RÅ 1998 not 176

Sökord Disciplinpåföljd - sjuksköterska som på grund av missuppfattning av läkarordination felbehandlat en patient tilldelades erinran

Not 176. Överklagande av Barbro J. ang. disciplinpåföljd. - Socialstyrelsen anmälde Barbro J. hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och yrkade att disciplinpåföljd skulle åläggas henne. Socialstyrelsen anförde bl.a. följande. En patient, B. S., född 1929, behandlades med det s.k. blodförtunnande läkemedlet Waran efter en hjärtklaffoperation år 1988. Fredagen den 23 september 1994 hade patienten ett s.k. PK-värde på 35 procent. I enlighet med en PM för skötsel av patienter med hjärtklaffprotes ordinerades patienten Heparin subcutant 10 000 E x 2 över helgen och ökad Waran-dos. Ordinationen gjordes av en vikarierande husläkare. Läkaren deltog i en konferens när ordinationen gjordes. Heparin-receptet överlämnades till Barbro J., som skulle se till att patienten fick Heparinet under helgen. Vid en förnyad provtagning måndagen den 26 september 1994 var PK-värdet 60 procent. Det framkom då att Barbro J. på eget bevåg hade strukit Waran-ordinationen, eftersom patienten fick injektionsbehandling med Heparin i stället. Patienten sändes därefter till akutsjukhus för behandling med Heparindropp. Patienten fick inga men av det inträffade. - Av ordinationsunderlaget för Waran-behandlingen, det s.k. Waran-kortet, framgick att läkarens ordination hade strukits. Barbro J. hade bestritt att det var hon som hade gjort strykningen. - Barbro J. var enda sjuksköterska som vid det aktuella tillfället var i tjänst på det våningsplan på vårdcentralen där patienten behandlades. Hennes arbetssituation var mycket pressad. Enligt Barbro J:s uppgift var vårdcentralen ständigt underbemannad och hon var den enda sjuksköterska som arbetade heltid på vårdcentralen. Att den ordinerande läkaren deltog i en konferens vid ordinationstillfället förstärkte enligt Socialstyrelsen intrycket av att sjuksköterskans arbetsförhållanden var mycket ogynnsamma. - Chefsöverläkaren hade bekräftat att det rådde hög arbetsbelastning vid tiden för den aktuella händelsen, att arbetsbelastningen var mycket hård den aktuella dagen och att Barbro J. tjänstgjorde ensam på det plan där patienten behandlades. Efter händelsen hade vårdenheten utökats med en sjuksköterska men arbetsbelastningen var fortfarande mycket hög. - Den läkare som ordinerade behandlingen hade angett att han med kunskap om det inträffade kunde ha varit tydligare i sina muntliga ordinationer till Barbro J. En sjuksköterska fick dock enligt läkarens mening aldrig ändra läkarens ordination utan föregående diskussion. - Socialstyrelsen ansåg att Barbro J. hade begått ett inte ringa fel när hon utan att kontrollera att hon uppfattat ordinationen rätt satte ut den tidigare ordinerade läkemedelsdosen. Vidare skulle utdelning av läkemedel ske enligt läkares ordination eller generella skriftliga direktiv. Genom sitt förfarande hade Barbro J. handlat i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet samt åsidosatt skyldigheten att ge patienten sakkunnig och omsorgsfull vård. - Arbetsförhållandena kunde enligt Socialstyrelsens mening delvis förklara sjuksköterskans handlande och kunde utgöra förmildrande omständigheter. Dessa förhållanden kunde dock inte ursäkta hennes underlåtenhet att förvissa sig om att hon hade uppfattat läkarens muntliga ordination riktigt och att själv dokumentera ordinationen och utförandet av den. Detta var särskilt fallet mot bakgrund av att de aktuella läkemedlen var mycket potenta och ordinerades under ständig kontroll av effekten. Enligt Socialstyrelsens mening var felet därför inte heller ursäktligt. -