens begränsningsyrkanden Patenthavaren har i sin skrivelse av den 19 mars 2019 inkommit med elva alternativa kravuppsättningar som härmed bedöms.

Följande tillägg återfinns i de alternativa kravuppsättningarna:

Tillägg 1: Förtydligande av patentkrav 1 och 7 att en användartransaktionsmjukvara "är anordnad att kommunicera med nämnda fördefinierade transaktionsserver".

Detta särdrag är känt genom D1 där det beskrivs att användare förses med en mjukvara som ska köras på datorn och som sköter övergången i kommunikationsväg från webben till transaktionsservern (se kolumn 3, rad 43-48). Det framgår vidare att telefonnummer till transaktionsservern kan vara sparad lokalt på datorn (se kolumn 4, rad 43-50). Detta anses motsvara särdraget enligt tillägg 1.

Särdraget är även känt genom D2 (se [0081]-[0083]).

Tillägg 2: Förtydligande av patentkrav 1 och 7 att nämnda användattransaktionsmjukvara är "knuten till ett konto som fördefinierats vid transaktionsservern"

Detta särdrag är känt genom D2 (se [0081]-[0083]).

Tillägg 3:

Detta tillägg innebär att patentkrav 5 införlivats i patentkrav 1. Detta får till följd att ytterligare tre särdrag återfinns mellan de befintliga särdragen g och h:

1.Sändande, genom trådlös kommunikation, nämnda information om nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda fördefinierade transaktionsserver till nämnda första transaktionspart, varigenom överföringen är krypterad.

2.Verifierande nämnda transaktion knuten till nämnda transaktionsidentitet vid nämnda första transaktionspart genom en användarverifikation 3.Sändande, genom trådlös kommunikation, verifikationen knuten till nämnda transaktionsidentitet från nämnda första transaktionspart till nämnda transaktionsserver, varigenom överföringen är krypterad.

Det är känt genom Dl att transaktionsservern, när den fått köpets ordernummer av användaren skickar tillbaka en lista till användaren på de varor och tjänster som omfattas av köpet (se kolumn 5, rad 15-17 "The transaction server locates the purchase order and may echo to the user a list of the products or services to be purchased"). Det är även känt genom Dl att kommunikationen mellan användarens dator och transaktionsservern är krypterad (se patentkrav 4 "communication over said communication network between said user and said transaction server employs an encrypted protocol"). Dessa särdrag motsvarar särdrag 1 i alla delar utom att det anges att informationen sänds trådlöst.

D1 visar att handlaren sänder ett ordernummer för ett köp dels till transaktionsservern och dels till användarens databehandlingsanordning (se kolumn 3, rad 2-5). Användaren initierar sedan en kommunikation mellan sin dator och transaktionsservern, över ett kommunikationssystem som är isolerat från webben (se kolumn 4, rad 35-38). Användaren förser därefter transaktionsservern med köpets ordernummer (se kolumn 5, rad 12-15). Genom att skicka ordernumret till serven), bekräftar användaren köpet och dess innehåll dvs. den informationen som är knuten till ordernumret. Detta utgör en verifiering av transaktionsinformationen och motsvarar därför särdrag 2.

D1 visar att användaren förser transaktionsservern med köpets ordernummer och ett kreditkortsnummer och bekräftar köpet och dess innehåll, dvs den informationen som är knuten till ordernumret (se kolumn 5, rad 12-19). Detta utgör en verifiering av transaktionsinformationen. Det framgår av Dl att kommunikationen mellan användarens dator och transaktionsservem är krypterad (se patentkrav 4). Särdrag 3 framgår alltså till alla delar av Dl utom det förhållandet att det är fråga om trådlös kommunikation.

De ovanstående särdragen enligt tillägg 3 är även kända genom dokument D2. De tre särdragen överensstämmer med patentkrav 7:s särdrag f)-h) och har därför bedömts ovan i samband med bedömningen av detta patentkrav.

Tillägg 4: Detta tillägg innebär att patentkrav 12 införlivats i patentkrav 7. Detta får till följd att särdrag g i patentkrav 7 har förtydligats med att nämnda verifikation utförs genom att mata in ett personligt identifieringsnummer i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning.

Det är känt genom D2 att användaren bekräftar transaktionen och att en bekräftelse skickas till servern (se [0028]). D2 specificerar inte hur användaren bekräftar transaktionen.

Denna skillnad har inte någon teknisk samverkan med de övriga skillnaderna mellan patentkrav 7 och D2 som framkom vid argumenteringen rörande patentkrav 7. Dessa skillnader anses inte ge upphov till någon synergieffekt bedöms som summan av de effekter var och en skillnad ger isolerat.

Att utföra verifikationen av transaktionen genom att mata in ett personligt identifieringsnummer i nämnda bärbara radiokommunikationsanordning anses utgöra ett självklart sätt för en användare att bekräfta en transaktion på begäran från en server och är ett av de alternativ som fackmannen skulle välja mellan.

Nedan följer PRVs bedömning av patenthavarens begränsningsyrkanden. Någon extra effekt av ovanstående tillägg utöver den effekt vart och ett av tilläggens ger isolerat har inte framkommit.

Första alternativa kravuppsättning Första alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 1.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 1. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den första alternativa kravuppsättningen har inte resulterat i någon ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt än de skillnader som redan tidigare har bemöts.

