RÅ 1998 not 238

Länsrätten i Göteborgs

Not 238. Ansökan av Göran B. om återställande av försutten tid. - Den 21 juli 1991 föll Göran B. från en stege och skadade ryggen (kompressionsfraktur). Skadan anmäldes inte som arbetsskada. Den 12 maj 1992 råkade han ut för ett nytt olycksfall och skadade åter ryggen. Denna skada anmäldes som arbetsskada. Bohusläns allmänna försäkringskassa fann enligt beslut den 22 juli 1993 att betydligt starkare skäl talade mot än för ett samband mellan sistnämnda olycksfall och Göran B:s bestående ryggbesvär. Kassan godkände därför inte ryggbesvären som arbetsskada och avslog hans yrkande om ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. Enligt omprövningsbeslut den 3 december 1993 fann kassan inte skäl att ändra det föregående beslutet. Som motivering anfördes bl.a att ”det måttliga ryggtraumat” i maj 1992 enligt ett utlåtande från Diagnostiskt centrum vid Kungälvs sjukhus inte kunde ha bidragit till Göran B:s kroniska rygginsufficiens utan borde ha varit utläkt efter en period om tre-sex månader. Kassan hänvisade också till ett tidigare utlåtande från Diagnostiskt centrum, enligt vilket Göran B:s smärtproblematik uppkommit till följd av den skada som han ådrog sig i juli 1991 (denna skada betecknades av kassan som ett allvarligt ryggtrauma till följd av olycksfall på fritiden). Göran B. överklagade kassans beslut hos Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, som i dom den 3 februari 1995 avslog överklagandet. Göran B. fullföljde sin talan men Kammarrätten i Göteborg ändrade enligt dom den 11 mars 1997 inte den överklagade domen. Sedan Göran B. överklagat kammarrättens dom beslutade Regeringsrätten enligt protokoll den 29 oktober 1998 (mål nr 3780-1997) att inte meddela prövningstillstånd. - I ansökningen anhöll Göran B. om återställande av försutten tid ”vad avser anmälan om sådan tidigare inträffad arbetsskada som efter lagändring skulle ha anmälts senast 1993-06-30". Han anförde bl.a. följande. Först när han tog del av kassans omprövningsbeslut hade han fått kännedom om det utlåtande från Diagnostiskt centrum som behandlade frågan om följderna av den skada som han ådrog sig i juli 1991. I försäkringskassans journal hade han funnit en anteckning av innebörd att utlåtandet ”inte skall vara med vid bedömningen”. Han gjorde gällande att kassan, medvetet eller genom grovt slarv, fått honom att inte anmäla sistnämnda skada som arbetsskada. Han ville ha den försuttna tiden för sådan anmälan återställd så att han efter Regeringsrättens beslut fick skälig tid att göra en anmälan. -