RÅ 1995 not 167
Ansökan av Pathmanathan S., hans hustru Sivaneswary P. och deras barn Felicia om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 14 september 1993 att avslå ansökningar från makarna Pathmanathan S. och Sivaneswary P. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Enligt beslut den 1 december 1994 avslog Utlänningsnämnden makarnas överklagande samt en ansökan av Felicia S. om uppehållstillstånd. Utlänningsnämnden avslog därefter den 16 februari 1995 en ny ansökan från makarna och deras barn om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. - Pathmanathan S., Sivaneswary P. och Felicia S. ansökte om resning i det av Utlänningsnämnden den 16 februari 1995 avgjorda ärendet. De ansågs också yrka att allmän rättshjälp skulle beviljas dem i resningsmålet
Sökord Resning - avslag (uppehållstillstånd m.m.) · Resning - uppehållstillstånd m.m. (avslag)
Not 167. Ansökan av Pathmanathan S., hans hustru Sivaneswary P. och deras barn Felicia om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 14 september 1993 att avslå ansökningar från makarna Pathmanathan S. och Sivaneswary P. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Enligt beslut den 1 december 1994 avslog Utlänningsnämnden makarnas överklagande samt en ansökan av Felicia S. om uppehållstillstånd. Utlänningsnämnden avslog därefter den 16 februari 1995 en ny ansökan från makarna och deras barn om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. - Pathmanathan S., Sivaneswary P. och Felicia S. ansökte om resning i det av Utlänningsnämnden den 16 februari 1995 avgjorda ärendet. De ansågs också yrka att allmän rättshjälp skulle beviljas dem i resningsmålet. - Till stöd för ansökningen anförde sökandena i huvudsak följande. Utlänningsnämnden hade som skäl för sitt beslut bl.a. anfört att man funnit det anmärkningsvärt att sökandena först nu gav in handlingar som de borde ha kunnat presentera tidigare. Denna uppfattning syntes grundad på det förhållandet att den åberopade kallelsen avsåg en inställelse år 1990, vilket av nämnden uppgavs vara mer än två år innan sökandena lämnade Sri Lanka. Av asylansökan, asylutredning och senare inlaga framgick att sökandena lämnade Sri Lanka redan i slutet av år 1985. Utlänningsnämndens beslut hade därför grundats på felaktiga förutsättningar vilket tycktes ha varit avgörande för nämndens bedömning. -