RÅ 1995 not 213

Sökord Resning - uppehållstillstånd m.m. (avslag) · Resning - avslag (uppehållstillstånd m.m.)

Not 213. Ansökan av Gerry N. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 21 januari 1994 att avslå en ansökan från Gerry N. om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Sedan Gerry N. överklagat verkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 8 november 1994 överklagandet. I sitt beslut fann nämnden att Gerry N. inte var att betrakta som flykting enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen, att det inte förelåg sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 § 3 samma lag och att det inte heller i övrigt fanns skäl att bevilja honom uppehållstillstånd. Regeringsrätten beviljade den 19 december 1994 resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet och visade målet åter till nämnden för ny prövning. Skälet var att nämnden inte hade prövat om Gerry N. hade rätt till uppehållstillstånd enligt förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden, ehuru så bort ske. Utlänningsnämnden avslog den 23 februari 1995 ånyo Gerry N:s överklagande. I sitt beslut fann nämnden att Gerry N:s identitet var oklar, att han efter inresan till Sverige hade avhänt sig den passhandling han innehade och att han inte heller, trots att han beretts möjlighet därtill, hade inkommit med handling för att styrka sin identitet. Nämnden fann därför att särskilda skäl förelåg att inte bevilja honom uppehållstillstånd enligt förordningen. Inte heller i övrigt fann nämnden tillräckliga skäl att bevilja uppehållstillstånd.- I ansökningen yrkade Gerry N. att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden den 23 februari 1995 avgjorda ärendet och förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick ske. - Till stöd för ansökningen anförde Gerry N. i huvudsak följande. I ärendet fanns inget stöd för att han vidtagit egna åtgärder för att hålla sin identitet osäker eller tveksam. Någon passhandling hade han inte slängt bort eller förstört. Däremot hade den man som hjälpte honom att fly tagit hand om passet när de kom till Sverige. Han hade ingen möjlighet att kvarhålla passet, som dessutom var franskt och utställt på en annan person och således oäkta. Passhandlingen hade därför inte haft någon betydelse i identitetsfrågan. Utlänningsnämndens beslut vilade alltså på ett felaktigt sakunderlag. Presumtionen och huvudregeln var att unga människor, som i likhet med honom har vistats i Sverige en längre tid, skulle beviljas uppehållstillstånd enligt förordningen om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Undantagen enligt förordningen måste tolkas restriktivt och endast omfatta de fall som regeringen uttryckligen angivit. Utlänningsnämnden hade inte befogenhet att utvidga tilllämpningsområdet för undantagsbestämmelserna till att även avse sådana fall där utlänningens identitet var osäker av andra orsaker än utlänningens egna åtgärder. Utlänningsnämnden fick inte heller vägra uppehållstillstånd enbart av den anledningen att utlänningen inte lyckats skaffa handling som kunde styrka identiteten. Utlänningsnämndens rättstillämpning var uppenbart felaktig och skäl för resning borde anses föreligga. -