RÅ 1999 not 141

Regeringsrätten

Not 141. Ansökan av Elisabeth J. om återställande av försutten tid, m.m. - Elisabeth J. redovisade i sin förenklade deklaration för taxeringsåret 1989 försäljning av hälften av fastigheten Stensholm 1:372 i Jönköpings kommun, vilken fastighet hon ägt tillsammans med sin tidigare make Ingemar J. Enligt deklarationen uppkom inte någon skattepliktig realisationsvinst. I deklarationen fanns förtryckt uppgifter om fastighetsinnehavet. Därutöver redovisade hon tillgångar om 41 684 kr och skulder om 2 273 kr. - Taxeringsnämnden medgav inte vissa av de yrkade avdragen för förbättringskostnader och beräknade den skattepliktiga realisations vinsten till 45 775 kr, varav 22 887 kr belöpte sig på Elisabeth J. Vinsten redovisades i taxeringsnämndens beslut inte som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet utan som inkomst av tjänst. Inkomsten av tjänst som enligt inkomna kontrolluppgifter uppgick till 91 414 kr bestämdes därför till 111 301 kr efter schablonavdrag med 3 000 kr. Vidare bestämdes hennes skattepliktiga förmögenhet till 184 411 kr, varvid även taxeringsvärdet för hennes andel av den försålda fastigheten, 145 000 kr, medräknades. Taxeringarna vann laga kraft. - I en resningsansökning som kom in till Regeringsrätten den 24 juni 1997 och översändes till Kammarrätten i Jönköping yrkade Elisabeth J. att hennes taxeringar skulle sättas ned. Kammarrätten avslog resningsansökningen i beslut den 2 september 1997. Elisabeth J. överklagade beslutet till Regeringsrätten. Överklagandet avvisades av kammarrätten den 24 oktober 1997 under hänvisning till att det kommit in för sent. - Elisabeth J. överklagade kammarrättens avvisningsbeslut och yrkade att resning skulle beviljas och att såväl inkomsttaxeringarna som förmögenhetstaxeringen sattes ned. Hon anförde bl.a. att kammarrättens beslut den 2 september 1997 delgivits med henne själv och inte med hennes ombud. - Riksskatteverket tillstyrkte - med hänvisning till rättsfallen RÅ 1987 not. 449 och 696 - att den försuttna tiden för överklagande av kammarrättens beslut att vägra resning återställdes. I sak ansåg verket att Elisabeth J:s andel av realisationsvinsten borde beräknas till 8 937 kr, dvs. till samma belopp som kammarrätten beräknat Ingemar J:s andel av vinsten till. Verket påpekade att taxeringsnämnden felaktigt hänfört Elisabeth J:s realisationsvinst till inkomstslaget tjänst i stället för inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. När det gällde hennes skattepliktiga förmögenhet ansåg verket att den rätteligen bort beräknas till 39 411 kr. Verket ansåg att felet vid förmögenhets taxeringen fick anses bero på ett misstag av taxeringsnämnden. -