RÅ 1996 not 60

Sökord Resning - bifall (uppehållstillstånd m.m., Invandrarverkets beslut var inte förenligt med praxis hos regeringen och Utlänningsnämnden) · Resning - uppehållstillstånd m.m., Invandrarverkets beslut var inte förenligt med praxis hos regeringen och Utlänningsnämnden (bifall)

Not 60. Ansökan av Sadri A. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Makarna Sadri och Hanife A. samt deras tre barn kom till Sverige den 18 september 1992 och ansökte om uppehållstillstånd m.m. Statens Invandrarverk beslutade den 29 mars 1993 att avslå deras ansökan. De avvisades enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529). Vidare förbjöds de att återvända till Sverige före den 1 april 1995 utan tillstånd av Invandrarverket. Sedan familjen A. överklagat beslutet avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 21 september 1993 överklagandet. - Familjen A. inkom därefter till Invandrarverket med en ny ansökan om uppehållstillstånd. Denna ansökan avvisades genom beslut den 30 juni 1994 med motiveringen, att Utlänningsnämndens avvisningsbeslut av den 21 september 1993 ansågs verkställt genom att familjen A. rest till Norge. Sedan familjen A. inkommit med en ny ansökan om uppehållstillstånd och arbetstillstånd avslog Invandrarverket i beslut den 31 oktober 1994 deras ansökan och förklarade att det lagakraftvunna avvisningsbeslutet av den 21 september 1993 skulle verkställas på nytt samt att tidigare meddelat återreseförbud kvarstod. - Familjen A. överklagade Invandrarverkets beslut den 31 oktober 1994. Utlänningsnämnden meddelade med anledning därav den 24 januari 1995 två beslut. I det ena beslutet avvisades överklagandet med motiveringen att Invandrarverkets beslut inte kunde överklagas eftersom verket inte hade fattat något beslut om avvisning eller utvisning. Det andra beslutet innebar att överklagandet avvisades till den del det kunde anses som en ny ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen och överlämnades till Invandrarverket i övriga delar för handläggning i vederbörlig ordning. - Invandrarverket avslog enligt beslut den 1 mars 1995 familjen A:s ansökan om uppehållstillstånd och arbetstillstånd samt förordnade att det lagakraftvunna avvisningsbeslutet den 21 september 1993 med gällande återreseförbud t.o.m. den 21 september 1995 skulle verkställas på nytt. - Familjen A. ansökte om resning i det av Invandrarverket genom beslutet den 1 mars 1995 avgjorda ärendet samt yrkade att vidare verkställighetsåtgärder skulle inhiberas. Till stöd för ansökningen anförde de i huvudsak följande. Sedan Utlänningsnämnden den 21 september 1993 avslagit deras överklagande av Invandrarverkets beslut reste de den 11 oktober 1993 till Norge och ansökte om asyl. Ansökan avslogs och de återvände till Sverige den 28 juni 1994. De ansökte den 8 augusti 1994 åter om asyl i Sverige. Statens invandrarverk beslutade emellertid att avslå deras ansökan i strid med den praxis som fastställts av Utlänningsnämnden i beslut den 14 september 1994 i ett likartat ärende (UN 9408-0243). Det var i ärendet helt uppenbart att familjen A. uppfyllde förutsättningarna enligt Utlänningsnämndens praxis för erhållande av uppehållstillstånd. - Utlänningsnämnden avgav efter hörande av Invandrarverket yttrande i ärendet. Utlänningsnämnden anförde bl.a. att utgången sannolikt hade blivit en annan om Invandrarverket i beslutet den 1 mars 1995 hade tillämpat de riktlinjer som kommit till uttryck i nämndens beslut den 14 september 1994. Familjen A. hade vid en sådan bedömning sannolikt beviljats uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Enligt nämndens mening hade Invandrarverket saknat stöd för att inte uppfatta nämndens beslut den 14 september 1994 som praxisbildande. Familjen A. saknade rätt att överklaga Invandrarverkets beslut och det kunde därför inte bli föremål för nämndens prövning. Om ärendet hade prövats av nämnden hade detta sannolikt inneburit ett bifall till ansökan. Den rättsförlust som uppstått för sökandena på grund av Invandrarverkets beslut var enligt nämndens mening inte obetydlig. Sammantaget ansåg nämnden därför att Invandrarverkets beslut innebar ett avsteg från etablerad praxis vilket gjorde att en omprövning av beslutet var motiverad. Skäl för att bevilja resning syntes därför föreligga enligt Utlänningsnämnden. -