RÅ 1994 not 736

Sökord Resning - uppehållstillstånd m.m., avgiven nöjdförklaring ej bindande (bifall) · Resning - bifall (uppehållstillstånd m.m., avgiven nöjdförklaring ej bindande)

Not 736. Ansökan av Jeimy T. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk avslog den 9 mars 1994 en ansökan av Jeimy T. om uppehållstillstånd m.m. Hon avvisades enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529). Jeimy T. överklagade beslutet till Utlänningsnämnden. I beslut den 28 juli 1994 avskrev Utlänningsnämnden ärendet från vidare handläggning. Som skäl för sitt beslut angav Utlänningsnämnden att Jeimy T. den 22 juli 1994 avgivit nöjdförklaring enligt 7 kap. 12 § utlänningslagen samt att hennes gode man godkänt nöjdförklaringen. - I en skrivelse, som Utlänningsnämnden överlämnat till Regeringsrätten, yrkade Jeimy T. att försutten tid för att överklaga Invandrarverkets beslut skulle återställas. - Till stöd för ansökningen anförde Jeimy T. i huvudsak följande. Hon hade under hela den tid som hon vistats i Sverige levt under stark press. Av vad som framgick av grundmaterialet hade hon utsatts för sexuellt övergrepp i Colombia. Av de intyg som tidigare ingivits i ärendet framgick att läkare och psykolog bedömt att Jeimy T. var i behov av omfattande stöd och behandling för sina upplevelser. Hon hade haft stöd av en person boende i Nora. I samband med att Jeimy T. överflyttats till Degerfors och sedermera till förläggningen i Österbybruk hade hon upplevt att hon ställdes helt ensam och utan stöd. Hon hade bl.a. förbjudits att ha någon som helst kontakt med sin bekant i Nora. Situationen hade varit sådan att hon för att "slippa i från allt" förklarat sig nöjd med Invandrarverkets beslut. Tanken hade bl.a. varit att hon skulle ta sig till Spanien och framöver på nytt ansöka om asyl/uppehållstillstånd i Sverige. När hon undertecknat nöjdförklaringen hade hon emellertid inte insett att detta innebar att hennes överklagande i princip förföll och att hennes ansökan inte skulle prövas i sak. Hänsyn måste också tas till att hon endast var 17 år gammal. Hennes psykiska tillstånd hade således varit sådant att hon i realiteten inte var kapabel att fatta beslut i frågan om nöjdförklaringen. - Regeringsrätten förordnade den 18 augusti 1994 att Statens invandrarverk skulle avge yttrande i målet och att vidare åtgärder för verkställighet av Invandrarverkets beslut den 9 mars 1994 inte fick äga rum. -