lagen.nu
Regeringsrätten

RÅ 1995 not 44

Ansökan av Åke J., Benstocken's Parkering, Ärlinghundra häradsallmänning och Anders W. om rättsprövning av beslut om tillstånd till expropriation

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
1995-02-15
Målnummer
4660-1994

Sökord Rättsprövning - tillstånd till expropriation (avslag)

Not 44. Ansökan av Åke J., Benstocken's Parkering, Ärlinghundra häradsallmänning och Anders W. om rättsprövning av beslut om tillstånd till expropriation. - Luftfartsverket ansökte den 29 december 1989 hos regeringen om tillstånd till expropriation av mark vid Arlanda flygplats. - Regeringen överlämnade ansökningen till Länsstyrelsen i Stockholms län för yttrande. Länsstyrelsen avlämnade härefter, sedan berörda myndigheter och sakägare beretts tillfälle att yttra sig, ett den 20 april 1993 dagtecknat yttrande till regeringen. Regeringen (Kommunikationsdepartementet) beslutade den 14 juli 1994 att med stöd av 2 kap. 2 § expropriationslagen (1972:719) meddela Luftfartsverket tillstånd att för utbyggnad av Stockholm-Arlanda flygplats med en tredje rullbana och därmed sammanhängande faciliteter med äganderätt expropriera mark från fastigheter som angavs i en bilaga till beslutet. - Sökandena ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. Åke J., Benstocken's Parkering - Airport Carservice AB (nedan kallat Parkeringsbolaget) och Ärlinghundra häradsallmänning yrkade därvid att beslutet skulle upphävas såvitt avsåg fastigheterna Lilla Benstocken 1:1 och 1:2 respektive Ärlinghundra häradsallmänning 1:1. Till stöd för dessa ansökningar anfördes i huvudsak följande. Expropriationsansökningen hade ej lagligen kunnat bifallas med stöd av 2 kap. 2 § expropriationslagen. Enligt nämnda lagrum fick expropriation ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodosåg allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation. Sådan anläggning var förvisso banor, vägar, parkeringsutrymmen, terminalbyggnader, hangarer och liknande anordningar, vilka betjänar eller kunde komma att betjäna flygverksamheten på Arlanda. Luftfartsverket hade emellertid inte förmått precisera för vilken eller vilka anläggningar expropriationsfastigheterna skulle tillgodose markbehovet. Taxibanor och bränsledepå hade erhållit tilltänkta lokaliseringar som ej berörde expropriationsfastigheterna. Expropriationen av aktuella fastigheter syftade till att trygga Luftfartsverkets mera diffusa behov i framtiden eller att säkerställa möjligheterna till en flexibel markanvändning, vilket ändamål inte kunde tillgodoses med stöd av 2 kap. 2 § expropriationslagen. - Ärlinghundra häradsallmänning anförde dessutom bl.a. följande. Häradsallmänningens argument mot expropriationen hade inte blivit föremål för en saklig bedömning i regeringsbeslutet, som endast innehöll en beskrivning av handläggningen och därutöver bara det formella beslutet utan några motiveringar. Någon bedömning av alternativ markdisposition hade inte gjorts, ej heller någon intresseavvägning i frågan om konkurrensen mellan privatekonomiska intressen och det allmännas affärsintresse. I förarbetena gavs beträffande tolkningen av begreppet "anläggning" i 2 kap. 2 § expropriationslagen inte något stöd för att det låg inom ramen för Luftfartsverkets affärside att utföra kommersiella tjänster för bilparkering, hotell, konferensservice, kontorsuthyrning och biluthyrning. Vidare förelåg det brister i den formella handläggningen av ärendet, i det att häradsallmänningen inte delgivits Luftfartsverkets yttranden den 22 december 1992 och den 7 juni 1993 eller länsstyrelsens yttrande den 20 april 1993. - Anders W., vars talan hos Regeringen avvisats med motiveringen att hans fastighet inte omfattades av ansökningen om expropriation, anförde för sin del att han var berörd såsom sakägare eftersom hans fastighet högst väsentligt påverkas av bullerimission vid en utbyggnad med en tredje rullbana. -

Lagrum