Det som beskrivs i patentkrav 1 enligt den första alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom Dl eller D2 (PL 2 §). Det som beskrivs i patentkrav 7 enligt den första alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Andra alternativa kravuppsättning Andra alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 1 och tillägg 2.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 1 och tillägg 2. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den andra alternativa kravuppsättningen har inte resulterat i någon ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt än de skillnader som redan tidigare har bemöts.

Det som beskrivs i patentkrav 1 och 7 enligt den andra alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Tredje alternativa kravuppsättning Den tredje alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 1 och tillägg 3.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 1 och tillägg 2. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den tredje alternativa kravuppsättningen har inte resulterat i någon ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt än de skillnader som redan tidigare har bemöts.

Det som beskrivs i patentkrav 1 enligt den tredje alternativa kravuppsättningen skiljer sig alltså inte väsentligt från vad som är känt genom Dl eller D2 (PL 2 §)• Det som beskrivs i patentkrav 7 enligt den tredje alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Fjärde alternativa kravuppsättning Den fjärde alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 1, tillägg 2 och tillägg 3.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 1, tillägg 2 och tillägg 3. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den fjärde alternativa kravuppsättningen har inte resulterat i någon ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt än de skillnader som redan tidigare har bemöts.

Enligt ovanstående bedömning det som beskrivs i patentkrav 1 och 7 enligt den fjärde alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Femte alternativa kravuppsättning Den femte alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 1, tillägg 3 och tillägg 4.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 1, tillägg 3 och tillägg 4. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den femte alternativa kravuppsättningen resulterar i en ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt, D2 (se bedömning med avseende på tillägg 4). Dessa skillnader har inte någon tekniska samverkan så at de i sammanhanget kan anses ge någon synergieffekt och bedöms därför som summan as de effekter var och en skillnad ger isolerat.

Enligt ovanstående bedömning, det som beskrivs i patentkrav 1 enligt den femte alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom Dl eller D2 (PL 2 §). Det som beskrivs i patentkrav 7 enligt den femte alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Sjätte alternativa kravuppsättning Den sjätte alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 1, tillägg 2, tillägg 3 och tillägg 4.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 1, tillägg 2, tillägg 3 och tillägg 4. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den sjätte alternativa kravuppsättningen resulterar i en ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt, D2 (se bedömning med avseende på tillägg 4). Dessa skillnader har inte någon tekniska samverkan så at de i sammanhanget kan anses ge någon synergieffekt och bedöms därför som summan as de effekter var och en skillnad ger isolerat.

Enligt tidigare motivering bedöms att det som beskrivs i patentkrav 1 och 7 enligt den sjätte alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Sjunde alternativa kravuppsättning Den sjunde alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 2.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 2. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den sjunde alternativa kravuppsättningen har inte resulterat i någon ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt än de skillnader som redan tidigare har bemöts.

Enligt tidigare motivering, det som beskrivs i patentkrav 1 och 7 enligt den sjunde alternativa kravuppsättningen skiljer sig alltså inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Åttonde alternativa kravuppsättning I den åttonde alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 3.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 3. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den åttonde alternativa kravuppsättningen har inte resulterat i någon ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt än de skillnader som redan tidigare har bemöts.

Det som beskrivs i patentkrav 1 enligt den åttonde alternativa kravuppsättningen skiljer sig alltså inte väsentligt från vad som är känt genom Dl eller D2 (PL 2 §). Det som beskrivs i patentkrav 7 enligt den femte alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Nionde alternativa kravuppsättning Den nionde alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 2 och tillägg 3.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 2 och tillägg 3. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den nionde alternativa kravuppsättningen har inte resulterat i någon ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt än de skillnader som redan tidigare har bemöts.

Följaktligen, det som beskrivs i patentkrav 1 och 7 enligt den nionde alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Tionde alternativa kravuppsättning Den tionde alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 3 och tillägg 4.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 3 och tillägg 4. Tillägget till de beviljade patentkraven enligt den tionde alternativa kravuppsättningen resulterar i en ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt, D2 (se bedömning med avseende på tillägg 4). Dessa skillnader har inte någon tekniska samverkan så at de i sammanhanget kan anses ge någon synergieffekt och bedöms därför som summan as de effekter var och en skillnad ger isolerat.

Enligt ovanstående bedömning, det som beskrivs i patentkrav 1 enligt den tionde alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom Dl eller D2 (PL 2 §). Det som beskrivs i patentkrav 7 enligt den tionde alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

Elfte alternativa kravuppsättning Den elfte alternativa kravuppsättningen innefattar de beviljade patentkraven kompletterade med tillägg 2, tillägg 3 och tillägg 4.

Detta har bedömts tidigare i samband med bedömningen avseende patentkrav 1, 7 samt tillägg 2, tillägg 3 och tillägg 4. Tillägget till de beviljadepatentkraven enligt den elfte alternativa kravuppsättningen resulterar i en ytterligare skillnad mot teknikens närmaste ståndpunkt, D2 (se bedömning med avseende på tillägg 4). Dessa skillnader har inte någon tekniska samverkan så at de i sammanhanget kan anses ge någon synergieffekt och bedöms därför som summan as de effekter var och en skillnad ger isolerat.

Enligt tidigare motivering bedöms att det som beskrivs i patentkrav 1 och 7 enligt den elfte alternativa kravuppsättningen skiljer sig inte väsentligt från vad som är känt genom D2 (PL 2 §).

I handläggningen av ärendet har jurist Birgitta Holmberg-Roth deltagit.

Beslutande

Per Karlsson Föredragande Patentexpert Ewa Björk Patentingenjör