RÅ 1995 not 129

Regeringsrätten

Not 129. Ansökan av Simon K., Kieto M. och deras sex barn om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 18 mars 1994 att avslå en ansökan av Simon K. och Kieto M. samt deras sex barn om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § 1 och 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 27 oktober 1994 avslog Utlänningsnämnden familjen K./M:s överklagande. Nämnden fann att familjen inte var att betrakta som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen. Inte heller ansågs sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 § 3 samma lag föreligga. Nämnden fann att familjen i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Av utredningen i ärendet framgick emellertid att en av makarna den 30 mars 1994 godkänt ett strafföreläggande om 30 dagsböter för snatteri begånget den 2 december 1993. Vidare ansåg nämnden att makarna K./M. genom att avhända sig dispositionen av pass och biljetter bidragit till att deras identitet framstått som osäker. Enligt nämndens bedömning kunde inte heller den id-handling som ingivits i ärendet styrka deras identitet. Nämnden fann mot bakgrund härav att sådana särskilda skäl fick anses föreligga att uppehållstillstånd inte kunde beviljas enligt nämnda förordning. Inte heller i övrigt ansåg nämnden att det fanns skäl att bevilja uppehållstillstånd. - En ny ansökan av familjen K./M. om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen avslogs av Utlänningsnämnden i beslut den 21 november 1994. - Familjen K./M. yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det ärende som Utlänningsnämnden avgjort genom beslutet den 27 oktober 1994 samt besluta om inhibition av vidare verkställighetsåtgärder. Familjen yrkade också att allmän rättshjälp skulle beviljas i resningsmålet. - Till stöd för ansökningen anförde familjen i huvudsak följande. Snatteriet den 2 december 1993 kunde - med hänsyn till den tid som förflutit sedan brottet begicks - inte betraktas som särskilt skäl för att inte bevilja uppehållstillstånd enligt förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Utlänningsnämndens praxis på denna punkt var klar. Efter Utlänningsnämndens beslut kunde familjen med hjälp av bekanta i Italien få fram passhandlingar i original, utfärdade den 8 november 1994, av Zaires ambassad i Rom. Därefter gjordes en ny ansökan till Utlänningsnämnden som emellertid avslog den nya ansökningen. Om familjen K./M. hade informerats om att identitetshandlingarna inte var tillräckliga, skulle de naturligtvis ha försökt få fram hemlandspass före Utlänningsnämndens lagakraftvunna beslut i oktober 1994. Familjen hade således betagits möjligheten att inkomma med handlingar som hade räckt för att styrka identiteten. Utlänningsnämndens information om att "pass- eller övrig handling" räckte för att styrka identiteten var vilseledande. Sammanfattningsvis måste sådana omständigheter anses föreligga att en omprövning var motiverad. -