RÅ 1995 not 157

Regeringsrätten

Not 157. Ansökning av Suleiman A. M. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 31 juli 1991 att avslå ansökningar av Suleiman A. M., Mona A. M. och deras barn Tarek, Siad och Sabah om uppehållstillstånd m.m. De avvisades enligt 4 kap. 1 § 2. utlänningslagen (1989:529) med förbud att under viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 9 november 1992 avslog Utlänningsnämnden deras överklagande av verkets beslut. Invandrarverket avslog i beslut den 24 november 1992, 16 februari 1993 och 24 februari 1995 nya ansökningar om uppehållstillstånd. - Suleiman A. M., Mona A. M. och barnen yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i de av Utlänningsnämnden och Invandrarverket avgjorda ärendena samt förordna att åtgärder för verkställighet inte fick företas. - Till stöd för ansökningen anförde de bl.a. följande. Enligt tidigare praxis skulle sökandena ha fått permanent uppehållstillstånd. När Utlänningsnämnden meddelade sitt beslut gällde emellertid inte längre denna praxis, varför deras överklagande av verkets beslut avslogs. I april 1994 meddelade regeringen ett vägledande beslut enligt vilket de var berättigade till uppehållstillstånd. Vid tidpunkten för verkets beslut den 24 februari 1995 hade emellertid ett nytt vägledande beslut från regeringen meddelats vilket medförde att deras förnyade ansökningar om uppehållstillstånd avslogs. Sökandena hade således vid två tillfällen uppfyllt villkoren för uppehållstillstånd men ändå inte fått sådant tillstånd på grund av att regeringen ändrat praxis innan deras ansökningar behandlats. -