RÅ 1999 not 103

Kammarrätten i Göteborg

Not 103. Överklagande av Leslie K. ang. bygglov. - Byggnadsnämnden i Uddevalla kommun beviljade den 20 mars 1992 Leslie K. bygglov för tillbyggnad av ett enbostadshus samt ombyggnad av garage på fastigheten Simmersröd 1:49 i Ljungskile, Uddevalla kommun. - Sedan grannarna Kristina R. och Hans-Olle N. överklagat byggnadsnämndens beslut såvitt avsåg bygglovet för garaget lämnade Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län i beslut den 12 december 1996 (dnr 204-19732-96) deras överklagande utan åtgärd. Som skäl för beslutet angav länsstyrelsen i huvudsak att ett bygglov enligt 8 kap. 33 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, upphör att gälla, om åtgärden inte har påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från dagen för beslutet om lov. Eftersom länsstyrelsen kunde konstatera att mer än två år hade förflutit från dagen för bygglovsbeslutet utan att byggandet av garaget hade påbörjats, hade bygglovsbeslutet för garaget upphört att gälla. Med hänsyn härtill saknade länsstyrelsen anledning att pröva överklagandet. - Såväl Kristina R. och Hans-Olle N. som Leslie K. överklagade länsstyrelsens beslut till Kammarrätten i Göteborg. Kammarrätten avvisade i beslut den 6 maj 1997 Kristina R:s och Hans-Olle N:s överklagande med motiveringen att länsstyrelsens beslut inte hade gått dem emot. I samma beslut avslog Kammarrätten Leslie K:s överklagande. I skälen för beslutet angavs bl.a. att ett bygglov kunde omfatta en eller flera åtgärder och att det i föreliggande fall, då bygglov lämnats till såväl bostadshus som garage, fanns skäl att betrakta byggåtagandena som skilda åtgärder. Eftersom det för att en åtgärd skulle anses ha påbörjats krävdes att egentlig byggverksamhet hade kommit igång och då det av utredningen i målet inte framgick att några egentliga arbeten med garagebyggnaden hade påbörjats inom tvåårsfristen, hade länsstyrelsen enligt kammarrätten haft fog för sitt beslut att lämna överklagandet utan åtgärd. - Leslie K. överklagade kammarrättens beslut och yrkade att Regeringsrätten omprövade kammarrättens tolkning av 8 kap. 33 § PBL och att bygglovstiden, om det var möjligt, kompensatoriskt förlängdes i två år. Han anförde i huvudsak att man inte, så som här hade skett, kunde bryta ut en del av ett bygglov ur sitt naturliga sammanhang och att det inte kunde vara lagstiftarens mening att en ägare som fått bygglov för omfattande arbeten måste söka förnyat bygglov för alla åtgärder som inte påbörjats inom tvåårsfristen. -