RÅ 1995 not 403

Sökord Rättsprövning - beslut ang. strandskyddsdispens (avslag)

Not 403. Ansökan av Torsten M. om rättsprövning av beslut ang. strandskyddsdispens. - Miljö- och byggnadsnämnden i Haninge kommun beslutade den 29 mars 1993 att medge strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen (1964:822) beträffande nybyggnad på fastigheten Årsta 1:2. Nämnden uttalade i beslutet att strandskydd gällde inom 300 meter från stranden och att ärendet avsåg dispens från strandskyddet för tre enbostadshus som skulle uppföras på nybildade fastigheter avstyckade från Årsta 1:2. Nämnden hänvisade i sitt beslut till en skrivelse av ordföranden från den 7 december 1992. I skrivelsen gjorde ordföranden bl.a. den bedömningen att strandskyddet i praktiken redan var upphävt på den enligt ordföranden viktigaste delen av fastigheten samt att en nybyggnation inte inkräktade på allmänhetens intressen. - Statens naturvårdsverk överklagade byggnadsnämndens beslut. - Genom beslut den 3 november 1993 upphävde Länsstyrelsen i Stockholms län miljö- och byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen uttalade i beslutet att varken detaljplan eller områdesbestämmelser gällde för Årsta 1:2. Fastigheten låg enligt Haninge kommuns översiktplan inom område där bl.a. rekreationsintressena skulle prioriteras samt inom ett större område (Österhaningebygden) av riksintresse för kulturminnesvården. Området var även av riksintresse enligt 3 kap. 1 och 2 §§ lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Årsta 1:2 låg vid Blistafjärden, vars stränder i denna del var skogsbevuxna och i stort sett obebyggda. Fjärden tillhörde de mycket fåtaliga havsvikar i länet som inte hade exploaterats med bebyggelse eller småbåtshamnar. Enligt länsstyrelsen hade den sammanhängande och i stort sett obebyggda kuststräckan ett stort värde för friluftslivet. Länsstyrelsen bedömde att fastighetens västligaste del på grund av bebyggelse utgjorde etablerad tomtplats. Övrig del av fastigheten jämte strandområdet öster om fastigheten bedömde länsstyrelsen vara allemansrättligt tillgänglig. Vidare uttalade länsstyrelsen i beslutet bl.a. att tomterna för de tre föreslagna avstyckningarna sträckte sig ned ca 30 meter från vattnet. Tre bryggor föreslogs dessutom vid vattnet. Länsstyrelsen ansåg att de tänkta tomterna och bryggorna tillsammans medförde att strandområdet i praktiken privatiserades. - Torsten M., som ägde Årsta 1:2, överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att regeringen skulle upphäva detsamma. I andra hand yrkade han att länsstyrelsens beslut skulle upphävas endast till den del det berörde dispensen för de tre tänkta avstyckningarna och kvarstå vad avsåg sjöbodar och bryggor. Han hävdade bl.a. att området inte omfattades av det generella strandskyddet och åberopade till stöd härför att Årsta 1:2 alltsedan år 1950 omfattades av en plan som enligt övergångsbestämmelserna i 17 kap. plan- och bygglagen (1987:10), PBL, gällde som en detaljplan och att strandskyddsbestämmelserna enligt naturvårdsverkets allmänna råd inte gällde strandområden som den 1 juli 1975 omfattades av en detaljplan. -