RÅ 1995 not 261

Sökord Besvärsrätt - extraordinära besvär (inkomsttaxering, avslag men resning)

Not 261. Besvär i särskild ordning av Karen M. över inkomsttaxering 1987. - Taxeringsnämnden åsatte i avsaknad av självdeklaration Karen M. inkomsttaxeringar 1987 efter skönsmässiga grunder. Därvid taxerades hon till statlig inkomstskatt för 118 000 kr, taxerad och beskattningsbar inkomst, samt till kommunal inkomstskatt för 119 000 kr, taxerad inkomst, och 111 500 kr, beskattningsbar inkomst. Underlaget för tilläggsbelopp bestämdes till 118 000 kr, varav 70 000 kr B-underlag. Hennes inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet beräknades skönsmässigt till 75 000 kr mot bakgrund av upplysningar om försäljning av en fastighet. - Till länsrätten ingavs den 2 mars 1988 en skrivelse med överklagande av taxeringarna, undertecknad av Hans-Ola Jonsson såsom uppgivet ombud för Karen M. Sedan Hans-Ola Jonsson förelagts att styrka sin behörighet att vara ombud, ingavs i november 1988 till länsrätten en fullmakt för Hans-Ola Jonsson att föra talan i taxeringsmålet. Fullmakten var undertecknad Karen M. Efter ytterligare beredningsåtgärder innefattande ett föreläggande - adresserat till Hans- Ola Jonsson och delgivet denne - att komplettera besvärshandlingen, meddelade länsrätten dom i målet den 15 september 1989, varvid överklagandet avvisades på grund av att föreläggandet om komplettering inte hade efterkommits. Domen delgavs Hans-Ola Jonsson. - I en till skattemyndigheten den 16 mars 1992 inkommen skrivelse, vilken överlämnades till länsrätten såsom avseende besvär, yrkade Karen M. att bli taxerad i enlighet med en till skrivelsen fogad självdeklaration för inkomståret 1986. I deklarationen upptogs såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinst vid avyttring av fastighet) 13 800 kr. Hon lämnade i anslutning därtill uppgifter om hur realisationsvinsten hade beräknats. Vidare upplystes att hon hade varit bosatt i Sverige endast under del av 1986, nämligen t.o.m. den 19 augusti. Hon framhöll även att hon inte såvitt hon visste hade gett Hans-Ola Jonsson någon fullmakt i det av länsrätten den 15 september 1989 avgjorda målet. Länsrätten beslöt härefter dom den 29 augusti 1992 av innebörd bl.a. att Karen M:s i särskild ordning anförda besvär inte togs upp till prövning. Sedan Karen M. fullföljt sin talan till Kammarrätten i Stockholm och därvid bl.a. påpekat att Hans-Ola Jonsson inte haft någon fullmakt för henne utan endast för hennes make, meddelade kammarrätten den 7 oktober 1993 beslut i målet (nr 9741-1992). - Karen M. fullföljde sin i kammarrätten förda talan. Hon framhöll i huvudsak att hon efter utflyttning i augusti 1986 till Canada haft stora svårigheter att få och lämna information om sina inkomstförhållanden i Sverige samt att detta fått till följd att deklarationsuppgifter inte nått skattemyndigheterna i tid. Vidare hävdade hon efter att ha tagit del av en kopia av fullmakten för Hans-Ola Jonsson att underskriften på fullmakten inte var hennes. - Riksskatteverket godtog Karen M:s uppgifter i Regeringsrätten om fullmakten. Verket anförde att målet borde återförvisas för ny behandling. Vid prövning i sak borde enligt verket taxeringar kunna åsättas enligt den år 1992 inkomna deklarationen. -